Temafördjupningsgrupp 2013 Individualism, gemenskap och kreativitet MARTINUS CENTER Klint Martinus Institut 1981 Detta kompendium kan bara köpes av deltagare på den aktuella kursen. Om du har köpt detta kompendium, vill vi göra dig uppmärksam på, att det uteslutande är till privat bruk, och att det inte på något sätt får mångfaldigas. Har du lånat detta kompendium, ber vi dig vänligen undvika att skriva i det, och vi ber dig att lämna tillbaka det vid kursens slut, till glädje för kommande kursdeltagare.
2
Kära kursist Vi tar utgångspunkt i, vad Martinus skriver om utvecklingen från flockmedvetande till individuellt medvetande, från osjälvständighet till självständigt tänkande, samt från materialism till andlig gemenskap och kreativitet. De tre begreppen är tre aspekter av allkärleken och utvecklar sig gradvis fram till kosmiskt eller universellt medvetande. Vi läser följande litteratur under veckan: Måndag: LB1, stk. 35-36 LB6, stk. 2103 LB4, stk. 1093, 1342 Tisdag: Artikel Frigörelse från flockmedvetandet, Kosmos 2004/6 LB2, stk. 476-480 och 481, första 5 raderna Onsdag: LB7, stk. 2472-77, Artikel Kosmisk kommunism och demokrati, Kosmos 2011, nr. 3, DEV2, symbol 26, pkt. 30-33 Torsdag: LB3, stk. 1044-1051, Småbok Julevangeliet, kap. 21-23 Fredag: Julevangeliet, kap. 24-30 Väl mött Poul Dyrholm 3
MÅNDAG LB1 Den mörka utstrålningen. Kontrasternas oumbärlighet 35. Medan skaparprincipens verkningar i första hälften av en spiral har till uppgift att utveckla individens begär eller kärlek till materien, har samma princips tendenser i den andra hälften däremot till uppgift att utveckla individens kärlek till de levande väsendena i tillvaron. Konsekvensen härav blir, att individen i spiralens första hälft, med dess tilltagande stimulering av begäret efter materiella ting, faktiskt knyts mer och mer till de skapade tingen eller invecklas i materia. Men i samma mån som denna inveckling äger rum, försvagas individens kärlek till de övriga levande väsendena. Och där denna försvagning kulminerar, kommer individen att uppleva den högsta förnimmelsen av sitt jags isolering från de andra levande väsendena i tillvaron. Denna förnimmelse känns i sin tur igen som det vi kallar "individualitetskänsla". Skaparkrafterna i första hälften av en utvecklingsspiral åstadkommer alltså - genom sin stimulering av individens begär efter eller koncentration på materien i stället för på de levande väsendena - en förnyelse av individualitetskänslan, som i sin tur är identisk med "jagkänslan". Genom denna fortsatta inställning på materien i stället för på de andra "jagen" slocknar känslan för dessa alltmer, till förmån för väsendets eget jag. Därigenom kommer individen att i första hälften av spiralen framträda inte endast med förtätade eller materiefyllda kroppar, utan också med en mot kulmination stigande "egenkärlek" eller ett egoistiskt, omåttligt begär efter att erövra materien från sina medväsen, ja till och med den materia av vilken dessa byggt upp sina kroppar. På denna grund vilar ju den form av livsupplevelse som besjälar t.ex. rovdjuren och, senare, den del av jordmänniskornas medvetande som befordrar kannibalism eller köttätande. - Man måste naturligtvis här förstå att dessa rader inte på minsta sätt utgör någon förebråelse eller ett angrepp mot någon, eftersom de nämnda omständigheterna, just på grund av skaparprincipens verkningar i första hälften av spiralen, i mycket stor utsträckning är ett livsvillkor och därför i motsvarande grad befordras av väsendenas självbevarelsedrift. Eftersom en sådan egoistisk tillvaro - där individen helt saknar känslan av gemenskap med sin omgivning och följaktligen i motsvarande mån är ur stånd att ta hänsyn till eller uppoffra sig för sina medväsen - befordrar alla sådana tendenser som vi kallar hat, missunnsamhet, svartsjuka, hänsynslöshet, maktbegär, högmod, egenkärlek, snobberi osv., och de gängse konsekvenserna härav ofrånkomligen i form av mord, dråp, krig, lemlästning, sorg och sjukdom utgör kulminationen av "obehag" eller vad vi lärt känna som "det onda", och detta i sin tur utgör mörkret i tillvarons andliga värld, har jag här i Livets Bog kallat denna sida av "den gudomliga skaparprincipens" verkningar för "den mörka utstrålningen". Eftersom denna utstrålning alltså har till uppgift att stimulera de levande väsendenas upplevelse av mörkret, och därigenom betingar samtliga väsens utveckling av de förmågor utan vilka en upplevelse av ljuset skulle vara en omöjlighet, blir denna mörka utstrålning eller det så kallade "onda" i sin högsta kosmiska analys att betrakta som en gudomlig välsignelse. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att erinra sig, att varje form av upplevelse helt och hållet betingas av en föregående upplevelse av dess kontrast eller motsats. Varje väsen i tillvaron är därför oförmöget att uppleva något vars motsats det inte tidigare har upplevt. Hur skulle vi t.ex. kunna 4
uppleva svart, om vi inte tidigare upplevt vitt? Hur skulle vi kunna uppfatta ljus, om vi inte upplevt mörker? Och hur skulle vi veta att något var behagligt, om vi inte dessförinnan upplevt något som var obehagligt, osv.? All sinnesbegåvning, och därmed varje form av livsupplevelse, beror alltså på tillvarons kontrastförhållanden. Utan dessa skulle inget liv, inget medvetande vara möjligt. En allomfattande död, ett evigt "intet" skulle härska. Men då det ju är ett faktum att världsalltet inte utgör en evig död, utan ett evigt liv - inte ett "intet", utan ett "något" - blir skaparprincipens mörka utstrålning till ett faktum som en första, oundgänglig gudomlig grundval för de levande väsendenas vandring mot ljuset. Den ljusa utstrålningen 36. Medan verkningarna av skaparprincipen i första hälften av en utvecklingsspiral har till uppgift att låta de levande väsendena uppleva kulminationen av mörker, för att därigenom sätta dem i stånd att senare uppleva ljuset, så har verkningarna av denna princip i senare hälften av samma spiral eller utvecklingsavsnitt däremot till uppgift att låta individerna uppleva kulminationen av ljuset. Dessa senare verkningar visar sig därför vara underminerande på individens i första hälften starkt utvecklade begär efter materien. Denna underminering har vidare till följd att det hos individen väcks ett intresse för eller en kärlek till de övriga levande väsendena i tillvaron. Dessa väsen blir därmed för individen det fundamentala - materien blir något underordnat. Men när materien på så sätt blir underordnad och medväsendena blir allt, betyder detta att individen kommer att uppleva känslan av sin samhörighet med alla andra levande väsen i tillvaron.deras väl och ve är också hans väl och ve. Kulminationen härav är identisk med den känsla som låter individen uppleva sig själv som "ett med Fadern", vilket ju utgör den högsta kontrasten till skaparprincipens resultat i spiralens första hälft, där individen med sin kärlek till materien i stället för till de levande väsendena upplever sin största avskildhet från dessa, vilket i sin tur är detsamma som sin största avskildhet från Fadern. Eftersom skaparprincipens verkningar i senare hälften av en utvecklingsspiral alltså befordrar utvecklingen av osjälviskheten eller "allkärleken", och därigenom fjärmar individen från all kamp och allt lidande och leder honom in i universums harmoni, frid och lycka eller den högsta formen av kosmiskt ljus, har jag kallat denna sida av principen för "den ljusa utstrålningen". LB6 Gudasonen upplever, hur Gud är i alla väsen och alla väsen är i Gud och blir till tindrande ljusfält i Guds strålgloria 2103. Och Gud fortsatte sitt tal till sonen: "Men då denna skapelse, såsom du nu efter hand blir varse, fyller logiska ändamål, avslöjar den alltså begär och avsikter.men begär och avsikter kan endast existera som egenskaper hos ett levande väsen.därför må du nu se på dig själv, ty där har jag givit dig ett område, inom vilket du har en hundraprocentig förmåga att uppleva, hur kraft och rörelse blott existerar som utlösning av impulser från ditt jag och dess övermedvetande.genom undermedvetandet blir de till dags- och nattmedvetande.ser du här på hela den energiutlösning som alstrar mänsklig skapelse, så får du uppleva att den i alla normala situationer och skeenden är uttryck för avsikter och skall fylla vissa ändamål.allt som människorna producerar, såsom hus, fabriker, maskiner, kläder, skor och andra nyttoföremål, har skapats för att tillfredsställa begär och avsikter.här vet du helt och fullt, att dessa företeelser inte har kunnat skapa sig själva eller 5
