Europas beroende av gas från Ryssland

Energivetenskaper LTH MVKN10 Energitransporter, Ht 08 Svend Frederiksen Europas beroende av gas från Ryssland Mikael Lindquist, Viktor Jensen 2008 12 01

Sammanfattning Naturgas står idag för en fjärdedel av världens energiförbrukning och beräknas räcka i 60 år till. Naturgasen tar allt större plats i dagens klimatpolitik vilket får ses som naturligt då det förutspås att naturgasen blir den snabbast växande energikällan i Europa de 2 3 kommande decennierna. Ersättning av kol och olja med naturgas beskrivs kunna minska miljöproblemen kraftigt i Europa. Gasimporten till Europa domineras av rysk gas. Den ryska naturgasen svarar även för drygt 30 % av världens totala naturgasreserv. Idag så är 42 % av importerad gas till Europa (EU 27) från Ryssland, en andel som beräknas öka. Osäkerhet kring Rysslands förmåga att leverera tillräckliga mängder och tillgodose det ökade behovet samt rädslan för att Ryssland använder Europas beroende naturgas som ett politiskt påtryckningsmedel beskrivs av många som de största farhågorna. I Europa står naturgasanvändningen för 25 %. Utöver dagens andel av rysk gas i Europa beräkna EUkommissionen att energiimportbehov bedöms öka från 50 % till 70 % mellan år 2000 och 2030, samt att andelen importerad rysk gas väntas öka från 40 % till 60 %. Direkt kan nämnas att detta kanske inte är helt realistiskt då Gazprom idag har svårigheter att tillgodose sina åtagande och det de nästa 20 25 åren blir en stor prövning för dem. EU kommissionens prognoser tyder som nämnts på ett allt större beroende av gas från Ryssland. Men det finns flera som menar att så är inte fallet, en av dem är Pierre Noël som diskuterar detta i sin rapport: Beyond Dependence: How to Deal With Russian Gas. Där menar Noël att Europa i sin helhet inte har ett problematiskt beroende av gas från Ryssland utan att detta är överdrivet och att detta är att blunda för det riktiga problemet: The problem is divisiveness, not dependence. Russian gas is divisive because Europe s gas market is dysfunctional and segmenteded Sedan 1980 har andelen ryskimporterad gas minskat från 80 % till dagens 40 %. Därtill kan tilläggas att andel rysk gas idag står för endast 6,5 % av totala energitillförseln. Beroendet av rysk gas inom Europa är stor. Östeuropas andel av den totala gasmarknaden är oftast liten men mycket beroende av gas från Ryssland, samtidigt som den västeuropeiska står för en stor marknadsandel samt med en större mångfald av leverantörer. Italien och Tyskland står själva för nästan hälften av användningen av importerade rysk gas till Europa men är samtidigt inte lika beroende av just en leverantör som de östeuropeiska. Vidare beskriver Noël att nationella skillnader i den europeiska gasmarknaden inte skulle vara problematisk om den var homogen. Verkligheten är att den segmenteras vid ländernas gränser och att handeln länderna emellan är liten. Detta märktes tydligt vid gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland år 2006 samt då avbrott i Storbritannien skedde som följd av en brand samma år. 2

Innehåll Sammanfattning... 2 Inledning... 4 Allmänt om naturgas... 4 Miljö... 4 Marknad... 5 Gazprom... 5 Naturgasnätet... 5 Europas beroende av rysk gas... 6 Alternativ till Rysslands naturgas... 7 Konflikter... 8 Andra faror Terrorism och sjöröveri... 9 Källförteckning... 10 3

