Tillämplig lag - Tyskland

Transkript

1 Tillämplig lag - Tyskland Ansvarsfriskrivning Nedanstående upplysningar lämnas utan garantier för att innehållet är korrekt. De kan inte och får inte ersätta juridisk rådgivning i enskilda fall. Syftet är endast att ge viss grundläggande information om tysk internationell privaträtt. Samtycke till att offentliggöra informationen via ERN lämnas under förutsättning att detta syfte respekteras. All annan användning av uppgifterna kräver förhandsgodkännande från det tyska justitueministeriet (Bundesministerium der Justiz der Bundesrepublik Deutschland). I. Rättskällor I.1. Nationella regler Den viktigaste källan för tysk internationell privaträtt är Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuche (EGBGB - den inledande lagen i den tyska civilkoden), särskilt artiklarna Enligt artikel 3.2 i EGBGB har bestämmelser i EG-lagstiftning och internationella konventioner som är direkt tillämpliga i nationell rätt företräde framför bestämmelserna i denna lag inom sina respektive tillämpningsområden. Tysk rätt innehåller även spridda lagvalsregler också på annat håll än i EGBGB, till exempel i Insolvenzordnung (InsO) och Einführungsgesetz zum Versicherungsvertragsgesetz (EGVVG). På de områden som inte regleras i lag, till exempel internationell bolagsrätt, är det domstolarna som avgör vilken lag som ska tillämpas. I.2. Multilaterala konventioner Det finns en uppräkning av alla multilaterala konventioner som undertecknats och ratificerats av Tyskland i Fundsstellennachweis B i Bundesgesetzblatt (Tysklands officiella tidning - kan beställas via nätet på adressen Denna förteckning över multilaterala konventioner tar även upp sådana som innehåller harmoniserade lagvalsregler. Ofta är det internationella organisationer som tar initiativ till denna typ av multilaterala konventioner. Av särskilt intresse i detta sammanhang är Haagkonferensen för internationell privaträtt ( På samma sätt bidrar UNCITRAL (uncitral@uncitral.org) och UNIDROIT (info@unidroit.org), båda organisationer som arbetar med standardisering av den internationella rätten och världshandelns rättsliga inramning, bidrar till utvecklingen av lagvalsregler. Tyskland medverkar i alla tre organisationerna. I.3. Bilaterala konventioner Lagvalsregler förekommer även i bilaterala konventioner. Även Tysklands överenskommelser med andra länder finns i avdelning B i Bundesgesetzblatt.

2 II. Tillämpning av lagvalsreglerna II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio Tysk internationell privaträtt är av betydelse inte bara i rättstvister. Affärspartner i olika länder behöver känna till vilken lag som är tillämplig på deras avtal oavsett eventuella framtida rättstvister. Deras rättigheter och skyldigheter är beroende av detta. Bilförare på semester i ett annat land måste känna till vilken lag som gäller om de orsakar en olycka där. Det avgör hur och i vilken omfattning ersättning ska betalas. En tysk domstol som prövar ett mål där sakförhållandena visar på en anknytning till ett annat lands lag, måste avgöra vilket lands lag som ska tillämpas på grundval av det egna landets lagvalsbestämmelser. Den tyska domstolen måste även känna till bestämmelserna i tysk internationell privaträtt och tillämpa dessa på eget initiativ (ex officio). Något annat alternativ finns inte. II.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning) Frågan om renvoi regleras främst i artikel 4 i EGBGB. Om utländsk rätt hänvisar tillbaka till tysk rätt, ska tysk materiell lagstiftning tillämpas. Om de tyska lagvalsreglerna medger val av vilken lag som ska tillämpas, gäller detta val endast de materiella bestämmelserna. II.3. Ändring i anknytning Ändring i anknytning behandlas i tysk rätt (vid ofullbordade sakförhållanden ). Sakrätter regleras exempelvis av lagen i det land där den berörda egendomen är belägen, vilket innebär att ett föremål kan komma att omfattas av en annan rättsordning om det flyttas till en annan plats (annat land). Ändring av anknytningskriterium godtas emellertid även inom andra områden, till exempel i fråga om byte av medborgarskap. Byte av tillämplig lag är inte möjligt om den relevanta lagvalsregeln föreskriver en särskild anknytningstidpunkt. Exempelvis hänvisar man till arvlåtarens nationalitet vid tidpunkten för frånfället för att fastställa vilken lag som ska tillämpas i arvsfrågan. II.4. Undantag (ordre public och internationellt tvingande regler) Tyska domstolar är skyldiga att tillämpa bindande bestämmelser i tysk rätt även om de tyska lagvalsreglerna anvisar ett annat lands lag. Varken rättspraxis eller rättsvetenskap ger dock några klara besked om huruvida, hur och i vilken omfattning bindande bestämmelser i utländsk lag måste beaktas i Tyskland i fall där tysk lag ska tillämpas på sakförhållandena i målet. I artikel 6 EGBGB finns det tyska ordre public-förbehållet. Utländska bestämmelser ska således inte beaktas om det skulle vara oförenligt med grunderna för landets rättsordning att tillämpa dem. Med detta avses att grundläggande rättsprinciper måste stå på spel, i allmänhet genom allvarliga överträdelser av grundläggande rättigheter som garanteras i den tyska författningen. Ytterligare en viktig fråga när det gäller tillämpningen av ordre publicförbehållet är huruvida sakförhållandena i målet uppvisar en inhemsk anknytning. Först då är målet av generell relevans för tysk rätt. II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt Tyska domstolar är inte bara skyldiga att tillämpa de tyska lagvalsbestämmelserna på eget initiativ. Enligt artikel 293 i Zivilprozessordnung (ZPO - civilprocesslagen) är de också

