Bekämpningsrekommendationer svampar och insekter 2007
BEHÖRIGHETSMATERIAL BE17 ISSN 1652-6023 Jordbruksverket 551 82 Jönköping Telefon: 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se
Jordbruksverkets Växtskyddscentraler april 2007 Författare: Gunnel Andersson, Gunilla Berg, Alf Djurberg, Torbjörn Ewaldz, Göran Gustafsson, Cecilia Lerenius, Eva Mellqvist, Magnus Sandström och Peder Waern. Layout: Alf Djurberg Redaktör: Göran Gustafsson Omslagsfoto - Sädesbladlöss och kornets bladfläcksjuka på korn: Peder Waern Bild våroljeväxter och klöverfrö: Urban Wigert Bild vårkorn: Per G Norén Bild lin och timotej: Svensk Raps AB Bild majs: Linda af Geijersstam, Hushållningssällskapet Rådgivning Agri AB Bild sockerbetor: Sockernäringens BetodlingsUtveckling AB Övriga bilder: Växtskyddscentralerna Kursmaterialet beställs från: Publikationsservice Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tel. 036-155175 Fax. 036-340414 Publ. datum: April 2007 ISSN: 1652-6023 Eftertryck av materialet är förbjudet. 1
BEKÄMPNINGSREKOMMENDATIONER 2007...4 BEKÄMPNINGSEKONOMI...4 VETE...7 Utvintringssvampar (snömögel och stråknäckare i höstvete)... 7 Stråknäckare (höstvete)... 7 Svartpricksjuka, vetets bladfläcksjuka och brunfläcksjuka... 8 Mjöldagg... 9 Brunrost... 10 Gulrost... 10 Svartrost... 11 Axfusarios... 11 Rotdödare (höstvete, betning)... 12 Övriga sjukdomar i vete mot vilka betning är möjlig... 12 Fritfluga... 12 Havrebladlöss... 13 Sädesbladlöss... 14 Sadelgallmygga... 14 Sädesbladbagge... 15 Trips... 15 Vetemygga... 15 Åkersnigel (höstvete)... 16 Rödsot (höstvete)... 16 Vetedvärgsjuka (höstvete)... 17 RÅG...18 Utvintringssvampar (snömögel)... 18 Stråknäckare... 18 Sköldfläcksjuka och brunfläcksjuka... 19 Mjöldagg... 19 Brunrost... 20 Svartrost... 20 Övriga sjukdomar i råg mot vilka betning är möjlig... 20 Fritfluga... 20 Trips... 21 Åkersnigel... 21 RÅGVETE...22 Utvintringssvampar (snömögel och stråknäckare)... 22 Stråknäckare... 22 Sköldfläcksjuka, svartpricksjuka, brunfläcksjuka och vetets bladfläcksjuka... 23 Mjöldagg... 23 Brunrost... 24 Gulrost... 24 Övriga sjukdomar i rågvete mot vilka betning är möjlig... 25 Fritfluga... 25 Bladlöss... 25 Trips... 26 Vetemygga... 26 Åkersnigel... 27 KORN...28 Utvintringssvampar (snömögel och trådklubba i höstkorn)... 28 Kornets bladfläcksjuka och sköldfläcksjuka... 28 Mjöldagg... 29 Kornrost... 29 Ramularia-bladfläck... 30 Övriga sjukdomar i korn mot vilka betning är möjlig... 30 Havrebladlöss (vårkorn)... 31 Minerarflugor (vårkorn)... 31 Sadelgallmygga... 32 Sädesbladbagge... 32 Trips (höstkorn)... 33 HAVRE...34 Havrens bladfläcksjuka och brunfläcksjuka... 34 Mjöldagg... 34 Kronrost... 34 Svartrost... 35 Övriga sjukdomar i havre mot vilka betning är möjlig... 35 Fritfluga... 35 Havrebladlöss - Rödsot... 36 Minerarflugor... 37 Sädesbladbagge... 37 OLJEVÄXTER...38 Bomullsmögel... 38 2
Svartfläcksjuka...39 Rapsjordloppa (höstoljeväxter)...39 Kålbladstekel (främst höstoljeväxter)...40 Jordloppor (våroljeväxter)...40 Rapsbaggar...41 Kålbladlöss (främst våroljeväxter)...42 Åkersnigel (höstoljeväxter)...42 LIN...43 Svartfläcksjuka, fusarium och gråmögel...43 Linjordloppa...43 ÄRTER...44 Ärtvivel...44 Ärtbladlöss...44 Ärtvecklare...44 Sjukdomar i ärter mot vilka betning är möjlig...45 ÅKERBÖNA...46 Bönfläcksjuka (Ascochyta) och chokladfläcksjuka (Botrytis)...46 Bönbladlus...46 Ärtvivel...46 GRÄSFRÖVALL...47 Bladsvampar i timotej, rödsvingel, ängsgröe och ängssvingel...47 Vitaxkvalster i rödsvingel, timotej, ängsgröe och ängssvingel...47 Timotejfluga i timotej...48 KLÖVERFRÖ...48 Klöverspetsvivel...48 MAJS...49 Fritfluga...49 Bladlöss (havrebladlus, sädesbladlus och grönstrimmig gräsbladlus)...49 SOCKERBETOR...50 Rotbrand (Aphanomyces cochlioides, Pythium spp., Rhizoctonia solani, Phoma betae m fl)...50 Betrost, bladfläcksvampar (Ramularia beticola och Cercospora beticola) och mjöldagg...50 Skadedjur på groddplantorna (hoppstjärtar, dvärgfotingar, tusenfotingar, lilla betbaggen, Clivina fossor m. fl.)...51 Jordloppor (främst betjordloppa)...51 Stinkflyn...52 Åkertrips...52 Betfluga...52 Bladlöss...53 POTATIS...54 Potatisbladmögel...54 Torrfläcksjuka (Alternaria)...56 Övriga sjukdomar i potatis mot vilka betning är möjlig...56 Knäpparlarver...57 Jordflyn...57 Stritar/Stinkflyn...58 Bladlöss (direktskadegörare)...58 Potatisvirus Y (PVY, krussjuka)...59 TABELLER OCH BILAGOR OLIKA INSEKTICIDERS INNEHÅLL AV AKTIV SUBSTANS SAMT MÖJLIG ANVÄNDNINGSTID...60 OLIKA FUNGICIDERS INNEHÅLL AV AKTIV SUBSTANS SAMT MÖJLIG ANVÄNDNINGSTID...61 OLIKA BETNINGSMEDELS INNEHÅLL AV AKTIV SUBSTANS OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDE...63 PREPARATFORMULERINGAR...64 JÄMFÖRELSE PYRETROIDER - REKOMMENDATIONER...65 EFFEKT AV OLIKA FUNGICIDER I STRÅSÄD...66 EFFEKT AV OLIKA FUNGICIDER I POTATIS...67 EFFEKT AV OLIKA BETNINGSMEDEL I STRÅSÄD...68 GRÄNSVÄRDEN FÖR BETNING MOT SVAMP I STRÅSÄD...69 FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER MOT FUNGICID- OCH INSEKTICIDRESISTENS...70 OLIKA INSEKTICIDGRUPPER MED HÄNSYN TILL RESISTENSBILDNING...70 OLIKA FUNGICIDGRUPPER MED HÄNSYN TILL RESISTENSBILDNING...71 RESISTENSRISK FÖR OLIKA FUNGICIDGRUPPER...72 VAL AV SPRIDARE, VÄTSKEMÄNGD OCH DUSCHKVALITET...73 OLIKA SORTERS KÄNSLIGHET FÖR SVAMPSJUKDOMAR...74 RISKVÄRDERING FÖR ANGREPP AV FRITFLUGA I HAVRE...80 RISKVÄRDERING FÖR BOMULLSMÖGEL I VÅROLJEVÄXTER...81 UTVECKLINGSSTADIER HOS STRÅSÄD.....80 UTVECKLINGSSKALA FÖR OLJEVÄXTER.......82 UTVECKLINGSSKALA FÖR ÄRTER... 84 UTVECKLINGSSKALA FÖR POTATIS.. 85 3
