I L SKARABORGS LÄNSMUSEUM

GOTA KANAL BYGGNADER OCH MILJÖER PÅ VÄSTGÖTALINJEN KULTURHISTORISK INVENTERING 1995-1996 I L SKARABORGS LÄNSMUSEUM

GÖTA KANAL BYGGNADER OCH MILJÖER PÅ VÄSTGÖTALINJEN KULTURHISTORISK INVENTERING 1995-1996 SKARABORGS LÄNSMUSEUM 1997

1 INNEHÅLL FÖRORD... 3 IN L E D N IN G... 4 - Bakgrund och s y f t e... 4 - Metod och r e d o v is n in g... 5 - Historisk b a k g r u n d... 7 - Göta kanal i modern t i d... 8 Vastgötalinjens sträckning mellan Sjötorp och R ö d e s u n d... 10 KARAKTERISTIK AV MILJÖN LÄNGS GÖTA KANAL - V a k tb o s tä lle n... 11 - Tjänstem annabostäder... 12 - M a g a s in... 13 - V a rv sa n lä g g n in g a r... 13 - Kanalens d im en sio n er... 14 - S i d o v a l l a r... 14 - S k o n i n g... 15 - D r a g v ä g e n... 15 - A l n s t e n a r... 16 - T räd p lan terin g ar... 17 - K a n a l jo r d e n... 18 - Slussar... 19 - Stämportar och avstängningsanordningar.. 21 - B r o a r... 22 - Kulvertar och b ig ra v a r... 25 - Hamnar och k a j e r... 26 - Pollare... 27 - Semaforer och andra s i g n a l e r... 27 - Verkstäder, varv och d o c k a... 29 B O S T Ä L L E N... 30 GÖTA KANALS SKOGSÄGOR SAMT EDETS SÅG OCH K V A R N... 37 V IL L A O M R Å D E N... 43

2 S J Ö T O R P... 45 SJÖTORP 1... 47 SJÖTORP 2-3... 51 SJÖTORP- ÖVRIGA BYGGNADER OCH A N L Ä G G N IN G A R... 56 SJÖTORP 4-5... 71 SJÖTORP 6... 76 SJÖTORP 7-8... 81 GRANHEM 1:22... 85 R O G S T O R P... 87 L Y R E S T A D... 92 N O R R K V A R N...100 G O D H Ö G E N...114 RIKSBERG...118 HAJSTORP...124 LÖVSÄNG...144 G A S T O R P... 152 T Ö R E B O D A...159 ROTKILEN...165 BOLAGSHUSET I RIDD A R H A G E N... 171 J O N S B O D A...174 S T Å N G...179 V A S S B A C K E N...185 L A N T H Ö JD E N... 194 T Å T O R P... 202 SÄTRA BRUKS BRYGGA OCH MAGASIN.. 216 BROSUNDET... 217 F O R S V I K... 221 R Ö D E S U N D...234 KÄLLOR, LITTERATUR...252

3 FÖRORD På uppdrag av AB Göta Kanalbolag har Skaraborgs Länsmuseum under 1995 och 1996 utfört en inventering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsem iljöer längs Göta kanals västgötalinje. Arbetet har innefattat arkiv- och litteraturstudier, fältinventering samt kontakter med hembygdsföreningar. Inventeringsarbetet har utförts av antikvarie Lena Em anuelsson efter en arbetsmodell upprättad av l:e antikvarie Thomas Carlquist. Grundmaterialet till inventeringen liksom för rapporten förvaras på Skaraborgs länsmuseum. Arbetet har syftat till att beskriva de kulturhistoriskt värdefulla beståndsdelarna i byggnader, anläggningar och miljöer längs Göta kanals västra linje. För att belysa kanalens tillkomst och historia har även ett syfte varit att undersöka i vilken mån det byggnadsbestånd som kanalverkets tidiga organisation avsatte ännu finns bevarat och kan uppfattas i kanalmiljön. Rapporten redovisar detta, även om vissa byggnader har överlåtits på annan ägare än kanalbolaget. Inventeringen uppmärksammar också sådana element som kajer, slussar och slussportar, vidare broar och alnstenar, liksom signaler av olika slag. I föreliggande rapport belyses även vilka eventuella brister byggnader eller miljöer kan ha utifrån ett kulturhistoriskt betraktelsesätt. Resultatet är tänkt att utgöra ett underlag för ett långsiktigt åtgärdsprogram, vilket skall tjäna som vägledning vid framtida arbeten på kanalm iljön. Ett sådant program blir oumbärligt för att de kulturhistoriska värdena skall kunna bibehållas och bristerna korrigeras. Alla åtgärder bör samverka till att stärka den historiska upplevelse som en färd på Göta kanal skall vara. Det är länsmuseets förhoppning att denna inventering skall vara ett stöd för kanalbolagets fortsatta planering för god byggnadskultur och bebyggelseutveckling. SKARABORGS LÄNSM USEUM Thomas Carlquist l:e antikvarie

4 INLEDNING BAKGRUND OCH SYFTE Bevarandet av Göta kanal har ansetts vara en nationell angelägenhet, något som uppmärksammades redan i förarbetena i den fysiska riksplaneringen omkring 1970. Hela Göta kanals sträckning har sedan av länsstyrelsen och riksantikvarieäm betet utpekats som ett riksintresseområde för kulturmiljövården enligt naturresurslagen, NRL. År 1977 utförde Skaraborgs länsmuseum en inventering av kulturhistoriskt värdefulla m iljöer på Västgötalinjen. Bakgrunden till denna var en pågående utredning gällande en eventuell utbyggnad av kanalens Västgötadel. Syftet med inventeringsm aterialet var att beskriva och belysa vissa kulturhistoriskt värdefulla delar av kanalen och deras närmiljö. Det kulturhistoriska värdet betraktas vanligen ur ett vidare perspektiv där Göta kanal sedd som en helhet besitter ett starkt miljövärde. För att emellertid detta värde skall bli meningsfullt är det av stor vikt att de delar som tillsammans utgör miljön var för sig själva är trovärdiga dokument över till exempel en gången tids byggnadsskick. Liknande aspekter kan läggas på andra beståndsdelar i miljön, t ex markbehandling, stängsel, belysning mm. Föreliggande rapport har sam m anställts utifrån en byggnadshistorisk inventering samt genom litteraturoch arkivstudier. Inventeringen genomfördes under sex veckor sommaren 1995, medan rapporten fram ställts under 1996. Det huvudsakliga syftet med arbetet är att det ska ligga till grund för ett åtgärdsprogram för fram tida underhåll av kanalbolagets fastigheter och byggnader. Inventeringen har styrts av ett kulturhistoriskt betraktelsesätt och beaktar ej annat än i undantagsfall byggnaders eller anläggningars tekniska status. En jäm förelse m ellan föreliggande inventering och Göta

