Kulturhistorisk inventering av bebyggelse och miljö för områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad

Examensarbete i byggteknik Kulturhistorisk inventering av bebyggelse och miljö för områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad Cultural history inventory of buildings and environment for the districts Stensberg and Rönnäs in Ljungby town Författare: Handledare företag: Jonny Engström, Ljungby kommun Handledare: Anders Olsson och David Fuchs Examinator LNU: Johan Vessby Termin: VT13 15 hp Ämne/kurskod: 2BY03E

II

Sammanfattning Liksom många andra städer har Ljungby förändrats genom åren, det har rivits byggnader och uppförts nya. Idag saknas en bra översikt över vilka byggnader och miljöer som anses kulturhistoriskt värdefulla i hela Ljungby stad. Centrumbebyggelsen är inventerad och värderad sedan tidigare, men övriga delar av staden är i behov av samma arbete. Syftet med detta examensarbete är att studera hur kulturhistorisk intressant bebyggelse och miljö i områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad kan identifieras samt att dokumentera byggnaders och bebyggelsemiljöers karaktärsdrag och värden. Målet är särskilt att leverera ett kunskapsunderlag som underlättar vid planering och bygglovsprövning av byggnader och miljöer inom områdena. Målet är också ta fram en modell för fortsatt arbete med inventering och värdering av byggnader inom kommunen. Arbetet är uppdelat i inventering och kulturhistorisk värdering av bebyggelsen och miljön i områdena. Först gjordes fältobservationer och fotografering. Sedan studerades bl. a. kartor och ritningar för att säkerställa byggnadsår och kulturhistoriska värden för byggnaderna. Värderingen har utgått från modellerna Fem pelare och Unnerbäcksmetoden. Detta har därefter sammanställts till en bedömning av byggnadernas och bebyggelsemiljöernas kulturhistoriska värden. På områdena Stensberg och Rönnäs har bebyggelsen tillkommit från 1800-talet till 2000-talet, därför har byggnadsbeståndet många olika stilar. Till största del handlar det om enfamiljshus, men det finns även flera flerfamiljshus samt offentliga byggnader som en skola, en kyrka och en restaurang. Förslag på utökat skydd för några av byggnaderna och bebyggelsemiljöerna inom områdena har tagits fram. III

Summary Like many other towns Ljungby has changed over time, buildings have been demolished and new ones have been raised. Ljungby municipality does not have a good overview of buildings and environment with valuable cultural history. The buildings in the center are inventoried and valued in the past, but the other districts in the town are in need of the same work. The purpose of this thesis is to study the identification of, from a cultural point of view, interesting buildings and environments in the districts Stensberg and Rönnäs in Ljungby town. The purpose is also to document the character and values of buildings and environments. The goal is especially to deliver a knowledge base that will facilitate the planning and the building permit process. The goal is also to produce a model for future work with inventory and valuation of buildings in the municipality. The work on the buildings and environments in the districts is divided into an inventory part and a cultural history valuation part. Field observations and photographing were first made. Then studies of maps and drawings to ensure when the buildings were built and their cultural values. At the valuation have the models Fem pelare and Unnerbäcksmetoden been used. This has compiled to an assessment of the buildings and the environments cultural values. In the districts Stensberg and Rönnäs are the buildings built from 1800 to 2000 and therefore they have many different styles. Mostly is it about villas but there are also many apartment buildings and public buildings like a school, a church and a restaurant. Suggestions of protection provisions for some of the buildings and the environments in the districts have been produced. IV

Abstract Idag saknas en bra översikt för kulturhistoriskt intressanta byggnader i hela Ljungby stad. Centrumbebyggelsen är inventerad och värderad sedan tidigare, men övriga delar av staden är i behov av samma arbete. Målet är att denna studie ska leverera ett kunskapsunderlag som underlättar vid planering och bygglovsprövning. I arbetet inventeras och värderas bebyggelsen och miljön i områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad. Genom fältobservationer och studier av bl.a. kartor och ritningar har konstaterats att bebyggelsen är av varierande karaktär. Den har tillkommit under olika decennier och har därför många olika stilar. På områdena finns det mestadels bostadshus i form av villor, men det finns också flerfamiljshus samt offentliga byggnader som en skola, en restaurang och en kyrka. Förslag på utökat skydd för ett antal byggnader och bebyggelsemiljöer har tagits fram. Ljungby kommun, Stensberg, Rönnäs, kulturhistoriska värden, byggnadsvård, bebyggelseinventering, kulturhistorisk värdering. V

Förord Detta examensarbete har utförts på uppdrag av Ljungby kommun. Det består av en byggnadsinventering samt värdering av bebyggelsen och miljöerna i områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad. Arbetet är ett led i att Ljungby kommun vill förbättra sitt kunskapsunderlag gällande kulturhistorisk värdefull bebyggelse, vilket ska underlätta vid planering och bygglovsprövning av byggnader och miljöer inom områdena. För mig personligen har det varit ett intressant och lärorikt arbete. Jag har lärt mig mycket om byggnader och dess olika värden. Förhoppningen är att arbetet ska underlätta dels för kommunen och dels för privatpersoner samt andra aktörer i bygg- och rivningsprocessen genom att värdefull bebyggelse identifieras och uppmärksammas. Jag vill rikta ett stort tack till Jonny Engström, Henrik Johansson och Anna Aracsy samt övrig personal på miljö- och byggförvaltningen på Ljungby kommun för att jag fått möjlighet och hjälp med att skriva detta arbete. Jag vill också ge ett stort tack till min handledare på Linnéuniversitetet, Anders Olsson och till David Fuchs på Smålands museum för stöd och råd under arbetets gång. VI

Innehållsförteckning Sammanfattning III Abstract V Förord VI Innehållsförteckning VII 1. Introduktion 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte och mål 2 1.3 Avgränsningar 2 2. Teori 3 2.1 Typiska byggnadsdetaljer och stilar för åren 1900-2000 3 2.1.1 1900-1910 4 2.1.2 1910-tal 5 2.1.3 1920-tal 6 2.1.4 1930-1940-tal 7 2.1.5 1950-tal 8 2.1.6 1960-1970-tal 9 2.1.7 1980-2000-tal 10 2.2 Byggnadsvård och kulturhistoriska värden 11 2.3 Kulturmiljöplan 12 2.4 Ansvar för kulturmiljö 13 2.4.1 Riksantikvarieämbete 13 2.4.2 Länsstyrelse 13 2.4.3 Kommun 13 2.4.4 Länsmuseum 13 2.5 Hur Plan- och bygglagen (PBL) behandlar kulturhistoriska byggnader och bebyggelsemiljöer 13 2.5.1 Paragrafer i PBL som rör kulturhistorisk bebyggelse: 14 2.5.2 Paragraf i Plan- och byggförordningen (PBF) som rör kulturhistoriska byggnader: 16 2.6 Övriga lagar för att skydda värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer 16 2.6.1 Kulturminneslagen (KML) 16 2.6.2 Miljöbalken 16 2.7 Ljungby stad- historia och nutid 17 3. Metod 19 3.1 Litteraturstudier och studier av tidigare inventeringar 19 3.2 Fältobservationer och fotografering 19 3.3 Studier av kartor och ritningar samt indelning av område 19 3.4 Byggnadsvärdering 20 VII

