Det bästa året någonsin Björn Lindgren, Johan Kreicbergs Juni 2008
Inledning 1 Inledning Att 2007 var ett bra år på svensk arbetsmarknad är de flesta överens om. Antalet sysselsatta ökade med drygt 110 000 personer och samtidigt minskade den öppna arbetslösheten med knappt 40 000 personer. Alliansregeringen genomförde också en rad reformer i början av mandatperioden för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Hur stor betydelse den nya politiken har haft för jobbskapandet är fortfarande en öppen fråga. Några menar att den starka utvecklingen på arbetsmarknaden började redan under den socialdemokratiska regeringen och att jobbtillväxten under 2007 bara var en naturlig fortsättning. Social demokraternas ekonomisk-politiske talesman Tomas Östros sade vid en pressträff att Det är väldigt tydligt att regeringens politik rörande arbetskraftsfrågan har misslyckats. Två starka år på arbetsmarknaden 2006 vårt sista år i mandatperioden, 2007 regeringens första år byts nu av till en rejäl avmattning 1. Likaså hävdar även LO att utvecklingen på arbetsmarknaden inte är exceptionell på något sätt. LO:s andre vice ordförande Ulla Lindqvist sade i sitt första maj-tal att regeringen har nu i ett och ett halvt år ridit på en högkonjunktur som gett fler jobb och färre arbetslösa. 2 Även från näringslivshåll har regeringen kritiserats. Huvuddragen i denna kritik har gällt att regeringen gjort för lite. Bland annat vill många företagare ha förändringar i arbetsrätten, sänkta arbetsgivaravgifter och lägre statlig inkomstskatt. Samtidigt har ändå många viktiga reformer genomförts. Det har blivit lönsammare att gå från arbetslöshet till arbete och det har blivit billigare för företagen att anställa vissa grupper på arbetsmarknaden. Syftet med denna rapport är att belysa vilka effekter den nya politiken fått. Den officiella sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistiken döljer en del av utvecklingen på arbetsmarknaden. I rapporten redovisas alternativa mått som på ett tydligare sätt beskriver jobbskapandet i svensk ekonomi. 1 http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article324766.ece 2 http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/e0401c4f56a6d2ddc125743c003cf5e5
Innehåll 2 Innehåll Inledning...1 Reformer på arbetsmarknaden...3 Utvecklingen under 2007... 6 Sammanfattning... 11
Reformer på arbetsmarknaden 3 Reformer på arbetsmarknaden För att stimulera utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden genomförde Alliansregeringen en mängd reformer i början av mandatperioden. Några av dem riktade in sig på att öka företagens efterfrågan på arbetskraft medan andra tog sikte på utbudet. Nedan listas några av de viktigaste åtgärderna. Åtgärder för att öka efterfrågan på arbetskraft Slopad särskild löneskatt för personer 65 år och äldre Nedsättning av socialavgifter för personer mellan 18 och 24 år Slopad medfinansiering i sjukförsäkringen Skatteavdrag för hushållstjänster Ny tidsbegränsad anställningsform: allmän visstidsanställning Möjligheten att säsongsanställa återinförs Nystartsjobb Nyfriskjobb Åtgärder för att öka utbudet av arbetskraft Jobbskatteavdrag Sänkning av taket i a-kassan Några av reformerna är mer genomgripande än andra. Nystarts- och nyfriskjobb är egentligen bara en utveckling av tidigare ams-åtgärder där arbetsgivaravgifterna sänktes för långtidsarbetslösa. Skillnaden är att avgifterna har sänkts även för långtidssjukskrivna. Chanserna för personer i denna grupp att få ett jobb har också ökat av att regeringen slopat arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningen. De reducerade avgifterna för unga och äldre har gjort dessa grupper mer attraktiva att anställa. De mest genomgripande förändringarna är jobbskatteavdraget och sänkningen av taket i a-kassan. Det har under en lång tid förts en debatt i Sverige om det är tillräckligt lönsamt att arbeta. Under 2006 publicerade en rapport som visade att över hälften av alla arbetslösa skulle tjäna mindre än 100 kronor per dag på att gå från arbetslöshet till arbete. 3 Med jobbskatteavdraget har nu beskattningen av inkomster från arbete blivit lägre än beskattningen av ersättningen från a-kassan. Samtidigt sänktes bruttoinkomsterna från a-kassan för många arbetslösa under 2007. Därmed har det blivit betydligt mer lönsamt att ta ett arbete för de flesta arbetslösa. Konjunkturinstitutet (KI) gjorde en särskild analys av förtjänsten av att ta ett arbete under 2007. 4 Där konstaterades att den nya regeringens reformer hade fått ett stort genomslag redan under det första året. Ett mått som KI använder är tröskeleffekten. Detta visar hur stor andel av inkomstökningen som skapas av att ta ett arbete som individen inte får behålla. I diagrammet på nästa sida visas att tröskeleffekten sjönk kraftigt mellan 2006 och 2007. Under 2006 fick en arbetslös som tog ett arbete behålla endast 25 procent av de ökade inkomsterna. Efter regerings skiftet ökade denna andel till 30 procent. 3 Det lönar sig dåligt att gå från arbetslöshet till arbete,, 2006. 4 Konjunkturläget Augusti 2007, Konjunkturinstitutet, 2007.