5 kanalbolags under 1995 utförda skadeinventering bör kunna resultera i relevanta prioriteringar för upprustningsarbeten. In ven terin gsarbetet om fattar främ st kanalvaktarboställen samt övriga byggnader belägna på kanaljorden tillhörande kanalbolaget. I m iljöbeskrivningen av respektive objekt framhålls såväl positiva kulturhistoriska värden som påpekanden av element och förändringar som kan verka störande eller främm ande i den historiska miljön. Det inledande inventeringsarbetet har även haft syftet att söka belysa det differentierade byggnadsstånd som på olika sätt är knutet till kanalen, dess organisation, drift, underhåll, och handel. Byggnader utan direkt samband med kanalen men som ändå ligger på kanaljorden har därvid också betraktats som en del av kanalmiljön. METOD OCH REDOVISNING Inventeringen har omfattat kanaljorden på Västgötalinjen mellan Sjötorp vid Vänern och Rödesund vid Vättern. Byggnader och deras omgivande närmiljöer har uppmärksammats. Vissa perifert belägna byggnader på avstånd från kanalen kan ändå ha ett intimt släktskap med denna. Exempel på sådan inventerad bebyggelse är Edets såg och kvarn och andra byggnader som är knutna till avverkningen och skötseln av Göta kanalbolags tillhörande skogsarealer. Ordinär bebyggelse belägen utanför kanaljorden men synlig från kanalen har i inventeringen inte tagits i beaktande. * I kanalens närm iljö finns elem ent som är karaktäristiska och centrala för Göta kanal som byggnadsverk. Dessa redovisas i ett inledande kapitel i rapporten. Faktauppgifter har hämtats från litteraturstudier samt från Göta kanalbolags arkiv i Motala och Vadstena. M iljö- och byggnadsbeskrivningar bygger på det inledande fältarbetet då kanalen och dess omgivningar har kunnat studeras på plats. Då fältarbetet genomfördes som martid har det inte varit m öjligt att studera slusspartierna i detalj. Fördelen har i stället varit att kunna

6 studera kanalen under som m arsäsongen då som m argrönskan har tydliggjort kanalens förhållande till det omgivande landskapet. En företagen resa med båt m ellan Töreboda och Rödesund har också gett en god uppfattning om hur det omgivande landskapet uppfattas från kanalen. Båtturen har dessutom gett möjligheter till att studera sjön Viken som en del av kanalsystemet. Rapporten inleds med en kortfattad bakgrundsteckning samt ett avsnitt med en redogörelse för de viktigaste beståndsdelarna som konstituerar miljön vid och längs kanalen. Därefter följer en presentation av byggnader och miljöer vid varje station längs kanallinjen. Denna förteckning är uppställd i topografisk ordning med början i Sjötorp vid Vänern och avslutning i Rödesund vid Vättern. Till beskrivningen av varje station hör, förutom text och bild, en enkel orienterande kartskiss. Kartskisserna är utförda av författaren. Fotografierna i rapporten är där inget annat anges tagna av författaren.

7 HISTORISK BAKGRUND Föreliggande arbete syftar ej till att ge någon ingående beskrivning av Göta kanals komplicerade tillkomst och byggnadshistoria. För vidare studier av denna hänvisas till kända standardverk som t ex Brings redogörelse från 1920-talet. Den korta sammanfattningen nedan syftar endast till att i stora drag presentera möjliggörandet av kanalen samt arbetet med färdigställandet av denna. Sedan 1500-talet hade visionen funnits om att sam m anbinda sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren till en segelled i syfte att förena Västerhavet med Östersjön. Genom ett omstritt beslut år 1809 fick Baltzar von Platen i uppdrag av Gustav IV Adolf att utforma ett förslag till Göta kanal. Tiden för förslagets framläggande var orolig och sammanföll med napoleonkrigen. Under byggnadstiden genomgick Sverige svåra ekonom iska kriser och diskussionerna om kanalprojektets berättigande var periodvis mycket hätska. År 1806 publicerade Baltzar von Platen en skrift med namnet "Afhandling om canaler genom Sverige med särskildt afseende å Wenerns sammanbindande med Ö stersjön". Stora delar av utredningen härstammade från den tidigare kanalutredaren Daniel af Thunberg som var överdirektör för Trollhätte kanalverk. Den slutgiltiga utredningen som låg till grund för kanalens byggande framlades 1809. Är 1810 utfärdade Kungl Maj:t privilegium för det nybildade bolaget att bygga och driva Göta kanal. Privilegiet innebar att en diskontobank inrättades för finansiering av byggandet. En stycke mark med en bredd av 200 alnar avsattes för kanalens framdragande liksom en större skogsareal som skulle förse slussportar och broar med virke. För arbetet skulle bolaget få disponera indelta soldater mot att man avlönade dem. För färdigställandet av kanalen skulle 58 000 soldater komma att medverka. Kungl. M aj:ts privilegium förpliktade också till att kanalen skulle fu llbordas på 10 år.

8 Göta kanals omfattning stod inte i proportion till den teknik som fanns att tillgå i början av 1800-talet. Under den första byggnadsperioden fanns bara hacka och spade kompletterat med pumpar av trä samt skottkärror med järnskodda trähjul. Under arbetets gång togs nya uppfinningar i bruk, t ex lyftkranar, pumpverk, mudderverk och optiska instrument. Inför den slutgiltiga mätningen tillkallades sommaren 1808 den välkände engelske kanalbyggaren Thomas Telford. Han utförde utstakningen för kanalen och avgjorde genom markundersökningar var slussarna skulle ligga. Vid kanalens anläggning hade man m edvetet undvikit att följa vattendrag, vars oberäkneliga vattenstånd och vattenflöde medförde kostsamma hinder vid slussbyggandet, liksom vid den framtida driften. Naturliga nivåkurvor följdes i görligaste mån och fast mark för kanalbankar och m urverk eftersträvades. Kanalbolaget tillförsäkrade sig Vikens tillflöde från sjön Unden genom att köpa in egendomen Edet vid sjön Undens utlopp, och här anlägga en hålldamm. Vid det första arbetsåret 1810 påbörjades arbetena i Sjötorp, Påvelstorp, Forsvik, M otala, Berg samt vid Söderköping. Avsikten var i första hand att erhålla en vattenväg V ik en-v ättern-b o ren för m aterialtran sporter. År 1813 färdigställdes slussen i Forsvik som den första på hela linjen. Västgötalinjen invigdes år 1822 och Östgötalinjen ett decennium senare, år 1832. Samma år som V ästgötalinjen invigdes anlades också M otala mekaniska verkstad. Motala verkstad föregicks av ett gjuteri vid Sörkvarn vid sjön Undens utlopp i Viken mellan åren 1817 och 1819. GÖTA KANAL I MODERN TID Göta kanal hade, enligt Vätterdelegationen som bildades i slutet av 1950-talet, med tiden blivit omodern med sina lastenheter om 250 ton. Utredningen var efter många turer överens om kanalens betydelse som turistled. Man ansåg att kanalen, inklusive Ö stgötalinjen, skulle m o derniseras för turist- och småbåtstrafik. År 1976 passerade det sista lastfartyget på kanalen och i augusti 1977 beslöt riksdagen att kanalen skulle upprustas för 45

9 miljoner kronor. Västgötalinjen skulle inte vidgas för större fartyg, vilket varit en fråga som krävt många års utredning. Staten förvärvade Göta kanalbolag år 1978. Köpet innefattade kanalanläggningar med tillhörande tjänstebostäder samt skogsmark. Vaktbostäder, hamnmagasin, inspektorshus och broar skulle upprustas. En del i upprustningen innebar att den m anuella öppningen respektive stängningen av slussportar och luckor försvann och funktionerna mekaniserades, ett arbete som redan tidigare hade påbörjats. Den mest omfattande m ekaniseringen skedde åren 1979-80. Sedan år 1977 är kanalen öppen för person- och passagerartrafik under som m artid. Göta Kanal kom år 1987 att av Riksantikvarieämbetet utpekas som ett riksintresseom råde för ku lturm iljövården. Därmed kom Göta kanal att omfattas av naturresurslagen (NRL). I den sammanfattande texten gällande kanalens kulturhistoriska värde anges bl a följande, "Som byggnadsverk har kanalen bevarats förvånansvärt oförändrad. Både närmiljön med anläggningar knutna till kanalen och omgivande bygd är väsentliga för förståelsen och upplevelsen av kanalen."

10

11 KARAKTERISTIK AV MILJÖN LÄNGS GÖTA KANAL ASPEKTER PÅ KULTURHISTORISKT INTRESSANTA ELEMENT I KANALMILJÖN Göta Kanal är ett monumentalt byggnadsverk som med slussar, broar, kajanläggningar, ledmurar, pirar, hamnbassänger, akvedukter mm sträcker sig från Sjötorp vid Vänern till Mem vid Slätbaken. Till kanalen som byggnadsverk hör dessutom tjänste- och arbetarbostäder, som svarat för den direkta skötseln och uppsikten över broar och slussar, samt olika anläggningar knutna till handel eller underhåll av båttrafiken och kanalen. Vaktboställen Sam tliga sluss- och brovaktarstugor ligger på kanaljorden, som utgör kanalens direkta närmiljö. Genom sin funktion har de ett högt kulturhistoriskt värde. Varje vaktboställe konstitueras av en uppsättning element som är karakteristiska för denna kategori bostäder längs Västgötalinjen. De olika miljöerna är mer eller m indre välbevarade med utgångspunkt i vilken u t sträckning de ursprungliga elementen återstår. I vaktbostället ingår ekonomibyggnaderna som en central del i miljön. I dem avspeglas ett försörjningssystem från naturahushållningens dagar som var ett viktigt kom plement vid sidan av vaktsysslan. I flera fall kan uthusmiljön vara välbevarad, om än förfallen som kontrast till en kraftigt ombyggd vaktbostad. Ett exempel på detta är Töreboda. I slutet av 1960-talet genom gick flera bostäder en om fattande karaktärsförändring då man i bostaden byggde in wc och dusch. Så har skett i Rogstorp, Lyrestad, Riksberg, Hajstorp nedre, Gastorp, Töreboda, Rotkilen, Jonsboda och Stång. På de byggnader veranda funnits har denna i några fall fått utgöra plats åt sanitetsinstallationer. Övriga moderniseringar har resulterat i exempelvis förändrad fönstersättning och borttagande av profilsågade dörr- och fönsterom fattningar samt lövsågade snickerier på vindskivorna. Vaktboställena är små och känsliga miljöer där olika former av ingrepp lätt kan få karaktärsförändrande följder.

12 Av den äldre typen av rullbroar återstår idag ett fåtal. Brotypen finns bevarad i Hajstorp övre, Lövsäng, G astorp och Stång, oftast i anslutning till en grusväg eller annan landsväg med låg trafikbelastning. I Hajstorp övre avslutas, från Vänern räknat, en sträcka med slussar, och ett avsnitt med äldre rullbroar tar vid. I Hajstorp övre förekommer såväl en kopplad dubbelsluss som en äldre rullbro med överbyggt spännverk. I de två påföljande stationerna Lövsäng och Gastorp passerar man på båda platserna en äldre rullbro. Det stärker det kulturhistoriska värdet att de bevarade äldre broarna ligger i anslutning till miljöer som även för övrigt bevarar en hög grad av ursprunglighet. Vid Hajstorp övre och Lövsäng finns två av de mest välbevarade vaktbostäderna på Västgötalinjen. I Gastorp är bostaden förändrad m e dan ekonomibyggnaderna däremot är välbevarade. I allmänhet är ekonomibyggnaderna förfallna och vissa är i akut behov av underhåll. På flera av dem finns emellertid ålderdomliga detaljer såsom överljusfönster och flackt taktegel. Sådana detaljer är karakteristiska för äldre tiders byggnadskultur och är viktiga att bevara för att helhetsintrycket av en kulturhistorisk miljö skall bli trovärdig. Flera trädgårdar präglas fortfarande av en nyttokaraktär med fruktträd och bärbuskar. I en del finns även odlingslotter. I exem pelvis vaktboställena vid V assbacken, Sjötorp 6 och Sjötorp 7-8 finns därtill en fin blomsterträdgård med äldre trädgårdsblommor såsom akleja och olika sorters liljor. Trädgården utgör ofrånkomligen en viktig del av vaktbostadens karaktär. Tjänstemannabostäder Bland de äldre tjänstemannabostäderna är ingenjörsboställena i Sjötorp, Hajstorp, Forsvik och Riddarhagen, samt manbyggnaden i Edet de mest utmärkande. Samtliga är idag frånsålda, men några har fram till senare tid varit knutna till övervakningen av kanalens underhåll och drift. De ingår som värdefull bebyggelse i kanalens differentierade byggnadsbestånd och belyser genom sin storlek och karaktär på ett påtagligt sätt kanalens tidiga organisation.

13 Magasin M agasinen är, oavsett om de är uppförda av kanalbolaget eller på privat initiativ, ett omistligt inslag i kanalmiljön. De vittnar bl a om kanalens betydelse för det om givande jordbrukslandskapet. De stensatta kajanläggningarna i anslutning till magasinen och om lastnings- respektive lastageplatserna är viktiga i sam m anhanget. Sättbodar och andra m indre bodar utgör ekon om i byggnader med ett högt kulturhistoriskt värde. M ångfalden av mindre byggnader för olika ändamål är något som i äldre tid var karakteristiskt i denna typ av miljöer. Varvsanläggningar De välbevarade byggnaderna och dockan som ingår i Sjötorps varv speglar genom sina skilda funktioner de olika leden i tillverkningen och underhållet av kanalens båtar. Varvets betydelse och status i Sjötorps samhälle är tydligt genom bostads- och tjänstemannamiljön öster om varvet. Den varvsverksamhet som bedrivits i Hajstorp har varit betydligt mindre till sin omfattning. Smedjan och den enkla slipen är dock viktiga delar som erinrar om tidigare verksamheter i Hajstorp.