4. Inventering av bebyggelse och miljö 21 4.1 Inventering av område 1 22 4.2 Inventering av område 2 25 4.3 Inventering av område 3 29 4.4 Inventering av område 4 34 4.5 Inventering av område 5 37 5. Kulturhistorisk värdering av bebyggelse och miljö 40 5.1 Kulturhistorisk värdering av område 1 42 5.2 Kulturhistorisk värdering av område 2 43 5.3 Kulturhistorisk värdering av område 3 44 5.4 Kulturhistorisk värdering av område 4 45 5.5 Kulturhistorisk värdering av område 5 46 6. Slutsatser och förslag till fortsatt arbete 48 7. Referenser 49 8. Bilagor 52 VIII

1. Introduktion Liksom andra städer har Ljungby förändras genom åren, det har rivits byggnader och nya har uppförts. Byggnaderna har många olika stilar och kommer från olika tidsepoker. Därför är det viktigt att ha kunskap och dokumentation om vilka byggnader och miljöer som besitter ett högt kulturhistoriskt värde och som bör beaktas särskilt vid framtida förändringar av staden. Den kartläggning av områdena Stensberg och Rönnäs som presenteras i denna rapport utförs som ett examensarbete på kandidatnivå inom byggnadsingenjörsutbildningen vid Linnéuniversitetet våren 2013. Närmast i detta kapitel följer en redogörelse för bakgrunden till uppgiften, syfte och mål med undersökningen samt de avgränsningar som valts för arbetet. 1.1 Bakgrund I Ljungby saknas idag en bra kulturhistorisk översikt för stora delar av staden och flera aktörer inom samhällsbyggnadssektorn anser ofta att kulturmiljöfrågan kommer in sent i bygg- och rivningsprocessen. Det har varit svårt att se och hävda kulturvärden i bebyggelsen, dels för kommunen och dels för enskilda fastighetsägare och projektörer. Många detaljplaner är dessutom gamla och delvis inaktuella. Behovet av förnyade detaljplaner kommer på sikt, varpå eventuell utökning av skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan införas. Två inventeringar som berör bebyggelsen i centrum är tidigare gjorda. På uppdrag av Ljungby kommun genomförde år 1999 och 2001 Smålands museum inventeringar av centrum. Utifrån inventeringarna togs en kulturmiljöplan fram som antogs 2002. Kulturmiljöplanen tar sikte på den äldre bebyggelsen fram till år 1950 och omfattar endast de centrala delarna av Ljungby. Tanken var att en ny kulturmiljöplan för Ljungbys övriga områden skulle tas fram under 2013. Detta projekt sköts fram av kommunstyrelsens arbetsutskott i februari men Miljö- och byggförvaltningen beslutade att ta fram ett mindre omfattande underlag som ändå ska underlätta för kommunen vid bygglovsprövning och planering. Som ett första led i det arbetet föreslogs ett examensarbete med inriktning på områdena Stensberg och Rönnäs. Senare kommer motsvarande kartläggning att genomföras även för övriga områden i Ljungby. 1

1.2 Syfte och mål Syftet med detta examensarbete är att studera hur kulturhistorisk intressant bebyggelse i områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad kan identifieras samt att dokumentera byggnaders och bebyggelsemiljöers karaktärsdrag och värden. Arbetet ska presenteras på ett sådant sätt att det kan fungera som ett planeringsverktyg för kommunen, vara ett praktiskt hjälpmedel vid bygglovsprövning samt ge vägledning i diskussioner och tvister mellan aktörer i bygg- och rivningsprocessen. Målet är särskilt att leverera ett kunskapsunderlag avseende byggnadsbestånd, kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer som underlättar vid planering och bygglovsprövning. Förslag på bestämmelser om utökat skydd för byggnader ska tas fram, vilka kan komma införlivas i kommande detaljplaner. Målet är också att i samarbete med Miljö- och byggförvaltningen på Ljungby kommun ta fram en modell för fortsatt arbete med inventering och värdering av byggnader. En indelning görs i följande delmål: Delmål 1- Inventering och dokumentation av bebyggelse och miljö Bebyggelsen i stora drag, tillkomst, karaktär och byggteknik Framtagande av kartmaterial, text och foto Delmål 2- Identifiering av kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer Kulturhistorisk inventering Kulturhistorisk värdering av bebyggelse 1.3 Avgränsningar Arbetet begränsas till en undersökning av områdena Stensberg och Rönnäs, som är belägna i västra delen av Ljungby. Områdena gränsar till industriområden i sydväst, Helsingborgsvägen i sydost, Ringvägen i nordväst samt Bolmstadvägen och området Kungshög i öster. Kartor över Ljungby och områdena Stensberg och Rönnäs finns i fig. 9 samt bilagorna 1 och 2. Tyngdpunkten i arbetet ligger på själva bebyggelsen och därför inventeras och värderas t.ex. parker bara översiktligt. Bebyggelse och miljöer som bedöms ha ett lägre antikvariskt värde beskrivs också bara översiktligt. Endast delar av områden och enskilda byggnader som är representativa för områdets karaktär och antikvariska värde beskrivs mer ingående. 2

2. Teori I detta kapitel behandlas bakgrundsteori om typiska byggnadsdetaljer och stilar för åren 1900-2000, vad byggnadsvård och kulturhistoriska byggnader innebär, vad en kulturmiljöplan är, vilka som har ansvar för kulturmiljön och vad det finns för lagar och förordningar inom området. Även fakta om Ljungby stad, både historiskt och i ett nutidsperspektiv ingår i detta kapitel. 2.1 Typiska byggnadsdetaljer och stilar för åren 1900-2000 Arkitekturen och byggtekniken har förändrats mycket genom åren. I detta delkapitel beskrivs typiska byggnadsstilar och vanliga detaljer i bebyggelsen för respektive tidsepok från 1900 till 2000. 3

