1(15) Athen Landpromemoria: Grekland (uppdaterad 6 oktober 2015) Basfakta Officiellt namn: Huvudstad: Språk: Yta: Republiken Grekland, Elliniki Dimokratia Athen Nygrekiska 131 957 km² Folkmängd: 10,816,286 (ELSTAT, census 2011) Religion: Grekisk-ortodox 97 %, muslimer 1,3 %, annan 0,7 % Statsskick: Parlamentarisk republik Statschef: President Prokopis Pavlopulos (sedan februari 2015) Regeringschef: Premiärminister Alexis Tsipras (sedan september 2015) Regeringspartier: Parlament: Regeringen som svors in den 23 september 2015 är en koalitionsregering bestående av Syriza och Oberoende Greker (ANEL) Βουλη των Ελληνων, (Vouli ton Ellinon), enkammarriksdag, 300 platser, ledamöter väljs genom direkta val för en period om 4 år Partier i parlamentet: Syriza, 145 mandat; Ny Demokrati/Nea Dimokratia, 75 mandat; Gyllene Gryning/Chrysi Avyi, 18 mandat; Panhellenska Socialistiska Rörelsen/PASOK-DIMAR, 17 mandat; Greklands Kommunistiska Parti/Kommounistikó Kómma Elládas (KKE), 15 mandat; Floden/To Potami, 11 mandat; Oberoende Greker/Anexartiti Ellines (ANEL), 10 mandat; Centerunionen/ Enosi Kentroon, 9 mandat Senaste allmänna val: Parlamentsval 20 september 2015, lokalval 18 och 25 maj 2014 Nästa ordinarie val: Parlamentsval 2019, lokalval maj 2019
2 (15) Valuta: Euro (EUR) BNP: 183,9 miljarder EUR (fasta priser 2014) BNP/capita: 14 900 EUR (2012, Eurostat löpande priser, jfr Sverige 35 500 EUR) Tillväxt: -3,9 % (2013), +0,8 % (2014) Inflation: -0,9 % (genomsnitt 2013), -1,3 % (2014) Arbetslöshet: 25,2 % (juni 2015) Budgetunderskott: 23,1 miljarder EUR, motsv. 12,7 % av BNP (2013), 3,5 % (2014) Statsskuld: 317,1 miljarder EUR, motsv. 177,1 % av BNP (Eurostat 2014) Export (varor och tjänster): 58 miljarder EUR (2014) Import (varor och tjänster): 60 miljarder EUR (2014) Bytesbalans: - 2,2 % av BNP (2014) Viktiga exportmarknader: Italien, Tyskland, Bulgarien, Cypern och Storbritannien Viktiga importleverantörer: Tyskland, Italien, Kina, Nederländerna och Frankrike Viktiga exportprodukter: Petroleumprodukter, livsmedel, industriprodukter, kemiska produkter Bistånd: 0,15 % av BNI (2011); största mottagare var Albanien, Serbien och Egypten
3 (15) Historia Grekland vann befrielsekriget mot det Osmanska riket 1829 med hjälp av Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Efter första världskriget tvingades Turkiet att till Grekland avstå territorium kring det grekdominerade Smyrna i Mindre Asien och ytterligare en del av det europeiska Thrakien. I Grekland fanns storslagna drömmar om ett återupprättande av grekiskt storvälde och en militäraktion påbörjades 1920. Militäraktionen nådde nästan ända fram till Ankara innan turkarna slog tillbaka och helt drev ut grekerna ur Mindre Asien. Efter denna, enligt grekerna själva, 'den stora katastrofen', reglerade freden i Lausanne 1923 i stort sett dagens grekiska gränser med undantag av Tolvöarna som italienarna tvingades lämna till Grekland efter andra världskriget. Därtill genomfördes en jättelik folkomflyttning av över en miljon greker från Turkiet till Grekland och närmare 400 000 turkar i motsatt riktning. Vid andra världskrigets utbrott styrdes Grekland av en diktator, Ioannis Metaxas. Grekland attackerades av Italien (1940) och blev därefter ockuperat av Tyskland (1941-44). Striderna i landet förlängdes efter världskrigets slut när inbördeskrig utbröt mellan kungamakten och kommunistrebeller där de senare besegrades 1949 efter betydande hjälp från England och USA. 1960-talet karakteriserades av politiska motsättningar och sociala oroligheter. Sedan kung Konstantin II år 1965 konfronterat premiärminister Georgios Papandreou, vars Centerunion hade majoritet i parlamentet, förföll det parlamentariska systemet. Kungautnämnda regeringar styrde landet fram till början av 1967. En dryg månad före nyvalen 1967 genomfördes en statskupp av en officersjunta ledd av överste Georgios Papadopoulos. Militärdiktatur infördes och varade till juli 1974. Under denna period förekom en rad förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna vilket väckte omfattande internationella protester och ledde till en påtaglig isolering av Grekland. I juli 1974 genomfördes en av Athen-juntan inspirerad statskupp på Cypern mot president Makarios. Denna ledde i sin tur till den turkiska invasionen av Cypern. Den grekiska militärjuntans maktstruktur bröt samman kort därefter. 1981 gick Grekland med i dåvarande EG. Grekland blev under 2001 medlem i den ekonomiska och monetära unionen.