Bekämpningsrekommendationer 2007 Denna skrift behandlar kemisk bekämpning av skadegörare i lantbruksgrödor och revideras årligen., lämpliga preparat och bekämpningstidpunkt anges för varje skadegörare under respektive gröda. Rekommenderade preparat är de som bedöms som mest lämpliga mot angiven skadegörare. Angivna doser baseras bl.a. på försök och lokala erfarenheter. I vissa fall kan doserna avvika från tillverkarens rekommenderade doser. Vid angivna dosintervall gäller den lägre dosen under förutsättning att sprutan ger en jämn spridning och att optimala sprutförhållanden råder. Preparattillverkaren ansvarar inte för användning av andra doser än etikettens rekommendationer. I slutet av texten för varje skadegörare anges en litteraturhänvisning till boken Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter, Forlaget Naesgard och till Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbruksinformation 8-2000 (rev. oktober 2002). Böckerna används vid behörighetsutbildningarna för att få använda bekämpningsmedel och kan även beställas från Jordbruksverket, tel. 036-15 50 00. Vidare ges sidhänvisning till Faktablad. Dessa ges ut av SLU och kan beställas från SLU Publikationstjänst, Box 7075, 750 07 Uppsala, tel.018-67 11 00, e-post: publikationstjanst@slu.se För information om aktuell skadegörarförekomst m.m. hänvisas till lokala växtskyddsbrev, samt till Växtskyddscentralens och SLU:s internetsidor med adress www.sjv.se/vsc/ resp. www.ffe.slu.se/pv Bekämpningsekonomi Bekämpningsnettot påverkas av en rad olika faktorer som ofta varierar mycket mellan olika gårdar. Intäkterna beror framförallt på merskördens storlek av en bekämpning, samt på det aktuella spannmålspriset som i sin tur bestäms av aktuell kvalitet m.m. Bekämpningens inverkan på kvaliteten är ofta marginell, men kan i vissa fall få mycket stor betydelse. Bekämpning av bladmögel i potatis som innebär mindre risk för brunröta är kanske det mest tydliga exemplet där den kemiska bekämpningen kan ha en helt avgörande betydelse för vilken kvalitet man uppnår. Svampbekämpning i maltkorn som innebär ett bättre maltutbyte, samt bekämpning av ärtvecklare i matärt är andra exempel där kvalitetspåverkan kan vara stor. Förutom att välja rätt spannmålspris är det också viktigt att dra ifrån kostnader för hantering, torkning och transport. Exempel på grundpriser för 2006 års skörd. Produkt Pris, kr/kg Produkt Pris, kr/kg Höstvete, kvarnkvalitet 1,05 Korn, malt 1,10 Höstvete, foder 0,98 Korn, foder 0,95 Vårvete 1,10 Oljeväxter 2,10 Rågvete 0,95 Ärter, foder 1,12 Havre 0,95 I bekämpningskostnaden bör preparatpris, sprutkostnad och kostnad för nedkörning beaktas. I kalkyler brukar 100-120 kr/ha användas som ett riktvärde för körkostnaden. Variationen mellan olika gårdar är emellertid stor. Dels kan arbetskostnaden bedömas på olika sätt, dels varierar maskinkostnaden bl.a. beroende på vilken areal de fasta kostnaderna fördelas på. Likaså varierar kostnaden för körskador mycket mellan olika gårdar. Enligt en tidigare uppskattning var t.ex. körskadorna av en axgångsbehandling i stråsäd ca 4 gånger större på en gård med oregelbunden arrondering och med en 12-m spruta, jämfört med en gård med bra arrondering och anlagda körspår i kombination med en 24-m spruta. Skillnaden i lönsamhet av samma bekämpningsinsats kan alltså bli stor mellan olika företag beroende på vilka förutsättningar som gäller. 4
Preparatkostnad. Hektarkostnaden utgår från etikettdos och riktpriser (mars 2007) som är exklusive mervärdesskatt och före eventuella rabatter. Insektsmedel Etikettdos, kg, l/ha Kostnad per hektar för etikettdos, kr/ha Svampmedel Etikettdos, kg, l/ha Beta-Baythroid SC 025 0,15-0,5 25-80 Acanto 0,1-0,5 45-215 Decis 0,15-0,6 30-110 Acanto Prima 0,4-0,8 100-200 Fastac 50 0,2-0,4 20-45 Acrobat WG (MZ) 1-2 200-405 Marshal 25 EC 1,25-2,5 340-675 Amistar 0,1-1 45-445 Mavrik 2F 0,075-0,25 30-105 Baycor 25 WP 1-1,5 540-810 Pirimor 0,1-0,3 60-175 Comet 0,1-1 45-470 Roxion 0,6-1,25 60-125 Electis 1,8 205 Sumi-alpha 5 FW 0,15-0,5 25-80 Epok 600 EC 0,5 410 Sumithion NA 50 0,7-1 125-180 Forbel 750 EC 0,5-1 125-255 Proline 0,4-0,8 230-465 Snigelmedel Ranman 0,2 245 Ferramol 10-25 670-1675 Ridomil Gold MZ Pepite 2,0 400 Mesurol snigelgift 3-5 445-745 Rovral 75 WG 0,7-1 435-620 Shirlan 0,3-0,4 170-230 Sportak EW 0,5-1,5 120-355 Stereo 312,5 EC 1,2-2 235-395 Stratego 0,3-0,75 100-250 Tanos 0,7 445 Tattoo 2-4 230-465 Tern 750 EC 0,4-1 120-305 Tilt 250 EC 0,2-0,5 55-145 Tilt Top 500 EC 0,5-1 120-240 Topsin WG 0,3-0,5 145-240 Unix 75WG 0,3-1,0 120-410 Kostnad per hektar för etikettdos, kr/ha I nedanstående tabell visas exempel på hur kostnaden för olika bekämpningar (uttryckt i kg/ha) kan variera mellan två olika gårdar. Av tabellen framgår även spannmålsprisets betydelse för bekämpningskostnaden. Eftersom kostnaden anges i kg/ha, visar siffrorna också den merskörd som krävs för att täcka bekämpningskostnaden. Bekämpningskostnad (kg/ha) på två olika gårdar vid tre olika spannmålspris. Bekämpning Gröda Gård*) Bekämpningskostnad (kg/ha) vid olika spannmålspris 1,25 kr/kg 1,00 kr/kg 0,75 kr/kg 0,50 kr/kg Stråknäckare, Sportak 1,0 Höstvete Gård 1 285 345 445 650 Gård 2 430 500 625 865 Axgångsbehandling, Tilt 0,5 Höstvete Gård 1 235 280 350 495 Gård 2 435 490 585 765 Trips, Decis 0,4 Rågvete Gård 1 160 185 235 325 Gård 2 320 360 425 560 Havrebladlöss, Pirimor 0,25 Vårsäd Gård 1 190 230 305 450 Gård 2 265 320 410 595 *) Gård 1 slättgård på ca 270 ha, med god arrondering, utrustning och körspår som minskar körskadan, körkostnad 70 kr/ha. Gård 2 skogsgård på ca 100 ha, sämre arrondering, använder inte fasta körspår eller utrustning för att minska körskadan, körkostnad 125 kr/ha. Hur påverkas då bekämpningsbehovet av de sänkta produktpriserna? Det beror i hög grad på vilken skadegörare som avses. n för havrebladlöss påverkas mycket av prisförändringar, medan tröskeln för rapsbagge i stort sett är orörlig. För svampsjukdomar finns i allmänhet inte så 5
detaljerade bekämpningströsklar, eftersom angreppens utveckling är svårare att förutse. Ett annat sätt att studera hur priset påverkar bekämpningsbehovet är att titta på historiska försöksresultat. Genom att beräkna hur stor andel av försöken som är lönsamma vid olika intäkts- och kostnadsrelationer kan t.ex. spannmålsprisets påverkan på bekämpningsbehovet studeras. Om spannmålspriset halveras från en nivå på ca 1 kr/kg, minskar bekämpningsbehovet med ca 15-25 procentenheter. En del bekämpningar blir nästan aldrig lönsamma, medan andra fortfarande är lönsamma i upp till hälften av fallen. Försöken som redovisas i nedanstående tabell är utförda under 1980- och 1990-talet. De idag aktuella fungiciderna är oftast mer effektiva och ger högre merskördar, men är i vissa fall dyrare vilket påverkar lönsamheten. Andel lönsamma försök på två olika gårdar vid tre olika spannmålspris. Baserat på försök under 1980- och 1990-talen. Bekämpning Gröda Gård*) Andel lönsamma försök (%) vid olika spannmålspris 