Reformer på arbetsmarknaden 4 Tröskeleffekter Andel av en inkomstökning som skapas av att ta ett arbete som individen inte får behålla. 80 75 75,9 75,6 70 70,6 69,0 68,3 65 60 55 50 2005 2006 2007 2008 2009 Källa: Konjunkturinstitutet Det kan tyckas som att förtjänsten av att arbeta fortfarande är liten. Men skillnaden mot situationen före regeringsskiftet är ändå betydande. Mätt i kronor har de förändrade a-kassereglerna och jobbskatteavdraget haft stor påverkan för vissa inkomstgrupper. Under de första 100 dagarna av arbetslöshet var maxbeloppet från a-kassan 730 kronor per dag under 2006. Taket nåddes vid en tidigare månadsinkomst på drygt 20 000 kronor. 5 Den nya regeringen sänkte detta maxbelopp till 680 kronor om dagen. Det betyder att den maximala bruttoinkomsten från a-kassan under den första perioden sänktes från drygt 16 000 kronor till knappt 15 000 kronor. Samtidigt infördes jobbskatteavdraget som sänker beskattningen för dem som arbetar men inte för dem som får a-kassa. I tabellen nedan ges ett exempel på hur mycket en individ som tidigare hade en månadsinkomst på 20 075 kronor och som varit arbetslös i två månader skulle tjäna på att ta ett jobb med en lika hög lön som i sitt tidigare jobb. I exemplet antas att kommunalskatten är 31 procent. Nettoinkomstökning av att ta ett arbete Kronor 2006 2007 Med jobb - Lön 20 075 20 075 - Skatt 5 735 4 999 - Nettoinkomst 14 340 15 076 Arbetslös - A-kassa 16 060 14 960 - Skatt 4 366 3 973 - Nettoinkomst 11 694 10 987 Vinst vid övergång till arbete 2 646 4 089 5 20 075 kronor om vi räknar med 22 arbetsdagar per månad.