2.1.1 1900-1910 Under början av 1900-talet ville man göra ett brott mot 1890-talets stränga arkitektur med regler och krav. Nu byggdes det istället friare och med mer variation (Björk m.fl. 2008). Stilen under början av 1900-talet kallades jugend och inspiration till bebyggelsen hämtades till stor del från naturen och växtriket (Björk m.fl. 2009). Vanliga detaljer och stilar är följande: Ovalt vindsfönster, s.k. oxöga Småspröjsade rutor i fönstrets övre del Takkupa Träpanel eller puts på fasaden Stora hus Frontespis Bågformade fönster Rundade burspråk Växtdekorer på fasader Asymmetriska fasader Branta takfall Rik ornamentik Fig. 1 visar ett exempel på ett hus med Jugendstil, vilket var vanligt under 1900-1910-talet. Byggnaden på bilden är Centralbadet i Stockholm. Det är en pampig byggnad med ett stort rundat burspråk, stora glaspartier och mycket detaljer på fasaden. Fig. 1 Centralbadet i Stockholm, som är ett exempel på ett hus med Jugendstil, vilket var vanligt under 1900-1910-talet. Byggnaden är pampig med ett stort rundat burspråk och stora glaspartier samt mycket detaljer på fasaden. (Wikipedia, 2010) 4

2.1.2 1910-tal Under 1910-talet startade en enklare och mer avskalad stil, kallad nationalromantik. Stilen var inspirerad av en äldre inhemsk byggnadskultur samt av förebilder från Tyskland, Danmark och England. Spänningarna inför första världskriget gjorde att de flesta av länderna i Europa skapade sin egen nationalromantik (Björk m.fl. 2008). Vanliga detaljer är följande: Branta sadeltak med tegel Småspröjsade fönster Grovhuggen natursstenssockel Murad skorsten som putsas Kantiga burspråk som kan sträcka sig flera våningar och avslutas med balkong Kraftiga naturstenskonsoler Mönstermurade detaljer på tegelfasader Balkongräcken av smidesjärn Dekorativa ankarslutar synliga på fasaden Maskintillverkat tegel som skulle efterlikna gammalt handslaget tegel Villor med faluröda fasader och vita snickerier Fig. 2 visar ett exempel på ett hus med Nationalromantisk stil, vilket var vanligt under 1910-talet. Huset har röd liggande träpanel med vita snickerier på fasaden, spröjsade fönster och branta sadeltak med tegelpannor. Fig. 2 Exempel på ett hus med nationalromantisk stil, vilket var vanligt under 1910-talet. Huset har röd liggande träpanel med vita snickerier på fasaden, spröjsade fönster och branta sadeltak med tegelpannor. (Solåkra, 2011) 5

2.1.3 1920-tal Under 1920-talet inspirerades arkitekter av klassiska förebilder från antiken och renässansen. Stilen kallas 20-talsklassisism och var mycket förenklad och återhållsam, jämfört med föregående decenniers nyskapande stilar (Björk m.fl. 2009). Vanliga detaljer och stilar är följande: Symmetriska fasader med lika stora fönster på jämt avstånd ifrån varandra Ljusa färger på fasaderna Plåt eller tegel som taktäckning Putsad sockel Ovalt vindsfönster, s.k. oxöga Fönsterluckor Entréer med pilastrar eller kolonner, som ofta bär upp balkong på våningen över Tympanonfält Blomsterfestonger Lunettfönster Fig. 3 visar ett exempel på en byggnad med detaljer från 20-talsklassisismen. Byggnadens fasad är symmetrisk med lika stora fönster på ett jämt avstånd från varandra och fasadmaterialet är puts. Fig. 3 Exempel på ett hus med typiska detaljer från 20-talsklassisismen. Byggnaden är putsad och fasaderna är symmetriska med lika stora fönster på jämt avstånd från varandra. (Historiska Stockholm, 2013) 6

2.1.4 1930-1940-tal Efter Stockholmsutställningen 1930 började funktionalismen ta fart i Sverige, villorna byggdes med raka linjer och få detaljer. Även stadsplaneringen påverkades då det ofta förkom att man byggde kvarter med gemensamt gårdsrum som delades av flera likadana hus. När det gäller flerfamiljshus så började man under denna tid bygga s.k. lamellhus, vilket innebar friliggande lägenhetshus i två till fyra plan, dessa hade ofta tegelfasad. Det handlade dels om tjockhus och dels om smalhus. Tjockhusen är breda, har mörka trappuppgångar och många små lägenheter på samma plan medan smalhusen har ljusa genomgående lägenheter och en bredd på cirka tio meter. Under 40-talet började man även bygga punkthus som byggdes i stort sätt kvadratiska och var minst tre våningar höga. (Björk m.fl. 2008) Vanliga detaljer och stilar är följande: Tvåvåningshus med källare Kubiska former Flacka tak som täcks av plåt eller tegel Fönster och balkonger över hörn Fönster i två lufter Få detaljer, rena ytor Fasadmaterial bestående av puts eller träpanel Slammad sockel Sadeltak eller pyramidtak Fig. 4 visar exempel på hus med funktionalistisk arkitekturstil och som är byggda på 1930-1940- talen. Båda husen har två våningar och källare, huset till vänster har putsad fasad och det högra har träpanel på fasaden. Fig. 4 Exempel på två hus med funktionalistisk arkitekturstil och som är byggda på 1930-1940-talen. Båda husen har två våningar och källare, huset till vänster har putsad fasad och det högra har träpanel på fasaden. Källa vänster: (Länsstyrelsen Västerbotten, 2013) höger: (Länsstyrelsen Västerbotten, 2013) 7

2.1.5 1950-tal Under 1950-talet började man bygga friare och mer kreativt än vad man gjort under funktionalismen. Det blev också vanligare med olika typer av kedjehus och radhus (Björk m.fl. 2009). När det gäller flerfamiljshus var det fortfarande vanligt med tjockhus, smalhus och punkthus. Punkthusen byggdes dock högre, vanligen om 8-10 våningar (Björk m.fl. 2008). Vanliga detaljer och stilar är följande: Sadeltak med tegel Murad skorsten Gult eller rött fasadtegel Utstickande murning kring fönster och dörrar- rullskift Tegel på hela fasaden, även röstet Sido- och höjdförskjutna byggnadskroppar Pivåhängda fönster Fig. 5 visar exempel på hus som är byggda på 1950-talet. Båda husen har tegel som fasad material och 1 ½ plan. Det högra är byggt med förskjutna byggnadskroppar, vilket var vanligt att man gjorde under 50-talet. Fig. 5 Exempel på hus som är byggda på 1950-talet. Båda husen har tegel som fasad material och 1 ½ plan. Det högra är byggt med förskjutna byggnadskroppar, vilket var vanligt att man gjorde under 50-talet. Källa vänster: (Länsstyrelsen Västerbotten, 2013) höger: (Finaste huset, 2011) 8