Inledning Naturgas står idag för en fjärdedel av världens energiförbrukning. Energinäten i Europa blir mer integrerade, energimarknaden mer sammanflätad vad det gäller infrastruktur och handelsutbyte. Naturgasen tar allt större plats i dagens klimatpolitik vilket få ses som naturligt då det förutspås att naturgasen blir den snabbast växande energikällan i Europa de 2 3 kommande decennierna. Gasimporten till Europa domineras av rysk gas. Den ryska naturgasen svarar även för drygt 30 % av världens totala naturgasreserv. Idag så är 42 % av importerad naturgas till Europa (EU 27) från Ryssland, en andel som beräknas öka. Osäkerhet kring Rysslands förmåga att leverera tillräckliga mängder och tillgodose det ökade behovet samt rädslan för att Ryssland använder Europas beroende naturgas som ett politiskt påtryckningsmedel. Så hur stort är Europas beroende av gas från Ryssland och vilka är de egentliga farorna? Allmänt om naturgas Naturgas är idag den tredje största lagrade energikällan i världen efter olja och kol. Den består av en blandning av olika brännbara kolväten. Naturgas utvinns från porösa berglager djupt under marken och under havsbotten. Då naturgas och olja har bildats under samma förutsättningar så förekommer de ofta tillsammans. Vid utvinning varierar metanhalten från 70 % och uppåt och innan gasen når slutanvändaren avskiljs oftast andra gaser som till exempel eten, butan och propan. Innan slutanvändningen består naturgasen till ca 90 %, detta kan dock variera lite från land till land, exempelvis så innehåller rysk gas normalt 99 % metan. Naturgasen är osynlig, gift och luktfri och även lättare än luft. Den låga densitet är en fördel ur säkerhetssynpunkt då den snabbt stiger och blandas ut i luften om utsläpp sker. Naturgas har en rad olika användningsområden som till exempel i industriella processer, för uppvärmning av fastigheter och småhus, i kraft och fjärrvärmeverk samt som fordonsbränsle. Det är gasens renhet och lätthet att reglera som gör den till en sådan viktig energikälla för industri och hushåll. Naturgas mäts normalt i kubikmeter men ibland används beteckningen normalkubikmeter (Nm 3 ), vilket då är en kubikmeter vid ett bestämt tryck och temperatur. Naturgas fortsätter att vara i gasform även vid mycket höga tryck och den komprimerade gasen benämns som CNG (Compressed Natural Gas), detta är även en vanlig benämning av naturgas då det används som fordonsbränsle. Vid nerkylning av naturgas till 162 grader Celsius övergår den till flytande form och benämns då LNG (liquefied natural gas). Vid nerkylning omvandlas 600 kubikmeter av naturgas i gasform till 1 kubikmeter i flytande form. Denna flytande form används på de platser där det finns naturgasfyndigheter som inte har någon ledning till stora förbrukare. Exempel på sådana fyndigheter är Nigeria, västra Australien och Qatar. Omvandlad naturgas till LNG fraktas på tankfartyg till stora distributionscentraler. Miljö Olika bränslen påverkar miljön mer eller mindre. Ur miljösynpunkt beskrivs naturgas oftast som ett bättre alternativ jämfört med andra bränslen. Naturgas är som kol och olja ett fossilt bränsle. Vid förbränning av fossila bränslen bildas koldioxid som bidrar till växthuseffekten. Mängden koldioxid som bildas beror framför allt på hur många kolatomer bränslet innehåller per energienhet. Det låga 4