Reformer på arbetsmarknaden 5 Med de nya reglerna skulle individen alltså tjäna 1 400 kronor mer efter skatt på att ta ett arbete. Skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta har alltså ökat med 55 procent. 6 Samtidigt bör det påpekas att avgifterna till a-kassorna har höjts och att dessa avgifter inte längre är avdragsgilla. Om den person som tar ett jobb fortfarande vill tillhöra en a-kassa blir nettovinsten av att lämna arbetslösheten lägre än vad som redovisas i tabellen. För en person med jobb ökade avgifterna till a-kassan med upp till 350 kronor per månad under 2007. Men även om vi tar hänsyn till detta är det tydligt att det blev betydligt mer lönsamt att arbeta under 2007. Att ta ett jobb gav, med avdrag för ökade kostnader för a-kassan, över 1 000 kronor mer netto i månaden under 2007 jämfört med 2006. Det finns inget entydigt svar på hur mycket 1 000 kronor i månaden betyder för att öka sysselsättningen. I teorin är arbetslösa tvingade att ta jobb som de blir erbjudna. Men samtidigt är det få företagare som vill anställa personer som uppenbart är ointresserade av en tjänst. Det är därför som det krävs att arbetslösa verkligen tjänar ekonomiskt på att ta ett jobb för att arbetsmarknaden ska kunna fungera. Tidigare har också många företagare angett att de höga ersättningsnivåerna i a-kassan skapade rekryteringssvårigheter. Men s senaste rekryteringsenkät visade att andelen företagare som ansåg att a-kassan var en av orsakerna till att de haft rekryteringsproblem minskade drastiskt under 2007. 7 Vid den förra undersökningen 2004 uppgav 27 procent av företagen att a-kassans ersättningsnivåer gjorde det svårare att hitta personal. Denna andel sjönk till 8 procent 2007. Det finns inte någon annan orsak som uppvisar motsvarande minskning. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de arbetslösa fått betydligt större ekonomiskt utbyte av att ta ett jobb och att detta även blivit tydligt för de rekryterande företagen. 8 Orsaker till företagens rekryteringsproblem Företagens svar på: Vad anser du är de allra viktigaste orsakerna till att det varit svårt för ditt företag att få tag i de medarbetare ni haft behov av? 8, procent av företag som haft rekryteringsproblem. Annan orsak Arbetslösa är upptagna i arbetsmarknadsåtgärder Problem att hitta bostad Svartjobb, som minskar intresset att ta vitt jobb Brister hos arbetsförmedlingen Svårt att hitta arbete på orten för medföljande Ersättningen i a-kassan minskar viljan att ta jobb Regionen eller orten är inte tillräckligt attraktiv Bristande kunskaper i svenska För höga lönekrav Brist på personer med rätt utbildning 6 7 7 2 6 7 3 6 11 3 11 10 3 8 6 4 7 7 8 27 24 8 16 18 8 9 9 14 16 21 52 52 56 2007 2004 2002 Brist på personer med rätt yrkeserfarenhet 76 85 82 Källa: 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 6 4 089/2 646 = 1,55. 7 Sökande sökes Rekryteringsenkäten 2008, (2008). 8 Denna fråga ställdes till de företag som uppgett att de haft problem att få tag i rätt medarbetare.
Utvecklingen under 2007 6 Utvecklingen under 2007 Trots att det blev betydligt mer lönsamt att arbeta under 2007 menar många att det inte gick att se några stora effekter på arbetsmarknaden. Enligt detta resonemang var de många nya jobben bara en följd av den goda konjunkturen. Med de traditionella arbetsmarknadsmåtten var utvecklingen under fjolåret stark men inte på något sätt exceptionell. Andelen sysselsatta mellan 16 och 64 år ökade från 74,5 procent till 75,6. Ökningen med 1,1 procentenheter är stor i ett historiskt perspektiv men inte unik. Under år 1999 och 2000 ökade andelen sysselsatta med 1,4 respektive 1,3 procentenheter och 1979 med 1,1 procentenheter. Förändring i andel sysselsatta Årlig förändring i procentenheter, personer i åldern 16 till 64 år. 2,0% 1,0% 1,1% 1,4% 1,3% 1,1% 0,0% -1,0% -2,0% -3,0% -4,0% -5,0% Källa: SCB 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 Även när vi studerar minskningen av den öppna arbetslösheten är inte 2007 något rekordår. Både mätmetoden och definitionen av arbetslösheten har ändrats vid ett flertal tillfällen under de senaste åren vilket försvårar historiska jämförelser. I diagrammet nedan har vi därför använt arbetsförmedlingens uppgifter på antalet inskrivna på förmedlingen. Antalet inskrivna på arbetsförmedlingen minskade mer under både 1998 och 2000 än under 2007.
