A N M Ä L A N T I L L J U S T I T I E O M B U D S M A N N E N

Riksdagens ombudsmän Justitieombudsmannen Box 16327 103 26 Stockholm Endast via email Borås 2019-06-05 A N M Ä L A N T I L L J U S T I T I E O M B U D S M A N N E N Anmälare: 1. Gunnar Hugosson, 461106-5519 2. LRF Västra Götaland Ombud för 1 och 2: Advokat Johanna Wennberg Allégatan 49 503 37 Borås Vem anmälan riktas sig emot: 1. Malin Whålstedt, personal vid Länsstyrelsen i Västra Götaland 2. Sunita Forsberg, personal vid Länsstyrelsen i Västra Götaland 3. Länsstyrelsen i Västra Götaland Ärendenummer hos Länsstyrelsen i Västra Götaland: 282-6995-2016

I egenskap av ombud för Gunnar Hugosson (nedan Hugosson ) och LRF Västra Götaland (nedan LRF ) får jag å deras vägnar framföra följande. Anmälan och hemställan Hugosson och LRF får på detta sätt anmäla Länsstyrelsen i Västra Götaland, Sunita Forsberg och Malin Whålstedt (nedan Länsstyrelsen mfl. ) för granskning hos Justitieombudsmannen och hemställa om Justitieombudsmannens prövning av de ovan nämndas hantering av åtalsanmälan mot Hugosson den 23 mars 2016 och omständigheterna i samband därmed. Tidskravet Mot bakgrund av Justitieombudsmannens begränsning till behandling av ärenden med omständigheter som inte ligger längre än två år tillbaka i tiden får vi framföra följande. Vår uppfattning är att ett ärende som är under domstolsprövning inte kan anses avslutat förrän tidigast den dag som dom meddelas i målet, vilket i aktuellt ärende var den 5 september 2018. En klagande måste kunna ha kvar rätten till prövning av omständigheterna i ett ärende när ärendet drar ut på tiden när denne inte haft möjlighet att själv påverka processen och den tid som processen tagit. Det är statliga myndigheter, genom polismyndigheten och domstolen, som har gjort att ärendet inte har kunnat avslutas förrän i september 2018. De omständigheter som legat till grund för anmälan har således inte kunnat avslutas förrän domstolsprocessen färdigställts. Detta är av särskilt vikt i aktuellt ärende mot bakgrund av att såväl praktikant Johanna van Amerongen som tf chef för viltenheten Anita Bergstedt vittnade vid rättegången i augusti 2018. Justitieombudsmannen är således behörig att ta upp ärendet för behandling.

Bakgrund Länsstyrelsen i Västra Götalands län mottog den 26 februari 2016 en anmälan från en av Länsstyrelsens praktikanter, Johanna van Amerongen (nedan van Amerongen ), om misstänkt djurplågeri hos Hugosson. Bakgrunden till anmälan var att Hugosson den 26 februari 2016 ringde till Länsstyrelsen i anledning av ett misstänkt rovdjursangrepp på hans gård där hans får hade blivit utsatta och en tacka dödad. Vid ett rovdjursangrepp har djurägaren att kontakta Länsstyrelsen för en kontroll av angreppet av en besiktningsman, i aktuellt ärende Bertil Andersson (nedan Andersson ), eftersom Länsstyrelsen genom besiktningsmannen måste konstatera att djuret/djuren avlidit just till följd av ett rovdjursangrepp för att ersättning för djuret ska betalas ut från Länsstyrelsen. När ett rovdjursangrepp har skett har Länsstyrelsen en arbetsordning av vilken det framgår att Länsstyrelsen skyndsamt ska åka till den drabbade gården för inspektion. Detta skedde inte i aktuellt ärende utan inspektionen skedde först på eftermiddagen trots att samtalet till Länsstyrelsen kom på morgonen. Andersson var på väg till ett möte tillsammans med praktikanten van Amerongen och Anita Bergstedt (nedan Bergstedt ), tf chef viltenheten och inspektionen skedde på vägen till mötet på eftermiddagen. När Andersson, van Amerongen och Bergstedt kom till Hugossons gård åkte de till den hage där det döda fåret låg för att besiktiga det och Andersson kunde konstatera att det dödats av ett lodjur. Hugosson hade även hittat en tacka som var rejält chockad, men i övrigt utan andra skador, som han hade kört till ladugården och lagt i en sjukbox som var belägen i ladugården med visst strö och vatten. Under dagen och i väntan på Andersson tittades tackan till kontinuerligt och förhoppningen var att tackan skulle kvickna till. Hugossons uppfattning var att Andersson skulle titta på tackan innan den eventuellt skulle avlivas. Tackan avlivades senare. Ärendet blev föremål för brottmålsrättegång vid Borås tingsrätt den 21 augusti 2018. Hugosson åtalades för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen såvitt avsåg den

