FINAL Kommissionens yttrande över Rumäniens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen
Innehåll A. INLEDNING a) Förord Ansökan om medlemskap Bakgrund till yttrandet Yttrandets innehåll b) Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Rumänien Historiskt och geopolitiskt sammanhang Rumäniens Polens ståndpunkt beträffande Europeiska unionen Avtalsförbindelser Strategin inför anslutningen Handelsförbindelser Allmän bedömning B. KRITERIER FÖR MEDLEMSKAP 1. Politiska kriterier 1.1 Demokrati och rättsstat Parlamentets och den lagstiftande maktens organisation Bedömning av hur parlamentet fungerar Den verkställande maktens organisation Bedömning av hur den verkställande makten fungerar Den dömande maktens organisation Bedömning av hur den dömande makten fungerar 1.2 Mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter Medborgerliga och politiska rättigheter Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Minoriteters rättigheter och skydd 1.3 Allmän bedömning 2. Ekonomiska kriterier 2.1 Den ekonomiska situationen Bakgrund Liberalisering Stabilisering av ekonomin Strukturomvandling Den finansiella sektorn Ekonomisk och social utveckling 2.2 Ekonomin inför medlemskapet Inledning Övergången till fungerande marknadsekonomi Förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter Framtidsutsikter och prioriteringar 2.3 Allmän bedömning 3. Förmåga att påta sig skyldigheterna i samband med ett medlemskap 3.1 En gränslös inre marknad De fyra friheterna - Den allmänna ramen - Fri rörlighet för varor - Fri rörlighet för kapital - Fri rörlighet för tjänster - Fri rörlighet för personer 2
- Allmän bedömning Konkurrens 3.2 Ny teknik och framtidsfrågor Informationssamhället Utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor Forskning och teknisk utveckling Telekommunikation Den audiovisuella sektorn 3.3 Ekonomiska och fiskala frågor Den ekonomiska och monetära unionen Beskattning Statistik 3.4 Politiken inom olika sektorer Industri Jordbruk Fiske Energi Transport Små och medelstora företag 3.5 Ekonomisk och social sammanhållning Sysselsättning och sociala frågor Regionalpolitik och sammanhållning 3.6 Miljö och livskvalitet Miljö Konsumentskydd 3.7 Rättsliga och inrikes frågor 3.8 Utrikespolitik Handel och internationella ekonomiska förbindelser Utvecklingssamarbete Tull Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 3.9 Finansiella frågor Finansiell kontroll Budgetkonsekvenser 4. Den offentliga förvaltningens förmåga att tillämpa gemenskapens regelverk 4.1 Den offentliga förvaltningens organisation 4.2 Administrativ och rättslig kapacitet 4.3 Allmän bedömning C. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS Bilagor Parlamentets sammansättning Den inre marknaden: Åtgärder enligt vitboken Statistik 3
A. INLEDNING a) Förord Ansökan om medlemskap Rumänien lämnade in sin ansökan om medlemskap i Europeiska unionen den 22 juni 1995 och ministerrådet beslutade den 17 juli 1995 att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel O i fördraget, enligt vilken kommissionen skall höras. Mot denna bakgrund avger kommissionen detta yttrande som svar på den begäran som framlades vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 om att kommissionen skulle lägga fram sitt yttrande så snart som möjligt efter regeringskonferensen, som inleddes i mars 1996 och avslutades i juni 1997. Bakgrund till yttrandet Rumäniens ansökan om medlemskap behandlas samtidigt med ansökningar från nio andra associerade länder. Rumäniens anslutning skall ses som ett led i en historisk process i vilken länderna i Central- och Östeuropa efter mer än 40 år förenar sig med resten av kontinenten och ansluter sig till det område av fred, stabilitet och välstånd som unionen utgör. Europeiska rådet drog följande slutsats i Köpenhamn i juni 1993: "De associerade länder i Central- och Östeuropa som så önskar skall bli medlemmar i unionen. Anslutning kommer att äga rum så snart ett land kan påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför och uppfyller de ekonomiska och politiska villkoren. Ett medlemskap förutsätter att kandidatlandet har uppnått en institutionell stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, det finns en fungerande marknadsekonomi samt förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen, landet kan påta sig de skyldigheter som följer med ett medlemskap och ansluta sig till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Unionens förmåga att ta emot nya medlemmar, utan att takten i den europeiska integrationen blir lidande, är också en viktig faktor som ligger i både unionens och kandidatländernas allmänna intresse." I denna förklaring redogjordes i detalj för de politiska och ekonomiska kriterierna för behandlingen av ansökningarna om anslutning från de associerade central- och östeuropeiska länderna. Europeiska rådet hänvisade vid sitt möte i Madrid i december 1995 till behovet av att inom ramen för strategin inför anslutningen "skapa förutsättningar för en gradvis och harmonisk integrering av dessa stater, särskilt genom att utveckla marknadsekonomin, anpassa de administrativa strukturerna, och skapa stabila ekonomiska och monetära förhållanden". 4
Kommissionen analyserar i sitt yttrande Rumäniens ansökan separat men med iakttagande av samma kriterier som tillämpas för de andra ansökningar om vilka den skall avge yttranden samtidigt. Därigenom respekteras den önskan som Europeiska rådet uttryckte i Madrid, nämligen att en likvärdig behandling av alla ansökande länder garanteras. Vid sidan av de enskilda yttrandena lägger kommissionen inom ramen för sitt meddelande "Agenda 2000" för rådet även fram en allmän bedömning av anslutningsansökningarna och sina rekommendationer beträffande en strategi för framgångsrik utvidgning av unionen. Samtidigt lägger den fram en bedömning av utvidgningens konsekvenser för unionens politik. Yttrandets innehåll Yttrandet är upplagt med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Köpenhamn. I yttrandet ingår en beskrivning av förbindelserna mellan Rumänien och unionen fram till nu, särskilt inom ramen för associeringsavtalet, en analys av situationen vad gäller de politiska förhållanden som Europeiska rådet nämner (demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, skydd av minoriteter), en bedömning av Rumäniens situation och framtidsutsikter vad gäller de ekonomiska förhållanden