Strålning från mobiltelefoner

1 Strålning från mobiltelefoner Projekt i Mätteknik för Z2. 2002-04-18 Anders Abelmann Nils Bjerkås Rasmus Sameby Johan Wiqvist Z-programmet Chalmers tekniska högskola Göteborg

2 Sammanfattning Eftersom ingen med säkerhet kan säga att mobiltelefoni är ofarligt krävs det att man vidtar försiktighetsåtgärder. Ett led i detta är de gränsvärden som har tagits fram av ICNIRP (Internationella kommissionen för skydd mot ickejoniserande strålning). När man använder en mobiltelefon är man intresserad av hur mycket strålning som absorberas i huvudet på användaren. Denna mängd får inte överskrida SAR-värdet (Specific Absorption Rate) 2 W/kg. Man är även intresserad av hur bra din telefon kommunicerar och detta mäts med hjälp av TCP (Telephone Communication Power). Det finns även gränsvärden för hur mycket basstationerna får stråla ut. Det bedrivs mycket forskning kring hälsoriskerna med att använda sin mobiltelefon. Men resultaten går isär och det är svårt att med säkerhet fastslå något. Det man är överens om är att vi får en lokal uppvärmning av huden i det aktuella området men om detta har några negativa effekter vet man inte. Vid mätning av strålning från mobiltelefoner hamnade det högsta uppmätta värdet strax under det av ICNIRP rekommenderade gränsvärdet. Strålning från basstationer är för det mesta relativt ofarlig eftersom strålningen avtar med kvadraten på avståndet och antennerna oftast är monterade högt upp på hustak eller master. Alltså kan man komma i närheten av gränsvärdet genom att själv prata i mobiltelefon, däremot behöver man sällan oroa sig för strålning från basstationer. Trådlösa telefoner strålar avsevärt mycket mindre än vanliga mobiltelefoner. Helt klart är att antennen i både basstation och telefon har stor betydelse i hur mycket strålning människan utsätts för. Stor del av strålningen från en mobiltelefon tas direkt upp av huvudet. Genom att bygga bättre antenner kan man öka effektivitet hos basstationer och minska andelen strålning som tas upp i huvudet. Mätningar av strålningen från mobiltelefoner kan utföras i ekofria rum eller i sk modväxlande kammare. Att mäta i det sistnämnda är det mest ekonomiska, och resultaten mellan båda stämmer bra överens. Allmänhetens oro över basstationerna har inte fått något stöd i mätningarna, tvärtom ligger strålningsnivåerna långt under gränsvärdena. Däremot kan vissa telefonmodeller i extrema fall komma upp nära gränsvärdet, men aldrig över. När det gäller strålningen från telefonen så har det stor betydelse i vilken position den hålls, det bästa är att hålla den längs en tänkt linje från örat till munnen.

3 Innehållsförteckning 1 INLEDNING...4 2 GRÄNSVÄRDEN OCH HÄLSORISKER...5 2.1 Gränsvärden...5 2.2 Hälsorisker...6 3 STRÅLKÄLLOR...7 3.1 Mobiltelefoner...7 3.2 Basstationer...7 4 ANTENNER...8 5 MÄTNINGAR...9 5.1 Ekofritt rum...9 5.2 Modväxlarkammare...9 5.3 Så här mäter man...10 6 DISKUSSION...11 7 REFERENSLISTA...12 7.1 Internet och tidskrifter, samt seminarium...12 7.2 Bilder...12

4 1 Inledning Den här rapporten är skriven som en del av kursen Mätteknik, vårterminen 2002 på Z-programmet vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Den handlar om riskerna och de eventuella hälsoeffekter som är förknippade med mobiltelefoni. Vi har i första hand behandlat GSM-systemet på 900 MHz och 1800 MHz. Rapporten är uppdelad i fyra avsnitt där vi behandlar definitioner/hälsorisker, strålkällor, antenner och mätmetoder. Första inspirationen fick vi vid seminariet som behandlade strålningsrisker samt mätning av strålning 5 mars 2002 och hölls av Per-Simon Kildahl och Yngve Hamnerius. Resterande fakta har vi samlat via diverse rapporter i tidskrifter och på Internet. Vi vill rikta ett speciellt tack till vår handledare och examinator Gunnar Elgered.

