Distributionstitel Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Bulvan Film, Stockholm AB Knäppupp, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) AB Fribergs Filmbyrå, Stockholm (1957) Distributör i Sverige (DVD) Studio S Entertainment, Stockholm (2015) Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium, Stockholm Regi Manus Producent Produktionsledare Foto Musik Arkitekt Klippning Ljudtekniker Scripta Inspelningsledare Inspicient B-foto Stillbildsfoto Dirigent Kläder Maskör B-ljud Lars-Eric Kjellgren Olle Strandberg Felix Alvo Felix Alvo Martin Bodin Pierre Lhomme Lille Bror Söderlundh Charles Redland Sölve Strand P.A. Lundgren Oscar Rosander Sven Hansen Katherina Faragó Gustav Roger Roger Knabe Astor Holmqvist Lars G. Björne Louis Huch Eskil Eckert-Lundin Britta Lundblom Nils Nittel Britt Sjödin Irène Barsky Åke Hansson Bildformat: Normalbild (1,37:1) Färgsystem: Svartvit Ljudsystem: AGA-Baltic Originallängd i : 83 Censur: 090.195 Datum: 1957-06-13 Åldersgräns: Barntillåten
Längd: 2260 meter Aktindelning: 565-555-560-580 = 2260 meter - 83. Dvd-release 2015-05-04 Sverige Stockholmspremiär 1958-02-22 Skandia Stockholm Sverige 83 Sverigepremiär 1957-10-28 Skandia Eskilstuna Sverige 83 1957-10-28 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 83 1957-10-28 China Jönköping Sverige 83 1957-10-28 Skandia Norrköping Sverige 83 TV-visning 1970-03-17 TV2 Sverige 79 1984-01-08 TV2 Sverige 79 1998-12-25 SVT2 Sverige 79 2002-09-17 SVT1 Sverige 79 Urpremiär 1957-10-28 Skandia Eskilstuna Sverige 83 1957-10-28 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 83 1957-10-28 China Jönköping Sverige 83 1957-10-28 Skandia Norrköping Sverige 83 Rollista: Martin Ljung Martin Wide, turistbyråchef/martins morfar Ann-Marie Gyllenspetz Vera Boman, journalist och bussvärdinna Douglas Håge disponent Kattmar, juvelsmugglare Git Gay Tatjana, Kattmars partner Erik "Bullen" Berglund chefredaktören för Stockholms-Posten Fritiof Billquist Wexén, busspassagerare Ragnar Arvedson doktor Alfonse Petitpoints, kirurg Astrid Bodin fröken Lundbom, busspassagerare Hanny Schedin fröken Brun, busspassagerare Torsten Lilliecrona Lang, interpolagent Åke Lindström Trent, interpolagent Carl-Axel Elfving herr Andersson, busspassagerare Ulla-Bella fru Andersson, busspassagerare Sten Ardenstam kamrer Birger Böckling, busspassagerare - Ej krediterade: Arthur Fischer Anton, dräng Helga Brofeldt bondmoran Sven Holmberg reseledare för AB Lyxresor Alexander von Baumgarten ägare till 7:e klassens restaurang i Paris Marrit Ohlsson hans kökspiga Ulla Nyrén nattklubbsdansös
Lee Caron Lydie Hervieu Mille Schmidt Birger Lensander Signe Kolthoff Claes Esphagen Claude Lille Herman Greid John Vidborg Leon Lidvall Åke Engerstedt nattklubbsdansör hotellmadame i Paris den falske polisen på nattklubben i Paris Martins morfars bror Fia, Martins morfars piga Henri, Petitpoints' assistent fransk tjänsteman tysk portier holländsk portier en man på nattklubben i Paris nyhetsuppläsaren - endast röst Musik: Flottarkärlek Trink, trink, Brüderlein trink Wiener Blut (vals), op. 354 Heideröslein/Sah' ein Knab' ein Roslein steh'n... Hej dunkom, så länge vi levom Burlatskaja/Svornik russkich narodnych psen/éj uchnem'! Svensk filmografi
Martin Wides morfar dör. I arv till Martin efterlämnar han en gammal buss som Martin rustar upp, förser med diverse egenhändigt tillverkade finesser och döper till Sommarpilen. Journalisten Vera Boman läser en annons i en tidning. Martin Wides turistbyrå söker en bussvärdinna. Hon rådgör med sin chef och beslutar söka platsen. Det här är ju ett utmärkt tillfälle att avslöja skojet i resebyråbranschen. Martin känner omedelbart förtroende för Vera och anställer henne. Det är dags för avfärd från det vintriga Sverige till sol och vår på kontinenten. Resenärerna anländer och tar plats. Bland dem finns direktör Kattmar och hans syster Tatjana som har en katt med sig, och de är oroliga att tullen ska ta katten