Johan ser möjligheter hellre än problem

Johan ser möjligheter hellre än problem Johan Kullas är småbarnsfar, företagare, politiker och väldigt nöjd med livet. Trots att han har en medfödd muskelsjukdom låter han inte den hindra sig från att uppnå mål och njuta av livet. Jag träffar Johan Kullas på hans kontor vid Universitetsstranden i Vasa. Genom fönstret ser man över vattnet till både Sandö och Vasklot. Johan är vd för it-

företaget Neotide som han grundade tillsammans med Patrik Simons i början på 2000-talet. I början var det också tufft eftersom den så kallade it-bubblan sprack samtidigt. Egentligen var det sämsta möjliga tidpunkt att starta ett eget it-företag vid den här tiden. Det första året arbetade vi utan lön men vi tvivlade aldrig på företaget, säger Johan. I dag har företaget nio anställda och en av grundstenarna är att alla ska har roligt på arbetsplatsen. Johan har en medfödd muskelsjukdom vilket gör att han sitter i rullstol. Sjukdomen är stabil vilket betyder att han varken blir starkare eller svagare. Johan försöker själv ignorera sitt handikapp så långt det går men ska han till exempel på möten hör det till att i förväg kontrollera att han kommer fram med rullstol. Det blir bättre hela tiden för en rullstolsburen att ta sig fram men Vasa stad har fortfarande stora problem. Det att man inte kan röra sig på alla allmänna platser är inte okej. Det känns som att vanliga personer tar det här på allvar, men det fastnar i den byråkratiska processen där det blir en ansvarsfråga av oproportionella mått. Man behöver inte satsa på dyra hissar. Det finns massor med små trappsteg som man kan åtgärda med små medel. Städer och kommuner borde föregå med gott exempel, säger Johan. Läs mer om Johan Kullas i Kuriren nummer 3! Text och foto: Carl-Magnus Långqvist

Skratt och humor deras vardag hör till Flera av våra läsare har redan hunnit bekanta sig med Kurirens nya seriestripp Al och Sal, de tokroliga och trevliga männen som lagar mat men alltid misslyckas. Al är lite girig och fin av sig. Sal är inte precis någon mästerkock. En gång då Al ville smaka på den legendariska franska smörgåsen croque monsieur, klädde Sal ut en krokodil i kostym.vad visste han om

smörgåsar med fina och krångliga utländska namn? I Al och Sal får vi släppa loss ordentligt och ha roligt, säger tvillingbröderna Janne och Johnny Ramstedt, serietecknarna som skapar Al och Sal. Bröderna Ramstedt är hemma från Jakobstad, men båda två bor numera i Åbo. Idén till Al och Sal föddes i köket hemma hos Janne. Bröderna stod i köket och kokade pasta och skämtade om den månne var al dente. Vem är egentligen al dente? undrade de, humorn flödade där i köket den dagen och det ena skämtet födde det andra. Plötsligt skrattade de åt ordet salmonella, och där någonstans på vägen föddes idén till en seriestripp om matlagning. Läs mer om bröderna Ramstedt i Kuriren nummer 2!

Här finns allt för vana och mindre vana handarbetare Marlene och Kaj Björk demonstrerar sina specialområden inom handarbete. År 1974 öppnade Gretel Björk handarbetsaffär i Vörå. Den affären finns ännu kvar och ägs i dag av Gretels barn Kaj och Birgitta Björk. På kundernas begäran öppnade Kaj Björk en

handarbetsaffär även i Vasa år 1991. Kunderna tyckte det behövdes en bra handarbetsaffär i Vasa och jag ångrar inte alls beslutet att öppna affären här i Vasa, säger Kaj och ser ut över affären där han jobbar tillsammans med hustrun Marléne Björk. Inne i affären pryds väggarna av hyllor med olika sorters garn i alla tänkbara färger, och broderier finns upphängda och ger inspiration till den som stiger in genom dörren. Stämningen i affären är varm och hemtrevlig, och när Marléne och Kaj Björk börjar berätta om sina specialiteter märks det att de verkligen trivs med sin livsstil. Jag håller mest på med stickning och virkning medan Kaj är bättre på att sy och brodera, berättar Marléne. Läs mer om Vörå handarbetsaffär och Kaj och Marlene Björk i Kuriren nummer 1! Text och foto: Emelie Jakobsson