5 2 Gränsvärden och hälsorisker 2.1 Gränsvärden Mobiltelefonen har verkligen blivit en succé på senare år. Idag använder ca 70% av Sveriges befolkning mobiltelefon och andelen användare ökar för varje dag. När vi pratar i telefonen utsätts vi för radiovågor med frekvenser runt 900 MHz alternativt 1800 MHz beroende på vilken typ av telefon vi använder. En del av dessa vågors energi kommer att absorberas i huvudet på användaren. Att detta ger biologiska effekter på oss användare är dagens forskare överens om, men huruvida dessa effekter är hälsofarliga eller inte finns det idag inget entydigt svar på (1). Med hänsyn till detta har ICNIRP (Internationella kommissionen för skydd mot ickejoniserande strålning) tagit fram ett gränsvärde för hur mycket strålning en användare får absorbera, för att på så vis minimera riskerna för skadliga effekter. Detta värde kallas SARvärdet (Specific Absorbtion Rate) (1). Mer exakt beskriver SAR-värdet hur mycket energi som per tidsenhet och massenhet tas upp i huvudet. Sedan anges det högst uppmätta värdet som medelvärde över antingen 1 eller 10 gram vävnad beroende på om man följer amerikanska eller europeiska normer. I Europa är gränsvärdet 2 W/kg i 10 gram vävnad medan gränsvärdet i USA ligger på 1.6 W/kg i 1 gram vävnad (1). Bakgrunden till dessa värden är att man vid långvarig bestrålning har funnit att ögonlinsen skadas vid 10 W/kg. Man har sedan lagt till en säkerhetsfaktor på 5 och på så vis kommit ner till 2 W/kg (1). Men nu tycker inte alla att detta gränsvärde räcker till för att skydda mot eventuellt skadliga effekter. Därför har TCO Development tagit fram en märkning för mobiltelefoner. Man börjar med att sänka SAR-värdet till max 0.8 W/kg och inför sedan ett nytt begrepp nämligen TCP (Telephone Communication Power). När man mäter SAR-värden kollar man hur mycket energi som absorberas av användaren när telefonen arbetar på full effekt. Men när telefonen har bra kontakt med sin basstation dvs. när man har bra sändning så reglerar telefonen ner sin effekt och minskar på så vis strålningen. En telefon med ett högt SAR-värde kan alltså i praktiken stråla mindre under ett samtal där telefonen har bra kontakt med basstationen, än en telefon med lägre SAR-värde men som på grund av dåliga vågutbredningsförhållanden till basstationen tvingas sända på maxeffekt. TCO menar därför på att det är viktigt att även mäta hur effektiv telefonen är och detta gör man med hjälp av TCP (2). ICNIRP har även tagit fram gränsvärden för basstationer (gäller även annan teknisk utrustning). Här måste man ta hänsyn till att hela kroppen utsätts för strålning. Kroppen reagerar olika beroende på vilken frekvens strålningen har. Det finns därför en rad olika gränsvärden. De som är intressanta i vårt fall är de som ligger vid 900 MHz samt 1800 MHz. Även här har de tagit till en säkerhetsfaktor på 5 och då kommit fram till följande värden. Vid 900 MHz gäller 4,5 W/m 2 uttryckt i strålningstäthet eller 41 V/m uttryckt i fältstyrka. För 1800 MHz gäller istället 9 W/m 2 respektive 61 V/m (3). Gränsvärdena skiljer sig mycket länderna emellan, där Sverige har 4,5 W/m 2 har t. ex. Salzburg i Österrike mycket lägre gränsvärden på 1 mw/m 2 (13). Sveriges gränsvärde är satt enligt ICNIRP, och är baserat på

6 vad som bevisligen är farliga nivåer, medan Österrike har ett gränsvärde satt med en mycket bred säkerhetsmarginal. 