Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 14 mars 2002 om direktiv för utveckling av det militära försvarets utbildningssystem (Dir 2002:41). Samtidigt bemyndigades chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att redovisa hur det militära försvarets utbildningssystem fortsatt kan reformeras, samt att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren. Departementschefen förordnade den 14 mars 2002 professor Janne Carlsson att vara särskild utredare och den 1 maj 2002 utsågs kommendör Sven Rudberg till sekreterare i utredningen. Som experter har den 17 juni 2002 utsetts överste Jan-Erik Jakobsson och major Karin Eriksson-Kurkiewicz från Försvarsmakten, utbildningsdirektör Eva Fors och överstelöjtnant Conny Ling från Försvarshögskolan samt forskningsledare Elisabeth André Turlind och laborator Bo Ljung från Totalförsvarets Forskningsinstitut. Som sakkunnig har utsetts den 17 juni 2002 departementssekreterare Maria Wikberg från Försvarsdepartementet. Dessa personer har följt hela utredningens arbete. Under senare delen av utredningens arbete utsågs även experter från Högskoleverket, verksjuristen Barbro Molander den 23 januari 2003, samt från Finansdepartementet, kanslirådet Roger Pettersson den 30 januari 2003. Kommittéassistenten Alicia Ormazábal har varit utredningen behjälplig. Arbetet har bedrivits under namnet Skolreformutredningen. Särskilda yttranden har lämnats av experterna Jan-Erik Jakobsson, Karin Eriksson Kurkiewicz, Elisabeth André Turlind och Bo Ljung gemensamt, av experterna Eva Fors och Conny Ling gemensamt samt av experten Roger Pettersson.
Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Ett reformerat skolsystem för Försvarsmakten (SOU 2003:43). Stockholm i maj 2003 Janne Carlsson /Sven Rudberg
Innehåll Förkortningar... 11 Sammanfattning... 13 1 Uppdraget... 17 1.1 Analys... 17 1.1.1 Allmänt... 17 1.1.2 Analys av det långsiktiga kompetensbehovet... 18 1.1.3 Utbildningsbehov... 19 1.1.4 Utformning av utbildningen... 20 1.2 Avgränsningar... 20 1.3 Arbetsmetod... 22 2 Bakgrund... 25 2.1 Utveckling sedan 1995... 25 2.2 Proposition hösten 2001... 27 2.3 Förändringar sedan skolutredningen 1998... 29 2.3.1 Det nuvarande skolsystemet... 29 2.3.2 Implementering av det nuvarande skolsystemet... 31 2.3.3 Förändrad omvärld förändrade krav... 33 3 Kompetensbehov... 35 3.1 Begreppet kompetens... 35 3.2 Officerskompetens, professionens särart... 36 3.2.1 Officerens kärnkompetens... 38 3.2.2 Perspektivet fackman/specialist generalist... 38 5
Innehåll SOU 2003:43 3.2.3 Perspektivet organisation individ...39 3.2.4 Officerskompetens på olika nivåer...40 3.2.5 Kunskapsbredd och kunskapsdjup inom officerskompetensens ram...41 3.2.6 Officerens dubbla roller...43 3.3 Officerens generella kompetenser...44 3.3.1 Förmåga att delta i och leda väpnad strid...45 3.3.2 Ledarskaps- och utbildarförmåga...46 3.3.3 Förståelse och kunskap om Försvarsmaktens roll och uppgifter i ett demokratiskt samhälle...47 3.3.4 Förmåga och kunskap inom internationell verksamhet och internationella förhållanden...47 3.3.5 Kunskap om samhället, säkerhetspolitik och folkrätt...48 3.3.6 Insikt om vikten av moral, etik, värderingar, jämställdhet, etnisk och religiös mångfald och könsrelaterade förhållanden m.m...48 3.3.7 Kunskap om militärteknik och informationsteknologi...49 3.3.8 Förhållningssätt baserat på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund...49 3.3.9 Förtrogenhet med specifika verksamhetsmiljöer; mark, sjö och luft...50 3.3.10 Övriga baskunskaper, nödvändiga främst i övnings- och utbildningsverksamheten...50 3.4 Officerens befattningsrelaterade kompetenser...51 3.4.1 Praktisk tjänstgöring i befattning i grundorganisationen vid förband, skola eller stab...52 3.4.2 Tjänstgöring i befattning i insatsorganisationen...53 3.4.3 Deltagande i internationella insatser...53 3.4.4 Behörighetsutbildningar...54 3.4.5 Fördjupning inom kompetensområde, fackmanna-/ specialistrollen...54 3.5 Utvecklingstendenser och framtida kompetensbehov...55 3.5.1 Framtida hot och konflikter som påverkar insatsorganisationen...56 3.5.2 Ökat internationellt samarbete och beroende...58 3.5.3 Teknik-, materiel- och taktikutveckling...58 3.5.4 Flexibilitet och anpassning...59 6
Innehåll SOU 2003:43 3.5.5 Utveckling mot ett nätverksbaserat försvar... 60 3.6 Sammanfattning och slutsatser... 61 4 Grundsyn utbildning... 65 4.1 Internationell jämförelse... 65 4.1.1 Allmänna utvecklingstendenser... 65 4.1.2 Tendenser inom officersutbildningen... 66 4.1.3 Jämförelse av utbildningars längd m.m.... 68 4.1.4 Slutsatser... 69 4.2 Försvarsmaktens utbildningssystem... 69 4.2.1 Grundläggande officersutbildning... 70 4.2.2 Fortsatt officersutbildning... 71 4.3 Akademisering... 72 4.3.1 Utbildning på vetenskaplig grund... 72 4.3.2 Officersutbildningens struktur... 74 4.3.3 Grunder vid akademisering... 75 4.3.4 Motiv för akademisering av officersutbildningen... 78 4.4 Utveckling av ett flerkarriärsystem... 80 4.4.1 Försvarsmaktens underlag avseende personalförsörjning... 81 4.4.2 Utredningens syn... 82 4.5 Innehåll i utbildningen... 84 4.5.1 Allmänt... 84 4.5.2 Krigsvetenskap... 85 4.5.3 Ökat behov av teknik... 86 4.5.4 Flexibelt insatsförsvar nätverksbaserat försvar... 87 4.5.5 Behov av stärkt språkutbildning... 88 5 Ett reformerat skolsystem, förslag och rekommendationer... 89 5.1 Ett flexibelt och differentierat skolsystem... 89 5.2 Grundläggande officersutbildning, tidigt val av karriär... 91 5.3 Fortsatt officersutbildning. Ett livslångt lärande med flera karriärer... 95 7
Innehåll SOU 2003:43 5.3.1 Taktiska programmet föreslås utgå i nuvarande form...95 5.3.2 Fackprogrammet föreslås utgå i nuvarande form och ersättas med ett utökat antal kurser...96 5.3.3 Stabsprogrammet respektive Chefsprogrammet föreslås kvarstå som program med i huvudsak den inriktning som finns i dag...97 5.3.4 Karriärer för fackmän och specialister...98 5.4 Akademisering...99 5.4.1 Allmänt...99 5.4.2 Om Försvarshögskolan erhåller examensrätt och inrättas som högskola eller del av högskola...101 5.4.3 En modell för akademisering av grundläggande officersutbildning...103 5.4.4 Om Försvarshögskolan inte erhåller examensrätt...104 5.4.5 Ansvar och styrning...104 5.5 Samverkan med civila högskolor...105 6 Delfrågor, förslag och rekommendationer...107 6.1 Reservofficersutbildning...107 6.1.1 Bakgrund...107 6.1.2 Förslag...108 6.2 Anpassad officersutbildning...109 6.2.1 Bakgrund...109 6.2.2 Försvarsmaktens underlag avseende anpassad officersutbildning...109 6.2.3 Överväganden...110 6.2.4 Förslag...111 6.3 Ekonomiska villkor under den grundläggande utbildningen...112 6.3.1 Bakgrund...112 6.3.2 Läget i dag...113 6.3.3 Ekonomiska aspekter...114 6.3.4 Överväganden...115 6.3.5 Utredningens ställningstaganden...117 8