4 (15) Inrikespolitik Efter en folkomröstning i december 1974 blev Grekland en republik med en president som statschef. Denne väljs av parlamentet på fem år. Presidentens makt begränsades genom en författningsändring 1985 och är i huvudsak ceremoniell. I december 2014 misslyckades den dåvarande regeringen bestående av Ny Demokrati och PASOK med att få igenom sitt förslag för val av ny president och tvingades i enlighet med konstitutionen att utlysa nyval. Nyvalet den 25 januari 2015 vanns av vänsterkoalitionen Syriza, som tidigare varit i opposition. Syriza bildade regering tillsammans med högerpartiet Oberoende Greker (ANEL). Alexander Tsipras, partiledare i Syriza, blev ny premiärminister. Den 18 februari 2015 valdes Prokopis Pavlopoulos till ny president och han svors in till ämbetet den 13 mars 2015. I augusti 2015, efter en turbulent tid vid regeringsmakten, meddelade premiärminister Tsipras sin avgång och annonserade att nyval skulle hållas. En övergångsregering ledd av Vassiliki Thanou tog tillfälligt över. Den 20 september 2015 hölls nyval. Syriza blev ånyo största parti och valde återigen att bilda regeringskoalition med Oberoende Greker. Syriza: 35,5 %, 145 mandat Ny Demokrati: 28,1 %, 75 mandat Gyllene Gryning: 7,0 %, 18 mandat PASOK-DIMAR: 6,3 %, 17 mandat Kommunistpartiet: 5,6 %, 15 mandat To Potami: 4,1 %, 11 mandat Oberoende Greker (ANEL): 3,7 %, 10 mandat Centerunionen: 3,4 %, 9 mandat Den nuvarande regeringen består av 46 ministrar, varav (endast) 7 är kvinnor. De nedan nämnda ministrarna är chefer för varsitt ministerium. Härutöver återfinns vid varje ministerium ett antal ministrar/vice-ministrar med specifika ämnesområden. Premiärminister: Alexis Tsipras Inrikes- och administrativ reformeringsminister: Panos Kouroumblis Ekonomi-, infrastruktur-, och turismminister: Giorgos Stathakis Försvarsminister: Panos Kammenos Utbildnings-, forsknings-, och religionsminister: Nikos Filis Utrikesminister: Nikos Kotzias Justitie-, transparens- och MRminister: Nikos Paraskevopoulos
5 (15) Arbetsmarknads-, socialförsäkrings- och solidaritetsminister: George Katrougalos Häslominister: Andreas Xanthos Kultur- och utbildningsminister: Aristidis Baltas Finansminister: Euclid Tsakalotos Miljö-, och energiminister: Panos Skourletis Infrastruktur-, transport-, och nätverksminister: Christos Spirtzis Sjöfarts- och ö-politiksminister: Thodoris Dritsas Jordbruks- och livsmedelsminister: Vangelis Apostolou State Minister för koordination av regeringsarbetet: Alekos Flabouraris State Minister: Nikos Pappas Regeringens talesperson: Olga Gerovasili För att ta sig in i parlamentet måste ett parti passera en 3-procentspärr. Valsystemet är inte proportionellt, utan ger det största partiet 50 tilläggsmandat, av totalt 300 mandat i parlamentet. 