1,25 kr/kg 1,00 kr/kg 0,75 kr/kg 0,50 kr/kg Stråknäckare, Sportak 1,0 Höstvete Gård 1 46 31 21 7 Gård 2 22 18 9 3 Axgångsbehandling Tilt 0,5 Höstvete Gård 1 66 61 53 35 Gård 2 42 35 29 19 Trips, Decis 0,4 Rågvete Gård 1 74 68 62 46 Gård 2 46 42 32 16 *) Gård 1 slättgård på ca 270 ha, med god arrondering, utrustning och körspår som minskar körskadan, körkostnad 70 kr/ha. Gård 2 skogsgård på ca 100 ha, sämre arrondering, använder inte fasta körspår eller utrustning för att minska körskadan, körkostnad 125 kr/ha. Så avgörs bekämpningsbehovet Med bekämpningströskel menas den mängd av en skadegörare som, om ingen bekämpning görs, kommer att ge en skördeförlust vars värde minst motsvarar bekämpningskostnaden. n är ett riktvärde och avser ett medelvärde på skadegörarförekomsten beräknat på flera slumpvis tagna, såväl angripna som inte angripna plantor, spridda i fältet. För att bilda sig en uppfattning om angreppet i hela fältet och inte bara i vissa delar, kan man t.ex. gå diagonalt över fältet och göra flera avräkningar. Provisorisk bekämpningströskel innebär att försöksunderlaget för beräkning av tröskelvärdet är bristfälligt eller saknas och att hänsyn istället tagits till erfarenheter från bl.a. utlandet, diverse inventeringar m.m. För flera skadegörare går det inte att fastställa bekämpningsbehovet genom att bedöma det aktuella angreppet i fältet. Istället måste man med hjälp av olika riskfaktorer förutsäga risken för angrepp, och göra en förebyggande bekämpning. För några skadegörare, t.ex. bomullsmögel i våroljeväxter och fritfluga i havre, har s.k. riskvärderingar utvecklats. Observera att bekämpningströsklar och riskvärderingar är mer eller mindre säkra prognoser och i de flesta fall mycket väderberoende. Ett ytterligare stöd för att bedöma bekämpningsbehovet är att se på sannolikheten för att bekämpningen ska vara lönsam, vilket kan göras utifrån tillgängliga försöksresultat som bl.a. finns publicerade i regionala försöksrapporter. 6
Vete Utvintringssvampar (snömögel och stråknäckare i höstvete) Behovet av broddbehandling mot utvintringssvampar är mycket svårbedömt, eftersom risken för angrepp beror på hur den efterföljande vintern blir. För allvarliga angrepp av snömögel krävs ett sammanhängande snötäcke under ca 2-3 månader. et får därför avgöras genom bedömning av ett antal riskfaktorer. Riskfält är sådana där vete odlas efter stråsäd och särskilt i kombination med mycket skörderester på markytan. Även allmänt frodiga bestånd löper risk att utvintra p.g.a. svampangrepp om snötäcket blir liggande länge. I ansträngda växtföljder i Mellansverige kan stråknäckaren förorsaka utvintring, trots att bestånden är tunna. Så sent som möjligt under hösten. Riktvärde är månadsskiftet oktober-november i Mellansverige och något senare i Sydsverige. I första hand rekommenderas Topsin 0,3 kg/ha. På fält där denna typ av preparat (MBCfungicider eller benzimidazoler) tidigare använts regelbundet bör Sportak 1,0 l/ha istället väljas för bekämpning av snömögel, p.g.a. risken för resistens hos snömögelsvampen. Under 2006 förekom skador av utvintringssvampar i både södra och mellersta Sverige. Dessförinnan har angrepp av utvintringssvampar varit mycket ovanliga under en lång följd av år beroende på snöfattiga vintrar, varför bekämpning sällan varit aktuell. Betning Snömögelsvampen är delvis utsädesburen, varför betning har en sanerande effekt. Se sid 68. Utsädesbetning mot stråknäckare har ingen effekt. Faktablad 17 J, 34 J och 97 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbrukinformation 8-2000, sid 30 och 36-37. Stråknäckare (höstvete) 20 % av skotten med symtom på andra levande bladslidan utifrån räknat i DC 31-32. Som skott räknas endast de som förväntas bära ax. et är mindre i korta stråstyva sorter. Riskfaktorer är mycket regn under vår och försommar, ensidig stråsädesodling, mycket skörderester på markytan efter mottaglig förfrukt, frodiga bestånd och tidigare angrepp på fältet. DC 31-32. Vid osäkerhet om bekämpningsbehovet görs bedömningen så sent som möjligt, dock senast i DC 32. 7
Vete Proline 0,6 l/ha, Sportak 1,0 l/ha, Stereo 1,5-2,0 l/ha, Topsin 0,5 kg/ha eller Unix 0,5-0,7 kg/ha. I södra Sverige rekommenderas inte Topsin p.g.a. svampens resistens mot MBCmedel (benzimidazoler). Proline, Sportak och Stereo har även god effekt på bladfläcksvampar. Proline får användas högst två gånger per gröda. et är vanligtvis litet och större merskördar erhålls endast om angreppet leder till liggsäd. Så starka angrepp är sällsynta, men förekommer enstaka år. Faktablad 17 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Svartpricksjuka, vetets bladfläcksjuka och brunfläcksjuka Svartpricksjuka (Septoria tritici): Förutom angrepp på något eller några av de tre översta bladen läggs mycket stor vikt vid nederbörden. En provisorisk tröskel är 20-30 mm nederbörd eller 4-5 regndagar under de 4 närmaste veckorna före axgång. Vetets bladfläcksjuka (Drechslera tritici-repentis, DTR): saknas, men begynnande angrepp på de tre översta bladen på ca 25 % av plantorna kan utgöra riktmärke för bekämpning. Risken för angrepp är störst vid vete som förfrukt i kombination med mycket halmrester på markytan, t.ex. efter reducerad jordbearbetning. Regnig väderlek, speciellt i kombination med värme, gynnar sjukdomen. Brunfläcksjuka (Stagonospora nodorum): Förekommer i allmänhet i liten omfattning, varför bekämpning inriktas mot den dominerande sjukdomen, d.v.s. svartpricksjuka eller vetets bladfläcksjuka. DC 37-59. Vid engångsbehandling är behandling strax före axgång eller vid begynnande axgång (DC 47-51) mest optimalt. Bekämpning före DC 47 ger sämre skydd för axet. Vid starka angrepp och känsliga sorter kan en delad behandling (DC 37-39 och DC 55-59) vara motiverad. Svartpricksjuka Normalt smittotryck: DC 47-55. Proline 0,2-0,6 l/ha eller Proline i blandning med Comet/Acanto/Amistar 0,1-0,2 l/ha. Effekten av strobilurinerna varierar mellan olika fält. Starkt smittotryck och/eller känslig sort: (t.ex. SW Gnejs, Harnesk, Kris, Marshal och Skotte): Delad behandling (DC 37-39 + DC 55-59). Vid varje behandling Proline 0,2-0,4 l/ha. Vid en av tidpunkterna kan Comet/Acanto/Amistar 0,1-0,2 l/ha tillsättas. Vid den första behandlingen kan även Proline 0,2 l/ha + Sportak 