R-2005/0887 Stockholm den 30 augusti 2005 Till Justitiedepartementet Ju2005/4749/L2 Sveriges advokatsamfund har genom remiss 18 maj 2005 beretts tillfälle att avge yttrande över EU-kommissionens grönböcker om tillämplig lag och behörig domstol i mål om äktenskapsskillnad samt om arv och testamente. Samfundet lämnar härmed följande svar på frågorna i grönboken om tillämplig lag och behörig domstol i mål om äktenskapsskillnad. Fråga 1 Nej. Fråga 2 Advokatsamfundet är för harmoniserade lagvalsregler. För harmoniserade lagvalsregler talar framförallt att EU-medborgarna bör ha rätt till fri rörlighet mellan medlemsländerna med bibehållen rättssäkerhet och förutsebarhet oavsett val av medlemsland för att därmed undvika att hamna i svårigheter av den typ som anges i exempel 1-5. Det är svårt att se vilka nackdelar som en harmonisering skulle innebära. Fråga 3 Lämpliga anknytningsmoment bör vara gemensamt hemvist (domicilprincipen), gemensamt medborgarskap och Lex Forli där Advokatsamfundet som lämpligast anknytningsmoment, dvs. i första hand, vill sätta domicilprincipen med ett tidskvalifikationskrav på minst två års bosättning, i andra hand gemensamt medborgarskap och i tredje hand lex fori.
2 Fråga 4 Reglerna bör gälla även för hemskillnad och annullering av äktenskap med hänvisning till behovet av rättssystemets enhetlighet. Jfr även svaret på fråga 2. Fråga 5 Det kan finnas situationer när en sådan bestämmelse kan vara av värde. Fråga 6 För en sådan lösning se svaret på fråga 2. Om valfriheten blir för stor riskerar man att tilltron till rättssystemet skadas om t.ex. domstolar tvingas tillämpa främmande länders lagar som makarna inte har någon anknytning till. Fråga 7 Lämpliga anknytningsmoment är senaste gemensamma hemvist som inte uppfyller tidskvalifikationskravet och gemensamt medborgarskap. Valet bör eventuellt begränsas till medlemsstaternas lagar. Om makarna har gemensamt hemvist och de är ense om vilken lag som skall tillämpas bör denna överenskommelse ha företräde. Fråga 8 Se svaret på fråga 4. Fråga 9 Formkraven skulle kunna bestå i skriftlighet samt bevittning av två personer. Fråga 10 Det gör det med all sannolikhet. Fråga 11 Om lagvalsreglerna harmoniseras minskar behovet av ändring i behörighetsgrunderna. Vi kan inte förorda någon lösning som den bästa. Fråga 12 Vi kan inte förorda någon lösning som den bästa.
3 Fråga 13 Det skulle förstås medföra större flexibilitet i fall där makarna har gemensamt medborgarskap eller gemensamt hemvist. Därutöver skapar möjligheten att välja behörig domstol säkerligen ett förtroende och en trygghetskänsla hos berörda parter. I fall där en av parterna är dominerande över den andre skulle valet av behörig domstol kunna drivas av denne på ett sätt som inte skulle kännas bra. Val borde kräva en överenskommelse utformad på ett betryggande sätt i enlighet med formkravet formulerat under fråga 9. Fråga 14 Fråga 15 Se svaret på fråga 9. Fråga 16 Det är rimligt att en domstol i det land till vilket makarna har sin huvudsakliga anknytning får avgöra målet om en av parterna begär det. Annars riskerar tilltron till rättssystemet att skadas. Vid enighet mellan parterna bör domstolen besluta i enlighet därmed. Fråga 17 Lämpliga anknytningsmoment är senaste gemensamma hemvist och gemensamt medborgarskap. Fråga 18 Möjlighet till överprövning på vanligt sätt bidrar till att rättssäkerheten upprätthålls. För undvikande av otillbörliga förseningar bör man införa tidsfrister. Fråga 19 Förslaget i 3.8 är bra. Det kan emellertid uppstå problem om parterna är överens om att skiljas men inte är överens om domstol eller lagval jfr skillnad i materiella regler vad gäller skäl till äktenskapsskillnad, betänketid m.m. Det skulle i så fall innebära t.ex. att parterna skulle tvingas argumentera inför en domstol vars behörighet en av parterna motsätter sig. Fråga 20 Nej. Utifrån problembeskrivningen i avsnitt 2 verkar den föreslagna lösningen i avsnitt 3.8 lämpligast.
