Kvinna till salu. En rättslig analys av skyddet mot människohandel för sexuella ändamål

TEOLOGISKA HÖGSKOLAN STOCKHOLM Mänskliga rättigheter och demokrati, 180 hp Kandidatuppsats VT14, 15 hp Sara Andersson (sara.andersson000@hotmail.com) Kvinna till salu En rättslig analys av skyddet mot människohandel för sexuella ändamål Handledare: Mona Samadi Ämnesord: Koppleri; Människohandel; Mänskliga rättigheter; Påtvingad prostitution; Sexuell exploatering Engelsk titel: Woman for sale a legal analysis of the protection against trafficking for sexual purposes

2(41) Abstract All over the world people are bought and sold as commodities, which is incompatible with their human dignity and right to freedom. Many of those sold are women who tend to be exploited for sexual purposes and forced into prostitution. This study examines the protection of trafficking victims primarily through the punishment of the perpetrators. This type of protection is guaranteed in international, regional and Swedish law. This study contains an analysis of the legal protection, from international and regional conventions, directives and protocols to national law. A major obstacle in providing victims of trafficking with rights in the Swedish legal system is that the trafficking provision requires a high standard of proof. This has resulted into a significant amount of offenders being sentenced under the pandering provision as opposed to being sentenced for human trafficking. Since the pandering provision is not considered to be a violation of the individual or a sexual exploitation, it cannot be regarded as equivalent protection. Case law illustrates how a high evidential threshold for the trafficking provision, often leads to a numerous problems. Nonetheless, the strongest protection is guaranteed on a national level as Swedish law criminalizes the purchase of a sexual favor, which does not constitute punishment to the woman who sells sex. Key words: Forced prostitution; Human rights; Pandering; Sexual exploitation; Trafficking

3(41) Innehållsförteckning Abstract... 2 1 Inledning... 5 1.1 Syfte, frågeställning och avgränsning... 6 1.2 Metod och material... 8 2 Internationell rätt... 9 2.1 Konvention för bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution... 9 2.2 Konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor... 10 2.3 Konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet... 12 2.4 Tilläggsprotokoll gällande förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn... 13 3 Europeisk rätt... 15 3.1 Europarådet... 16 3.2 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna... 17 3.3 EU... 18 3.4 EU-direktiv... 19 4 Sverige... 23 4.1 Brottsbalkens bestämmelser... 24 4.1.1 Människohandel... 24 4.1.2 Koppleri... 26

4(41) 4.2 Svenska rättsfall... 28 4.2.1 Prostitutionsverksamheten... 28 4.2.2 Internetannonsören... 31 5 Analys... 33 5.1 Slutsats... 36 5.2 Förslag på framtida forskning... 37 6 Referenser... 38

5(41) 1 Inledning Att vissa människor behandlas som handelsvaror innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Mänsklig värdighet och frihet är exempel på rättigheter som inte är överensstämmande med människohandel. Dess offer utsätts för grova kränkningar och handeln har kommit att bli vår tids slavhandel. Människohandel tillhör en av den organiserade brottslighetens snabbast växande inkomstkällor och är en av de mer lönsamma illegala verksamheterna i världen. 1 UNHCR uppskattar att mellan 700 000 och fyra miljoner människor årligen utsätts världen över, varav 60 % är kvinnor. FN:s organ mot brott och narkotika, UNODC, uppskattar att 79 % av kvinnorna utsatts för människohandel för sexuella ändamål. Av de 132 länder som var en del av UNODC:s undersökning, gällande perioden 2007-2010, var det mer än tjugo länder som inte lagfört en enda person för brottet människohandel. 2 Palermoprotokollets tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel från 2000, är det dokument som tydligast definierar människohandel och är internationellt erkänt 3. Det lyder: Trafficking in persons shall mean the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of persons, by means of the threat or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability or of the giving or receiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another person, for the purpose of exploitation. Exploitation shall include, at a minimum, the exploitation of the prostitution of others or other forms of sexual exploitation, forced labour or services, slavery or practices similar to slavery, servitude or the removal of organs. 4 Länder vars medborgare har en efterfrågan på sexuella tjänster, underhåller denna illegala verksamhet och i ett land som Sverige, med en sexköpslag som påverkar och försvårar sexhandelns möjligheter, etableras illegala prostitutionsverksamheter. Prostitutionsverksamheter sköts på det sätt att kvinnorna ofta framställs som självständiga säljare, oberoende av någon brottslig organisation. 5 1 UNIFEM Sverige, 2009: Fackförbundet mot människohandel, Människohandel en kränkning av mänskliga rättigheter, s 3 & s 11. 2 Ibid, s 5 & UN, 2012: UNODC, Global report on trafficking in persons (United Nations publication, Sales No. E.13.IV.1), s 7. 3 Rachel Maskia & Suzanne Williams, 2002: Editorial - i Gender, Trafficking and Slavery. Utg. under red. av Rachel Masika. Oxfam: Oxfam GB, s 3. 4 UN, Tilläggsprotokoll till FN:s Konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet, 2000/03: Tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, artikel 3a. 5 Brå, 2008: Sexuell människohandel, en fråga om tillgång och efterfrågan (Rapport 2008:24), s 7 f.

