ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS En man återkommer till Sverige efter att ha semestrat i Aspen, Colorado, USA. Han ådrog sig skador i samband med skidåkning, fick sjukvård på vistelseorten för vilken han själv betalade. På försäkringskassan vill denne nu kräva tillbaka utlagda medel. = klienten = tjänstemannen S God dag. Jag heter Bengt Robertsson, och hörde där ute, att det var dig jag skulle prata med i det här fallet. God dag, god dag. Almqvist heter jag. Jo, det handlar om min senaste semesterresa. Jag var i USA, och hade oturen att bli sjuk. Det var tråkigt. Ja, som du ser här, så har jag en stålskena på höger arm, som jag fick där nere. Hur hände det här? Jag var nere och åkte skidor. I Aspen var det förresten, om det säger dig något? Jo, jag tror nog att jag har hört talas om den orten, ja. Men nu bar det sig inte bättre, än att jag ramlade, for in i ett träd, och fick en fraktur, ett slags brott i armen. Eller i handleden, rättare sagt. Oj då! Det var illa. Jag tyckte inte att det var så farligt alldeles i början. Visserligen värkte det lite grand men man tror ju inte, eller vill inte tro snarare, att det var någon större fara. Nej, det är klart. Men hur gick det sedan?
2 Jo, när jag sedan vaknade nästa dag, jo förresten, det var söndag morgon, det kommer jag väl ihåg, för jag skulle ut och åka med ett gäng från Norge den dagen, så trodde jag knappt mina ögon. Jag blev riktigt chockad. Halva armen var svullen. Den var alldeles blå och jag blev rädd, att jag genast kallade på hotellpersonalen. Jaså, du var på hotell? Javisst, det var ju en riktig skidsemester. Det var tänkt så i alla fall, men så riktigt lyckad blev den ju inte, som du förstår. Berätta vidare. om du på sjukhus? Nej, inte direkt. Jag visste ju inte vad som skulle hända eller hur jag skulle göra. Jag var ju alldeles skärrad och visste inte varken ut eller in. Dessutom var jag ensam den dagen, för min kompis som var med, hade redan åkt hem. Han skulle börja jobba på måndagen redan. Jaha, du. Så det var ju inte lätt. Nej, det förstår jag. Det blev lite oroligt på hotellet, alla ville snacka med mig och ge mig goda råd, men efter mycket om och men, så var det i alla fall en hygglig prick, som erbjöd sig att köra mig dom fem kilometrarna till akuten på sjukhuset i staden. Det var ju väldigt hyggligt av honom, så jag åkte med förstås. Du tänkte inte närmare på vad som skulle hända på sjukhuset, jag menar med kostnader och annat? Nja, det är klart att jag hade väl vissa tankegångar åt det hållet, men det viktigaste för mig just då, det var givetvis armen. Jo, det kan jag tänka mig. Om sanningen ska fram, så var jag faktiskt väldigt orolig. Så som armen såg ut, så var det kanske frågan om minuter, tänk om det skulle bli tal om amputering! Så du blev mottagen på akuten? Du kom in där? Ja, nästan direkt. Dom såg ju att det var allvarligt det här. Nu ska jag inte gå in på detaljer, men dom fixade ju det hela, dom röntgade, och så småningom sattes stålskenan här på plats. Någon spruta fick jag visst också jag vet inte vad det var. Så jag kände mig rätt glad och nöjd efter det. Jag blev lugnare, för jag märkte genast att smärtorna började ge efter, och jag tyckte också att armen blivit minde tjock igen. Ja.
3 Men då kom det otrevliga. När jag skulle gå. På vilket sätt? Jo, jag visste ju om, att det finns konventioner och avtal mellan länder. Därför blev jag väldigt förvånad, när dom plötsligt ville ha en massa pengar, det var nämligen rätt mycket också. Jag tänkte, att det måste röra sig om ett missförstånd, att dom inte kände till reglerna eller något i den stilen. I EU/EES länderna har du rätt till sjukvård på samma villkor som landets egna innevånare, om man inte vänder sig till en privatläkare. USA är något annat. Javisst. Vad sa dom då? Inte vet jag. Dom snackade en massa. Dom tittade knappt på mitt pass, jag tror inte att dom riktigt fattade vad det var jag menade för något. Dom bara viftade med händerna och sa betala, betala!. Så du betalade? Ja, vad skulle jag göra? Jag hade ju inget annat val. Som tur var, så hade jag så mycket pengar på mig som dom ville ha. Annars hade jag väl aldrig kommit därifrån. Ja, det där kan inte ha varit särskilt roligt. Nej, det vill jag lova! Men, jag hade i alla fall så mycket vett så att jag tog ett kvitto. Här har jag det förresten. itta, det är över 3 000 spänn, som jag fick betala. Du, det var en tråkig historia det där. Men vad vill du egentligen att jag ska göra åt det här? Ja, men det är väl klart! Jag vill givetvis ha tillbaka dom här 3000 kronorna. Jag får nog tyvärr säga som det är, att det nog inte blir så lätt som du tror. Vad menar du? Det är klart att jag ska ha tillbaka pengarna! Det finns ju regler och avtal om sådant här mellan olika länder. Det måste det väl finnas mellan sådana länder som Sverige och USA i alla fall. För säkerhets skull, så ska jag slå upp det här i min bok som jag har. Vänta ett ögonblick, så ska vi kolla upp det. Ja gör det. Här. Nu ska vi se. Här har vi det. Australien och USA där tycks det vara samma regler. Ja, men vad står det?
