Promemoria 2015-11-10 Landfakta: Bhutan Officiellt namn: Druk Yul (Kingdom of Bhutan) Huvudstad: Thimphu (99 000 invånare 2011) Yta: 38 394 km 2 Folkmängd: 765 552 (2014) Befolkningstillväxt: 1,13 % (2014) Befolkning: Ngalop/Bhote 50 %, etniska nepaleser 35 %, övriga 15 % utgörs av mindre etniska grupper Språk: Dzongkha (officiellt språk), Sharchhopka, Lhotshamkha, Engelska samt Nepali Religion: Buddhism (Mahayana) (75 %), indisk-nepalesisk influerad hinduism (25 %) Statsskick: Konstitutionell monarki Statschef: Kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck Regeringschef: Premiärminister Tshering Tobgay Utrikesminister: Rinzin Dorje Större politiska partier: Druk Phuensum Tshogpa (DPT), People s Democratic Party (PDP) Senaste allmänna val: Maj/juli 2013 Nästa allmänna val: 2018 Valuta: Ngultrum (BTN) Växelkurs: 1 SEK = 7,6 BTN (oktober 2015) BNP total: 1,8 miljarder USD (2014) BNP/Capita i PPP: 7699 USD (2013) BNP tillväxt: 6,3 % (2014) Viktigaste näringar: Jordbruk, skog, industri, service Utlandsskuld: 1,5 miljarder USD (2013) Viktigaste exportprodukter: Elektricitet (till Indien), basmetaller, trä, cement, koppartråd, vegetabiliska oljor
Sveriges Ambassad Promemoria 2(6) Viktigaste importprodukter: Största handelspartners: Import: Export: Petroleumprodukter, personbilar, ris, textil Indien, Hongkong, Japan, Kina Indien, Sydkorea, Bangladesh, Nepal Svensk export till Bhutan: 12 miljoner SEK (2014) Svensk import från Bhutan: 2 000 SEK (2014) Kort historik Bhutan har sannolikt varit bebott sedan 2000-1500 f.kr. På 600-talet e.kr. började tibetanska munkar att bedriva mission i området och buddismen fick därefter stort inflytande på samhällsutvecklingen. År 1616 flydde en tibetansk lama/munk, Ngawang Namgyal, till Bhutan. Han enade regionens mäktiga familjer och gav landet namnet Druk-Yul, åskdrakens land. Under Namgyal upprättades ett tvådelat styrelseskick med en administration för religiösa frågor, och en för världsliga angelägenheter. Båda administrationerna var underställda Namgyal som gav sig själv titeln shabdrung ( den man underordnar sig ). Detta system kom att bestå i nästan 300 år. När den siste shabdrungen dog 1903 och landets civile ledare dog året därpå enades landets inflytelserika personer om att ersätta det dubbla styrelseskicket med ett nytt system: monarki med ärftlig tronföljd. Ugyen Wangchuck valdes 1907 till landets första kung och kronan har sedan dess tillhört Wangchuckfamiljen. Bortsett från kontakterna med Storbritannien förblev Bhutan ett isolerat land under de följande 50 åren. När Indien blev självständigt 1947 övertog Indien rollen som Bhutans skyddsmakt från Storbritannien vilket statsfästes genom det avtal om vänskap och fredliga förbindelser som länderna ingick 1949. 1985 infördes en medborgarlag som sade att bara de nepaleser som bott i landet sedan 1958 hade rätt att bli bhutanesiska medborgare. I ett slag gjordes många av landets nepaleser statslösa, vilket motsvarade upp till en sjättedel av Bhutans befolkning. Cirka 100 000 människor flydde från södra Bhutan, de flesta till Nepal (se vidare under utrikespolitik). Inrikespolitik Bhutan har under de senaste åren på kungafamiljens initiativ inlett en utveckling från monarkistiskt envälde till en parlamentarisk demokrati.