Innehåll SOU 2003:43 6.4 Aspirantskolor samt konkurrens mellan officersaspiranter och befälsuttagna för insatsorganisationen... 118 6.4.1 Bakgrund... 118 6.4.2 Läget i dag... 119 6.4.3 Vad innebär aspirantskolor... 120 6.4.4 Andra alternativ... 120 6.4.5 Förslag... 121 6.5 Meritvärdering... 122 6.6 Ekonomiska konsekvenser av förslagen... 124 6.6.1 Möjliga besparingar... 125 6.6.2 Beräknade kostnader för ett införande av aspirantskolor... 126 6.6.3 Slutsatser... 126 7 Förslag och kommentarer till författningsändringar... 127 7.1 Allmänt... 127 7.2 Behov av förordningsändringar... 127 7.2.1 Definition av fackman... 127 7.2.2 Ökad flexibilitet vid antagning och utbildning... 128 7.2.3 Kopplingar skolsteg militära grader... 129 7.2.4 Anställning av officerare med särskild kompetens... 129 7.2.5 Befordran av officerare... 130 7.2.6 Reservofficerares tjänstgöring... 131 7.2.7 Tillämpning av högskolelagen... 131 Särskilt yttrande av experterna Karin Eriksson-Kurkiewicz och Jan-Erik Jakobsson samt Elisabeth André Turlind och Bo Ljung... 133 av experterna Eva Fors och Conny Ling... 137 av experten Roger Pettersson... 139 Bilagor 1. Kommittédirektiv... 143 2. Litteraturlista... 153 9
Innehåll SOU 2003:43 3. Kompetensmodellen...157 4. Övervägda alternativ vid akademisering...159 5. Examensbeskrivning för yrkesexamen...167 10
Förkortningar ChP ESDP FB FHS FM FOI FP Fö HF HL HSV KTH MHS PfF ROP SP TAP YOP Chefsprogrammet European Security and Defence Policy Fortsatt Befattningsutbildning Försvarshögskolan Försvarsmakten Totalförsvarets Forskningsinstitut Fackprogrammet Försvarsdepartementet Högskoleförordningen Högskolelagen Högskoleverket Kungliga Tekniska Högskolan Militärhögskolan Partnerskap för fred Reservofficersprogrammet Stabsprogrammet Taktiska programmet Yrkesofficersprogrammet 11
Sammanfattning Utredningen fick till uppgift att bedriva sitt arbete i tre steg. Inledningsvis skulle det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov analyseras och redovisas i ett delbetänkande i september 2002. Därefter skulle klarläggas hur behovet tillgodoses i form av utbildning. Slutligen skulle status på den militära utbildningen föreslås. Svar på ett antal delfrågor begärdes även. Svårigheter med att få underlag för en analys av Försvarsmaktens framtida kompetensbehov förändrade arbetsplanen. Först i november inlämnades en skrivelse, Det militära försvarets kompetensbehov 1, innehållande denna analys till regeringen. Kompetensen har delats upp i generella kompetenser, som med olika djup är nödvändiga för alla officerare, samt befattningsrelaterade kompetenser som varierar beroende på vald karriär och kompetensområde. Kärnkompetensen, en del av de generella kompetenserna, är den som ger professionen dess särart. Kompetenser behöver tillföras officeren i ett livslångt lärande, både genom praktiskt arbete i förbandstjänst och genom skolutbildning. En modell för att visa officerskompetensens uppbyggnad presenteras. Förmåga att leda väpnad strid samt ledarskaps- och utbildarförmåga utgör två av de tio olika generella kompetenser som redovisas i underlaget. Den viktiga och komplexa chefskompetensen ses som uppbyggd av flera generella kompetenser. Fundamenten i de generella kompetenserna tillförs under den grundläggande officersutbildningen och kompletteras sedan successivt under karriären. De befattningsrelaterade kompetenserna behövs när officeren skall verka i sin befattning, såväl i grundorganisationen som i insatsorganisationen, vid exempelvis internationella insatser. Fördjupningar inom fack, för att nå fackmanna- och specialistroller, berör också befattningsrelaterade kompetenser. 1 Det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov, 2002-11-25 dnr 2002/08. Själva utlåtandet med samma namn har dnr 2002/07, 2002-10-23. 13
Sammanfattning SOU 2003:43 Det finns påtagliga svårigheter att förutse utvecklingen och att mer konkret bedöma behovet av framtida kompetenser och den utbildning som krävs. Detta gör att den viktigaste egenskapen hos ett framtida skolsystem är att i sig självt ha sådan flexibilitet att det kontinuerligt kan hantera nya utbildningsbehov när de uppkommer. I det flexibla och självförnyande utbildningssystemet är akademisering med uppbyggnad av vetenskaplig bas för utbildningen, grundad på egen forskning inom krigsvetenskap och med de internationella kontakter detta ger en viktig förutsättning. Genom forskningen kan egen och andras beprövade erfarenhet systematiseras. Forskarna, såväl officerare som civila som samtidigt är lärare, blir då Försvarsmaktens kunskapsbärare in i framtiden. Den internationella jämförelse som utredningen presenterar visar att svensk officersutbildning är kortare än jämförbara utländska. Vidare konstateras att officersutbildningen akademiseras i allt fler länder. Samtidigt försvåras direkta internationella jämförelser av att Sverige har ett enbefälssystem i motsats till de i utlandet dominerande två- eller flerbefälssystemen. Utredningen hävdar att principen just in time bör vara styrande för utbildningen. Detta innebär att utbildning, som ger generella och befattningsrelaterade kompetenser, sker successivt i ett livslångt lärande. Utbildningen anpassas till kommande befattningar i den enskilde officerens karriär. Karriären styrs av individens ambitioner och bedömda utvecklingsmöjligheter samt av hänsyn till bl.a. familjesituation. Det framtida skolsystemet behöver vara mer flexibelt, mer differentierat och mer individualiserat. Det skall dessutom vara självförnyande, vilket kräver forskning och breda kontaktytor inom och utom Försvarsmakten. Ett tidigt val av karriär med differentierade antagningskrav till den grundläggande officersutbildningen föreslås. Olika utbildningsinriktningar inrättas. Lämpliga delar bör läsas gemensamt mellan yrkes- och reservofficersaspiranter. Reservofficersexamen avläggs efter minst ett års utbildning och yrkesofficersexamen efter minst två års utbildning. I den fortsatta officersutbildningen erbjuds officerarna ett brett kursutbud, anpassat till flerkarriärsystemets olika inriktningar. Två av dagens utbildningsprogram, det taktiska programmet och fackprogrammet, utgår i nuvarande form och ersätts med ett flexiblare och utökat utbud av kortare och längre kurser. Stabs- respektive 14