uppstått genom tillfälliga samspel av döda krafter.de har alla utan undantag åstadkommits av levande väsen, i detta fall av människor eller väsen av din egen art.de är alla uttryck för begär och fyller vissa ändamål.därigenom tillkännager eller avslöjar de att ett föregående tänkande har ägt rum.tänkandet har i första instansen skapat en tankebild av den avsikt, det ändamål eller slutfacit som denna mänskliga skaparprocess skulle mynna ut i.detta tänkande fortplantar sig vidare till det materiella planet, där tankebilden bringas till skapelse i fysiska materier.på detta sätt är alla mänskliga produkter på det materiella planet manifesterade tankebilder.de har i sin första begynnelse blivit till på ett annat tillvaroplan än det fysiska.därför kan tankebilderna inte synas på det fysiska planet, förrän de blivit manifesterade i fysisk materia.allt som existerar inom det mänskliga skaparområdet på det fysiska planet är sålunda i verkligheten ett avslöjande av ett annat tillvaroplans existens.detta tillvaroplan är en ren tankevärld.här är allt tanke och medvetande.här blir tankarna till begär och längtan, till vilja och därefter till manifestation i den fysiska materien.och genom de fysiska sinnena blir manifestationerna i den fysiska materien åter upplevda som erfarenheter, vilket åter är detsamma som tankebilder.hela det mänskliga skaparområdet är sålunda manifesterad mentalitet eller manifesterat medvetande.men detta skaparområde återigen är ett stycke av universum.detta lilla stycke har du alltså en hundraprocentig överblick över.jag har givit dig just ett sådant område, inom vilket jag med dina egna sinnen kan lösa åt dig all livets mystik i alla dess bärande principer.du har nu genom vad jag just visat dig kommit till klarhet om att de fysiskt skapade företeelserna inom människans skaparområde omöjligt kan uppstå annat än genom föregående tänkande och att detta tänkande utgör den högsta livsfunktionen, av vilken det nämnda fysiska området är ett resultat.här kommer du att se aposteln Johannes uttalande besannat: "I begynnelsen var ordet, och ordet var hos mig, och jag var ordet."vad är ordet annat än ett uttryck för mentalitet, tankar eller medvetande?men hur skulle medvetande kunna existera utan anknytning till ett jag?och hur skulle ett jag kunna existera utan att befinna sig bortom det tids- och rumsdimensionella området?och hur skulle något som är bortom detta område kunna ha någon annan analys än att det utgör "något som är"?vilken som helst annan analys som det därutöver kunde tänkas ha, kan ju endast vara uttryck för något som det frambragt, något som det skapat, något som har blivit till.men "skaparen" måste ju ha funnits före "det skapade".detta utanför tid och rum skapande och upplevande något har du redan lärt känna som det odödliga jaget i dig själv och i alla andra levande väsen.men då detta jag är utanför tid och rum och därför ej kan vara föremål för delning, utan endast kan ha analysen "något som är", måste alla existerande jag vara identiska med detta samma "något som är".att detta "något som är" icke desto mindre för förnimmandet framträder som jaget i varje levande väsen, och därigenom upplevs som många jag, detta beror ju på en speciell struktur i "X2 " eller den andra principen i det levande väsendets treenighet.i detta "X2", som ju är detsamma som väsendets övermedvetande, utlöser denna speciella struktur möjligheten till förnimmande och därmed till skapande och upplevelse och därmed möjligheten för tillkomst av den tids- och rumsdimensionella världen, i vilken allting upplevs i en talmässig mångfald av former och ting och dit även våra skapade organismer hör.men bortom sinnesupplevelsen finns alltså det evigt existerande namnlösa element som endast kan betecknas som "något som är" men som genom förnimmelseförmågan upplevs som jaget i varje levande väsen.jaget i mig blir därigenom detsamma som jaget i dig.det 6
är sålunda mitt jag som existerar som jaget i alla levande väsen.därigenom blir alla levande väsens liv mitt liv och deras manifestationer mina manifestationer.jag är således i alla levande väsen och alla levande väsen är i mig.men även om det är mitt liv som alltså är i dig, så är likväl, i kraft av "X2" och dess evigt oföränderliga struktur, detta liv garanterat dig som en evig okränkbar egendom, och i detta avseende kan du alltså endast existera som en evig individualitet.då detsamma är fallet med alla andra existerande levande väsen, helt oberoende av hur deras tids- och rumsdimensionella förhållanden ter sig för dig i dag, förstår du nu, varför alla dessa individualiteter är att beteckna som "gudasöner", alltså som söner till mig.och härmed förstår du nu vårt eviga släktskap.du är i mig och jag är i dig.du är en tindrande stråle från min andes ljusflöde.alla levande väsen är ljuspunkter i min eviga, allt behärskande strålgloria." LB4 Vad som betingar det levande väsendets "individualitet". Vad kännedomen om "individualitetens" orsak betyder 1093. Det som gör "det levande väsendet" till en "individualitet" är dess identitet som centrum i ett "perspektiv", vilket åter är detsamma som "det iakttagnas" placering i förhållande till centrum i förnimmelseområdet.då intet väsen kan vara centrum i ett annat väsens förnimmelseområde, kan tingen, som förut nämnt, omöjligt uppvisa precis samma förhållande till det centrum som man själv utgör i förnimmelsen, som de uppvisar till det centrum som "nästan" utgör i förnimmelseområdet.och det är denna skillnad i tingens placering i förhållande till centrum som betingar "det levande väsendets" eviga "individualitet". Och här står vi inför den allvarligaste företeelsen i hela "det levande väsendets" framträdande. Ty denna dess "identitet" som "individualitet" är kärnan i hela väsendets ödesuppbyggnad, d.v.s. fundamentet för väsendets upplevelse av sin "nästa" och därmed av Gudomen, och blir sålunda helt avgörande för hur förhållandet mellan denna "nästa" och väsendet självt skall komma till utlösning. Väsendets "individuella" förnimmelseupplevelse eller utsikt bestämmer alltså helt väsendets "förhållande" till "nästan" eller tingen, bestämmer om företeelserna i dess omgivning skall vara "fiendskap", "krig" och "lemlästning", "död" och "undergång" eller om de skall vara "vänskap", "sympati", "kärlek", "ömhet" och "välsignelse".att finna grunden eller orsaken till "individualiteten" är sålunda detsamma som att finna roten till allt "ont", liksom även till allt "gott".den fullständiga kunskapen om "individualitetens" orsak är i högsta grad "de vises sten".den visar till hundra procent det dåraktiga i att utveckla "vrede", "brutalitet", "våld", "hämnd" och "förföljelse".den gör Jesu ord till vetenskaplig sanning, när han säger om sina bödlar - och det gäller i själva verket alla som i en eller annan form utlöser "inhumanitet" eller "kärlekslöshet" - att "de veta icke vad de göra". Då denna kunskap alltså har en helt avgörande betydelse för individens viljeföring och då individen omöjligt blir i stånd att skapa sig ett fullkomligt öde utan denna kunskap och då denna kunskap för den jordiska människans del alltså är det absolut "enda nödvändiga", skall vi här och i en efterföljande symbol åskådliggöra den nämnda orsakens speciella princip eller analys. Målet med mänskligheten är nu inte längre "allas krig mot alla" utan väsendenas utveckling till genier i att utlösa "allas kärlek mot alla" 7