59 (19,7 %) av parlamentsledamöterna är kvinnor, ner från tidigare 69 (23 %) kvinnor efter valet i januari 2015. I valet i januari 2015 var valdeltagandet 63,9 %, vilket var ett historiskt sett lågt valdeltagande för Grekland. Vid det senaste parlamentsvalet i september 2015 var valdeltagandet rekordlågt och landade på 56 %. En genomgripande reform av lokal och regional administration, den s.k. Kallikratesreformen, genomfördes under 2010 för att effektivisera lokal och regional förvaltning. Antalet kommuner minskades från ca 900 till 325 och 54 s.k. prefekturer slogs samman till 13 större regioner. Mandatperioden förlängdes från fyra till fem år. Lokalval ägde senast rum den 18 och 25 maj 2014. ND erhöll majoritet i 6 av regionerna och PASOK i en region och gemensamt stödda kandidater av PASOK och ND vann i en region. Syriza vann i två regioner, bland annat i Attika där Athen ligger. Oberoende kandidater vann i tre regioner. Nya lokal- och regionalval hålls i maj 2019 för att åtminstone en av de två valomgångarna inför framtiden ska sammanfalla med Europaparlamentsvalen som hålls var femte år.
6 (15) Internationella relationer Grekland är medlem i NATO sedan 1952 och EU sedan 1981. Inom EUsamarbetet har Grekland engagerat sig för fördjupad europeisk integration, inklusive ett starkare säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. Grekland i EU Medlemskapet i EU hade länge ett starkt stöd hos befolkningen, bl.a. eftersom det har bidragit till konsolideringen av demokratin efter juntans fall och till landets yttre säkerhet. Det har även bidragit till en modernare lagstiftning och förbättrad välfärd. De senaste årens ekonomiska kris har dock förändrat grekernas uppfattning och landet är nu ett av de mest EUskeptiska länderna inom unionen. Grekland har länge varit en av EU:s största mottagare av EU-medel. Under 2012 var Grekland EU:s tredje största nettomottagare och tilldelades 6,3 miljarder euro, vilket var 4,5 miljarder euro mer än vad landet betalade i avgift till EU. Den största delen av EU-stödet utgörs av strukturfondsmedel och jordbruksstöd. För budgetperioden 2014-2020 kommer Grekland erhålla totalt närmare 20 miljarder euro från EU:s struktur- och investeringsfonder. Härutöver kan också nämnas de lånepaket som de internationella långivarna, eurozonens medlemmar och IMF, har kommit överens med Grekland om. Som krav för att få dessa lån har landet accepterat att genomföra en budgetkonsolidering och strukturrationaliseringar. Det senaste stödpaketet från 2015 omfattar 86 miljarder euro under perioden 2015-2018. Trots den ekonomiska krisen som dominerat den grekiska EU-agendan under de senaste åren så stöder Grekland oftast förslag till EU:s fortsatta fördjupning, men söker samtidigt värna om små länders röststyrka. Landet är aktivt i EU framförallt i frågor som gäller det egna geografiska närområdet, jordbrukspolitiken, sjöfartspolitiken och EU:s budget. Grekland stöder EU:s fortsatta utvidgning med länderna på Västra Balkan och Turkiet. EUgemensamma insatser för att komma tillrätta med den ökande illegala immigrationen är en annan viktig grekisk prioritering. Grekland höll det roterande EU-ordförandeskapet under första halvåret 2014, vilket var landets femte ordförandeskap sedan inträdet i EU 1981. Trots en förkortad lagstiftningsperiod med anledning av valet till Europaparlamentet den 25 maj lyckades landet driva flera av de prioriterade frågorna framåt på ett önskvärt sätt. Ett av de viktigare frågekomplexen var arbetet med regelverket för bankunionen. Militärt samarbete Grekland blev medlem i NATO redan 1952, men i anslutning till Cypernkrisen 1974 valde man att lämna alliansen. 1981 gick Grekland återigen med i NATO.