6(41) Kvinnan som säljer sex i Sverige är ofta från ett annat land och kanske trodde hon, precis som de illegala prostitutionsverksamheterna vill få det att se ut som, att hon själv skulle kunna styra över sin prostitution 6. Människohandel beror på olika faktorer, så som sociala, ekonomiska, rättsliga och politiska. Kvinnorna som faller offer för människohandel kommer ofta från länder med utbredd fattigdom, arbetslöshet och bristande socialt skyddsnät. Flertalet av dessa kvinnor har växt upp med missbruk, våld och sexuella övergrepp och deras enda möjlighet till försörjning är ofta genom prostitution. 7 När kvinnorna kommer till ett annat land genom människohandel, sätts de ofta i stora skulder till människohandlarna som de tvingas arbeta av, ofta utan att det är möjligt. Det är inte heller ovanligt att de fråntas sina pass och deras rörlighet begränsas därmed ytterligare. 8 Tidigare händelser i kvinnornas liv kan också leda till att de inte vill uppsöka myndigheter för att söka skydd eller berätta för omgivningen vad de har blivit utsatta för. Enligt vissa nationella lagar kan också människohandelsoffer komma att behandlas som misstänkta, då en del av dem är illegala immigranter. Migrationslagar står ofta över andra lagar, vilket innebär att människohandelsoffer riskerar att bli återsända till sina hemländer innan en rättslig process hinner starta i landet de kom till, genom människohandel. 9 1.1 Syfte, frågeställning och avgränsning Syftet med detta arbete är att granska det rättsliga skyddet för människohandelsoffer för sexuella ändamål i Sverige, genom att undersöka och beskriva internationell, europeisk och svensk lagstiftning i nämnd ordning, samt hur dessa tre rättssystem kan ha influerat varandra. I uppsatsen beskrivs de rättssystem som finns till skydd för människohandelsoffer i Sverige vad gäller deras rättigheter eller kränkning av deras rättigheter. Granskning kommer ske av dokument som uppmärksammar kvinnornas utsatta situation och dokument som straffbelägger gärningsmännen. Bakomliggande orsaker till varför kvinnor faller offer för gränsöverskridande människohandel samt varför det förekommer, belyses översiktligt för att ge bakgrundsfakta innan granskning av rättskällor. I uppsatsen belyses endast gränsöverskridande människohandel av kvinnor för sexuella ändamål, då flickor och kvinnor utgör majoriteten av de som faller offer för den sexuella handeln 10. Uppsatsen innehåller även en analys gällande vilken utsträckning 6 Ibid, s 9. 7 Human Rights Law Network, 2011: Trafficking and the Law ( 2 nd ed.). New Delhi, India: Socio Legal Information Centre, s 15 f. 8 Brå, Rapport 2008:24, s 77. 9 Karolina Rusitowicz & Helsinki Foundation for Human Rights, Poland, 2011: Project on Combating and Preventing Trafficking in Human Beings in Azerbaijan, Definition of Human Trafficking, s 4. 10 Rikspolisstyrelsen, 2010: Människohandel för sexuella och andra ändamål 2009: Lägesrapport 11 (RPS rapport 2010:5), s 11.

7(41) internationell, regional och nationell rätt påverkar, eller inte påverkar varandra. Flickor (kvinnor under 18 år) som faller offer för gränsöverskridande människohandel kommer inte belysas i uppsatsen då detta skulle innebära ett flertal nya aspekter, så som barns utsatthet genom att vara barn. På grund av utrymmesskäl kommer konventioner från exempelvis ILO inte att förekomma. Ett flertal av de internationella och regionala dokumenten har fått en svensk erkänd översättning. Detta innebär att Exploitation blivit översatt till Utnyttjande och att Trafficking blivit Människohandel. Då man vid översättande av dessa texter förutsatt ordens lika betydelse, kommer detta även förutsättas i uppsatsen. De allmänt accepterade kriterier som ska vara uppfyllda för att något ska klassas som människohandel är handelsåtgärder, otillbörliga medel och utnyttjandesyfte. Handelsåtgärderna innebär bland annat rekrytering, transport och mottagande av människohandelsoffer. Handelsåtgärderna måste vidare ske under någon sorts tvång, exempelvis hot, vilseledande, maktmissbruk eller betalning för att erhålla samtycke - vilket definierar de otillbörliga medlen. Allt detta måste slutligen ske med syftet att utnyttja. Personen ska således komma att bli utnyttjad för exempelvis sexuella tjänster, tvångsarbete eller organhandel för att klassas som ett människohandelsoffer. En gärningsman skulle dock kunna dömas för människohandel vid en inresa i destinationslandet, även om utnyttjandet av offret ännu inte ägt rum, då syftet att utnyttja är det som väger tyngst. 11 En förväxling av människohandel och människosmuggling kan förekomma då dessa företeelser i vissa fall är likartade till sin karaktär. Det är viktigt att uppmärksamma att de skiljer sig åt människohandel innebär ett brott mot en individ medan människosmuggling innebär ett brott mot staten. 12 Det är således vad gränspasseringen kommer att leda till som avgör ifall det handlar om människohandel eller människosmuggling. Detta kan leda till problem då det kan vara svårt att avgöra syftet redan vid gränsen. Är syftet att utnyttja kvinnorna för sexuella ändamål gör gärningsmännen sig skyldiga till människohandel, men om de endast syftar till att föra dessa människor över gränsen gör de sig skyldiga till människosmuggling. 13 I uppsatsen kommer termerna ursprungsland, transitland och destinationsland förekomma. Ursprungsland syftar till det land som människohandelsoffret kommer ifrån. Transitland innefattar de länder som människohandelsoffer förs igenom på väg till destinationslandet som är det land där den sexuella exploateringen ska ske. 11 UNIFEM Sverige, s 3 f. 12 Rusitowicz & Helsinki Foundation for Human Rights, s 4. 13 Human Rights Law Network, s 7.

8(41) 1.2 Metod och material Uppsatsen är av rättsdogmatisk karaktär där internationell rätt, regional rätt och nationell rätt beskrivs. Informationen är hämtad främst från myndigheter, FNorgan och senast publicerade rapporter som belyser ämnet. Praxis och rättsfall från alla tre nivåer beskrivs, det vill säga från berörd FN-kommitté, Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och svensk domstol. Den objektiva rättsfallsanalysen syftar till att belysa skillnaden mellan de lege lata och de lege ferenda och därmed få fram det reella skyddet för människohandelsoffer, samt vad skyddet skulle kunna vara. Urval av rättsfall sker genom granskning av fall där brottsrubriceringen varit gränsöverskridande människohandel för sexuell exploatering av kvinnor över 18 år. Vidare urval har skett genom granskning av prejudicerande fall. På svensk nivå granskas fall där de brottsliga handlingarna fått olika brottsrubriceringar (människohandel eller koppleri) för att belysa skillnad mellan dem, och huruvida de utgör ett likvärdigt skydd för människohandelsoffer.