1342. Mänskligheten skall inte längre ledas "nedåt mot mörkret" och behöver därför inte mera mörkrets ledare.den gudomliga viljan är nu, att mänskligheten skall ledas "uppåt mot ljuset".detta ljus innebär inte en "enkelriktning" av alla jordmänniskor, det är inte en "påstrykning" av alla väsen med en och samma färg, det betyder inte att väsendet skall osynliggöras eller utplånas som en röd prick mot en bakgrund av samma färg.det är i stället en total utveckling av "individualitet" eller ett synliggörande av varje enskild individs speciella och från andra väsen avvikande begynnande utveckling av genialitet, så att alla kan se varje enskilt väsens speciella, högsta geniala eller fullkomliga uppenbarande av mänskligt kunnande i uppbyggandet av den högsta nästakärlek i form av vetenskap, konst och livsglädje.att göra mänsklighetens alla enskilda individer till genier i utvecklandet av var sina speciella färgutstrålningar av kärlekens tindrande aspekter, så att den samlade jordmänskligheten kan bli ett fullkomligt mentalt stjärnsamhälle med solar i alla osjälviskhetens mest tindrande, lysande och värmande färger, detta är den gudomliga viljan i dag.och för att främja denna vilja går nu den överjordiska, kosmiska eller himmelska världsimpulsen fram över jorden.det var den impulsens identitet med den gudomliga viljan som bragte den gamla, mörka världsimpulsen på fall, i form av en "domedag" eller ett "allas krig mot alla".men nu skall väsendena utvecklas till genier i att utlösa "allas kärlek till alla". TISDAG Artikel Frigörelse från flockmedvetandet, Kosmos 2004/6 1. De jordiska människornas flockinstinkt hör djurriket till I vårt århundrade har den jordiska mänskligheten på ett mycket obehagligt sätt erfarit, hur flockmedvetande eller flockmentalitet kan bli orsak till förfärliga olyckor och lidanden. En enskild man fick miljoner andra människor att sträcka armen i luften och ropa heil och därefter att med stöveltramp marschera ut i världen för att med vapenmakt och propaganda dra in andra folk under samma massuggestion. Att något sådant kunde ske, beror naturligtvis inte bara på att Hitler ägde en kolossal viljekraft, utan i särskild grad på att han förmådde appellera till flockinstinkten hos de jordiska människorna, till primitiva instinkter och känslor, som hör djurriket till och som också utlöstes i krigets och koncentrationslägrens fasor. Men Hitler och nazismen led nederlag för öppen ridå, och det visades för mänskligheten, hur ett sådant mentalitetsuppbåd måste duka under för samma ragnarök som det utsatt andra för. Denna upplevelse har förvisso gjort en del människor klokare, men inte alla. Politisk propaganda kan alltjämt få människor att i flock utföra djuriska handlingar, som gör livet på jorden till en djungeltillvaro, där principen makt går före rätt dominerar. Det är emellertid inte meningen med de jordiska människornas liv, att de skall fortsätta att vara underkastade djungellagen. En mentalitetsförändring kommer gradvis att föra den jordiska mänskligheten in på helt andra livsbanor, och detta kommer att ske just genom den individuella utvecklingen, som leder till frigörelse från flockmedvetandet. 2. En del människor vill idag gärna frigöra sig från flockmentaliteten 8
Nu skall man inte tro, att flockmedvetande och massuggestion är något som kommer till uttryck blott genom politisk propaganda och absolut inte heller, att det bara är nazismen som baseras på flockmentalitet. Nazismen har varit ett tydligt och starkt exempel på politisk propaganda och på vad denna kunde föra med sig. Men de jordiska människorna är utsatta för en mängd andra variationer av denna princip, och de måste igenom dem för att därigenom göra de nödvändiga erfarenheter som så småningom skall göra dem oemottagliga för propaganda och suggestion, så att de blir i stånd att tänka självständigt och att handla utifrån sitt eget tänkande och inte utifrån andras eller utifrån vad som är takt och ton eller skick och bruk. Nu kanske en del invänder, att det då inte är något ont i att följa takt och ton eller skick och bruk i det land och den miljö, vari man lever. Det är det inte heller, liksom det inte är något ont i att det enskilda djuret följer djurflocken och gör som de andra. För djuret är detta tvärtom en dygd och en nödvändighet. Så har det också i långa tider varit för de jordiska människorna, som blivit ledda av religiös och politisk diktatur. Men många jordiska människor håller i vår tid på att växa ut ur detta tillstånd, de känner själva, att de inte längre är på våglängd med många av de former av skick och bruk och vanetänkande, som dominerar den miljö vari de lever, och de försöker, ofta med stor svårighet, att frigöra sig från flockmentaliteten. 3. Det är svårt för människan att göra sig helt fri från nuvarande kultur En sådan frigörelse kan yttra sig på många sätt. Den kan t.ex. yttra sig på det sättet, att unga människor vägrar göra militärtjänst, att de inte uppfattar en annan nations soldater som fiender, utan som medmänniskor, som de inte önskar döda. Den kan också yttra sig på det sättet, att man ändrar på sina matvanor och upphör med att äta animalisk föda och blir vegetarian både av etiska och av hälsomässiga skäl. Den kan visa sig på det religiösa området, i det att många människor känner, att deras religiösa inställning inte stämmer överens med de dogmer som är grundval för den officiella religionen. Den kan också yttra sig inom politiska, konstnärliga och vetenskapliga områden, i undervisningen och mycket annat. Men även om människor skapar en viss frigörelse från gamla vanor, seder och föreställningar inom lokala områden av vår nuvarande kultur, är det därmed inte givet, att samma människor verkligen blivit frigjorda människor. De kan vara bundna av vanor och fördomar på så många andra områden samtidigt som de kanske gör propaganda för sina nya idéer på ett sätt som i misstänklig grad liknar de gamla metoderna vad intolerans och fanatism angår. 4. Människorna är underkastade den kosmiska kretsloppsprincipen Men hur skall man då kunna bli en självständigt tänkande och frigjord individ, som kan sätta sig över den offentliga meningen utan att hamna i ett eller annat andligt bås av politisk, religiös eller annan art? Det kan man endast genom att lära känna livets lagar på ett sådant sätt, att man kan handla i överensstämmelse med dem. Livets lagar kan ingen religion och inte heller något politiskt parti ha patent på. De existerar oberoende av alla jordmänskliga idéer och sammanslutningar. Men de jordiska människornas idévärld och deras mer eller mindre ideella föreningar, partier och andra sammanslutningar är däremot inte oberoende av livets lagar. De är underkastade den kosmiska kretsloppsprincipen, liksom allt annat i livet är det. Det vill säga, de har sitt späda spirande tillstånd, sin tillväxtperiod på väg mot kulmination och efter kulminationen sitt gradvis degenererande tillstånd 9