14 KANALENS DIMENSIONER Omkring 8 miljoner m3 jord grävdes ut och avsevärda sträckor berg bortsprängdes då kanalen byggdes. Farleden skulle enligt privilegiet hålla en bredd i sprängd kanal av minst 7,13 m och i grävd kanal 14,26 m. Kanalen sträcker sig på konstgjorda sträckor 87,3 kilometer och på naturliga sjöar 103,2 kilometer. Vattendjupet skulle vara 2,97 meter vid högsta vattenstånd. De ojämna siffrorna kommer av den urspungliga m åttenheten i fot. Beträffande bottenbredden har rådande terrängförhållanden skapat vissa variationer. På några ställen i den grävda kanalen är bottenbredden både bredare och smalare än det föreskrivna måttet. Detta förekommer bl a vid Riddarhagen där kanalen på en sträcka av 800 m genomskär en ås. Genom uppm uddring är kanalen num era i allmänhet 20-30 centimeter djupare än då den anlades. Efterhand har kanalen frångått den ursprungliga rätlinjigheten och fått en mer avrundad form. Den föreskrivna bottenbredden har i allmänhet minskats något och sidorna mot botten har blivit något flackare. SIDOV ALLAR Jordmassorna från den utgrävda kanalen användes för sidovallarnas uppläggning. Fram för allt de höga vallarna har försetts med tätande kärnor av s.k. puddlad lera. Läckor har trots detta på flera ställen uppstått i vallarna. En bidragande orsak till detta har varit att matjordslagret inte alltid tagits bort utan den uppgrävda jorden har tippats direkt på marken. Läckage har vid flera tillfällen inträffat i bl a Rogstorp och Lövsäng. Vallarna har en krönbredd på mellan 3 och 6 meter och växlande höjd alltefter den naturliga terrängens nivå. Vid Norrkvarns slussar ligger kanalbotten inte mindre än två meter över marken, och vallarnas höjd är där sex meter. Ovanför Hajstorps sluss har vallarna, på grund av en fördjupning i marken, lagts på utsidan av kanalområdet, varigenom en större bassäng bildats med ca 100 meters bredd och med ett djup av ca 6 m. På flera ställen ligger kanalen på samma höjd som det omgivande landskapet tex vid Rogstorp och Riksberg. Trädallén markerar då kanalens sträckning.

15 SKONING I jordskärningen utgrävdes i regel upptill en skvalpbank som försågs med skyddande stenbeklädnad. Den vanligast förekommande strandskoningen i Västergötland är icke ordnad sprängsten. Från början var endast korta sträckor försedda med strandskoning. När ångfartygen började trafikera kanalen drog dessa upp svallvågor på ett helt annat sätt än segelfartygen hade gjort. För att minska svallvågornas skadeeffekter på kanalbankarna har man därför i efterhand strandskott så gott som hela kanalen. På vissa ställen är pålar nedslagna som skoning. Detta kan ses i höjd med Riddarhagen samt på sträckan mot Lanthöjden. På en sträcka vid Lanthöjden, som tillkom efter en uträtning av kanalen på 1930-talet, finns dessutom ett parti med ordnad sprängsten. DRAGVÄGEN Längs hela kanalsträckningen finns en dragväg. Den långa ledmuren Kidömuren i sjön Viken ingick i detta system för att kunna dra segelfartygen då farleden är så smal att den inte tillåter kryssning. Den längsta ledmuren är 500 meter lång. Dragvägen hade efter nyttotrafikens upphörande på sina håll vuxit igen och blivit oframkomlig. I slutet av 1970- talet skedde en upprustning av densam m a och dragvägen är numera framkomlig på alla ställen. Den senast iordningställda sträckan är mellan Vassbacken och Lanthöjden. På de flesta sträckor är dragvägen så bred att den är framkomlig med bil. Enda tillåtna färdmedel för allmänheten är dock cykel.

16 A ln sten arn a är 70 cm höga och tillv erkad e av kalksten. D e resta u rerades och im ålades relativt nyligen. N eg nr. 95/327-16. ALNSTEN AR Dragstigen kallades också för "trälstigen" eller "oxstigen" med bakgrund av dess ursprungliga funktion som stig för oxar och hästar då de drog fraktskutorna mellan stationerna. Längs hela Göta kanal finns alnstenar uppsatta som avståndsmarkeringar. Sträckan mellan dem är 1 000 alnar, dvs 594 meter. Mellan Sjötorp och sjön Viken finns 60 stenar, alla numrerade med början i Sjötorp. Många bär därtill årtalet 1817. Kostnaden för en "träckning" räknades för varje 1 000 alnar. Kanalen var indelad i skjutshåll och inom varje skjutshåll fanns en, eller två skjutsstationer varifrån båtarna kunde rekvirera skjutskarlar med dragare. Av alnstenarna finns de flesta bevarade. Under årens lopp hade de förfallit och flera av dem var om kullvälta innan man i början av 1990-talet gjorde en upprustning av dem. De rengjordes och den i stenen inristade num reringen ifylldes med vit färg. Alnstenarna är fasta fornläm ningar och således skyddade enligt Kulturm inneslagen. Det är viktigt att alnstenarna bevaras i sitt ursprungliga utförande och att de inbördes har ett historiskt korrekt avstånd från varandra.

17 I Jon sboda syns fle r a kan alelem en t som dragväg, trädallé, urtag fö r stäm portar och en bassäng i an slu tnin g till en fd lastageplats. N eg nr. 95/313-0. TRÄDPLANTERINGAR Då kanalen anlades planterades kanalbankarna med lövträdsorter såsom ek, oxel, lind, lönn och ask. Vågorna från ångbåtarna förorsakade svall vilket gjorde åverkan på vallarna och ökade eroderingen av dessa. Detta fram tvingade ett beslut år 1850 om att kan albankarna skulle planteras med trädarter som vide, pil eller al. Man ansåg att det både var tidsödande och dyrt att bekläda alla bankar med sten. Rötterna skulle istället binda jorden. Varje vaktare blev ålagd att årligen plantera ett visst antal buskar. Rötterna från dessa snabbväxande trädarter trängde emellertid ner i vallarnas ältväggar och förorsakade därmed läckage. Alens rötter var så ytliga att de inte ens förmådde binda jorden. Trädallén mellan Gastorp och Töreboda domineras av oxlar som på våren bär vita blommor och på hösten röda bär. Oxeln är för övrigt det träd som klarat sig bäst under årens lopp. Stormar och annat knäcker grenar och skadar träden. Nyplanteringar sker även i sen tid. Invid vaktbostället i Gastorp har oxlar relativt nyligen planterats. På flera sträckor längs kanalen, t ex m ellan Jonsboda och Stång, har träden vuxit sig stora och kraftiga och bildar täta alléer.