7 (15) Grekland har deltagit och deltar i internationella missioner i Bosnien och Hercegovina (EUFOR-Althea och EUPM), Somalia (ATALANTA), Palestina (EUPOL COPPS), Kosovo (EULEX och KFOR), Georgien (EUMM), Moldavien och Ukraina (EUBAM) samt Afghanistan (ISAF). Grekland ställde flygbaser till förfogande för insatserna i Libyen under 2011. Cypernfrågan Grekisk militär försökte i ett kuppförsök ta makten på Cypern, vilket ledde till att Turkiet invaderade ön för att skydda de turkcypriotiska invånarna. Sedan 1974 är Cypern delat i en grek- och turkcypriotisk del och Grekland och Turkiet har sedan dess befunnit sig i konflikt om ön. Grekcyprioterna förkastade i en folkomröstning 2004 den s.k. Annan-planen, medan turkcyprioterna röstade för den. Annan-planen gick ut på att göra Cypern till en federation med en grekcypriotisk och en turkcypriotisk delstat. Grekland stödjer de återupptagna förhandlingarna mellan grekcyprioter och turkcyprioter, men anser liksom Nicosia att en lösning kräver en rad ändringar i förhållande till Annan-planen. Förhållandet till Turkiet Grekland stödjer tanken på fullt medlemskap för Turkiet i EU om landet uppfyller sina skyldigheter ( full compliance, full membership ). Grekland/EU kräver att Turkiet som en del av anslutningsprocessen aktivt medverkar till en lösning av Cypernfrågan, erkänner Republiken Cypern och medverkar till ett normalt grannskapsförhållande med Grekland, däribland till en lösning av de utestående gränsdragningsfrågorna i Egeiska havet. Grekland eftersträvar också en generösare behandling av den grekiskortodoxa minoriteten i Turkiet. Det bilaterala förhållandet till Turkiet har förbättrats avsevärt. Sedan 1999, då två stora jordbävningar skakade länderna, har flera statsbesök ägt rum och ett stort antal bilaterala avtal ingåtts; flera militärt förtroendeskapande, andra syftande till ett bredare ekonomiskt utbyte. Frågan om illegal immigration från och via Turkiet har de senaste åren ägnats stor uppmärksamhet i Grekland och inom EU. I maj 2010 sjösattes en samarbetsmekanism på ministernivå Greece-Turkey High Level Cooperation Council (HLCC) som trots perioder med spänningar länderna emellan har besöksutbyten och överenskommelser ägt rum flera gånger. HLCC har bland annat resulterat i en gemensam deklaration med särskilt fokus på ökat samarbete inom energi, turism, illegal invandring och antiterrorism. fyrom/makedonien Sedan fyrom bildades i spillrorna av det forna Jugoslavien har Grekland motsatt sig att landet benämns Makedonien. En del av Grekland utgörs av
8 (15) provinsen Makedonien och man har befarat att Skopje i framtiden skulle göra anspråk på ett återförenande med den grekiska delen. Frågan engagerar de flesta greker och har därmed en påtaglig inrikespolitisk dimension. FNmedlare för periodvisa samtal med Grekland och fyrom om namnet. Grekland har i ett utkast till avsiktsförklaring (memorandum of understanding) år 2012 föreslagit att any proposal should contain a clear and definitive qualifier regarding the name, which will leave no ambiguities as to the distinction between the territory of the former Yugoslav Republic of Macedonia and regions in neighbouring countries, in particular, the region of Macedonia in northern Greece, and that the name agreed upon will be used by all erga omnes and for all purposes. Vid NATO:s toppmöte 2008 förhindrade Grekland en NATO-inbjudan till fyrom med hänvisning till att namnfrågan ännu inte var löst. fyrom anmälde Grekland till International Court of Justice och domslut i målet avkunnades den 5 december 2011 i Haag. Grekland fälldes för att ha brutit mot artikel 11 paragraf 1, i interimavtalet från 1995. Denna artikel stadgar Grekland inte får motsätta sig fyroms medlemskap i internationella eller regionala organisationer där Grekland är part. Trots denna dom ligger Greklands position i namnfrågan fast. Grekland, som stödjer EU-medlemskap för fyrom, vill inte öppna medlemskapsförhandlingarna utan att namnfrågan först fått en lösning.