SOU 2003:43 Sammanfattning Chefsprogrammen kvarstår som program med i huvudsak den inriktning de har i dag. Det tekniska basåret läggs dock utanför programmet och genomförs som flera kurser tidigare under officerens karriär, öppna för fler kategorier officerare än tidigare och även för civil personal. En förstärkt vetenskaplig grund för officersutbildningen är nödvändig för att få en fortsatt kvalitetsutveckling samt för att nå internationell jämförbarhet. Detta gäller såväl den grundläggande som den fortsatta officersutbildningen. Ett viktigt steg i denna utveckling är att Försvarshögskolans forskning och utbildning erhåller akademisk status och att examensrätt uppnås för ämnet krigsvetenskap. Två alternativa möjligheter presenteras: Sektorshögskola med anslagsfinansierad utbildning Del av civil högskola med uppdragsfinansiering En modell för akademisering av den grundläggande utbildningen föreslås och i anslutning till detta ges ett utkast till examensbeskrivning för en akademisk yrkesexamen. Denna examen skall kunna byggas på med fortsatt officersutbildning till en generell akademisk examen. Det är angeläget att samverkan mellan Försvarshögskolan och Försvarsmaktens skolor och civila högskolor och forskningsinstitut fortsätter och helst intensifieras inom forskning, forskarutbildning och utbildning. Redan i dag ges vissa kurser inom officersutbildningen vid civila högskolor och en del militära kurser eller kursmoment har civila studerande. Vissa officerare läser hela utbildningar vid civila högskolor. Forskarutbildning i de ämnen som finns vid Försvarshögskolan sker nu helt i samverkan med civila högskolor. Detta kan bli nödvändigt också om Försvarshögskolan får examensrätt för grundutbildning. Det nyligen införda Reservofficersprogrammet bör behållas. En ökad flexibilitet avseende den fortsatta utbildningen och nyttjandet av reservofficerare bör eftersträvas. De dubbla kompetenserna bör medvetet följas upp och tillvaratas av Försvarsmakten. Begränsningarna i reservofficerarnas tjänstgöringstid enligt Officersförordningen bör utgå. En anpassad officersutbildning bör införas i enlighet med det förslag som Försvarsmakten tidigare framlagt. För merparten av de aktuella kompetenser som man önskar tillföra Försvarsmakten, 15
Sammanfattning SOU 2003:43 torde dock en civil anställning vara det naturliga. Möjligheterna att anställa officerare med begränsad befälsrätt och särskild utmärkning bör beaktas. Möjligheterna att efter relevant högskoleutbildning genomgå anpassad yrkes- eller reservofficersutbildning bör öka. Utredningen konstaterar att den saknar tillräckligt underlag för att ta ställning i frågan om en eventuell studiemedelsfinansiering av yrkesofficersprogrammet. De ekonomiska villkoren på reservofficersprogrammet föreslås kvarstå. Den anpassade officersutbildningen föreslås finansieras genom Försvarsmaktens försorg. Aspirantskolor bör införas som komplement till värnpliktstjänstgöring. Ett flexibelt system av aspirantskolor med tydlig inriktning mot kommande officersutbildning bör skapas. Genom inrättande av aspirantskolor kommer befälsutbildade värnpliktiga i större utsträckning att kunna placeras i insatsorganisationen. Ovanstående förslag ger om de införs upphov till omfattande förändringar i Officersförordningen. Sådana förslag ges. Utredningen har haft totalt 45 sammanträden under utredningsperioden. En strävan till delaktighet från berörda myndigheter och arbetstagarorganisationer har präglat genomförandet. Förankring av utredningens förslag och konsensus kring dessa har eftersträvats. Detta har inneburit möten med delar av Försvarsmaktens personal, artiklar i fackpress, frågor som sänts ut till berörda inom försvarssektorn, samtal med resurspersoner, genomförande av ett heldagsseminarium m.m. Sammantaget har arbetet resulterat i föreliggande förslag till en reformering av det militära försvarets utbildningssystem. 16
1 Uppdraget 1.1 Analys 1.1.1 Allmänt Det övergripande utredningsuppdraget är att redovisa hur det militära försvarets utbildningssystem fortsatt bör utvecklas. Uppdraget i sin helhet återfinns i bilaga 1. Uppdraget kan ses bestå av tre delar, där den första är uppgiften att analysera det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov och att redovisa de grundläggande och generella krav som bör ställas på alla officerare. Den andra delen består i att utreda vilket behov av utbildning som följer av detta kompetensbehov och som skall tillgodoses av ett militärt skolsystem eller av en civil högskola. Den tredje delen avser utbildningens utformning rörande bl.a. examina, ansvar och ekonomiska villkor. Direktiven avser en reformering inom ramen för det nuvarande utbildningssystemet. Denna reformering skall tillgodose framtida kompetensbehov och bidra till att skapa alternativa karriärvägar. Trots tidigare utredning är ytterligare överväganden nödvändiga för att kunna genomföra en fortsatt reformering av systemet. Utredningen behöver därför göra en översiktlig utvärdering av föregående skolutredning 1 och dess implementering samt en granskning av förslagen i personalförsörjningsutredningen 2 och riksdagens beslut som är grundade på regeringens proposition. I denna proposition 3 togs ställning till förslagen i personalförsörjningsutredningen. Erfarenheterna från nuvarande system och nya krav/ingångsvärden skall också ligga till grund för att skapa en helhetssyn på det militära försvarets kompetensbehov och de krav på utbildning som följer av detta. 1 Skolutredningen 1998 (SOU 1998:42). 2 Personalförsörjningsutredningen (SOU 2002:23). 3 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret (Prop. 2001/02:10). 17