3 skyldiga att efter bästa förmåga utreda innehållet i den utländska lag som ska tillämpas. Domstolen kan ta hjälp av parterna, men är inte bundna av deras yrkanden. III. Lagvalsregler III.1. Avtalsförpliktelser Bestämmelserna i 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på avtalsförpliktelser har införlivats med tysk rätt som artikel 27 ff. i EGBGB. Artiklarna 7-14 i EGVVG innehåller särskilda lagvalsregler för vissa typer av försäkringsavtal. Avtalsförpliktelser regleras i första hand av den lag som parterna har valt (artikel 27 i EGBGB). Rätten att välja tillämplig lag är dock begränsad, till exempel om sakförhållandena inte uppvisar någon anknytning till ett annat land, det vill säga där det saknas gränsöverskridande element. I så fall fortsätter bindande bestämmelser i den lag till vilken sakförhållandena har anknytning att vara tillämpliga. När det gäller konsumentavtal får lagvalet inte leda till att tvingande skyddsbestämmelser som är mer förmånliga för konsumenten i det land där konsumenten är bosatt inte tillämpas. Som huvudregel gäller att om ett lagval görs, omfattas hela avtalet av den valda lagen. Parterna kan emellertid göra ett lagval endast med avseende på en del av avtalsvillkoren, medan tillämplig lag i övrigt bestäms objektivt. Om inget lagval görs ska tillämplig lag fastställas på grundval av objektiva anknytningskriterier. I artikel 28 i EGBGB föreskrivs att lagen i det land till vilket avtalet har den närmaste anknytningen ska tillämpas. I normala fall är detta lagen i det land där den part som ska utföra den för avtalet typiska prestationen har hemvist. En övergripande utredning av alla sakförhållanden kan ändå i undantagsfall visa att avtalet har ännu närmare anknytning till ett annat rättssystem, och i så fall är det lagen i det landet som ska tillämpas. Särskilda regler gäller för fastighets-, transport-, anställnings- och konsumentavtal. III.2. Utomobligatoriska förpliktelser I artikel 38 i EGBGB finns olika bestämmelser om vilken lag som ska tillämpas i fråga om krav som grundar sig på obehörig vinst. Obehörig vinst som erhållits till följd av en utförd tjänst regleras av den lag som gäller för det underliggande rättsförhållandet. Obehörig vinst på grund av otillåtet intrång i ett skyddat intresse regleras av lagen i det land där intrånget ägde rum. I övriga fall tillämpas lagen i det land där vinsten uppstod. Enligt artikel 39 i EGBGB regleras krav som grundar sig på tjänster utan uppdrag av lagen i det land där tjänsten utförts. För betalning av någon annans skuld gäller särskilda bestämmelser. Enligt artikel 40 i EGBGB regleras ersättningsanspråk avseende skada till följd av en olaglig handling i princip av lagen i det land där handlingen ägde rum. Den skadelidande parten kan emellertid begära att man i stället ska tillämpa lagen i det land där skadan uppstod. Om både den ansvarige och den skadelidande parten hade hemvist i samma land vid den tidpunkt då den skadeståndsgrundande handlingen ägde rum, ska lagen i det landet tillämpas (genom särskilt anknytningskriterium). Enligt artikel 42 i EGBGB har parterna alltid möjlighet att välja tillämplig lag i efterhand. Enligt artikel 41 i EGBGB kan den tillämpliga lagen också trängas undan av en lag som, sett till omständigheterna i det enskilda fallet, har betydligt närmare anknytning till sakförhållandena i målet.

