Promemoria Landfakta Indien Officiellt namn: Huvudstad: Republic of India, med en befolkning på drygt 25 miljoner invånare Yta: 3 287 263 km 2 Folkmängd: 1,251 miljarder (juli 2015) Befolkningstillväxt: 1,22 % (2015) Befolkning: Indoeuropeiskt ursprung(72 %), Dravider (25 %) samt ett flertal mindre folkgrupper Språk: Religion: Statsskick: Statschef: Regeringschef: Utrikesminister: Större politiska partier: Hindi är det officiella språket och talas av 41 % av befolkningen, men de 29 delstaterna har även sina egna officiella språk. Totalt talas över 200 språk i Indien. Engelska fungerar som administrativt språk. Majoriteten är hinduer (79,8 %) följt av muslimer (14,2 %). Bland övriga återfinns kristna, sikher, buddhister och jainister (2011). Förbundsrepublik President Pranab Mukherjee Mr. Narendra Modi (BJP) Ms. Sushma Swaraj (BJP) Bharatiya Janata Party (BJP), Kongresspartiet (INC), Indiska kommunistpartiet (CPI-M) samt ett stort antal regionala partier. Senaste allmänna val: April/maj 2014 Nästa allmänna val: April/maj 2019 Valuta: Indiska rupier (INR) Växelkurs: 1 SEK = 7,99 INR (feb 2016) BNP: 2 006 miljarder USD (2014) BNP per capita: 1 631 USD (2014) BNP tillväxt: 7,3 % (2014) Viktigaste näringar: Servicesektorn, industri samt jordbruk Utlandsskuld: 459 miljarder USD (dec 2014) Viktigaste exportprodukter: Petroleumprodukter, ädelstenar, maskiner
Sveriges Ambassad Promemoria 2(11) Viktigaste importprodukter: Största handelspartners: Import: Råolja, ädelstenar, maskiner EU, Kina, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Schweiz Export: EU, Förenade Arabemiraten, USA, Kina, Singapore Svensk export till Indien: ca. 10 miljarder SEK (2014) Svensk import från Indien: ca. 5 miljarder SEK (2014) Kort historik I Indusflodens dalgångar, i gränslandet mellan nuvarande Indien och Pakistan, började människor bruka jorden för 9000 år sedan. Gynnsamma jordbruksförhållanden och ett bra klimat har under årens lopp skapat utmärkta förutsättningar för högkulturer och mäktiga riken. Den indiska subkontinenten har ofta varit utsatt för attacker utifrån, från ariska stammar under förkristen tid, muslimska erövrare under medeltiden, till britter i modern tid. Alla har de lämnat olika avtryck i Indiens historia, samhällsliv och religion. Den första indiska civilisationen uppstod i Indusdalen någon gång kring 2500 f.kr. och kom att bestå i nära tusen år. Flera städer anlades, jordbruket utvecklades och ett omfattande handelsutbyte skedde med angränsande områden i Persien, Mesopotamien, Afghanistan och Centralasien. Den första kända indiska litteraturen, Vedaböckerna, härstammar från årtusendet före Kristus och kom att utöva stort inflytande på det religiösa tänkandet. Under början av 1500-talet skedde omvälvande förändringar. Portugiser och senare britter, holländare och fransmän inrättade handelsstationer längs den indiska kusten. Efterfrågan på kryddor, siden, bomull och indigo var stor i Europa. Ungefär samtidigt, år 1526, grundades mogulväldet i norra Indien som kom att dominera samhällsliv, ekonomi och religion under de kommande tvåhundra åren. Under mogulernas maktinnehav anlades städer och storslagna byggnadsverk såsom Taj Mahal och forten i Agra och Delhi. De allra sydligaste delarna av subkontinenten behärskades av hinduriken. Dit lyckades mogulerna aldrig att tränga ned. Från 1840-talet kontrollerade britterna i stort sett hela landet antingen direkt eller genom furstestater. Efter det stora indiska upproret år 1857 kom Indien att direkt underställas den brittiska kronan. Det indiska Kongresspartiet (India National Congress, INC) bildades 1885 och
