2014-04-15 Dokumentnummer VL2014-08 Berörda regelverk PBL, BBR, LSO, AFS Giltighet Kommuner inom Storstockholms brandförsvar Beslutad 2014-04-15 Giltigt t.o.m. 2015-04-15 Handläggare Lars Strömdahl Fredrik Wikström Kvalitetsgranskning LX, GN, RD, GS, KW Beslutad av David Nyman Höga byggnader Vägledning vid utformning av byggnadstekniskt brandskydd Inledning Denna vägledning gäller för projektering inom Storstockholms brandförsvars medlemskommuner. Innehållet är framtaget i samverkan med Räddningstjänsten i Storgöteborg och Räddningstjänsten Syd. Samverkan har även skett med Södertörns brandförsvarsförbund, Brandkåren Attunda och Räddningstjänsten i Norrtälje. Detta innebär dock inte att de synsätt som redovisas i detta dokument är giltiga även i dessa områden utan det förekommer lokala skillnader. Syftet med detta dokument är att underlätta projekteringen av brandskydd i byggnader som är högre än 10 våningsplan genom att beskriva SSBF:s förhållningssätt till berörda regler avseende byggnadstekniskt brandskydd och möjlighet till räddningsinsats. Målgruppen är byggherrar, sakkunniga brand-/riskkonsulter, berörda stadsbyggnadskontor och motsvarande kommunala förvaltningar. Avgränsning Dokumentet är avgränsat till att behandla byggnader som har fler än 10 våningsplan. Nivån är vald med hänsyn till de krav på system för att underlätta släck- och räddningsinsats som tillkommer från 11 våningsplan och uppåt enligt Boverkets byggregler, BBR. Detta dokument behandlar dock inte tolkning av våningsbegreppet enligt Planoch byggförordningen 1 kap 4. Frågor kring bedömning av antalet våningsplan besvaras primärt av den berörda kommunens bygglovavdelning eller motsvarande förvaltning.
Allmänt om höga byggnader I höga byggnader behövs ett väl anpassat och utformat byggnadstekniskt brandskydd som sköts och underhålls inom ramen för fastighetsägarens och nyttjanderättshavarens systematiska brandskyddsarbete. I händelse av brand behövs även en fungerande organisation som vidtar rätt åtgärder i tidigt i brandförloppet. Trots att ovanstående finns och fungerar kan bränder i höga hus utvecklas och spridas och bli problematiska för räddningstjänsten att hantera vid en insats, bland annat på grund av följande omständigheter: Byggnadshöjden medför svårigheter för att få överblick över vad som händer, vilka våningar som är berörda och vad som är akut. Räddningsledningen måste på mycket begränsad tid skapa en bild över byggnadens brandskydd, förstå hur de olika systemen är uppbyggda och med utgångspunkt från detta resurssätta och organisera insatsen. Byggnadens högdel, dvs. den del som ligger utanför räckvidden för räddningstjänstens höjdfordon, är endast tillgänglig från insidan. Detta innebär att invändig insats med rökdykare är den enda tillämpbara metoden. Stor vertikal förflyttning inom byggnaden medför förlängd insatstid som i sin tur medför att branden får längre tid att utvecklas. Konsekvensen av detta är att insatsen blir mer resurskrävande jämfört med en lägre byggnad. 1 Utrymmande personer använder normalt samma trapphus (eller hissar) som räddningstjänsten nyttjar som angreppsvägar. Detta kan fördröja eller komplicera insatsen och risken för detta ökar normalt ju fler människor som ska utrymmas. Utrymningsstrategier som bygger på att endast en del av byggnaden utryms vid brand kan leda till nya problem om branden inte fås under kontroll. Detta kan bli kritiskt om det finns personer kvar i den del av byggnaden som ligger över branden. Motsvarande gäller för utrymningsplatser. Byggnadens höjd kan medföra att pumptrycket från räddningstjänstens släckbilar inte är nog för att ge tillräckligt tryck och flöde för insats i byggnadens högdel. 2 Byggnadens höjd, typ av konstruktion och utformning kan försvåra samband via kommunikationsradio inom byggnaden, vilket är en förutsättning för att insats med rökdykare ska kunna genomföras. Riskområdet vid olika former av ras, föremål som lossnar etc. från byggnadens högdel är större jämfört med lägre byggnader till följd av bl.a. att vindstyrkan normalt ökar med höjden. 1 Detta hanteras i BBR 19 genom införande av krav på räddningshiss. 2 Detta hanteras i BBR 19 genom införande av krav på trycksatta stigarledningar. 2/9
