PARKEN. Af Gustaf Fröding



Relevanta dokument
Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

ftåätwx áéçxààxü ECDD à ÄÄ ué~àüùwxà Ñü ^tàxwütäá~éätçá skolgård i Lund exwt~à Ü ^Ü áà Çt [tää Çw

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Allsång & Visor på berget

371 Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. (Psalt.

Gubben i stubben (Rim) Batmansången Honkey tonky

Ögat öppnas. Långsamt tänds ögat En stråle som är blind men Ser ett ögonblick. - Kima Shams

Claes Wilhelms egen berättelse Tidskrift "Maskinbefälet" Jakobsgatan 24 STOCKHOLM

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

LUCIA. Stigtomta 2013

Frälsarkransandakt. av Martin Lönnebo

Det handlar om ljus. Hur ser man erfarenhet?

AYYN. Några dagar tidigare

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Soldater Skrift - Soldiers Scriptures. 11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.

ENSAM. Av Matilda Jerkvall

BJÖRNINNAN TEXT MUSIK:

Nordiska museets julgransplundring 2006

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Tanketräning. Instruktioner

1. Grinden in. Hur ser din personliga livsgrind ut och vart leder den dig? Jordband & själsvingar Susanne Bergman

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

är den! carl lar sson-gården 2013

1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra

I Guds hus får jag vara. Ögonstenar. I Guds hus vill jag vara, i Guds hus vill jag bo. Jag kan inte förklara, jag kan bara tro.

1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra

Spöket i Sala Silvergruva

Att fortsätta formas

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

General von Döbelns avskedstal till de finska trupperna i Umeå (RA/Biographica von Döbeln)

OM GUD FINNS, VAD SKULLE DU FRÅGA HONOM?

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

Kapitlen ANROP, JAG. och INÅTRIKTNING. ur boken LIVETS ORD BÔ YIN RÂ

Svenems Begravningsbyrå. Maka, Mor

Den förlorade sonen:

Lästid 6 minuter. Zappo. Monica Pönni

LITTERÄR FÖRLAGA FÖRST VAR DET MÖRKT... BOLLONGEXPEDITIONEN. JIMS VINTER

BrÖLLoPEt I KANA. Tidsram: minuter.

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost

VERKAVIKENS SAMFÄLLIGHETSFÖRENING. Valborgsångtexter LÄNGTAN TILL LANDET

Rita och Krokodil FISKETUREN

- Så trevligt, hördes en vänlig röst inifrån och en litet mindre och ljusare igelkott blev synlig innanför dörren.

En dag var jag ner i källaren då såg jag ett brev vid den magiska dörren jag gick dit men jag var lite rädd men det vart bättre när jag öppnde det.

Lois Walfrid Johnson FRÄMLINGEN I SKOGEN

Kung Midas (kort version)

Allsång på Korpen. Ja därför måste alla nu få ropa hejsan och du, jag säger hejsan, du svarar hejsan, Vi ropar hejsan, hej, hej!

Guide till att skriva en dödsannons

Bondgossen kammarherre

Jag går till jobbet nu. Hon försvann igen, ville inte vakna. Där inne var smärtan mjuk. Där inne i sömnens dimma var han kvar

En kort information om att odla och plantera på små tomter i 42:an

Döda bergen Lärarmaterial

Eftertext Glömda Stigar. Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck:

Lediga dagar Av: Inga-Lill Svensson

Kärlekens törst En kyriemässa om längtan

Huvud, axlar, knä och tå: daglig läsning vecka 3

- Imaginarium - Fredrik Fahlman. Det var den här situationen han avskydde och fruktade mest av allt.

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp.

Elevmaterial. Kapitel 1 1. Varför håller sig Soli alltid i bakgrunden? 2. Varför önskade Soli bort Lucy? 3. Vad menas med att vara adopterad?

k l o c k a n å t ta på kvällen stannade en motorcykel på Säfärs

Greven av Monte Cristo. Av Alexandre Dumas

Kapitel 1 - Hej Hej, jag heter Lisa och är 9 år. Jag har en vän som heter Julia. Vi går på samma skola, den heter Bokskolan. Det finns någon som jag

Det var en gång fyra barn som hette Peter, Susan,

VERKAVIKENS SAMFÄLLIGHETSFÖRENING. Valborgsångtexter LÄNGTAN TILL LANDET

Välkommen till ditt nya liv. vecka 13-16

ina är 9 år och går på Svettpärlan. Hennes bästa vän r Maja. Maja är också 9år och går också på vettpärlan. Hörde du ljudet? Vad menar du?

Den dumma. bondpojken

Livets lotteri, Indien

snapsvisor sommar 1. Skriv ut alla sidorna. 2. Skär eller klipp dem på längden och sortera i sidnummerordning (1-9).

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

Högmässogudstjänst med lysning för H.K.H. PRINS CARL PHILIP OCH FRÖKEN SOFIA HELLQVIST Slottskyrkan, Stockholms slott Söndagen före Pingst den 17 maj

Dansa henne till döds

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman)

Avundsjuka och Besvikelse. Besvikelse Jag kanske blandar ihop besvikelse med sorg ibland, men jag tror att båda har en närhet av varandra i våra liv.