18 De högväxta lövträden har efter hand kommit att bilda ett dominerande inslag i landskapsbilden och påvisar tydligt kanalens sträckning. Detta är exempelvis tydligt från landsvägen mellan Sjötorp och Töreboda i trakten kring Riksberg. I om rådet vid Lanthöjden är växtligheten lummig och frodig. Lövträden växer inte i alléer utan är friväxande, på gränsen till mindre lövskog. M arken är dessutom effektivt betad av får. En annan form av trädplantering har skett intill m innesm ärket i Hajstorp. På minnesdagen 100 år efter kanalens invigning planterades här cypresser och andra barrträd. Den snabbväxande pelaraspen har planterats på flera håll längs kanalen. Arten finns bl a invid Hajstorp, i anslutning till vaktbostället i Töreboda samt längs dragvägen invid Sjötorp 4-5. Trädalléerna är ett av kanalens karakteristiska element och är numera en del av landskapsbilden. KAN ALJORDEN Det område som anslogs till kanalens anläggning och fram tida m arkutnyttjande var 118,8 meter, dvs 200 alnar. På sina håll finns i kanalen skarpa krökar som uppstått dels genom svårigheterna att förvärva mark, dels därför att de inledande m arkundersökningarna skedde för snabbt. Marken var avsedd att brukas för uppförande av tjänstebostäder samt för viss djurhållning och odling i anslutning till dessa. Kanaljorden brukas än idag också som betesmark. Betande kor finns på flera håll. Den betade marken hålls därigenom öppen och har kommit att bli ett positivt inslag i miljön. På kanaljorden anordnades också lastageplatser. Detta skedde i Lyrestad, Norrkvarn, Hajstorp, Töreboda, Jonsboda och Vassbacken. Flera av lastplatserna är idag ombyggda till gäst- och övernattningsbryggor. På kanaljorden, i anslutning till lastplatserna, har också magasin blivit uppförda. Kanaljorden har i vissa fall utarrenderats till privatpersoner. Så har skett i Rödesund där privata enfamiljsvillor uppförts under 1900-talets första decennier.

19 SLU SSA R Längs hela Göta Kanal finns 58 slussar, varav 21 finns i Västergötland. Slussarnas längd är i regel 35,6 meter och bredden är i portöppningen är 7,3 meter. Forsviks sluss är ett undantag med hela 38 meters längd. Detta var den första sluss som färdigställdes längs kanalen och byggdes då för kort. På 1850-talet korrigerades detta och slussen byggdes ut till nuvarande längd. V attendjupet i slussarna är omkring tre meter. Slussarnas sänkning är i medeltal två och en halv meter med undantag av slussen i Forsvik, där sänkningen är tre meter. Då slusskamrarnas sidoväggar är konkava är slussarna sm alast vid portöppningen och vidast på m itten. I nedre delen i varje port sitter två luckor varigenom vattnet släpps fram. När denna typ av portar infördes, och under lång tid framåt, fanns bara en lucka i varje port, men efter påtryckningar beslöt kanalbolaget år 1903 att slussportarna skulle förses med dubbla luckor i syfte att förkorta slussningstiderna. Vid utstakningen av kanalen försökte man i görligaste mån att förlägga slussarna på fast berggrund. På V ästgötalinjen var detta i stor utsträckning möjligt och man kunde lämna bergbotten i slusskam rarna obeklädd. Slusskammarmurarna är relativt tunna till skillnad mot portkamrarna där portarna sitter. Avsikten med detta var att då sidomurarna gjordes bågformiga skulle trycket från jorden delvis överföras till portkam m arm urverken. Ursprungligen användes sandsten som liststensmaterial, men då den vittrade ersattes den med den mer m otståndskraftiga granitstenen. Utanför slussmurarna har man byggt vingmurar. De är byggda i granitsten och fungerar som ett inlopp till slussen. Portarna är fästade i slussmuren med hjälp av en rundståndare som sitter längs portens innersida. R undståndaren ligger tätt mot muren samt fasthålls i slussens botten av en gjutjärnsdubb och upptill av ett, runt ståndaren lagt, smitt halsjärn, som är förankrat i slussm urens översida. Sam tliga slussportar m anövreras se-

20 dan slutet av 1970-talet hydrauliskt. Det enda undantaget i Västergötland är slussen i Tåtorp, där såväl portar som luckor alltjämt manövreras manuellt. M anuell shissnin g i Tåtorp. N eg nr. 95/313-7. Träport med ram i gjutjärn. Liststenen är av granit. N eg nr. 95/320-23.

21 Slussportarna tillverkades ursprungligen av furu som plankbeklädnad och den mer m otståndskraftiga eken som regelm aterial. Flera varianter fanns och genom åren har olika material använts, möjligen i syfte att utprova olika m aterials och m aterialkom binationers hållfasthet. Under 1800-talet fanns en period då gjutjärnsportar förespråkades. En av de idag kvarvarande äldre exemplen är den slussport som i intervaller omplankas med impregnerad furu, men där ramen är av gjutjärn i en tidig konstruktion. I slutet av 1980-talet tillverkades ett antal portar i helsvetsad stålplåt. Y tterligare ett sent tillkom m et portmaterial är regnskogsträdet azobé. Portar av detta träslag är tillverkade i Holland. I Tåtorp finns en s.k. bestämmande sluss som reglerar vattennivåskillnaden m ellan kanalen och sjön Viken. På de flesta slusstationer finns ett årtal inhugget i slusskam marens liststen. Detta anger det år slussen färdigställdes. Den graderade skalan med romerska siffror i slussväggen är en pegel som indikerar vattennivån mätt i fot. I slutet av 1800-talet fick några slussmurpartier muras om, tex Godhögen år 1894. Under 1800-talet fogströks m urarna med portlandcem ent. Sedan 1930-talet har fogarna förstärkts genom insprutning av betong. Det mest omfattande ingreppet i slussmurarna skedde under 1960-talet, då vissa partier revs för att ersättas av partier med armerad betong. Detta har skett i bl a Riksberg, Godhögen och Hajstorp nedre. STÄMPORTAR OCH AVSTÄNGNINGSANORD- N IN GAR Stäm portarnas funktion var att möjliggöra en avstängning av kanalen på vissa delsträckor. Ovanför Hajstorp övre vidtar en längre sträcka utan slussar där passagen istället sker genom broar. Avstängningsanordningar har förlagts i anslutning till broarna i Lyrestad, Lövsäng, Rotkilen, Jonsboda och Vassbacken. I Vassbacken finns även ett särskilt avtappningsvalv där kanalen vid behov kan tappas på vatten. Valvet är uppfört i murad sten.