som Europeiska rådet nämner (marknadsekonomi, förmåga att hantera konkurrens), en analys av Rumäniens förmåga att påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför, dvs. att anta unionens regelverk i form av fördraget, sekundärrätten och politiken på olika områden, och slutligen en allmän bedömning av Rumäniens situation och möjligheter att uppfylla villkoren för medlemskap i unionen och en rekommendation beträffande anslutningsförhandlingarna. I samband med bedömningen av Rumänien med hänsyn till de ekonomiska kriterierna och till landets förmåga att anta regelverket har kommissionen också gjort en bedömning av framtidsutsikterna: den har försökt uppskatta vilka framsteg som rimligen kan förväntas från Rumäniens sida under de närmaste åren, före anslutningen, med beaktande av att också själva regelverket kommer att fortsätta att utvecklas. Av denna anledning är yttrandet inriktat på ett medellångt tidsperspektiv på omkring fem år, utan att detta innebär en förhandsbedömning av den faktiska tidpunkten för anslutningen. Vid utarbetandet av yttrandet har kommissionen erhållit en mängd upplysningar om Rumäniens situation från de rumänska myndigheterna, och många andra informationskällor har också använts, däribland medlemsstaterna och ett stort antal internationella organisationer. 5
b) Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Rumänien Historiskt och geopolitiskt sammanhang Rumänien sträcker sig från Svarta havet och Donaudeltat i sydöst till Karpaterna, som genomskär landet i nordväst och löper genom en stor del av landet i nord-sydlig riktning. Landet har en yta på 237 500 km 2 och en befolkning på 22,7 miljoner. Rumänien grundades som självständig stat 1859 genom unionen mellan Valakiet och Moldova. Under första världskriget anslöt sig Rumänien till Ententemakterna och ockuperades av Österrike-Ungern, Turkiet och Bulgarien. Vid uppgörelsen efter kriget återfick Rumänien Bukovina och Transsylvanien. Under andra världskriget ockuperades Bessarabien och Bukovina av Sovjetunionen, och Rumänien tvingades också återlämna Transsylvanien till Ungern och Dobrudsja till Bulgarien. Efter kriget återfick Rumänien Transsylvanien och delar av Bukovina genom Parisfördraget från 1947. Vid det laget hade kommunistpartiet kommit till makten i Rumänien. År 1965 blev Nicolae Ceauςescu partiledare och senare president. Från och med 1960-talet höll Rumänien en viss distans till Sovjetunionen vad gäller utrikespolitiken, därav landets medlemskap i COMECON, Internationella valutafonden och Världsbanken. Ceauςescus inrikespolitik var däremot grundad på förtryck, skräck och manipulation. I slutet av 1989 bröt uppror ut både inom partiet och bland allmänheten, vilket ledde till att Ceauςescu avsattes och avrättades i december samma år. Efter fria val i maj 1990 antogs en ny författning i december 1991, och med stöd av denna hölls parlaments- och presidentval 1992 (vid vilka de tidigare kommunisterna återfick makten). Det första egentliga maktskiftet kom efter följande val 1996. Under denna tid har Rumänien också arbetat hårt för att normalisera förbindelserna med grannländerna och ingått avtal med Ungern och Ukraina om erkännande av gränser och garanterande av minoriteters rättigheter. Rumäniens ståndpunkt beträffande Europeiska unionen Rumänien lämnade in sin ansökan om medlemskap i EU den 22 juni 1995, tillsammans med en nationell förberedelsestrategi och en förklaring undertecknad av republikens president och senatens och deputeradekammarens ordförande samt av premiärministern och ledarna för alla politiska grupperingar som är representerade i parlamentet. I förklaringen ges uttryck för Rumäniens politiska vilja att inrikta sig på konsolidering och utveckling av rättsstaten, politisk pluralism, maktfördelning, fria val, respekt för de mänskliga rättigheterna och införande av marknadsekonomi, allt i enlighet med Europeiska unionens principer. Maktskiftet i november 1996 och de reformer som den nya regeringen inlett gör förberedelserna för "den euroatlantiska integrationen" till ett prioriterat mål för Rumäniens utrikespolitik. Detta kommer tydligt fram i president Emil Constantinescus förklaring vid Jacques Santers besök i Bukarest den 10 april 1997: "För Rumänien utgör den europeiska och euroatlantiska integrationen en av de viktigaste politiska prioriteringarna, det enda framtidsperspektiv som överensstämmer med vårt lands nationella intressen, tradition och strävanden. Rumänien måste finna sin plats bland de demokratiska länderna på den europeiska kontinenten detta är det viktigaste och mest brådskande bland våra mål. Den europeiska integrationen kommer visserligen att medföra stora ansträngningar 6
ekonomiska, lagstiftningsmässiga och institutionella för att genomföra strukturreformerna, men vi är på väg mot målet och kommer att fortsätta vårt arbete. Själva kärnan i dessa ansträngningar, den yttersta innebörden av att införa gemenskapens regelverk, ligger dock i att anta de demokratiska värderingarna, respekten för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Respekten för dessa värderingar och deras befästande är för Rumänien det yttersta syftet med den europeiska integrationen. För oss innebär Europeiska unionen nämligen framför allt att vi öppnar oss mot denna struktur av jämvikt och harmoni, som inordnar kontinentens mikrokosmos och makrokosmos under den europeiska civilisationens gemensamma överbyggnad, under vilken vi kan bli allas jämlike och samtidigt, med värdighet, förbli oss själva." Avtalsförbindelser Rumänien var det första land i Öst- och Centraleuropa som knöt avtalsmässiga förbindelser med EG, i form av ett avtal om ett allmänt preferenssystem 1974 och ett avtal om industriprodukter 1980. Diplomatiska förbindelser mellan EU och Rumänien upprättades 1990. Ett handels- och samarbetsavtal undertecknades 1991 efter Rumäniens återgång till ett demokratiskt styre. Detta avtal ersattes med ett Europaavtal, som trädde i kraft i februari 1995. Handelsbestämmelserna i avtalet hade genom ett interimsavtal trätt i kraft redan i maj 1993. Handeln med vin omfattas av ett parallellt avtal som löper ut vid utgången av 1997. Europaavtalet utgör nu den rättsliga grunden för Rumäniens förbindelser med Europeiska unionen. Syftet med avtalet är att skapa en struktur för en politisk dialog, främja en utvidgning av handeln och de ekonomiska förbindelserna parterna