0,4 l/ha vara ett alternativ. De högre doserna används vid starka angrepp i kombination med regnig väderlek. Vid sen angreppsutveckling kan behandling vara motiverad att göra vid blomning. Observera att endast Acanto, Comet och Proline är möjliga att använda vid blomning, dock senast DC 65 för Acanto. I vårvete gäller senast DC 59 för Comet respektive DC 61 för Proline. Vetets bladfläcksjuka Normalt smittotryck: DC 47-55. Tilt 0,25-0,4 l/ha, Tilt Top 0,5-0,75 l/ha eller Proline 0,4-0,6 l/ha. Blandningen Proline 0,2 l/ha + Tilt 0,25 l/ha/tilt Top 0,5 l/ha är ett alternativ, främst om både vetets bladfläcksjuka och svartpricksjuka förekommer. Tillsats av Comet/Acanto/Amistar 0,1-0,2 l/ha kan vara motiverad men effekten varierar. Starkt smittotryck: Delad behandling (DC 37-39 + DC 55-59). Vid varje behandling används Tilt 0,2-0,3 l/ha, Tilt Top 0,3-0,5 l/ha eller Proline 0,2-0,4 l/ha. Även Proline 0,2 l/ha + Tilt 0,25 l/ha/tilt Top 0,4 l/ha är ett alternativ. Comet/Acanto/Amistar 0,1-0,2 l/ha kan 8
Vete tillsättas vid en av tidpunkterna. Proline har jämförbar effekt med Tilt-produkterna, men är ett dyrare alternativ. Använd därför Proline i första hand då både vetets bladfläcksjuka och svartpricksjuka förekommer. I undantagsfall kan behandling vara motiverad att göra vid blomning. Observera att endast Acanto, Comet och Proline är möjliga att använda vid blomning, dock senast DC 65 för Acanto. I vårvete gäller senast DC 59 för Comet respektive DC 61 för Proline. Behandling vid begynnande stråskjutning (DC 31-32) är endast aktuell på fält med mycket kraftiga angrepp, vilket i första hand gäller fält med vete som förfrukt och mycket halmrester på markytan. Behandlingen görs med Tilt 0,2-0,3 l/ha eller Tilt Top 0,3-0,4 l/ha, alternativt Stereo 1,0 l/ha. Resistens Resistensen mot strobilurinerna hos både svartpricksjuka och vetets bladfläcksjuka ligger nu på en hög nivå, varför effekten främst vilar på DMI-medlen (Proline, Tilt m.fl.). Strobilurinerna kan emellertid fortfarande ha en viss skördehöjande effekt trots att svampeffekten är varierande. Det är dock omöjligt att förutsäga i vilka fält detta gäller. Svartpricksjuka är vanligast förekommande i Sydsverige. Under senare år har angrepp av svartpricksjuka ökat även i Mellansverige, bl.a. som en följd av ändrat sortmaterial. Vetets bladfläcksjuka förekommer framför allt i fält med intensiv veteodling och med vete som förfrukt. Brunfläcksjuka har minskat i betydelse under de senaste decennierna, men kan förekomma sent under säsongen i blandinfektioner med svartpricksjuka eller vetets bladfläcksjuka. I Sydsverige är bekämpning oftast lönsam, men den ekonomiskt optimala dosen varierar beroende på årsmånen. et är vanligtvis mindre i Mellansverige. Betning Brunfläcksjuka är delvis utsädesburen, varför betning har en sanerande effekt. Se sid 68. För vetets bladfläcksjuka är utsädessmittan av underordnad betydelse och betningen har otillfredsställande effekt. Betning mot svartpricksjuka är inte aktuell. Faktablad 12 J, 90 J och 105 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbruksinformation 8-2000, sid 20-21 och 28-29. Mjöldagg Som provisorisk bekämpningströskel gäller: DC 30-31: flera blad angripna på merparten av plantorna. DC 32-39: mer än 50 % plantor med angrepp på blad 1-3 uppifrån räknat. Störst betydelse har angreppen på lättare jordar, speciellt vid höga ph-värden i nederbördsfattiga områden. Ta även hänsyn till sortens mottaglighet. Lars och Marshal är exempel på mycket mottagliga sorter, se sid 74 och 77. DC 30-39. Bekämpning av enbart mjöldagg kan vara aktuell fram till DC 31-32, därefter bör ett preparat med bredare effekt väljas eventuellt kompletterat med låg dos av Tern. I första hand Tern 0,3-0,5 l/ha. Andra alternativ är Forbel 0,4-0,6 l/ha, Stereo 1,0 l/ha, Tilt Top 0,4-0,5 l/ha eller Unix 0,5 kg/ha. Den högre dosen vid kraftiga angrepp. 9
Vete Försöken visar ofta på svag lönsamhet för enbart mjöldaggsbekämpning. Större merskördar kan man få på lätta jordar i kombination med torkstress. På tyngre jordar är däremot bekämpning sällan aktuell. Faktablad 10 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Brunrost Provisorisk bekämpningströskel är begynnande angrepp på de två översta bladen vid DC 47-59. Tidig sådd av höstvete ökar risken för angrepp. Om brodden angripits under hösten, gynnas svampens övervintring av en mild vinter. Sortskillnader förekommer, för beskrivning av sortskillnader, se sid 74 och 77. DC 47-59. För behandling omkring axgång väljs Comet/Acanto/Amistar 0,2-0,3 l/ha i blandning med Tilt Top 0,2-0,3 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Alternativt kan Comet Plus 0,5-1,0 l/ha användas. Om svartpricksjuka eller vetets bladfläcksjuka utgör en viktig del av bekämpningen anpassas preparatvalet till dessa. Höstvete Angreppen av brunrost har minskat under senare år beroende på att odlingen av den känsliga sorten Kosack minskat. Vårvete Under de senaste 10-15 åren har bekämpning varit motiverad under tre säsonger i Mellansverige. I Sydsverige har angreppen av brunrost varit svaga. Faktablad 62 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Gulrost Begynnande angrepp på mottagliga sorter (höstvete Kris och Marshal, samt vårvete Triso). Bekämpning i motståndskraftiga sorter är endast aktuellt vid starka angrepp under år med högt infektionstryck. För mer utförlig beskrivning av sorter, se sid 74 och 77. DC 30-59. Tidpunkten för bekämpning (d.v.s. vid begynnande angrepp) har större betydelse än dosen. Vid tidiga angrepp (DC 30-31) väljs Tilt Top 0,25 l/ha och efter DC 37 Comet/Acanto/ Amistar 0,2 l/ha i blandning med Tilt Top 0,2-0,3 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Alternativt kan Comet Plus 0,5-1,0 l/ha användas. De låga doserna kräver noggrann bevakning av fälten och upprepad bekämpning vid nya begynnande angrepp. Effekten av dessa låga doser varar endast 2-3 veckor. 10