på väg mot döden. Men ingenting dör utan att återuppstå i ny form. Partier, sekter och föreningar upplöses, såsom material som förvittrar, och de enskilda cellerna i materialet, alltså de enskilda människorna, som var medlemmar i dessa sammanslutningar, går kanske in i andra, vilkas form för idealism de finner vara mer i överensstämmelse med deras egna meningar och ideal. Eller de bildar kanske själva nya sammanslutningar och söker värva proselyter och anhängare till sina idéer. Bakom alla dessa omgrupperingar finns en bestämd uvecklingsplan, eftersom de grupper, sekter, föreningar eller partier, som människorna efterhand blir trötta på att ha att göra med, domineras av flockmentaliteten och vanetänkandet, medan de som de söker sig över till eller försöker bilda i allmänhet baseras på något större personlig frihet och självständigt tänkande. 5. De jordiska människornas lagar och förordningar är till stor del i överensstämmelse med djurrikets lagar Det är alltså en gradvis frigörelse som äger rum, i det att individen får svårare att inordna sig under partidisciplin, dogmer, ceremonier eller andra auktoritära förordningar. Efterhand önskar han stå helt fritt, men kommer att upptäcka, att det är svårt, ja, nästan omöjligt i den värld människorna lever i i vår tid. Människan måste leva i denna värld tillsammans med andra människor, de måste växelverka och skapa livsbetingelser för varandra. Detta kan inte ske utan lagar, stadgar och förordningar, som de alla måste underkasta sig. Men frågan är då: är de jordiska människornas lagar, förordningar och stadgar i överensstämmelse med livets lagar? De är till mycket stor del i överensstämmelse med djurrikets lagar, med den starkares rätt. Något mänskligt gör sig emellertid också gällande, i det att lag- och rättsväsendet just har till uppgift att sörja för att de svaga, dvs. fysiskt eller ekonomiskt svaga, i samhället också skall kunna få sin rätt. Men det är principen öga för öga och tand för tand som är den gällande. Och även om utvecklandet av denna princip måste sägas vara ett steg fram mot mänskliga lagar, speciellt då den verkligen användes på ett sådant sätt, att de svaga också får sin rätt, så är det dock inte rättvisa, men kärlek, som är livets innersta lag, och så länge de jordiska människorna inte är på våglängd med kärlekens lag i sina inbördes förhållanden, kommer deras värld att vara en mental djungel. 6. Anspråkslöshet och ödmjukhet är uttryck för verklig mänsklig kultur De jordiska människornas flockmedvetande yttrar sig inte bara på det sättet, att de uppträder i grupper med gemensam religiös tro eller politisk övertygelse eller annan åsiktsgemenskap, som får dem att mentalt likna varandra, liksom djuren i djurflocken liknar varandra. Flockmedvetandet kan också i hög grad yttra sig hos människor som absolut inte önskar handla och tänka som flockmassorna. De känner sig höjda över den stora massan antingen på grund av sin aristokratiska födelse eller på grund av ett särskilt vetande och kunnande inom ett lokalt kulturellt område. De har inte minder-, utan mervärdeskomplex, de representerar antingen herrefolksmentaliteten eller fariseismen, två mentalitetsslag, som menar sig vara uttryck för individualism och högintellektualitet, men som kosmiskt sett endast är särskilda former av flockmedvetande, vilka också måste försvinna för att en verkligt mänsklig mentalitet skall kunna utvecklas. Intelligenssnobberi har inte något som helst med verklig mänsklig kultur att 10
göra, det har däremot anspråkslöshet och ödmjukhet, som naturligt förenas med nästakärlek och med ett äkta och innerligt gudomsförhållande. 7. Ateism och materialism är också en form av flockmedvetande och vanetänkande Kristus har visat mänskligheten vägen bort från flockmedvetande mot en på samma gång gudomlig och mänsklig individualitet. Det var ingen herrefolksmentalitet han representerade, och han hade inte heller någon fariseisk glädje över att vara mer än andra. Han sade tvärtom, att han hade kommit för att tjäna och inte för att låta sig tjänas. Men han var inte rädd för att ge uttryck åt sin tankevärld, även om den var annorlunda än massans, som var baserad på gamla traditioner, dogmer och vanetänkande. Han sade: I haven hört, att det är sagt: öga för öga och tand för tand. Men jag säger eder, att I icke skolen stå emot en oförrätt (Matt. 5:38 f.). Ett sådant uttalande var en fullkomlig kontrast till det som var vanetänkande och skick och bruk, och är det ännu. Visserligen kallar sig människorna i väst för kristna, men deras kristendom är i de flesta fall baserad på en dogmfast, blind tro på syndernas förlåtelse genom att Kristus genom sitt lidande och sin död på korset försonade den vrede guden. En sådan kristendom skapad av kyrkofäder och prelater har blivit flockmedvetande, och människorna har stått under suggestiv påverkan av en kyrklig diktatur. Detta säger jag inte som kritik, ty det har inte kunnat vara annorlunda. Det var det enda sätt, varpå kristendomen i förhållande till människornas dåvarande utvecklingssteg kunde bli en kulturfaktor. Men många människor har sedan genomgått en utveckling, i vilken den individuella tankeförmågan och behovet av logik kommit att spela en större och större roll, och de har helt naturligt vuxit ut ur tron på de gamla dogmerna. De är kanske en tid ateister och materialister, men en sådan tankegång är också en form av flockmedvetande och vanetänkande. Man vandrar i små lokala tankebanor och är upptagen av vardagens händelser utan att ana något om deras betydelse sedda i ett större sammanhang. Men inga människor kan fortsätta att leva i ett sådant tillstånd. Livet kommer självt att väcka dem ur denna dvala, och de kommer att bli sökande och längta efter en livssyn som inte stänger dem inne i ett eller annat bås, utan som verkligen kan göra dem till frigjorda människor. 8. Den andliga vetenskapen är kärlekens vetenskap Den andliga vetenskapen kommer att bli en faktor i den jordmänskliga kulturen, som i framtiden skall få utomordentligt stor betydelse, då den kommer att kunna hjälpa de enskilda människorna bort från flockmedvetandet och fram till en individuell tankeförmåga. Många människor tror helt visst, att den andliga vetenskapen blott är en ny religiös sekt eller en förening man kan bli medlem i. Men detta är ett missförstånd. Den andliga vetenskapen kan inte utbredas genom propaganda eller suggestiv påverkan, den kan mottagas av de människor, som blivit sökande och önskar komma i närmare kontakt med livets egna lagar. En sådan kontakt kan inte uppnås genom något medlemskap och inte ens genom studier, så framt icke dessa studier förenas med praktiserande av nästakärlek och tolerans. Kärnan i den andliga vetenskapen är samma kärna som finns i de högre religionerna: kärleksbudskapet. Därför kommer den andliga vetenskapen inte att förtränga religionerna, tvärtom, genom den kommer man att förstå det som religonerna gett människorna genom känslorna. Beträffande kristendomen kommer man att förstå, vilken stor betydelse det hade, att Kristus sade: Tag ditt kors och följ mig. Den enskildes kors är de svårigheter och lidanden som han eller hon 11