4 Jo, det är som jag misstänkte. Det här går nog inte att ordna. Vad är det här för snack?! Det är klart, att jag ska ha igen pengarna! Jag har väl inte gjort något fel? Nej, men det finns inga avtal. Jaså! Jag skulle kanske aldrig ha brutit armen då? Är det så du menar? Lugna ner dig nu. Det blir inte bättre om du tappar besinningen. Du borde ha haft en privat försäkring som omfattar sjukvård i utlandet. Har Du kollat din hemförsäkring? Menar du med andra ord att jag inte får igen dom här pengarna, nu då? Det ser så ut, ja. yvärr. Ja, men jag måste väl få igen något? Jag har ju kvittot här. Det bevisar ju att jag har lagt ut över 300 kronor! yvärr får du inte det, inte från oss i alla fall. Det här är ju inte klokt! Här har jag fått hela semestern förstörd, handleden knäckt och 3 000 spänn rätt ut i luften. Och sedan ska jag inte få igen ett rött öre det är inte möjligt. Det är väldigt tråkigt, det har du rätt i. Men jag förstår inte, varför man inte upplyste dig om dom här reglerna på sjukhuset. Dom borde väl också känna till det här? Ja, det är ofattbart! Som du märker, så är det väldigt, väldigt viktigt att man känner till hur man ska bete sig i sådana här situationer, som den här. Du kan i alla fall inte ställa oss till svars, för vi har vissa regler, och dom följer vi verkligen. Ja, men tänk dig själv: Hur är min situation? Handen värdelös, ont gör det. Jag är orolig, nästan chockad, och kan knappt tänka klart. Och sedan är det söndag morgon också. Javisst. Jag personligen kan förstå, att du kommer lite i kläm här. Men reglerna som vi har, dom är sådana och jag kan inte göra någonting åt det. Där ser du! Det här är ju hur dumt som helst! Det här finner jag mig inte i! Jag vet inte, men efter vad jag förstår och kan läsa mig till, så kan du inte enligt gällande bestämmelser få igen dom här 3 000 kronorna. Ja, men du sa själv förut, att jag har kommit i kläm här. Det kan inte vara rättvist, att jag inte kan få igen pengarna. Det säger sig väl självt, att jag har rätt här.
5 Ja, ja. Det är nog ingen idé att vi fortsätter den här diskussionen. Det leder ju ingen vart ändå. Jaså, du vill ha iväg mig nu?! Nej, det var inte så jag menade. Nej, det hoppas jag, för jag ger mig inte. Då får vi säga så här, att du får prata vidare med en av mina överordnade, herr Bladh, som är vår fackman när det gäller sådana här frågor. Ja, det vill jag absolut. Vänta lite, så ska jag höra om han är här. Jag går in och hör, ett ögonblick bara. - - - - - - - - - - - - Nej, tyvärr hade han gått för dagen. Han kommer igen i morgon kan du komma hit då? Och det finns förstås ingen annan här, som kan hjälpa mig? Alla som är här nu kommer att säga samma sak som jag, det är jag övertygad om. ommer inte den här Bladh att göra det då? Ja, du. Jag vet inte. om hit i morgon, så får vi se hur det går. Han är i alla fall speciellt insatt i det ämnet. Ja, jag kommer i morgon. Det är tur i alla fall, att man är sjukskriven nu, så att man över huvud taget har möjlighet att komma hit mitt på dagen. Det är bra, kom i morgon, han är här hela dagen, från klockan 9 till klockan 16. Jaså, hela dagen. Är det helt säkert det, för det skulle nämligen passa mig bäst att komma vid tolvtiden, för då har jag vägarna förbi här. Ja, mellan tolv och ett är han faktiskt på lunch. Inte mellan tolv och ett alltså. Nej, men annars kan du komma när som helst. Och om det skulle vara så, att du inte är nöjd med det som han säger heller, så kan han upplysa dig om vilka möjligheter till omprövning som finns och om din rätt att överklaga beslut. Ja, det är nog bäst, för jag ger mig inte före jag har fått rätsida på det här. Nej, nej. Då säger vi så. Hejdå. Hej.