Vete Höstvete Beror främst på sortens mottaglighet. Under 1989 och 1990 förekom mycket starka angrepp i Sydsverige i mottagliga sorter såsom Sleipner och under 2002 i sorten Kris. I Mellansverige har angreppen hittills varit obefintliga. Vårvete Beror främst på sortens mottaglighet, men starka angrepp förekommer sällan. Faktablad 71 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Svartrost Saknas, men bekämpning kan vara aktuell om angrepp uppträder omkring axgång. DC 49-65. Comet/Acanto/Amistar 0,2-0,3 l/ha i blandning med Tilt Top 0,2-0,4 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Alternativt kan Comet Plus 0,5-1,0 l/ha användas. Observera att Forbel och Tilt Top får användas senast i DC 59 och Amistar senast i DC 61. Om sjukdomen redan är allmänt etablerad vid behandlingen väljs den högre dosen. Om bladfläcksvampar utgör en viktig del av bekämpningen anpassas preparatvalet till detta, se under rubriken Svartpricksjuka, vetets bladfläcksjuka och brunfläcksjuka. Angrepp av svartrost uppträder oftast sent i vetets utveckling och har därför normalt liten betydelse. Faktablad 88 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Axfusarios Saknas. Bekämpning bör endast övervägas när samtliga kriterier föreligger: regn och varmt väder under blomningen, förfrukten är majs eller vete, mycket skörderester på markytan och mottaglig sort, se sid 74. DC 63-65, d.v.s. full blom. Tidpunkten är viktig, såväl tidigare som senare behandling ger sämre effekt. Proline 0,6-0,8 l/ha. Effekten av kemisk bekämpning är måttlig och endast motiverad i klara riskfält. Starka angrepp av axfusarios förekommer ca 2 år av 10. Även om starka angrepp kan leda till skördeminskning, så är det främst mykotoxinbildningen som är allvarlig. Faktablad 103 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 11
Vete Rotdödare (höstvete, betning) Saknas. Latitude, 200 ml/dt. Angrepp av rotdödare förekommer främst i veteintensiva växtföljder. Höstvete som förfrukt, tidig sådd och förekomst av kvickrot är exempel på faktorer som ökar risken för angrepp. Inventeringar visar att det kan finnas ett betningsbehov på 10-20 % av arealen i områden med intensiv höstveteodling. Faktablad 93 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Övriga sjukdomar i vete mot vilka betning är möjlig Bipolaris, dvärgstinksot, fusarioser, stinksot och vetets flygsot kan bekämpas genom utsädesbetning. Se sid 68. Faktablad 41 J, 96 J och 103 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbruksinformation 8-2000, sid 22-27. Fritfluga saknas. För vårvete kan riskvärderingen på sid 80 som avser havre, användas för att belysa viktiga angreppsfaktorer. En viktig faktor för bedömning av angreppsrisken är tidpunkten för fritflugornas svärmning i förhållande till vårvetets utveckling. Svärmningen bedöms med hjälp av temperatursummor och fångster i blåskålar. Hänsyn tas också till mängden övervintrande flugor och väderleken vid svärmning. Aktuell risk erhålls via den regionala prognos- och varningsverksamheten och Internet (www.sjv.se/vsc/). För höstvete kan bekämpning vara aktuell under hösten i fält som såtts tidigt. Framför allt gäller detta i skogs- och mellanbygder och där man vet att betydelsefulla skador av fritfluga kan förekomma. Varmt väder innan grödan uppnått 1,5-bladstadiet och då det förväntas värme närmaste veckan efter, gynnar fritflugans tredje generation och därmed risken för angrepp. DC 11. Det är mycket viktigt att bekämpningstidpunkten är rätt, d.v.s. när andra bladet syns tydligt på drygt hälften av plantorna. Pyretroid (ej Mavrik), se tabell på sid 65. 12
Vete Utsatta fält är främst de som är belägna i skogs- och mellanbygd och där andelen betesmark är stor. För vårvete är angreppsrisken störst i sent uppkommen gröda. I skogs- och mellanbygd finns ett bekämpningsbehov i vårvete ca 3-4 år av 10, i området norr om Mälaren är behovet mindre. När det gäller höstvete är det framför allt fält sådda under augusti som kan drabbas av allvarliga skador. Med de senaste årens milda höstar finns en tendens till ökning av problemen med fritfluga i höstvete, särskilt i området kring Mälaren. Faktablad 11 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Havrebladlöss Höstvete: 20 löss/strå. Vårvete: Bekämpningströsklar för havrebladlöss i vårvete vid olika avräkningspriser. Använd antingen tröskelvärdet för löss/strå eller % angripna strån i tabellen. Avräkningspris kr/dt DC 31 Begynnande stråskjutning Löss/ strå % angrip. strån Löss/ strå DC 51 Begynnande axgång % angrip. strån Löss/ strå DC 69 Blomningen avslutad % angrip. strån 115:- 2 50 5 75 10 >90 90:- 3 60 6 80 12 >90 Se ovan. Helst bör utflygningen av havrebladlöss från häggarna vara avslutad innan bekämpning görs. Ett visst överskridande av bekämpningströskeln har liten effekt på skördeutfallet. I första hand Pirimor 0,1-0,25 kg/ha Vid gynnsamma betingelser, t.ex. vid temperaturer omkring 17-20 C, kan den lägre dosen användas. I andra hand pyretroiden Mavrik 0,075-0,15 l/ha. Observera att pyretroider är skadliga mot nyttoinsekterna i fältet och att en bekämpning därför kan innebära att antalet bladlöss ökar. Löss sittande på stråbasen under markytan är mycket svårbekämpade oavsett preparat, dos och vattenmängd. Höstvete: Sällan några problem i höstvete. Vårvete: Större bekämpningsbehov uppstår oftast med 4-5 års mellanrum. Faktablad 13 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 13
Vete Sädesbladlöss n är bl.a. beroende av vetepris, förväntad skördenivå och behandlingstidpunkt. Nedan anges bekämpningströsklar i vete vid ett avräkningspris på 0,90 kr/kg. Använd antingen tröskelvärdet för löss/strå eller % angripna strån i tabellen. DC 59 Hela axet framme DC 69 Blomningen avslutad DC 75 Mjölkmognad Förväntad skörd dt/ha Löss/strå % angrip. strån Löss/strå % angrip. strån Löss/ strå % angrip. strån > 80 1 25 4 70 6 80 < 80 2 50 6 80 12 100 Se ovan Pirimor 0,1-0,25 kg/ha Vid gynnsamma betingelser, t.ex. vid temperaturer omkring 17-20 C, kan den lägre dosen användas. Pyretroiden Mavrik 0,075-0,15 l/ha. För övrigt är axbekämpning mot enbart bladlöss med pyretroid tillåtet i DC 59-61 med Decis 0,2 l/ha, Fastac 50 0,2 l/ha, Karate 0,2-0,3 kg/ha och Sumi-alpha 0,2-0,25 l/ha. Pirimor och pyretroider har likartad effekt på högt sittande bladlöss. Observera att pyretroiderna är skadliga mot nyttoinsekterna i fältet. Under år med starka angrepp av sädesbladlöss kan det i Sydsverige finnas ett bekämpningsbehov i upp till ca 40 % av fälten. I Sydsverige förekommer starka angrepp ca vart fjärde år. I Mellansverige är det ovanligt med starka angrepp av sädesbladlöss. Faktablad 69 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Sadelgallmygga Provisorisk tröskel är när det förekommer ägg på 20-30 % av stråna och vädret är fuktigt. Förekomsten av sadelgallmygga kan i det aktuella fältet uppskattas före svärmningen, genom att leta efter orangefärgade puppor i det översta markskiktet i maj månad. Cirka en vecka efter att äggläggningen har kommit igång ordentligt (normalt DC 37-49). Pyretroid enligt tabell på sid 65. Starka angrepp förekom i början av 1990-talet i nordvästra Skåne. Under senare år har kraftiga angrepp förekommit lokalt i höst- och vårvetefält i västra Sverige. Faktablad 89 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 14