Utvecklingen under 2007 7 Förändring i arbetslöshet Årlig förändring, antal personer inskrivna hos arbetsförmedlingen. 60 000 40 000 37 185 20 000 16 179 0 2 233-20 000-8 866-7 171-40 000-40 563-45 437-38 235-30 544-41 374-60 000-80 000-100 000-81 443 Källa: Arbetsförmedlingen 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Trots en stark konjunktur och genomgripande reformer på arbetsmarknaden, som gjort det betydligt mer lönsamt att arbeta, har alltså varken arbetslöshets- eller sysselsättningsutvecklingen varit unik under 2007. Men som vi visar i detta kapitel är det snarare ett tecken på svaghet hos de traditionella arbetsmarknadsmåtten än på att reformerna inte gett effekt. Arbetslösheten kan påverkas av en rad andra effekter än att de arbetslösa får riktiga jobb. Förklaringen till att antalet inskrivna på arbetsförmedlingen sjönk så kraftigt under 1998 var att den dåvarande regeringen placerade de arbetslösa i olika utbildningar genom det så kallade kunskapslyftet. När det gäller sysselsättningsökningarna 1999 och 2000 hjälptes dessa upp av att sjukskrivningarna ökade kraftigt. Både de som är sjukskrivna från en anställning och deras vikarier räknas som sysselsatta. Det blev alltså inte så många fler som verkligen jobbade. LO lanserade under 2005 ett nytt arbetsmarknadsmål. 9 De ville att andelen personer i-arbete mellan 20 och 64 år skulle öka från 65 procent till 70 procent. LO menade att den nya nivån måste nås innan 2030 för att klara av pensionsavgångarna. Ett viktigt argument som framfördes var att sysselsättningsmålet 10 var otillräckligt eftersom det räknade in personer som inte bidrog till produktionen. Förutom sjukskrivna räknas exempelvis även föräldra- och studielediga in i sysselsättningsstatistiken. De som är i-arbete är däremot bara de som verkligen jobbar. Studerar vi LO:s eget arbetsmarknadsmått framstår utvecklingen i ett helt nytt ljus. Ökningen av personer som verkligen arbetar har aldrig varit så stor. Det finns statistik ända från 1977 och det finns inte något år då andelen personer i arbete ökat så snabbt. 9 Andersson m fl, Vi måste skärpa kraven på att folk ska arbete mer, DN-debatt 2005-08-25 10 Sysselsättningsmålet innebar att 80 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år skulle ha ett jobb. Detta mål nåddes för övrigt under 2007.
Utvecklingen under 2007 8 Förändring av andel personer i arbete Årlig förändring i procentenheter, personer i åldern 20 till 64 år. 2,0% 1,7% 1,0% 1,0% 1,3% 0,0% -1,0% -2,0% -3,0% -4,0% Källa: SCB 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 Under 2007 ökade andelen i arbete med över 1,7 procent från 65,9 till 67,6 procent. Det innebär att av de mål på fem procentenheters ökning som LO satte upp för de närmaste 25 åren uppnåddes över en tredjedel under den nya regeringens första år. Med detta mått var 2007 ett tre gånger bättre år än 2006 och inte alls en naturlig fortsättning på högkonjunkturen. Ett annat viktigt mått på arbetsmarknaden är antalet arbetade timmar. Personer i-arbete kan i teorin öka utan att antalet arbetade timmar ökar i någon större utsträckning. Ett sådant scenario inträffar om de nya personerna som kommer i arbete bara jobbar några timmar per vecka. Men under 2007 ökade även antalet arbetade timmar i ekonomin kraftigt. Under fjolåret arbetade svenskarna närmare 60 miljoner timmar mer än 1990, som fram till dess var det år vi arbetat mest. Det tog därmed 17 år för den svenska ekonomin att återhämta sig efter den ekonomiska krisen i början på 1990-talet. Totalt antal arbetade timmar Hela ekonomin, index 1990=100. 102 100 98 96 94 92 90 88 Källa: Konjunkturinstitutet 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Utvecklingen under 2007 9 Ökningstakten under 2007 var också den högsta någonsin. De tidigare topparna var under 1988 och 1999 då antalet arbetade timmar steg med 2,7 respektive 2,6 procent. Under 2007 översteg ökningstakten för första gången 3 procent (3,1). Förändring i antal arbetade timmar Hela ekonomin, procentuell förändring. 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0-1,0-2,0-3,0-4,0-5,0 Källa: Konjunkturinstitutet 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 Antalet arbetade timmar påverkas av befolkningsstrukturen. Det är lättare att öka timmarna i en ekonomi där antalet personer i de mest produktiva åldrarna ökar. Under 2007 ökade också antalet personer i åldrarna 20 64 år. Men om vi relaterar ökningen av arbetstimmarna till befolkningen blir slutsatsen ändå att 2007 var ett rekordår. Det totala antalet arbetade timmar per person i åldrarna 20 64 år ökade med 2,5 procent. 11 Detta ska jämföras med de tidigare topparna 1988 och 1999 då ökningen var 2,1 respektive 2,2 procent. Andel arbetade timmar Totalt antal arbetade timmar i förhållande till personer i åldern 20 till 64 år, procentuell förändring. 3,0 2,0 1,0 0,0-1,0-2,0-3,0-4,0-5,0 Källa: SCB och Konjunkturinstitutet 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 11 Totala antalet arbetade timmar i hela ekonomin/personer i åldern 20 till 64 år.