9(41) 2 Internationell rätt Kvinnor som faller offer för människohandel hamnar i en så pass utsatt situation, att deras livssituation kan liknas vid slavarbete 14. Dess offer finns spridda världen över och enligt FN är det uppskattningsvis upp till fyra miljoner kvinnor och barn som utsätts för denna illegala handel årligen. Majoriteten utsätt för sexuell exploatering och påtvingad prostitution, vilket för de styrande kriminella nätverken innebär en årlig vinst på cirka 50 miljarder SEK. Med den vinsten hamnar människohandeln på tredje plats av de mest lukrativa illegala verksamheterna i världen. 15 FN:s skydd för att motverka människohandel återfinns i ett flertal dokument och i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheternas samt i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, fastställs det att alla är födda fria och att slaveri är förbjudet 16. Tortyrkommittén har fastställt att inom ramen för Tortyrkonventionen finns staters åtagande att skydda offer från könsbaserat våld, så som våldtäkt och människohandel 17. Även konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, fastslår staters skyldighet att bekämpa all form av handel med kvinnor samt utnyttjande av prostitution 18. FN har vidare inrättat en specialrapportör för människohandeln med specifikt fokus på handeln med kvinnor och barn. Uppgiften för rapportören är att undersöka kränkningar av de mänskliga rättigheterna för kvinnor och barn som fallit offer för människohandel. Genom att åka till andra länder, samarbeta med andra specialrapportörer och FNorgan, tas rekommendationer för åtgärder fram. 19 2.1 Konvention för bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution Konventionen för bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution från 1949 fastlår att prostitution och människohandel med prostitution som syfte inte stämmer överens med människans värdighet och in- 14 Human Rights Law Network, s 3. 15 UN Women, Nationell kommitté Sverige, 2008: Jämställdhet är en mänsklig rättighet, en handbok om FN:s kvinnokonvention och Pekingplattformen, s 31. 16 UN, UDHR, 1948: Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, ingress & artikel 1, & UN, ICCPR, 1966/76: Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 8. 17 UN, 2007: Committee Against Torture, CAT/C/GC/2/CRP.1/Rev.4: General Comment No. 2, subparagraph 18. 18 UN, CEDAW, 1979/81: Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, artikel 6. 19 UN: Special Rapporteur on trafficking in persons, especially in women and children. http://www2.ohchr.org/english/issues/trafficking/ (hämtad 140514).

10(41) nebär fara för både individer och samhällen. 20 Konventionen kallas för Traffickingkonventionen och fastställer ett samband mellan människohandel och prostitution. Människohandel och utnyttjande av andras prostitution sågs vid skapandet av konventionen som ett av den vita slavhandelns främsta problem samt att prostitutionen var hjärtat av människohandeln i allmänhet. 21 Konventionsstater åtar sig att straffa de som anskaffar, lockar eller vilseleder en person i syfte för att leda den in i prostitution eller de som exploaterar någon annans prostitution, oberoende om offret samtyckt eller inte. 22 Vidare återfinns en utökad definition av de som är straffbara gärningsmän. Det stadgas att de som på något sätt finansierar en bordell, genom att exempelvis styra den eller hyra ut lokaler till en bordellverksamhet, exploaterar någon annans prostitution. 23 Konventionsstater uppmuntras att förebygga prostitution genom sina privata eller offentliga institutioner, så som utbildning, sjukvård eller sociala och ekonomiska sfärer 24. 2.2 Konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnors 25 grunduppgift är att garantera kvinnor deras rättigheter, som ibland inte tillfredsställs på grund av att de är kvinnor 26. Det fastslås att: Konventionsstater skall på alla områden, och särskilt på de politiska, sociala, ekonomiska och kulturella områdena, vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att säkerställa full utveckling och framsteg för kvinnorna och därmed garantera dem utövande och åtnjutande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på grundval av jämställdhet med männen. 27 Vidare i konventionen stadgas: Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder inklusive lagstiftning för att bekämpa alla former av handel med kvinnor för sexuella ändamål eller tvångsarbete samt utnyttjande av kvinnoprostitution. 28 20 UN, 1949/51: Konvention för bekämpande av handel med människor och utnyttjande av andras prostitution, ingress. Vidare refererad som Traffickingkonventionen. 21 Masika, s 3. 22 UN, Traffickingkonventionen, artikel 1. 23 Ibid, artikel 2. 24 Ibid, artikel 16. 25 Vidare refererad som CEDAW. 26 UN, CEDAW, passim. 27 Ibid, artikel 3. 28 Ibid, artikel 6.

11(41) För att förtydliga artikeln har CEDAW:s kommitté utfärdat rekommendationer och de fastslår att handel med kvinnor får en ökad risk i samhällen med fattigdom och arbetslöshet, då kvinnor och flickor i dessa samhällen ibland inte finner en annan utväg än att prostituera sig. Dessa kvinnor har en större risk att hamna i en situation med våld och våldtäkter, en situation som dessutom är svår att ta sig ur. Även om kvinnornas status kan innebära att de bryter mot lagen, behövs ett jämlikt och specifikt skydd för dem. Kommittén påpekar återigen staters skyldighet att vidta åtgärder för att förhindra sexuell exploatering. 29 Fallet Zhen Zhen Zheng v The Netherlands togs upp inför CEDAW:s kommitté år 2007. Ms Zheng, född 1986, kom ursprungligen från Kina där hon levt ett hårt liv och bland annat blivit tvingad in i prostitution. Hon kom till Nederländerna genom människohandel och insåg att hon återigen skulle tvingas prostituera sig. Hon rymde från människohandlarna och kom till slut att leva på gatan och efter en viss tid visade det sig att hon också var gravid. Vid tidpunkten Ms Zheng sökte asyl var hon minderårig och hade en dotter och vid asylansökningen berättade hon om sin situation och utsatthet. När Ms Zheng fick sin asylansökan avslagen menade hon på att hon kränkts enligt artikel 6 i CEDAW (förbud mot prostitution och handel med kvinnor), då Nederländerna inte tog hänsyn till hennes utsatta situation och låga ålder vid asylansökan. Ms Zheng hävdade att hon på grund av sin låga ålder och låga utbildning inte kunde redogöra för allt det migrationsverket ville veta, som exempelvis detaljer om hennes resa från Kina till Nederländerna. De rekommenderade henne inte heller att gå till polisen för att berätta vad hon varit med om och hon ansåg sig därför inte ha blivit tillgodosedd sin rätt till specialiserad rättshjälp, annan nödvändig hjälp eller stöd. 30 Hade polisen valt, att efter hennes utsaga inleda en förundersökning, skulle hon ha fått tillfälligt uppehållstillstånd under tiden för utredningen. Ms Zheng klagade till CEDAW innan hon hade uttömt det nationella rättssystemet, då hon ansåg att det var irrelevant då hennes utsatthet som människohandelsoffer, varken tydligt kunde klassas som asylsökande på grund av rädsla för livet vid återvändande, eller övrigt sökande av uppehållstillstånd. 31 CEDAW tog sig inte an fallet då det nationella rättsväsendet inte var uttömt. Däremot fanns det medlemmar av kommittén som ansåg att fallet hade kunnat tas upp ändå, då uttömmande av nationella instanser endast syftar till de fall där de förväntas vara effektiva, vilket de riskerade att inte bli med tanke på att Ms Zheng varken tydligt tillföll kategorin asylsökande med risk för livet eller allmänt sökande av uppehållstillstånd. De motstridiga kommittémedlemmarna uppmärksammade, att det ålåg staten att skydda offer av människohandel och att det bör finnas anställda inom myndigheter som kan identifiera dessa offer och informera 29 UN, 1992: Committee on the Elimination of Discrimination against Women, 11th session, General recommendation No. 19, subparagraph 13-16. 30 UN, 2009: Committee on the Elimination of Discrimination Against Women. Zhen Zhen Zheng v. The Netherlands (CEDAW/C/42/D/15/2007), punkt 2.1-2.3 & punkt 3.6. 31 Ibid, punkt 4.6 & punkt 6.1.