22 Avtappningsvalvet manövreras med hjälp av en kuggväxel som sitter ovan valvet. Stämportarna i Västergötland är alltigenom tillverkade av trä med en rundståndare av gjutjärn. Med undantag av övre delen av rundståndaren befinner sig porten vid normalt vattenstånd helt under vatten. I början av 1960- talet bortmonterades flera portpar. Så har skett i bl a Vassbacken. I anslutning till sjöarna, där portarna inte kan åtkommas för reparation, finns intill slussarna sättfalsar i murverken vari grova bjälkar, s.k. sättar, kan placeras. Genom detta förfarande stänger man ute vattnet och slusspartiet kan avtappas. Sättfalsar finns i Sjötorp, Lanthöjden, Tåtorp och Forsvik. I Forsvik och Tåtorp finns särskilda bodar för förvaring av sättarna. BROAR Av de ursprungliga träbroarna finns idag ingen kvar. De sista ersattes av järnbroar i början av 1900-talet. Den första brotypen var en hjulbro, konstruerad helt i trä. Enligt en broinventering genom förd år 1838 fanns nämnda brotyp då ännu i Sjötorp, Rogstorp, Gastorp, Töreboda och Stång. De övriga var järnbroar tillverkade på Motala Verkstad. Den första järnbron, som också är Sveriges äldsta järnbro, finns i Forsvik. Den är tillverkad efter engelska förebilder. Bron i Forsvik är en dubbel klaffbro som sedan 1957, då den ersattes av en modern klaffbro, står uppställd som ett teknik- och kanalhistoriskt minne. Efter leveransen av klaffbron beslöt man att söka möjligheter för brotillverkning inom landet, vilket sedermera resulterade i grundandet av Motala Verkstad. Den tidigaste tillverkningen av broar och slussportar var i viss mån själva grundm otivet för verkstadens anläggande. Den första generationen järnbroar från 1825 tillverkades i en gjuten konstruktion vid Motala Verkstad. Under 1840-talet skulle denna konstruktion komma att ersättas av nitad stålplåt. Rullbroarna har i allmänhet en vägbana av träplank och broräcken av järn i en fackverkskonstruktion. U nderredet har under vägbanan utformats i valv där valvbågarna målats i vitt och grönt. Färgställningen återkom mer även i broräckena. På broarna i Stång och i Hajstorp

Rullbro frän 1825 vid Ruda. Ur reklam fö r M otala V erkstad 1947. övre finns ett överbyggt spännverk. Rullbroarna vilar på bockar eller hjul och drogs ursprungligen för hand. De har efterhand elektrifierats. I Ruda på Östgötalinjen finns en av Motala Verkstads första järnbroar, en rullbro från år 1825. Bevarade äldre rullbroar finns i Västergötland i anslutning till mindre grusvägar med gles biltrafik eftersom de dimensionerats för sex tons bärighet. De broar som idag återstår av den nitade konstruktionen finns vid H ajstorp övre, Lövsäng, Gastorp och Stång. Ytterligare två äldre rullbroar finns, dock alltjämt i behåll. En är perm a nent placerad över ett mindre vattendrag ett par hundra meter öster om vaktbostaden i Gastorp, den andra förvaras på kanalbolagets förråd i Hajstorp. Övriga broar är av senare datum. De är antingen rullbroar, klaff- eller svängbroar. Rullbron i Rogstorp uppfördes år 1992. Denna är ett exempel på hur man försökt anpassa en modern brokonstruktion till formspråket hos de gamla järnbroarna på Göta kanal. M otala verkstads järnbroar är ett karakteristiskt och omistligt inslag i kanalmiljön. Det fåtal som idag ännu

24 Wl Fig-. 147. Tre typer av rullbroar for kanaler av år 1847, 1852 och 1856. R u llbroar som tillverkats vid M otala V erkstad. S am tliga har dock in te fu n n its längs G öta kanal och de har m odifierats n ågot gen om tiderna. R äckenas u tform n in g har också ornerats m ed olika elem en t u nder skilda perioder. (U r M otala V erkstad 1822-1922") återstår är mycket viktiga att underhålla och bevara som fungerande kulturhistoriska och teknikhistoriska m innesmärken på Göta kanal. Sammanfattning bevarade äldre järnbroar på västgötalinjen: Hajstorp övre rullbro, ev från 1838 eller tidigare. Lövsäng rullbro, ev från 1838 eller tidigare. Gastorp rullbro flyttad från Rotkilen, ev. från 1838 eller tidigare. Stång rullbro flyttad från Jonsboda, ev. från 1838 eller tidigare. Forsvik klaffbro av tackjärn, byggd 1813. Bevarade men bortförda broar: - Rullbro från Rogstorp, nedtagen och förvaras på förrådet i Hajstorp. - Rullbro flyttad till vattendrag intill Gastorp. - Rullbro från Vassbacken, byggd 1840, nu i bruk i Kungs Norrby, Östergötland.

25 KULVERTAR OCH BIGRAVAR Kanalen m åste hålla en jäm n vattennivå och har konstruerats som ett slutet vattensystem där de vattendrag som korsar kanalen leds bort. Vattnet från åar och bäckar fick inte sammanföras med kanalen, då detta kunde m edföra översväm ningar och ras. V attendrag av mindre eller större slag leds därför under kanalen i kulvertar av m urade valv. Kulvertarna är förlagda i närheten av där vattendraget ursprungligen har korsat kanalen. Mindre diken samlas upp i de längs kanalen grävda bigravarna. Bigravarna finns längs så gott som hela kanalen och är förlagda vid kan alom rådets gräns. Den största kulverten finns vid N orrkvarns övre sluss där Torvedsbäcken leds under kanalen. Kulverten består av fyra valv, byggda av kilad sten m edan själva muren består av ohuggen sten. Kulvertar med ett eller två valv finns för övrigt i Lyrestad, Lövsäng, Gastorp, Töreboda, Rotkilen, Jonsboda och Stång. K u lv erten i N orrkv arn har fy ra m u rade valv och ä r därm ed den stö rsta på hela kan alsträckan. M ellan d e kallm u rad e sten arn a har v äx ter slag it rot, vilket har skad at m urverket. N eg nr. 951307-30.

26 HAM NAR OCH KAJER Invid de flesta slussar finns hamnar av olika storlek anlagda. De har ursprungligen använts som lastageeller omlastningsplatser. Hamnar eller kajer finns vid Sjötorp, Lyrestad, Hajstorp övre, Töreboda, Jonsboda, Vassbacken, Tåtorp och Forsvik samt vid Rödesund. Edets kvarn och såg i Undenäs har haft en lastbrygga vid Lilla Björstorp som numera är försvunnen. Töreboda kaj är idag övervuxen och är inte längre synlig, sedan kanalens sträckning ändrats vid järnvägspassagen. Ett antal stenpollare och ett femtiotal meter av den gamla kajens liststen finns dock alltjäm t kvar inne i växtligheten. I sjön Viken finns i anslutning till Sätra bruk en lastbrygga byggd på stenkistor. I Lyrestad, Vassbacken, Hajstorp övre och Rödesund finns gods- och sädesmagasin. Magasinet i Hajstorp övre uppfördes av en privat handelsman. Kajkanterna är i allmänhet byggda av kallmurad granit och beklädd med huggen liststen av sandsten. Strax under vattenytan sitter en avvisare i form av en huggen avrundad 25 cm tjock list av sandsten, indragen i kajmuren. Vid kajerna finns liksom vid dragvägarna pollare. L iststen fin n s i an slu tn in g till kajom råden. D en på bilden tillh ör in gen jörsbostaden i H ajstorp. N eg nr. 95/310-1.

27 POLLARE Pollare finns i anslutning till kajer, hamnar, slussar, dragvägar och utefter ledmurar. De är tillverkade av sten med undantag av tre i Rödesund och en i Töreboda som är av järn. Pollarna har från början även varit tillverkade i trä. Träpollarna ersattes under 1800-talet av stenpollare som tillverkades av stenhuggare utifrån ritningar. P ollare i gju tjärn fin n s i R ödesu nd och Töreboda. Ö vriga ä r tillverkad e i sten. N eg nr. 95/366-28 A. Foto: Thom as Carlquist. SEMAFORER OCH ANDRA SIGNALER Sem aforer finns uppsatta vid Tåtorp och Forsvik. Semaforerna angav med hjälp av vingar på dagen och ljussken på natten om kanalsträckan var klar för passage. Vid Lanthöjden fanns fram till 1933 en semafor. Denna flyttades sedermera till Tåtorp. Signaleringen i Lanthöjden hade tidigare skötts med hjälp av flaggor. Cirka 300 meter före en sluss eller en bro sitter en vitmålad kvadratisk diagonalt ställd trätavla. Vid passage av denna skulle den passerande båten avge signal till

28 vakten. De har inte längre någon praktisk betydelse men är numer upprustade och finns bevarade längs kanalen. De är av central betydelse för förståelsen för kanalens forna trafiksystem. På omkring 60 meters avstånd från slussar och slusstrappor sitter röd-och vitm ålade fripålar. Innanför dessa är det förbjudet att angöra. I Sjötorps ham ninlopp finns två fyrar i enslinje med varandra. D en d ia g on alt ställd a v arn in g stav la n och frip å len är två exem pel på kanalen s interna sign alsystem. N eg nr. 95/328-18 resp. 95/328-27.

29 VERKSTÄDER, VARV OCH DOCKA För byggnad och underhåll av kanalbåtar lät kanalbolaget anlägga en torrdocka i Sjötorp 1820-23, i Motala 1815 samt vid Klevbrinken utanför Söderköping 1827. Dockan i Sjötorp förlängdes år 1909 med nio meter. I Sjötorp anlades också tidigt smedja och snickeriverkstad. Torrdockan utarrenderades från år 1831. Varvet drevs sedan i släkten Groths regi i flera generationer. Genom åren har omkring 500 nybyggda fartyg sjösatts vid varvet i Sjötorp. I Hajstorp har under en 20-årsperiod även funnits viss fartygsreparationsverksamhet. Här har också funnits en smedja som uppfördes under Göta kanals första år. Då varvsverksam heten i Hajstorp upphörde i mitten av 1970-talet förlädes denna åter till varvet i Sjötorp, då detta återgick till Göta kanal. D ockan i Sjötorp. Den ljusa byggnaden i fon d en är det fd varvschefs- kontoret. N eg nr. 95/302-26.

30 BOSTÄLLEN Längs kanalen utstakades vid dess anläggande ett 200 alnar (118,8 m) brett markområde. Detta betecknades Kanaljorden och markerades med stengärdesgårdar på de ställen där markgränsen inte följde bigravarna. Gärdesgården finns fortfarande synlig på en del ställen, t ex vid Sjötorp 4-5, samt i Lövsäng. Boställena är av olika karaktär och knutna till skilda sysslor längs kanalen i en slags uppdelning av tjänstemanna- och arbetarbostäder. I anslutning till Göta kanals omfattande skogsbestånd har också uppförts särskilda skogvaktarboställen. INGENJÖRSBOSTÄDER Även tjänstemännen vid kanalen erhöll boställen med tillhörande jord. Bostadshus i denna kategori finns b e varade i Sjötorp, Hajstorp, Edet och Forsvik. Ytterligare ett sådant står i Riddarhagen i Fägre utanför Töreboda, ditflyttat från Norrkvarn år 1834. Kanalbolagets huvudkontor ligger vid varvet i Sjötorp. Kanalbolagets skogsförvaltare disponerade Lilla Björstorp vid sjön Viken. Ingenjörsbostäderna på kanaljorden är uppförda i två perioder, dels under det tidiga 1800-talet och dels under 1900-talets första decennium. 1800-talets ingenjör sbostad Den första generationens boställen finns i Forsvik, Riddarhagen samt vid Edets kvarn och såg i Undenäs. Byggnadstypen har även föregått den nuvarande ingenjörsbostaden i Hajstorp. Den ursprungliga byggnaden flyttades vid sekelskiftet 1900 till Trädgårdsgatan i Töreboda, där det senare har ombyggts och förändrats. Den äldre typen av boställshus är i allmänhet uppförd i två våningar med en knuttim rad stomme som utvändigt klätts med locklistpanel. Husen har i samtliga fall utskjutande knutar, vilket var det normala sättet att bygga ännu i början av 1800-talet. Trots sentida tilläggsisolering på byggnaden i Riddarhagen är de inklädda knutarna ännu synliga. Planen är sexdelad med två entréer på långsidan samt en köksingång på gaveln. På taket sitter två skorstenar, i Edet tre stycken. Fönstren är vanligtvis av tvåluftstyp där vardera bågen är spröjsad i tre rutor.

31 Den fö rsta ingenjörsbostaden i H ajstorp vände sig m ot kanalen. B yggnaden hade stora likheter m ed an dra sam tida bostäder av den na kategori. (B ilden är in lån ad fr å n ett priv at bildarkiv.) Med undantag av den byggnad som flyttades till Töreboda har samtliga bevarat ursprungliga proportioner och karaktär. I Forsvik ligger bostadshuset som ett blickfång invid kanalsträckningen och är ett viktigt elem ent i kanalmiljön. Byggnaden i Riddarhagen ligger ett stycke från kanalen, men gården vänder sig mot kanalen och är fortfarande förbunden med denna genom en trädallé. 1900-talets ingenjörsbostad Ingenjörsbostaden i Hajstorp är byggd efter ritningar av skövdearkitekten Frans A dolf W ahlström. Samme arkitekt har även anlitats vid uppförandet av vaktbostäderna i Forsvik och Rödesund. Han kom att bli en flitigt anlitad arkitekt i länet. Ingenjörsbostaden i Sjötorp är ungefär samtida med den i Hajstorp. Villorna är båda byggda under 1900-talets första decennium men är inbördes avvikande från varandra. Det stora bostadshuset i Hajstorp karaktäriseras av stildrag som är gemensamma med andra villor ritade av W ahlström under den aktuella perioden. Det är en symmetrisk huskropp med med svagt framskjutande tvärställda gavlar. I den övre våningen blir det taklösa utrymmet balkong medan det undre utrymmet fungerar som veranda.