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Christina Israelsson

GolfiSpanien Allsång Tema: Evert Taube. Jag har skrivit till min flicka. Jag har skrivit till min flicka, jag har skrivit till min vän,

Julin, Jon. Strid och seger : Poem / af J. Th. J-n. Göteborg 1874

Hon som fick veta. Marina Kronkvist. Sofie Bilius

ÄRKEÄNGLARNA MIKAEL, GABRIEL OCH RAFAEL


Olika talesätt, liknelser och uttryck

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN

Gudstjänsten inleds med orgelmusik, där så kan ske. Annan instrumental- och/eller vokalmusik kan utföras.

TRANOR. Gunvar till vänster och författaren till höger vid sina fina gömslen Text och foto Bengt Eklöv Sida 1 av 6

Sjukvårdens betydelse för tonårsbarn som mister en förälder i cancer

LASAROS UPPVÄCKS FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN (ÅR A) (6 APRIL 2014) Tidsram: minuter.

MED ÖPPNA ÖGON. Text och musik och arrangemang: Gerd och Alf Strandberg

Tre röda flygplan. Erica Högsborn och Fanny Collandbeck

Förslag på psalmer vid begravningsgudstjänsten

Sagans värld. För vuxna, men även för barn!

Konstsagor. H.C Andersen

Magiska dörren. Gjord av Emma K

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET

Fråga efter almanackan i din bokhandel eller skicka denna beställningskupong.

Månadens Sanomaövning Juni

Bo år slutar Fsk.Södra

Ljudet Johan satt i kemisalen. Peter kastade pennor på honom som vanligt. Johan

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon

Transkript:

PARKEN Af Gustaf Fröding Min slottsfasad står ljus i aftonsolen, det plaskar sakta i fontänens vatten och hyacinten, rosen och violen till mötes dofta mig ifrån rabatten. Tulpanen flammar och magnolian blommar bland hundra tropiskt ättestolta fränder och hvilken färgprakt! hvilka rikedomar! och hvilken symfoni af doft från alla länder! Det dårar sinnet liksom lifvet dårar och skiftar tjusande som lifvet skiftar och törne finns tillfreds att väcka tårar och doftrikt kärt med saften, som förgiftar. Det är för brokigt rikt för mina sinnen, jag vill se trofast enkelt grönt på marken, jag trifves bäst med mina gamla minnen ibland de skumma skuggorna i parken. Det är dock härligt, är dock mäktigt skönt de tusen stammarna, som bära taket, och dessa massorna af lummigt grönt, som täckt och höljt det väldiga gemaket! Det är ett mörkgrönt sakta vindrördt haf, som i sin svala famn ett tempel fångar och lagt sig lent om fris och arkitraf och öfversvämmat vida pelargångar. Och blicken hvilar sig och finner ro, när han på mjuka, gröna böljor föres, och lugna drömmar under hvalfven bo och i det tysta minnets stämma höres. Till sorgsen smärta mildras ångerns tagg och sorgerna till stilla vemod domna, på vissnadt lifsmod faller hoppets dagg och hatet dör och lidelserna somna.

Likt någon gammal halft förvirrad sägen, likt någon sällsam dröm, som jag har drömt, i labyrinters slingor vindas vägen, dess rätta lopp för längesen jag glömt. Min väg har gått i andra labyrinter, på lifvets falska stigar har jag gått, där blicken vilseförs och foten slinter och ingen än det sökta målet nått. Af mången vacker villa har jag bländats och ödslig tomhet har jag vunnit blott. Nu har min långa vilsna irrfärd ändats, nu vill jag lefva i mitt lugna slott. Nu vill jag glömma, hur mig själf jag rånat på allt det bästa, som en gång var mitt. I våldsam dårskap har mitt hufvud grånat, i enslig hvila skall det blifva hvitt! Igenom löfven spridda strålar bryta och kasta glimtar på den tysta dammen och öfver vattnets näckrosprydda yta akasior och askar luta stammen. Och öfver dunklet simma hvita svanor, från hvarje linje strömmar den förtrollning, som är ett arf ifrån förnäma anor, som left sitt lif af makt och ädel hållning. De glida plastiskt öfver vattenspegeln som höga tankars stolta långskepp glida när mod och framtidshopp fört vind i segeln och sinnet ännu aldrig lärt att lida. Men se den ene söker sig till stranden, han rör sig ovigt på den hårda jorden som bland det låga den förnäme anden och till en oskön vrångbild är han vorden. I blom står än den väldiga kastanjen, liksom den stod, jag minns, en annan gång. På bordet där stod skummande champagnen och rundt omkring ljöd hurrarop och sång.