På julen ska det lysa klart Hos familjen Riddar i Korsnäs kyrkby är julpyntet extra viktigt. Inte bara inomhus utan det är främst utomhus som far och son lägger ner extra mycket tid på att få det så fint som möjligt. Leif och Thomas har rätt långt fria händer, Christina har bara en regel. Det ska vara vitt och gult och enhetligt. Allt började på 1960-talet när Leifs pappa beställde lite julljus av Leifs moster i Amerika. Sedan har det fortsatt och vi har gått vidare. Varje år ökar vi antalet ljuspunkter, säger Leif. Det är alltså far och son, Leif och Thomas som lägger ner hjärta och själ i pyntandet utomhus. I fjol var antalet ljuspunkter, alltså varenda liten källa till ljus, omkring 7 000. Vill man vara bäst och ha det snyggast borde man öka med ungefär tusen ljuspunkter varje år, säger Leif.

Thomas, Leif och Christina Riddar Frågan är hur det blir i år. De vill helst ha det så enhetligt som möjligt och därför använder de sig helst av samma sorts ljusslinga när det kommer till huset. Den ljusslingan som hänger på huset har slutat att säljas i Vasa, närmaste ställe där det säljs är i Helsingfors. Men det är ingen fråga om vi ska åka till Helsingfors, bara fråga om när jag ska göra det, säger Thomas. Läs mer om Riddars julpynt i Kuriren nummer 19! Text: Sofi Nordmyr Foto: Sofi Nordmyr och privat bild

Julklappstips Julklapparna har sina anor i kristendomen de tre vise männen gav presenter till Jesus. I dag, omkring ett par tusen år senare, väntar människor runt om i världen att den snälla, trinda, skäggprydda julgubben klädd i röda kläder skall dyka upp med sådana paket som vi har önskat oss hela året. Den bästa julpresenten är den som ges med ett varmt hjärta av omtanke, och som kommer till nytta och glädje för den som får presenten. Glöm universalpresenterna som chokladaskar handlade i sista minuten och satsa istället på personliga julklappar

med budskapet att det finns en omsorg bakom presenten. Här följer tips och idéer. Exotiska annorlunda kryddor, inpackade i cellofan eller i en vacker ask med ett par recept till på hur kryddorna kan användas. A More Spicy Africa av Santa Maria är en kryddserie som säljs i större matbutiker. T.ex. Durban Curry, Piri Piri, Green Harissa, Mango Curry, Chili & Cocoa och Chermoula är några mycket goda kryddor ur denna serie. Det här är en bra presentidé åt någon som verkligen tycker om att laga mat och experimentera i köket och som kanske reser mycket. Några röda äpplen, en förpackning äkta ceylonkanel, en äppelborr och ett par läckra äppel-recept skrivna på ett vackert kort inpackade i cellofan (behändigast är det att använda en skinkpåse). Presenten kan göras större om man tillsätter mandelspån, mandelmassa, honung eller nötter, beroende på vad som ingår i recepten man bifogar till gåvan. Äkta ceylonkanel säljs t.ex. i affärer som är specialiserade på ekologiska produkter. Presentkort till någon intressant kurs. Inträdesbiljett till konsert, teater, opera, bio, mässa eller något annat evenemang. Tänk på mottagarens intressen och vad som kunde passa bäst. Fler tips finns i nummer 18! Text och foto: Caroline Koivisto

Garn är mitt liv! Netta Kimmel-Villa är en trebarnsmamma med barn i åldern 5, 8 och 10 år. Hennes stora intresse har alltid varit att

handarbeta, närmare bestämt sticka, och färga garn själv. Jag har alltid tyckt om att jobba med händerna och har provat på allt tänkbart: tovning, keramik, färgning av garn, ja, i princip allt. Jag har också i många års tid vävt på Medborgarinstitutet. Det har jag tyckt väldigt mycket om, berättar Netta. Hemlig dröm Allt började egentligen då Netta var hemma med yngsta barnet. Hon hade en hemlig dröm och det var att starta ett stickkafé. Snabbt märkte hon dock att det var nästan omöjligt, eftersom hyrorna på diverse lokaliteter i staden där hon bor, Grankulla, var alldeles för höga. En dag, för ca två år sedan råkade hon gå in i en av stadens affärer, Inari-shop, där Ulla Kilpimaa driver en ekoaffär. Där stod de två kvinnorna och diskuterade, och det tog inte länge innan Netta hade berättat för Ulla om sin dröm. Ulla föreslog att jag kunde dela affärslokalen med henne, vilket ju var en bra idé. Jag funderade länge och väl över erbjudandet och efter en tid hade jag gjort beslutet att jag skulle starta en garnaffär, Kimmel-Villa, säger Netta. Tog chansen Tidigare hade Netta deltagit i kurser som arrangerades för kvinnor som ville starta eget. Där fick hon bara positviv feedback från kurskamraterna och efter ett och ett halvt år öppnades affären i Grankulla. Arrangemangen gick lätt att ordna med Ulla, vi tänker väldigt lika. Vi delar på arbetsdagen, båda jobbar fyra timmar per dag. Det hela fungerar väldigt bra och jag vet att allt ordnar sig på jobbfronten även om något barn insjuknar och jag inte kan gå på jobb, berättar Netta. Inari-shop har redan funnits i Grankulla i tre år och hade redan en rejäl kundkrets