2.2 Hälsorisker Det finns som sagt inga bevis på att mobiltelefoni har några negativa inverkningar på människan, men å andra sidan finns det inte någon som med säkerhet kan säga att så inte är fallet. De symptom som oftast rapporteras av mobiltelefonsanvändare är huvudvärk, öron- och synbesvär, en känsla av illamående eller yrsel, en stickande känsla i huden samt domning eller rodnad i ansiktet och nacken. Men huruvida dessa symptom verkligen beror på användandet av mobiltelefonen är väldigt svårt att fastslå. Det kan tex. lika gärna bero på stress, dålig sömn eller dylikt (4). Det görs väldigt mycket försök för att finna svaren till alla frågor kring hälsoriskerna. Men svaren vi får är oftast väldigt svårtolkade. Det har tex. utförts ett försök där genetiskt manipulerade möss utvecklade cancerformen lymfom, men det finns även försök där man finner en minskad förekomst av tumörer hos de exponerade djuren. Hur skall man tolka detta? Sedan kvarstår även frågan om vi människor reagerar på samma vis. Ett annat försök som utförts på råttor av ett forskarteam i Lund visar att de vid strålning från en mobiltelefon får läckage inne i hjärnan. Strålningen gör så att den sk Blod-hjärnbarriären som i vanliga fall håller borta oönskade ämnen öppnar sig. - Vi har sett att albumin, äggviteämnen, i blodet läcker ut i nervcellerna där ämnena tas upp. Om detta är farligt kan vi inte svara på, säger Leif Salford, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet (5). Det har även gjorts försök på människor. Man har undersökt om hjärnans elektriska aktivitet (EEG) påverkas under ett mobilsamtal. Även här går resultaten isär. En del undersökningar tyder på en viss ändring medan andra studier inte kunnat finna något sådant samband (1). På den kanske viktigaste frågan om mobiltelefoni kan leda till cancer kan man hitta följande stycke i en rapport skriven av IEGMP (Independent Expert Group On Mobile Phones) 5.12 The energy quanta of radiation at 0.9 and 1.8 GHz equal 4 and 7 µev, respectively (1 µev is a millionth of an ev). Both these values are extremely small compared with the energy of around 1 ev needed to break the weakest chemical bonds in genetic molecules (DNA). As already noted, it seems impossible, therefore, that RF radiation could damage DNA directly, which might start cells on the path to cancer. Detta stycke tyder ju på att det verkar otroligt att mobiltelefoni skulle kunna bilda en tumör. Men det finns undersökningar som visar att det visst finns ett samband mellan cancer och just mobiltelefoni. Även här går alltså resultaten isär (6). Den största undersökningen som utförts ägde rum i Danmark, innefattade 400 000 personer, och visar på att det inte finns något samband. Men det finns en del frågetecken kring en sådan här studie. I detta fall har t.ex. inga storkonsumenter deltagit utan bara vanliga användare, ingen av de deltagande var under 18 år, det var även oklart under hur lång period var och en hade använt sin mobiltelefon. Alla dessa faktorer kan spela en väldigt viktig roll för slutresultatet, det är därför svårt att dra en knivskarp slutsats av en sån här studie. En amerikansk professor, Henry Lai vid University of Washington, har visat att 80% av den forskning som industrin finansierar visar att mobiltelefoner inte har farlig strålning medan

7 resultatet är det omvända i annan forskning. Undersökningen i Danmark var finansierad av Tele Danmark och mobiloperatören Sonofon. Även detta får man alltså väga in i resultatet (7). Det enda forskarna är överens om är att risken för trafikolyckor ökar när du använder din mobiltelefon i trafiken. Så sammanfattningsvis kan man säga att ingen vet med säkerhet hur du påverkas av din mobil, så ett visst mått av försiktighet kan vara på sin plats. Framförallt då du vistas ute i trafiken. 3 Strålkällor 3.1 Mobiltelefoner Vanliga GSM-telefoner använder de två frekvenskanalerna 900 MHz och 1800 MHz. Den maximala sändareffekten för de olika frekvenserna ligger på 2W resp. 1W. GSM-systemet sänder information i pulser, s.k. tidsluckor. Detta gör att signalen komprimeras till 1/8 av tiden och på så sätt kan maximalt åtta telefoner samtidigt utnyttja en frekvens. Medeleffekten blir då endast 1/8 av maxeffekten. GSM-systemet har också ett s.k. nedregleringssystem som avväger hur stor effekt som behöver användas för kontakt mellan telefon och basstation. När kontakten upprättas används en förutbestämd effekt och sedan anpassas effekten till högsta nödvändiga nivån. Befinner sig telefonen långt ifrån en basstation behöver stor