Innehållsförteckning: Kapitel 1, Pelle Parmesan s. 1 Kapitel 2, Korvkiosken s. 2 Kapitel 3, Vittnet s. 3 Kapitel 4, Spaning s. 5 Kapitel 5, Skräddaren s. 7 Kapitel 6, Lösningen s. 8 Kapitel 1 Pelle Parmesan Det är en varm sommardag i juli. Pelle Parmesan sitter vid köksbordet och läser morgontidningen. Han är elva år och bor i Börjeby. Det är en liten stad där det bara finns en av varje byggnad, men Pelle trivs.
Han har ljust hår och blåa ögon. Han är lång och smal, fast inte supersmal tycker Pelle. Pelle Parmesan är privatdetektiv och väldigt äventyrlig av sig. Han bor helt själv i en liten stuga en bit utanför staden. Stugan är målad i rött och taket i vitt. Den innehåller ett pyttelitet kök, en toalett med dusch och ett sovrum. Tim har sin korg bredvid Pelles säng. Hans bästa kompis heter nämligen Tim, han är en hund och Pelles husdjur. Tim älskar kött, speciellt biffar. Han är jättestark och supersmart. Tim är verkligen världens bästa hund, tycker Pelle. Pelle älskar att lösa mysterium och att hoppa fallskärm. Han har testat det en gång under ett av sina äventyr. Vad han inte gillar är ormar! Pelle hatar ormar. På fritiden brukar Pelle spela fotboll, han gillar att stå som målvakt. Men som sagt, hans största intresse är att lösa mysterier. En gång var Pelle i strid med en mumie, en annan gång blev han jagad av pirater. Han har varit med om massa roliga och spännande äventyr. Kapitel 2 Korvkiosken En dag bestämmer sig Pelle för att gå till korvkiosken på torget för att äta lunch. Tim får följa med. Man behöver inte gå så länge, runt 5 min bara. När han kommer fram till kiosken beställer han en grillad korv och en kokt korv. Den kokta korven är till Tim. Han åt upp den i ett nafs. Medan Pelle stog där och åt sin korv fick han syn på en röd, glänsande och splitterny Ferrari. Pelle blev förtjust i bilen och gick fram till han som ägde kioksen och frågade: Är den där bilen din?
Ja, är den fin tycker du? sa mannen. Mycket fin, svarade Pelle. Den är värd 900 000 kr, inflikade mannen. Pelle gick fram till bilen och inspekterade den. Bilen hade den senaste gps:en och stolsvärme. Det var en elbil. Pelle märkte inte att mannen som han pratat med tidigare gick fram till honom. Vad heter du förresten? frågade mannen. Pelle Parmesan, svarade Pelle. Är du den kände detektiven? undrade mannen. Ja det är jag det, sa Pelle. Då kom Tim och satte sig bredvid Pelles fötter. Han höll kopplet i munnen och skällde glatt. Det är nog dags och för oss att gå nu, sa Pelle. Hejdå, sa mannen. Och Pelle och Tim började gå hemmåt. Kapitel 3 Vittnet Tidigt nästa morgon vaknar Pelle av att hans telefon ringer. Det är mannen som han pratade med igår. Hallå? säger Pelle. Du måste komma nu, min bil är stulen! Sen hördes ett pip och mannen la på. Pelle klädde på sig och sprang det fortaste han kunde till kiosken med Tim i hälarna. Solen håller på att gå upp och det är lite kyligt ute. När Pelle kommer fram till torget står det polisbilar nästan överallt. Dom har spärrat området runt kiosken och mannen pratar upphetsat med flera poliser samtidigt. När han får syn på Pelle springer han genast fram till honom och börjar förklara:
Jag lämnade bilen här igår och när jag kom tillbaka för att öppna kiosken på morgonen var den borta! Jag förstår, hade du låst bilen? frågade Pelle. Det var det jag glömde! skrek mannen frustrerat. Pelle skrev ner allt i sitt anteckningsblock. Har vi något vittne? frågade han efter en stund. Ja, Anna som äger mataffären mitt emot, svarade mannen. Kan jag få prata med henne? undrade Pelle. Hon står där borta, sa mannen och pekade med fingret på en polis som pratade med en kvinna lite längre bort. Pelle gick fram till Anna och frågade: Är du ett vittne? Ja, sa Anna lite osäkert. Förklara, bad Pelle. Anna tog ett djupt andetag och började berätta: Jag skulle stänga affären precis klockan 10.00 på kvällen, då såg jag någon hoppa in i en röd Ferrari och köra iväg längre in mot stan. Hur såg personen ut? undrade Pelle. Det var lite svårt och se, men jag såg att personen hade håret i hästsvans. Tack så mycket, sa Pelle till slut. Pelle sitter hemma och tittar på TV, samtidigt tänker han på brottet. Det är kväll och klockan är nio. Efter ett visst tänkande har han kommit fram till tre misstänkta: 1. Den runda skräddaren 2. Gamla damen som har guldaffären 3. Och Katja som äger klädafferen Alla dom har ofta hästsvans och har sina affärer på torget. Skräddaren är tyst och lite tjock, han har sytt kläder nästan hela sitt liv. Gamla damen är rik och otrevlig, hon flyttade till Börjeby ganska nyligen. Och Katja är trevlig och ganska smal, Pelle brukar ofta köpa sina kläder hos henne. Pelle gäspade, han var jättetrött. Tim hade redan somnat, och snart sov Pelle också.