Uppdraget SOU 2003:43 I propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret anförs att reformarbetet bör grundas på de krav som övergång från ett invasionsförsvar till en insatsorganisation, de internationella insatserna, anpassningsförmågan och den väpnade striden ställer. 1.1.2 Analys av det långsiktiga kompetensbehovet Vid analysen av det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov (del 1) skall utgångspunkten tas i Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter. Endast de kompetenskrav som ställs på anställd personal inom det militära försvaret skall beröras. De grundläggande och generella krav som bör ställas på alla officerare skall redovisas. Det långsiktiga kompetensbehovet skall redovisas, vilket innebär att utredningen bedömer behoven mot bakgrund av bl.a. perspektivplaneringen och målbild 2010/2014/ idébild 2020. Samtidigt krävs en utgångspunkt i nuläget för att skapa ett system som direkt efter införande skall kunna fungera. Vid Försvarsmaktens redovisning kan därför utgångspunkten tas år 2004, men prognoser ges för ett längre perspektiv. Officerare tjänstgör även i myndigheter utanför Försvarsmakten där Försvarshögskolan och Försvarets Materielverk är stora arbetsgivare. Även andra myndigheter såsom Utrikes- och Försvarsdepartementen, Totalförsvarets Pliktverk, Försvarets Radioanstalt, Krisberedskapsmyndigheten, Totalförsvarets Forskningsinstitut och Fortifikationsverket berörs och skall ges möjlighet att anföra de kompetenser som där krävs. Internationaliseringen fordrar nya förmågor hos förbanden och ger upphov till nya kompetenskrav. Vid diskussioner om interoperabilitet (förmåga att samverka med andra, utländska förband) behöver bl.a. konsekvenserna av våra olika befälsstrukturer klarläggas. Ny teknikutveckling och försvarets utveckling mot ett nätverksbaserat försvar (NBF) kommer också att ställa krav på nya kompetenser. Utredningen har till regeringen redovisat Det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov, 4 där även samrådsteckningar från berörda myndigheter och organisationer bifogas. I denna skrift, som efter beslut av regeringen 5 ersatt planerat delbetänkande, har För- 4 Det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov, 2002-11-25 Dnr 2002/08. Själva utlåtandet med samma namn har dnr 2002/07, 2002-10-23. 5 Protokoll 6 vid regeringssammanträde 2002-10-24, Fö 2002/2053/MIL, Tilläggsdirektiv till utredningen av det militära försvarets utbildningssystem (Fö 2002:02). Se bilaga 1. 18
SOU 2003:43 Uppdraget svarsmaktens kompetensbehov företrädesvis avseende officerare behandlats. 1.1.3 Utbildningsbehov Det militära försvarets utbildningssystem skall vara heltäckande. Det bör inte innehålla några lösa ändar utan vara logiskt sammanhängande och hantera alla utbildningsbehov. Möjligheten att frigöra personalresurser, effektivisera utbildningen och minska den totala utbildningstiden i Försvarsmakten skall prövas. Detta kan ske genom att förkorta den totala tiden för officerare som genomgår alla skolsteg alternativt genom att minska antalet studerande som genomgår samtliga skolstegen. Utredningen skall föreslå utbildningarnas längd, mål och innehåll. Särskilt skall frågan om en treårig grundläggande utbildning (som föreslagits av personalförsörjningsutredningen) belysas. Förslag skall lämnas på hur yrkes- och reservofficersutbildningen kan utformas för att tillgodose grundläggande generella krav på kompetens. Problem finns med alltför få truppföringstillfällen och konkurrens mellan blivande officersaspiranter och de värnpliktiga befäl som utbildas för insatsorganisationens behov. Hur detta kan kombineras skall belysas. Regeringens krav på förbättringar avseende bl.a. mångfald betonar strävan att främja allas rätt till utvecklingsmöjligheter oavsett kön eller etnisk och religiös tillhörighet. Utbildningens längd skall belysas ur perspektivet att kunna kombinera föräldraskap med karriäroch utvecklingsmöjligheter. Nya karriär- och utvecklingsmöjligheter bör skapas enligt regeringen. Krav som denna utveckling ställer på utbildningen skall beaktas. Utredningen bör föreslå utbildningar för olika karriärvägar inom befintligt befälssystem. Lämpligheten/behovet att återinföra aspirantskolor för att förbättra rekryteringen skall bedömas. En anpassning av rekryteringssystemet torde krävas för att till fullo dra nytta av ovanstående förändringar. Försvarsmakten bör ges möjlighet att anställa civila personer med särskild kompetens och ge dessa en anpassad yrkes- eller reservofficersutbildning. Förslag skall ges på områden där detta är relevant samt på lämplig utformning av sådan utbildning. Denna skall tillgodose kvalitetsaspekterna på officersyrket. 19
Uppdraget SOU 2003:43 1.1.4 Utformning av utbildningen Vid utformningen av utbildningen (del 3), skall utredningen pröva och föreslå vilka examina som bör införas för utbildningens olika delar. En värdering av utbildningen skall göras i förhållande till övrig högskoleutbildning enligt högskolelagen. De åtgärder som erfordras, inklusive eventuella författningsändringar, skall redovisas. Ansvaret för olika delar av utbildningen/programmen skall prövas och förslag till förändringar kan ges. Organisatoriska konsekvenser av sådana förslag skall belysas. Utredningen skall peka på vilka delar av utbildningen som bör genomföras vid civila högskolor. En dynamisk och vital struktur, som möjliggör förändringar av existerande kurser i takt med att kompetenskraven förändras, bör skapas. En tydlig identitet i systemet bör eftersträvas. Utredningen skall lämna förslag på ekonomiska villkor för yrkesoch reservofficersaspiranter samt för dem som genomgår anpassad yrkes- eller reservofficersutbildning. Möjligheten till ett införande av studiemedelsfinansiering skall utredas. Villkoren bör vara sådana att förutsättningarna stärks för att yrkes- och reservofficerare skall kunna komplettera varandra i arbetet. Utredningen skall särskilt belysa sina förslag från ett könsrollsperspektiv och beakta statens ansvar att vara ett föredöme vad gäller etnisk mångfald. Förslagen skall redovisas tillsammans med en jämförelse av andra relevanta utländska militära utbildningssystem. De ekonomiska konsekvenserna skall redovisas, och förslagen skall kunna genomföras inom oförändrade ekonomiska ramar. 1.2 Avgränsningar Utredningen har i sin skrift Det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov 6 avgränsat sin översyn till att omfatta kompetenser som rör officerare. I direktiven till utredningen framgår att kompetensbehovet avser; kompetenskraven som ställs på anställd personal inom det militära försvaret. Underlag förelåg dock inte från Försvarsmakten vid denna tidpunkt, för att kunna beröra kompetensbehoven för civila anställda. 6 2002-10-23 dnr 2002/07. Utlåtande från skolreformutredningen. 20