chockade tackan. Hugosson frikändes av tingsrätten den 5 september 2018, domen bifogas som bilaga 1. Länsstyrelsens hantering av ärendet Anmälan avser påkallande av Justitieombudsmannens granskning av Länsstyrelsens mfl sätt att hantera den anmälan som gjordes av praktikanten van Amerongen. van Amerongen gjorde anmälan, som det får förstås, den 26 februari 2016 till Länsstyrelsen. van Amerongen var vid tillfället nyutbildad och saknade erfarenhet av såväl rovdjursangrepp som praktisk djurhållning. van Amerongen hade inte heller varit inne hos tackan i boxen vid tillfället utan stått utanför. Hon hade inte heller känt på tackan eller haft möjlighet att göra några närmare iakttagelser av henne eftersom tackan legat med baken mot henne. van Amerongen var i kontakt telefonledes med Rebecca Hoogstraten, vilkens titel och tjänst vi saknar kännedom om, för att anmäla vad hon upplevde var ett lidande för tackan. Därefter skrev van Amerongen den 16 mars 2016 ett email i vilket van Amerongen utvecklade sin anmälan. Vidare förevar en emailkontakt mellan till Sunita Forsberg ( nedan Forsberg ), som i vart fall vid tidpunkten var djurskyddskontrollant, och Bergstedt ifråga om att Bergstedt skulle kunna vara behjälplig vid kontakter med åklagaren. Den 23 mars 2016 gjordes en åtalsanmälan till åklagarkammaren i Borås. Av åtalsanmälan framgår att Forsberg föredragit ärendet för funktionschef Malin Wåhlstedt (nedan Wåhlstedt ) som därefter fattat beslut om åtalsanmälan. Omständigheterna som redogörs för i åtalsanmälan är i stort sett identiska med det email som skickades av van Amerongen den 16 mars 2016. Granskningen av Justitieombudsmannen Vi anser att Länsstyrelsen mfl. agerat grovt felaktigt i samband med det förfarande som föranledde åtalsanmälan. Länsstyrelsen baserar sin anmälan uteslutande på uppgifter lämnade av en praktikant, van Amerongen, utan erfarenhet av rovdjursangrepp eller

djurhållning. Inte heller några andra kontakter såsom kontakt med Andersson eller veterinär för en bedömning görs innan anmälan inlämnas till åklagarkammaren. Uppgifter från Andersson upptas först av polisen den 10 mars 2017, således drygt ett år från det aktuella tillfället. Uppgifter från Bergstedt, som arbetade på viltenheten och inte med rovdjursangrepp eller djurhållning, tas upp först av polisen den 21 mars 2017, således också drygt ett år efter tillfället. Länsveterinären kontaktas först i november 2017, också av polis, och har inför sitt utlåtande inte tillgång till uppgifter från Hugosson kring händelsen. De uppgifter som polisen har inhämtat saknar också betydelse ifråga om Länsstyrelsens agerande eftersom de har inhämtats efter åtalsanmälan görs och har inte legat till grund för Länsstyrelsens hantering av ärendet eller åtalsanmälan. Som framgår ovan är det endast de uppgifter som praktikanten van Amerongen lämnat som åtalsanmälan till åklagarkammaren baseras på. Övriga uppgifter i polisutredningen har som sagts inhämtats av polisen under densamma och saknar betydelse i detta sammanhang. Vid händelsen den 26 februari 2016 frågade eller ifrågasatte inte heller Länsstyrelsens personal Hugosson om de betänkligheter som de hade om den plats som tackan vistades på, hennes tillstånd eller hans agerande för att få hans syn på saken. Grunden för anmälan har således endast baserats på praktikanten van Amerongens känslor kring händelsen utan stöd i vare sig föreskrifter, lag eller på erfarenhet. En åtalsanmälan från Länsstyrelsen är ett stort ingrepp för den enskilde djurhållarens, i det här fallet Hugossons, integritet, person och många gånger till yrkesutövning. En dylik anmälan kan få långtgående konsekvenser för den anmälda djurhållaren i och med att en utredning också initieras beträffande dennes tillstånd att inneha djur vilket kan få förödande konsekvenser för djurhållaren och dennes familj, ekonomi och anställda. Det finns också en stor aktivitet bland djurrättsaktivister när det kommer till djurhållning och en anmälan om djurplågeri kan föranleda mycket otrevliga, hotfulla och direkt brottsliga åtgärder från dessas sida. Länsstyrelsen bör mot bakgrund härav tillse att det