effekt användas, men är avståndet kortare så kan effekten reduceras. För att ytterligare sänka strålningsnivån, så minskar telefonens aktivitet när användaren lyssnar och endast en viss överföring av bakgrundsljudet sker. Detta gör att medeleffekten minskas med nära 50%, förutsatt att användaren pratar lika länge som han/hon lyssnar. Tredje generationens mobilsystem, UMTS, använder frekvensområdet mellan 1900 och 2200 (3) MHz och fungerar ungefär som GSM. Systemet använder inte tidsluckor, utan istället kodas signalen så att flera telefoner kan använda samma frekvens. UMTS använder ett liknande, men snabbare nedregleringssystem och aktiviteten minskar när användaren lyssnar, precis som i GSM-systemet. Detta innebär att basstationerna har ungefär samma uteffekt som inom GSM-systemet, dock behövs många fler basstationer för att kunna utföra alla de tjänster som det nya systemet tillhandahåller. 3.2 Basstationer För att kunna kommunicera från en mobiltelefon så måste telefonen ha kontakt med en basstation. Basstationer är oftast placerade på höga master eller byggnader (se fig i), för att få så god kontakt med telefonen som möjligt. En basstation kan ha en räckvidd på upp till 35 km (3), men i tät telefontrafik är räckvidden betydligt kortare. Därför är basstationerna tätt placerade i större städer. En basstation placerad utomhus sänder vanligtvis ut 5-10 W (3) per frekvenskanal, medan en som är placerad inomhus sänder ut betydligt lägre effekt. Basstationernas strålning är riktad (se figur i och ii), vilket Figur i. Riktad strålning från basstation. innebär att strålningen bakom en antenn är ca 300 gånger (3) mindre än strålningen framför. Alltså behöver man inte oroa sig över att en basstation monteras på taket av byggnaden som man bor i. Troligtvis ger en antenn på grannhusets tak betydligt större strålningseffekt. Strålningen från en antenn avtar

8 med kvadraten på avståndet, vilket innebär att strålningen har minskat avsevärt bara några få meter från antennen. SSI har genomfört en undersökning (3) där den totala exponeringen av radiofrekventa fält mellan 30 och 2000 MHz uppmätts på 31 platser i Sverige. De olika platser som testats är: storstad, mindre stad och landsbygd. Dessutom har vissa mätningar inomhus i olika områden gjorts. De högsta värdena uppmättes i storstäder och i närheten av radio/tv-master. Lägsta värden uppmättes på landsbygden och inomhus. Det högsta uppmätta värdet var 3mW/m 2, vilket är under 1/1000 av det av ICNIRP rekommenderade gränsvärdet. På landsbygden var det tvsändningar stod för den största delen av de uppmätta exponeringarna, men i storstäder var det GSM 900 basstationer som dominerade. Trådlösa telefoner ingick också i testet och det visade sig att strålningen från en basstation till en trådlös telefon aldrig översteg 1/10000 av det rekommenderade värdet från ICNIRP. SSI har också testat 20 st. mobiltelefoner (3) av 10 olika märken. Det högsta uppmätta SARvärdet var 1,7 W/kg vilket ligger strax under maxvärdet på 2,0 W/m 2. 4 Antenner De enklaste och vanligaste antennerna för mobiltelefoner strålar ungefär lika mycket i alla riktningar. Detta är nödvändigt eftersom användare inte vet var basstationen är och kan därför heller inte rikta in antennen mot denna. En mindre bra sidoeffekt av detta är att en stor del av strålningen inte kommer till någon nytta, upp till 50% av telefonens strålning upptas av huvudet och omvandlas direkt till värme. Det betyder att telefonen måste kompensera och öka effekten för att få en bra förbindelse. Att minska andelen strålning som tas upp av huvudet innebär inte bara en minskning av eventuella hälsoeffekter utan också tekniska vinster, till exempel bättre ljudkvalitet, snabbare dataöverföring och att batteriet räcker längre. Det finns flera olika sätt att göra detta. En längre utdragbar antenn strålar ofta betydligt effektivare än korta antenner. Inbyggda antenner kan ha nackdelen att handen som håller i telefonen absorberar