Ett stackars rådjurs hjärtblod hade flutit sen mina hundar sprungit bytet fatt mitt första mästerskott jag hade skjutit min själ var lustig och mitt hjärta gladt. Det sjöd i blodet och den ädla saften jag kände spritta i hvarenda nerv, inom mig kände jag den hårda kraften, som för till bragder eller till fördärf. I jorden växa snart kastanjens grenar hon stänger långsamt sitt smaragdpalats och döljer så, jag vet att så hon menar, min första usla glädjes skådeplats. Där står en gudabild till hälften gömd, ty parken flätar grönt omkring de hvite, det är en öfvergiven och förglömd, förvittrad, sönderslagen Afrodite. Du ensliga, du öfvergifna bild, jag bär en motbild med de samma dragen i hjärtats park, som länge vuxit vild, och äfven den är glömd och sönderslagen! Dock var den fordom stolt och skön som du, tills jag en dag slog sönder den förbittradt. Dess härliga gestalt är härjad nu, dess rena anlete är nu förvittradt. Låt snåren breda sig, låt rankor slå om hvita lemmarna den gröna kjolen, det gör mig ondt, men det är bättre så än om dy lytt och naken mötte solen! Det är en öppen plats, där blommor växa och kanten skuggas mörk af gamla ekar. Jag minns hur glad jag sprang från bok och läxa att pröfva här min unga kraft i lekar. Och det var här en kväll, när Maj stod grönast, som dansen gick och skrattet ljöd i snåret och hon som folkets stämma dömde skönast bar blygt och stolt sin eklöfskrans i håret.

Det var en ström af lena silkeböljor som öfver halsens tunna spetsar föllo och öfver mörkrödt lif, som silversöljor omkring det smala lifvet sammanhöllo. Hon var så frisk som daggen öfver knoppen, så spänstigt lätt, så fylligt smärt och smidig men det föll dammstoft i den klara droppen och din förvissning, arma knopp blef tidig! Bersån är ödslig, bäcken är förvildad, ett marmorbords fragment ha fallit ner och soffan själf, af torf och mossa bildad, för vissna löf och kvistar syns ej mer. Ja, det var här, liksom i dag det hände jag allting minns och allting återser, jag känner än hur mina läppar brände mot hennes läppar, hon, som är ej mer. Hon var en ärlig själ, som föga visste, hur det bland människor går till och sker, hon trodde mig om godt och trodde miste; det kom en tid då trodde hon ej mer. Det kom en tid, den tunga sorgetiden, hon öfvergafs och sjönk och är ej mer; och själf jag öfvergafs af sinnesfriden, den vacklade och sjönk och är ej mer. Det växer gammalt gräs i slingergången och buskarna stå vildt tillhopasnodda och murgrön klänger öfver paviljongen, den lutande, den länge obebodda. I spillror fallen ligger förstusvalen och genom dörrens springor tränger dagen, tapeten gulnar i den lilla salen och i ruiner hänga öfverdragen. Och spindlar väft sin väg i budoaren, på toaletten fallit damm i flockar, där hon beskäftigt snabb och konstförfaren med nätta fingrar prydde sina lockar.

Ett lyckligt barn jag krossat utan skoning, en fattig ödmjuk glädje har jag röfvat det är en ting, som kräfver lång försoning, min själ är vek, mitt hjärta är bedröfvadt. Det kvällas redan, mörkare det skymmer och dunkel faller öfver lind och björk. Så faller skuggan af ett gömdt bekymmer på själens drömmerier tung och mörk. Den tysta skogen stirrar öfver muren han är den vilda ödslighetens son. Den gåtfullt skumma hotande konturen för bud af hvad? till hvem? och hvarifrån? Ifrån det obekanta öde vida, som ej görs ljust af någon tankes bloss, oändlighetens bud i mörkret skrida och skräck och ångest hviska de till oss! Det är för mörkt i detta dystra hörnet, för ödsligt skymmande för ensligt tyst, min själ är skum, i hjärtat sitter törnet, en mjältsjuk ande har min panna kysst! Här bildar ån en våldsam katarakt, där öfver hällar vilda vågor forsa och häftigt brottanden med hatets makt de vreda hvirflarna hvarandra korsa. De kämpa afundsjukt om hvarje tum, om hvarje linjebredd de girigt trängas, de brusa vredgadt upp och kasta skum, när deras horder af en klippa sprängas. Det är ett stormande, ett stoj, ett stamp, som när en pöbel är försatt i svallning det är som lidelsernas vilda kamp, som trotsar hot och viljestark befallning. Och dock om en sekund, om en minut är strid och allt i fredlig våg begrafvet, och raserit har redan rasat ut och stilla vandrar älfven emot hafvet.

Det går en kvällsvinds susning genom parken, det är ett bud som förebådar natten. Han drager fram, den mäktige monarken, och manteln släpar öfver land och vatten. Han kommer mild med sömnen, som hugsvalar de trötta sinnen, hvilka smärtan stungit. Det hviskar underligt mig tycks det talar som var det röster, hvilka här förklungit. Är det en hälsning, sänd af mina fäder, Fastän de multna under sammetvecken Och blifva stoft emellan fyra bräder ha de ett väsen, kunna de ge tecken? Hur underbara äro lifvets öden! dock mera djup är dödens underbarhet! En hemlighets hieroglyf är döden, jag vill ha ljus, jag måste söka klarhet! 1890.