9 (15) Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar 1996 inleddes en omfattande sanering och modernisering av ekonomin och den 1 januari 2001 gick Grekland med i EMU. Liksom i andra euroländer reducerades under denna process både budgetunderskott och inflation. Räntenivån föll kraftigt vilket bl.a. ledde till en starkt ökande privat konsumtion på kredit, något som till stor del förklarar de goda tillväxtsiffror Grekland radade upp under många år. Infrastruktursatsningarna inför OS 2004 samt stor efterfrågan inom skeppsnäringen bidrog också. Den finansiella krisen i den globala ekonomin bidrog till att den grekiska ekonomin kollapsade och åskådliggjorde de underliggande strukturella problemen i det grekiska samhället. Den grekiska krisen och efterföljande ekonomiska problem i andra euro-länder har emellertid också visat på inbyggda svagheter i euro-samarbetet som gradvis håller på att rättas till. Den grekiska ekonomin växte i genomsnitt med närmare 4 % under åren 2000 till 2009. Tillväxten drevs främst av privat konsumtion och investeringar i fast egendom. Höga reallöneökningar, inte minst inom den statliga sektorn, och en snabb kredittillväxt hjälpt av låga räntor efter euro-inträdet bidrog till den kraftiga ekonomiska tillväxten. Löneökningar som vida överskred produktivitetshöjningar, eroderade landets konkurrenskraft generellt och i synnerhet inom eurozonen. Kombinationen av hög inhemsk efterfrågan och försämrad extern konkurrenskraft ledde till en snabbt försämrad bytesbalans, som uppgick till 14 % av BNP år 2008. Den statliga sektorn växte kraftigt under ovannämnda period, från 44 % av BNP år 2000 till över 50 % år 2009. Underlåtenhet genom åren att reformera hälsooch pensionssektorerna ledde till att dessa sektorer inte hade en uthållig finansiering. En bidragande orsak till Greklands ekonomiska problem är stor informell (svart) ekonomi som beräknas uppgå till 25 % av BNP, korruption och en bristande skattemoral. Häri ligger en del av den grekiska statens svårigheter att generera tillräckliga inkomster för att möta landets utgifter. Den internationella ekonomiska krisen under 2008-2009 avslöjade den grekiska ekonomins sårbarhet. Den ekonomiska nedgången drabbade landets offentliga finanser genom att intäkterna föll i ett läge där Grekland hade fortsatt att överspendera. Det internationella förtroendet för att landet skulle kunna klara av att betala tillbaka dess lån sjönk och de internationella ratinginstituten sänkte Greklands kreditvärdering under slutet av 2009 och början av 2010. Räntorna på de utländska lån som landet behövde för att fortsätta klara av sina åtaganden blev till slut så höga att man inte längre hade råd att låna till sådana räntor. I maj 2010 överenskoms mellan Grekland och EU-kommissionen, IMF samt ECB - den så kallade Trojkan - ett åtgärdspaket varvid 110 miljarder euro tillgängliggjordes för att lösa landets upplåningsbehov under de närmsta åren. I gengäld förband sig Grekland att minska underskottet i den offentliga
10 (15) sektorn till 3 % år 2014 och genomföra ett antal genomgripande strukturella reformer. När åtgärdspaketet från 2010 inte fick avsedd effekt beviljades Grekland ytterligare ett räddningspaket av eurozonens ledare i juli 2011. Innan detta paket hann träda ikraft hade dock den ekonomiska situationen i landet försämrats ytterligare och ett nytt paket överenskoms i oktober, 2011. Det formella beslutet av eurozonens ministrar togs först i mars 2012, efter att Grekland hade kommit överens med landets privata långivare om en skuldnedskrivning på motsvarande 100 miljarder euro, den s.k. PSI. Detta paket uppgår till 130 miljarder euro, varav IMF bidrar med 28 miljarder euro. Därtill har också lagts det från det första lånepaketet outnyttjade beloppet varför hela summan är 164 miljarder euro. Åtgärdsprogrammet löpte ursprungligen till 2014 men genom en omförhandling har Grekland fått ytterligare två år, till 2016, för att bland annat uppnå