SOU 2003:43 Uppdraget För att få klarhet i om och när ett sådant underlag kunde föreligga efterfrågade utredningen detta 7. Där efterfrågades: Vilka civila befattningshavare/kompetenser krävs för att FM skall kunna lösa sina fyra huvuduppgifter? samt Vilka befattningar/kompetenser, som i dag besättas av officerare, kan ersättas av/med civila medarbetare? Vilka blir konsekvenserna om så skulle ske?. Svaret 8 innebar att underlag inte skulle kunna föreligga i tid för att påverka utredningens slutrapport och löd; Inom Försvarsmakten genomförs för närvarande ett antal parallellt pågående utredningar. Dessa omfattar bland annat att utveckla en modell med syfte att analysera Försvarsmaktens framtida kompetensbehov. Den tidsplan som ligger till grund för analysen innebär att insatsorganisationens behov skall vara framtagna till årsskiftet 2002/2003 och motsvarande behov för grundorganisationen skall vara framtagna till halvårsskiftet 2003. Denna analys behöver därefter utvecklas för att möjliggöra svar nedbrutna på innehåll i olika personalkategorier. Det kan dock antas att antalet individer inom respektive personalkategori kommer att behöva förändras i förhållande till dagens situation. Underlag för svar på ovanstående frågor bedöms tidigast kunna föreligga vid årsskiftet 2003/2004. Mot denna bakgrund kan utredningen inte, i full utsträckning, besvara frågeställningarna i direktivet. De civila, som utgör en väsentlig resurs inom Försvarsmakten, har till del även hanterats inom ramen för Uppdrag angående ett reformerat personalförsörjningssystem inom Försvarsmakten 9 som har redovisats den 1 mars 2003 10. Utredningen har, med detta underlag som grund, genomfört en analys av hittillsvarande arbete och slutsatser samt i vissa avseenden modifierat tidigare skrivningar. Utredningen kommer inte att uttrycka någon åsikt i frågan om vilket betygssystem som skall användas på officersutbildningen. Utredningen gör bedömningen att det svenska EU-medlemskapet sannolikt kommer att innebära en homogenisering av de europeiska högskole- och universitetsutbildningarna, bl.a. i betygsfrågan. Vad som är officerskompetens utvecklas i kapitel 3, men här definieras begreppet officer inledningsvis främst för att tydliggöra skillnaden mellan officerare och civila. För alla som anställs i Försvarsmakten ställs krav på kompetens, relevant för det yrke eller den 7 Fördjupat och nytt underlag till Skolreformutredaren, dnr 2002/03, 2002-08-28. 8 Fördjupat och nytt underlag till Skolreformutredningen Skr 19 100:70 584, 2002-09-26. 9 Fö 2002/920/MIL samt Fö 2002/1038/RS (delvis). 10 Försvarsmaktens Budgetunderlag för år 2004 med Särskilda redovisningar. 2003-02-28 Skr 23 386:63305. 21
Uppdraget SOU 2003:43 tjänst som skall utövas, men för civila ställs inte krav på officerskompetens. De tjänster som bemannas av och de arbeten som utförs av officerare, skiljer sig sinsemellan i så stor omfattning att ett militärt system sammansätts av företrädare för helt olika branscher eller yrken. Officersyrket kan således ses som flera yrken. Det som konstituerar officeren måste därför härledas ur vad som är (eller måste vara) gemensamt för alla officerare. Gemensamma faktorer är för svenska officerare dels organisatoriska, dels personliga egenskaper och förhållningssätt: Organisatoriska Anställning inom Försvarsmakten Militär uniform med grad- och andra beteckningar Ett med uniformen kopplat folkrättsligt förhållande Rätt och skyldighet att, under vissa omständigheter, i tjänsten bruka militärt våld Personliga På demokratisk grund vilande värderingar Moralisk resning, mod och etiskt förhållningssätt inom för samhället accepterade normer Befäls- och ledaregenskaper Bildningsnivå samt förmåga att tillgodogöra sig utbildning Fysiska förutsättningar som fyller stipulerade krav för tjänsten Förändringsbenägenhet för att kunna inskolas och utvecklas i den anda som krävs för tjänsten Slutsatser av detta blir att en officer är en medlem i en professionell yrkeskår, som är legitimerad eller auktoriserad av samhället. För inträde i kåren ställs krav, dels på egenskaper dels på kompetens. 1.3 Arbetsmetod Utredaren har valt att samla en relativt stor arbetsgrupp kring sig, där företrädare från Försvarsmakten, Försvarshögskolan och Totalförsvarets Forskningsinstitut som experter förutsatts delta i stor omfattning och följa utredningens arbete. Försvarsdepartementet har företrätts av en sakkunnig. Den kunskap och erfarenhet som 22
SOU 2003:43 Uppdraget funnits hos gruppen har medgivit idégenerering och fördjupad diskussion inom gruppens ram. Samtidigt har största möjliga delaktighet från och förankring hos berörda myndigheter eftersträvats, med hänsyn tagen till tidsaspekten. Synpunkter har insamlats genom föredragningar, intervjuer, studiebesök och inläsning av material. En iterativ process har bedrivits med ingångsvärden från de närmast berörda samt resurspersoner utanför utredningen. Utredningen har arbetat under tidspress som följd av de många deluppgifter som ryms inom ramen för huvuduppgiften att reformera det militära försvarets utbildningssystem. Trots detta har de närmast berörda myndigheterna och deras personal, liksom de centrala personalorganisationerna, kontinuerligt kunnat följa processen och givits goda möjligheter att påverka den. Utredaren har eftersträvat att nå konsensus i utredningen kring ett huvudförslag vars realiserbarhet prövats. I det första steget, att redovisa det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov, har underlag begärts från de närmast berörda myndigheterna, men även från andra myndigheter med behov av militär kompetens. I arbetet har utredningen strävat efter, och uppnått, konsensus kring det framtida kompetensbehovet, och rapporterat detta i skrivelse till regeringen 11. Skrivelsen har utgjort ett ingångsvärde för det fortsatta arbetet. Processen med framtagning av detta underlag blev dock betydligt besvärligare och mer tidsödande än planerat. Arbetet med de kommande stegen, utbildningsbehovet och utformningen av utbildningen, bedrev utredningen parallellt. Ett antal konkreta frågeställningar samt utredningens preliminära ingångsvärden för det fortsatta arbetet har utsänts på stor bredd till ansvariga myndigheter, övriga berörda samt resurspersoner 12. Efter bearbetning av svaren och fortsatt arbete har förankring och granskning av utredningens arbete skett vid ett seminarium 13. Akademiseringsfrågan har krävt ett omfattande och tidskrävande arbete, men har varit styrande för förslagen kring ett antal delfrågor i utredningen. Ett separat PM har framtagits och utnyttjats vid diskussionerna med berörda i frågan 14. 11 Det militära försvarets långsiktiga kompetensbehov, dnr 2002/08, 2002-11-25 samt själva utlåtandet med samma namn, dnr 2002/7, 2002-10-23. 12 Frågor rörande den fortsatta utvecklingen av det militära försvarets utbildningssystem; olika alternativa vägar ; dnr 2002/09, 2002-12-02. 13 2003-03-04 på Armémuseum. 14 Redovisning av akademiseringsfrågan PM, 2003-03-24. 23