emellan, skapa en grund för gemenskapens ekonomiska och tekniska stöd till Rumänien och skapa en lämplig struktur för Rumäniens gradvisa integration i unionen. Genom avtalets institutionella bestämmelser inrättas en mekanism för genomförande, förvaltning och övervakning av förbindelserna på alla områden. Underkommittéer undersöker frågor av teknisk natur. Associeringskommittén bestående av höga tjänstemän är ett forum för diskussioner där man ofta finner lösningar på problem som uppstår inom ramen för avtalet. Associeringsrådet på ministernivå följer utvecklingen av förbindelserna över lag och ger en möjlighet till genomgång av Rumäniens framsteg i anslutningsförberedelserna. För att stärka regeringens politik och beslutsförfaranden i frågor som hör samman med den europeiska integrationen inrättade regeringen en avdelning för europeisk integration som i januari 1997 upphöjdes till ett ministerium underställt premiärministern. En ministerkommitté med premiärministern som ordförande ger råd i integrationsfrågor och bistås av avdelningen för europeisk integration. Ministerierna är fortfarande ansvariga för verkställandet av sina respektive delar av Europaavtalet och förberedelserna inför anslutningen, bl.a. tillnärmning av lagstiftningen. Avdelningen för europeisk integration har haft ansvaret för att utarbeta den nationella strategin för genomförande av kommissionens vitbok om den inre marknaden och har därvid samrått med de 23 arbetsgrupperna för europeisk integration. Strategin inför anslutningen Genomförande av Europaavtalet och vitboken Genomförandet av Europaavtalet sker till största delen enligt den tidsplan som anges i avtalet. Associeringsrådet har sammanträtt på ministernivå en gång varje år, och 7
associeringskommittén har sammanträtt två gånger på högre tjänstemannanivå. En gemensam parlamentarisk associeringskommitté bestående av europeiska och rumänska parlamentsledamöter har mötts vid fyra tillfällen. En organisation bestående av nio tvärvetenskapliga underkommittéer har också inrättats och har påbörjat sitt arbete. Vad gäller vissa bestämmelser i avtalet har ikraftträdandet fördröjts. Tillämpningsföreskrifterna för konkurrens mellan företag, som skulle ha trätt i kraft 1996, började gälla först 1997, och regleringen av statligt stöd har ännu inte fastslagits. Handelsbestämmelserna i avtalet genomförs enligt tidsplanen utan några större problem. De rumänska myndigheterna har inte åberopat någon av avtalets handelspolitiska skyddsbestämmelser. Europeiska kommissionen inledde 1996 ett antidumpningsförfarande beträffande sömlösa rör, och preliminära tullar har tillämpats sedan juni 1997. De viktigaste frågor som för närvarande diskuteras inom ramen för Europaavtalet är tillnärmning av lagstiftningen och strategin inför anslutningen, makroekonomiska framsteg, handelsfrågor, deltagande i gemenskapsprogram, certifierings- och standardiseringsfrågor samt samarbetet inom den tredje pelaren. I kommissionens vitbok om den inre marknaden från 1995 anges den lagstiftning som kandidatländerna bör införliva och genomföra för att tillämpa gemenskapens regelverk samt fastställs de element som är avgörande för genomförandet av den inre marknaden (fas I-åtgärder) och som bör uppmärksammas i första hand. Rumänien har fäst stor vikt vid detta arbete. Regeringen antog i december 1995 en detaljerad strategi för antagande av gemenskapens regelverk. Samtidigt uppmanade den breda sektorer inom samhället att engagera sig i processen, nämligen fackföreningar samt olika sammanslutningar och branschförbund inom näringslivet. Europaavtalet genomförs i allmänhet utan problem, trots vissa förseningar. Den ekonomiska liberaliseringen framskrider långsamt och ingen verklig reform av förvaltningen har ännu genomförts, vilket har gjort det svårt att utnyttja avtalets alla möjligheter, men den nya regeringen arbetar för att förbättra situationen. Den strukturerade dialogen Rumänien har deltagit i den strukturerade dialogen och prioriterat denna i samband med anslutningsförberedelserna. Rumänien har lämnat uppgifter om sin reformpolitik och har uttryckt önskemål om en förstärkning av dialogen. Inom ramen för dialogen har Rumänien spelat en viktig roll i arbetet för att återskapa stabilitet i före detta Jugoslavien. Phare Rumäniens tilldelning för 1996 uppgick till 118,4 miljoner ecu. För perioden 1990 1996 uppgick anslagen till 731 miljoner ecu. De viktigaste sektorerna för vilka Phare-medel har använts är jordbruk; utbildning, forskning och utveckling; infrastruktur; den privata sektorn, omstrukturering och privatisering. Rumänien har ingen gemensam gräns (varken landgräns eller gräns till havs) med någon av EU:s medlemsstater. Ingen region i Rumänien är därför berättigad att delta i Phares program för samarbete över gränserna mellan centraleuropeiska länder och EUmedlemsstater. År 1996 avtalades dock om ett gränsöverskridande program som gäller gränsen till Ungern och som omfattar projekt gällande ekonomisk utveckling, transport, 8
miljö och den tredje pelaren. Rumänien har haft svårigheter att genomföra programmen på grund av att det saknas ett tydligt engagemang för en reform av politiken, särskilt inom jordbruket och industrin. Åtagandena har dock nått upp till en rimlig nivå. Deltagande i gemenskapsprogram Rumänien kommer från och med 1997 att delta i programmen Socrates, Leonardo och Ungdom för Europa. Landet förbereder också sitt deltagande i LIFE, SAVE och diverse sociala program. Handelsförbindelser Exporten från EU till Rumänien uppgick 1995 till 3,8 miljarder ecu, en ökning från 1,2 miljarder ecu 1990. EU:s import från Rumänien uppgick 1995 till 3,4 miljarder ecu, jämfört med 1,6 miljarder ecu 1990. Rumäniens handel med andra central- och östeuropeiska länder utvecklas inte lika snabbt. Textilier är den viktigaste exportartikeln och produkter för den lätta industrin den viktigaste importvaran i handeln med EU. Problemen i utvecklingen av den bilaterala handeln hänger huvudsakligen samman med reglerings- och förvaltningsfrågor, t.ex. utfärdandet av exportlicenser samt certifieringskrav. Rumänsk lagstiftning som införts på senare tid bör dock bidra till att den senare typen av svårigheter övervinns, och de återstående rumänska exportbegränsningarna skall enligt planerna vara avskaffade i januari 1998. Allmän bedömning Sedan 1989 har förbindelserna mellan Rumänien och EU utvecklats i positiv riktning. Det har funnits få viktiga politiska hinder, även om Rumänien bör skärpa kontrollen vid gränserna. Takten i Rumäniens framsteg i integrationsarbetet har angivits av de ekonomiska och politiska reformerna i landet, och har störts av att landet administrativa strukturer fortfarande är svaga. 9