budgetbalans och ett primärt överskott på 4,5 %. I paketet, som innehåller en strikt konditionalitet och övervakning av Trojkan att reformer verkligen genomförs, ingår regelrätta lån till Grekland, återkapitalisering av bankerna samt lån till ett återköp av grekiska statspapper till marknadspris, vilket var betydligt lägre än det nominella värdet. Härigenom lyckades landet minska statsskulden med ytterligare 20 miljarder euro. Utöver ovanstående insatser har Grekland även erhållit tekniskt bistånd av EU-kommissionen och medlemsstaterna genom Task Force for Greece (TFGR) i syfte att bistå landet med att reformera dess administration inom i stort sett alla områden. Sverige har bidragit med experter bland annat inom arbetsmarknads-, hälso-, socialförsäkrings-, utbildnings-, exportfrämjandeoch skatteområdet. Ett av syftena var också att Grekland på ett bättre sätt skulle kunna utnyttja EUs strukturfonder för att bidra till tillväxten i landet. EU-kommissionen har också fattat beslut om att sänka självfinansieringsgraden för strukturfondsmedlen för vissa länder, däribland Grekland, så att landet enbart behöver betala 5 % av beloppet som EU avsätter för godkända grekiska projekt. TFGR:s mandat löpte ur vid halvårsskiftet 2015 och TFGR har nu ersatts av Structural Reform Support Service (SRSS). Effekterna av den pågående krisen och genomförda budgetkonsolideringsåtgärder var att Grekland fram till 2013 befann sig i en djup recession för sjätte året i rad. Ekonomin krympte 2013 med 3,9 % men vände till en positiv tillväxt på 0,8 % under 2014. BNP har minskat med totalt cirka 25 % sedan krisen startade 2008. Nästan samtliga anställda inom industrin och i förvaltningen har fått vidkännas kraftiga inkomstsänkningar. Dessa ligger i storleksordningen 20-40 % men kan t.o.m. i vissa fall vara ännu större. Pensionerna har också reducerats beroende på pensionens storlek. I och med bankernas ekonomiska svårigheter och de stora problemen för
11 (15) grekiska företag att få tillgång till finansiering samt statens svårigheter att betala utestående fordringar till grekiska (och utländska) leverantörer, har näringslivet drabbats mycket hårt. Företagsnedläggningar och neddragningar av verksamheten, minskade investeringar i Grekland av både inhemska såväl som utländska företag samt en nedgång i turismen i början av krisen - dock inte under 2013 och 2014 - har drivit upp arbetslösheten i landet på rekordnivåer. Genomsnittlig arbetslöshet under 2014 uppgick till 26,1 %. Bland ungdomar upp till 24 år har arbetslösheten pendlat mellan 55-60 % under de senaste åren. Detta har lett till att tusentals greker ofta högutbildade - lämnar landet för att söka sin utkomst i andra länder. Greklands oförmåga, i synnerhet i början av programperioden, att genomföra samtliga de med långivarna överenskomna åtgärderna har bidragit till den negativa spiral landets ekonomi har befunnit sig i. Genom att dra ner på inkomster samtidigt som man höjt olika skatter men däremot enbart långsamt eller inte alls genomfört de strukturreformer som landet har åtagit sig, har prisnivåerna inom många sektorer förblivit höga även om vissa minskningar i konsumentprisindex noterades under 2013 och 2014. Acceptansen hos allmänheten för regeringens åtstramningsåtgärder är låg eftersom man upplever att bördorna inte har fördelats rättvist. Krav på omförhandling av lånevillkoren har framförts periodvis av samtliga politiska partier även om oppositionen går längst genom att kräva att de stränga lånevillkoren ska sägas upp. Grekland uppvisade positiva ekonomiska tecken när man gjorde bokslut för 2014. Bytesbalansunderskottet fortsatte att minska (-2,2 %) inte minst på grund av en mycket bra turistsäsong. 