en hel del strålning och tvingar telefonen att öka effekten. Ett annat sätt är att konstruera antennen så att den enbart strålar bort ifrån huvudet. Ett tredje sätt kan vara att montera två antenner på telefonen med en halv våglängds avstånd från varandra. Telefonen väljer då den antennen med bäst signal för tillfället. Detta gör att telefonen hela tiden får så bra förbindelse som möjligt och kan gå ner i effekt. Efter de senaste testerna över strålningen vid praktisk användning av mobiltelefon visar det sig dock att det är många fler faktorer än just antennens utformning som spelar in. En telefonmodell med inbyggd antenn är inte nödvändigtvis sämre än en annan med utdragbar och vice versa. Dock är testerna olika från gång till gång och hur mycket de har att göra med verkligheten återstår att se. När det gäller basstationerna så består de oftast av tre stycken antenner som täcker av 120 var av de önskade 360. Till skillnad från mobiltelefonens antenn strålar de inte lika mycket i alla riktningar. Man vill kunna täcka av så stor markyta som möjligt och därför är strålningsområdet väldigt smalt i höjdled så att räckvidden blir maximal. I och med att fler och fler använder mobiltelefoner så ökar kraven på basstationernas effektivitet. Ett bra sätt att öka effektiviteten med upp till 120 % (12) är att byta ut Figur ii. Adaptiv antenn.

9 basstationen och dess antenner mot ett system med så kallade adaptiva antenner. Rent fysiskt ser det likadant ut med tre antenner som täcker 120 vardera. Skillnaden är att varje antenn är indelad i åtta lober och med hjälp av logik i basstationen behöver antennen enbart sända strålning i den loben där mobiltelefonen befinner sig, när telefonen sänder lyssnar den dock på fyra lober. Resultatet blir mindre strålning per samtal och en basstation med mycket högre kapacitet. Samma teknik borde också kunna utnyttjas i telefonerna och därmed öka förbindelsekvaliteten och sänka den skadliga strålningen. 5 Mätningar Vid mätningar på mobiltelefoner och basstationer till dessa kan man mäta flera olika värden. De vanligaste är att man antingen mäter hur mycket strålning som går in i kroppen, sk SARvärde, eller så mäter man telefonens kommunikationsförmåga, sk TCP-värde. För att mäta dessa värden kan man arbeta på olika sätt, här presenterar vi några av dem. 5.1 Ekofritt rum Det klassiska sättet för att mäta radiovågsemission är att arbeta i ett så kallat ekofritt rum, där väggarna är klädda med högabsorberande material. I detta rum placeras mätmodellen och mätningar utförs. På detta sätt kan både SAR och TCP-värden mätas. 5.2 Modväxlarkammare Ett annat sätt att mäta är att använda en sk modväxlarkammare (se figur iii). En sådan består av väggar, golv och tak i metall. Mätmodellen placeras i mitten av kammaren och de elektromagnetiska vågorna, i detta fallet från telefonen, reflekteras mot alla ytor och bildar ett stående vågmönster i kammaren. Mäter man effekten kommer man att få olika svar beroende på var i kammaren man befinner sig. För att få rätt värde placerar man rörliga, elektriskt ledande metallplattor inuti kammaren. När man sedan ändrar position på dessa skiftas det stående vågmönstret, och genom att effekterna vid olika positioner kan man få fram ett medelvärde (8). Figur iii. Bluetest ABs modväxlarkammare. Mätmodellen som telefonen fästs på, är ett sk fantomhuvud som fylls med hjärnekvivalent vätska. Med detta menas att vätskan skall ha elektroniska egenskaper som den mänskliga kroppsvävnaden. Specialdesignade sonder inne i fantomhuvudet känner av den elektriska fältstyrkan, och SAR-värdet är det högsta mätvärdet som sonderna uppmätt (9). Ett problem har varit att fästa telefonen vid huvudet, och få den att sitta kvar när man rör huvudet. Vid institutionen för Elektromagnetik, Chalmers tekniska högskola, har man utvecklat en modell av en hand, som kan användas både för att hålla fast telefonen, och för att simulera handens dämpning av telefonens strålning (10).