B. KRITERIER FÖR MEDLEMSKAP 1. Politiska kriterier Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn fastställdes ett antal politiska kriterier för de central- och östeuropeiska kandidatländernas anslutning: länderna skall ha stabila institutioner som utgör en garanti för demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. För att kunna utföra den begärda bedömningen har Europeiska kommissionen använt sig av många informationskällor: de rumänska myndigheternas svar på det frågeformulär som kommissionen skickade ut i april 1996, bilaterala uppföljningsmöten, analyser från medlemsstaternas ambassader och kommissionens delegation, bedömningar som gjorts av internationella organisationer (särskilt Europarådet och OSSE), rapporter från ickestatliga organisationer osv. I denna analys görs en systematisk undersökning av de viktigaste aspekterna av statsmakternas organisation och sätt att fungera och av mekanismerna för skydd av de grundläggande rättigheterna. Analysen är inte enbart en rent formell beskrivning utan ett försök att bedöma hur demokratin och rättsstaten i själva verket fungerar. Denna bedömning avser situationen i juni 1997. Det görs ingen grundlig genomgång av tidigare förändringar eller förändringar som eventuellt aviserats för framtiden, även om avsikten att reformera en viss sektor oftast har tagits i beaktande vid bedömningen. Läget inom förvaltningen nämns bara kort här och utvecklas vidare i kapitel 4. 10
1.1 DEMOKRATI OCH RÄTTSSTAT Genom en folkomröstning antogs 1991 en ny författning i Rumänien vilken markerade övergången till parlamentarisk demokrati. De rumänska institutionerna fungerar normalt och de olika myndigheterna respekterar kompetensfördelningen och samarbetar sinsemellan. Parlamentets och den lagstiftande maktens organisation Parlamentet består av två kamrar, deputeradekammaren och senaten, vilka består av 343 respektive 143 ledamöter. Dessa väljs på fyra år i proportionella val med en småpartispärr på 3 %. Minoriteterna förfogar över 15 reserverade platser i deputeradekammaren. Enligt artikel 89 i författningen kan presidenten upplösa parlamentet om detta inte godkänner regeringen inom en tidsfrist av 60 dagar och efter att minst två tidigare försök har misslyckats. Parlamentet kan inte upplösas oftare än en gång om året. Det kan inte upplösas om det bara återstår sex månader av presidentens mandat eller under belägringseller undantagstillstånd. Parlamentsledamöterna åtnjuter sedvanlig immunitet. Varje kammare kan upprätta undersökningskommissioner genom beslut av en tredjedel av dess medlemmar. Varje grupp företräds i en sådan kommission proportionellt efter dess totala röstetal i respektive kammare. Rumänien har ett flerpartisystem vilket avspeglades i deltagandet av 57 partier i valkampanjen inför parlamentsvalen 1996. Politiska partier som får mer än 2 % av rösterna i valen är berättigade till finansiellt stöd från staten och de partier som representeras i parlamentet får ett större stöd än de andra. Den lagstiftande makten är jämnt fördelad mellan parlamentets två kamrar vilket innebär att de var och en kan blockera lagstiftningsprocessen. Initiativrätten tillkommer såväl kammare som regering. 250 000 medborgare kan också lägga fram ett lagförslag för parlamentet dock med undantag av förslag rörande skatter, utrikesfrågor och amnesti. Med tillämpning av artikel 114 i författningen kan regeringen träda i parlamentets ställe och utfärda undantagslagar med stöd av parlamentets bemyndigande. Det förefaller som om regeringen i särskilt stor utsträckning tillämpar denna regel (en tredjedel av den förra regeringens föreskrifter antogs enligt detta förfarande), inbegripet på grundlagsområdet som i princip är undantaget från detta förfarande. Genom tillämpning av artikel 90 i författningen kan presidenten efter samråd med parlamentet anordna folkomröstning om frågor som är av nationellt intresse. Grundlagsändringar måste antas genom folkomröstning för att vara giltiga (artikel 147.3 i författningen). Rumänien har hittills aldrig använt förfarandet för folkomröstning sedan författningen trädde i kraft. Bedömning av hur parlamentet fungerar Valen i november 1996 var fria och rättvisa trots vissa organistionssvårigheter. För första gången sedan 1947 möjliggjordes ett verkligt maktskifte. Parlamentet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Dess befogenheter respekteras och oppositionen deltar på normalt vis i dess arbete. 11
Den verkställande maktens organisation President välj genom allmänna majoritetsval i två omgångar för en mandatperiod på fyra år med möjlighet till omval en gång. Kandidaterna skall ha stöd av minst 100 000 röstberättigade och vara över 35 år. Utöver de uppgifter som normalt ankommer på en statschef spelar presidenten en viktig roll i institutionernas arbete och i landets politik. Regeringen är ansvarig inför parlamentet som kan avsätta den genom ett majoritetsbeslut i de båda kamrarna. Regeringen består av en premiärminister och ministrar vilka utnämns av presidenten efter parlamentets godkännande. Ministrarna är individuellt ansvariga enbart i straffrättsligt hänseende. I artikel 108 i författningen föreskrivs åtalsförfarandet mot dem (på initiativ av kamrarna eller presidenten, prövas av högsta domstolen). Regeringen håller på att utarbeta ett lagförslag om ministrarnas ansvar under deras tjänsteutövning. Den statliga förvaltningen är uppdelad i enheter som kallas judet (41 i antal plus Bukarest som likställs med en judet ) där en landshövding samordnar de statliga förvaltningarnas verksamhet och säkerställer kontrollen av de lokala förvaltningarnas beslut vilka han kan hänskjuta till domstol för prövning. De lokala förvaltningarna har beslutande församlingar som väljs både på judet -nivå (41 judetråd plus kommunalfullmäktige i Bukarest) och i samhällen, städer och kommuner (2 686 råd). Ordföranden för varje judet och borgmästaren väljs genom allmänna val. Judet -råden samordnar kommunalfullmäktiges verksamhet. Borgmästaren ansvarar för den verkställande makten på kommunal nivå. Borgmästaren är ansvarig inför kommunoch regionfullmäktige. Landshövdingen kan avsätta de lokalt folkvalda i händelse av försumlighet eller korruption. En lag från 1996, som ändrades 1997, skärper reglerna om denna befogenhet vilken tidigare gav upphov till visst maktmissbruk (133 borgmästare och 98 kommunalråd avsattes mellan 1992 och 1995). Den rumänska förvaltningen har inga allmänna regler för ämbetsmäns ställning och -?