4 Slutligen inskränks möjligheterna att genomdriva krav på grund av olagliga handlingar genom artikel 40.3 (en särskild ordre public-bestämmelse). III.3. Personalstatut Enligt tysk internationell privaträtt regleras frågor om fysiska personers personliga ställning av lagen i det land i vilket den berörda personen är medborgare. Om en person är medborgare i fler än ett land, ska det enligt artikel 5.1 första stycket i EGBGB anges vilken som är den faktiska nationaliteten, nämligen medborgarskapet i det land till vilket personen i fråga har närmast anknytning. Om emellertid en person med flera medborgarskap även är tysk medborgare ska enligt artikel 5.1 andra stycket enbart tysk rätt var tillämplig. Nationalitetskriteriet gäller i fråga om rätten till ett namn (se artikel 10 i EGBGB) och fysiska personers rättsliga handlingsförmåga. III.4. Föräldraskap, förhållandet mellan föräldrar och barn samt adoption Enligt artikel 19 i EGBGB regleras frågan om föräldraskap av lagen i det land där barnet har hemvist. Det görs ingen skillnad mellan barn födda inom respektive utom äktenskapet. I förhållande till den enskilde föräldern kan föräldraskapet också fastställas enligt lagen i det land där den berörda föräldern är medborgare. Om modern är gift kan den familjerättsliga lagstiftning som hon omfattades av när barnet föddes även få betydelse för fastställandet av faderskapet. För barn födda före 1998 gäller andre regler. Enligt artikel 20 i EGBGB regleras tvister rörande föräldraskapet generellt av den rättsordning som föräldraskapet grundar sig på eller, om föräldraskapet ifrågasätts av barnet, av lagen i det land där barnet har hemvist. Enligt artikel 21 i EGBGB regleras frågor om föräldraansvar av lagen i det land där barnet har hemvist, under förutsättning att inte 1961 års konvention om skydd av minderåriga är tillämplig. Enligt denna konvention är lagen i det land där barnet är medborgare tillämplig i fråga om vissa aspekter. Enligt artikel 22 i EGBGB bestäms verkningarna av en adoption i första hand enligt lagen i det land där adoptanten är medborgare vid tidpunkten för adoptionen. Makars adoption (oavsett om det är den ena eller båda makarna som adopterar) regleras av den lag som ska tillämpas på äktenskapet generellt. Makar med olika nationalitet kan således även adoptera ett barn med tillämpning av lagen i det land där båda har hemvist. Enligt artikel 23 i EGBGB är det princip lagen i det land där barnet är medborgare som ska tillämpas i fråga om barnets och dess biologiska föräldrars samtycke till adoptionen. Frågor om erkännande av utländska adoptioner och fastställande av verkningarna av utländska adoptioner regleras av lagen om verkningarna av adoption enligt utländsk rätt (Adoptionswirkungsgesetz - AdWirkG). III.5. Äktenskap m.m. och underhållsskyldighet Enligt artikel 13 i EGBGB regleras frågor om äktenskaps ingående av lagen i det land där personen som ska ingå äktenskap är medborgare. I vissa situationer kan dock tysk lag vara tillämplig i stället. I Tyskland kan äktenskap endast ingås i närvaro av en tjänsteman vid folkbokföringsmyndigheten (Standesbeamte) eller, i undantagsfall, av en person som erhållit särskilt bemyndigande för ändamålet av ett annat land (artikel 13.3 i EGBGB).