32 VAKTBOSTÄLLEN I anslutning till slussar och broar finns en vaktbostad. I Forsvik och Tåtorp har även funnits bostäder för en lots. Också i Lanthöjden fanns fram till 1940-talet en lotsfunktion. I Forsvik inrymde vaktbostället både slussvaktaren och lotsen. I Riksberg och Hajstorp övre har samme vakt handhaft både bro- och slussöppning. Bostäderna är uppförda under olika tidsperioder. Från kanalens första tid återstår i dag endast en vaktbostad, uppförd på 1820-talet. Den senast tillkomna vaktbostaden byggdes på 1920-talet. Trots att vaktbostäderna byggts under olika tider är de överlag i sin grundform en enkelstuga som i de flesta fall har ett inrett gavelrum på vinden. Stommen är, med undantag av det gamla huset på Sjötorp 6 och huset i Forsvik, av trä. Fasaden är i allmänhet klädd med gulmålad liggande fasspontpanel. År 1865 uppsattes på fasaderna vända mot kanalen en träskylt med text som angav namnen på de olika slusseller broplatserna. Skyltarna hängde på smidda krokar. Flera av dessa ursprungliga skyltar satt tills helt nyligen kvar på husen. Skyltarna var försedda med bokstäver som mejslats ut för hand för att underlätta underhållsmålning. Flera var sekundärt överspikade med träfiberskivor, men oftast med det gamla handm ålade "typsnittet" i behåll. Så sent som på 1990-talet har dessa träskyltar ersatts med nya, där ortnamnet är enkelt schablonmålat i ett helt modernt typsnitt. I samband med utbytet av skyltarna har även vissa ortnam n ändrats och fått de san n olik t v ilseled an d e 1 tilläggen O eller N. Förändringen kan tyckas vara av underordnad betydelse, men eftersom dessa ortnamn är praktiskt taget den enda text trafikanterna ser längs kanalen, har utseende och innehåll m ycket stor b e tydelse för kanalmiljöns identitet och autenticitet. Den äldre typen av skylt finns idag med smärre variationer bevarad endast i Rödesund, Tåtorp, Sjötorp 4-5 samt i Norrkvarn nedre. Skylten till Stångs brovaktarboställe är nedtagen men bevarad och förvaras i förråd.

33 STANG E xem pel pä nam n skylt av den äldre typen, m ed krokar av sm ide och b ok stä v er i ett "fritt" m en lättläst typsnitt som h ar v arit ka ra kteristiskt fö r de en kla n am n skyltarn a på v ästg ötalin jen. B okstävern a var utm ejslade fö r hand ett par mm i träet fö r att skylten skulle vara lä tt att b ättrin g sm åla. F ö rfa ra n d et g e r sk y lten en å ld erd o m lig karaktär. N eg nr 95/220-19. Foto: Thom as C arlquist. Tidigare har en intern telefonledning längs kanalen förbundit vaktboställena med varandra. Denna telefonledning slopades så sent som år 1977 då samtliga vaktbostäder anslöts till riksnätet. Vaktbostäderna är numera uthyrda till privatpersoner för åretrunt- eller säsongsboende. De flesta har genomgått mer eller mindre omfattande renoveringar. Under 1960- och 70 talen försågs flera med wc- och duschutrymmen, vilket i flera fall fått karaktärsförändrande följder. Några bostäder är dock mycket välbevarade exteriört, t ex Lövsäng, Hajstorp övre, Lanthöjden och V assbacken, även om några är i behov av underhåll. Vaktbostäderna ägs av kanalbolaget med undantag av Brosundet, Forsvik och Rödesund. Dessa byggnader är, oberoende av ägoförhållanden, omistliga inslag i kanalmiljön.

34 Till vaktbostället hör även en uppsättning ekonom i byggnader. Vakterna bedrev tidigare, vid sidan om vaktsysslan, jordbruk i liten skala. Till varje bostad hörde därför en ladugård för ett par kor, samt på många håll utrymme för höns och svin. På 1950-talet uppfördes på de flesta ställen även en tvättstuga. Avkastningen från jorden utgjorde en del av lönesystemet. Uthusmiljön är vid de flesta vaktbostäderna inte längre komplett. På några av husen är taken på väg att falla in, tex i Töreboda och på ladugården i Hajstorp nedre. Även om dessa mindre ekonomibyggnader inte alltid är synliga från kanalen utgör de en viktig del av kanalvaktarbostället. De är också dokum ent över vaktarens försörjningssystem med djurhållning och jordbrukande om än i liten skala. Mångfalden av byggnader för olika ändamål på de olika boställena bidrar till förståelsen av det dagliga livet för en sluss- eller brovaktare i äldre tid. Vaktbostäder uppförda mellan 1820 och 1860 Som tidigare nämnts återstår endast en byggnad av den allra första bostadstypen. Den ligger i anslutning till slussen i Sjötorp 6, sida vid sida med den nya som uppfördes ett sekel senare. Byggnaden är en enkelstuga, uppförd av murad sten med fönsteröverstycken i tegel. Denna hustyp har funnits på flera ställen längs kanalen och ersatts av den nuvarande bostadstypen av trä. Enligt äldre bildmaterial från Sjötorp 2-3 samt Norrkvarn övre har de äldre husen varit putsade i en ljus kulör. I bl a Sjötorp 2-3 har sockeln från den ursprungliga stenbostaden återanvänts som matkällare. I Sjötorp 4-5 står ett tidigt trähus i form av en parstuga, byggt år 1858. Panelen har klätts med profilerad locklist och ovanför denna en vulstform ad list. En likadan fasadutformning återfinns på vaktstugan vid Sjötorp 1, uppförd ett år tidigare. Enkelstugan är en tidig bostadstyp som även funnits i anslutning i Rödesund. Även vaktstugan i Lyrestad är uppförd under samma period, om än senare om- och tillbyggd. Vaktbostäder uppförda mellan åren 1860 och 1915 Till denna kategori hör de flesta vaktstugor. Sådana finns i Brosundet, Tåtorp, Vassbacken, Stång, Jonsboda, Rotkilen, Töreboda (kraftigt ombyggd i omgångar), Gas-

35 H ela slu ssv aktar fam ilj en är sam lad fram för vaktbostaden i S jötorp 2-3. Pä bilden syns att den första vaktbostaden av sten var pu tsad och ljust avfärgad. Till höger i bild ses ocksä en n d lbro i trä som var den fö rsta brotypen längs kanalen. (Bilden är inlånad frå n ett privat b i l d a r k i v.) torp, Lövsäng, Hajstorp övre och nedre, Riksberg, N orrkvarn nedre, Rogstorp, Sjötorp 7-8 samt Sjötorp 2-3. Denna kategori bostäder är uppförda i knuttimmer, ofta vilande på en huggen stenfot. Fasaden är klädd med liggande fasspontpanel där gavelspetsarna är klädda med stående locklistpanel, nedåt avslutad med spetsiga ändar. De flesta hus har också en veranda med idag vitmålade snickeridetaljer. På några verandor finns även den ursprungliga sittbänken bevarad. Detta gäller tex för bostäderna i Norrkvarn nedre, Lövsäng och Vassbacken. Dörrar och fönster har ursprungligen haft en profilsågad vitmålad omfattning. Den har senare i många fall ersatts av raka och släta foder i samband med att de ursprungliga fönstren har ersatts av kopplade mindre fönster. De första vaktbostäderna av denna typ, de som byggdes på 1860-talet, verkar ha haft ett diagonalställt spröjskors i fönstrens övre glas. Så var fallet i t ex Rogstorp, och ritningen på sid. 212 antyder att sådana fönster funnits även i Tåtorp. Inget finns bevarat idag. På gavlarna sitter i allmänhet ett spetsbågeformat litet fönster. Detta har med få undantag ersatts av en- eller tvåluftsfönster. På vindskivorna finns i enstaka fall lövsågade snickeridetaljer bevarade. Vissa har också en lyra vid gavelnocken.