Utvecklingen under 2007 10 Sammanfattningsvis visar dessa alternativa arbetsmarknadsmått att 2007 var det bästa året någonsin på svensk arbetsmarknad. Det finns i alla fall inget år under den period som SCB:s statistik sträcker sig till som kan mäta sig med 2007. Ser vi till de mest relevanta måtten på arbetsmarknadsutvecklingen som i-arbete-andelen och arbetade timmar per person är det uppenbart att det skett en stor förändring i utvecklingen på arbetsmarknaden sedan 2006. Det är inte rimligt att hävda att utvecklingen under 2007 bara var en fortsättning på tidigare års uppgång. Det finns därför starka skäl att tro att reformerna på arbetsmarknaden gett effekt. 12 Samtidigt kan inte regeringen slå sig till ro och nöja sig med utvecklingen under fjolåret. Även om det var ett rekordår återstår mycket innan vi är tillbaka på det arbetsmarknadsdeltagande som gällde på 80-talet. Jämfört med 1990 arbetade den genomsnittlige svensken (mellan 20 och 64 år) sju procent färre timmar under 2007. Behovet av ytterligare reformer är därför stort. Arbetade timmar per person Totalt antal arbetade timmar i förhållandet till personer i åldern 20 till 64 år, index 1990=100. 102 100 98 96 94 92 90 88 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Källa: Konjunkturinstitutet 12 KI beräknade i december 2006 att regeringens reformer skulle öka den potentiella sysselsättningen med 1,5 procent. (Konjunkturläget, december 2006)
Sammanfattning 11 Sammanfattning I denna rapport visas att det blev betydligt mer lönsamt att arbeta under den nya regeringens första år. Att gå från arbetslöshet till ett jobb gav för många individer 1 000 kronor mer under 2007 jämfört med 2006. Företagen märkte också att många arbetslösa blev betydligt mer intresserade av att få ett jobb. Andelen företag som angav att ersättningsnivåerna i a-kassan var en orsak till deras rekryteringsproblem minskade med mer än två tredjedelar. Under 2007 minskade också arbetslösheten och sysselsättningen ökade. Samtidigt menar bland annat oppositionen och LO att det inte var en effekt av reformerna på arbetsmarknaden utan en naturlig fortsättning på högkonjunkturen. Det finns också tidigare år då både andelen sysselsatta och arbetslösheten utvecklats bättre. Men i denna rapport visas att dessa traditionella mått döljer mycket av den exceptionella utvecklingen under 2007. LO lanserade själva ett nytt arbetsmarknadsmål under 2005. De ville att andelen personer i åldrarna 20 64 år som verkligen arbetade skulle öka från 65 till 70 procent. Målet behövde uppnås senast år 2030. Under 2007 ökade denna andel med över 1,7 procent från 65,9 till 67,6 procent, mer än vad som tidigare har uppmätts. Det innebär att av de mål på fem procentenheters ökning som LO satte upp för de närmaste 25 åren uppnåddes över en tredjedel under den nya regeringens första år. Med detta mått var 2007 ett tre gånger bättre år än 2006 och inte alls en naturlig fortsättning på högkonjunkturen. Även antalet arbetade timmar per person ökade mer än någonsin tidigare. Med de mest relevanta måtten på arbetsmarknadsutvecklingen är det tydligt att 2007 var det bästa året någonsin på svensk arbetsmarknad. Det finns i alla fall inget år, under den period som SCB:s statistik sträcker sig över, som kan mäta sig med 2007. Slutsatsen blir därför att reformer på arbetsmarknaden ger effekter. Men regeringen måste fortsätta arbetet att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Det finns fortfarande ett betydande utrymme att öka deltagandet på arbetsmarknaden liksom det finns ett omfattandet behov av att öka efterfrågan på arbetskraft.