Av ovanstående skäl kan inte en lika effektiv insats från räddningstjänsten förutsättas i höga byggnader som i lägre byggnader. Detta måste därför kompenseras genom särskild hänsyn när byggnaden uppförs, d.v.s. genom att byggnaden och dess tekniska system utformas för att underlätta räddningstjänstens insats med hänsyn till byggnadshöjden. Risk- och säkerhetsfrågan gällande höga byggnader behöver även beaktas i kommunens fysiska planering. Byggnaderna kan både utgöra riskobjekt och skyddsobjekt och deras placering kan vara en strategisk fråga som bör beaktas tidigt i planeringen. I samband med detta bör även worst case scenarion i form av totalkollaps till följd av fortskridande ras, brand etc. beaktas. Detta behandlas dock inte vidare i denna vägledning. Regler om brandskydd i höga byggnader Byggnadens höjd har historiskt utgjort en dimensionerande förutsättning för byggnadens brandskydd, exempelvis genom särskilda krav på bärförmåga, stigarledningar och utformning av trapphus. I BBR 19 som infördes 2012-01-01 finns bl.a. följande tre regleringar som direkt berör höga hus: Räddningshiss i byggnader över 10 våningsplan. Trycksatta stigarledningar i byggnader över 40 m. Byggnadsklass Br0 med krav på analytisk dimensionering som bland annat tillämpas på byggnader med fler än 16 våningsplan. Framtagandet av dessa har utgått från följande grundläggande regler för utformning av byggnadstekniskt brandskydd: Egenskapskrav avseende säkerhet i händelse av brand enligt plan- och byggförordningen 3 kap 8. Allmänna förutsättningar för utformning av byggnadens brandskydd enligt BBR 5.1. Lag om skydd mot olyckor (LSO) 1 kap 2 som reglerar kommunens ansvar att genomföra räddningsinsatser vid fara för liv, egendom eller miljö. Arbetsmiljölagstiftningen (AFS 2007:7) som reglerar förutsättningar för rökoch kemdykning som är arbetsmetoder som tillämpas vid räddningsinsats. Det är med bakgrund av dessa regelverk som det ställs krav på att byggnader ska vara utformade med hänsyn till räddningstjänstpersonalens säkerhet. Tillfredsställande säkerhet för räddningspersonalen är en förutsättning för att en räddningsinsats ska kunna genomföras. Eftersom räddningstjänstens insats normalt är en förutsättning för att bränder ska kunna begränsas och släckas, måste de olika systemen i byggnaden utformas med hänsyn till arbetsmiljö för 3/9
insatspersonalen. Detta är speciellt viktigt i höga byggnader där en invändig rökdykarinsats ofta är det enda möjliga metodalternativet. System såsom exempelvis brandgasventilation, räddningshiss och stigarledningar har det primära syftet att underlätta och effektivisera räddningstjänstens insats. Utformning av tekniska system vars syfte är att underlätta eller effektivisera räddningsinsats ska därför alltid utformas i samråd med SSBF där det inte är uppenbart onödigt. SSBF:s vägledning avseende räddningshiss och trycksatta stigarledningar utvecklas i separata avsnitt nedan. Räddningshiss Enligt BBR 3 ska byggnader med fler än 10 våningsplan utföras med minst en räddningshiss (BBR 5:734) som är avsedd för räddningstjänstens insats. Syftet med kravet är att upprätthålla angreppstid i hela byggnaden och standarden SS-EN 81-72 anger hur räddningshissen kan utformas. Vid utformningen av standarden SS-EN 81-72 förutsattes att räddningshissen inte används som utrymningsväg. Om hissen även ska användas av utrymmande måste detta utredas separat. Observera att detta omfattas av särskilda krav på verifiering med analytisk dimensionering enligt BBRAD 4. Generellt anser SSBF att det är olämpligt att samma hiss utgör både utrymningshiss och räddningshiss