12(41) dem om vart och hur de kan söka skydd i staten. De refererade tillbaka till artikel 6 där det fastslås, att staterna ska ta de nödvändiga åtgärder som behövs för att skydda offer för bland annat människohandel. De gav även rekommendationer till Nederländerna som syftade till att stärka skyddet för människohandelsoffer genom att utbilda de myndigheter som kan komma i kontakt med dessa kvinnor. De anställda ska kunna identifiera och på rätt sätt intervjua människohandelsoffer, ge dem det stöd de behöver samt informera om hur de kan söka skydd. 32 2.3 Konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet Då människohandel ofta styrs av den organiserade brottsligheten och sker mellan stater, är det nödvändigt att undersöka människohandeloffers skydd i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet från 2000, även kallat Palermoprotokollet. Palermoprotokollet skapades i förhoppning om att främja samarbete för att på ett mer effektivt sätt förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet. 33 I Palermoprotokollet nämns inte människohandel men det går att utläsa en koppling till det. Det stadgas att minst tre personer måste handla i samförstånd för att uppnå ekonomisk eller materiell vinning genom att begå grova brott eller överträdelser för att brottet ska falla in under Palermoprotokollet. Grova brott definieras som något som enligt nationell lagstiftning innebär frihetsberövande i minst fyra år. Då människohandel, som tidigare nämnts, ofta har olika ursprungsländer, transitländer och destinationsländer innebär det en gränsöverskridande brottslighet och faller därmed in under Palermoprotokollet. 34 I FN:s Generalförsamlings resolution gällande Palermoprotokollet förtydligas den gränsöverskridande karaktären som är nödvändig för att brottet ska falla in under detta protokoll. Ett exempel är, att brottet begås i mer än ett land, planeringen äger rum i ett annat land, att den organiserade kriminella gruppen verkar i mer än ett land eller att konsekvenserna av gärningen får effekter i ett annat land. 35 Ad Hoc-kommittén har utfärdat ytterligare tolkningshjälp och fastslår bland annat att den ekonomiska eller materiella vinningen som måste uppnås ska tolkas brett och innefatta exempelvis delning av barnpornografi. Gruppen som 32 Ibid, punkt 7.3. 33 UN, Palermoprotokollet, 2000/03: Konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, artikel 1. 34 Ibid, artikel 2 & artikel 3. 35 UN, 2001: General Assembly, Resolution adopted by the General Assembly, United Nations Convention against Transnational Organized Crime (A/RES/55/25), artikel 3.2.

13(41) utför denna handling behöver inte heller inneha definierade medlemsroller, utan kan bestå av lösare sammanslutningar. 36 2.4 Tilläggsprotokoll gällande förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn För ett utökat skydd för människohandel inom Palermoprotokollet skapades år 2000 dess tilläggsprotokoll vid namnet Tilläggsprotokollet gällande förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn 37. Här definieras att handel med människor är: [ ]rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot om eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande ska innebära åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänst, slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, träldom eller avlägsnande av organ. 38 Konventionsstater åtar sig att kriminalisera dessa handlingar och i protokollet stadgas vidare, att ifall exploateringssyftet och användningen av medel stämmer med det som stadgas i konventionen, är ett samtycke från offret betydelselöst. 39 Tilläggsprotokollet nämner behovet av att förebygga människohandel och stater uppmuntras till att motverka efterfrågan på sexuella tjänster genom sociala och kulturella åtgärder eller utbildning. 40 Tilläggsprotokollet trädde i kraft 2003 och 2012 hade 134 länder och territorium specifikt kriminaliserat människohandel i överensstämmelse med protokollet 41. Termerna utnyttjande av andras prostitution och andra former av sexuellt utnyttjande definieras inte, men Ad Hockommittén har gett ut tolkningshjälp gällande bland annat offrets utsatta belä- 36 UN, 2000: General Assembly, Addendum: Interpretative notes for the official records of the negotiation of the United Nations Convention against Transnational Organized Crime and the Protocols (A/55/383/Add.1), subparagraph 3. 37 UN, Tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Vidare refererad som Tilläggsprotokollet. 38 UN, Tilläggsprotokollet, artikel 3a. 39 Ibid, artikel 3b. 40 Ibid, artikel 9. 41 UN, Sales No. E.13.IV.1, s 5.