föreligger ett noggrant och tillförlitligt, om inte utredning, i vart fall underlag. Vår uppfattning är att anmälningar bör göras först efter kontakt och bekräftelse från personer som har erfarenhet inom området djurhållning och rovdjursangrepp. Särskilt i fall där djurhållare inte har fått något påpekande från Länsstyrelsen angående sin djurhållning tidigare. Åsidosättande av lagbestämmelser Myndighetsutövning som utövas på det här sättet är inte acceptabel. Myndighetsutövning utgår från Regeringsformen (1974:152. I Regeringsformen 1 kap. 2 framgår att Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskrimi-

nering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Vidare framgår av samma lag 1 kap. 9 Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. De nämnde principerna som således är grundlagsstadgade kommer igen i de lagar som reglerar förvaltningen av myndigheter, främst Förvaltningslag (uppdaterad 2017:900). Av 5 andra och tredje styckena framgår att en myndighet i sin verksamhet ska vara saklig och opartisk samt att myndighetens ingripande i ett enskilt intresse får endast ske om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet, åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Vidare framgår av 9 att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts, och i 23 att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Ovan nämnda principer är grundläggande i vår rättsstat. Principerna finns till för att myndigheter ska respektera varje enskild individ i samhället, den individens förutsättningar, svårigheter och rättigheter, likväl som att varje individ ska säkerställas rättigheten att bli behandlad på ett korrekt, sakligt, likvärdigt och acceptabelt sätt ifråga om myndighetsutövning. Regeringsformens första paragraf konstaterar också att makten

ska utövas med respektive för den enskilda människans värdighet, vilket särskilt aktualiseras i det här fallet. Genom hanteringen av Hugosson i aktuellt ärende och andra i motsvarande situation, och för det fall den hantering som skedde genom Länsstyrelsen i hans ärendet betraktas som acceptabel, sätts dessa grundläggande principer ur spel. Genom att inte kontrollera anmälan med andra personer exempelvis övriga som närvarade den aktuella dagen eller andra personer med erfarenhet av rovdjursangrepp eller djurhållning, de omständigheter som anmälan bygger på, få en second opinion från en veterinär eller dylikt har dessa bestämmelser negligerats. Såsom Regeringsformen föreskriver, och som återkommer i förvaltningslagen, ska den enskildes välfärd vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och det allmänna trygga rätten till bland annat arbete och verka för social omsorg och trygghet. Genom att underlåta att vidta några som helst kontrollåtgärder i dylika situationer, och först därefter besluta om fortsatta åtgärder, åsidosätts dessa mål och den trygghet som målet för det allmänna ska verka för på så sätt att den enskilde riskerar att behöva genomgå olika processer, utredningar och kontroller som inte hade varit nödvändiga om kontrollåtgärder hade företagits. Länsstyrelsen borde ha rutiner som tillförsäkrar den enskilde, djurägaren i detta fallet, att lagbestämmelserna efterföljs och att hen tillförsäkras de rättigheter som denne har vid en sådant intrång i integriteten som det innebär för den enskilde att bli anklagad för brott, djurplågeri i detta fall. Som vi vet innebär och kan en sådan anmälan få konsekvenser i form av utökade kontroller, eventuellt djurförbud, polisutredning, kostnader för advokat, psykisk påfrestning och ohälsa, avskärande av möjligheter till försörjning, angrepp från djurrättsaktivister mm. När en anmälan får sådana konsekvenser är det av största vikt att hanteringen inför anmälan sker i överensstämmelse med lag. I ett större perspektiv får en brist ifråga om efterföljande av en lag även betydelse ifråga om förtroende bland kollektivet. Avsaknaden av interna kontrollfunktioner vid dylika anmälningar medför således även att kollektivet ifrågasätter kompetens, kunskap, erfarenhet och riktighet i de beslut som tas av myndigheten. Det kan få stora konsekvenser om en myndighet inte har förtroende bland medborgarna. Det gör att myndigheten tappar sin betydelse i rättsstaten.