Sveriges Ambassad Promemoria 3(6) 2005 meddelade den dåvarande kungen Jigme Singye Wangchuck att han avsåg att avgå till förmån för kronprinsen Jigme Khesar Namgyel Wangchuck och samtidigt inleda övergången från monarki till parlamentarisk demokrati. Kung Jigme Singye Wangchuck avgick slutligen i december 2006 och överlät makten till sin då 26-årige son. Den uttalade uppgiften för kronprinsen var att bereda vägen för en övergång till demokrati. Politiska partier blev tillåtna att registrera sig 2007. Två stycken godkändes, Bhutans freds- och välgångsparti (Druk Phuensum Tshogpa,DPT) och Folkets demokratiska parti (Peoples Democratic Party, PDP). De två partiernas agendor var likartade och dess företrädare har tidigare innehaft landets roterande premiärministerpost. I mars 2008 hölls de första allmänna valen till parlamentets underhus, nationalförsamlingen. Flera politiska partier skapades med inspiration från maoisterna i Nepal och dessa misstänks ligga bakom de bombdåd som utfördes i samband med valet. Valdeltagandet var nästan 80 %, dock nekades munkar och bhutannepaleser rösträtt. Druk Phuensum Tshogpa (DPT), under ledning av Jigme Thinley, vann 45 av 47 platser i underhuset, de resterande två mandaten gick till Folkets Demokratiska Parti. I juli 2008 - under övergången från absolut monarki till konstitutionell monarki - antog parlamentet landets första konstitution. Författningen garanterar bland annat grundläggande fri- och rättigheter. Under försommaren 2013 hölls det andra parlamentsvalet någonsin i landet, vilket ledde till ett regeringsskifte. Personvalet till överhuset genomfördes i april och alla kandidater var tvungna att vara oberoende utan någon partitillhörighet. Utav totalt 14 platser i överhuset omvaldes 6 personer. Ingen kvinna valdes in, trots att mer än hälften av kandidaterna var kvinnor. Valdeltagandet i parlamentsvalet var 66,1 %. I maj och juli 2013 valdes ledamöterna till underhuset. Till skillnad från valet 2008 var fem partier godkända att delta denna gång, nämligen Druk Phuensum Tshogpa(DPT), People s Democratic Party (PDP), Bhutan Kuen-Ngyam Party (BKP), Druk Chirwang Tshogpa (DCT) and Druk Nyamrup Tshogpa (DNT). Oppositionspartiet PDP vann 32 av 47 platser varpå oppositionsledaren Tshering Tobgay tillträdde posten som premiärminister.
Sveriges Ambassad Promemoria 4(6) Utrikespolitik Bhutans utrikespolitik har dominerats av Indien genom fred- och vänskapsavtalet mellan länderna. Avtalet från 1949 föreskrev att Bhutan skulle följa Indien vad gäller utrikespolitik i utbyte mot att Indien inte skulle påverka inrikespolitiken i Bhutan. Ett liknande avtal hade ingåtts med Storbritannien 1910. Vid överläggningar i februari 2007 enades Indien och Bhutan om att revidera avtalet, en förändring som i praktiken skulle ge Bhutan ökat oberoende. Beroendet till Indien är dock fortsatt stort, inte minst vad gäller handel och ekonomi men även säkerhetspolitiskt. Indisk och bhutanesisk militär har under 2000-talet samverkat i operationer mot gerillarörelser aktiva i Indiens nordöstra delar. Dessa grupper, som till exempel United Liberation Front of Asom (ULFA) och National Democratic Front of Bodoland (NDFB) har periodvis uppehållit sig på bhutanesiskt territorium. Indiens tidigare premiärminister, Manmohan Singh, som besökte Bhutan 2008, var den första utländska ledaren som gästade Bhutans nyinstiftade parlament. Nuvarande premiärminister, Narendra Modi, besökte landet i juni 2014, på inbjudan av kung Jigme Khesar Namgyel Wangchuck. Det var Modis första utlandsbesök som premiärminister, vilket mottogs väl i Bhutan. Bhutans relation till grannlandet Nepal har varit ansträngd sedan slutet av 1980-talet. Detta beror framförallt på de bhutaneser av nepalesiskt ursprung som flydde undan förföljelser i Bhutan i början av 1990-talet. Flyktingströmmen uppstod efter att Bhutan antagit en medborgarskapslag som försvårade de etniska nepalesernas situation. En möjlighet att lösa dödläget vad gällde de omkring 106 000 bhutanesiska flyktingarna i Nepal kunde skönjas 2006, då cirka 60 000 av flyktingarna erbjöds att bosätta sig i USA.. Idag tar 8 länder (USA, Australien, Nya Zeeland, Kanada, Norge, Danmark, Storbritannien och Nederländerna) emot flyktingar från Bhutan. I slutet av 2012 hade över 70 000 flyktingar omlokaliserats. Bland dem som bor kvar i Bhutan finns många som fortfarande är statslösa. Kina och Bhutan saknar formella diplomatiska relationer och relationen har varit spänd sedan slutet av 1950-talet. Länderna ingick dock 1999 ett
Sveriges Ambassad Promemoria 5(6) avtal om fredliga förbindelser men relationerna har tidigare påverkats av gränsdispyter. Samtal har förts angående dessa tvister, som till exempel de vägar som Kina anklagas för att delvis ha byggt på bhutanesiskt territorium. Bhutans kontakt med omvärlden har länge varit begränsad. Bhutan har varit medlem i FN sedan 1971. Landet har diplomatiska relationer med ett 50-tal länder runt om i världen, däribland Sverige. Trots att Bhutan saknar diplomatiska relationer till flera länder har landet upprätthållit informella diplomatiska relationer via ambassader i och Bhutans ständiga representation vid Förenta Nationerna i New York. Ekonomisk politik Boskapsskötsel och jordbruk för självhushållning har i huvudsak byggt upp Bhutans ekonomi. Fram till 1960-talet fanns det nästan ingenting som kan förknippas med den moderna världen. Det årtiondet inledde den tredje kungen, Jigme Dorji Wangchuck, en modernisering. En viss inkomstbeskattning och utländska investeringar blev tillåtna först 1999. Samma år blev det för första gången tillåtet med television i landet Det är framförallt den pågående utbyggnaden av vattenkraftsektorn som bidragit till en god ekonomisk utveckling i Bhutan de senaste åren. Mellan 2009-2011 var den årliga tillväxten i snitt 9 % och för 2014 ligger den på cirka 7,5 %. Bhutan arbetar för att säkra en hållbar långsiktig ekonomisk utveckling, bland annat genom att bygga ut vattenkraftsektorn ytterligare planen är att öka åttadubbla produktionen fram till 2022, och största delen av elektriciteten kommer att exporteras till Indien. Bhutan tillämpar sedan 1961 femåriga utvecklingsplaner och inledde 2013 sin 11:e femårsplan. Det är den andra av sitt slag som antagits sedan landet blev en konstitutionell monarki. Planen sätter bland annat upp mål kopplade till landets så kallade GNH-index (Gross National Happiness). Bhutan, som enda land i världen, föredrar detta mått på landets ekonomiska utveckling framför det vedertagna räknesättet BNP. Huvudsyftet är att sträva efter en ekonomisk utveckling utan att göra avkall på landets buddistiska kultur och traditioner.
Sveriges Ambassad Promemoria 6(6) Den femåriga utvecklingsplanen understryker också behovet av att minska landets importberoende, att utvidga skattebasen samt att skapa förutsättningar för privata företag att investera i landet. Fattigdomsbekämpning är ett annat tydligt tema i planen, liksom att öka förutsättningarna för de socioekonomiskt utsatta. Till sist finns ett tydligt fokus på gröna och koldioxidneutrala strategier. Trots Bhutans snabba ekonomiska utveckling är internationellt bistånd, inte minst från Indien, fortfarande en central del i den bhutanesiska ekonomin. Handelspolitik Indien är Bhutans överlägset största handelspartner och landets geografiska läge innebär att transithandeln via Indien är särskilt viktig. Vattenkraften är central för landets export och även här är indisk efterfrågan avgörande. Bhutan arbetar med indiskt stöd för att ytterligare utveckla vattenkraften. I dagsläget finns tre vattenkraftverk som exporterar elektricitet till Indien och 10 nya projekt är planerade. I syfte att främja handel upprättades 1972 frihandelsavtalet India-Bhutan Trade and Commerce Agreement. Avtalet står i begrepp att revideras 2016. Handeln med Bangladesh har också stor potential att växa. En ny handelsrutt invigdes 2010 för att underlätta handeln mellan länderna inför framtiden. Bhutan har observatörstatus i WTO efter att ha ansökt om medlemskap 1999. 2009 skulle landet ha anslutit sig till WTO, men man bestämde sig då för att vänta och regeringen har ännu inte meddelat om man ämnar gå vidare med förhadlingarna. Landet är med i South Asian Association for Regional Cooperation (SAARC) sedan organisation bildades 1985 samt i Bay of Bengal Initiative for Multi Sectoral Technical and Economic Cooperation (BIMSTEC). Medlemsländerna i SAARC ingick i januari 2004 ett frihandelsavtal South Asian Free Trade Agreement (SAFTA) som syftar till att på sikt skapa en frihandelszon i Sydasien. Sveriges relationer med Bhutan Sverige har diplomatiska relationer med Bhutan men har ingen ambassad i landet. Ett honorärkonsulat finns i huvudstaden Thimphu. Sveriges ambassadör i är sidoackrediterad till Bhutan. Bhutan har ingen ambassad i Stockholm.