- i vilka de anställdas rättigheter och skyldigheter fastställs. Regeringen kommer att anta lagar om insyn i förvaltningen som för närvarande saknas. Försvaret, säkerhetstjänsten och polisen står under civil kontroll. Polistjänstemännen, vilka har ställning som militärer i Rumänien, lyder under militärdomstolarna. Dessa iakttar dock vissa procentuella rättssäkerhetsgarantier och sista instans är högsta domstolens militära avdelning. Vad gäller försvaret skall högsta försvarsrådet underställa vissa beslut parlamentet för godkännande enligt lag nummer 39/90. Någon kontroll av hur besluten tillämpas görs dock inte. Bedömning av hur den verkställande makten fungerar De centrala statliga institutionerna fungerar normalt och presidenten spelar en viktig roll i deras arbete. Det lokala självstyret hämmas av att det inte finns några tjänsteföreskrifter för de kommunala tjänstemännen samt av de lokala förvaltningarnas begränsade finansiella resurser. Dessutom har någon ordning för den kommunala egendomen fortfarande inte upprättats. Den nya regeringen har redan antagit en lag som skärper och klargör de lokala befogenheterna. Den håller på att utarbeta ett lagförslag om den lokala budgeten som bör träda i kraft i början av 1998 samt en lag om kommunala egendom. 12
Läget för den statliga förvaltningen är fortsatt svårt. Avsaknaden av tjänsteföreskrifter för statstjänstemän och de mycket låga lönerna utgör besvärliga problem. Politiseringen av vissa tjänster i förvaltningen har dessutom i det förflutna gynnat utvecklingen av korruption. Den nya regeringen har för parlamentet lagt fram tjänsteföreskrifter för den offentliga förvaltningen vilka bland annat innehåller stränga straffbestämmelser mot korruption. I den rumänska polisen har det förekommit fall av övergrepp som inte alltid har lett till påföljder samt fall av korruption. Säkerhetstjänsten fortsätter att ha särskilt stora befogenheter särskilt avseende klassificering av offentliga handlingar, telefonavlyssning och husrannsakan. Lagens otydlighet avseende deras befogenheter inom detta område är i hög grad orsak till denna situation. Den nya regeringen har för avsikt att reformera denna lagstiftning för att förstärka parlamentets kontroll av säkerhetstjänstens verksamhet, särskilt genom upprättandet av ett parlamentsutskott som skall ha till uppgift att följa upp den yttre underrättelsetjänstens verksamhet. Den dömande maktens organisation Det rumänska rättsväsendets oberoende ställning i förhållande till övriga organ har gradvis förstärkts. Sålunda gäller regeln om oavsättlighet för domare som utnämns av presidenten och omfattar idag 80 % av domarna medan de övriga 20 % ännu inte är ordinarie domare. Domarna styrs av domarkårens högsta råd där justitieministern är ordförande och som består av domare och åklagare (5 åklagare av rådets 15 ledamöter) som väljs av parlamentet på fyra år. Den verkställande makten har befogenhet att övervaka domarnas verksamhet genom ett inspektionsorgan som lyder under justitieministern. Dessutom är domarnas löner fortfarande låga, även om de är bland de högsta jämfört med andra statstjänstemän, vilket leder till att många av dem övergår till mer lönsamma juristyrken i den privata sektorn. Åklagarmyndigheten, styrd av riksåklagaren vilken utnämns av presidenten, lyder under justitieministern. Åklagarna har långtgående befogenheter och riksåklagaren kan bland annat begära ny prövning av ett slutligt domstolsavgörande antingen på eget initiativ eller på begäran av justitieministern under olika förutsättningar rörande såväl brottmål som tvistemål. Samtidigt är en stor del av åklagarens verksamhet undantaget rättslig kontroll. Förvaltningsbeslut kan prövas av allmänna domstolar som har särskilda avdelningar för denna fråga. Den rumänska författningen har inrättat en folkets advokat som fyller den uppgift som normalt ankommer på en justitieombudsman. Hans befogenheter och resurser för att utföra sina uppgifter är dock inte klart fastställda. Författningsdomstolen som inrättades 1992 består av 9 ledamöter som utses för en nioårsperiod som inte kan förlängas. Presidenten, deputeradekammaren och senaten utnämner var och en tre medlemmar till domstolen. På begäran av olika offentliga organ (presidenten, deputeradekammarens eller senatens ordförande, regeringen, högsta domstolen, 50 ledamöter av deputeradekammaren eller 25 senatorer) utövar domstolen förhandskontroll över lagarnas förenlighet med författningen. Den kan ingripa i efterhand på begäran av varje berörd person i samband med rättsligt förfarande som angår honom. Ett beslut om oförenlighet med författningen blir dock utan verkan om parlamentet med två tredjedelars majoritet bekräftar sin ursprungliga omröstning (artikel 145 i 13
författningen) vilket kraftigt minskar effekten av domstolens kontroll. Bedömning av hur den dömande makten fungerar Det rumänska rättsväsendet fungerar inte på tillfredsställande vis. Domstolarna är överbelastade och handläggningstiderna är mycket långa. Brist på kvalificerade domare (23 % av tjänsterna är för närvarande obesatta), brist på resurser, komplicerade förfaranden och många nya regler som måste tillämpas, bidrar till att förklara denna situation. Den nya regeringen har därför lagt fram ett lagförslag om en reform av förhållandet mellan de verkställande myndigheterna och åklagarmyndigheten för att öka dennas självständighet bland annat vad gäller möjligheten att väcka åtal. Samtidigt planerar man att inom kort höja lönerna (vilka redan höjdes kraftigt i slutet av 1996) och öka de personalresurserna i de rumänska rättsväsendet. Det faktum att författningsdomstolens beslut under alla omständigheter kan ogiltigförklaras genom ett beslut fattat med två tredjedelars majoritet i parlamentet utgör ett stort hinder för en reell konstitutionell kontroll i Rumänien. 