i de fall hissen är den enda utrymningshissen på den aktuella platsen. Detta för att en utrymningsväg inte ska kunna tappa sin funktion under pågående utrymning och omvänt. Det är inte heller lämpligt att räddningshissars räddningsläge (tvångsstyrning med räddningsnyckel) används av verksamheten i aktuell byggnad för t.ex. kontroll av automatiskt brandlarm vid larmlagring i fall där det kan medföra att hissen blir låst på ett högre våningsplan och därmed inte brukbar för ankommande räddningsstyrkor. Då det finns ett visst tolkningsutrymme i nämnd standard, behöver delar av utformningen av räddningshissen i många fall grundas på en bedömning i det enskilda fallet, där räddningshissens funktion i relation till byggnadens höjd, verksamhet och övriga utformning beaktas. Bedömningen behöver göras med utgångspunkt i allmänna förutsättningar enligt BBR 5.1. I projekteringen av brandskyddet ska möjligheten att hissen inte fungerar som avsett beaktas, både avseende sannolikhet och konsekvens. I bedömningen bör även samtidiga felfunktioner i andra brandtekniska system beaktas. 3 Från och med BBR 19 (BFS 2011:6) 4 BFS 2011:27 - BBRAD med uppdateringar 4/9
Vid projektering av räddningshissar bör brand i byggnadens högdel utgöra dimensionerande scenario. Räddningshissens utformning är en arbetsmiljöfråga för SSBF:s personal. Nya tolkningar eller avsteg från standarden SS-EN 81-72 ska därför alltid kommuniceras med SSBF för att säkerställa att de inte medför oacceptabla risker eller är kontraproduktiva i förhållande till hur hissen nyttjas taktiskt vid insats. Nedan utvecklas SSBF:s syn på några vanliga frågor avseende tolkning av standarden SS-EN 81-72. Var ska hissen placeras? Räddningshissen betraktas som en primär angreppsväg för räddningsinsatser och en intuitiv placering som gör hissen både lätt att hitta och att använda ska eftersträvas. Hissen kan komma att användas både för att få upp personal och materiel samt för att få ned skadade personer etcetera. Det är därför viktigt att även hissens placering i förhållande till trapphus beaktas så att inte långa horisontella transportvägar fördröjer insatser i de fall då en insatstaktik med angrepp från våningsplanet under branden används. Behöver räddningshissen betjäna samtliga våningsplan? I enlighet med SS-EN 81-72 ska räddningshissen betjäna alla våningsplan i byggnaden. En fråga som har framförts till SSBF är om det är nödvändigt med hänsyn till att räddningstjänsten vanligtvis stannar minst en våning under brandplanet vid insats via hissen. SSBF ser minst två typer av scenarion/syften som ska beaktas i utformningen av hissen: 1. Mindre brand inom startbrandcellen, t.ex. en lägenhet, som kan släckas med snabb insats från räddningstjänsten. I denna typ av scenario kan det vara ett alternativ att räddningstjänsten åker hela vägen upp till brandplanet för snabbast möjliga insats. Detta är även ett troligt scenario om det inte är känt på vilket plan branden uppkommit vilket är vanligt vid lägenhetsbränder. 2. Större brand inom startbrandcellen eller brand som medför brandgasspridning över flera brandceller. I detta fall kommer räddningstjänsten sannolikt att stanna minst ett plan under det lägsta våningsplanet som påverkas av brand. Med bakgrund av detta finns det skäl att utforma räddningshissen så att den betjänar samtliga våningsplan. Det kan emellertid finnas situationer där exempelvis verksamhet, brandbelastning, sprinkler, brandteknisk sektionering etc. medför att det finns förutsättningar till avsteg från standarden på denna punkt med bibehållen funktion. När detta utreds vill SSBF delta som samrådspart i tidigt skede. 5/9