Vete Sädesbladbagge 0,5-1 larv/strå. Lämplig tidpunkt är vanligtvis under stråskjutningen. Eftersom larverna vandrar uppåt på plantan, så blir ofta skadorna störst på flaggbladet. Skadorna utvecklas i regel mycket snabbt. Bekämpning måste göras innan flaggbladet angrips. Pyretroid enligt tabell på sid 65. Sädesbladbaggen är mycket känslig för pyretroider och erfarenheter från Östergötland har visat att även något lägre doser än de i tabellen angivna fungerat bra. Fläckvisa angrepp i fält är relativt vanliga, men de är sällan så omfattande att bekämpning behövs. I början av 1990-talet förekom starka angrepp lokalt i Västmanland, Östergötland och Örebro län. Faktablad 23 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Trips 1-2 tripsar per strå, jämnt fördelat över fältet. Stora sädestripsen sitter oftast innanför översta bladslidan, medan lilla sädestripsen finns i axet. Observera att tidiga angrepp av åkertips ej motiverar bekämpning. DC 45-49 för stora sädestripsen och DC 55 för lilla sädestripsen. Pyretroid enligt tabell på sid 65. I Mellansverige anses den stora sädestripsen vara viktigast, men det är ändå sällan som några stora skador förekommer. I södra Sverige har den stora sädestripsen mindre betydelse. Axangrepp av den lilla sädestripsen förekommer främst efter milda vintrar, men dess skördesänkande betydelse är inte klarlagd. Faktablad 73 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Vetemygga 1 gul vetemygga per 3 ax (ca 150-200 myggor/m 2 ), 1 röd vetemygga per 6 ax (ca 75-100 myggor/m 2 ). Eftersom tröskelvärdena är svåra att använda i praktiken bör en riskbedömning också göras. En mottaglig gröda som förfrukt och regelbunden odling av både höstoch vårvete ökar risken för angrepp av vetemyggor. En förutsättning för starka angrepp är dessutom att det råder lugnt och fint väder vid axgång, samt att det övre markskiktet varit väl genomfuktat två till tre veckor före axgång. 15
Vete Det är de äggläggande honorna som skall bekämpas. Gul vetemygga lägger ägg i DC 47-55, röd vetemygga i DC 47-61. På vissa delar av ett fält (vändtegar etc.) sker axgången tidigare än på fältet i övrigt. Finns myggor i fältet, samlas dessa till de ställen där de första axen vuxit fram. För att få en uppfattning om bekämpningsbehovet görs avräkningen då huvuddelen av fältet befinner sig i DC 47-51. Pyretroid enligt tabell på sid 65. Under senare delen av 1990-talet ökade förekomsten av vetemygga och lokalt påträffades mycket starka angrepp av gul vetemygga i Södermanland, Uppland och Östergötland. I södra och västra Sverige har problemen varit små till måttliga flertalet år. Under 2003 skedde dock en viss ökning i västra Sverige. Faktablad 63 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Åkersnigel (höstvete) Förekomsten av sniglar kan uppskattas på följande sätt. Lägg ut några skivor (diameter ca 25 cm) i fältet vid fuktig väderlek. Strö ut ca en tesked Mesurol under skivan. Räkna antalet döda sniglar på morgonen efter. Börja att kontrollera fälten före sådd vid misstanke om riklig snigelförekomst. Enligt engelska undersökningar kan 4 sniglar/skiva och dygn vara ett riktmärke. Före uppkomst. Störst skada gör sniglarna om de angriper groende utsäde. Angrepp på bladen är sällan allvarliga. Mesurol snigelgift 3-5 kg/ha eller Ferramol 10-25 kg/ha. uppstår främst under regniga år på kokiga lerjordar, särskilt efter vallbrott eller direktsådd. Ökade höstsådda arealer och för sniglarna gynnsamt väder, har inneburit att angreppen av sniglar ökat något i Sydsverige under senare år. Faktablad 36 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Rödsot (höstvete) Saknas. Det är bladlöss som sprider rödsotvirus. Om samtliga nedanstående riskfaktorer uppfylls kan bekämpning av bladlössen övervägas: * tidig sådd * vall som förfrukt eller mycket gräs/spillsäd i stubben * lätt att hitta bladlöss på plantorna under hösten * ovanligt varm väderlek under hösten DC 12-13 eller eventuellt något senare. 16
Vete Pirimor 0,1-0,25 kg/ha eller Mavrik 0,15-0,2 l/ha. Det är sällsynt med starka angrepp av rödsotvirus under höst och tidig vår. Tidig sådd som följs av en varm höst ökar risken för angrepp. Faktablad 24 J och 95 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Vetedvärgsjuka (höstvete) Saknas. Det är den randiga dvärgstriten som sprider vetedvärgsjukan. Bekämpning av stritarna på hösten bör övervägas i fält som såtts i augusti eller de första dagarna i september. Detta gäller på gårdar eller i områden där man vet att vetedvärgsjuka förekommit och där stritar finns i fälten i samband med uppkomst. Bekämpning av stritarna på våren kan vara aktuell i tidigt sådda fält där det finns höstangripna plantor och om stritarna kläcks före DC 31. Sena sorter är mer utsatta för angrepp än tidiga sorter. Den allmänna risken för angrepp följs med fångster av stritar i gulskålar och meddelas bl.a. via växtskyddsbrev. På hösten: DC 10-11 På våren: Då stritarna kläcks, men före DC 31. Pyretroid, se tabell på sid 65. I Mellansverige har lokala angrepp förekommit årligen sedan 1996. Det är framför allt i området runt Mälaren som sjukdomen haft sin största utbredning, men angrepp förekommer även i Västergötland och Östergötland. Ofta har angreppen begränsats till fältkanter och varma lägen i fältet där grödan haft en tidigare uppkomst. I Sydsverige har sjukdomen inte konstaterats. Faktablad 83 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 17