Uppdraget SOU 2003:43 De ekonomiska villkoren under den grundläggande utbildningen har erfordrat mycket underlag från Försvarsmakten och lett till mycket diskussion inom utredningen. 24
2 Bakgrund 2.1 Utveckling sedan 1995 I regeringens försvarsproposition hösten 1995 1 och försvarsutskottets betänkande 2 påpekades vikten av en sammanhållen syn på Försvarsmaktens personalförsörjning. Detta resulterade bl.a. i Översyn av det militära försvarets skolverksamhet 3, en utredning som främst skulle föreslå ett effektivare nyttjande av de militära skolresurserna. Utbildningsverksamheten för officerare hade stor omfattning och bredd och bedrevs försvarsgrensvis t.o.m. kaptens grad och däröver försvarsmaktsgemensamt. Försvarshögskolan 4 hade sedan LEMO-utredningen varit föremål för diskussioner om en akademisering, i likhet med diskussionen om akademisering av hela officersutbildningen. Försvarshögskolan gavs här en central roll avseende akademisk kvalitetssäkring i ett nytt system. Utredningen skulle även söka försvarsmaktsgemensamma lösningar samt fokusera på specialistutbildningar, eventuellt föreslå organisatoriska förändringar av skolsystemet och beakta de högskolemässiga aspekterna. Utredningens delbetänkande 5 föreslog inrättande av militärhögskolor på tre orter för den grundläggande officersutbildningen, varefter utredningen fortsatte med strukturfrågor. Slutbetänkandet 6 föreslog en högskolelik struktur med utbildningsprogram, fem för yrkesofficerare och ett för reservofficerare. Av programmen för yrkesofficerare speglade de fyra första i viss mån den struktur som tidigare funnits i NBO-systemet 7, eftersom begreppet nivåhöjande utbildning behölls. Det femte (fackprogrammet) för att hantera 1 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse. 2 1995/96:FöU1. 3 Dir 1996:10. 4 Hette Militärhögskolan fram till 1997. 5 SOU 1997:112 En samordnad militär skolorganisation. 6 SOU 1998:42 Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. 7 Det som avses är det utbildningssystem som byggde på den nya befälsordningen. 25
Bakgrund SOU 2003:43 specialistutbildningar, var mer nydanande. Försvarshögskolan fick en samordnande roll för kvalitetssäkring och meritvärdering av officersutbildningen, för samarbete med övriga högskoleväsendet och för den röda tråden avseende innehållet i utbildningarna. Betänkandet överlämnades till regeringen den 13 mars 1998. En av de principiella grunderna var att utbildningen i sin helhet skulle kunna akademiseras 8. Detta innebär att utbildningen skulle vila på, inte bara beprövad erfarenhet som tidigare, utan även vetenskaplig grund enligt högskolelagen. Detta skulle genom ökad breddning studier av ämnen som inte nödvändigtvis är yrkesrelaterade lägga grunden för ett framtida lärande och inte enbart som tidigare att officeren skall kunna fullgöra sina första officersuppgifter direkt efter avslutad utbildning 9. Detta har för den grundläggande officersutbildningen fått konsekvenser som i Försvarsmakten väckt diskussion. Den arbetsgrupp om officerskompetensutveckling (Ag OK) som vid Försvarsmaktens högkvarter löpande utvärderat det nya utbildningssystemet har därför ägnat resultaten av Yrkesofficersprogrammet särskild uppmärksamhet, t.ex. specialkursernas omfattning. I arbetet valde skolutredaren att göra vissa avgränsningar. Bland dessa kan nämnas meritvärderingen av officersutbildning och därmed sammanhängande organisatoriska konsekvenser avseende Försvarshögskolan 10, konsekvenser av införande av en högskolelik struktur avseende antagning och behörighet samt meritvärde för värnpliktsutbildningar 11. Efter riksdagsbeslut infördes det nya systemet vid halvårsskiftet 1999. Till dags dato har minst två årskullar från varje nivåhöjande program (Yrkesofficersprogram, Taktiskt program, Stabsprogram och Chefsprogram) och ett antal fackutbildningar utexaminerats. Ännu har ingen studerande genomgått två på varandra följande program. Efter omfattande omstruktureringar av Försvarsmakten och mot bakgrund av förändrade krav (från invasionsförsvar till insatsförsvar, internationella insatser, anpassningsförmågan och den väpnade striden) följde ett behov av att reformera Försvarsmaktens personalförsörjningssystem. Försvarsutskottet hade dessutom vid flera tillfällen efterlyst förslag från regeringen om ett sammanhållet re- 8 den föreslagna utbildningsstrukturen bedöms gynna den nu pågående processen med att akademisera officersprogrammen. (SOU 1998:42, s. 12). 9 SOU 1998:42, s. 71. 10 SOU 1998:42 s. 17-18. 11 Behandlades i Pliktutredningen dir 1997:106. 26
SOU 2003:43 Bakgrund formerat personalförsörjningssystem för samtliga personalkategorier inom Försvarsmakten. Regeringen beslutade därför den 4 november 1999 om direktiv till en utredning med uppgift att redovisa en samlad syn på Försvarsmaktens personalförsörjning 12. Denna skulle inom uppdragets ram även utvärdera det nya utbildningssystemet i förhållande till Försvarsmaktens kommande struktur samt se över utbildningsvolymerna. Betänkandet blev klart i februari 2001 13. Utredningen kom till ett antal slutsatser, bl.a. att ledningen av skolsystemet var komplicerad, att den totala utbildningstiden var för lång samt att utbildningarnas röda tråd innehöll repetitiva moment. Avseende det nyss införda skolsystemet föreslog utredaren en fortsatt reformering, med ett treårigt program för grundläggande officersutbildning, samt en förändring av de övriga nivåhöjande programmen, även avseende utbildningsvolymer. Behovet av fackprogram med expertutbildningar betonades. Vidare föreslogs att ta bort begreppet nivåhöjande utbildning genom att militär befordran föreslogs ske på fler grunder än enbart skolutbildning. Utredningen klargjorde att dess förslag snarast skulle underlätta Försvarshögskolans utveckling mot examensrätt (enligt högskoleförordningen) utan att dra några explicita slutsatser i frågan. I maj 2001 gjorde Försvarshögskolan en formell framställan till regeringen, om rätt att ge vissa examina som ett resultat av den granskning som Högskoleverket gjorde 1998 14. 2.2 Proposition hösten 2001 Försvarsberedningens syn på det militära skolsystemets utveckling återspeglades i regeringens proposition hösten 2001 15, vilken avseende personalförsörjning till stora delar grundade sig på personalförsörjningsutredningens slutsatser. Dessa slutsatser sade att ökad komplexitet i officerens utövande av sitt yrke kopplat till Försvarsmaktens uppgifter kräver såväl ökad bredd som ökat djup i utbildningen. En enskild officer kan inte ges en utbildning med både ökad bredd och ökat djup, varför en större individualisering blir nödvändig. Metoden blir att genom en akademisering av officersutbildningen, lägga en vetenskaplig grund till den redan befintliga 12 Dir 1999:84. 13 SOU 2001:23 Personal för ett nytt försvar. 14 HSV rapport 1998:37R En Försvarshögskola på väg mot akademin. 15 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret. 27