Hur ska räddningshissens sekundära kraftkälla utformas? I enlighet med SS-EN 81-72 avsnitt 5.9 ska det finnas avbrottsfri sekundär kraftkälla för räddningshissen. Syftet med den sekundära kraftmatningen är att säkerställa räddningshissens fortsatta funktion om den primära kraftmatningen slås ut. Detta kan lösas med olika tekniska lösningar, exempelvis: nödgenerator (typiskt dieseldriven) placerad i egen brandcell, nödgenerator placerad i annan fastighet där nyttjandet är säkrat med servitut eller anläggningen är utformad som gemensamhetsanläggning, batteribackup, placerad i egen brandcell eller separat matning (servisledning) in i byggnaden till annat ställverk/gruppcentral, placerat i annan brandcell, än ordinarie fastighetsmatning. Både primär och sekundär kraftmatning ska enligt standarden vara brandsäkert förlagd eller på annat sätt vara skyddad mot effekterna av brand. Val av sekundär kraftmatning behöver utgå från en analys av behovet i det specifika fallet. Inom denna analys behöver man identifiera tänkbara skadehändelser som kan påverka funktionen i den primära kraftmatningen, beakta konsekvensen av att hissen inte fungerar i händelse av brand och motivera val av sekundär kraftkälla. Analysen behöver även omfatta skadehändelser utanför byggnaden, exempelvis kablar som grävs av, strömavbrott i området etc. för att uppnå en betryggande robusthet i enlighet med BBR 5.1. Mot bakgrund av detta förordar SSBF dieseldriven nödgenerator som sekundär kraftkälla i byggnader som är avsevärt högre än 10 våningsplan. En annan fråga som kommit vid några tillfällen är under hur lång tid den sekundära kraftmatningen ska fungera. Denna fråga är ej färdigutredd och det saknas tydliga vägledande föreskrifter. SSBF har hittills haft synen att den sekundära strömförsörjningen ska kunna tillgodose full funktion hos de tekniska system som är avsedda för att möjliggöra räddningstjänstens insats och dimensionering ska ske med förutsättningen att systemen ska kunna brukas under en fullständig räddningsinsats. Med tekniska system ovan avses exempelvis hissmotor, brandgasfläkt för hisschakt (om sådan krävs), pump i hisschakt (om sådan krävs), kylsystem för UPS samt stigarledningens tryckhöjningspump. SSBF insatsstatistik från insatser vid brand i byggnad i flerbostadshus mellan 2009-01-01 och 2013-07-01 kan användas som vägledande underlag, se tabell 1 nedan. I tabellen är Tid insats tiden från larm till att ärendet avslutats för 6/9
SSBF:s del; Tid räddningstjänst är tiden från larm till dess att räddningstjänsten avslutats. Percentil 25:e 50:e 75:e 90:e Medelvärde Tid 19 min 30 min 49 min 1h 21 min 43 min räddningstjänst Tid insats 32 min 50 min 1h 24 min 2 h 6 min 1 h 14 min Tabell 1 Insatsstatistik från 2009-01-01 till 2013-07-01 för SSBF:s täckningsområde Observera att tiderna i tabell 1 avser räddningsinsatser i befintlig bebyggelse där våningsantalet vanligtvis understiger 10 våningsplan. Höga byggnader medför som nämnts tidigare vanligtvis längre insatstider. Observera även att långa och komplicerade insatserna i flerbostadshus, t ex vindsbränder, omfattande källarbränder, bränder med utvändig brandspridning eller med spridning in i konstruktionen är relativt ovanliga och ligger utanför 90e percentilen. Även dessa scenarion som medför insatser på flera timmar ska beaktas när systemen dimensioneras. Frågan avseende under hur lång tid den sekundära kraftmatningen ska fungera bör alltid utredas i samråd med SSBF och berörd bygglovsavdelning i samband med att praxis växer fram. Vad är viktigt avseende uppmärkning? Enligt SS-EN 81-72 ska piktogram som märker ut räddningshissen finnas vid nyckelbrytaren där räddningstjänsten aktiverar räddningshissen. Det är av stor vikt att nyckelbrytare och hiss är lätta att lokalisera och använda. Vad gäller för nyckel och nyckelbrytare? SSBF förordar att nyckelbrytare enligt SS-EN 81-72 placeras i hissfoajén. I vissa fall kan det vara bättre att placera brytaren vid centralapparat/brandförsvarstablå (om byggnaden har ett automatiskt brandlarm) eller på annan plats. Placering av nyckelbrytare bör ske i samråd med SSBF om det föreligger tveksamheter om vad som är lämpligast. SSBF förordar att nyckel av typen brandskåpsnyckel används istället för den i standard 5 beskrivna lösningen med trekantsnyckel. SSBF förordar utformning med en nyckelbrytare även i hisskorgen i enlighet med SS-EN 81-72 punkt 5.8.8. h). 5 SS-EN 81-72 punkt 5.8.2. 7/9