Råg Utvintringssvampar (snömögel) Behovet av broddbehandling mot utvintringssvampar är mycket svårbedömt, eftersom risken för angrepp beror på hur den efterföljande vintern blir. För allvarliga angrepp av snömögel krävs ett sammanhängande snötäcke under ca 2-3 månader. et får därför avgöras genom bedömning av ett antal riskfaktorer. Riskfält är sådana med frodiga bestånd och där förfrukten är stråsäd, samt lägen där snön kan förväntas ligga kvar länge. Så sent som möjligt under hösten. Riktvärde är månadsskiftet oktober-november i Mellansverige och något senare i Sydsverige. Sportak 1,0 l/ha. Under 2006 förekom lokala skador av snömögel i både södra och mellersta Sverige. Dessförinnan har angreppen varit sällsynta under en lång rad av år beroende på snöfattiga vintrar. Betning Snömögelsvampen är delvis utsädesburen, varför betning har en sanerande effekt. Se sid 68. Faktablad 34 J och 97 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbrukinformation 8-2000, sid 36-37. Stråknäckare Symtomen är ofta svåra att se i råg. Stråsvag sort, regnigt väder under vår och försommar, ensidig växtföljd, mycket frodiga bestånd och kraftiga angrepp tidigare på fältet kan motivera bekämpning. Indirekt kan den regionala risken bedömas genom att tidigt se på angreppsgraden i höstvete där symtomen är tydligare. DC 31-32. Vid osäkerhet om bekämpningsbehovet görs bedömningen så sent som möjligt, dock senast i DC 32. Proline 0,6 l/ha, Stereo 1,5-2,0 l/ha, Sportak 1,0 l/ha, Topsin 0,5 kg/ha eller Unix 0,5-0,7 kg/ha. I södra Sverige rekommenderas inte Topsin p.g.a. svampens resistens mot MBCmedel (benzimidazoler). Proline, Sportak och Stereo har även god effekt på bladfläcksvampar. Om broddbehandling utförts under hösten, behövs i allmänhet ingen behandling på våren. et är vanligtvis litet. Faktablad 17 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 18
Råg Sköldfläcksjuka och brunfläcksjuka Erfarenheten är begränsad men som provisorisk bekämpningströskel gäller begynnande angrepp på blad 2 uppifrån räknat, i kombination med regnigt väder. Ta även hänsyn till om växtföljden innehåller stor andel råg och rågvete. För sköldfläcksjuka finns även vissa sortskillnader, se sid 75 DC 37-49. Comet/Acanto/Amistar 0,2 l/ha blandat med antingen Stereo 0,4 l/ha, Unix 0,3 kg/ha, Tilt Top 0,3-0,5 l/ha eller Sportak 0,3-0,5 l/ha. Även Acanto Prima 0,5-0,8 l/ha, Comet Plus 0,5-1,0 l/ha, Proline 0,3-0,5 l/ha, Stereo 0,4-1,0 l/ha, Tilt Top 0,4-0,8 l/ha, Sportak 0,5-0,8 l/ha eller Stratego 0,4-0,75 l/ha kan användas. När sköldfläcksjuka dominerar väljs Proline i första hand, alternativt Stereo. De högre doserna väljs vid starka angrepp. Starka angrepp av främst sköldfläcksjuka förekommer enstaka år, men generellt sett är bekämpningsbehovet mindre än i höstvete. Betning Brunfläcksjuka är delvis utsädesburen, varför betning har en viss sanerande effekt. Se sid 68. Faktablad 9 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbruksinformation 8-2000, sid 20-21. Mjöldagg Provisorisk bekämpningströskel är angrepp på blad 2, uppifrån räknat. För beskrivning av sortskillnader, se sid 75. DC 31-49. I första hand väljs Tern 0,3-0,4 l/ha. Andra alternativ är Forbel 0,4-0,6 l/ha, Stereo 1,0 l/ha, Tilt Top 0,4-0,6 l/ha eller Unix 0,5 kg/ha. Den lägre dosen används vid begynnande angrepp. Starka angrepp förekommer enstaka år men det är sällan lönsamt med enbart mjöldaggsbekämpning i råg. Faktablad 10 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 19
Råg Brunrost Provisorisk bekämpningströskel är begynnande angrepp på blad 2, uppifrån räknat. Beakta även förekommande sortskillnader, se även sid 75. DC 43-59. Tilt Top 0,3-0,5 eller Comet/Acanto/Amistar 0,2-0,3 l/ha i blandning med Tilt Top 0,2-0,3 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Alternativt kan Comet Plus 0,5-1,0 l/ha eller Stratego 0,4-0,75 användas. I Sydsverige förekom starka angrepp under 1993, 1998 och 2001. I Mellansverige har angrepp varit ovanliga. Starka angrepp kan orsaka stora skördeförluster. Faktablad 62 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Svartrost Saknas, men bekämpning kan vara aktuell om angrepp uppträder omkring axgång. DC 49-65. Comet 0,3-0,5 l/ha, Tilt Top 0,4-0,6 l/ha eller Comet 0,2-0,3 l/ha blandat med Tilt Top 0,2-0,4 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Även Acanto/Amistar 0,3-0,5 l/ha kan användas, liksom Comet Plus 0,5-1,0 l/ha eller Stratego 0,4-0,75 l/ha. Observera att Comet, Forbel och Tilt Top får användas senast i DC 59 och Amistar och Stratego senast i DC 61. Angrepp av svartrost uppträder oftast sent i rågens utveckling och dess betydelse är oklar. Angrepp tidigare på säsongen är mycket ovanligt. Faktablad 88 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Övriga sjukdomar i råg mot vilka betning är möjlig Fusarioser kan bekämpas genom utsädesbetning. Se sid 68. Faktablad 103 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbruksinformation 8-2000, sid 24-25 och 39. Fritfluga saknas. Bekämpning kan vara aktuell under hösten i fält som sås tidigt. Framför allt gäller detta i skogs- och mellanbygder och där man vet att betydelsefulla skador av fritfluga kan förekomma. Väderleken har stor betydelse för angrepp. En mild höst med 20
Råg varmt väder innan grödan uppnått 1,5-bladstadiet och då det förväntas värme närmaste veckan efter gynnar fritflugans tredje generation som bl.a. angriper höstsäd. DC 11. Det är mycket viktigt att bekämpningstidpunkten är rätt, d.v.s. när andra bladet syns tydligt på drygt hälften av plantorna. Pyretroid (ej Mavrik), se tabell på sid 65. I Mellansverige är det framför allt fält sådda under augusti som drabbas av betydelsefulla skador. Med de senaste årens milda höstar finns en tendens till ökning av problemen med fritfluga, särskilt i området kring Mälaren. Faktablad 11 J (gäller dock endast fritflugans 1:a och 2:a generation). Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Trips 0,5-1 tripsar per strå innanför övre bladslidan, jämnt fördelat över fältet. DC 45-49. Pyretroid enligt tabell på sid 65. enstaka år, speciellt vid torr och varm väderlek. Faktablad 73 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Åkersnigel Förekomsten av sniglar kan uppskattas på följande sätt. Lägg ut några skivor (diameter ca 25 cm) i fältet vid fuktig väderlek. Strö ut ca en tesked Mesurol under skivan. Räkna antalet döda sniglar på morgonen efter. Börja att kontrollera fälten före sådd vid misstanke om riklig snigelförekomst. Enligt engelska undersökningar kan 4 sniglar/skiva och dygn vara ett riktmärke. Före uppkomst. Störst skada gör sniglarna om de angriper groende utsäde. Angrepp på bladen är sällan allvarliga. Mesurol snigelgift 3-5 kg/ha eller Ferramol 10-25 kg/ha. uppstår främst under regniga år på kokiga lerjordar, särskilt efter vallbrott eller direktsådd. Ökade höstsådda arealer och för sniglarna gynnsamt väder, har inneburit att angreppen av sniglar ökat något i Sydsverige under senare år. Faktablad 36 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 21