14(41) genhet. Det fastslås att offrets utsatta belägenhet ska innefatta de situationer där denne inte har en riktig eller acceptabel valmöjlighet på grund av sin utsatthet. 42 United Nations Office on Drugs and Crime, UNODC, är det FN-organ som övervakar medlemsstaternas efterlevnad av Palermoprotokollet och Tilläggsprotokollet. De inrättade ett ramverk till hjälp för de stater som mötte problem vid implementering av dokumenten. Ramverket grundas i förebyggande åtgärder, skydd och straff gällande människohandel och bygger på en samverkan mellan stater. 43 UNODC tog år 1999 fram ett annat program, GPAT, för att uppmuntra FN:s medlemsstater att implementera Tilläggsprotokollet. UNODC har lång erfarenhet av att arbeta med dessa dokument och erbjuder assistans i de länder som möter nationella utmaningar i sitt arbete mot människohandel. 44 42 UN, A/55/383/Add.1: II: interpretive notes, B: chapter 1. General provisions: article 3, subparagraph (a) 63. 43 UN, 2009: UNODC, International Framework for Action To Implement the Trafficking in Persons Protocol (V.09-85650), s 3. 44 UN, 2006: UNODC, Trafficking in Persons: Global Patterns, s 11 ff.

15(41) 3 Europeisk rätt UNODC uppskattar att det finns cirka 140 000 offer av människohandel inom Europa och att antalet offer ökar med ungefär 70 000 varje år 45. I en rapport från Eurostat står det att uppskattningsvis 68 % av människohandelsoffer i Europa är kvinnor samt att 62 % av all den människohandel som sker i Europa är till för sexuell exploatering. 46 Av de människohandelsoffer som år 2010 utsattes för sexuell exploatering var 96 % kvinnor eller flickor 47. Enligt UNODC kommer den större delen av de utsatta kvinnorna i Europa från Balkan och Västafrika, men det förekommer även kvinnor från Östasien, Sydamerika samt centrala och östra Europa. 48 Människohandel i europeiska länder tenderar att inte ha så stor påverkan på de rikare regionerna, utan drabbar mer de fattigare områdena. Människohandlare försöker dock ofta dölja sin verksamhet genom att ha sina offer arbetandes i andra, legala, sammanhang så som massagestudios, spa eller strippklubbar. 49 År 2000 hade åtta länder i Europa en speciell brottsrubricering gällande människohandel, men i och med Tilläggsprotokollet som trädde i kraft år 2003 ökade antalet länder till 37 stycken år 2008. Då människohandel som brott specifikt fördes in i flertalet av europeiska staters rättsystem ökade lagföring av människohandlare i Europa, mellan åren 2003/04 och 2006/07, med 30 %. 50 Däremot kan antalet fällande domar fortfarande ses som relativt lågt, med tanke på hur många människor som misstänks bli utsatta varje år 51. Många nationella rättssystem använder fortfarande en annan brottsrubricering än människohandel när de ställer människohandlare inför rätta. Människohandel för sexuell exploatering bli i många fall dömda som sexuellt utnyttjande eller koppleri istället. 52 Andra brottsrubriceringar samt problemet att fastställa antalet människohandelsoffer i Europa grundas till viss del i staters förnekelse av människohandelns förekomst och att detta skulle vara ett problem i staten ifråga. Press från den internationella sfären har dock visat sig vara ett effektivt sätt för att uppmärksamma stater på problemet och behovet av att bekämpa människohandel. 53 45 UN, 2010: UNODC, Trafficking in Persons to Europe for sexual exploitation, s 1. 46 Eurostat, 2013: Trafficking in human beings (doi 10.2785/41344), s 13. Förtydligande: Eurostats statistik baseras på uppgifter från, och gällande, EU:s medlemsstater. 47Ibid, s 42. 48 UN, Sales No. E.13.IV.1, s 13. 49 UN, Trafficking in Persons to Europe for sexual exploitation, s 2 f. 50 UN, 2009: UNODC, UN.GIFT, Trafficking in Persons; Analysis on Europe, s 5. 51 Ibid, s 8 52 UN, Trafficking in Persons; Analysis on Europe, s 6. 53 Ann D. Jordan, 2002: Human rights or wrongs? The struggle for a rights-based response to trafficking in human beings - i Gender, Trafficking and Slavery. Utg. under red. av Rachel Masika. Oxfam: Oxfam GB, s 29.

16(41) 3.1 Europarådet Europarådet har i sitt arbete mot människohandeln uppmärksammat behovet av att definiera människohandel enligt ett sätt som är accepterat internationellt och använder sig därför av Tilläggsprotokollets definition 54. Den första konventionen som Europarådet skapade var Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, ECHR, som syftar till att skydda de mänskliga rättigheterna. Till dess hjälp finns en domstol för att kontrollera staternas efterlevnad. Medlemsstater åtar sig i enlighet med ECHR att garantera att de rättigheter som är fastslagna i konventionen tillfaller alla människor som befinner sig inom statens jurisdiktion. 55 I konventionen finns en koppling till människohandel genom ett förbud mot slaveri, träldom, tvångsarbete och annat påtvingat arbete. Att människohandel klassas som något av detta finns däremot inte bokstavligt stadgat i konventionen. 56 För att uppmärksamma den kränkning som människohandel innebär, samt skapa ett starkare skydd för dess offer skapades år 2005, Europarådets konvention mot människohandel. I ingressen återfinns både ECHR, Palermoprotokollet och Tilläggsprotokollet. Konventionerna ska tas i beaktning av stater i deras arbete att förhindra människohandel och utnyttjande av dess offer inom deras jurisdiktion. 57 Europarådets konvention mot människohandel syftar till att med ett jämställdhetsperspektiv motverka människohandel, samt uppmärksammar behovet av ett internationellt samarbete i denna fråga 58. Oasvett ifall handeln sker över staters gränser eller inom staters gränser och oberoende av en organiserad brottslighetskaraktär, ska konventionen innebära ett skydd mot människohandel och täcka alla dess former 59. Gällande staternas åtagande för att förebygga människohandel kan det utläsas: Varje part ska införa och/eller stärka effektiva riktlinjer och program för att förebygga människohandel genom t.ex. forskning, upplysning, kampanjer för höjande av medvetenhet och utbildning, sociala och ekonomiska initiativ samt utbildningsprogram med särskild inriktning på personer som riskerar att bli föremål för människohandel och de personer som i sin yrkesverksamhet berörs av denna handel. 60 54 Rusitowicz & Helsinki Foundation for Human Rights, s 1. 55 Kristina Hedlund Thulin & Malin Greenhill (rev.), 2008: Lika i värde och rättigheter (upplaga 3:1). Stockholm: Nordstedt juridik AB, s 136 ff. 56 COE, 1950/53: Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 4. 57 COE, 2005: Europarådets konvention mot bekämpande av människohandel, ingress. 58 Ibid, artikel 1.1a & artikel 1.1c. 59 Ibid, artikel 2. 60 Ibid, artikel 5.2.