måste gå igenom, då de fjärmar sig från flockmedvetandets enkla lösningar, självhävdelse och vanetänkande. Då människan börjat avlägsna sig från mycket av det som är skick och bruk, skall hon lätt komma till att känna, att hon står ensam med sina tankar och önskningar, men när hon lär känna de lagar och krafter som ligger bakom bönens makt och förstår använda dem, kommer hon att märka, att hon aldrig är ensam, men att det står starka andliga krafter bakom den förvandling av jorden och mänskligheten, som hon nu håller på att bli en medveten medarbetare i. Blir en sådan livsinställning och mentalitet inte också till flockmedvetande och masspsykos? Det blir den inte. Genom att göra den andliga vetenskapen till en del av sitt liv, utvecklar man så småningom centra i sitt medvetande, varigenom den individuella skaparförmågan skall nå ett betydligt större utvecklande till gagn för helheten; man blir ett gudomligt redskap i skapandet av fred på jorden. Men var och en måste igenom sitt Getsemane och sin korsfästelse, innan det blir möjligt att uppleva den uppståndelse som det är att bli ett med Fadern och bli en gudomlig livskonstnär, som med sin skaparförmåga och kärlek är med om att förvandla jorden till det som Kristus kallade himmelriket, vilket vill säga en värld som inte domineras av djuriskt flockmedvetande, utan av mänsklig kärlek och levnadskonst. LB 2 Flockprincipen degenererar men är ännu så starkt framträdande, att den ligger till grund för statsbildningen och för moderna föreningar eller sammanslutningar 476. Men efter hand som väsendet skrider framåt i spiralkretsloppet eller utvecklingen, blir det alltmer skickat att ta hand om sig självt, vilket i detta fall betyder, att det utvecklar sin "individualitet", samtidigt som dess flockavhängighet degenererar. Det är en sådan degenererande flockmentalitet hos väsendena som ligger till grund för allt vi känner till i form av statsbildningar, nationaliteter, alla slags föreningsbildningar, fackorganisationer, handelssammanslutningar, religiösa sekter eller trossamfund o.s.v.de är alla baserade på exakt samma fundament som det, vilket ligger till grund för flockbildningen hos ödemarkens vilda vargar. Flockbildningarna har kommit till stånd för att dess medlemmar skall kunna dra fördel av eller beskydda sig bakom den överlägsna makt och auktoritet som en sammanslutning skänker framför ett enskilt väsens uppträdande. Så kolossalt stark och så fundamental har denna princip varit, att den ännu i viss utsträckning skapar livsbetingande zoner (stater), även om det nu existerar många flockbildningar som är ganska skröpliga, i det att de i sig rymmer väsen, som är så trötta på medlemskap att de lämnar flocken. Detta utträde ur flocken är ibland så omfattande, att det betyder flockens undergång. Men väsendena är ännu inte så självständiga, så mentalt och fysiskt stabiliserade, att de är helt fria från flockavhängighet. Och detta resulterar i att de förr eller senare träder in i nya flockar, politiska, religiösa eller fackliga sammanslutningar eller föreningar. Den högsta analysen av "ämne" eller "materia". Varför vi inte uppfattar föreningar eller andra sammanslutningar som "ämnen" 477. Och här står vi inför flockbildningen i dess allra nyaste eller mest framskridna utveckling. Föreningar, fackliga såväl som politiska, religiösa såväl som merkantila, representerar alla speciella flockar. Varje sådan flock 12
sammanhålles av dess individers gemensamma dragning till en viss idé.då idé är detsamma som tanke, blir alla sådana flockbildningar uttryck för manifestation av tanke.denna tanke är sålunda det samlande och bindande elementet i flocken, vilken blir fullständigt genomsyrad och präglad därav.detta betyder i sin tur, att varje sådan flock får sitt speciella verkningssätt gentemot sin omgivning.den får en speciell art av energiutlösning.den representerar en viss form av rörelse, vilken åter karakteriseras som en egenskap.en sådan flock, förening eller sammanslutning uppenbarar här för oss den allra högsta analysen av begreppet "ämne" eller "materia".det är absolut ingen principiell skillnad mellan denna "materia" och den realitet som vi eljest brukar uppfatta under denna benämning.att vi likväl inte uppfattar föreningar eller sammanslutningar som "materia" beror i verkligheten bara på ett "kosmiskt perspektivförhållande".när vi inte uppfattar sammanslutna manifestationsenergier eller rörelsearter som vi i förbindelse med våra likasinnade medväsen representerar, såsom "materia", så är detta endast emedan vi har denna "materia" så nära inpå oss att vi ser den i alla dess grunddetaljer, vilket ju är motsatsen till vad fallet är med det vi eljest kallar "ämne" eller "materia".denna sistnämnda materia ligger ju på ett så kolossalt kosmiskt eller mentalt avstånd från vår förnimmelseförmåga, att det är omöjligt för oss att med det vanliga fysiska dagsmedvetandet uppfatta dess absoluta grunddetaljering.till följd av det omätliga "kosmiska avståndet" från vår fysiska förnimmelseförmåga blir grunddetaljerna här helt mikroskopiska och försvinner som sådana helt bortom våra fysiska sinnens räckvidd.det vi därför ser av denna materia är blott dess kollektiva framträdande, vilket vill säga ytan av dess helhet.vi ser med andra ord bara "flocken" men inte de enskilda individerna och deras speciella privata tillvaro, såsom fallet är med den "materia", i vilken vi själva utgör enheter. Alla föreningsmässiga sammanslutningar skapar i princip samma kraftmanifestation som den vilken framträder i varje form av materia 478. Betyder då detta, att all materia, t.ex. ett stycke tyg, en guldklimp eller något annat metallstycke, ett glas vatten, en smörklimp o.s.v., i princip utgör detsamma som en politisk eller religiös rörelse, en facklig eller merkantil organisation? - Ja, absolut.i grundprincipen finns det alls ingen skillnad.de nämnda mänskliga sammanslutningarna bildar utåt till var för sig en speciell kraftkoncentration, d.v.s. en särskild reaktionsförmåga som medverkar till förändringen eller omformningen av de krafter eller materier som omger dem.exakt detsamma gör sig gällande i fråga om vilket som helst av de som "materia" betecknade föremålen.innehåller inte en smörklimp i sig en utlösande koncentrerad kraft eller förmåga att reagera på de krafter eller materier som omger den? -Smöret kan härskna och förpesta luften i omgivningen, och det kan som födoämne vara till välsignelse för organismer.ägde det inte denna sin förmåga, skulle det inte vara användbart som födoämne. Tar vi ett stycke metall, så utgör det utåt till en verkligt stabilt sammanfogad kraftrepresentation. Det skall hårda hammarslag eller stark hetta till för att upplösa en sådan kraftenhet som metallen utgör. Men även utan en sådan drastisk påverkan reagerar den inför den omgivande naturen. Och en sådan naturens påverkan känner vi till under benämningen "tidens tand". Alla metaller, t. o. m. de hårdaste naturstenar, diamanter och liknande, måste här till slut ge upp, vittra bort och försvinna. Att ett sådant bortvittrande kan ta 13