kolinnehållet i naturgas bidrar på så viss till mindre utsläpp av växthusgaser relativt kol och olja. Naturgasen släpper ut runt 40 % mindre koldioxid än kol och 25 % mindre än olja. Naturgasen ger heller inga utsläpp av aska och stoft, svavel, tungmetaller och kolväten. Vad som generellt beskrivs som en stor fördel med naturgas är att den transporteras i uteslutande stor del genom ledningar. Genom detta undviks dyra och miljöovänliga transporter. Ersättning av kol och olja med naturgas beskrivs kunna minska miljöproblemen kraftigt i Europa. Marknad Naturgas står idag för en fjärdedel av världens energianvändning och beräknas räcka i 60 år till. Även här är i Europa står naturgasanvändningen för 25 %, vilket är den nästa största andelen efter olja som har 36 % av totala energianvändningen i Europa. Övriga energikällor är fasta bränslen, kärnkraft och förnybart med respektive 18 %, 14 % och 7 %. Några av de största naturgasfyndigheterna återfinns i Ryssland, Iran, Algeriet och Nordsjön. Den ryska naturgasen svarar ensamt för drygt 30 % av världens samlade naturgasreserver och är därmed den enskilt största. I Europa importeras strax över 40 % från just Ryssland följt av Norge med 24 % och Algeriet med 18 %. Utöver dagens andel av rysk gas i Europa beräkna EU kommissionen att energiimportbehov bedöms öka från 50 % till 70 % mellan 2000 och 2030, samt att andelen importerad rysk gas väntas öka från 40 % till 60 %. Med dessa prognoser är det svårt att se hur Europa ska ske utan ökad rysk inblandning. Med all sannolikhet kommer Europa vara fortsatt beroende av rysk gastillförsel. Behovet ökar starkt även hos icke klassiska industriländer och inom några år väntas länder utanför OECD gå om OECD länderna i förbrukning av naturgas. Men samtidigt som Europa är beroende av rysk gas är ju också Ryssland beroende av Europa att köpa den. Så från båda håll borde det finnas incitament till fortsatt goda relationer och samarbete. Sett till användningen av LNG i Europa så har importen av denna ökat från 15 % till 20 % mellan år 2000 och 2007. Gazprom Den klart dominerande aktören på den ryska gasmarknaden är statligt majoritetsägda Gazprom. Bolaget kontrollerar 60 % av landets bevisade reserver (29,1 triljoner m 3 ) och 17 % av jordens vilket gör företaget till världens största gasbolag. 2006 sålde Gazprom gas till Europa motsvarande omkring $ 6 miljarder där de största köparna är Tyskland, Frankrike, Turkiet samt Italien. Förutom Europa förser företaget hemlandet och forna sovjetstater med gas men exporterar även till USA, Japan, Sydkorea och inte minst Kina som är en växande marknad. Gazprom växer starkt och har bara på gassidan ett tiotal projekt vad gäller utbyggnad av pipelinesystem där Nord Stream genom Östersjön är ett. Naturgasnätet Den ryska naturgasen distribueras via Unified Gas Supply System of Russia (UGSS) som är världens största transmissionsnät för gas och ägs av Gazprom. Pipelinesystemet består av cirka 155 000 km rör och 268 kompressorer med en sammanlagd pumpkraft av 44,8 GW. För att jämna ut säsongsbetingade fluktuationer används underjordiska förvaringskammare på strategiska platser som snabbt kan kopplas in vid plötsliga förbrukningstoppar. UGSS transporterade år 2005 nästan 700 miljarder m 3 varav Gazprom stod för 548 miljarder m 3 och mindre oberoende producenter för resterande del. Gazprom bygger ständigt ut nätet för att möta framtidens behov som bolaget 2020 beräknar uppgå till 760 miljarder m 3. Stora projekt är förutom Nord Stream bland annat utbyggnad 5

av pipelines genom Polen och Vitryssland och en ny huvudledning från urengoyfältet i norra Ryssland. I de flesta infrastrukturella system uppstår så kallade flaskhalsar där flödet stannar upp och systemet inte fungerar optimalt. Internationella gasunionen (IGU) har identifierat de största bristerna beträffande den europeiska gasförsörjningen. Länder som Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland och Italien omnämns och i de flesta fall påpekas behovet av fler LNG terminaler och ökade förvaringsmöjligheter, förutom utbyggnad av själva rörsystemet. Figur 1 Olje och gastransportsystem i Europa Europas beroende av rysk gas Hur beroende är då egentligen Europa av gas från Ryssland? Direkt kan nämnas att Gazprom produktion av naturgas idag är otillräcklig för att tillgodose sina åtagande. För att kompensera för detta bortfall som beror på att Yamalfälten inte brukas idag importeras gas från Centralasien och främst Turkmenistan. Över de nästa 20 25 åren förväntas detta förvärras. Kombinationen av andelen rysk gas idag och EU kommissionens prognoser tyder på ett allt större beroende av gas från Ryssland. Men det finns flera som menar att så är inte fallet, en av dem är Pierre Noël som diskuterar detta i sin rapport: Beyond Dependence: How to Deal With Russian Gas. Där menar Noël att Europa i sin helhet inte har ett problematiskt beroende av gas från Ryssland utan att detta är överdrivet och att detta förbise det riktiga problemet: 6

The problem is divisiveness, not dependence. Russian gas is divisive because Europe s gas market is dysfunctional and segmenteded Ryssland är som beskrivits innan Europas största externa leverantör av gas men med en andel långt ifrån monopolistisk. Sedan 1980 har andelen ryskimporterad gas minskat från 80 % till dagens 40 %. Därtill kan tilläggas att andel rysk gas idag står för endast 6,5 % av totala energitillförseln. Skillnaden inom Europa är stor. Östeuropas andel av den totala gasmarknaden är oftast liten men mycket beroende av gas från Ryssland, medans den västeuropeiska står för en stor marknadsandel samt med en större mångfald av leverantörer. Italien och Tyskland står själva för nästan hälften av användningen av importerade rysk gas till Europa men samtidigt inte lika beroende av just en leverantör som de östeuropeiska. I figur 2 nedan tydliggörs detta. Figur 2 Imports of Russian gas, rate of dependence on Russia and size of the gas market (2006) Vidare beskriver Noël att nationella skillnader i den europeiska gasmarknaden inte skulle vara problematisk om den var homogen. Verkligheten är att den segmenteras vid ländernas gränser och att handeln länderna emellan är liten. Detta märktes tydligt då liten omlokalisering av gas skedde vid gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland år 2006 (se under konflikter nedan) samt då avbrott i Storbritannien skedde som följd av en brand samma år. Alternativ till Rysslands naturgas Länder föredrar som regel ur energipolitisk synvinkel att vara så oberoende som möjligt vad gäller energiförsörjningen. Att minska sårbarheten behöver inte innebära att producera all energi inom landets gränser, utan kanske snarare att sprida riskerna och diversifiera källorna. Vilka alternativ finns det då till den ryska gasen? Inom Europa är Norge, Nederländerna och Storbritannien de största producenterna. Men jämfört med Rysslands gasreserver på nästan 30 % av världens totala står de tre länderna för cirka 2 %. Både Norges, Nederländernas och Storbritanniens fyndigheter återfinns till 7