10 Från samma institution har också ett företag, Bluetest AB, avknoppats, som utvecklat en mobil kammare. Fördelarna med denna är att den är relativt billig, och dess i sammanhanget ringa storlek gör att den går att få igenom ett normalstor dörröppning (10). 5.3 Så här mäter man Mätningarna har också visat på betydelsen av hur användaren håller telefonen mot huvudet. Därför utförs numera såväl TCP- som SAR-mätningar med telefonen vinklad i noga specificerade lägen. De olika lägena är: 1. Normal position, dvs telefonen hållen mot kinden längs en linje från örat till munnen. 2. Som ovan, fast med telefonen tiltad ut från örat. 3. Som första positionen, men med telefonen vinklad ner mot hakan. 4. En kombination av punkt 2 och 3 (9). För att telefonen skall utnyttjas maximalt är läge 1 att föredra, då är antennen mest vinklad ut från huvudet. Skillnaden är också mycket stor mellan olika fabrikat och modeller (11). Jämförelser mellan de båda mätmetoderna visar att de stämmer bra överens (10), samt att också TCP- och SAR-värdena stämmer, dvs telefoner med lågt SAR har ofta högt TCP, och tvärtom. I massmedia har debatten gått hög om strålningen från basstationerna för mobiltelefonnäten, och om det är farligt att placera master för dessa på bostadshus. Institutionen för Elektromagnetik på Chalmers utförde år 2000 på uppdrag från SSI, Statens Strålskyddsinstitut, mätningar av radiofrekventa fält, 30-2000 MHz, på 31 olika platser i Sverige. Mätplatserna valdes ut för att spegla olika normala exponeringssituationer i storstad, mindre stad och på landsbygd. Mätningar genomfördes utomhus, samt inomhus i bostads- och kontorsmiljö. Den totala exponeringen över alla mätpositioner hade ett medelvärde på 0,5 mw/m 2 (3), det högst uppmätta värdet var 3 mw/m 2, medan gränsvärdet ligger på 4,5 W/m 2.Det dominerande bidraget, i storstadsområden, var utsändningar från basstationer för GSM-telefoni vid frekvensen 900 MHz, medan TV-sändningar var den dominerande exponeringskällan på landsbygden. Sammanfattningsvis visar rapporten att exponeringen vid egen användning av mobiltelefoner i vissa situationer kan uppgå till värden som ligger i närheten av gällande gränsvärden, även om den reella exponeringen ofta är betydligt lägre. Exponering av andras användning av mobiltelefoner eller från basstationer uppgår å andra sidan till en bråkdel av motsvarande rekommendationer (3).