många århundraden eller årtusenden i anspråk ändrar ingenting på det faktum att föremålets identitet är en kraftenhet. Alla materier eller ämnen utlöser rörelse och visar sig därigenom vara identiska med kraftmanifestationer. Allt som vi kan få syn på i tillvaron - land och hav, marker och skogar, levande väsen eller döda ting - är sålunda i realiteten ett och detsamma, nämligen en ocean av högst olikartad materia. Var vi klarast förnimmer materiens analys. Det kosmiska perspektivförhållande som gör de levande väsendenas framträdande synligt som "materia" 479. Vad är då "ämnen" eller "materia"? - Det område, där vi ser materien på närmaste håll och därför kan se den i dess grunddetaljer, är det området där vi själva utgör enheter. Det vill alltså säga: den förening eller sammanslutning, den fackrörelse eller det aktiebolag som vi eventuellt företräder eller är medlemmar av. Här har vi den vidaste och skarpaste överblick över själva materiens grundanalys, dess lagar och principer, som vi överhuvud taget kan få i själva tillvaron. "Materien" utgöres då här av själva aktiebolaget eller föreningen. Vad består då en sådan sammanslutning av? - Först och främst består den av individer.dessa är sammanslutningens grundelement.utan individer skulle ju en föreningsbildning vara omöjlig.vidare representerar sammanslutningen ett ändamål.den skall fylla ett syfte.detta syfte kan endast existera som ett för alla sammanslutningens individer gemensamt önskemål eller begär.då begär är detsamma som dragningskraft, vilket åter är detsamma som mentalt klister eller bindemedel, så är detta begär det oundgängliga bindemedlet i varje föreningsbildning.dess individer hålls alltså mentalt sammanbundna eller ihopklistrade genom sina gemensamma önskningar eller begär. Men när något är sammanklistrat, bildar det en enhet. Föreningens eller sammanslutningens medlemmar bildar likaså en enhet. Men för det fysiska ögat framträder den närmast som en "flock", emedan "materien" (sammanslutningen) här uppleves på så nära håll, att ögat med lätthet uppfattar grundelementen, de enskilda individerna. Om man nu tänker sig, att flocken eller sammanslutningen flyttas längst ut i vår kosmiska horisont, då blir de enskilda detaljerna naturligtvis mer och mer otydliga för att till sist helt försvinna. Kvar att se blir då endast själva helheten. Men då vi inte längre kan se individerna i denna helhet, blir den närmast uppfattad som ett stycke materia. Flocken har blivit till ett "block".och här är vi vid det kosmiska perspektivförhållande som, för våra sinnen, låter de levande väsendena framträda som "materia". "Mellankosmisk materia" 480. Alla former av mänskliga sammanslutningar, grundade på gemensamma önskningar och begär, är alltså identiska med "materia". Men vi är som nämnt inte vana att kalla sådana företeelser för "materia". Vi är just vana att se "materien" på så långt kosmiskt avstånd, att vi inte kan urskilja lokaldetaljerna däri och därför inte heller de levande väsen eller individer som är dess grundelement. Därför vill vi här i "Livets Bog" kalla den "materia" som består av mänskliga sammanslutningar, föreningar eller rörelser för "mellankosmisk materia". Men till denna form av "materia" måste också räknas sådana väsen som tillhör samma ras eller art.de olika människoraserna såväl som de olika djuroch växtarterna utgör var för sig vissa bestämda slag av "materia".alla dessa 14
väsen är förenade i kraft av sina gemensamma utvecklingsstadier, önskningar och livsbehov.men skillnaden mellan dessa sammanslutningar och de förut nämnda religiösa och affärsmässiga är blott den, att de religiösa och affärsmässiga är baserade på "A-vetande" och ännu bara befinner sig på det dagsmedvetna stadiet, medan de andra för länge sedan blivit till C-vetande, vilket vill säga, att de gemensamma önskningarna eller begären för länge sedan blivit till omedvetna automatfunktioner.men i princip är det ingen skillnad på de nämnda två formerna av sammanslutningar.utåt representerar de båda blockbildning, är "mellankosmisk materia". "Mikrokosmisk materia" 481. Denna "mellankosmiska materia" skiljer sig alltså i princip inte från de realiteter som vi eljest brukar kalla "materia".med analysen av "mellankosmisk materia" har vi därför fått analysen av alla andra former av "materia" i världsalltet.dessa har nämligen exakt samma analys.de är levande väsens sammanslutningskategorier baserade på gemensamma önskningar eller begär.. ONSDAG LB7 Den eviga Gudomen eller alla levande väsens Allfader 2472. Denna högsta eld är detsamma som det något eller den realitet i de levande väsendenas psyke som åstadkommer all tilldragning och frånstötning väsendena emellan. Vi vet att hela världsalltet består av en allt omfattande ocean av levande väsen. Dessa levande väsen skiljer sig alla från varandra genom att vara individuella.vart och ett av dem utgör i viss mån en från de andra levande väsendena åtskild enhet.denna enhet är i sin allra högsta analys en evigt orubblig företeelse.men samtidigt som varje sådan enhet i sig själv är en individualitet, existerar den blott i kraft av sin orubbliga anknytning till alla andra sådana individuella enheter, vilka alltså utgör levande väsen.det existerar sålunda en orubblig sammanknytning av världsalltets alla levande väsen, varigenom dessa blir en absolut orubblig, fast sammanhängande enhet, vilket i sin tur gör att världsalltet blir ett enda stort levande väsen.det är detta väsen som utgör den eviga Gudomen eller alla levande väsens Allfader. Om de levande väsendena inte vore sammanknutna till den stora enhet som heter Gudomen 2473. Om inte de levande väsendena vore fast sammanknutna till denna enhet, skulle deras existens som medvetet levande väsen vara en absolut omöjlighet.endast tack vare denna gudomliga sammanknytning, denna existerande verkliga sammansmältning av de levande väsendena i livets högsta sfär, möjliggörs all livsupplevelse, såväl ont som gott, såväl obehag som behag.och utan denna egenskap funnes det inget som helst förnimmande, och utan förnimmande ingen manifestation, och utan manifestation skulle varje väsen blott vara ett existerande dött eller livlöst något.och världsalltet skulle då likaledes vara ett omanifesterat och därmed livlöst något.någon gudom skulle inte alls existera.hela det strålande, gudomliga och i en mångfald färg- och ljudmässiga aspekter framträdande liv 15
som utgör världsalltet skulle förnimmelsemässigt vara lika med ett allomfattande "intet".men nu är motsatsen lyckligtvis ett faktum.världsalltet är en enda strålande, orubblig och odödlig, allomfattande ocean av liv, uppdelad och manifesterad genom alla existerande levande väsen. Vad som upprätthåller väsendenas individualitet och den därav följande upplevelsen av åtskillnad från andra väsen 2474. De levande väsendenas skenbara åtskillnad från varandra ger sig till känna därigenom att vart väsen för sig har ett psyke, bestående av fysiska och andliga kroppar. Dessa kroppar är som bekant utformade redskap, genom vilka förnimmande och manifestation möjliggörs. Men dessa kroppar eller förnimmelseredskap är alltså rotfästa i väsendets jag. Denna rotfästnings struktur känner vi till som jagets övermedvetande, som rymmer ödeselementet och talangkärnorna, genom vilka väsendet kan upprätthålla sitt undermedvetande, som består av dess dags- och nattmedvetande. Det är dessa förnimmelse- och manifestationskroppar som jaget och övermedvetandet ikläder sig och som skapar en skenbar åtskillnad av de levande väsendena och därigenom upprätthåller upplevelsen av deras individuella tillstånd och därmed upplevelsen av deras åtskillnad från tillvarons övriga väsen. Gud, gudason och de levande väsendena 2475. Denna åtskillnad från de övriga väsendena i tillvaron är således en skapad företeelse.men en skapad företeelse kan inte utgöra den verkliga analysen av situationen.den kan endast vara en tänkt motsats till det absoluta.och det absoluta här är jaget, som just är själva det levande något i varje levande väsen.då detta något inte utgör ett manifesterat något, har det inte