ifrån dem. Färden går genom Köpenhamn, inte dess centrala delar -- dessa kommer man att få skåda på återvägen, lovar Martin -- utan utkanterna. Här tillkommer två skäggiga passagerare, Trent och Lang, som kan inta två turligt nog lediga platser. På väg mot Tyskland ljuder i bussradion nyheten att S:t Eriksdiamanten, Svea rikes stolthet, stulits av en internationell liga. Sedan leder Martin allsång med passagerarna. Vid tyska gränsen blir samtliga resenärer utom Trent och Lang kroppsvisiterade. Men katten klarar gränspassagen. Martin har gömt den under bussens motorhuv. Det blir uppehåll på hotell i Hamburg, men förtäringen på stället är den enklast tänkbara och någon cabaret bjuds inte så här års. Martin drar i gång en egen en-mans-underhållning för sina missnöjda resenärer. Och hela tiden för Vera anteckningar. På vintriga vägar mot Holland blir bussen stående och måste bogseras av hästar 22 km till en verkstad för dyr reparation. Samtidigt berättar radion om värmebölja i Sverige: +29 grader i Vällingby. På grund av telegrafiskt missförstånd finns inga rum bokade på nästa hotell. Inkvarteringen blir provisorisk. Följande dag råkar bussen ut för punktering. När Martin ligger under bussen och ägnar sig åt hjulbytet, är direktör Kattmar framme med sin paraplykrycka för att rycka undan domkraften, men en fotograferande medpassagerare får honom att hålla inne med sitt illdåd. Martin får tag i en svensk tidning där han läser en illasinnad artikel om en turistresa i buss skriven av signaturen Perfidia. Före franska gränsen får bussen bensinstopp. Passagerarna får skjuta på några kilometer. Framme i Paris anser Martin att det är dags att inviga en av bussens finesser -- soltaket. Efter en stund lossnar dock detta, och sedan faller också väggarna av. Vera har under resan blivit allt mer fäst vid Martin, när hon sett hur oegennyttigt han arbetat för sina passagerares bästa, och då chefredaktören nu ringer för att få fler skandalartiklar, säger hon att det inte finns mer att skriva om. Vera besöker Martin på hans hotellrum. Han ska inte vara ledsen, säger hon. Bussen kan han säkert laga. Martin bjuder hela sällskapet på nattklubb. När han ska betala notan på 45 000 francs, får han tillsammans med pengarna fram -- S:t Eriksdiamanten. Direktör Kattmar och Tatjana ser att deras stöldgods fått en ny och inte alls önskvärd förvaringsplats. Men också Vera ser diamanten, och hon rycker den till sig. Med Martin rusar hon genom lokalen, ner i en källare och befinner sig plötsligt i katakomberna. Kattmar och Tatjana har följt efter, liksom Trent och Lang. Jakten går vidare tillbaka till nattklubben där Martin uppe på scenen sväljer diamanten. Med hjälp av en falsk polis får Kattmar och Tatjana Martin nedklubbad och försvinner med honom. De för honom till en läkare, Petitpoint, som strax är beredd att göra en buköppning. Men innan operationen påbörjats, lyckas Martin låsa in skurkarna. En radioröst berättar att det bara är en imitation av S:t Eriksdiamanten som blivit stulen, och i nästa ögonblick kommer Vera inrusande tillsammans med Trent och Lang som avslöjat sig vara interpolagenter. Martin har fått veta att den nidskrivande Perfidia är identisk med hans högt aktade Vera. Besviken uppsöker han ensamheten. Vera blir uppsagd. Hon har missat nyheten om den hjältemodige Martin Wide som belönats med 10 000 kr, anklagar chefredaktören i telefon. Då slipper jag själv säga upp mig, svarar Vera. Nu tar ett par busspassagerare, fröknarna Lundbom och Brun, saken i egna händer. De visar Martin vad Vera skrivit i sin anteckningsbok, sedan hon slutat med skandalartiklarna -- rena kärleksförklaringen till Martin. Glad rusar Martin till bussen. Den är hel igen. Tacksamma passagerare har lagat den. Och de vill nu inte följa med på den vidare färden. De vill stanna i Paris. När Martin stiger in i bussen, sitter Vera redan där. Vart ska vi fara? frågar han. Låt oss fara till sol och vår, säger hon. De kysser varandra.