17(41) Till konventionen finns två olika övervakningsmekanismer - den ena är en mer teknisk övervakningsmekanism och den andra är en mer politisk sådan, men båda har skapats för att se hur väl medlemsstater följer sina åtaganden. Utifrån granskning av konventionsstaternas implementering, skapas rapporter och det ges ut rekommendationer till staterna gällande fortsatt arbete för att främja konventionens mål. 61 3.2 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, övervakar staters efterlevnad av ECHR. Det är således en regional domstol som tar upp fall där kränkningar av mänskliga rättigheter har skett. 62 I fallet Siliadin v. France uppmärksammade Europadomstolen behovet av utökat skydd för människohandel. 15-åriga Siliadin kom till Frankrike år 1994 och skulle arbeta av sina flygkostnader hos en kvinnlig bekant till familjen. Hon kom att arbeta där merparten av tiden fram till 1998 utan ersättning. Frankrike dömde kvinnan och hennes man för att ha utnyttjat den utsatta Siliadin då hon inte erhållit ersättning samt att hon arbetat och levt under förhållanden som inte var överensstämmande med mänsklig värdighet. Domen kom senare kom att hävas varvid Siliadin klagade till Europadomstolen och åberopade en kränkning av artikel 4 (förbud mot slaveri och tvångsarbete). Europadomstolen tog sig an fallet och fastslog att en kränkning ägt rum. 63 I en rapport som bifogades domslutet uppmärksammades en stor andel fall av hushållsslaveri 64 i Frankrike och att många offer kom från samma del av Afrika som Siliadin 65. I en rekommendation från den parlamentariska församlingen uppmärksammades förekomsten av hushållsslaveri och att utsattheten för dess offer är stor, i och med att de ofta fråntas pass, samt användandet av fysiskt och psykiskt våld. Den parlamentariska församlingen ansåg att slaveri inom hushållssfären ska infalla under ECHR artikel 4 och bad ministerkommittén att uppmuntra stater, att bland annat kriminalisera slaveri och människohandel, ge offer skydd, hjälp och kompensation, samt skapa en stadga om rättigheterna för hushållsarbetare 66. 67 I ytterligare en rekommendation pekar den parlamentariska församlingen på Europarådets ansvar i att leda kampen mot slaveri och människohandel genom att färdigställa sin konvention mot människohandel, som vid tidpunkten var under förhandling, samt uppmuntra stater att motverka denna 61 Ibid, artikel 36-38. 62 Hedlund Thulin, s 138 f. 63 European Court of Human Rights, 2005: CASE OF SILIADIN v. FRANCE, Application no. 73316/01. Judgement: Strasbourg, chapter 1, passim. 64 Egen översättning från engelska Domestic slavery. 65 SILIADIN v. FRANCE, punkt 49. 66 Egen översättning från engelska Charter of rights for domestic workers. 67 COE, 2001: Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Recommendation 1523, punkt 1-10.

18(41) form av slaveri genom bland annat kriminalisering och åtalande av gärningsmän 68. Fallet Rantsev v. Cyprus and Russia togs upp inför Europadomstolen och handlar om Rantesevs dotter som hittades död, vilket ledde till ett uppmärksammande av Cyperns och Rysslands misslyckande att tillförse henne rättigheter och skydd. Rantsevs dotter, ursprungligen från Ryssland, hade befunnit sig på Cypern för att arbeta. Arbetskamrater hävdade att hon hade velat återvända till Ryssland, men att arbetsgivaren tagit hennes pass. Hon lämnade sitt arbete upprepade gånger men blev hämtad av sin tidigare arbetsgivare för att fortsätta. Slutligen hittades den unga kvinnan död nedanför en balkong. 69 Europadomstolen fastslog att både Ryssland och Cypern kränkt rättigheterna i artikel 4 (Förbud mot slaveri och tvångsarbete) och att Cypern även brutit mot artikel 5 (Rätt till frihet och säkerhet). Domstolen uppmärksammade staternas skyldigheter att mer effektivt undersöka misstankar om människohandel, samt att vidta förebyggande åtgärder för att skydda människor från denna handel. 70 Det var först i detta fall som Europadomstolen kom fram till att människohandel ska klassas som slaveri eller tvångsarbete och skyddas enligt konventionens artikel 4. Beslutet var enhälligt och har kommit att bli ett riktmärke i fall som rör människohandel. 71 3.3 EU År 2010 antog EU en stadga om de grundläggande friheterna, där bland annat människans okränkbara värdighet som ska respekteras och skyddas, uppmärksammas 72. I denna stadga klassas människohandel som slaveri eller tvångsarbete enligt följande: Förbud mot slaveri och tvångsarbete 1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom. 2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. 3. Människohandel ska vara förbjuden. 73 1997 antogs ett mer specifikt skydd genom gemensamma åtgärder mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn. I detta dokument definieras ett människohandelsbrott som any behaviour which facilitates the entry into, transit through, residence in or exit from the territory of a Member State for gainful purposes with a view to the sexual exploitation or abuse of the adults or children in- 68 COE, 2004: Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Recommendation 1663, punkt 5. 69 European Court of Human Rights, 2010: CASE OF RANTSEV v. CYPRUS AND RUSSIA, Application no. 25965/04, Judgement: Strasbourg, s 3 ff. 70 Ibid, 83 f. 71 Human Rights Law Centre, 2011: Case notes: European Court Delivers Judgment in Landmark Human Trafficking Case. http://hrlc.org.au/rantsev-v-cyprus-and-russia-2010-echr-2596504-7- january-2010/ (hämtad 2014-04-10). 72 EU, 2010: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 1. 73 Ibid, artikel 5.