2.1.6 1960-1970-tal Under 1960-talet ställdes det mer krav på industriell produktion och ekonomi än tidigare, detta medförde att utrymmet för en arkitektonisk utformning blev begränsat. Rekordåren (miljonprogrammet), som pågick mellan 1965-1974, med målsättningen att bygga en miljon bostäder på 10 år innebar ett rationellt sätt att bygga (Björk m.fl. 2009). Skivhus, dvs. långa och höga lamellhus byggdes i mycket hög utsträckning i städernas förorter under denna tid (Björk m.fl. 2008). Många förknippar miljonprogrammet enbart med höghusområden, med faktum är att cirka en tredje del av husen som byggdes under denna tid var småhus (SigtunaHem, 2013). Vanliga detaljer och stilar är följande: En- eller 1 ½-planshus, med eller utan källare Sadeltak med betongpannor Kombination av träpanel och tegel som fasadmaterial Stora glaspartier i vardagsrum Träfönster i ett eller två lufter Skorsten murad i tegel Stående lockpanel på röstet Vanligt med souterränghus Sidoljus bredvid entrén Vanligt med takkupa (Björk m.fl. 2009). Fig. 6 visar exempel på bebyggelse som uppfördes under miljonprogrammet. Till vänster finns ett exempel på en förort med flera likadana höga skivhus och till höger ett enplanshus med källare, vilket har en kombination av tegel och träpanel på fasaden.. Fig. 6 Exempel på bebyggelse som uppfördes under miljonprogrammet. Till vänster finns ett exempel på en förort med flera likadana höga skivhus och till höger ett enplanshus med källare, vilket har en kombination av tegel och träpanel på fasaden. Källa vänster: (Stadsbyggnad, 2013) Höger: (Happyhomes, 2008) 9

2.1.7 1980-2000-tal Efter miljonprogrammet och 1970-talets omfattande produktion av villor avtog husbyggandet kraftigt. Arkitekturen under början av 80-talet var lik 70-talets med 1 1/2 planshus med en kombination av tegel och träfasad. Därefter började villorna allt mer anknyta till de äldre stilarna och förebilder för detta blev exempelvis den gula herrgårdsvillan och den röda timmerstugan. Flerfamiljshusen byggdes i mindre skala och med mer variation än under millionprogrammet. Under 2000-talet råder en blandning av gamla stilar med nya internationella uttryck. Putsade fasader, stora fönster och flacka tak tillhör stilen som kallas nymodernism (Björk m. fl. 2009). Fig. 7 visar exempel på bebyggelse från 1980-2000-talen. Vänstra bilden är ett exempel på en nymodernistisk villa med putsad fasad och stora fönster. Högra bilden är en herrgårdsliknande villa med gul träpanel. Fig. 7 Exempel på bebyggelse från 1980-2000-talen. Vänstra bilden är ett exempel på en nymodernistisk villa med putsad fasad och stora fönster. Högra bilden är en herrgårdsliknande villa med gul träpanel. Källa vänster:(arkitektträdet AB, 2010) Höger: (Rosenholm, 2009) 10

2.2 Byggnadsvård och kulturhistoriska värden En publikation som blivit ett rättesnöre och speglar vår tids syn på restaurering är modellen Fem pelare som Riksantikvarieämbetet gett ut (S. Robertsson 2003). Denna modell beskrivs nedan. Kunskap- Att kunna ta fram kunskap om byggnader och deras kulturvärden, att kunna motivera varför en förändring görs samt dokumentera vad som ändras eller tas bort. Varsamhet- Att behandla en byggnad varsamt då ändringar och anpassningar av den görs. Att förvalta- Att bruka, vårda och underhålla en byggnad med varsamhet. Att förhålla sig till historien- Att ta ställning till vad en ändring av en byggnad har för konsekvenser ur ett historiskt perspektiv. Material och teknik- Om materialen och teknikens betydelse för god byggnadsvård. Byggnadsvård innebär att på ett varsamt sätt använda och hushålla med resurserna som vår bebyggelse består av. Det handlar inte bara om materiella ting som byggnader, anläggningar och inredning, utan även om deras olika kulturella och historiska sammanhang (Robertsson 2003). Utifrån Axel Unnerbäcks modell kan en byggnads kulturhistoriska värde beskrivas. En byggnads kulturhistoriska värde identifieras då först med ett grundmotiv. Det finns två olika typer av grundmotiv. Dokumentvärde handlar om byggnadens historiska egenskaper medan upplevelsevärden behandlar byggnadens estetiska och sociala egenskaper (Unnerbäck 2003). Dokumentvärden innebär följande: Byggnadshistoriska värden Byggnadstekniskthistoriska värden Patina Arkitekturhistoriska värden Samhällshistoriska värden 11

Socialhistoriska värden Personhistoriska värden Teknikhistoriska värden Upplevelsevärden innebär följande: Arkitektoniska värden Konstnärliga värden Patina Miljöskapande värden Identitetsvärden Kontinuitetsvärden Traditionsvärden Symbolvärden Även förstärkande motiv som kvalitet, äkthet, pedagogiskt värde, sällsynthet och representativitet vägs in. Grundmotivet och det förstärkande motivet vägs samman och en värdering görs. I nästa steg bestäms ambitionsnivån för bevarande, dokumentation och vård av byggnaden. Slutligen görs en återkoppling avseende skyddsform, dokumentation och vård (Unnerbäck 2003). 2.3 Kulturmiljöplan Syftet med en kulturmiljöplan är att definiera bebyggelsens kulturhistoriska värden och göra dem tydliga. Sedan kan den uppmärksammade kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skyddas genom införandet av skyddsbestämmelser i detaljplanen för att säkerställa en fortsatt varsam hantering. Kulturmiljöplanen är inte juridiskt bindande och ger i sig inte något skydd åt utpekade byggnader. (Ljungby kommun, Kulturmiljöplan 2002). En Kulturmiljöplan underlättar för kommuner vid plan- och bygglovsarbete. Uppmärksammade byggnader bör inte förändras på ett sätt som påverkar de kulturhistoriska värdena. Vid bygglovsprövning kan det betyda att materialval och utformning diskuteras innan bygglov ges, för att byggnaden ska passa in bebyggelsemiljön eller åtgärderna inte skall riskera att omintetgöra de kulturhistoriska värdena. Även fastighetsägarna har nytta av en Kulturmiljöplan, då de kan observera om de äger något kulturhistoriskt som ska tas hänsyn till vid förändringsarbeten. En kulturhistorisk bedömning är dock inte något som är konstant, utan det förändras hela tiden. 12