då jag och mina garn kom med i bilden. Förutom att Netta driver garnbutiken Kimmelvilla, är hon ledare för Damernas Stickningsgrupp och håller på med garnfärgning. En del av garnen hon säljer i butiken är garn som hon själv färgat med växter som hon och barnen själva har plockat. Läs mer om Netta och hennes garnbutik i Kuriren nummer 17! Text och foto: Lotta Kuorimo I Giraffhuset är klienternas bästa det allra viktigaste En kväll har jag stämt träff med personalen vid företaget med det spännande namnet Giraffhuset på Rådhusgatan i Jakobstad. Alla företagarna ger sina klienter mer eller mindre alternativa behandlingsformer som jag ser fram emot att få

veta mera om. En av initiativtagarna till Giraffhuset, Bengt Aspfors, berättar gärna varför de kom fram till det valet av namn. De var fyra stycken som tillsammans brainstormade före grundandet av mottagningen hösten 2010. De lade fram viktiga ord och genom dessa hittade de en gemensam nämnare till dessa ord: giraffen. Giraffen har det största hjärtat av alla landgående däggdjur och med dess långa hals har den möjlighet att se ut över savannen. Den ser inga naturliga fiender och den kan sävligt och stressfritt lunka fram. Detta är just de egenskaperna som företagarna vill förmedla vidare till sina klienter. En stressfri tillvaro, hjälp med att hitta sig själv och en lösning på de problem som de bär på. Giraffhuset erbjuder vanliga människor olika vårdformer för en bättre hälsa. De personer som arbetar i Giraffhuset är en naprapat, en akupunktör, en reflexolog, en massör och en hälsocoach. Verksamhetsidén vid Giraffhuset Den gemensamma nämnaren för personerna som arbetar på Giraffhuset är att de arbetar efter en vårdfilosofi som bygger på en holistisk syn på människan. Det betyder med andra ord att de tar i betraktande människans alla nivåer då det gäller fysiska, psykiska, emotionella, mentala och själsliga nivåer. Genom de olika vårdformer som finns representerade vid Giraffhuset kan de se till att deras klienter får den bästa tänkbara vården för sina besvär. Text och foto: Maria Norrlin-Asplund

Bönesalen blev allrum Bönesalen blev allrum för Carola och Bobby Här stod predikstolen, visar Bobby Gull och pekar mot ena kortväggen i paret Gulls rymliga vardagsrum. Tidigare var det bönesalen i Träsk missionshus, som Carola och Bobby för fem år sedan byggde om till sitt nya hem i södra Sibbo. Gulls har lyckats att med stil och känsla omvandla den gamla landsortshelgedomen till ett mysigt hem. Det var för sju år sedan Carola och Bobby (som egentligen heter Robert) Gull körde omkring på landsbygden i Borgå och Sibbo för att finna en lugn boplats med närhet till naturen. Efter att i många år varit bosatta i ett villaområde i Borgå, där döttrarna Elna och Jenna växt upp, längtade de nu ut till landet. Efter en hel del letande fick de så ett tips om att bönehuset i Träsk, som ägdes av Gesterby Missionsförsamling, var till salu. Så skulle

det bli det charmiga, gamla huset med sin alldeles särskilda historia blev deras nya hem! Kärlek till naturen och hantverk kommer till uttryck i ekodeko hos Eija Koski