Vattenförsörjning Krav på stigarledningar anges i BBR 5:733. Sedan tidigare har det funnits krav på stigarledningar i byggnader över 24 m. Sedan BBR 19 har krav på trycksatta stigarledningar införts för byggnader med en byggnadshöjd över 40 m. För närvarande saknas praxis kring hur dessa trycksatta stigarledningar ska utformas. Arbetsmiljökravet på säker tillgång till släckvatten (AFS 2007:7) är ett övergripande funktionskrav som måste beaktas när trycksatta stigarledningar utformas. Av arbetsmiljökraven vid rökdykning följer ett antal funktionskrav som det trycksatta stigarledningssystemet måsta uppfylla, oavsett utformning: Systemets funktion får inte påverkas av el-bortfall. Systemet måste ha tillräcklig redundans, i praktiken redundanta pumpar. Räddningstjänstens personal ska ha möjlighet att övervaka trycket i systemet under pågående insats. Startanordningar och starttid för pumpar uppfyller samma nivå som för andra likvärdiga säkerhetssystem (SBF 120:7 eller motsvarande). Vattenkällan utförs med förbättrat vattentillopp, dubblerat vattentillopp eller kombinerat vattentillopp (ej enkelt vattentillopp). Då praxis saknas för utformning av dessa typer av system behöver samråd med SSBF ske vid varje fall av projektering av trycksatta stigarledningar i dagsläget. Kommunikation under insats I höga byggnader kan kraftiga bärverk av betong, många mellanbjälklag, bärverk av stål eller liknande störa radiovågor och i ogynnsamma fall helt omöjliggöra radiosamband. Vid räddningstjänstens insats är fungerade radiokommunikation en viktig beståndsdel. I händelse av brand som kräver insats med rökdykare är det krav enligt arbetsmiljöföreskrifterna. Då rökdykning ofta är den enda möjliga insatsmetoden i höga byggnader och räddningstjänstens insats ofta är en förutsättning för byggnadens brandskydd, går det inte att bortse från att fungerande radiokommunikation måste säkerställas. SSBF använder sedan 2013 kommunikationssystemet Rakel för både räddningsledning och rökdykning. Mot bakgrund av detta förespråkar SSBF att förutsättningarna för radiosamband inom byggnaden via sambandsnätet Rakel utreds samtidigt som övriga trådlösa system såsom GSM, trådlöst bredband etc. utformas. På Myndigheten för samhällsskydd och beredskapshemsida finns information om vad som gäller för förstärkt täckning för Rakel i speciella objekt. För mer information, klicka här. 8/9
Insatsplanering Som beskrivits inledningsvis medför höga byggnader en komplex insatsmiljö. SSBF förordar därför att förutsättningarna för räddningsinsats beaktas i projekteringen i samråd med SSBF. Beroende på behov kan exempelvis följande vara aktuellt: Enkla insatsplaner med orienteringsritningar kompletterade med beskrivning av de olika systemens funktion, utrymningsstrategi etc. Uppmärkning som underlättar orientering och kommunikation mellan byggnadens insida och utsida. T.ex. tydlig märkning av våningsnummer på dörrar i trapphus etc. Anpassning och placering av manövertablåer, uttag etc. i förhållande till den taktik som troligtvis kommer att användas vid dimensionerande scenarion. Anpassad utbildning av berörd insatspersonal i samband med att byggnaden tas i bruk. Samråd Med hänsyn till de risker som byggnadshöjden för med sig är SSBF:s målsättning att medverka som en naturlig samrådspart för berörda aktörer i både plan- och byggprocesserna när denna typ av byggnader uppförs. Handlingens giltighet SSBF genomför löpande översyn av vägledningsdokumenten och uppdaterar innehållet efter behov. Senaste utgåvan vägledningsdokument finns tillgängliga SSBF:s hemsida www.ssbf.brand.se under fliken Dokumentcenter. Kontakta någon av våra handläggare vid frågor. 9/9