Därför kan inte en kulturmiljöplan ses som ett rent källmaterial utan det kan behövas utökade studier inför planläggning och bygglovsprövning. 2.4 Ansvar för kulturmiljö Det finns olika myndigheter som ansvarar för kulturmiljövården i Sverige och nedan beskrivs områdets olika aktörer (Riksantikvarieämbetet, 2012). 2.4.1 Riksantikvarieämbete Riksantikvarieämbetet är landets ledande myndighet för kulturminnesvård och har visst tolkningsföreträde i hur Kulturminneslagen ska tillämpas. De har även ansvaret för utpekanden av riksintressen i fråga om kulturvård i enighet med Miljöbalken. 2.4.2 Länsstyrelse Länsstyrelsen har det praktiska ansvaret för att Kulturminneslagen tillämpas. De kontrollerar att lagen följs, har ansvar för tillsyn över kulturminnesvården samt ger tillstånd och råd. De tar också fram kunskapsunderlag till kommuner avseende riksintressen. 2.4.3 Kommun Kommunerna ansvarar för att reglerna i Plan- och bygglagen (PBL) följs. PBL reglerar hur den byggda miljön ska utvecklas och bevaras samt hur användning av mark- och vattenområden ska ske. Kommunerna ska också enligt Miljöbalken ta hänsyn till riksintressena i sina översiktsplaner. 2.4.4 Länsmuseum Länsmuseerna ska bland annat göra länets kulturarv tillgängligt, öka insikten om det förflutna, fördjupa kunskapen om mångfalden i kulturarvet samt dokumentera och uttrycka länets historia. De ska även agera bollplank åt allmänhet, hembygdsföreningar och entreprenörer vid kulturhistoriska frågor. 2.5 Hur Plan- och bygglagen (PBL) behandlar kulturhistoriska byggnader och bebyggelsemiljöer Plan- och bygglagen styr byggandet då den väver samman enskilda och allmänna intressen. Enligt PBL är det förbjudet att förvanska särskilt kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Byggnaders karaktärsdrag ska tillvaratas vid ändring eller underhåll och lagen gäller alltid, även om förändringen inte kräver bygglov. Ansvaret för att lagen följs har fastighetsägaren eller byggherren. Nya PBL som började gälla 2 maj 2011 innerhåller skärpta regler när det gäller kulturhistorisk bebyggelse gentemot PBL från 1987 (Riksantikvarieämbetet, 2012). 13

Kommuner använder sig av översiktsplaner som styrs av PBL, där framgår hur mark- och vattenområden planeras exploateras i framtiden. De är inte juridiskt bindande, som detaljplaner och områdesbestämmelser är. Översiktsplanerna visar vilka områden som ska skyddas extra avseende kulturhistoriska värden och det gäller för såväl enskilda byggnader som bebyggelsemiljöer (Riksantikvarieämbetet, 2012). Kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan även skyddas i kommunens detaljplaner. Bestämmelser som ingår i en detaljplan är juridiskt bindande och består av både rättigheter och begränsningar vid förändringar av området. Skydd av bebyggelse som är intressant ur ett kulturhistoriskt perspektiv markeras med bokstäverna Q, q och k i detaljplanen. Markanvändningsbestämmelser (Q) omfattar hur användandet av en byggnad eller ett område ska ske med tanke på kulturvärden. Marken får endast användas till befintlig värdefull bebyggelse, men det finns inga råd angående hur bebyggelsen bör användas så länge det inte hindrar syftet att bevara den (Ljungby kommun, Kulturmiljöplan, 2002). Skyddsbestämmelser (q) betyder att en byggnad inte får förvanskas. Detta innebär att en byggnad eller delar av en byggnad inte får rivas eller förändrats så dess kulturhistoriska värden förminskas. Varsamhetsbestämmelser (k) innebär bl.a. att en byggnads karaktär och värde ska beaktas vid förändring av den. Områden som saknar detaljplan kan istället få områdesbestämmelser, vilka reglerar mark- och vattenanvändningen, bebyggelsens egenskaper samt administrativa frågor. Dessa används vid mindre och mer brådskande ärenden. Detaljeringsnivån på bestämmelserna behöver inte vara lika hög som i detaljplanerna (Boverket, Boken om detaljplan och områdesbestämmelser 2009). 2.5.1 Paragrafer i PBL som rör kulturhistorisk bebyggelse: 2 kap. 3 Plan- och bygglagen (PBL) Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till naturoch kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja 1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder. 2 kap. 6 PBL Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till 1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan. Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas 14

4 kap. 2 PBL Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för 2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang. 4 kap. 16 PBL I en detaljplan får kommunen 2. i fråga om byggnadsverk ange de områden och i övrigt bestämma de preciserade krav som behövs för att följa förbudet mot förvanskning enligt 8 kap. 13, kraven på varsamhet enligt 8 kap. 17 och 18 eller kravet på skydd för ett bebyggelseområdes särskilda värden enligt 2 kap. 6 tredje stycket. 4 kap. 41 PBL Kommunen får anta områdesbestämmelser för att i vissa avseenden reglera begränsade områden av kommunen som inte omfattas av en detaljplan. 8 kap. 13 PBL En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Första stycket ska tillämpas också på 1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7, 2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, 3. allmänna platser, och 4. bebyggelseområden. 8 kap. 14 PBL Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 4 första stycket 2 4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. Lag (2011:335). 8 kap. 17 PBL Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. 8 kap. 18 PBL Det som gäller i fråga om ändring och flyttning av en byggnad enligt 17 ska tillämpas också på ändring och flyttning av en anläggning som kräver bygglov enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7. 15