Bakgrund SOU 2003:43 beprövade erfarenheten. Komplexa problem skall kunna värderas genom tillämpande av ett vetenskapligt synsätt. Insikt skall nås i hur dels de olika komponenterna i det militära systemet samverkar, dels hur det militära systemet samverkar med andra organisationer. Ett uttalat chefs- och ledarskap i krig och olika krisnivåer har tidigare varit det gemensamma fundamentet för alla officerare. Detta gäller enligt propositionen i framtiden främst de yrkesofficerare som utbildas i generalistrollen för att leda krigsförband. Även om generalistrollen och ledarskapet också professionaliseras i allt större utsträckning, behövs också ett uttalat militärt expertkunnande. Regeringen gör i propositionen 2001/02:10 följande bedömning 16 : Det militära skolsystemet bör fortsatt reformeras så att det tillgodoser de framtida kompetensbehoven och bidrar till att skapa alternativa karriärvägar för anställd personal. Utbildningens status samt skolstegens utbildningsmål, längd, antal, innehåll och inbördes samband bör ses över liksom möjligheterna att införa en treårig grundläggande utbildning och att utnyttja utbildningar utanför det militära skolsystemet. De militära skolornas antal, organisation, huvudmannaskap och lokalisering bör inte förändras förrän ett reformerat skolsystem utformats. Ytterligare överväganden är nödvändiga innan ett förslag kan redovisas för riksdagen. Skolsystemet bör bli flexiblare avseende såväl chefsutbildningar som fack- och expertutbildningar. En större flexibilitet avseende antalet tjänsteår mellan skolstegen bör medges och den tidigare kopplingen mellan vissa skolsteg (nivåhöjande utbildning) och befordran bör tas bort. Det växande internationella engagemanget bör på ett tydligare sätt återspeglas i utbildningen samtidigt som en ökad individuell anpassning bör övervägas. Inom ramen för detta reformarbete bör ansvar för olika delar av utbildningen och dess genomförande ses över. Inriktningen för den fortsatta reformeringen av relevanta delar av det militära skolsystemet bör vara att utbildningen ges en utformning som innebär att den kvalitetsmässigt kan likställas med högskoleutbildning enligt högskolelagen (1992:1434). En utredning bör tillsättas så snart det är möjligt med uppgift att se över det militära skolsystemets utveckling. Utredningen bör även pröva och föreslå vilka examina som bör införas för denna utbildning. I propositionen gör regeringen också vissa ställningstaganden: Det skall vara möjligt att växla mellan de olika alternativa karriärvägarna a och b respektive c och d: a. militära chefsbefattningar som kräver officerskompetens, b. militära expertbefattningar som kräver officerskompetens, 16 s. 202. 28
SOU 2003:43 Bakgrund c. civila chefsbefattningar som inte kräver officerskompetens samt d. civila expertbefattningar som inte kräver officerskompetens. Det bör finnas en möjlighet för Försvarsmakten att direktrekrytera yrkesofficerare som besitter speciellt eftertraktad civil kompetens, exempelvis teknik, juridik, ekonomi, medicin och meteorologi samt stats- och förvaltningskunskap. De personer som har denna kompetens bör kunna ges en anpassad yrkesofficersutbildning. För att utbilda officerare med ett analytiskt och kritiskt tänkande bör högskolelagens krav på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet tillsammans med forskning prägla officersutbildningen. Mot bakgrund av de rådande rekryteringssvårigheterna bör behovet och möjligheterna att införa aspirantskolor prövas. Villkoren för yrkes- och reservofficersaspiranter, inklusive ett eventuellt införande av studiemedelsfinansiering, bör ses över. 2.3 Förändringar sedan skolutredningen 1998 2.3.1 Det nuvarande skolsystemet I det följande summeras ur ett nutida perspektiv den utredning Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav, SOU 1998:42, som genomfördes för fem år sedan. Analysen omfattar två aspekter. För det första analyseras konsekvenser av dåvarande vilja från statsmakterna i de fall de i dag inte längre bedöms helt aktuella, för det andra värderas vissa bedömningar sedda i dagens ljus. Strävan att göra officersutbildningen mindre starkt kopplad till specifika typbefattningar och i stället fokusera på officerens långsiktiga kompetensutveckling (s. 50) ledde till samma antagningskrav och samma utbildning till alla och resulterade i en enhetsofficer. Detta medförde att steget bort från differentierade typbefattningar blev så långt att kadetten i alltför stor utsträckning saknade reell yrkeskompetens efter genomfört yrkesofficersprogram (YOP). De direktiv som angav att en tydlig del av den grundläggande officersutbildningen skulle göras försvarsmaktsgemensam fick som naturlig följd att den försvarsgrensvisa prägeln försvagades högst betydligt. Konsekvensen av detta, som inte förutsågs, var att en 29
Bakgrund SOU 2003:43 försvagning av officersprofessionen också blev följden. Konkret kan sägas att före införandet av den nya YOP utbildade och examinerade de försvarsgrensvisa officershögskolorna på två år blivande officerare som i stort bedömdes som färdigutbildade, och som omedelbart kunde tjänstgöra som främst trupputbildare. Det nya yrkesofficersprogrammet blev lika långt, men en ny termin infördes som skulle innehålla kurser som inte tidigare getts, åtminstone inte i den omfattning som nu blev fallet. Vad som tidigare varit enstaka lektioner eller moment i utbildningen blev nu hela kurser som kunde mätas i poäng, d.v.s. studieveckor. Till detta kan läggas de valbara kurserna (de s.k. specialkurserna) vars omfattning inledningsvis motsvarade en termins studier. Då dessa kurser kunde väljas inom vilket ämnesområde som helst, utan krav på yrkesrelevans, tog även dessa tid från det utbildningsinnehåll som tidigare bedömts som nödvändigt. Av de tidigare officershögskolornas utbildning återstod således