Vår uppfattning är således att Länsstyrelsen har brutit emot ett flertal bestämmelser i hanteringen av ärendet. Vår förhoppning är att Länsstyrelsen utarbetar och säkerställer att det framöver finns rutiner som säkerställer lagefterföljande i dylika ärenden så att ingen djurägare eller annan ska riskera en dylik hantering. De enskilda tjänstemännens samt Länsstyrelsens hantering av ärendet Malin Whålstedt- funktionschef Wåhlstedt är den som å Länsstyrelsens vägnar har fattat beslutet om åtalsanmälan. Wåhlstedt har genom sin underlåtenhet att kontrollera anmälan brutit mot förvaltningslagens 5 och 23. Wåhlstedt fattade beslutet den 23 mars 2016. Dokumentationen i ärendet vid denna tidpunkt var en tjänsteanteckning med praktikant von Amerongen upprättad av Rebecca Hoogstraten den 26 februari 2016, ett mail från samma von Amerongen den 13 mars 2016 samt en tjänsteanteckning den 23 mars 2016 av Forsberg, även föredragande i ärendet, om Bergstedt kunde vara behjälplig med vidarekontakter i ärendet. I samtalet diskuterades såvitt får förstås inte Bergstedts upplevelser av situationen. Vid denna tidpunkt hade ingen andra kontakter förevarit med exempelvis Bertil Andersson, besiktningsmannen, eller någon veterinär som kunde lämna ett sakkunnigutlåtande. Att beakta i detta sammanhang var också att det som von Amerongen uppgett samt nedtecknat i ovan nämnda samtal respektive email var delvis sådana uppgifter som von Amerongen inte observerat eller hört själv och inte heller kunnat kontrollera, tex om tackan blödde ur nosen när hon hittades (vilket senare visades sig felaktigt), vad som sades i samtalet mellan Hugosson och Andersson, varför Hugosson inte ville avliva henne omedelbart mm, utan fått återberättat för sig alternativt gjort egna tolkningar av eftersom hon inte var den som pratade med Hugosson. Inte heller hade von Amerongen tidigare sett ett

rovdjursskadat djur eller känt till vilken behandling som krävdes i dylika situationer vilket framgick under tingsrättsförhandlingen. Enligt 5 förvaltningslagen får ett ingripande endast ske om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Det kan inte anses vara möjligt att bedöma huruvida en dylik anmäla skulle kunna medföra en eventuell lagföring på det material som Wåhlstedt hade vid tidpunkten för beslutet att göra en åtalsanmälan. Att på ett sådant bristfälligt underlag besluta om åtalsanmälan med de konsekvenser som en sådan anmälan får för den enskilde måste anses som ett tjänstefel. Hon har i vart fall genom sitt agerande brutit emot förvaltningslagens bestämmelser paragraferna fem och 23. Sunita Forsberg- djurskyddskontrollant Såvitt får förstås av handlingarna var det Forsberg som hade hand om ärendet hos Länsstyrelsen. Forsberg har brutit mot förvaltningslagen i vart fall genom att inte tillse att ärendet utreddes på ett korrekt sätt. Av femte paragrafen nämna lag får endast ett ingripande i ett enskilt intresse ske om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. För att bedöma en sådan fråga måste naturligtvis en viss utredning företas. Att utan att ens hörda berörda handläggare, i detta ärende Bergstedt och Andersson, kan Forsberg omöjligtvis ha kunnat bedöma om åtgärden kunnat antas leda till avsett resultat. Att upprätta ett förslag till beslut om åtalsanmälan utan att kontrollera huvudanmälan kan inte anses ligga i linje med femte paragrafen. Därtill får åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Även ur detta perspektiv kan inte Forsberg anses ha gjort vad som rimligen torde krävas av henne- att kontrollera en praktikants uppgifter. Även mot bakgrund av de konsekvenser som en åtalsanmälan får för den enskilde, inte bara i form av en polisutredning utan även de åtgärder som är beskrivna ovan i form av

kontroller, djurförbud mm, kan den avsaknad av kontroller som förevar beslutet om åtalsanmälan anses acceptabel. Förvaltningslagen är tydlig på att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Detta har inte skett i aktuellt ärende. Länsstyrelsen Genom sin roll som arbetsgivare för Wåhlstedt och Forsberg har Länsstyrelsen brustit i ärendet. Av ovan nämnda omständigheter framgår att ärendet är undermåligt hanterat hos Länsstyrelsen. Länsstyrelsen borde ha haft rutiner eller på annat sätt interna föreskrifter för hur en anmälan om missförhållanden hos en djurhållare ska hanteras. Genom avsaknad av desamma samt genom de brister som förevar i aktuellt ärende har Länsstyrelsen brustit på ett sådant sätt att Länsstyrelsen förtjänar kritik. LRFs ståndpunkt i ärendet LRF Sverige står för Lantbrukarnas riksförbund och är en partipolitiskt obunden intresse- och företagarorganisation för människor och företag som har sin bas i jord, skog, trädgård och landsbygdens miljö. LRF Västra Götaland (nedan LRF) vill vara en stark röst för det gröna näringslivet och skapa goda förutsättningar för att bo och driva företag på landsbygden. LRF hade vid årsskiftet (31/12 2018) 22 973 medlemmar, varav 19 850 ägde och/eller brukade jord och skog. Länets medlemmar finns i 169 lokalavdelningar och 47 kommungrupper. Totalt har LRF Sverige 139 880 medlemmar. LRF är en organisation som verkar för att underlätta villkoren för småföretagare på landsbygden. LRF har upprättat en skrift för att belysa sina ståndpunkter ifråga om myndighetsutövning mot enskilda, bilaga 2. LRF vill genom att stå bakom anmälan mot