19(41) volved. [ ] "sexual exploitation" in relation to an adult: at least the exploitative use of the adult in prostitution. 74 Medlemsstaterna ska enligt denna åtgärd se över sina nationella lagar och kriminalisera den typ av sexuell exploatering som innebär en vinst för någon annan där tvång, vilseledande eller annan press har gjort att personen ifråga inte har något direkt alternativ än att underkasta sig människohandlarens krav. Brott, delaktighet eller försök till brott, ska straffbeläggas på ett effektivt sätt med proportionerliga och avskräckande påföljder. Att anpassa nationell lagstiftning för att straffbelägga brotten är dock inte tillräckligt för att garantera säkerhet, utan staten ska även se till att åtalsmöjligheten är så stor som möjligt och att ett åtal kan ske på ett effektivt sätt genom att statens rättsväsende har tillräckliga undersökningsbefogenheter och tillgänglig teknik för att kunna undersöka och stärka bevisning. Det är också nödvändigt att ge lämpligt skydd för vittnen och stöd för offrens familj. De som arbetar med invandring och myndigheter som på något sätt kan kopplas till människohandel, ska i större utsträckning sträva efter att uppmärksamma problematiken kring människohandeln. Staten ska dessutom främja ett ökat samarbete mellan dessa myndigheter och de rättsliga myndigheterna för att främja offrets rättigheter och skydd. Ett effektivt system för samarbete mellan stater nämns också i dokumentet och detta kan bland annat handla om effektiva medel för utbyte av information och bevis i brottsfall. 75 3.4 EU-direktiv EU inspirerades av de gemensamma åtgärderna för att förhindra människohandeln och de önskade att i straffrättsliga frågor ha en starkare påverkan på det polisiära och det rättsliga samarbetet och 2002 skapades rambestämmelser som ersatte de gemensamma åtgärdarna. Rambestämmelserna tar upp bland annat jurisdiktion, kriminalisering, straffpåföljder och försvårande omständigheter kring människohandel. 76 Ramverkets definition av människohandel för sexuella ändamål innefattar bland annat användande av tvång, våld eller hot (kidnappning inkluderat), användande av lögn eller bedrägeri och användande av maktmissbruk, missbruk av inflytande eller utövande av press samt erbjudande av betalning. 77 År 2011 ersattes detta ramverk med EU:s direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer 78. Direktivets definition av människohandel kom att byggas på ramverkets definition, men kom även 74 EU, 1997: Joint action to combat trafficking in human beings and sexual exploitation of children (Joint Action 97/154/JHA), punkt 3. 75 Ibid. 76 EU, 2002: Combating trafficking in human beings (Council Framework Decision 2002/629/JHA), artikel 1-9. 77 Ibid, artikel 1. 78 EU, 2011: Direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel (Direktiv 2011/36/EU), Ingress.

20(41) att innefatta utnyttjande för tiggeri och illegal organhandel 79. Medlemsstaterna är skyldiga att följa det som står i direktivet och fick till och med 6 april 2013 på sig att göra de lagmässiga åtgärder som direktivet gav behov för 80. Som skäl för direktiven pekade man på EU:s stadga om de grundläggande friheterna, där det finns ett förbud mot handel med människor och att detta ska ses som en prioriterad fråga bland medlemsstaterna. Syftet med direktivet är bland annat att hjälpa ursprungsländer och destinationsländer att skapa tillräcklig lagstiftning, undersöka bakomliggande orsaker till handeln, samt öka medvetenheten kring den. 81 I direktivet uppmärksammas att handelns syfte beror på offrets kön och att direktivets hjälp och åtgärder bör vara anpassade efter detta 82. För att staterna ska ha möjlighet att skapa ett så stort skydd som möjligt för människohandelsoffer, är det nödvändigt att de samspelar med civilsamhällets organisationer, exempelvis när det gäller kampanjer, policybeslut och vid utvärdering av människohandelns effekter. 83 Strängare straff vid grövre brott fastslås i direktivet, som exempelvis inkluderar narkotikaanvändning under tvång, våldtäkt och psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld 84. Vidare ska människohandelsoffret inte straffas för eventuella lagöverträdelser som begåtts till följd utav människohandel, utan medlemsstaternas rättssystem ska syfta till att garantera offrets mänskliga rättigheter och undvika att sätta offret i en än mer utsatt situation. 85 Medlemsstaterna ska ge människohandelsoffer hjälp och stöd under den rättsliga processen för att ge en möjlighet av återhämtning, samt möjligheten att finna en väg bort från människohandeln och människohandlarna 86. Direktivet uppmanar medlemsstater att straffbelägga följande gärningar: Rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer, inbegripet utbyte eller överföring av kontroll över dessa personer, genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. 87 En person i en utsatt situation inbegriper den som inte har haft ett verkligt eller godtagbart alternativ än att bli en del av människohandeln. Utnyttjande i koppling till människohandel kan handla om utnyttjande av andras prostitution, sexuell exploatering eller slaveriliknande förhållanden. Till detta kommer också irre- 79 Ibid, punkt 11. 80 Ibid, artikel 22. 81 Ibid, punkt 1. 82 Ibid, punkt 3. 83 Ibid, punkt 6. 84 Ibid, punkt 12. 85 Ibid, punkt 14. 86 Ibid, punkt 18. 87 Ibid, artikel 2.