11 6 Diskussion Idag finns det cirka 600 miljoner mobiltelefonanvändare i världen (11). Tidigare har telefoner främst använts i arbetet, men de senaste åren har den privata användningen ökat kraftigt. Detta i kombination med den förestående utbyggnaden av 3G-nätet har gjort att frågan om huruvida telefonerna och basstationerna påverkar oss diskuterats livligt. Men trots att en hel del forskning bedrivits finns det idag ingen som med säkerhet kan uttala sig om ifall de är skadliga för oss eller inte. Idag har mobiltelefonen blivit ett måste för väldigt många människor på samma sätt som TV, rinnande vatten och fast telefon. Så även om hälsorisker och/eller effekter skulle påvisas tror vi att minskningen i användning endast skulle minska marginellt. Därför är det extra viktigt att vi redan nu vidtar de försiktighetsåtgärder som finns, och som samtidigt inte är speciellt avancerade. Ett enkelt sätt att kraftigt minska strålningen mot huvudet är att använda så kallad handsfree. Dock bör man också tänka på att telefonen fortfarande strålar lika mycket, och därför inte ha telefonen i fickan medan man pratar, utan så långt från kroppen som möjligt. Har man ingen handsfree bör man åtminstone tänka på att hålla telefonen på rätt sätt när man pratar i den. När det gäller basstationer kan gränsvärdena överskridas på enstaka meters avstånd från antennen, vilket innebär att man vid en normalt monterad antenn inte kan utsättas för strålning över gränsvärdet. Vid en basstation är det antennen som strålar, den tekniska utrustningen och kablarna avger ingen betydande strålning. Detta gör att den exponering som inträffar oftast drabbar de som bor i antennens utbredningsområde, och man vet väldigt lite om effekterna av denna långvariga exponering av svaga effekter. Det är ju inte samma sak att bestrålas med 1 W i en (1) timme som 1 mw i tusen (1000) timmar, och någon bra algoritm för att räkna på detta finns inte. Försiktighetsåtgärder måste dock vidtagas då t.ex. sotare eller plåtslagare skall arbeta i nära anslutning till antennen. Vi tycker sammanfattningsvis att det är viktigt att forskningen och utvecklingen fortsätter. Tidigare har det saknats referensgrupper att undersöka, då inte användningen har pågått så länge, men inom bara ett par år kommer detta att ha ändrats. Vi hoppas även att mobiltelefontillverkarna låter TCO-märka sina telefoner, samt att länderna samarbetar inom forskning och utveckling, bl. a. undersöka orsakerna till varför gränsvärdena sätts så olika länderna emellan.

12 7 Referenslista 7.1 Internet och tidskrifter, samt seminarium 1. Svenska Nationalkommitén för Radiovetenskap, Mobiltelefoni och hälsoeffekter, 020406, URL: http://www.radiovetenskap.kva.se/snrv.html 2. Berner, Åsa, Mobilen TCO-märks, 020406, URL: 193.12.51.20/finansvarlden/mobil.html 3. Bergquist, Anger, m.fl., Exponering för radiofrekventa fält och mobiltelefoni, SSI, 2001 4. Europa parlamentet, Informationsblad 5/2001, 020406, URL: http://www.feb.se/aktuellt/eu_stoa0108.html 5. Berner, Åsa, Forskare om strålning, 020406, URL: 193.12.51.20/finansvarlden/mobil.html 6. IEGMP, Rapport Mobile phones and Health, 020415, URL: http://www.iegmp.org.uk/iegmptxt.htm 7. SVT, Nyheter, 8 februari 2001, 020415, URL: http://www.svt.se/nyheter/2001/010208/108.html 8. Provning & Forskning, Hur mycket strålar din mobiltelefon?, nr. 1, 2002, sid. 10. 9. Antenn, ELFAs tidning, Mobilstrålning en fråga om gränser, nr 1, 2002. 10. Seminarie om mobiltelefonstrålning, Per-Simon Kildahl och Yngve Hamnerius, Chalmers tekniska högskola, 020305 11. TCO Development, Bakgrundsfakta om märkning av mobiltelefoner, 020405, URL: http://www.tco-info.com/s/senastenytt/tco_01/index.html/?press_release.html~main 12. Ericsson Microwave Systems AB, Höjd kapacitet med bättre kvalitet, 020409, URL: http://www.ericsson.com/about/publications/kon_con/kontakten/tek_mars/images/adaptiv.gif 13. Riksdagen, Snabbprotokoll 2001/02:63, 020205, URL: http://www.riksdagen.se/debatt/0102/prot/63/63s00129.asp 7.2 Bilder i. Riktad strålning från basstations antenn, 020402, URL: http://www.ericsson.com/health/radio_basestations.shtm ii. Adaptiv antenn, 020409, URL: http://www.ericsson.com/about/publications/kon_con/kontakten/tek_mars/images/adaptiv.gif iii. Bluetest ABs modväxlarkammare, 020405, URL: http://www.bluetest.se/m_files/image002.jpg Datumen efter referenserna anger utskriftsdatum när det gäller internetreferenser, och utgivningsdatum när det gäller övriga publikationer