Länsstyrelsen i ärendet Hugosson visa att dylik myndighetsutövning av enskilda inte är acceptabel. LRF anser att myndigheternas arbete måste styras av grundlagens bestämmelser om bland annat legalitet (krav på lagstöd för myndighetsingripanden), objektivitet (krav på myndigheternas saklighet och opartiskhet) och kravet på likhet inför lagen (att lika fall ska bedömas lika), samt kompletteras av förvaltningslagens bestämmelser om att myndigheters beslut ska vara proportionerliga, att myndigheter har en utredningsskyldighet och att beslut ska motiveras. Som framgår på sidan tre i bilagan är målet med LRFs arbete är att medlemmarna i olika sammanhang ska märka en förändring bland annat i myndigheternas attityd och sätt att se på företagande, att de visar bättre förståelse för företagens situation, att handläggningen baseras på rätt kompetens, dialog, service och gott bemötande och att skriftlig information och beslut är begripliga och väl avvägda och proportionerliga. På detta sätt skapas också förtroende mellan myndigheter och medlemmarna. Ofta är det medlemmarna som sitter på den kompetens som behövs i respektive ärende. Medlemmarna har att förhålla sig till många olika och ofta komplicerade regelverk, och de är föremål för tillsyn och kontroller samt kommer i kontakt med ett flertal olika myndigheter på grund av krav på bland annat informationslämning, tillstånds- och anmälningsförfaranden. Som LRF skriver i bilagan kan myndigheter genom sitt sätt att utföra sina uppgifter göra stor skillnad för företagen genom att jobba för att myndighetskontakterna är och upplevs som rättssäkra, smidiga och genomförda med ett gott bemötande. Att personer med rätt kompetens befinner sig på rätt plats i processen såväl som vid beslutsfattandet säkerställer också tillförlitligheten och korrektheten i de beslut som tas. Av ovan nämnda kan konstateras att LRF Västra Götaland har en väl underbyggd inställning i aktuella frågor kring tillämpning av lagar och föreskrifter, hur de bör implementeras i myndighetens interna föreskrifter och vilken betydelse de får och har för de

enskilda företagarna. LRF kan därför vara en kompetent aktör ifråga att samverka med myndigheter kring hur myndigheter bör utverka sina interna riktlinjer kring ärenden. Sammanfattning och avslutning Av ovan framgår att såväl Länsstyrelsen som enskilda tjänstemän på Länsstyrelsen har brustit i hanteringen av åtalsanmälan gentemot Hugosson. Bristerna har bestått i att tjänstemännen och därmed Länsstyrelsen har brutit mot flera lagbestämmelser som initialt har sitt ursprung i i grundlag. Hugosson har därmed inte tillförsäkrats de rättigheten han såsom enskild individ har i förhållande till en statlig myndighet. Sett ur ett större perspektiv riskerar en dylik hantering att utarma bestämmelserna om skydd för ogenomtänkta och oöverlagda beslut och att myndighetens förtroende hos kollektivet urholkas. Detta är av särskild vikt inom ramen för en myndighet som arbetar med frågor som får mycket stor betydelse för den enskilde individen/djurägaren/skoginnehavare/fastighetsägaren mfl eftersom myndighetens beslut kan får mycket stora konsekvenser i form omkullkastande av försörjningsmöjligheter, tvångsförsäljningar mm. Det är av största vikt att Justitieombudsmannen upptar ärendet till granskning och lämnar kritik för att säkerställa efterföljandet av aktuella lagar. Som ovan Johanna Wennberg Bilagor 1. Fullmakt från LRF och Gunnar Hugosson 2. Borås tingsrätts dom den 5 september 2018 i mål B 3772-17 3. LRFs Västra Götaland skrift från januari 2019 angående ståndpunkter ifråga om myndighetsutövning