någon begränsning.det har ingen början eller avslutning.det kan omöjligt delas.det kan därför bara betecknas som ett odelbart något.men då detta något således är odelbart, blir det liktydigt med det något som finns i varje levande väsen såsom dess jag.jagen i alla levande väsen utgör alltså ett och samma något.då detta något inte kan delas, blir det här ett faktum att alla väsen, i kraft av detta något eller jag, kosmiskt sett är olösligt sammanknutna.alla levande väsen bildar således här en kosmisk oskiljbar enhet.det är, som nämnt, denna enhet som utgör den eviga Gudomen.Då sålunda jagen i alla levande väsen tillsammans utgör Guds jag, blir de alla identiska med Gud, även om varje enskild individ på grund av sin individualitetsstruktur rättmätigt blott kan kallas en "gudason". Väsendenas upplevelse av åtskillnad från andra levande väsen är blott en tänkt motsats till den absoluta verkligheten, i vilken de är sammanknutna till en enhet 2476. Vår högsta kosmiska analys på detta fält visar oss således här som absolut verklighet att alla levande väsen i absolut mening är identiska på jagets eget plan.den upplevda åtskillnad från andra väsen som vi i det dagliga livet befinner oss i, utgör endast en skapad realitet.denna realitet kan därför bara utgöra en manifesterad tankekombination.men en manifesterad eller skapad tankekombination är, kosmiskt sett, endast en skapad och inte en absolut verklig realitet, även om individualitetsprincipen i väsendet är orubblig.var och en av oss människor upplever alltså genom de fysiska och psykiska sinnena sig själv som en från andra levande väsen åtskild individuell enhet.men denna åtskillnadsförnimmelse utgör alltså bara en tänkt motsats 16
till den absoluta verkligheten, där väsendena är orubbligt sammanknutna till en enhet. Kärleken är, trots att väsendena är omedvetna därom, en förnimmelse av den enhet eller samhörighet som väsendena utgör med alla andra levande väsen på det högsta medvetandeplanet 2477. Den absoluta verkligheten framträder alltså i väsendenas förnimmelseområde som en dragning mot andra levande väsen. Det är denna dragning som i sitt högsta framträdande yttrar sig som den verkliga och absoluta sympatin eller kärleken. Det är därför som denna kärlek hos väsendena skapar en längtan eller lust att glädja och smeka andra levande väsen. Den är i själva verket, fastän väsendena själva ännu inte vet om det, ett igenkännande av vårt jags identitet med våra medväsens jag och den därpå baserade gudomliga släktskapen eller vår kosmiska familjesamhörighet med allt levande. Det är således denna gudomliga släktskap och kosmiska samhörighet som kommer till uttryck genom kärleksförmågan.kärleken känns som en mycket stark dragning mot de väsen som är dess objekt.man önskar göra livet lättare för dessa väsen.man vill glädja och behaga dem.man vill hellre själv lida än se dessa väsen lida.man känner en längtan efter att få smeka dem, trycka dem till sig, vara ett med dem.när väsendena i kraft av kärleken trycker sig samman så tätt och innerligt som möjligt, finns det i verkligheten hos parterna en önskan att vara fullständigt ett med varandra, icke blott mentalt utan även fysiskt.om parternas fysiska kroppar kunde gå in i varandra och inte vore förhindrade därtill av den fasta fysiska materia de består av, skulle de helt smälta samman och till det yttre te sig som en kropp, även om de mentalt sett alltjämt skulle vara två individualiteter.kärleken förenar således väsendena mentalt sett.där kärleken, alltså lusten att manifestera ljus och glädje för andra väsen, dominerar, där dominerar fullkomligheten, lyckan och saligheten.väsendena håller där på att bli identiska med allt övrigt liv i världsalltet och är därmed på väg att bli ett med Gud, framträda som hans "avbild", skapade till att vara honom lika.detta åter betyder att varje sådan människa har blivit en kärlekens sol som på ett osjälviskt sätt sprider ljus och värme över allt och alla. Artikel Kosmisk kommunism och demokrati, Kosmos 2011/3 1. Jesu födelse tände kommunismens stjärna Vi lever i en tid då en massa människor i den så kallade kommunismen ser ett förfärligt spöke, ett hot mot den bestående demokratiska kulturen. Det kan därför ha sin betydelse att dröja lite vid just detta spöke. För allmänheten är kommunismen ännu endast uppenbarad som ett av människor konstruerat politiskt system, men för det invigda väsendet är kommunismen något mycket mer eller långt djupare än något som är skapat av människor. Det är en kollektiv uppfyllelse av ingenting mindre än den absoluta nästakärleken. Det är ingenting mindre än den av den gudomliga världsplanen föreskrivna uppfyllelsen av lagen för skapandet och upprättandet av himmelriket. Utan en total kommunism, ingen som helst fred på jorden. Ja, kommunismen är ingenting mindre än själva julstjärnan på den jordmänskliga andliga himlen. Den är det lysande välbehag, som skulle komma mänskligheten till del. Det är inte så märkligt att de himmelska härskarorna lovprisade den evige Fadern den natt, då kommunismens 17
stjärna i form av Jesu födelse tändes på jorden. Det är inte så märkligt att i dess lysande strålar skulle all världens människor välsignas. 2. Den politiska kommunismen Nu vill man väl här kanske åberopa, att denna utläggning av kommunism är rena blasfemin. Men det är här som den allmänna uppfattningen av kommunism sviktar. Man uppfattar eller känner endast till den form av kommunism, som det rådande statsskicket i Ryssland är uttryck för och de därifrån reflekterade politiska partierna i andra länder. Och då denna kommunism manifesterar sig med hjälp av en hel serie olika företeelser, som för länge sedan är utlevda i de så kallade demokratiska länderna, blir det ju mycket svårt för demokrater att se den moderna kommunismen som en framtidspolitik eller kommande statsskick för alla länder. Det är till exempel diktaturen och den allmänt påtvingade likriktningen av alla individer, inskränkningen av den individuella åsikts- och yttrandefriheten och andra företeelser, som i de demokratiska länderna under normala förhållanden har släppts fria. Det är dessa tvingande åtgärder, som fick kommunismens yttre att vara besläktat med nazism. Men det är ju också alla dessa företeelser, som absolut inte har något med verklig kommunism att göra. 3. Utvecklingen av andlig gemenskap Dessa företeelser är således alls inte den verkliga kommunismens kännetecken. Och det är naturligtvis alls inte enligt dessa företeelser som kommunismen har fått sitt namn. Det är däremot genom principer, som den har gemensamt med de övriga länderna inom civilisationen. Dessa principer är utvecklandet av andlig gemenskap, erkännandet av alla människors samhörighet, önskan om ett likaberättigande för alla människor till samhällets välstånd, ett avskaffande av ekonomiska klasskillnader, ett avskaffande av den överklass som uteslutande bestäms av storleken på individens bankkonto, till fördel för den verkliga, medfödda klasskillnaden, som uteslutande bestäms av individens själsliga förmågor, och som alltså endast och allenast kan vara den naturliga. Alla andra klasskillnader är endast konstlade. Medan äkta klasskillnader aldrig kan framkalla verklig missunnsamhet eller avundsjuka, utlöser de konstlade klasskillnaderna alltid missunnsamhet och de därav uppkomna momenten till krig och ofred. 4. Demokratins ofärdiga sidor Men då kommunismens ädla principer således utgörs av andlig gemenskap, som ju i själva verket är andan i nästakärleken, blir den ju här synlig som identisk med kosmisk demokrati. Samma ädla principer ligger ju bakom de civiliserade ländernas demokrati som kärnidé eller fast punkt. Här gäller också förbättringen av alla människors ekonomiska villkor, allmänhetens samhörighet och den enskilde individens utveckling och förkovran till fördel för helhetens bästa. Demokratins kärnidé eller fasta punkt är precis densamma som kommunismens. Men i den yttre manifestationen representerar demokratin liksom kommunismen några högst ofärdiga sidor eller användningen av några högst odemokratiska företeelser. Den moderna demokratin såväl som den moderna kommunismen är alltså behäftad med en rad företeelser eller områden, som varken är demokratiska eller kommunistiska. Vad är det då för område hos demokratin som inte är demokratiskt? Det är uteslutande bankkontosystemet, den falska affärsprincipen eller den alltbehärskande penga- eller kapitalmakten i världen. Denna makt är ännu förhållandevis så stark, att den i själva verket behärskar regeringar såväl som enskilda individer, ja, den behärskar helt ländernas särskilda materiella öde. 18
