Vallonen 5 & 6 Emil Olssons fickknivsfabrik Antikvarisk förundersökning 2017-12-04 Kulturmiljögruppen
Innehåll 1. Överblick SAMMANFATTNING 5 UPPDRAG, SYFTE OCH METOD 5 2. Att vårda, utveckla och stärka kulturmiljön KÄNSLIGHET & TÅLIGHET 9 LAGSTIFTNINGENS KRAV 10 RÅD OCH RIKTLINJER 11 3. Kulturhistorisk utredning KULTURHISTORISK VÄRDERING 15 SÄRSKILT VÄRDEFULLA UTTRYCK 18 BEFINTLIGA STÄLLNINGSTAGANDEN 20 4. Fördjupning Historik ESKILSTUNAS TIDSDJUP 25 KVARTERET VALLONENS TIDSDJUP 27 5. Källor och litteratur UPPDRAGSNAMN Antikvarisk förundersökning Vallonen 5 och 6 DATUM 2017-12-04 ÄNDRINGSDATUM UPPDRAGSNUMMER 10259873 SAKKUNNIG/GRANSKAD AV Emil Bergstén Lilja BESTÄLLARE Katarina Einarsdotter Eskilstuna kommun, exploatering UPPDRAGSANSVARIG Cecilia Lindqvist FÖRFATTARE Moa Andersson, Viktor Melin
1 Överblick Förundersökningen klargör vilka kulturhistoriska värden som verkstadsbyggnaderna på fastigheterna Vallonen 5 och 6 innehar och hur dessa ska skyddas genom relevant lagstiftning. Förundersökningen påvisar därmed vilka utgångspunkter som framtida förändring av byggnaderna bör förhålla sig till med utgångspunkt i varsamhetskrav och förbud mot förvanskning enligt gällande lagstiftning. 3
4
SAMMANFATTNING Denna antikvariska förundersökning är framtagen för att påvisa vilka kulturhistoriska värden fabriksbyggnaderna på fastigheterna Vallonen 5 och 6 har. Fabriksbyggnaderna på fastigheterna Vallonen 5 och 6 är en välbevarad verkstadsmiljö som uppförts och utvecklats mellan 1870-1960-tal och har en tydlig och bevara karaktär från det tidiga 1900-talets industribebyggelse. Detta gör miljön som helhet mycket känslig för tillägg, som inte utförs med stor hänsyn till den befintliga miljön och de utpekade kulturhistoriska värdena. Byggnadernas exteriör och den omgivande gårdsmiljön bedöms extra känslig för förändring. Interiört är byggnaderna mer tåliga för en ändrad verksamhet. Emil Olssons fickknivsfabriks tidigare verkstadsbyggnader inom fastigheterna Vallonen 5 och 6 har höga kulturhistoriska värden som motsvarar lagens begrepp om särskilt värdefull, såväl för att förstå Eskilstunas industriella utveckling av hantverksindustrier och knivtillverkning i mindre skala. Samt för att kunna utläsa enklare verkstadsbyggnaders gestaltning och utformning från sekelskiftet 1900. Kvarteret som helhet visar på utvecklingen från småskalig manufakturverksamhet från 1600-talet till mindre verkstadsetablering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret visar även på 1960-talet utflyttning av industrier samt etableringen av friluftsmuseet. Fabriksbyggnaderna på Vallonen 5 och 6 bedöms som särskilt värdefulla och bör därför omfattas av förbud mot förvanskning enligt PBL. UPPDRAG, SYFTE OCH METOD Denna antikvariska förundersökning ska ligga till grund som kunskapsunderlag inför kommande utveckling av fastigheten Vallonen 5 och 6. Förundersökningen klargör vilka värden som fastigheterna innehar och hur dessa ska skyddas genom relevant lagstiftning. Förundersökningen påvisar därmed vilka utgångspunkter som framtida förändring av fastigheten bör förhålla sig till för att lagstiftningens krav på varsamhet och förbud mot förvanskning ska uppfyllas. Förundersökningen är förutsättningslös och har därmed inte tagit ställning till något specifikt förslag till förändring eller bevarande. Utredningen har avgränsats så att den identifierar förutsättningar, kulturhistoriska värde och förslag på förhållningssätt som ska främja en fortsatt möjlighet till läsbarhet av den kulturhistoriskt intressanta miljön i förhållande till en ändrad verksamhet. Utredningen tar stöd i Riksantikvarieämbetets (RAÄ) Plattform för kulturhistorisk värdering och urval där miljöns bärande berättelse och dess fysiska uttryck identifieras och det görs en bedömning av hur fullständig och relevant miljön är utifrån kulturhistorisk synvinkel. Som en del av metoden för den kulturhistoriska värderingen ingår en avgränsning av vilket kulturhistoriskt sammanhang och vilken historia fabriksbyggnaderna representerar och berättar. Avgränsningen i tid är därför en del av utredningen och analysen av kulturmiljön. 5
6
2 Att vårda, utveckla och stärka kulturmiljön Nationella kulturmiljömål Ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. Människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön. Ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser. En helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. 7
KÄNSLIGHET OCH TÅLIGHET Fabriksbyggnaderna på fastigheterna Vallonen 5 och 6 är en välbevarad verkstadsmiljö som uppförts och utvecklats mellan 1870-1960-tal och berättar både en tydlig processkontext men byggnaderna har en tydlig och bevarad karaktär från det tidiga 1900-talets industribebyggelse. Detta gör miljön som helhet mycket känslig för tillägg, som inte utförs med stor hänsyn till den befintliga miljön och de utpekade kulturhistoriska värdena. Ändringar som görs i miljön kan även påtagligt påverka omgivande miljöer. Fastigheterna Vallonen 5 och 6 ansluter till byggnadsminnet Rademachersmedjorna och utgör en del av den kulturhistoriskt värdefulla samlade miljön som ingår i riksintresse för kulturmiljövården. Byggnadernas exteriör och den omgivande gårdsmiljön bedöms extra känslig för förändring. Interiört är byggnaderna mer tåliga för en ändrad verksamhet som kan inrymmas inom byggnadens volym. Nya volymer eller förändring av fasadens befintliga utformning kan betyda en omfattande påverkan på byggnadens sammantagna karaktär och kulturhistoriska värde. Exteriört Byggnadernas exteriör är mycket känslig för förändring, detta gäller framförallt in mot gården. Fabriksbyggnaden på Vallonen 6 har en högre känslighet på samtliga fasader, detta vad gäller fasadens utformning och materialval. Nya hålupptagningar i fasad mot gården och ändring av fönster innebär en stor påverkan eftersom fönster är en av byggnadens mest påtagliga uttryck. De förändringar som skett på bostadshuset som ligger inom fastigheten Vallonen 6, vad gäller nya fönster har haft en betydande påverkan på byggnadens helhetskaraktär. Tillägg av nya volymer som är beständiga vad gäller exempelvis nya tillbyggnader och Mycket känsligt ventilationstrummor, är tillägg som medför att byggnadens läsbarhet och helhetsintryck minskas. Interiört Interiört är Vallonen 6 mer känslig för förändring än Vallonen 5. Båda byggnaderna tål dock en ändrad användning där interiöra värdefulla karaktärsdrag kan vara vägledande vid en förändring. Den bärande konstruktionen som är äldre än 1940-tal är känslig för stora förändringar, detta då de bärande delarna är ett läsbart dokument om byggnadens utbyggnad och Emil Olssons fickknivsfabriks expansion över tid. 8
Mycket känslig Gårdsmiljön inom Vallonen 5 och 6 och kvarteret som helhet är mycket känslig för förändringar Gårdsmiljö och tillägg som inte utförs med stor hänsyn till den befintliga miljön och de kulturhistoriska värdena. Mycket känslig Fabriksbyggnadernas exteriör är mycket känsliga för förändringar och tillägg som inte utförs Exteriör med stor hänsyn till den befintliga miljön och de kulturhistoriska värdena. Känslig Byggnaderna är interiört känsliga för förändring och tillägg som inte utgår från byggnadernas Interiör utpekade kulturhistoriska värden. Den bärande konstruktionen är känslig för ingrepp. Båda byggnaderna tål dock en ändrad användning där interiöra värdefulla karaktärsdrag kan vara vägledande vid en förändring. 9
LAGSTIFTNINGENS KRAV I Plan- och bygglagen (PBL) hanteras särskilt värdefull kulturmiljö genom förvanskningsförbudet och avvägningarna mellan allmänna och enskilda intressen. Vid ändring i den byggda miljön ska alltid bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på ett sådant sätt som är lämpligt med hänseende till en god helhetsverkan. Om en väsentlig egenskap går förlorad eller om områdets särart/karaktär väsentligt ändras sker en förvanskning. För att undvika en förvanskning måste därför bärande karaktärsdrag, egenskaper och särarter identifieras och pekas ut. Dessa ska skyddas och ligga till grund för val av ändringar och vidare exploatering, för att det kulturhistoriska värdet inte ska minska. Förvanskningsförbudet gäller alltid, och ska följas av alla, såväl kommunen som fastighetsägare och hyresgäster. Förvanskningsförbudet ska tillämpas vid alla åtgärder som berör miljön. Kommunen har enligt lagstiftningen ett särskilt ansvar vid planläggning och frågor om lov i särskilt värdefulla miljöer. Det är kommunens ansvar att det allmänna intresset bevakas och prioriteras. Kommunen har även ett uttalat ansvar att skydda de särskilt värdefulla kulturmiljöerna vid planläggning. Detta innebär att kommunen inte kan utarbeta en detaljplan som skadar den särskilt värdefulla kulturmiljön och ska besluta om lämpliga bestämmelser som garanterar ett fullgott skydd för miljön. Plan- och bygglagen (2010:900) 2 kap. 6 1 PBL Vid planläggning, i ärende om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till 1. stads- och ladskapsbilden, natur- och kulturvärden på platsen och intresset av en god helhetsverkan. 8 kap. 17 PBL Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. 8 kap. 13 PBL En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Första stycket ska tillämpas också på 1. Andra anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7, 2. tomer i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, 3. allämna platser, 4. bebyggelseområden. Fabriksbyggnaderna på Vallonen 5 och 6 bedöms som särskilt värdefulla och bör därför omfattas av förbud mot förvanskning enligt PBL. 10
RÅD OCH RIKTLINJER VALLONEN 5 OCH 6 Som en indikation på hur lagstiftningens krav kan uppfyllas har följande råd och riktlinjer tagits fram. De tidigare verkstadsbyggnaderna inom fastigheterna Vallonen 5 och 6 bedöms tåla en ändrad verksamhet. Byggnaderna står idag i stort tomma och en byggnad bör användas och underhållas. Förändringar måste göras med omsorg för att bevara byggandernas utpekade kulturhistoriska värde. Vid ändrad använding bör följande riktlinjer följas för att lagstiftningens krav ska uppfyllas: Exteriört Exteriören bör bevaras i sin helhet in mot gården. Fastighetsgräns bör även fortsättningsvis vara markerad exempelvis med staket eller häck. Fasaden mot norr (Vallonen 5) kan tåla nya hålupptagningar för enstaka fönster om dessa utförs i samma utformning och material likt befintliga. Fasaden ska vara putsad och avfärgad i en tidstypisk nyans, exempel i befintligt utförande. Taket ska vara svart falsat plåttak. Befintliga fönster i trä, målade i en röd kulör bör bevaras. Järnplaketter i yttertrappor bör bevaras. För att erhålla ett bättre klimatskal kan innanfönster kompletteras. Detta genom smäckra träbågar med enkla beslag som medför liten åverkan i den befintliga byggnaden. Tillägg i form av skärmtak/pergola kan möjligt utföras, detta på den västra låga tillbyggnaden. Skärmtaket kan exempelvis vara utfört med en bärande konstruktion i svartmålat stål eller gjutjärn och tak i falsad plåt. Om ny ventilation ska installeras, ska till/ frånluftsdon på tak inte vara synliga från markplan. Marken ska fortsatt vara belagd med grus och gräs. Nya komplementbyggnader ska undvikas. Tillfälliga installationer och tillägg är möjliga så länge dessa står under en begränsad tid. Armaturer, ljussättning och skyltar ska utföras på ett sådant sätt att miljöns kulturhistoriska karaktär inte ändras. Om lokalerna kommer att behöva en extra utrymningsväg ska denna utformas och placeras på ett sådant sätt att byggnadens värden inte minskas. Om en oberoende utrymningsväg ska utföras exteriört kan en svartmålad järnspiraltrappa vara ett alternativ. Interiört Bärande konstruktion i de delar som är från 1918 och äldre ska bevaras. Befintlig planlösning tål tillägg i form av nya mellanväggar. Invändigt kan byggnadens karaktärsdrag förstårkas genom att den industriella detaljer återställs eller bevaras. Trapphusen bör i största möjliga mån bevaras i sin helhet. Äldre detaljer och installationer kan med fördel bevaras för att stärka den historiska industriella 11
karaktären. Eventuell installation av hiss kan med fördel placeras i nordöstra hörnet i Vallonen 5 och placeras på ett sådant sätt att båda byggnaderna tillgängliggörs. I Vallonen 6 finns det även: Bevarad remdrift i taket på bottenvåningen. Denna kan med fördel bevaras för att berätta om byggnadens tidigare användning som verkstadsbyggnad. Bevarad ugn på bottenvåningen är ett viktigt inslag för att förstå fickknivsfabrikens verksamhet i byggnaden. Idag finns arbetsbänkar bevarade i byggnaden, dessa kan med fördel bevaras och återanvändas i den nya verksamheten. Befintlig trätrappa kan med fördel renoveras och återställas så att den tidigare kommunikationen från bottenplan upp till plan tre åter har en koppling. I Vallonen 6 kan exempelvis pärlspont i tak och på väggar, äldre mellanväggar med spröjsade träfönster, äldre spegeldörrar och beslag bevaras för att byggandens karaktär inte ska ändras. Ytskikten är övervägande trägolv på de övre planen och betonggolv på bottenplan med vitputsade väggar och vit pärlspont i tak samt snickerier i grå nyans. Dessa bör vara vägledande vid framtida förändring. 12
3 Kulturhistorisk utredning Den kulturhistoriska värderingen genomförs enligt Riksantikvarieämbetets Plattform för Värdering och urval, värderingen görs i två steg. Initialt avgränsas en berättelse, denna utgörs av en tids- eller processkontext eller en blandning av dessa båda. I det andra steget identifieras vilka uttryck som är bärande och möjliggör att berättelsen är utläsbar. I detta steg ingår även en bedömning i vilken grad miljön återspeglar berättelsen och hur relevant berättelsen är. 13
14
KULTURHISTORISK VÄRDERING Kulturhistorisk avgränsning Vallonen 5 och 6 berättar två huvudsakliga berättelser. Eskilstunas industriella utveckling inom småindustrin, från 1800-talet slut och in en bit på 1900-talet. Begreppet kulturhistoriskt värde definieras i Riksantikvarieämbetets plattform för värdering och urval som de möjligheter materiella och immateriella företeelser kan ge vad gäller att inhämta och förmedla kunskaper om och förståelse av olika skeenden och sammanhang samt därigenom människors livsvillkor i skilda tider, inklusive de förhållanden som råder idag. Knivtillverkningens expansion i Eskilstuna som blev världskänd för sina fickknivar av god kvalitet. Dessa berättelser kopplar på flera sätt mot varandra och går omlott. År 1659 ritar kungens arkitekt Jean de la Vallé den nya stadsplanen för Eskilstuna, en rutnätsplan i renässansstil där kvarteren är indelade i 12 tomter. I kvarteret som idag benämns Vallonen etablerade Rademacher sin manufaktur med smedjor. År 1864 avskaffas skråväsendet helt, detta även i städer och det blir därmed fri etableringsrätt för fabriksanläggningar och handelsrörelser. Vid samma tid in på 1870-talet sker ett industriellt genombrott då jämte den äldre hantverksbaserade tillverkningen nu växter fram en storindustri. Detta var startskottet till den storindustristad som vi idag kan se i Eskilstuna. Fabriksbyggnaderna på Vallonen 5 och 6 uppfördes på 1880-talet och var då två små gårdshus jämte Rademachersmejdorna. Fabrikören Emil Olsson köpte byggnaderna och intilliggande bostadshus i början av 1900-talet från fabrikören Erik Anton Berg och därmed etablerades fickknivstillverkning inom fastigheterna. I takt med att verksamheten växte, byggdes även de små gårdshusen till och år 1918 byggdes de om och fick i stort dagens utseende. Verksamheten med produktion av fickknivar fanns inom fastigheten fram till den 1 oktober 1967. Efter att verksamheten lagts ned har Vallonen 6 i stort stått still, endast mindre verksamheter har fortgått i byggnaderna under de kommande åren. Byggnaderna kom sedan att ingå i den museala miljön med Rademachersmedjorna. 15
Kulturhistorisk helhet Kvarteret Vallonen som helhet är en välbevarad industrimiljö som tydligt visar på manufakturoch industriutvecklingen från 1600-talet fram till 1900-talets mitt. Byggnaderna på fastigheterna Vallonen 5 och 6 är en relativt komplett miljö som visar på den industriella utvecklingen från 1870-talet fram till 1960-talet för småskalig verkstadsindustri från tiden. Att interiörer delvis är bevarade stärker miljön ytterligare som helhet. Byggnaderna tillkom under den avgränsade perioden kring år 1918 vilken är tydligt urskiljbar. De utgör också med sin tidstypiska arkitektur från början av 1900-talet ett läsbart och bevarat exempel på hur enklare verkstads- och bostadsbyggnader gestaltades vid den tiden. Relevans Miljön berättar om Eskilstunas smidestillverkning av bland annat knivar och är en av få kvarvarande verkstadsmiljöer i mindre skala som påvisar på den nationellt unika utvecklingen i Eskilstuna, från stark manufakturverksamhet till utvecklad verkstadsindustri. Miljön har därför få motsvarigheter såväl i Eskilstuna som nationellt. Miljön utgör en viktig och tydlig en årsring i kvarteret och staden i stort med tydliga och pedagogiska kopplingar till Rademachersmedjorna. Sammantagen värdering Emil Olssons fickknivsfabriks tidigare verkstadsbyggnader inom fastigheterna Vallonen 5 och 6 har höga kulturhistoriska värden som motsvarar lagens begrepp om särskilt värdefull, såväl för att förstå Eskilstunas industriella utveckling av hantverksindustrier och knivtillverkning i mindre skala. Samt för att kunna utläsa enklare verkstadsbyggnaders gestaltning och utformning från sekelskiftet 1900. Kvarteret som helhet visar på utvecklingen från småskalig manufakturverksamhet från 1600-talet till mindre verkstadsetablering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret visar även på 1960-talet utflyttning av industrier samt etableringen av friluftsmuseet. Jean de la Vallés plan från år 1659 är här bevarad i sin struktur och tydligt läsbar. Kvarteret utgör också en viktig komponent i förståelsen för Eskilstunas utveckling som industristad. Verkstadsbyggnadernas utbyggnad från slutet av 1800-talet visar på Eskilstunas industriella expansion i stort, såväl som Emil Olssons verksamhet som utökade byggnaden efter verksamhetens behov. Byggnaderna inom fastigheterna Vallonen 5 och 6 är en årsring i kvarteret bredvid de intilliggande Rademachersmedjornas låga timmerhus i falurödfärg från 1600-talet. Vallonen 5 och 6 med fabriksbyggnaderna är idag en av få kvarvarande fabriksbyggnader från sekelskiftet 1900 som visar på en fabriksverksamhet i mindre skala. 16
Särskilda uttryck, karaktärsdrag och egenskaper som kan beröras av ändrad verksamhet Verkstadsbyggnaderna har en omsorgsfull, men enkel gestaltning med slätputsade fasader och symmetrisk och upprepande fönstersättning. Fasadutsmyckningen är sparsam där takfotslisten i tegel på Vallonen 6 är utmärkande. Intilliggande bostadshus och gårdshus samt de öppna ytorna med grusade ytor och uppvuxna äldre buskar och träd stärker helheten inom fastigheterna. Byggnaderna sticker ut i kvarteret i förhållande till de intilliggande Rademachersmedjornas låga timmerhus i falurödfärg från 1600-talet. Vallonen 5 och 6 kopplar mot stenstaden i sin volym, där verkstadsbyggnaderna idag är en av få kvarvarande byggnader från sekelskiftet 1900 som visar på den mindre fabriksverksamheten. Byggnadernas bärande konstruktion berättar om byggnadernas utbyggnadsperioder och är en viktig del för att förstå Emil Olssons fickknivsfabriks expansion. Interiört finns bevarade ytskick, inredning och maskiner som berättar om den tidigare verksamheten. Planlösningen från den större om- och tillbyggnaden 1917-18 är tydligt läsbar och berättar om fickknivsfabrikens användning av lokalerna. 17
SÄRSKILT VÄRDEFULLA KULTURHISTORISKA UTTRYCK Äldre beslag, golvbeläggning i trä, putsade och vitavfärgade väggar och tak med pärlspont i Vallonen 6. Sammanhållen miljö för en liten fabriksverksamhet från sekelskiftet med Emil Olssons tidigare fabriksbyggnader, gårdshus och bostadshus. Eskilstunas industriella utveckling inom småindustrin, från 1800-talet slut och in en bit på 1900-talet. Gårdsmiljön präglas av enkelhet och är separerad från genomfart. Genomgående grus och gräs och äldre uppvuxna buskar och träd som höjer känslan av en äldre struktur. Det röda planket skärmar av mot Rademachersmedjorna och mot gata genom häck och svartmålad gjutjärnsgrind vilket tydliggör fastigheternas indelning från omgivande bebyggelse. Byggnadernas raka avslut mot angränsande fastighet i norr. Visar på den äldre kvartersindelningen med kopplingar till Jean de la Vallés plan från 1659. Låg sockel i olika utförande beroende på byggnadsår. Ljusputsade fasader, storspröjsade fönster i trä målade i en mörkröd nyans och svartmålat falsat plåttak. Fasadutsmyckningen är sparsmakad där takfotslisten i tegel är utmärkande. Inläggningar i form av järnplacketer i yttertrappor som berättar tidigare användning och uppförande. Remdrift, brännugn och arbetsbänkar i Vallonen 6. Trappa i trä i Vallonen 6 Trapphus i Vallonen 5 och 6 Industriradiatorer Bärande konstruktion visar på byggnadernas utbyggnad under Emil Olssons Knivfabriks verksamhets expansion. Äldre detaljer och ytskikt interiört från tidigt 1900-tal. 18
Exempel på känsliga interiöra detaljer 1. Brännugn på bottenvåning i Vallonen 6 berättar om tiden som fickknivsfabrik. 2. Delar av tidigare remdrifteni taket på bottenvåningen i Vallonen 6. 3. Installation: Industrielement återfinns i Vallonen 5 & 6. 5. Tvåluftsfönster med enkel spröjs i trä. Byggnaderna har fönster med olika dimension och utformning, samtliga trä med glas från olika ålder. Vissa saknar innanfönster 3. Trappa från 1918 i trä, idag igensatt upp till plan 3 i Vallonen 6. Trappan skärmas av mot övriga rummet med väggar i stående vitmålad pärlspont. 4. Arbetsbänkar från tiden när fickknivsfabriken var igång i Vallonen 6. Stort ljusinsläpp från 6-luftsfönster med enkel spröjs. I taket pärlpont och trägolvet är överlagt med vinylmatta. Vitputsade väggar
BEFINTLIGA STÄLLNINGSTAGANDEN Riksintresse för kulturmiljövården Eskilstuna ingår i riksintresse för kulturmiljövården (D 5). Länsstyrelsen pekar ut uttryck för stadens långa historia. Från medeltida ort där rester av medeltida kvartersstruktur och Köpmangatans sträckning är läsbar. Stadens centrum väster om ån är planerad efter Jean de la Vallées rutnätsplan från 1658 i syfte att skapa en manufakturstad vilka förstärktes av planerna för Fristaden 1771. Denna rutnätsstruktur är än i dag synlig i Eskilstuna. Historien kring manufaktur- och industriutvecklingen i olika delar av staden, kopplade till runtnätsstrukturen är väsentlig för förståelsen av hur staden med sin tillverkningsindustri formas från 1600-talet fram till 1950-tal. Det finns stora kunskapsvärden kring att stadsområdet över tid varit administrativt uppdelade i olika städer med egna namn och förvaltningar. Staden har stora historiska upplevelsevärden, närmast av unik karaktär. Här kan historiskt värdefulla byggnader och miljöer upplevas som tydligt återspeglar olika faser i stadens utveckling. Av länsstyrelsen uppsatta mål för att tillgodose riksintresset: De fysiska uttrycken för Eskilstunas utveckling från medeltida ort till manufaktur- och industriort till och med 1950-talet ska bevaras och vara avläsbara fysiska orter. De tydliga strukturer i form av stadsplaner, bebyggelse och olika funktioner i staden som än idag är avläsbara från dess grundläggande under medeltid fram till och med 1950-talet ska vara avläsbara och gott förvaltade. Bibehållen funktion som bostad-, arbets-, tjänste-, handels-, rekreations- och pendlarort. Aktivt brukande av historisk bebyggelse och miljöer. Utökad inflyttning och turism till staden som drar nytta av de historiska miljöerna. Länsstyrelsens mål för att tillgodose riksintresset innebär bland annat att: Viktiga betydelsebärare vad gäller topografi, bebyggelse, stadsplan, kommunikation (långgator, gränder, kanal, hamnar), ska bevaras och underhållas. Grundläggande stadsplanestruktur från 1600-, 1700- och 1800-talet ska bibehållas men kan kompletteras om kulturhistoriska värde beaktas. Kulturhistoriska värdefulla samhällskomponenter tex utpekad bebyggelse, bör i det längsta bevaras och ges en användning. 20
Byggnadsminnet Rademachersmedjorna Rademachersmedjorna inom fastigheten Vallonen 8, med sina 12 byggnader är sedan 1964 skyddade som enskilt byggnadsminne enligt kulturmiljölagen (KML). En byggnadsminnesförklaring innebär att bebyggelsen har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Utdrag ur byggnadsminnesförklaringens föreskrifter: Att byggnaderna inte får rivas, flyttas eller till sitt yttre ändras utan tillstånd från tillsynsmyndighet. Berglindska smedjan, Mäster skogs stuga, Jernbergska gårdssmedjan och Konstsmedjan ska inte ombyggas till sitt yttre utan tillstånd från tillsynsmyndighet. Ett område kring byggnaderna som är markerat i till beslutet bilagd karta får inte bebyggas eller väsentligt förändras utan tillstånd från tillsynsmyndighet. Bebyggelsen ska underhållas och utpekat skyddsområde ska underhållas. Området är även kommunalt skyddat och utgör sedan år 1959 ett friluftsmuseum. Fornlämningar Samtliga fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950). Det gäller både kända, registrerade fornlämningar och ett stort antal ännu icke identifierade och registrerade fornlämningar. Skyddet innebär att det är förbjudet att utan tillstånd från länsstyrelsen på något sätt förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning. Enligt 2 kap. 12 KML måste en prövning av tillstånd hos länsstyrelsen göras om man på något sätt har för avsikt att påverka en fornlämning. Prövningen sker hos länsstyrelsen. För hantering av fornlämningar anger KML en arbetsgång som bygger på flera steg i syfte att, så långt det är möjligt, undvika och minimera ingrepp i fornlämningar. Om en fornlämning påträffas under en grävning eller annat arbete ska arbetet omedelbart avbrytas och länsstyrelsen kontaktas. Fastigheterna Vallonen 5 och 6 ingår i fornlämningsområde med beteckning RAÄ- nr Eskilstuna 557:1 och 181:1. 21
Gällande detaljplan Fastigheterna Vallonen 5 och 6 omfattas av detaljplan Väster i Eskilstuna (kv. Vallonen m.m) med beslutsdatum den 5 oktober 1953. Enligt gällande detaljplan är fastigheterna Vallonen 5 och 6 avsedda för småindustriändamål av viss beskaffenhet. Större delen av planområdet omfattas av kulturreservatet för Rademachersmedjorna. Fastighetsindelning Fastigheterna är idag reglerade och följer inte lägre samma indelning som ursprunglig tomtindelning. Rademachersmedjorna ligger inom en fastighet där fabriksbyggnaderna för tidigare Emil Olssons fickknivsfabrik ligger på fastigheterna Vallonen 5 och 6 på den nordöstra delen av kvarteret. 22
4 Fördjupning Historik kulturhistoriskt sammanhang En kulturhistorisk värdering av en företeelse bör föregås av fastställande och avgränsning av dess kulturhistoriska sammanhang. Detta sker med två utgångspunkter: Den berörda företeelsens kulturhistoriska bakgrund, det vill säga de skeden, händelseförlopp och verksamheter som format och präglat den. Företeelsens kulturhistoriska innehåll, det vill säga fysiska och immateriella beståndsdelar och egenskaper som är förenade med dess uppkomst och utveckling. 23
24
ESKILSTUNAS TIDSDJUP Eskilstunas tidiga historia Det medeltida Eskilstuna var beläget öster om Eskilstunaån. I början av 1600-talet upplät Karl IX ett stort område för att grundlägga en manufakturstad i Tuna kallad Tunafors stad. Först under senare delen av 1600-talet började området där kvarteret Vallonen ligger att bli en del av stadsbildningen. Under de kommande århundrandena sker flertalet stadsbildningar i staden. Stadsprivilegier Den första stadsbildningen som får stadsprivilegier var år 1659 med Carl Gustafs stad. Stadsprivilegierna innebar att städerna fick bedriva handel mot att de betalade skatt till kronan, ofta genom tullar. Jean de la Vallée ritar Eskilstuna stadsplan enligt en rutnätsplan efter renässansens ideal. Han ritar även typritningar för Rademachers nya manufakturer. Kvarteren med smedjorna indelades i 12 tomter där smedjebyggnaderna placerades med gavlarna mot gatan där trädgårdar anlades på tomternas baksidor in mot gården vilket skapade en grön korridor. Det planeras för 120 smedjor men endast ett 20-tal uppförs. Inrättandet av en fristad År 1771 beslutar regeringen att inrätta en fristad för arbetare i stål-, järn- och metallförädlingen. Fristaden innebar undantag från vissa skatter och tullar och skråtvångets regelverk skulle inte gälla. Fristaden planerades efter Wahlströms stadsplan, även den efter den tidigare rutnätsplanen. Efter att Fristaden inrättats ligger vid tiden tre administrativt olika stadsbildningar intill varandra: Eskilstuna som består av Gamla staden och Nystaden, Fristaden samt Carl Gustafs stad. 1800-talets utveckling I och med näringsfriheten avskaffas år 1864 blir det fri etableringsrätt för fabriksanläggningar och handelsrörelser. Stadsplanerna under 1800-talet har fortfarande rutnätsstrukturen som ideal. Från att fabrikerna har etablerats längs med Eskilstunaån för att drivas av vattenkraft sker en förändring under 1800-talet. Under 1870-talet skedde ett industriellt genombrott då det jämte den äldre hantverksbaserade tillverkningen nu växte fram en storindustri. Eskilstuna gick från 3 fabriker år 1870 till 120 fabriker vid sekelskiftet 1900. Stadens ritas om och de administrativa och kommersiella byggnaderna flyttas till det område som tidigare var avsatt för produktion inom Fristaden. Först under slutet av 1800-talet utvecklades Eskilstuna till en storindustristad. 1900-talets Eskilstuna Med järnvägens intåg börjar även industribyggnader i tegel uppföras väster om Fristaden. I början av seklet stadsplaneläggs industriområden på ömse sidor om ån. Från tiden fram till mitten av 1900-talet finns många goda exempel på industribyggnader i tegel i Eskilstuna. Mellankrigstiden är den epok när det riktiga klivet tas från hantverk till industri. Ångmaskinen ersätts av el- och förbränningsmotorn som kraftkälla. Under första hälften av 1900-talet med stor efterfråga på krigsmaterial blomstrar industrin i Eskilstuna och med detta startade en stor arbetskraftinvandring till staden. Mellan åren 1937 och 1970 ökade befolkningen från 37 000 till 94 000 invånare. 1970-talet är en epok i industrihistorien i Sverige och för Eskilstuna när verkstadsindustrin börjar känna på konkurrensen från utländska tillverkare. Vid denna tid började industrierna att flytta ut från staden till nyetablerade industriområden. Fabriksbyggnaderna i kvarteret Vallonen är en kvarvarande rest som inte flyttade och undkom rivning eller ombyggnad för annat ändamål. Flera andra industribyggnader i staden klarade inte denna omvandling. 25
1658 1771 1876 1890 1907 1907 1927 1955 1966
KVARTERT VALLONENS TIDSDJUP Enligt Jean de la Vallés stadsplan från 1658 planerades kvarteren runt Vallonen i enlighet med en rutnätsplan. Rademchersmedjorna inom kvarteret byggdes sedermera enligt Vallées plan. För Rademachers nya manufakturer planerades för 120 smedjor men endast ett 20-tal uppförs. Kvarteren med smedjorna indelades i 12 tomter där smedjebyggnaderna placerades med gavlarna mot gatan där trädgårdar anlades på tomternas baksidor in mot gården vilket skapade en grön korridor. Idag finns 6 smedjor kvar inom kvarteret Vallonen. År 1771 beslutar regeringen att inrätta en fristad för arbetare i stål-, järn- och metallförädlingen för att öka smidesproduktionen. I området som skapades, kallat Fristaden innebar undantag från vissa skatter och tullar och skråtvångets regelverk skulle inte gälla. Kartmaterial från tiden visar att rutnätsindelningen förstärks inom Fristaden. Nu delas kvarteren upp i 8 tomter per kvarter. I området för Vallonen och Rademachersmedjorna behålls Vallées indelning om 12 tomter. Vallonen 5 och en byggnad i 2 plan på Vallonen 6. Under åren utvecklas dessa byggnader till fullvärdiga verkstadsbyggnader vilka förvärvs år 1914 av Emil Olsson och hans företag Emil Olssons Fickknivsfabrik AB etableras därmed inom kvarteret. Verksamheten med produktion av fickknivar finns inom fastigheten fram till den 1 oktober 1967. Därefter har fabriksbyggnaden på Vallonen 6 stått tom. I den andra byggnaden har mindre verksamheter fortlöpt sedan dess. Den 9 januari 1964 blir delar av kvarteret med rademachersmedjorna byggnadsminne. Alltså bara några år innan verksamheten med Emil Olssons fickknivsfabrik slutar sin produktion. Stadsplanen från 1876 har fortfarande denna rutnätsstruktur som utgångspunkt, där fastigheten Vallonen har kvar samma indelning sedan 1600-talet. Bebyggelsen mitt emot smedjorna består av lägre trähusbebyggelse med långsidan mot gatan. Vid denna tid har ingen ny bebyggelse tillkommit inom kvarteret Vallonen utan det är smedjorna med sina gavlar mot gatan som dominerar. På fastigheten som idag benämns Vallonen 6 uppfördes 1883 ett bostadshus för Erik Anton Berg, en känd företagare i Eskilstuna. Han grundade stål- och verktygsföretaget E. A. Berg Fabriks AB. Några år senare mot slutet av 1800-talet uppförs två mindre rektangulära verkstadsbyggnader på fastigheterna Vallonen 5 och 6. En byggnad i ett plan på 27
en Bruksgatan/Rademachergatan för sin industriverksamhet för fickknivar. År 1889 lät han uppföra en större fabrik vid Bruksgatan 6. Dhalgrens verksamhet växte även ur denna lokal och flyttade verksamheten till grannkvarteret Bruksgatan- Kungsgatan år 1906. Knivtillverkning i och runt kvartetet Vallonen Eskilstuna är en av Sveriges mest omtalades städer för knivtillverkning med en lång traditionen som innefattar Rademachersmedjornas manufaktur som anlades redan under 1600-talet. Det har sedan dess producerats knivar i och runt kvarteret Vallonen. Erik Anton Bergs firma senare E. A Bergs Fabriks Aktiebolag, startade år 1880 i närheten av dagens kvarter Vallonen. Bolagets tillverkningslokaler var till en början etablerade på Bruksgatan innan de växte ur lokalerna. År 1883 låter E A Berg uppföra ett bostadshus på fastigheten Vallonen 6. Företaget tillverkade bland annat knivar och dolkar. E.A Bergs bolag blev världskänd för sitt varumärke en fisk. En annan känd knivtillverkare i Eskilstuna som var verksam i området vid tiden var Gustaf Wilhelm Dhalgren och hans företag C.W Dhalgrens Fabrik A.B. En fabrikslokal uppfördes år 1884 vid korsning- Emil Olsson startade sin knivfirma och ateljé år 1896, senare Emil Olssons Fickknivsfabrik AB efter några år etablerades verksamheten i kvarteret Vallonen. År 1899 blev Emil Olsson delägare i Hedengran & Son. Det företaget gick i sin tur samman med andra tillverkningsföretag i Eskilstuna under namnet Törnblom & Hedengrans, anledningen till sammanslagningen var att rationalisera produktionen. År 1907 lämnade Emil Olsson, firman Törnblom & Hedengrans för att igen driva verksamhet i egen regi. Verksamheten etablerades år 1914 i kvarteret Vallonen som han köpte av Emil Anton Berg. Sedan dess har Emil Olssons Fickknivsfabrik varit etablerat inom Vallonen 5 och 6. Det till företaget upphörde den 1 oktober 1967, en av anledningarna till att verksamheten upphörde var den ökande konkurrensen från utlandet. Emil Olssons fickknivfabrik tillverkade under sina verksamhetsår förutom fickknivar även saxar, speglar, brevknivar samt cigarett- och cigarrskrin. Emil Olsson är erkänd för sin hantverksmässiga etsning i färg samt förgyllning av sina produkter, vilket är en svår och invecklad process. Den skickligheten medförde att Emil Olssons fabrik var en av ytterst få som fick avbilda Riksvapnet på sina knivar. Förtegets storhetstid var mellan 1940 och 1950-talet och sysselsatte uppåt 80 personer. En stor del av deras produkter gick under denna tid på export till bland annat övriga norden, England, Frankrike men även Amerika och Mexiko. Under verksamhetstiden producerades inte mindre än 52 olika knivmodeller. 28
29
Kartan ovan visar byggnadens utveckling. Från mörkt som redovisar de äldsta delarna till ljust som redovisar senaste tillägg. Vallonen 5 Fabriksbyggnaden på Vallonen 5 har sin början under slutet av 1800-talet då den ursprungliga byggnaden i ett plan uppfördes. Troligen tillhörde byggnaden då Erik Anton Berg som hade sin firma E.A. Bergs Fabrikers Aktiebolag inom fastigheten. Emil Olsson köpte sedan byggnaden år 1914 för sin fickknivsfabrik. Bygglovsritningar från år 1900 visar den ursprungliga byggnadens form med en påbyggnad om en våning. 1918 sker en större om- och tillbyggnad då byggnaden i stort får dagens exteriöra utseende. En mindre tillbyggnad tillkommer senare under 1940-50-talet. Under årens lopp ser vissa förändringar interiört med nya innerväggar och trappan från år 1918 flyttas och byggs om. 30
Kartan ovan visar byggnadens utveckling. Från mörkt som redovisar de äldsta delarna till ljust som redovisar senaste tillägg. Vallonen 6 Fabriksbyggnaden på Vallonen 6 har precis som Vallonen 5 sin början under slutet av 1800-talet då den ursprungliga byggnaden i två våningar uppfördes. Troligen tillhörde byggnaden då Erik Anton Berg som hade sin firma E.A. Bergs Fabrikers Aktiebolag inom fastigheten. Emil Olsson köpte sedan byggnaden år 1914 för sin fickknivsfabrik. Bygglovsritningar från 1897 visar en inre ombyggnad av det ursprungliga huset. En tillbyggnad tillkommer år 1907 och 10 år senare gör man en inre ombyggnad då befintlig murstock och ugn flyttas. Dagens utseende får byggnaden genom beviljat bygglov år 1918. Inre ombyggnader görs genom åren för att anpassa byggnaden efter fabrikens verksamhet. Under 1940-talet sammanlänkas byggnaderna på Vallonen 5 och 6 genom branddörrar. 31
32
5 Eskilskällan. Bildarkiv http://eskilskallan.eskilstuna.se/ - 2017 Länstyrelsen Södermanlands län. Riksintresse för kulturmiljövården Eskilstuna (D 5) -2012 Källor och litteratur Ohlsson, Bror-Erik. Ericsson, Christer. Magnusson, Ulf. Eskilstuna historia. [D. 3], 1800-talet och 1900-talet - 2001 Marmér, Arne. Knivar från Eskilstuna - 1999 Riksantikvarieämbetet- Plattform för kulturhistoriskt värder och urval - 2015 33
Kontakt Emil Bergstén Lilja, Antikvarie emil.bergsten@wspgroup.se T 010-722 87 13 Kulturmiljögruppen WSP Sverige AB Arenavägen 7 121 88 Stockholm-Globen T 010-722 50 00 WSP Sverige AB Kulturmiljögruppen 121 88 Stockholm-Globen Besök: Arenavägen 7 T: +46 10 7225000 Fax: +46 10 7228793 WSP Sverige AB Org nr: 556057-4880 Styrelsens säte: Stockholm WSP är ett av världens ledande analys- och teknikkonsulföretag. Kulturmiljökompetensen på WSP är bred, våra cirka 15 medarbetare finns över hela landet och har starka kompetenser som byggnadsantikvarier, arkitekturhistoriker, konstvetare, kulturgeografer, arkeologer och samhällsplanerare. Tillsammans ser vi till att WSP kan försörja myndigheter, allmänheten, företag, exploatörer och privatpersoner med tydliga underlag och utredningar, efter de senaste rönen inom kulturmiljöfältet. www.wsp.com 34