För ungefär ett och ett halvt år sedan lämnade Eija Koski sitt jobb på Vasa universitet och startade sitt eget företag, EKoArt. Som ekonom hade hon jobbat mera teoretiskt med hantverket ständigt närvarande i bakgrunden men de första utställningarna med föremål gjorda av material från naturen gav mersmak och Eija gav efter för sitt stora fritidsintresse som numera är hennes jobb. Redan som barn intresserade sig Eija Koski för all slags hantverk, något som hon fick lära sig och utföra tillsammans med sin mor. Hur som helst var det ekonomi som kom att bli hennes yrke och hon fick småningom jobb på Vasa universitet inom forskning och utbildning. Hantverket fanns alltid i bakgrunden och kom fram då det fanns tid till det. Vi har ingen tv hemma så man hinner göra annat på fritiden. Jag tycker också om att sticka och virka. Det var ett stort beslut att lämna sin tjänst på universitetet men efter de första utställningarna på Loftet i Vasa och på Käsityön museo i Jyväskylä kände hon att hon både vill och kan och hon uppmuntrades även av sin av museilektorn att ta steget och bygga upp sitt eget med början i konsthantverket. Många höjde kanske på ögonbrynen, det här är sådant gör efter pensioneringen. Men jag känner varje dag att man och företag som man det var

rätt beslut för mig. Om man stänger en dörr bakom sig ger man utrymme för nya dörrar att öppnas. Jag kom fram till att jag inte hinner med allting under ett liv och därför måste jag välja. På svenska i Veikars Hon berättar vidare att hon ursprungligen är hemma från östra Finland med släktingar i Karelen. Som inflyttad till Veikars i Korsholm var det till en början en stor utmaning att börja tala svenska och kunna ta del av byagemenskapen. På universitetet hade jag jobbat en del med verksamhet på landsbygden och på den vägen kom jag med i byarådet i hembyn för att vara med och formulera en byaplan. Den vägen kom jag också att lära känna byborna och kom med i byns verksamhet. Det är roligt att vara med. Vi har många planer om saker vi ska göra tillsammans. Det är verkligen härligt att leva ute på landet. Ute på landet har man många olika möjligheter. Eija och hennes man har en ekobondgård och odlar säd för tillverkning av ekologiskt mjöl. Nu drömmer de om att kunna bygga en vindkraftdriven kvarn och renovera det gamla fähuset för framställningen av mjöl och för ett utställnings- och försäljningsutrymme för både mjöl och Eijas hantverk. Hösten är min favoritårstid, jag älskar att gå i skogen och plocka svamp, berättar Eija, och säger att hon har med sig svampintresset från Karelen där svamp värdesätts mera än här i Österbotten. Jag älskar också urgammal trollskog med sina underbara färger och former och svampar och annat material för min konst. Men Eijas man var inte i början så intresserad av att äta svampar, skrattar hon, men berättar att hon själv gärna går svampkurser och är en riktig svampkännare numera. Det började med halm

Eijas hantverksintresse utgick från halmen som material och hon blev bekant med olika former av halmslöjd. Redan som barn fascinerades hon av halmhimlar och gick för 20 år sedan på sin första himmelkurs. I elva år har hon hållit egna himmelkurser på olika håll. Det är så roligt att hålla kurser då man ser glädjen i deltagarnas ögon. Just nu är hon aktuell med en bok om halmhimlar som hon skrivit på finska. Arbetet började egentligen med att hon kom i kontakt med japaner som ville fördjupa sig i halmhimlarnas betydelse för magi och andlighet och hon började själv forska i hur det ligger till och studera himlarna närmare. Det kändes att det blev min grej att lyfta fram halmhimlarna helt enkelt. Boken har hon gjort tillsammans med fotografen Rita Lukkarinen, eftersom hon anser att bilderna har en stor betydelse för upplevelsen av boken, och den kommer ut på förlaget Maahenki. Bokens titel är Himmeli och den kommer ut den 14 september med releaseparty på Suomen käsityön museo. Det är härligt att skriva om det man vill. Och meningsfullt att föra en viktig hantverkstradition som halmhimlarna in i vår tid i både ord och bild. Hon berättar att andra naturmaterial kom in i bilden för ungefär fem år sedan och att det blev aktuellt på regelbunden basis då hon skulle ställa ut på Loftet. Ja, där var det kottar, mossor, lavar och allt möjligt. Mitt revir har utvidgats vartefter, säger Eija med ett leende. Den nyaste verksamhetsformen är en Ekodeko-kurs, som hon bland annat leder i Korsholm under hösten. Där använder vi natur- och återvunnet material. Det blir inredning, prydnader och smycken ja, både bruks- och konstföremål att ha själv eller ge som gåva.