2.5.2 Paragraf i Plan- och byggförordningen (PBF) som rör kulturhistoriska byggnader: 6 kap. 5 PBF För åtgärder som inte kräver lov krävs det en anmälan vid 6. underhåll av ett sådant byggnadsverk med särskilt bevarandevärde som omfattas av skyddsbestämmelser som har beslutats med stöd av 4 kap. 16 eller 42 första stycket 5 c planoch bygglagen (2010:900) eller motsvarande äldre föreskrifter. 2.6 Övriga lagar för att skydda värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer Det är inte bara Plan- och bygglagen som reglerar hur kulturhistorisk bebyggelse ska bevaras utan också Kulturminneslagen och Miljöbalken är lagar som behandlar detta. Nedan beskrivs dem generellt. 2.6.1 Kulturminneslagen (KML) KML består av bestämmelser om hur värdefulla byggnader, fornlämningar, fornfynd, kyrkliga kulturminnen och kulturföremål ska skyddas och bevaras. En byggnad eller ett område som anses ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde kan utpekas som byggnadsminne av Länsstyrelsen. Det finns enskilda och statliga byggnadsminnen. Varje enskilt byggnadsminne har särskilda skyddsbestämmelser och dessa byggnader får inte ändras eller byggas om utan godkännande av Länsstyrelsen (Riksantikvarieämbetet, 2012). Byggnader som har en mycket intressant statlig och svensk historia samt är väldigt ovanliga ska också uppmärksammas. Riksantikvarieämbetet lämnar förslag på statliga byggnadsminnen och regeringen beslutar i frågan. Fig. 8. Visar hur ett kulturhistoriskt minnesmärke ser ut. (Norrlands läns landsting, 2008) Kyrkor och begravningsplatser skyddas enligt 4 kap. KML som kyrkliga kulturminnen. 2.6.2 Miljöbalken Miljöbalken skyddar natur- och kulturmiljöer som är värdefulla. Enligt lagen skall en miljökonsekvensbeskrivning göras då bebyggelse eller annan exploatering som kan påverka miljön planeras. En sådan beskrivning innehåller en identifiering, beskrivning och bedömning av verksamhetens påverkan på kulturmiljön, landskapet och kulturarvet. 16

2.7 Ljungby stad- historia och nutid Följande redogörelse för Ljungby stads historia och nutid är till största del hämtad från Kulturmiljöplanen från 2002. Ljungby är en tätort som ligger i sydvästra Småland. Kommunen har idag ca 27 400 invånare varav ca 15 000 bor i tätorten (Ljungby kommun, 2013). Ljungby är en relativ ung stad som bildades 1936, men fornlämningar enda sedan 800-talet finns. I en runsten på gravfältet Replösa ger sig de äldsta invånarna i bygden, Astrad och Götrad sig till känna. Ända från järnålderns slut fram till början av 1800-talet bestod det som senare skulle kallas- Ljungby av sju småbyar, varav Ljungby var en och endast bestod av fem gårdar. Byarna bildade tillsammans Ljungby socken. 1828 blev Ljungby köping och expanderade- varvid den allmänna servicen och handeln ökade (Ljungby kommun, Kulturmiljöplan, 2002). I början av 1900-talet började den dåvarande gästgiveriinnehavaren Olof Ljungcrantz och kommunpolitikern Axel Rooth planera att få stadsrättigheter till Ljungby. Stadsbildningen skedde 1936, vilket ingen av de nämnda drivande personerna hann uppleva. Staden industrialiserades och växte sedan mycket under mitten av 1900-talet. En storbrand ägde rum 1953, då brann i stort sett alla byggnader i Ljungby centrum ner till grunden. Därför är bebyggelsen i centrum till största del byggd under 1960-talet och har en modernistisk arkitektur där de flesta byggnaderna är uppförda med betong. Idag ser vi mycket starka fasadfärger på byggnader i staden och detta har familjen Ljungberg påverkat mycket. Elof Ljungbberg var arkitekt och målarmästare och har ritat flera hus i staden. Hans son, Sven Ljungberg (1913-2010), var en känd konstnär, författare och samhällsdebattör. Brodern Sigge var liksom sin fader målarmästare och har designat många portar och dörrar på sitt eget och färgrika sätt. En anledning till att staden kunnat få sin färgrika identitet genom Ljungberg är att det saknas restriktioner rörande färgsättning i detaljplanerna. Däremot finns det riktlinjer för t.ex. vilka färger som kan tänkas användas på utvalda centrala byggnader i staden. Det finns dessutom förbud mot förvanskning av vissa byggnader, vilket gör att man exempelvis inte får förändra byggnaders färgsättning hur som helst (Henrik Johansson, stadsarkitekt, 2013-04-24). I områdena Stensberg och Rönnäs, som detta arbete syftar till att inventera och värdera finns det bebyggelse från många olika tidsepoker. Bebyggelsen är till största del från perioden 1920-1980 men det finns även nyare hus som är byggda på 2000-talet samt hus som byggdes i början av 1800-talet (Gamla Torg). I områdena finns det i första hand enfamiljshus, men det finns även flera flerfamiljshus samt offentliga byggnader i form av en skola, förskolor, en kyrka, en restaurang mm. I Fig. 9 visas en karta över Ljungby med områdena Stensberg och Rönnäs markerade. Mer detaljerade kartor över Ljungby och områdena Stensberg och Rönnäs finns i bilagorna 1 och 2. 17

Fig. 9 Karta över Ljungby med områdena Stensberg och Rönnäs samt E4an och centrum markerade (Infovisaren, 2013.) 18

3. Metod I detta kapitel beskrivs vilka metoder som använts under studien. Arbetet med att ta fram ett kunskapsunderlag som ska underlätta för kommunen vid eventuell exploatering av områdena Stensberg och Rönnäs inledes med en inventering av nuvarande bebyggelse och miljö. En indelning i delområden gjordes för att lättare kunna få en överblick över områdena. Inventeringen har till största del skett genom fältobservationer, studier av kart- och ritningsmaterial samt fotodokumentation. Arbetet har också bestått av litteraturstudier samt studier av tidigare inventeringar och bygglovshandlingar. Sedan har det konstaterats huruvida bebyggelse och bebyggelsemiljöer har förändrats eller bevarats genom tiderna. Vid värderingen har studien utgått ifrån modellerna Fem pelare och Unnerbäck. Detta har sedan sammanställts till en bedömning av byggnaders eller miljöers värde och hur man bör skydda dem i framtiden. 3.1 Litteraturstudier och studier av tidigare inventeringar Den bebyggelseinventering som genomförts bygger på metoder beskrivna i litteratur och som allmänt tillämpas i inventeringar. Dessa beskrivs närmare i teorikapitlet ovan. 3.2 Fältobservationer och fotografering Första praktiska delen av undersökningen bestod av att göra fältobservationer på områdena Stensberg och Rönnäs. Där undersöktes hur karaktären på bebyggelsen och miljön ser ut, exempelvis vad det är för typ av byggnader och miljö (enfamiljshus, flerfamiljshus, förskola, parkområde etc.) och vilken stil de har (fasadmaterial, tak mm). En uppskattning av bebyggelsens olika byggnadsår gjordes också. Sedan fotograferas byggnader och miljöer på området, vilket var viktigt för att få fram ett arbetsunderlag till vidare arbete. 3.3 Studier av kartor och ritningar samt indelning av område För att säkerställa bebyggelsens ålder användes i första hand kart- och ritningsprogrammen Infovisaren och Comprima, som Ljungby kommun tillhandahållit med. På A1 kartor tilldelades bebyggelsen olika färgkoder, där varje färg motsvarade ett decennium. Detta fördes sedan in digitalt och enkla översiktskartor skapades för att man lättare skulle kunna orientera sig i området. Områdena Stensberg och Rönnäs delades sedan in i fem mindre områden beroende på geografi för att lättare få en överblick över bebyggelsen i det aktuella området. Därefter har det fastställts huruvida bebyggelse och bebyggelsemiljöer har förändrats eller bevarats genom tiderna. Detta har redovisats på en karta där byggnaders och miljöers ålder och stil har markerats. Anna Aracsy, samhällsplanerare på Ljungby kommun bistod med att få in kartmaterialet digitalt i ett GISprogram. 19