4 Samfundet lämnar härmed följande svar på frågorna i grönboken om arv och testamente. Sammanfattning Samfundet välkomnar EU:s Grönbok, eftersom det i dagens internationaliserade värld allt oftare uppstår problem pga. att det för närvarande inte finns några gemensamma internationellt privaträttsliga regler (utom inom Norden). Enligt samfundet bör en EU-förordning inom det aktuella området baseras på följande principer: 1. Tillämplig lag väljs enligt domicilprincipen, dock med viss tidskvalifikation. 2. Viss begränsad lagvalsmöjlighet för den framtida arvlåtaren. 3. Samma lands arvslag tillämpas på all dödsboets egendom (även fast egendom) oavsett i vilket EU-land egendomen befinner sig. (Universalitetsprincipen.) 4. Behörig domstol är domstol i det land vars lag skall tillämpas och endast den domstolen. På så vis får domstolen tillämpa en arvslag den är väl förtrogen med (lex fori). Dessutom undviks risker för forum shopping. 5. Den behöriga domstolens beslut erkänns och kan verkställas inom hela EU-området. 6. Boutredningsmans behörighet erkänns inom hela EU-området (mycket viktigt för den praktiska dödsboförvaltningen). Samfundet lämnar följande svar på grönbokens 39 frågor: Fråga 1 Svårigheten gäller främst efterlevande makes rätt. Skall den baseras på bodelningsregler (som ligger utanför grönbokens område) eller på arvsregler (som i många EU-länder)? Samfundet har inget svar på den frågan. Fråga 2 Domicilprincipen med ett tidskvalifikationskrav på minst två års bosättning, dvs. tillämplig arvslag är lagen i det land där den avlidne senaste bott i minst två år. Om den avlidne återflyttat till det land, som han är medborgare i, slopas tidskravet. Samma arvslag skall tillämpas över hela fältet, dvs. för olika juridiska frågor, för såväl fast som lös egendom och inom hela EU-området. Fråga 3 Testationsbehörighet och testamentets materiella giltighet bör styras av lagen i det land där testator hade domicil med ovanstående tidskvalifikation när testamentet upprättades.
5 För formkraven bör dock de liberala reglerna i 1961 års Haagkonvention gälla. För återkallande bör gälla samma lands regler som tillämpas på testamentets upprättande. Fråga 4 Fråga 5-9 Den framtida arvlåtaren bör i testamente kunna välja tillämplig arvslag, dock med vissa klara begränsningar. Han bör endast kunna välja två lagar: - lagen i det land han har domicil (med ovanstående tidskvalifikation) vid lagvalstillfället. - lagen i det land där han är medborgare. Arvingarna bör inte kunna välja tillämplig arvslag. Fråga 10 Även om den lag som valts (med de klara begränsningar som framgår ovan) saknar bestämmelser om laglott, bör den lagens regler gälla fullt ut. Fråga 11 Fråga 12 Förordningen skall bara gälla mellan EU-länder, varför frågor som avser tredjeland inte bör regleras i förordningen. Fråga 13 Förordningen bör inte reglera lagvalsfrågor vad avser prejudiciella frågor. Fråga 14 Bara en domstol bör vara behörig, och det bör vara den domstol som är behörig i det land vars arvslag skall tillämpas. Fråga 15 Nej. Fråga 16 Fråga 17 Nej. Fråga 18-19 Se svaret på fråga 12.
6 Fråga 20 Fråga 21-24 Fråga 25 Exekvaturförfarandet bör avskaffas. Förutsättningarna för att vägra erkännande och verkställighet pga. ordre public bör vara snävt. (Se artikel 22 i Bryssel II bis.) Fråga 26 Ja på båda frågorna. Fråga 27 Ja på alla tre frågorna. Fråga 28 Se svaret på fråga 3. Fråga 29 Ja, mycket viktigt för den praktiska dödsboförvaltningen. Utrymmet för invändningarna bör vara snävt. (Se svaret på fråga 25.) Fråga 30 Ett intyg om förordnandet bör utfärdas av den domstol/myndighet (normalt behörig domstol enligt fråga 14), som förordnat boutredningsmannen. Intyget bör innehålla: utfärdande domstol/myndighet. den avlidnes namn och adress. den förordnade boutredningsmannens namn och adress. beskrivning av boutredningsmannens befogenheter. Vi är dock medvetna om svårigheten att utfyllande formulera detta. Fråga 31-32 Fråga 33 Legitimationshandling för arvingarna. Fråga 34 Motsvarande uppgifter som i fråga 30. Fråga 35 Behörig domstol (enligt fråga 14) eller annan myndighet i samma land bör utfärda certifikatet.
7 Fråga 36 Ja, på första frågan. Registren bör dock vara nationsvis. Fråga 37 Behörig domstol (enligt fråga 14), boutredningsman (som har intyg enligt fråga 30) och arvinge (som har certifikat enligt fråga 33) skall ha rätt att få tillträde till de olika nationella testamentsregistren. Fråga 38 För officiella handlingar bör ej krävas apostille, men för översättningar och ickeofficiella handlingar bör apostille-kravet finnas kvar. Fråga 39 Helst bör ett enda, fullständigt instrument utarbetas. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg