XV/6026/99 SV UNDERSÖKNING AV ÖVERENSSTÄMMELSEN MELLAN IAS 32 (REVIDERAD 1998) OCH GEMENSKAPENS REDOVISNINGSDIREKTIV GENERALDIREKTORAT XV Inre marknad och finansiella tjänster
Detta dokument har utarbetats för internt bruk inom kommissionen. Det återspeglar inte nödvändigtvis kommissionens officiella hållning. Mångfaldigande tillåts med angivande av källan, utom för kommersiella ändamål. 2
1. 1. INLEDNING IAS 32 "Financial Instruments: Disclosure and Presentation (Finansiella intrument: upplysningar och presentation) utfärdades i mars 1995 av International Accounting Standards Committee (IASC) och, och reviderades i december 1998 efter en del smärre ändringar med hänvisning till IAS 39 Financial Instruments: Recognition and Measurement (Finansiella instrument: Upptagande i redovisningen och uppskattning). Den ursprungliga normen trädde i kraft för bokslut vars redovisningsperiod inleds den 1 januari 1996 eller senare, och ändringarna av IAS 32 kommer att träda i kraft i och med att ett företag tillämpar IAS 39, som i sin tur träder i kraft för räkenskapsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare. IASC:s ständiga tolkningskommitté (SIC) gav ut en tolkning av IAS 32, SIC-16, som är tillämplig på räkenskapsperioder som inleds den 1 juli 1999 eller senare även om ett antagande före den tidpunkten uppmuntras. Kontaktkommittén har granskat överensstämmelsen mellan IAS 32 och gemenskapens redovisningsdirektiv och anger i följande punkter de frågor som bör övervägas när man beslutar om och i vilken utsträckning SIC-16 kan tillämpas i EU:s rättsordningar. 2. SÄRSKILDA FRÅGOR De flesta upplysningskrav som följer av IAS 32 är mycket mer långtgående än kraven enligt direktiven och, i så måtto, förenliga med dem. Det finns emellertid tre rapporteringskrav i IAS 32 som är oförenliga med det fjärde och sjunde bolagsdirektivet och/eller det andra bolagsdirektivet, som behandlar bevarande av bolagskapital. Klassificering av redovisningsposter som antingen tillgång eller eget kapital. Enligt stycke 18 i IAS 32 krävs att ett finansiellt instrument som har givits ut av den redovisande enheten behandlas som eget kapital respektive skuld med hänvisning till huruvida det uppfyller definitionen på en "finansiell skuld" snarare än med hänvisning till dess juridiska form. Denna princip går igen i stycke 23 (i vilket anges att beträffande instrument som har karaktär av både eget kapital och skuld bör båda komponenterna särredovisas) och stycke 30 (i vilket anges att räntor och amorteringar på finansiella instrument antingen bör behandlas som ränta eller debiteras direkt mot eget kapital, alltefter balansräkningens uppställningsform). Detta innebär exempelvis att en preferensaktie med obligatorisk rätt till inlösen klassificeras som skuld enligt IAS 32. Detta följer inte de uppställningsformer för balansräkningen som fastställs i artiklarna 9 och 10 i det fjärde direktivet, som innehåller en rubrik för "tecknat kapital" inom huvudrubriken "Eget kapital". Om sådana aktier emitteras av ett dotterbolag och tas upp som skuld i koncernredovisningen (den sammanställda redovisningen), strider detta mot artikel 21 i det sjunde direktivet, i vilken anges att minoritetsintressen skall redovisas som en "separat post" i koncernbalansräkningen. Att redovisa aktier bland skulderna skulle dessutom omöjliggöra tillämpningen av det andra bolagsrättsdirektivet, som bl. a. föreskriver regler för vinstutdelning och för åtgärder i händelse av betydande förlust av kapital. Dessa regler grundas på förhållandet mellan - och "multipler" av tillgångar, skulder och eget kapital inklusive kapitalreserver, såsom dessa tas upp i 3
räkenskaperna. Den konkreta effekten av dessa regler varierar beroende på om aktierna tas upp under eget kapital eller bland skulderna. Detta till följd av att exempelvis tillämpningen av det andra direktivet förutsätter att inlösbara preferensaktier tas upp i räkenskaperna under eget kapital, vilket innebär att tillämpningen av direktivet skulle bli snedvriden om de i enlighet med kravet i IAS 32 redovisades bland skulderna. En möjlig lösning på denna konflikt skulle kunna bestå i att redovisa sådana aktier, vilka enligt IAS 32 måste klassificeras som skulder, separat under en tilläggsrubrik inom huvudrubriken "Eget kapital". Redovisning av räntor och utdelningar I stycke 30 i IAS 32 anges att ränta, utdelning, vinster och förluster som hänför sig till finansiella instrument, eller en del av dessa, och som har klassificerats som skuld skall upptas i resultaträkningen som antingen utgift eller inkomst. Detta står i strid med artiklarna 23-26 i det fjärde direktivet när det gäller aktier som klassificeras som tecknat kapital enligt direktivet, men som skuld enligt IAS 32. Enligt direktivet medges inte att utdelningar på aktier tas upp i resultaträkningen som räntekostnad, såsom krävs enligt IAS 32. "Split accounting" (uppdelad redovisning) I stycke 23 i IAS 32 anges att utgivaren av ett finansiellt instrument, som innehåller både inslag av skuld och eget kapital, skall särredovisa instrumentets komponenter som skuld respektive eget kapital. Denna metod kallas split accounting, och innebär exempelvis att ett skuldinstrument som kan omvandlas till eget kapital vid en viss tidpunkt i framtiden, bör redovisas uppdelat på så sätt att skuldkomponenten redovisas under rubriken skulder och möjligheten att konvertera till eget kapital redovisas under rubriken eget kapital. Fjärde direktivet innehåller inga bestämmelser om "split accounting". Det föreligger därför inte någon konflikt mellan direktivet och kravet enligt IAS 32 att tillämpa "split accounting". Kvittning av tillgångar och skulder I stycke 33 i IAS 32 anges att fordringar på och skulder till en och samma tredje part skall nettoredovisas om det föreligger en rätt till kvittning som kan hävdas juridiskt och avsikten är nettoavräkning eller samtidig avräkning. Enligt artikel 7 i fjärde direktivet är all kvittning mellan tillgångs- och skuldposter förbjuden. Om det emellertid finns en rätt som kan hävdas juridiskt, utgör en nettoredovisning av tillgångs- och skuldbelopp inte någon kvittning. Tillämpningen av bestämmelserna i stycke 33 i IAS 32 strider följaktligen inte mot förbudet mot kvittning i artikel 7. 4
Egna aktier Ett bolags egna aktier omfattas inte av definitionen på en finansiell tillgång i IAS 32. Detta medför, i enlighet med den tolkning som föreskrivs i SIC-16, att alla den rapporterande enhetens innehav av egna aktier (med undantag av aktier som innehas i samband med ett aktietilldelningssystem till förmån för de anställda) bör redovisas i form av ett avdrag från eget kapital snarare än som en tillgång. Om det i en medlemsstats nationella lagstiftning tillåts att egna aktier tas upp i balansräkningen, skall de i enlighet med artiklarna 9, 10 och 13 i det fjärde direktivet redovisas antingen som anläggnings- eller omsättningstillgångar. Upptagande i redovisningen av egna aktier bland tillgångarna i balansräkningen utgör emellertid inte den i IAS 32 i förening med SIC-16 rekommenderade redovisningsmässiga behandlingen. I vårt dokument "Undersökning av överensstämmelsen mellan SIC-16 och gemenskapens redovisningsdirektiv" behandlas denna situation mer ingående och analyseras i ljuset av olika särskilda omständigheter. 3. SLUTSATSER (i) (ii) (iii) (iv) (v) (vi) Som huvudregel utgör IAS 32 endast ett komplement till redovisningsdirektivens upplysningskrav. Bestämmelsen i IAS 32 om att vissa finansiella instrument (exempelvis obligatoriskt inlösbara preferensaktier) som i juridisk mening utgör eget kapital men som enligt kriterierna i IAS 32 till sitt innehåll utgör skuld, skall behandlas som skuld, strider mot de föreskrivna uppställningsformerna för balansräkningen i det fjärde direktivet, och mot det sjunde direktivet om dessa instrument emitteras av dotterbolag. En sådan redovisningsmässig behandling motverkar också det andra bolagsdirektivets funktion. En möjlig lösning på denna regelkonflikt skulle kunna bestå i att redovisa sådana instrument separat under en ny tillkommande rubrik inom huvudrubriken "Eget kapital". Bestämmelsen i stycke 30 i IAS 32 om att ränta, utdelning, vinst och förlust på finansiella instrument eller en andel därav, som klassificeras som finansiell skuld, bör redovisas som utgift eller inkomst i resultaträkningen strider mot artiklarna 23 26 i det fjärde direktivet när det gäller aktier som klassificeras som tecknat kapital enligt direktivet, men som skuld enligt IAS 32. Det fjärde direktivet innehåller inga bestämmelser om "split accounting" (uppdelad redovisning). Följaktligen föreligger ingen konflikt mellan direktivet och kravet enligt IAS 32 på att tillämpa "split accounting" i de situationer där ett finansiellt instrument har inslag av både tillgång och skuld. Artikel 7 i det fjärde direktivet innehåller ett förbud mot kvittning mellan tillgångs- och skuldposter. Tillämpningen av bestämmelserna i stycke 33 i IAS 32 ger emellertid inte upphov till någon konflikt med förbudet mot kvittning i artikel 7. Tillämpningen av definitionen på en finansiell tillgång enligt IAS 32, såsom den tolkats i SIC 16, innebär att egna aktier redovisas i form av ett avdrag från eget kapital i stället för att tas upp som en tillgång. Det finns vissa specifika situationer när detta sätt att redovisa inte är förenligt med de krav som anges i det fjärde direktivet på 5
balansräkningens uppställningsformer. Dessa specifika situationer behandlas mer ingående i vårt dokument "Undersökning av överensstämmelsen mellan SIC-16 och gemenskapens redovisningsdirektiv". 6