3.4 Byggnadsvärdering Efter inventeringen av områdena har en kulturhistorisk värdering av byggnaderna och bebyggelsemiljöerna utförts. En del av dem har getts förslag till utökat skydd. Dessa skydd är inte juridiskt bindande men kommer innebära att en byggnad kontrolleras mer noggrant vid bygglovsprövning och därmed kommer kunna bevaras i högre utsträckning. Vid värderingen har studien utgått ifrån modellerna Fem pelare och Unnerbäck som beskrivs i teoriavsnittet. Detta har sedan sammanställts till en samlad bedömning av byggnadens eller bebyggelsemiljöns kulturhistoriska värde och hur man bör bevara den. Information om vilka byggnader och bebyggelsemiljöer som ska skyddas redovisades i samma karta som bebyggelseutvecklingen. Anna Aracsy har hjälpt till med att få in det digitalt i ett GIS-program. Med värderingen av bebyggelsen bistod Henrik Johansson, stadsarkitekt och Jonny Engström bygglovshandläggare på Ljungby kommun. 20

4. Inventering av bebyggelse och miljö I detta kapitel finns inventeringen för områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad. En indelning i fem delområden har gjorts för att lättare få en överblick över områdena. Fig. 9 visar var i staden områdena ligger och fig. 10 visar en indelning av Stensberg och Rönnäs i fem delområden. Förslag på utökat skydd (skyddsbestämmelser och varsamhetsbestämmelser) för ett antal byggnader och bebyggelsemiljöer redovisas också detta kapitel men beskrivs mer ingående i kapitel 5. Fig. 10 Indelning av områdena Stensberg och Rönnäs i fem delområden. På kartan är också E4an och centrum markerade (Infovisaren, 2013) 21

4.1 Inventering av område 1 Område 1 ligger i västra delen av Stensberg. Bebyggelsen är från slutet av 60-talet och början av 70-talet. I huvudsak utgörs bebyggelsen av enplanshus med källare och de flesta villorna i området har en kombination av tegel och träpanel som fasadmaterial, vilket var vanligt under denna tid. De flesta av husen på Torsgatan, Spelmansvägen och Blåsutvägen är relativt stora, medan husen på Sångarvägen och Visvägen är mindre och har grupphuskaraktär. Utöver bostadshus finns det i området även grundskola, två förskolor och ett stort parkområde bakom skolan. Nedan beskrivs signifikanta objekt i området. Det som redogörs för är tegelvillor från 60- och 70-talet, ett parkområde, en skola och en förskola. Fig. 11 visar var område 1 är beläget. Fig. 11 Område 1, som ligger i södra delen av Stensberg (Infovisaren, 2013). Fig. 12 visar en gatuvy från Torsgatan. Husen har ett plan utan källare och samma karaktär. Fasadmaterialet är brunt tegel och grå träpanel på gavelspetsarna. Sadeltaken täcks av svarta betongpannor. De är byggda på slutet av 60- och början av 70-talet. Ritningar är utförda av Sv. Riksbyggen, proj. avd. Villorna på denna del av Torsgatan bör skyddas genom varsamhetsbestämmelser. Fig. 12, Trumpeten 3, 2, och 1, Torsgatan 87, 89 samt 91 (C. Olsson, 2013-04-10.) 22

Fig. 13 visar enplanshus med källare på Sångarvägen. Området är enhetligt med grupphusbebyggelse och husen har i stort sätt samma utseende. Fasaden täcks av gult tegel och svart träpanel på röstet samt ena långsidan. Husen har enluftsfönster med markis samt sadeltak med betongpannor. Villorna byggdes under slutet av 60- talet och typiskt för tiden är kombinationen av tegel och träpanel. Husen på Sångarvägen bör tilldelas varsamhetsbestämmelser. Fig. 13, Mandolinen 3, 4, och 5, Sångarvägen 6,4 samt 2 (C. Olsson, 2013-04-10). Stensbergskolan som visas i fig. 14 är en grundskola som tillhandahåller undervisning från första till sjätte klass samt förskola. Ena delen av skolan är byggd i två våningar och övriga i en våning. Byggnadens fasadmaterial är i huvudsak rött tegel. Skolan är byggd i etapper och började byggas under början av 60-talet. Senaste tillbyggnaden skedde under 2000-talet. Fig. 14, Cymbalen 1, Stensbergskolan (C. Olsson, 2013-04-10). Parkområde bakom Stensbergsskolan, fig. 15. Området är lummigt med en cykelväg i mitten och staket som gränsar till skolan/förskolans skolgård. Fig. 15, Parkområde vid Stensbergsskolan (C. Olsson, 2013-04-10). 23

I närheten av Stensbergsskolan finns förskolan Saltkråkan, fig. 16. Denna byggdes under slutet av 70-talet och är byggd i ett plan. Byggnadens fasad har gult tegel längst ner och i övrigt grön träpanel. Taktypen är sadeltak som täcks av svarta betongpannor. Byggnaden är ritad av Barsöe & Wibroe, Arkitekter M.A.A. och ägs av landstinget. Fig. 16, Pukan 1, Torsgatan 54 (C. Olsson, 2013-04-30.) 24