Manuskriptet slutar med dessa meningar skrivna för hand: Nazismen härstammar från den nordiska gudaläran och blev utlevd nu här i det stora dramat eller domedagen. Kommunismen och demokratin är de två vägarna till himmelriket. Kommunismen är det ryska folkets ansträngningar för att uppnå en värld i andlig gemenskap demokrati är den naturliga och mer smärtfria vägen till himmelriket. Den falska affärsprincipen eller kapitalmakten är det icke-demokratiska i demokratin, och diktaturen är det icke-kommunistiska i kommunismen det är inte målet, utan medlet. För nazismen är diktaturen målet. Nästakärlekens utveckling genom demokrati och kommunism. En förklarad tillvaro mitt i den fysiska. Artikeln är en återgivning av ett oavslutat manuskript, som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag i Martinus Instituts föredragssal torsdagen den 19 juli 1945. Martinus följde normalt inte sitt manuskript under föredraget, där han talade fritt och inspirerat. Små korrekturrättelser och styckerubriker av Torben Hedegaard. Godkänd av rådet den 20/9 2010. Första gången infört i Kosmos nr 3/2011. Översättning: Mona Rehn Ekeback DEV2, Symbol 26 26.30 Det upphöjda livet i världsstaten I världsstaten finns det inga som helst politiska strider, eftersom världspolitiken är kulminationen av den allra högsta fullkomlighet eller nästakärlek. Den styrs av kosmiskt medvetna väsen. Dessa är i sin tur moraliska genier och kommer aldrig att tillåta annat än att varje människa absolut skall ha samma tillgång till världsstatens levnadsstandard, vilken å sin sida upprätthålls i den allra högsta kapacitet som över huvud taget är möjlig. Här har allt stormaktsinflytande med förtryckande tendenser för länge sedan upphört att finnas till. Här behövs varken majoritet eller rösträtt, eftersom världsstatens regeringsform är kulminerande nästakärlek i kontakt med världsalltets grundton och alltså uppfyllelsen av Guds vilja. Alla lever här i sin hobby. De kan göra vad de vill utöver de stadgade arbetstimmar som deras liv kostar. Materialet till skapandet av vilken som helst sak är helt gratis. Här vill alla hellre giva än taga. Här finns det ingen som kan köpa och sälja, eftersom handels- eller affärsprincipen för länge sedan har upphört att existera. Däremot är alla mer eller mindre utvecklade till vetenskapsmän, konstnärer, författare och diktare. Vanligt grovt arbete finns inte, eftersom allt mer eller mindre utförs av automatiserade apparater och maskiner. Hela denna miljö av trötta och av hårt arbete, slit och släp och för tidigt åldrade och försvagade människor finns inte heller i världsstaten. Alla är utbildade och intellektuella väsen, som inte känner till fattigdom eller ekonomiska svårigheter, eftersom penningsystemet inte längre finns. Här finns inga fackföreningar och ingen lönestrid. Här finns inga arbetsgivare och inga arbetare som står under dessa. Här finns det inte någon som skall tjäna pengar åt någon. Det dagliga brödet kostar här ingen som helst kamp, här finns det ingen som skall göras rik. Varje människa arbetar här absolut endast för sitt eget livsuppehälle och absolut inte för att upprätthålla andras liv i sysslolöshet eller lättja. Varje väsen presterar självt med sin begåvning det antal timmar som motsvarar det antal timmar som dess eget livsuppehälle kostar i den beräknade höga levnadsstandard som är fastställd av världsregeringen. Här finns det inga människor som är så litet utvecklade att de kan inspirera till ofred och krig. 19
Här finns det därför inte heller behov av nervkliniker, sinnessjukhus, liksom de övriga sjukhusen och lasaretten är starkt på retur, om de över huvud taget finns inte endast på grund av de lyckliga fysiska förhållanden som människorna befinner sig i, utan också i hög grad på grund av den permanenta sympati och kärlek som alla utstrålar mot alla. Självklart finns det här i detta fullkomliga människorike inget dödsstraff eller någon som helst annan form av straff, eftersom det inte finns förbrytare. Och den kärlek till djuren som har gjort att man i världsstaten alls inte äter animalisk föda, utan ser på denna som man i dag ser på ätande av människor, och att man likaså inte heller kan tänka sig att klä sig i djuriska skinn- eller pälskläder, har befriat människorna från en väldig karmaocean. Tänk vilket gudomligt liv att leva i. Det är inte så märkligt att det krävs färdig människoutveckling för att vara i ett sådant rike, som just är det sanna Guds rike på jorden. I sanning, Hjälparen, den heliga andens utbredning har här skett till fullo. Jordklotet har blivit människoriket som Guds avbild, honom likt. Guds kärlek lyser och värmer från alla ögon, från alla sinnen, från alla hjärtan. Livet har blivit en värld av smekningar. Vi är här i himmelriket. Och detta är Guds kommande gåva till mänskligheten. 26.31 Vi skall här sluta vår analys av det internationella världsrike som jordens mänsklighet skall förenas i med två citat från mitt huvudverk Livets Bog, där detta ämne utförligt har behandlats. Citaten är från styckena 117-119. Dessa citat ger bland annat uttryck åt de tolv huvudpunkter som utgör det fasta, bärande fundamentet för världsrikets struktur i kontakt med världsåterlösningens grundton, kärleken. 1. Alla former av osjälviskhetens seger över själviskheten. (Gemenskapsintressets seger över privatintresset.) 2. Skapandet av en internationell, demokratisk världsstyrelse. 3. Alla länders avrustning till förmån för upprättandet av en internationell, opartisk världspolis. 4. Utveckling av ett internationellt öppet icke hemligt högsta lag- och rättsväsen som, representerande vetenskapens yppersta väsen på såväl andliga som materiella områden, kan vara kvalificerat att känna skillnad på abnorma handlingar och förbrytelser, och som känner utvecklingens gång och tillvarons eviga lagar och därmed kan vara en garanti för absolut rätt och rättvisa för allt och alla. 5. Avskaffande av privat äganderätt till naturvärdena till förmån för världsstatens övertagande av dessa. 6. Avskaffande av pengar till förmån för införandet av en individs personligt presterade arbete som enda betalningsvärde och kvittot härpå som enda betalningsmedel för samma person. 7. Upprättande av en för världsstaten gemensam barndoms-, ålderdoms- och sjukdomsfond, grundad på avdrag från arbetskvittona. 8. Utnyttjande av maskinerna till förkortning av den materiella arbetstiden till förmån för studiedagar och andlig forskning. 20