2014 uppvisade ett fortsatt primärt överskott i statens finanser efter många år av underskott. Mot bland annat denna bakgrund uppvisade Grekland en positiv tillväxt på 0,8 % under 2014. Den stora utmaningen för Grekland är fortsatt hur man kan skapa tillväxt. Den förra regeringen utlovade en tillväxtstrategi - vilken aldrig kom - och det grekiska näringslivet är begränsat. Med undantag av livsmedels- och textilindustri, oljeraffinaderier, viss varvs- och stålindustri saknar Grekland större industribranscher. De viktigaste näringarna är turism och sjöfart som tillsammans står för omkring 30 procent av BNP. En omfattande byråkrati i landet brukar ofta också anges som ett hinder för utländska, men även för inhemska, investeringar. Det grekiska rättssystemet har en lång back-log av ärenden. Utbredd korruption snedvrider konkurrensen mellan företag men drabbar även befolkningen. Bristen på finansiering för företagen från de inhemska bankerna är ett annat hinder för investeringar men drabbar i princip allt företagande. Trots detta kan det mycket väl finnas intressanta affärsmöjligheter inom vissa specifika sektorer i landet, men man bör vara medveten om svårigheterna. En del av det mest högprioriterade
12 (15) reformarbete som den ovan nämnda TFGR har deltagit i är just att förbättra affärsklimatet för att åter locka utländska investerare till Grekland. Efter tillträdet i januari 2015 inledde Tsipras regering förhandlingar med långivarna. En förlängning på fyra månader av det gällande avtalet överenskoms i februari 2015 för att ge parterna tid att hitta en lösning så att de skulle kunna slutföra översynen av Greklands gällande stödprogram, vilket skulle kunna möjliggöra en utbetalning av de kvarvarande 7,2 miljarderna EUR i programmet. Tanken var också att tiden skulle utnyttjas till att diskutera en möjlig fortsättning av ett program med långivarna. Förhandlingarna gick trögt och den politiska osäkerheten bromsade den ekonomiska utvecklingen. I april, i dess vårprognos hade EU-kommissionen sänkt tillväxtprognosen till 0,5 % under 2015. Övriga makroekonomiska siffror har också justerats nedåt i motsvarande grad. För 2016 förutser EUkommissionen en tillväxt med 2,9 %. Detta förutsätter dock en överenskommelse med långivarna och en lugnare ekonomisk-politisk utveckling. I slutet av juni 2015 infördes kapitalkontroller för att förhindra pengautflöde ur landet, vilket i förlängningen skulle kunna riskera leda till kollaps av det finansiella systemet. Privatpersoners bankomatuttag begränsades till 420 EUR/vecka och utlandsöverföringar begränsades till 500 EUR/månad. Importföretag (dock ej företag som handlar med mat, medicin och bränsle) måste få godkänt av banken för överföringar upp till 100 000 EUR. Transaktioner som överstiger 100 000 EUR måste godkännas av ett råd med statliga företrädare. 26 juni utlyste premiärminister Tsipras folkomröstning om det förslag till stödprogram som de internationella långivarna lagt fram. De villkor grekerna tog ställning till vid folkomröstningen den 5 juli låg dock ej längre på bordet då trojkan drog tillbaka det tidigare budet innan folkomröstningen hölls. Resultatet blev att 61 % röstade nej, dvs. mot långivarnas förslag och hårdare åtstramningspolitik. Dåvarande finansminister Varoufakis avgick dagen efter folkomröstningen. Den 14 augusti röstade det grekiska parlamentet slutligen för långivarnas förslag och ett tredje stödpaket antogs. Stödpaketet medför hårdare åtstramningar än vad grekerna sade nej till i folkomröstningen. Regeringen kunde endast få majoritet för förslaget med hjälp av oppositionens röster. En betydande del av Syrizas parlamentsledamöter röstade emot eller avstod från att rösta. En avsiktsförklaring (memorandum of understanding) skrevs under den 19 augusti. Det nya stödpaketet på 86 miljarder EUR löper över 3 år, 2015-2018. Kort därefter avgick premiärminister Tsipras till följd av att regeringen i
13 (15) praktiken förlorat sin majoritet. Nyval utlystes till 20 september. Syriza vann valet och bildade ånyo regering med ANEL. Den nya regeringen måste nu leva upp till institutionernas och det tredje stödpaketets krav på att nödvändiga reformer ska implementeras för utbetalning av kommande lån.