1.2 MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH SKYDD AV MINORITETER Rumänien har infört inhemsk lagstiftning för att säkerställa att mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter respekteras. Dessa rättigheter skyddas också genom internationella konventioner, främst Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt de viktigaste tilläggsprotokollen till denna konvention. Denna konvention med protokoll tillhör gemenskapens regelverk enligt artikel F i Fördraget om Europeiska unionen; varje stat som önskar ansluta sig till Europeiska unionen måste först ha ratificerat konventionen. Rumänien har varit medlem av Europarådet sedan oktober 1993 och ratificerade i juni 1994 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt de flesta av tilläggsprotokollen. Rumänien ger också enskilda rätt att vända sig till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna om de anser att deras rättigheter enligt konventionen har kränkts. Rumänien har ratificerat konventionen mot tortyr och ramkonventionen om minoriteters rättigheter. Däremot har landet endast undertecknat Europeiska sociala stadgan. Rumänien har även ratificerat alla de viktigare FN-konventionerna om mänskliga rättigheter. Medborgerliga och politiska rättigheter Den rumänska författningen tillförsäkrar alla medborgare möjligheten att vända sig till rättsväsendet för att göra sina rättigheter gällande. Som stöd till denna princip finns det en relativt välutvecklad allmän rättshjälp. Villkoren för den rättsliga kontrollen av polisens 14
verksamhet är dock inte tillräckliga för att en enskild medborgare som anser sig kränkt skall ha möjlighet att väcka talan inför domstol på grund av mycket restriktiva bestämmelser avseende polistjänstemännens ansvarighet. Det nya förslaget om allmänna regler om poliskårens ställning och ansvar innebär inga större förbättringar av denna situation som innebär nästan detsamma som straffrihet. Dödsstraffet avskaffades helt 1989. Rätten att inte bli godtyckligt arresterad stöter på vissa problem. En person kan inte hållas frihetsberövad mer än 24 timmar utan beslut av åklagare eller domstol. Det finns dock undantag från denna regel, särskilt för minderåriga. Dessutom kan domaren besluta om frihetsberövande för en tidsperiod på 30 dagar. Den frihetsberövade kan vända sig till domstol under denna period för att ansöka om att bli frisläppt. De rättsliga myndigheterna tillämpar dock häktning alldeles för ofta. Alla medborgare över 18 år har rösträtt. Föreningsfriheten och rätten till fredliga demonstrationer är också garanterade i den rumänska författningen och kan utövas utan problem. Det finns idag nästa 12 000 ickestatliga organisationer i Rumänien. Yttrandefriheten i Rumänien avspeglas i mediernas mångfald både vad gäller press och radio- och TV-kanaler (2 rikstäckande statliga kanaler, 10 privata kanaler och många kanaler som distribueras genom kabelnät eller via satellit). I författningen förbjuds censur. Strafflagens bestämmelser om ryktesspridning och förtal kan utgöra ett effektivt medel för att begränsa yttrandefriheten men tanke på de stränga straff som journalister riskerar. Den nya regeringen har tillkännagjort sin avsikt att i detta avseende se över strafflagens bestämmelser. Pressen kan även utsättas för ekonomisk påverkan på grund av den dominerande ställning som det statliga företaget LETEA har vad gäller distribution av tidningspapper. Vad gäller de audiovisuella medierna har det i det förflutna rapporterats om vissa inblandningar från regeringens sida vad gäller förvaltningen av de statliga kanalerna. Äganderätten är idag skyddad och expropriation får ske uteslutande om det är i det allmännas intresse och mot en skälig förhandsersättning. Utländska medborgare kan äga jord i Rumänien under förutsättning att den är avsedd för ekonomisk verksamhet. Ersättning till personer som avhänts sin egendom av kommunistregimen pågår och har kommit mer eller mindre långt beroende på vilket område det rör. Egendom som tillhörde judiska medborgare har återställts. Ett lagförslag om återställande av egendom som tillhörde minoriteter har lagts fram. Den egendom som tidigare tillhörde den grekiskkatolska kyrkan borde inom kort kunna återställas tack vare ett avtal som är under förhandling med den ortodoxa kyrkan. Respekten för privatlivet hotas av säkerhetstjänstens stora makt som medger att den under vissa omständigheter kan göra husrannsakan och utföra telefonavlyssning utan att i förväg ha utverkat ett domstolsbeslut. Situationen för asylsökande tycks bekymmersam på grund av att dessa inte alltid får tillfredsställande tillgång till domstolsprövning och bostäder. Särskilt tidsfristen på 10 dagar för att ansöka om asyl förefaller för kort. Flera organisationer rapporterar om omänsklig och förnedrande behandling från polisens 15
sida. Detta problem är särskilt oroväckande eftersom Rumänien inte har infört lämpliga bestämmelser för att bestraffa sådana handlingar. Läget i fängelserna är också svårt även om det på senare tid har förbättrats. Vad gäller respekten av principen om likhet inför lagen kan homosexuella utsättas för övergrepp på grund av den oklarhet som råder av begreppet förargelseväckande beteende vilket med stöd av artikel 200 i strafflagen används för att bekämpa homosexuella handlingar. Barnets rättigheter var länge en mycket känslig fråga i Rumänien. Sedan 1970 har landet haft ett nativitetsbefrämjande system som, i avsaknad av lämpliga mekanismer för stöd till den biologiska familjen och placering i fosterhem, uppmuntrade till att överge barnen till statliga barnhem där barnen levde under förskräckliga förhållanden. Mer än 100 000 barn berörs och denna siffra kan vara ännu högre för de senare åren. Inför denna situation som stod i direkt strid mot vissa internationella åtaganden som Rumänien gjort (särskilt konventionen om barnets rättigheter från 1989), agerade Europeiska unionen särskilt genom PHARE-programmet inom vilket nästan 70 miljoner ecu avsattes för att finansiera ett visst antal åtgärder. Situationen kan snart komma att förbättras eftersom den nya rumänska regeringen har antagit två undantagsförordningar som dels genom nya bestämmelser avskaffar det gamla systemet som inrättades genom lag nr 3/70 och dels förbättrar adoptionsmöjligheterna genom ett system som skall förvaltas på judet -nivå. Barnbidrag och andra hjälpåtgärder till förmån för familjer som lever under svåra förhållanden har ökats. Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Rätten till existensminimum och social trygghet föreskrivs i författningen. Facklig frihet garanteras utom i den offentliga sektorn. De fackliga organisationernas befogenheter vad gäller kollektiva förhandlingar och de garantier som beviljas de fackligt anslutna förefaller inte tillräckliga. Cirka 40 % av arbetstagarna är fackligt anslutna i Rumänien och de flesta av de fackligt anslutna omfattas av 4 fackförbund. Strejkrätten är erkänd med undantag av de sektorer som av regeringen betraktas som varande av allmänt intresse (offentlig sektor och vissa statliga företag av strategisk betydelse) och regeringen kan även av andra sektorer kräva ett minimun av tjänster (en tredjedel av tjänsterna skall fungera). I praktiken har dock de offentligt anställda redan strejkat utan att drabbas av sanktioner. I andra sektorer förhindras ofta möjligheten till strejk av skyldigheten att först vända sig till ett förlikningsorgan innan arbetet kollektivt kan upphöra. Dessutom betraktas många strejker av domstolarna som olagliga. Utbildnings- och religionsfrihet garanteras i Rumänien. Minoriteters rättigheter och skydd Minoriteterna utgör mellan 13 % och 15 % av den rumänska befolkningen med en klar övervikt för ungrare (7,8 %) och romer (zigenare) som utgör mellan 5 och 7 % av befolkningen beroende på beräkning. Skydd av minoriteter säkerställs i första hand i Rumänien genom vissa internationella avtal. Landet ratificerade nämligen Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter i maj 1995. Rumänien har även anammat Europarådets parlamentariska församlings 16
rekommendation nummer 1201 vilken inte är juridiskt bindande, vid undertecknandet av det bilaterala avtalet med Ungern i september 1996. På Rumäniens begäran ingår dock en anmärkning i avtalet om att undanta erkännande av de kollektiva rättigheterna enligt denna rekommendation. Minoriteterna i Rumänien omfattas av regler för särskild representation i parlamentet (se ovan) och i den nya regeringen finns en avdelning för minoriteter för vilken ministern från UDMR (ungerska minoritetspartiet) ansvarar. Sedan 1993 sker samråd på nationell nivå med minoritetsrådet om de frågor som berör minoriteter och detta råd kan genomföra undersökningar av de klagomål som hänskjutits till det. Bestämmelserna i artikel 236 i strafflagen om straff för alla som sjunger en utländsk nationalsång eller hissar en utländsk flagga, kan uppfattas som riktade mot minoriteter. Vad gäller den ungerska minoriteten har situationen förbättrats betydligt först genom undertecknandet i september 1996 av det bilaterala avtalet med Ungern och sedan genom den nya regering som kom till makten i vilken UDMR deltar med två ministrar. En ny lag kommer snart att ersätta utbildningslagen från juni 1995 vilken begränsade möjligheterna till undervisning i minoriteters språk och stärkte rumänskans ställning i undervisningen men som aldrig har tillämpats. Därför fortsätter minoriteterna i Rumänien att som tidigare kunna få undervisning på deras eget språk. Personer som tillhör minoriteter har även möjlighet med stöd av en ny förordning att uttrycka sig på sitt eget språk i sina kontakter med myndigheter och få folkbokföringshandlingar utfärdade på detta språk i samhällen där de utgör mer än 20 % av befolkningen. Detta berör för tillfället nästan 1 624 samhällen i Rumänien varav 1 379 består av den ungerska minoriteten. Det bör anmärkas att romerna (zigenarna) som utgör en mycket stor del av befolkningen (mellan 1,1 till 1,5 miljoner personer beroende på beräkning) utsätts för många diskrimineringar i det dagliga livet och ofta är offer för våldshandlingar antingen av polisen eller av enskilda personer vilka inte blir bestraffade för det. Deras sociala situation är mycket besvärlig även om de sociologiska och kulturella faktorerna spelar en viss roll vid sidan av den diskriminering som de utsätts för av den övriga befolkningen. Det är viktigt att regeringen utvecklar de integrationsåtgärder som den har tillkännagjort för att verkligen ta hänsyn till de svårigheter som denna befolkning har. I detta avseende bör man skaffa sig bättre kunskap om denna befolknings verkliga situation och göra en tillförlitlig uppskattning av hur många romer (zigenare) som bor i Rumänien och deras sociala situation (arbetslöshet, hälsostatistik, utbildningsnivå) om vilket det idag inte finns några exakta uppgifter tillgängliga. 17
1.3 Allmän bedömning Rumänien har inrättat demokratiska institutioner vilka nu förefaller stabila. Institutionerna behöver befästas ytterligare genom större respekt för rättsstatens principer i verksamheten på alla nivåer i statsapparaten. Det fria och rättvisa valet i november 1996 innebar ett verkligt maktskifte. Vad gäller respekten för de grundläggande rättigheterna finns fortfarande en del brister, även om de åtgärder som antagits och åtaganden som gjorts av den rumänska regeringen sedan november 1996 är positiva. Stora ansträngningar förtjänar ännu att göras vad gäller arbetet med att bekämpa korruptionen, förbättra det sätt på vilket rättsväsendet fungerar och skyddet för enskilda individer gentemot polisen och säkerhetstjänsten samt i samband med brottmål. Även om den ungerska minoriteten förefaller vara väl integrerad med hänsyn till att dess situation förbättrats nyligen förefaller så inte vara fallet för romerna (zigenarna) som utgör en betydande minoritet i landet. De reformer som inletts i fråga om skydd av barn som placerats på barnhem utgör ett stort framsteg men de har ännu inte hunnit ge resultat. Den förbättring som skett nyligen till följd av att en ny regering tillträtt tyder på att Rumänien håller på att uppfylla de politiska villkor som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn. 18
19