4.2 Inventering av område 2 Område 2 ligger i mittersta delen av Stensberg och bebyggelsen i detta område består främst utav villor. Det finns också andra typer av hus, som marklägenheter och kedjehus. I mitten av området finns ett litet parkområde med lekpark. Bebyggelsen i området tillkom främst under 40- och 50- talen. I östra delen av området finns ett antal villor som byggdes på 30-talet och det finns även nyare villor från 60- och 80-talet utspridda i området. På bilderna nedan beskrivs signifikanta objekt i området. Det som redogörs för är en funktionalistisk villa från 40-talet, en tegelvilla från 50-talet, marklägenheter som byggdes på 80-talet, ett parkområde, en putsad 80-talsvilla, två trähus som byggdes på 30- respektive 50-talet samt kedjehus som byggdes på 60-talet. Fig. 17 visar var område 2 är beläget. Fig. 17 Område 2, som ligger i mittersta delen av Stensberg. (Infovisaren, 2013). Fig. 18 visar en tvåvånings funktionalistisk villa med källare på Baldersgatan som byggdes på mitten av 40-talet. Fasadmaterialet är stående blå träpanel med röda detaljer kring fönster, vindskiva, knutar och bjälklag. Huset har mestadels tvåluftsfönster och ett flackt tak som täcks av tegel. Garage byggdes till under slutet av 70-talet. Karakteristiskt för tiden är den kubiska formen och det flacka taket. Fig. 18, Sliparen 4, Baldersgatan 6 (C. Olsson, 2013-04-16). 25

Fig. 19 visar en typisk 50-talsvilla med ljust tegel på fasaden och sadeltak med tegelpannor. Skorstenen är murad och huset är byggt med förskjutna byggnadskroppar i olika höjd. Fönstren markeras med ett rullskift runtom. Gatan är lång och rak vilket även det är signifikativt för 50-talet. Ritningar till huset är utförda av Gösta Roubert. Villorna på denna del av Heimdalsgatan bör skyddas genom varsamhetsbestämmelser. Fig. 19, Bryggaren 3, Heimdalsgatan 45 (C. Olsson, 2013-04-16). Fig. 20 visar marklägenheter på Hovdingegatan som byggdes i början av 80-talet. Ena delen av byggnaden har en våning och den andra två våningar. Fasadmaterialet är rött tegel och vit träpanel på röstet samt överbyggnaden. Under 30-talet låg det en verkstad och lagerlokal på denna tomt. Marklägenheterna är ritade av Arnéus och Ekblom byggkonsulter i Växjö AB. Fig. 20, Skomakaren 5, Hovdingegatan 33 (C. Olsson, 2013-04-16). Fig. 21 visar ett litet triangelformat parkområde med lekplats mellan Ellingegatan, Steningegatan och Torsgatan. Området är flackt och innehåller några få björkar och tallar. Fig. 21, Parkområde vid Ellingegatan (C. Olsson, 2013-04-16). 26

Fig. 22 visar en 80-tals 1 ½-plansvilla med dubbelgarage. Sadeltaket har hög vinkel och täcks av betongpannor. Fasaden har puts och stående träpanel på röstena. Fönstren på första planet är spröjsade, vilket var en vanligt förekommande detalj under detta årtionde. Villan är byggd av Lindén byggelement AB. Fig. 22, Ritaren 26, Torsgatan 35A (C. Olsson, 2013-04-16). Fig. 23 visar en välbevarad villa som byggdes under mitten av 30-talet. Det branta sadeltaket täcks av rött tegel och fönstren har två lufter. Fasadmaterialet är stående gul träpanel. Huset har 1 ½ plan och takkupa. Under slutet av 70-talet byggdes garage till. Denna villa bör tilldelas varsamhetsbestämmelser. Fig. 23, Sliparen 7, Torsgatan 36 (C. Olsson, 2013-04-16). Kedjehusen som visas i fig. 24 har modernistisk arkitektur. Likadana villor är sammanlänkade och speglade med garage emellan. De har två våningar och källare. Fasaden täcks av rött tegel och svart liggande träpanel, fönstren är i två lufter och taket är ett flackt sadeltak. Totalt finns det 14 likadana kedjehus på Barrstigen och Hovdingegatan. Husen är ritade av Gösta Fredblad & Hugo Höstrup. Kedjehusen bör tilldelas skydd i form av varsamhetsbestämmelser. Fig. 24, Skomakaren 30, Barrstigen 38 (C. Olsson, 2013-04-16). 27

En- och en halvplans 50-talsvilla på Björkstigen, fig. 25. Huset har gul träpanel med gröna detaljer kring fönster, knutar och vindskiva. Fönstren är bytta och har två lufter samt vita foder. Huset har sadeltak som täcks av betongpannor och en skorsten murad i rött tegel. Altan och garage byggdes till under början av 70-talet. Kungliga bostadsstyrelsen har ritat huset. Fig. 25, Tunnbindaren 13, Björkstigen 16 (C. Olsson, 2013-04-10). 28

4.3 Inventering av område 3 Område 3 ligger i östra delen av Stensberg. Bebyggelsen består av många äldre välbevarade hus från mestadels 20- och 30-talet, men enstaka hus som byggdes under 40-, 50- och 60-talen finns också på området. Här finns även Gamla Torg, där Ljungbys äldsta hus är samlade på ett ställe. Husen är från tidigt 1800-tal och ger en känsla för hur Ljungby såg ut under denna period. Idag finns där bland annat restaurang och museum. Övrig bebyggelse i område 3 består främst av enfamiljsvillor men det finns även ett par flerfamiljshus på Torsgatan, Bragegatan och Heimdalsgatan samt en förskola på Hovdingegatan. Mästareparken är ett lättillgängligt parkområde som ligger i mitten av område 3. I bilderna nedan beskrivs signifikanta objekt i området. Det som redogörs för är Gamla torg, enfamiljshus från 20- och 30-talet, ett flerfamiljshus från 40-talet, en förskola samt ett parkområde. Fig. 26 visar var område 3 är beläget. Fig. 26 Område 3, som ligger i östra delen av Stensberg (Infovisaren, 2013). De gamla och välbevarade byggnaderna som står på Gamla torg idag är byggda under 1800-talet och en del har flyttats hit, men det fanns bebyggelse på Gamla torg redan på 1600-talet. Gästgivaregården, som idag innehåller restaurang byggdes i början av 1800-talet och restaurerades under 70-talet. Faktum är att gästgivaregården ligger på samma plats som gamla gästgiveriet gjorde i början av 1600-talet. Garvaregården ligger snett bakom gästgivaregården och byggdes under mitten av 1800-talet. Då var det Ljungbys första industri. Idag innehåller byggnaden hantverksmuseum och café (Ljungby, 2011). På gamla torg finns även det gamla tingshuset som byggdes under början av 1800-talet. Under 70- talet genomfördes en restaurering av byggnaden. Idag rymmer byggnaden ett museum. Här finns också Eskilsgård, vilken har varit Ljungbys första sjukstuga. Byggnaden uppfördes under 1800- talets början och har flyttats hit. Idag finns det turistservice i byggnaden. På gamla torg finns ytterligare några byggnader med historia från 1800-talet samt parkområde med planteringar, 29