Kapitel 4 Spaning Nästa dag bestämmer sig Pelle för att spana på de tre misstänkta. Han börjar med skräddaren. Pelle tar med sig hunden Tim och tillsammans går dom till torget. På vägen dit tänker Pelle varför skräddaren skulle behöva bilen. Men innan han tänker klart är de framme. Han går rakt över torget och in i skräddarens affär. Skräddaren brukar sitta vid disken och sy kläder men där sitter ingen. Istället hör Pelle hur någon pratar i en telefon i rummet bakom disken. Dörren är stängd. Pelle lutar sig mot den och försöker höra vad som sägs där inne. Du lovade ju, jag behöver pengarna idag! sa en upprörd röst. Jag har inte så mycket pengar, jag behöver dom nu! sa samma röst. Och Pelle förstog att det var skräddaren. Men han hade aldrig hört honom prata så högt och argt, skräddaren var alltid tyst och lugn. Men då hörde han fotsteg som kom närmare och närmare. Pelle kastade sig ut genom dörren! Och Tim gjorde samma sak. Han sprang fram till en bänk och satte sig, Tim satte sig bredvid honom. Pelle tänkte, skräddaren behövde alltså pengar.
Kunde han ha stulit Ferrarin för att sen sälja den? Han fortsatte. Den här gången gick han in i guldbutiken. Gamla damen som ägde butiken satt vid disken och putsade smycken. Barn ska inte vara här inne, och inte hundar heller, ni kan ta sönder mina smycken! snäste hon. Jag ska bara titta lite sa Pelle lite osäkert. Okej, men lämna hunden ute! sa hon. Pelle gick ut med Tim och band fast honom vid en lyktstolpe. När han kom in igen kände han att han behövde gå på toa. Var finns toaletten? frågade han. Runt hörnet, sa hon och pekade. Pelle gick runt hörnet och fick syn på två dörrar. Han visste inte vilken av dörrarna som var toan, så han öppnade en av dörrarna. Men det var fel dörr, han kom in på damens kontor. Till sin stora förvåning såg han massa bilder på Ferraris! I massa olika färger, bland annat röd. Bilarna var i olika modeller, gamla och nya. Plötsligt kände Pelle att han inte alls var kissnödig längre. Han tog fram sitt anteckningsblock och skriver ner allt han sett. Gamla Damen gillade alltså Ferraris Kan hon ha stulit bilen? tänkte han. Pelle gick ut ur butiken och han och Tim fortsatte ner mot klädaffären. Därinne satt Katja och drack kaffe. Pelle låtsades som om han skulle välja kläder till sig själv och gick längre in i affären. Men han märkte att något var på tok, Katja brukar alltid säga hej och hur mår du? när han kommer in. Men idag satt hon bara alldeles tyst. Märkligt, tänkte Pelle. Han gick ut ur affären. Det började bli kväll, Pelle och Tim började sakta gå hemåt. Direkt när Pelle la sig i sin säng somnade han. Det hade nämligen varit en lång dag.
Kapitel 5 Skräddaren Det är eftermiddag. Pelle har tillbringat hela förmiddagen med att försöka lösa brottet. Till slut har han kommit på en lösning. Tjuven måste vara skräddaren! Han stal bilen för att sen sälja den, han hade ju ont om pengar. Tänk om han redan har sålt den! tänkte Pelle. Han ringde genast mannen som ägde korvkiosken. Lite senare stog Pelle, Tim, mannen och två poliser framför skräddarens affär. Pelle och mannen gick in och poliserna vaktade utanför. Vad är det frågan om? frågade skräddaren när dom kom in. Nu är du fast, din tjuv! sa mannen. Va, jag är ingen tjuv! skrek skräddaren. Jo det är du, det var nämligen du som stal Ferrarin, sa Pelle. Jag hörde när du pratade i telefon med någon igår, fortsatte han. Du behövde pengar, därför stal du bilen för att sedan sälja den! Nu började skräddaren skratta, och han förklarade: Allt har blivit ett missförstånd, det är sant att jag behöver pengar, men jag skulle aldrig stjäla, det har jag inte gjort i hela mitt liv Men vem pratade du med då? undrade mannen. Det var en kund, jag hade lagat massa kläder åt honom och han skulle betala igår, men han ville inte betala förän nästa vecka. Pelle förstog att han hade misstänkt fel, och han skämdes. Förlåt att jag misstänkte dig, jag hade tydligen missförstått alltihop, sa han. Alla detektiver gör bort sig, skrattade skräddaren. Mannen och Pelle gick ut ur affären, och poliserna åkte tillbaka till polisstationen.