2. Ekonomiska kriterier Vid bedömningen av Rumäniens ekonomiska situation och framtidsutsikter utgår kommissionen särskilt från Europeiska rådets slutsatser från mötet i Köpenhamn i juni 1993, i vilka det anges att ett medlemskap i unionen förutsätter att "det finns en fungerande marknadsekonomi samt förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen". I denna del av yttrandet ges således en kortfattad översikt över den ekonomiska situationen och bakgrunden och därefter en genomgång av Rumäniens framsteg i fråga om de viktigaste inslagen i den ekonomiska övergången (liberalisering av pris- och handelssystemet, stabilisering av ekonomin, strukturomvandling, reform av den finansiella sektorn) samt av landets ekonomiska och sociala utveckling. Slutligen ges en allmän bedömning av landets situation i förhållande till de kriterier som fastlagts av Europeiska rådet och en genomgång av framtidsutsikter och prioriteringar för det fortsatta reformarbetet. 2.1 Den ekonomiska situationen Bakgrund Rumänien, med en befolkning på 22,6 miljoner, hade 1995 en bruttonationalprodukt (BNP) som uppgick till 93 miljarder ecu (uttryckt i köpkraftsparitet). Landets befolkning motsvarar 6,5 % av unionens befolkning, medan ekonomin endast motsvarar omkring 1,5 %. Landets BNP per capita är cirka 24 % av unionens genomsnitt. Den genomsnittliga månadslönen är uppskattningsvis 65 ecu (mars 1997). Rumänien är en av de ursprungliga medlemmarna i Världshandelsorganisationen. Rumänien blev medlem av Centraleuropeiska frihandelsavtalet den 1 juli 1997. Framsteg i den ekonomiska övergången När Ceauςescus regim föll i Rumänien i slutet av 1989 var landet ett av de Central- och östeuropeiska länder vars institutioner och ekonomiska, rättsliga och sociala infrastruktur minst liknade de i en marknadsekonomi. Rumäniens ekonomi hade genomgått ett särskilt svårt årtionde. I ett bestämt men olyckligt försök att betala av landets utrikesskuld hade myndigheterna inlett en tvångsexportsatsning och ett kraftiga nedskärningar av importen som ledde till brist på mycket välbehövliga insatsvaror för landet. Prestigeprojekt med liten ekonomisk utdelning upptog en väsentlig del av bruttonationalprodukten. I början av nittiotalet utgjorde Comecons sammanbrott, Gulfkriget och Jugoslaviens upplösning enorma påfrestningar utifrån som drabbade landet i en tid av stort politiskt kaos. Efter det att Ceauςescus störtats i december 1989 befann sig Rumänien i en djup ekonomisk och social kris. Under flera år kunde inte tillräcklig politisk vilja uppbådas i landet för att besluta om och genomföra framgångsrika reformer. År 1990 präglades av förvirring med akut ekonomisk upplösning som förvärrades av att lag och ordning bröt samman och att arbetarna i mycket stor utsträckning uteblev från arbetet. De bägge reformprogrammen 1991 och 1992 som, även om de var övergripande, inte genomfördes fullt ut urartade. Först i och med det program som inleddes i slutet av 1993 gjordes påtagliga framsteg: stramare penningpolitik, ökad skattedisciplin, minskad inflation och 20
snabbare företagsreform bidrog alla till att tillväxten tog fart på nytt. Under slutet av 1995 och början av 1996 saktade reformarbetet emellertid ner. Myndigheterna inledde faktiskt nya reformprogram flera gånger, men övergav dem efter endast några månader på grund av ett ökande politiskt motstånd. Allmänhetens stöd för reformerna varierade därefter. I början av övergången var allmänhetens stöd starkt, men minskade sedan väsentligt på grund av ökade kostnader till följd av denna övergång och ökade sedan åter när det stod klart att den väg med delvisa reformer som följts mellan 1989 och 1996 inte var framkomlig. Den inneboende motsägelsen i denna strategi åtgärdades helt först efter parlaments- och presidentvalen i november 1996 i och med att den nya regeringen utformade ett genomgripande program för makroekonomisk stabilisering och strukturella reformer och började genomföra detta. Till följd av detta befinner sig Rumänien i en märklig situation. Den privata sektorn stod 1996 för 52 % av bruttonationalprodukten samtidigt som ekonomin fortfarande domineras av förlustbringande statsägda monopol och föråldrade företag. Om de åtgärder som tillkännagavs i början av 1997 genomförs effektivt kommer emellertid den rumänska ekonomin att vara helt annorlunda i slutet av 1997. 21
Utländska direktinvesteringar De utländska direktinvesteringarna är små för ett land av Rumäniens storlek. I slutet av 1996 uppgick de samlade utländska direktinvesteringarna till endast 1,1 miljarder amerikanska dollar (källa: Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling). Under de första övergångsåren intog investerare en försiktig hållning med hänsyn till landets mycket osäkra ekonomiska och politiska situation och detta förstärktes av en del ledande politiska krafters ovilja att godta utländska investeringar. Först 1994 började de utländska direktinvesteringarna öka igen. Emellertid har de inte varit tillräckliga för att ha en betydande inverkan på ekonomin. Den nya regeringen har aktivt uppvaktat utländska investerare vilket innebär en klart förändrad politik. Utländska investerare har nu rätt att äga mark och i juni 1997 antogs en nödfallsförordning genom vilken återföring av kapital förenklas och stödåtgärder avseende utländska investerare förtydligas. Ekonomisk struktur Jordbruk är en betydande näring i Rumänien. Den svarade för ungefär 20 % av bruttoförädlingsvärdet 1996 och denna andel har fortsatt att öka sedan 1990. Andelen sysselsatta inom denna sektor är mycket stor internationellt sett och uppgår till mer än en tredjedel av hela den aktiva befolkningen. Denna andel har ökat under övergångsperioden vilket är ett tecken på sektorns roll när det gäller att suga upp arbetskraft som blivit överflödig i andra sektorer. Produktiviteten i jordbruks- och livsmedelssektorn är fortfarande låg. Den privata sektorns andel av jordbruksproduktionen uppgick till 87 % 1996. Den reform som genomfördes 1991 ledde till en uppstyckning av marken. Äganderättigheter var illa definierade och huvudparten av alla jordbrukare tilldelades endast tillfällig äganderätt och till följd av detta innebär osäkerhet kring äganderättigheter att enskilda individer för närvarande inte kan varken sälja mark eller använda den som säkerhet. Den nya regeringen har emellertid förbundit sig att anta en ny marklag före juni 1998 i vilken äganderättigheter skall klargöras och grunder för en konkurrenskraftig marknad för mark fastställas. Markförsäljning är nu möjlig. Det finns inte tillräckligt med kapitaltillgångar för omstrukturering och modernisering. Utvecklingen av en privat jordbrukssektor hämmas av en otillräcklig mekaniseringsgrad och brist på tillräckliga stödfunktioner och krediter. Emellertid bör nedläggningen av de mest ineffektiva statsägda jordbruken, en snabb privatisering, minskningen av riktade krediter och liberaliseringen av handels- och prisordningar uppmuntra till en effektivare jordbruksproduktion. Viktiga indikatorer på den ekonomiska strukturen (alla uppgifter gäller för 1996 såvida annat inte anges) 22