egentligen ett drygt år. Detta medförde helt konsekvent att de som utexaminerades från det nya yrkesofficersprogrammet bara hade hunnit med halva yrkesutbildningen, jämfört med äldre kamrater, och därför uppfattades som icke användbara eller mindre användbara på förbanden. Det beskrivna utbildningsupplägget krävde en planläggning och ett genomförande av en fortsatt befattningsutbildning efter examen på YOP, under en eller två terminer, ibland till och med fler, beroende av tjänst, försvarsgren och truppslag. Nackdelarna blev uppenbara och den första förändring som genomfördes blev att halvera de valbara specialkurserna en gång, och därefter ytterligare en gång. I dag återstår av tanken om en allmänbildande breddutbildning inom programmet således endast fem poäng (studieveckor). Den största nackdelen kan dock sägas vara att den fortsatta befattningsutbildningen ligger utanför den programbundna tiden och inte har omfattats av samma kvalitetssäkringssystem och kvalitetsåtgärder som programutbildningen. Den föreskrivna relativt långa tjänstgöringstid som Försvarsmakten regelmässigt tillämpat mellan de nivåhöjande skolstegen har medfört att medelåldern på de studerande på den högre utbildningen ökat, jämfört med tidigare. Detta är en nackdel bl.a. därför att kort tid i karriären återstår efter utbildningen. Det nya skolsystemet skulle medföra betydande möjligheter att dra nytta av den kompetens som fanns vid de civila högskolorna på orten. Det är tveksamt om dessa betydande möjligheter har tillvara- 30
SOU 2003:43 Bakgrund tagits, eller kunnat tillvaratas. I dag ser vi hur det på några ställen, vid t.ex. militärhögskolorna finns enstaka kurser som antingen köps vid civil högskola eller genomförs som ömsesidig verksamhet. Högskolan har dock utgjort en rekryteringsbas för militärhögskolorna och varje militärhögskola har i dag en studierektor eller annan skolledarbefattning besatt av en person som tidigare arbetat inom den civila högskolan. Den nya yrkesofficersutbildningen skulle skapa förutsättningar för en utveckling av reservofficersutbildningen. Detta har inte skett i någon större omfattning. Reservofficersutbildningen har legat nere under åren 1999 2001 utom i marinen och startades igen först hösten 2002. En mycket viktig uppgift för officeren är att på ett pedagogiskt sätt kunna förmedla den kompetens som han/hon besitter (s 43). Denna slutsats rörande militärpedagogik kom aldrig att förverkligas, då utredningen varken föreslog kurser i ämnet eller en utveckling av ämnet som sådant. Vidare kan sägas att en modernare pedagogik successivt utvecklats inom Försvarsmakten, det s.k. helhetsbaserade lärandet. 2.3.2 Implementering av det nuvarande skolsystemet Det nya skolsystemet som blev resultatet av Skolutredningen trädde i kraft hösten 1999. Då togs de första studerande till respektive nya program in, Yrkesofficersprogrammet, Taktiska programmet, Stabsprogrammet och Chefsprogrammet. Dessutom startades också det helt nya Fackprogrammet. Som konstaterades i punkt 2.3.1 var skillnaderna påtagliga mellan det nya och gamla yrkesofficersprogrammet, men även de andra programmen var i viss utsträckning förändrade. Utbildningsmålen var till del desamma, de huvudsakliga förändringarna gällde tillvägagångssättet och genomförande. Gemensam ambition för hela systemet och därmed samtliga program var att försöka göra dem mer högskolemässiga. Strävanden mot detta hade pågått sedan början på 1990-talet och många såg det nya skolsystemet som ett förverkligande av de tidigare planerna att närma sig den civila högskolevärlden avseende genomförande, kvalitetssäkringsprinciper m.m. Hur det egentligen skulle gå till var däremot mer oklart liksom vad målet med det som kom att kallas akademiseringen egentligen var. Ett konkret resultat var emellertid den roll som den då nya För- 31
Bakgrund SOU 2003:43 svarshögskolan fick i det militära skolsystemet. En del av ansvaret för kvalitetssäkring av utbildningarna lades på skolan, framför allt avseende implementering av den civila högskolans krav på formalia såsom antagning och studiedokumentation, men också kvalitetssäkring av kurs- och utbildningsplaner m.m. Försvarshögskolan gavs också ansvaret för ämnesutvecklingen för de ämnen där utbildning bedrevs i det militära skolsystemet. Värt att notera är dock att Försvarshögskolan inte var, och fortfarande inte är, en högskola med examensrätt. Vidare fattade Försvarsmakten beslutet att alla lärare som skulle verka inom det militära skolsystemet skulle genomgå en särskild utbildning i högskolepedagogik för att kunna utveckla utbildningsverksamheten. Rollspelet och ansvarsfördelningen mellan myndigheterna Försvarshögskolan och Försvarsmakten var i inledningsskedet inte helt enkla att reda ut och man brottas fortfarande med en del svårigheter i detta avseende. Med ambitionerna att efterlikna den civila högskolan kom ökade krav och även en del svårigheter för de olika skolorna i systemet. Vilket ansvar som följde med militärhögskolornas roll som programansvariga för vart och ett av de tre programmen Yrkesofficersprogrammet, Reservofficersprogrammet respektive Taktiska programmet var inledningsvis inte helt utklarat. Fack- och funktionsskolorna var ovana vid att styras från två olika håll, d.v.s. såväl från den militärhögskola som hade programansvar för Yrkesofficersprogrammet som från den som hade ansvar för det Taktiska programmet. Reglerna för styrning var därtill oklara. Många av skolorna kastade sig in i det nya skolsystemet med höga ambitioner och har sedan 1999 målmedvetet arbetat för att leva upp till dessa och i vissa fall lyckats bra. Vissa skolor valde samarbete med lokal civil högskola på orten, medan andra valde att samarbeta med en särskild fackinriktad högskola som gjorde systemlösningar som kom flera studerande till del. Ytterligare andra valde att själva kvalitetsutveckla sin verksamhet. Några skolor, framför allt militärhögskolorna, började också vid denna tid att anställa civila lärare för att bredda kompetensbasen. Som Personalförsörjningsutredningen noterade i sitt betänkande år 2001 var Försvarsmakten inte helt redo för det krav på ledning och styrning som accentuerades i och med det nya systemet. Svårigheterna med att såväl leda det militära skolsystemet som att upphandla utbildningen av Försvarshögskolan var betydande. Detta har successivt förändrats och fr.o.m. 1 januari 2003 finns den nyinrättade utbildningsinspektionen vid Försvarsmaktens högkvarter vars 32