14 (15) Sveriges förbindelser med Grekland Sveriges ambassadör sedan 2013 är Charlotte Wrangberg. Honorära konsuler finns på följande orter: Korfu, Kos, Heraklion, Chania, Rhodos samt Thessaloniki. Diplomatiska relationer med Grekland upprättades redan 1833, två år efter den grekiska självständigheten. Det första handelsavtalet mellan Sverige och Grekland undertecknades 1852. Ett dubbelbeskattningsavtal undertecknades 1963. Sedan 1991 finns en svensk-grekisk handelskammare i Athen. Business Sweden bevakar Grekland från sitt regionala kontor i Istanbul. Det finns ca 30 svenska dotterbolag verksamma i Grekland de flesta i Athen-området. Uppskattningsvis 300 svenska bolag är verksamma i Grekland genom agenter och distributörer. Svensk varuexport till Grekland uppgick under 2014 till 2,1 miljarder SEK, medan importen från Grekland uppgick till knappt 1,3 miljarder SEK samma år. Detta innebär att exporten uppvisade en viss ökning till Grekland jämfört med föregående år (+1,7 %) medan importen från Grekland minskade något (- 6,8 %) under 2014. Den svenska exporten till Grekland har halverats sedan den grekiska ekonomiska krisens början 2008. Stora svenska exportprodukter till Grekland är livsmedel, läkemedel, skogsprodukter både virke och papper samt olika verkstadsprodukter, inklusive telekommunikationsutrustning och fordon. Importen består framförallt av livsmedel (ost, frukt och grönsaker), mineraler, halvfabrikat av järn och stål, vissa verkstadsprodukter samt kläder. Grekland är ett betydande turistmål och under 2014 uppskattas cirka 650 000 svenskar ha besökt Grekland. Det finns uppskattningsvis 2 500 fast boende svenskar i Grekland. De flesta bor i Athen, provinsen Makedonien samt på Kreta och Rhodos. Den svenska Röda Kors-hjälpen under andra världskriget samt Sveriges ställningstagande mot juntan 1967-1974, med stöd av exilgrekerna under denna period, har starkt bidragit till den positiva attityd man som svensk möter i Grekland. Skandinaviska Kyrkan i Athen finns i landet sedan 1976. Svenska arkeologer har verkat i Grekland i över 100 år. Svenska Institutet i Athen (SIA) grundades 1946 med arkeologi som huvudsyfte. SIA har även ett gästhem i Kavalla. Ett antal officiella besök gjorts länderna emellan på senare år: Till Sverige: Greklands president Karolos Papoulias besökte Sverige i maj 2008
15 (15) Greklands premiärminister Karamanlis var tillsammans med utrikesminister Bakoyannis på officiellt besök i Sverige våren 2009 Utrikesminister Stavros Lambrinidis besökte Stockholm i augusti 2011 Hälso- och socialminister Andreas Loverdos besökte Stockholm i april 2012 Turistminister Olga Kefalogianni besökte Stockholm i april 2013 Till Grekland: Kronprinsessan Victoria besökte Grekland i september 2009 Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni besökte Athen 2010 Försvarsutskottet besökte Athen 2010 Migrationsverket besökte Athen 2010 Riksdagens talman med delegation samt socialförsäkringsutskottet 2011 Utrikesminister Carl Bildt besökte Athen 26-27 mars och 16 september 2013, samt 16 september 2014 EU-minister Birgitta Ohlsson besökte Athen 11 oktober 2013 Under första halvåret 2014 besökte en rad statsråd och statssekreterare Athen för att delta i olika informella ministermöten anordnade av det grekiska EU-ordförandeskapet. Statssekreterare Hans Dahlgren besökte Athen 11 maj 2015