21(41) levansen av offrets samtycke ifall något otillbörligt medel använts. Vidare uppmanas konventionsstater att straffbelägga de som anstiftar, hjälper till eller försöker hjälpa till att begå de brott som finns stadgade i direktivet. 88 Bestraffningen för människohandelsbrott ska på sin höjd innebära fem års frihetsberövande. För att frihetsberövandet ska bli längre, med ett maximistraff på tio år, krävs det att offret varit särskilt utsatt, att brottet har begåtts av en kriminell organisation 89, samt att offrets liv varit i fara, att offret blivit utsatt för grovt våld eller på annat sätt blivit utsatt för särskild allvarlig skada. 90 De myndigheter och personal som kommer i kontakt med denna typ av offer och brottslighet, ska av staten ges lämplig utbildning och effektiva utredningsverktyg. För att inleda en rättsprocess behövs det inte heller komma in någon anmälan från just målsägande och rättsprocessen ska fortskrida även i de fall där målsägande tar tillbaka eventuella uppgifter. 91 För att en sådan rättsprocess ska inledas krävs det däremot att hela, eller delar, av brottet begåtts inom statens territorium eller att personen som utfört brottet är medborgare i staten. Medlemsstaterna åtar sig vidare att säkerställa offret hjälp och säkerhet, oberoende av dess delaktighet i möjliga rättsprocesser och att främja för myndigheters möjlighet att tidigt identifiera offer för människohandel. 92 Under eventuell rättegångsprocess ska offer för människohandel få juridisk rådgivning och ett juridiskt ombud, även i de fall när de inte har ekonomiska resurser eller möjlighet att betala. Offer ska också erhålla skydd under eventuell delaktighet i rättsprocesser, exempelvis vittnesskydd. Stater ska i största möjliga utsträckning ge utsatta vittnen, inkluderat målsägande, möjligheten att undvika visuell kontakt med gärningsmännen, bland annat genom att använda digital kommunikationsteknik. 93 Direktivet tar vidare upp nödvändigheten att eliminera bakomliggande orsaker till handeln, genom att bland annat skapa strategier för att minska efterfrågan på sexuella tjänster. De myndighetspersoner som kommer i kontakt med människohandelsoffer, exempelvis polisen och domstolspersonal, ska få utbildning för att kunna identifiera och bemöta sådana brottsoffer. 94 För att staten ska kunna visa på arbetet mot människohandel, ska de även införliva rapportörer eller motsvarande mekanismer. Bland annat ska utveckling, åtgärder och relevant statistik, framföras i dessa rapporter. 95 År 2004 antogs ett direktiv till skydd för tredjelandsmedborgare som kommit till någon av EU:s medlemsstater genom människohandel. Rådet uppmärksammade behovet av att möta problemet med den olagliga invandringen vid källan, bland 88 Ibid. 89 Definieras vidare i 2008/841/RIF. 90 EU, 2011/36/EU, artikel 4. 91 Ibid, artikel 9. 92 Ibid, artikel 11. 93 Ibid, artikel 12. 94 Ibid, artikel 18. 95 Ibid, artikel 19.

22(41) annat genom att i största möjliga utsträckning lagföra de personer som sysslar med människohandel. Detta direktiv ger därför rätt till tillfälligt uppehållstillstånd, till människohandelsoffer. Uppehållstillståndet avser att täcka tiden för rättsprocessen i utbyte mot att offret deltar i densamma. Grunden för detta är att ett flertal av människohandelsoffer befinner sig illegalt i stater och att de ska ha möjligheten att stanna kvar för att delta i rättsprocesser. Direktivet innebär inte ett permanent uppehållstillstånd. 96 96 EU, 2004: Uppehållstillstånd till offer för människohandel (Direktiv 2003/81/EG), passim.

23(41) 4 Sverige Hur effektivt människohandel upptäcks och motarbetas i Sverige grundas i polismyndighetens möjligheter och resurser. Resurser och kompetens inom ämnet kan skilja sig åt och se olika ut från år till år och det är därför svårt att uppskatta hur många i Sverige som fallit offer. 97 Människohandel förekommer mer eller mindre i hela landet, men under 2012 märktes en tydlig centrering kring storstadsregionerna. De vanligaste, nästan uteslutande, offren för människohandel för sexuella ändamål, är kvinnor. De kommer vanligtvis ifrån östra och sydöstra delarna av Europa eller Nigeria och är mellan 19 och 40 år gamla. 98 En eskalerande utsatt situation i ett land kan leda till att destinationsländer får ett ökat antal människohandelsoffer från just detta land. Ett exempel på detta är det ökade antalet rumänska offer i Sverige, som möjligen grundas i Rumäniens försämrade socioekonomiska situation. Ett genomgående tema för de som kom till Sverige under 2012 var att deras ursprungsländer varit oförmögna att tillförse dem med tillräckliga rättigheter och skydd, såväl i offentlig som i privat sfär. Detta kan för offret innebära ett minskat förtroende hos rättsväsende i allmänhet och kan vara en av faktorerna som gör att de sällan vill intervjuas eller delta i rättsprocesser. En del av de kvinnor som kommer till Sverige har tidigare utnyttjats för prostitution, medan vissa kvinnor prostituerar sig för första gången. Deras ofta låga utbildning innebär att endast ett fåtal av dem behärskar engelska eller har kunskap om var i Sverige de kan vända sig för att söka skydd. 99 Människohandlarna som verkar i Sverige kommer vanligtvis från Kosovo, Litauen, Makedonien, Polen, Sverige eller Tyskland 100. Av de människohandlare som inte ursprungligen kommer från Sverige, har majoriteten periodvis varit bosatta där. 101 Det är därför inte ovanligt att de utländska människohandlarna ändå behärskar det svenska språket och är väl medvetna om hur det svenska samhället fungerar. Denna kunskap kan skapa möjligheten att ännu hårdare kontrollera människohandelsoffret, då de kan ha kunskap om både ursprungslandet och destinationslandet. 102 Kopplingen mellan sexköpare och människohandelsoffer sker mestadels genom internetannonser. Kvinnorna är sällan delaktiga i skapandet av annonserna, utan skapas vanligtvis av människohandlaren. Sexköparna får däremot ofta intrycket att kvinnan är den som skrivit annonsen där de beskriver sig själva och erbjuder tjänster. De flesta av de webbsajter som innehar denna typ av annonser är inte 97 Rikspolisstyrelsen, 2014: Människohandel för sexuella och andra ändamål, Lägesrapport 14 (RPS Rapport 2014), s 7. 98 Ibid, s 6 f. 99 Ibid, s 13 f. 100 Förtydligande: Motstridiga uppgifter förekommer kring ursprungsländer. 101 Rikspolisstyrelsen, RPS Rapport 2014, s 8. 102 Ibid, s 13.