havs och med förbättrad teknik finns framtida möjligheter att borra på betydligt större djup än idag och på så vis öka uttaget av naturgas. Jättarna efter Ryssland är Iran och Qatar med omkring 15 % vardera av världens gasreserver. Med utbyggda LNG faciliteter och kan importen öka härifrån. Närmsta landet geografiskt utanför Europa med betydande naturgastillgångar är Algeriet (cirka 2,6 %). Just nu byggs en ledning från Algeriet till Spanien där en del utgörs av en 210 km lång, 900 miljoner dyr ledning genom Medelhavet. I ett steg till att minska beroendet av rysk gas här har EU nyligen ingått avtal med Turkmenistan som gått med på att årligen leverera 10 miljarder kubikmeter naturgas Europas produktion av biogas ökar för varje år, 2006 framställdes motsvarande drygt 60 TWh. Biogas från jordbruks och samrötningsanläggningar växer kraftigast men deponi utgör den största källan. Det klassiska användningsområdet är fordonsgas, men det går bra att via uppgraderingsanläggningar tillverka syntetisk naturgas (SNG) och mata in på naturgasnätet. Här finns det alltså utrymme att öka den inomeuropeiska produktionen av naturgas. Tyskland är störst i Europa där biogasanläggningar etableras i snabb takt. Biogasmarknaden påverkas tämligen direkt av priset på energigrödor, vilket varit fallet sedan 2006 då tillväxttakten började minska något. Många länder har infört subventioneringar vilket gjort biogasen konkurrenskraftig och som på alla marknader krävs det långsiktiga stabila politiska beslut för att investerare ska känna sig trygga att agera. Biogas från jordbruks och samrötningsanläggningar är exempel på decentraliserad energiproduktion som fångar in mindre producenter som annars inte skulle utnyttjas. Småskalig Combined Heat and Power (CHP) kan hjälpa till att öka oberoendet genom installation av mindre lokala kraftvärmeverk. Utvecklingen av nya energiförsörjningstekniker kan förstås hjälpa till att minska beroendet av rysk gas. Det har länge pratats om exempelvis fusion och vätgas/bränsleceller men något kommersiellt gångbart har ännu inte sett dagens ljus och lär inte göra det inom överskådlig tid. Men fortsatt forskning ger så småningom resultat, i vilken form det än må vara. Konflikter En följd av Europas stora import av rysk gas är att tillförseln kan strypas vid en eventuell konflikt och därmed utgöra ett strategiskt politiskt spelkort från ryskt håll. Det inträffade i januari 2006 då Ukrainas gasleveranser stängdes av. Bakgrunden var att gamla sovjetstater köpt gas betydligt billigare än rådande världsmarknadspris som exempelvis västeuropeiska länder betalar; 50 dollar jämfört med 230 dollar per tusen m 3 naturgas. Ukraina hävdade att detta var en bestraffning för att landet, med ryska ögon, blivit allt för västvänligt i spåren av den orangea revolutionen. Fler länder som närmat sig väst fick höjd gasräkning, nämligen Georgien, Moldavien samt Armenien. Samtidigt behöll andra mer rysslandvänliga länder som Vitryssland det lägre priset. Ukraina är dessutom ett transmissionsland för mycket av den gas som ska vidare västerut till övriga Europa. Som motdrag krävde Ukraina bättre betalt för att tillåta detta. Dessutom verkade det som att gas stals eftersom Ryssland bara ströp flödet motsvarande Ukrainas behov men att länder som exempelvis Frankrike och Italien ändå drabbades av minskad tillförsel. Till slut utarbetades en kompromiss där Ryssland fick bättre betalt för gasen och Ukraina höjde transmissionsavgifterna. Vid tiden för denna konflikt rådde febril verksamhet på högsta EU nivå för att säkra tillförseln av naturgasen igen. 8

Andra faror Terrorism och sjöröveri Då gasledningarna som regel ligger ovan mark och utgör ett nätverk på tusentals mil finns det risk för terroristangrepp. Om sabotörer skulle vilja finns det möjlighet att slå ut försörjningen till stora delar av Europa genom att attackera strategiska punkter i pipelinesystemet. I takt med att efterfrågan och produktionen av LNG ökar transporteras följaktligen allt större volymer gas med båt. Närmsta vägen till Europa från Asien går genom Suezkanalen, men på senare tid har piratverksamheten utanför Afrikas horn blivit allt mer intensiv. Det föreligger alltså viss risk att skepp kapas med krav på lösesumma och arbetstidsförluster som följd (i bästa fall). Bara hittills under 2008 har upp emot 100 fartyg angripits utanför Somalias kust och i november kapades oljetankern Sirius Star som fullastad rymmer två miljoner fat olja. 9

Källförteckning [1] Noël, Pierre. (Nov 2008). BEYOND DEPENDENCE: HOW TO DEAL WITH RUSSIAN GAS Hämtat den 15 November, 2008, från European Council On Foreign Relations: http://ecfr.eu/ [2] Göhl, L, (2006) Kan Europa lita på Ryssland som gasleverantör efter leveransstoppet till Ukraina? Hämtat den 10 November från http://www.energimarknadsinspektionen.se/bibliotek/rapporter [3] Erixon, F. (Jul 2008). Europe s energy dependence and Russia s commercial assertiveness Hämtat den 10 November från European Centre For International Political Economy: http://www.ecipe.org/ [4] Generell information om Gazprom och naturgasnät hämtat från http://www.gazprom.com/ 10