Shakedown inför rallycross EM och SM. Jag fick en inbjudan till Strängnäs där dom svenska EM- förarna i rallycross skulle hålla en presskonferens och shakedown inför 2007 säsong. Tanken att åka ner lockade i och med att man kunde få tillfälle att åka med i någon av bilarna, division 1 bilarna, häftigt. Problemet var bara att det är några mil härifrån och ner till Strängnäs. Men man är ju norrlänning, så avstånd är ingen fara. Sagt och gjort, jag och min dotter Theres satte oss i bilen på tisdag förmiddag och sen bar det av. När vi väl kom ner till den kungliga Hufvudstaden letade vi rätt på vår kompis Björn, där vi skulle få bo under de kommande dagarna. På torsdag morgon bar det av till Strängnäs. Tack gode gud, knall blå himmel så vad kunde gå fel? Vi träffade vår kompis Stig Hellberg inne i Strängnäs och han hade koll på var rallycrossbanan var.
Då kom vi ut till banan stod några av Sveriges bästa rallycross förare uppställda och väntade, Per Eklund, Mikael Jernberg, Andreas Eriksson, Kenneth Hansen och Magnus Eriksson. Tyvärr hade Lasse Larsson ej behagat att dyka upp. Vi var ute i god tid, vilket gjorde att vi kunde ta en titt på bilarna innan presskonferensen. När presskonferensen startade gick alla in i Andreas Erikssons catering tält där var det uppdukat för lunch.
Själva presskonferensen började med att de mer erfarna media folket ställde frågor om kommande säsong. Det var väldigt lättsam stämning, inte den stämning som vanligtvis brukar vara ute på banan i just den här klassen. Det var intressant att höra om Per Eklunds jobb som handlade om att få Saaben att fungera på E 85, vilket är det bränsle de flesta förarna åker på nu för tiden. Det ger mer effekt, men samtidigt är det mycket svårare att ställa in motorn. Alla var inställda på att just dom skulle köra hem EM:et i år, men som vi vet så kan bara en vinna. Efter själva presskonferensen kom maten in och vi fick en underbar lunch serverad av Andreas folk, tack för det.
Efter mat och kaffe var det dags för själva körningen och med åkningen. Tyvärr var det bara Andreas och Per som hade fungerande bilar, Järnberg hade kört sönder motorn dagen innan och Kenneths växellåda gick sönder när han flyttade bilen i depån! Vi gick och anmälde oss för en åktur, men redan då sa dom att det inte var säkert att vi skulle hinna åka med på grund av att det var få bilar och många som ville åka. Efter lite övertalning och blinkande med mina rådjursögon sa dom att jag skulle göra mig färdig, jipppiiiii! Jag tog på mig hjälmen och blev visad till Andreas bil. Efter lite bök med bältet bar det i väg ut på banan. På vägen ut frågade Andreas om jag åkt något liknade tidigare. Jag sa att jag åkt både fram, bak och fyrhjulsdrivet i skogen. Må hända att detta gjorde att jag fick åka lite längre än de andra, jag fick åka 1,5 varv mot 1 varv för övriga.
Andreas började att varva upp i sista kurvan före målrakan på banan och sen small det bara till. Det var en sådan fruktansvärd acceleration att man nästan gjorde på sig och kurva nummer 1 kom med en j..lsk fart mot oss. Det växlades och bromsades så det bara small i bilen och på någon tiondels sekund så var vi igenom första böjen och accelerade upp till kurva nummer 2. Alltså, går det att göra något roligare med byxorna på? Tveksamt! Vi fortsatte efter banan och närmade oss lyftet. Det var då jag tänkte; Vad f..n har jag gett mig in på, min nacke kommer aldrig att tåla det här. Vi kom mot krönet, lyfte och, shiit, jag spände mig allt jag kunde och förberedde mig för landningen. Plötsligt började det åter att rassla med grus under bilen men smällen i landningen kände jag aldrig av. Vi går in i sista böjen och Andreas accelerade mot mål, FY f..n vad det gick undan. Jag måste säga, jag fattar inte hur dom hinner med när dom kör heat. Då är man inte ensam på banan utan minst 6 stycken samtidigt! Vilken väghållning, och framför allt, vilken fjädring i bilarna! Jag hade gått kunnat åka 10 varv till, bara suttit och njutit. Men allt har ju ett slut, nu var det bara frågan om Theres skulle hinna åka med före dom slutade köra. Tack vare att IB ville ta några bilder fick hon möjligheten att åka, MED Per Eklund som var min idol när jag körde själv. Men givetvis var jag glad för hennes skull, då vår resa inte var helt förgäves. Sammanfattningsvis kan man säga att killarna som kör den här klassen måste ha en fruktansvärd koll på vad dom gör. Det går så fruktansvärt fort att det är svårt att förstå hur dom hinner med, och detta är inget jämfört med dom som kör WRC med liknade bilar. Det ser så lätt ut på tv när dom har filmat inifrån bilarna, men dom har det dom gör när dom kör.
Då vi åkte från Strängnäs var våra ansikten bara som stora leenden. Upplevelsen var värt resan att ta sig ner, att få ta del av presskonferensen och bäst av allt provåka en division 1 bil. Från två som blev barn på nytt, Hans och Theres Aldenlöv!