Kapitel 6 Lösningen Det är kväll, Pelle skäms fortfarande för att han misstänkte fel person. Det har han aldrig gjort förut. Nu måste han verkligen lista ut vem som är tjuven, innan det är försent. Tänk om tjuven har sålt bilen, eller kört iväg med den till ett annat land. Dessa tankar gör Pelle orolig, tänk om han misslyckas med att lösa mysteriet. Han bestämmer sig för att gå en promenad, han tar med sig Tim. Att komma ut i friska luften får Pelle att känna sig mindre orolig. Han går en lång promenad, genom hela stan. När han kommer till utkanten av stan får han syn på ett ödsligt hus en bit bort. Han går närmare. Huset ser nästan likadant ut som Pelles, rött målat och taket är vitt. Bakom huset finns ett litet garage, i samma färger. Men garaget är stängt. Det finns ett enda litet fönster på baksidan av garaget, och Pelle får ställa sig på tå för att kika in. Och där inne står en röd, glänsande och splitterny Ferrari! Pelle kan knappt andas, han springer fram till ytterdörren och läser på skylten bredvid: Katja Jonsson, står det. Så det var alltså hon som stal bilen, tänkte Pelle. Det var mörkt ute, Katja skulle komma hem vilken sekund som helst. Pelle sprang det fortaste han kunde till polisstationen med Tim bakom sig. Han förklarade vad han hade sett, och efter 10 minuter var Pelle, Tim och tre poliser påväg till Katjas hus. Pelle ringer mannen som har korvkiosken och efter en stund har han kommit ifatt Pelle och poliserna. Katja har tydligen kommit hem vid det här laget för det lyser i köksfönstret. Pelle knackar på dörren.
Efter en stund kommer Katja och öppnar. När hon får syn på poliserna skriker hon och springer upp för trappan. Men Tim läste hennes tankar och hunden springer efter henne. På övervåningen hörs ett högt AJ! Tim har nog bitit henne, sa Pelle lite oroligt och springer upp för trappan han också. Poliserna och mannen följer efter. Och precis som Pelle sa har Tim bitit Katja, i benet. Pelle ropar på Tim och han släpper taget om Katjas ben. Katja tittar på alla i rummet men mest tittar hon på mannen med korvkiosken. Förlåt, sa hon tyst. Hur kunde du? frågade mannen sorgset. Alla i rummet satt tysta. Känner ni varandra? undrade Pelle. Hon är min syster! nästan skrek mannen. Va? sa Pelle. Hon heter Katja Jonsson och jag heter Bengt Jonsson, sa mannen. Pelle tittade på Katja, hon såg ner i golvet. Till slut sa hon: Jag var advensjuk på din Ferrari och jag tänkte att om jag säljer bilen kan jag köpa mig en egen, fast i en annan färg och då skulle ingen tro att jag har snott bilen utan att jag bara har köpt en ny bil till mig själv. Nu började Bengt gråta och Katja tittade ner i golvet igen. Sen började hon också gråta. Förlåt, det var dumt av mig, du ska få tillbaka bilen! sa hon gråtande. Nu slutade Bengt gråta och han gick fram till sin syster och kramade om hennne. Du kan få dela bilen med mig, sa han tröstande. Katja kramade sin bror hårdare och Pelle förstog att det var menat som ett tack. Då sa en av poliserna: Du behöver inte hamna i fängelse, ni verkade ju ha löst problemet själva. Tack! sa Katja. Och så slutade allt lyckligt! Den stulna Ferrarin!
På morgonen vaknar Pelle av att hans telefon ringer. Det är mannen som äger korvkiosken. Hallå, sa Pelle. Du måste komma nu, min bil är stulen! Sen hördes ett pip och mannen la på. Pelle måste ta reda på vem som har stulit bilen. Det blir ett dramatiskt äventyr när Pelle och hans hund Tim ska försöka lösa brottet med den stulna Ferrarin!