Rågvete Utvintringssvampar (snömögel och stråknäckare) Behovet av broddbehandling mot utvintringssvampar är mycket svårbedömt, eftersom risken för angrepp beror på hur den efterföljande vintern blir. För allvarliga angrepp av snömögel krävs ett sammanhängande snötäcke under ca 2-3 månader. et bedöms genom att ta hänsyn till ett antal riskfaktorer. Riskfält är sådana med frodiga bestånd och där förfrukten är stråsäd, samt där snön kan förväntas ligga kvar länge. Så sent som möjligt under hösten. Riktvärde är månadsskiftet oktober-november i Mellansverige och något senare i Sydsverige. I första hand rekommenderas Topsin 0,3 kg/ha. På fält där denna typ av preparat (MBCmedel eller benzimidazoler) tidigare använts regelbundet bör, p.g.a. resistensrisken, Sportak 1,0 l/ha istället användas. Under 2006 förekom lokala skador av snömögel i både södra och mellersta Sverige. Dessförinnan har angreppen varit mycket ovanliga under en lång rad av år beroende på snöfattiga vintrar. Betning Snömögelsvampen är delvis utsädesburen, varför betning har en viss sanerande effekt. Se sid 68. Utsädesbetning mot stråknäckare har ingen effekt. Faktablad 17 J, 34 J och 97 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbrukinformation 8-2000, sid 36-37. Stråknäckare 20 % av skotten med symtom på andra levande bladslidan utifrån räknat i DC 30-32. Som skott räknas endast de som förväntas bära ax. Riskfaktorer är mycket regn under vår och försommar, ensidig stråsädesodling, reducerad jordbearbetning efter mottaglig förfrukt, frodiga bestånd och tidigare angrepp på fältet. DC 31-32. Vid osäkerhet om bekämpningsbehovet görs bedömningen så sent som möjligt, dock senast i DC 32. Proline 0,6 l/ha, Stereo 1,5-2,0 l/ha, Sportak 1,0 l/ha, Topsin 0,5 kg/ha eller Unix 0,5-0,7 kg/ha. I södra Sverige rekommenderas inte Topsin p.g.a. svampens resistens mot MBCmedel (benzimidazoler). Proline, Sportak och Stereo har även god effekt på bladfläcksvampar. 22
Rågvete Om broddbehandling utförts under hösten behövs i allmänhet inte någon vårbehandling mot stråknäckare. Resultat från inventeringar och försök tyder på samma bekämpningsbehov som i höstvete, d.v.s. litet. Faktablad 17 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Sköldfläcksjuka, svartpricksjuka, brunfläcksjuka och vetets bladfläcksjuka Som provisorisk bekämpningströskel gäller begynnande angrepp på blad 2 uppifrån räknat. Regnig väderlek och stråsädesdominerade växtföljder gynnar bladfläcksvamparna. För svartpricksjuka finns även vissa sortskillnader, se sid 76. DC 37-55. Comet/Amistar/Acanto 0,2 l/ha blandat med antingen Stereo 0,4 l/ha, Unix 0,3 kg/ha, Tilt 0,2-0,3 l/ha, Tilt Top 0,3-0,5 l/ha eller Sportak 0,3-0,5 l/ha. Även Acanto Prima 0,5-0,8, Proline 0,2-0,6 l/ha, Stereo 0,4-1,0 l/ha, Tilt 0,3-0,4 l/ha, Tilt Top 0,4-0,8 l/ha, Sportak 0,5-0,8 l/ha eller Stratego 0,4-0,75 l/ha kan användas liksom Comet Plus 0,5-1,0 l/ha. När sköldfläcksjuka dominerar väljs Proline i första hand, alternativt Stereo. De högre doserna väljs vid starka angrepp. Observera att Acanto Prima, Sportak, Stereo och Unix inte får användas efter DC 49. Behovet är mindre än i höstvete eftersom skördeökningarna är mindre. Försök i Sydsverige antyder att det kan vara lönsamt med svampbekämpning mot bladfläcksvampar i cirka en tredjedel av fälten under år med regnig försommar. I Mellansverige är bekämpningsbehovet något mindre än i Sydsverige. Betning Brunfläcksjuka är delvis utsädesburen, varför betning har en viss sanerande effekt. Se sid 68. För vetets bladfläcksjuka är utsädessmittan av underordnad betydelse och betningen har otillfredsställande effekt. Faktablad 9 J, 12 J, 62 J och 105 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Utsädesburna sjukdomar på jordbruksväxter, Jordbruksinformation 8-2000, sid 20 och 42. Mjöldagg Provisorisk bekämpningströskel är angrepp på blad 2 uppifrån räknat. För beskrivning av sortskillnader, se sid 76. DC 31-47. 23
Rågvete I första hand väljs Tern 0,3-0,4 l/ha. Andra alternativ är Forbel 0,4-0,6 l/ha, Stereo 1,0 l/ha, Tilt Top 0,4-0,6 l/ha eller Unix 0,5 kg/ha. Den lägre dosen används vid begynnande angrepp. Starka angrepp är sällsynta, men kan förekomma på lätta jordar och i täta bestånd. Beakta sortskillnader. Sorten Lamberto är mottaglig för mjöldagg. Faktablad 10 J och 106 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Brunrost Provisorisk bekämpningströskel är angrepp på blad 2 uppifrån räknat. DC 43-59. Tilt Top 0,3-0,5 l/ha eller Comet/Amistar/Acanto 0,2-0,3 l/ha i blandning med Tilt Top 0,2-0,3 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Alternativt kan Comet Plus 0,5-1,0 l/ha eller Stratego 0,4-0,75 l/ha användas. Generellt sett är bekämpningsbehovet litet men kan enstaka år vara stort. I både Syd- och Mellansverige registreras angrepp sent på säsongen vissa år. Faktablad 62 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. Gulrost Begynnande angrepp på mottagliga sorter, t ex Dinaro. DC 30-59. Tidpunkten för bekämpning har större betydelse än dosen. Vid tidiga angrepp (DC 30-31) väljs Tilt Top 0,25 l/ha och efter DC 37 väljs Comet/Amistar/Acanto 0,2 l/ha i blandning med Tilt Top 0,2-0,3 l/ha eller Forbel 0,3-0,4 l/ha. Alternativt kan Comet Plus 0,5-1,0 l/ha eller Stratego 0,4-0,75 l/ha användas. Låga doser kräver dock noggrann bevakning av fälten och upprepad bekämpning vid nya angrepp. Effekten av dessa låga doser varar endast 2-3 veckor. Det är sällan bekämpningsbehov uppstår, men under 2006 förekom angrepp i sorten Dinaro. Faktablad 71 J. Sjukdomar och skadeinsekter i stråsäd, oljeväxter och ärter. 24