5 De allmänna verkningarna av äktenskap regleras enligt artikel 14 i EGBGB av lagen i det land där båda makarna är medborgare, om båda är medborgare i samma land. Om makarna inte har samma nationalitet, gäller lagen i det land där båda har hemvist. En begränsad möjlighet för makarna att själva välja tillämplig lag föreskrivs i artikel 14.3 i EGBGB. Enligt artikel 17 i EGBGB regleras frågor om ingående av äktenskap i första hand av den lag som, vid tidpunkten för ansökan om äktenskapsskillnad, var tillämplig i fråga om äktenskapets verkningar generellt, med andra ord den familjerättsliga lagstiftning som makarna omfattas av under förfarandet. I Tyskland kan endast domstolarna besluta om äktenskapsskillnad. Nyttjanderätten till gemensamma bostäder och hushållsföremål i Tyskland regleras av tysk rätt. Enligt artikel 17.3 i EGBGB avgörs tillämplig lag i fråga om pensionsrättigheter som makarna har förvärvat under äktenskapet enligt den lag som tillämpas på äktenskapsskillnaden. Om delning av pensionsrättigheter som makarna har förvärvat under äktenskapet inte erkänns enligt den utländska lagen, kan en sådan åtgärd under vissa förutsättningar genomföras enligt tysk rätt. Enligt artikel 18 i EGBGB, som införlivar bestämmelserna i 1973 års Haagkonvention om tillämplig lag för underhållsskyldighet, regleras underhållsskyldighet mellan släktingar och mellan makar av lagen i det land där den underhållsberättigade har hemvist. Om i undanfall lagen i det land där den underhållsberättigade har hemvist inte föreskriver någon rätt till underhåll, kan lagen i det land där båda parterna är medborgare tillämpas. Om inte heller denna lag ger någon utväg, tillämpas i stället lagen i det land inför vars domstolar underhållskravet gjordes gällande. Registrerade partnerskap regleras i artikel 17 b i EGBGB. III.6. Makars förmögenhetsförhållanden Enligt artikel 15 i EGBGB regleras makars förmögenhetsförhållande av den lag som gällde för de generella verkningarna av äktenskapet vid den tidpunkt då äktenskapet ingicks. Makar som är medborgare i samma land vid den tidpunkten omfattas av det gemensamma hemlandets bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden. Om makarna är av olika nationalitet tillämpas lagen i det land där båda makarna hade hemvist när äktenskapet ingicks. Enligt artikel 15.2 i EGBGB har personer som ingår äktenskap vissa möjligheter att själva välja vilket lands lag som ska vara tillämplig. III.7. Arv och testamente Arvsrättsliga frågor regleras enligt artikel 25 i EGBGB av lagen i det land där arvlåtaren var medborgare när dödsfallet inträffade. För fastigheter belägna i Tyskland är det möjligt att välja tysk lag. Enligt artikel 26 i EGBGB, som införlivar de viktigaste lagvalsreglerna i 1961 års Haagkonvention om tillämplig lag i fråga om formen för testamentariska förordnanden, är ett testamente giltigt till formen om det uppfyller formkraven i en rättsordning som det finns anknytning till genom testators medborgarskap eller hemvist eller den plats där testamentet upprättades.

6 III.8. Sakrätt Enligt artikel 43 i EGBGB regleras sakrätter i första hand av lagen i det land där den berörda egendomen befinner sig. Den lokala lagstiftningen reglerar exempelvis egendomens innehåll och frågor om överföring av eller panträtt i egendomen. I fråga om fordon föreskriver artikel 45 i EGBGB ett särskilt anknytningskriterium. Överföring av ett föremål från ett land till ett annat omfattas av särskilda bestämmelser i artikel 43.2 i EGBGB. Slutligen behandlas även immissioner (störningar som en fastighet är utsatt för p.g.a. verksamhet på en annan fastighet) särskilt enligt artikel 44 i EGBGB. I sakrättsliga sammanhang är finns det praktiskt taget inga möjligheter för parterna att välja tillämplig lag. Enligt artikel 46 i EGBGB är det dock möjligt att avvika från den lag som fastställts genom ovannämnda anknytningskriterier, om omständigheterna visar att det finns en betydligt närmare anknytning till lagen i ett annat land. III.9. Insolvens I 335 i Insolvenzordnung (InsO) anges att insolvensförfarandet och dess verkningar i första hand regleras av lagen i det land där förfarandet inleddes. I 336 ff. i InsO anges särskilda anknytningskriterier med avseende på vissa aspekter av internationell insolvensrätt (till exempel arbetsvillkor, kvittning, bestridande), vilka kan avvika från denna huvudregel. Europeiska gemenskaperna, Källan: m Disclaimer: Det material som tillgängliggörs på Nordic Law Firms hemsida är endast avsett som allmän information och utgör inte, och skall heller inte användas vid, professionell rådgivning. Därför bör materialet inte läggas till grund för åtgärder eller beslut i avsaknad av juridisk rådgivning. Varje form av användning av den information sker uteslutanden pa egen risk av användaren.