Sveriges Ambassad Promemoria 3(11) blev den viktigaste rörelsen i kampen för frihet. Mahatma Gandhis tankar om icke-våld och hans ifrågasättande av den brittiska kolonialmaktens legitimitet fick stort genomslag och ledde så småningom till Indiens självständighet 1947. Vid tidpunkten för frigörelsen delades landet upp i två separata stater, Indien samt Öst- och Västpakistan. Östpakistan bröt sig sedermera ut och bildade staten Bangladesh 1971. Delningen skedde under blodiga former och utgör en traumatisk del av såväl Indiens, Pakistans och Bangladeshs historia. Inrikespolitik Indien är världens största demokrati. I parlamentsvalet våren 2014 röstade över 800 miljoner människor, vilket var en ökning med drygt 100 miljoner sedan det förra valet 2009. Den indiska demokratin är baserad på grundlagsskyddade fri- och rättigheter, ett självständigt rättsväsende, en aktiv fri press och starka enskilda organisationer och präglas av en livlig samhällsdebatt. Enligt konstitutionen är Indien en socialistisk sekulär demokratisk republik. Religionen spelar dock en stor roll i den indiska vardagen, liksom i den politiska debatten. Indien är en federation bestående av 29 delstater och sju unionsterritorier ("Union Territories"). Delstatsguvernörer utses av presidenten, medan delstaternas "premiärministrar" ( Chief Minister ) tillsätts av delstatsparlamentet. Konstitutionen medger att centralregeringen i krissituationer och på guvernörens rekommendation kan avsätta delstatsregeringar och införa presidentstyre. Unionsterritorierna styrs av en, av presidenten utsedd, guvernör. Kongresspartiet dominerade indisk politik från självständigheten 1947 fram till 1990-talet. Familjen Nehru-Gandhi har utövat ett stort inflytande, men har också fått betala ett högt pris. År 1991 mördades premiärminister Rajiv Gandhi av en självmordsbombare på ett valmöte. Han gick samma öde till mötes som sin mor, Indira, som dödades av sina säkerhetsvakter 1984. Indira Gandhi hade då innehaft premiärministerposten i nära nog obruten följd sedan 1966. Hon valdes till uppdraget strax efter det att hennes far, Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru, gick bort 1964. Nehru, som anses vara Indiens landsfader vid sidan av Mahatma Gandhi, dominerade indisk politik från självständigheten 1947 fram till sin död. Under senare år har Gandhidynastin letts av Kongresspartiets ordförande, Sonia Gandhi, änka efter Rajiv Gandhi. Även sonen Rahul Gandhi har kommit att spela en alltmer framträdande roll i indisk politik och är numera vice ordförande för Kongresspartiet.
Sveriges Ambassad Promemoria 4(11) En annan betydelsefull trend inom indisk inrikespolitik är de hindunationalistiska strömningarna. 1925 bildades Rashtriya Swayamsevak Sangh (RSS), Nationella frivilligkåren, med målet att göra Indien till en hinduisk stat. RSS politiska gren grundades 1951 och bidrog till bildandet av Indiens andra stora nationella parti, Bharatiya Janata Party (BJP), som numera innehar regeringsmakten. Av Indiens många politiska partier kan endast BJP och Kongresspartiet sägas vara nationella partier. Det starka regionala inflytandet kan innebära vissa svårigheter att bedriva politik på nationell nivå och sedan valet 1989 har samtliga regeringar varit flerpartikoalitioner. De regionala partiernas inflytande, i Indiens federala politiska system, har också lett till att delstaterna fått ökad frihet från centralregeringen. Delstaternas ökade självbestämmande har medfört att de regioner som har en stark ekonomi och en effektiv förvaltning har dragit nytta av förändringen. Samtidigt har de som inte har lika goda förutsättningar fortsatt att halka efter. En bred koalitionsregering, United Progressive Alliance (UPA), under Kongresspartiets ledning bildades efter valet 2004. Vid valet 2009 fick koalitionen ett förnyat och förstärkt mandat och viktiga inslag i reformagendan under UPA-regeringen var införandet av inkomstgarantier på landsbygden (National Rural Employment Guarantee Act NREGA), lanseringen av en ny typ av offentlighetsprincip (Right to Information RTI), införandet av en personlig identitetshandling, samt satsningar på utbildning och tryggad matförsörjning. BJP, som lett National Democratic Alliance (NDA) sedan bildandet 1998 och som hade regeringsmakten 1998-2004, vann parlamentsvalet i april/maj 2014 med egen majoritet. Detta var första gången sedan 1984, då Rajiv Gandhi och Kongresspartiet vann valet, som ett parti fått egen majoritet i parlamentets underhus. Premiärminister Narendra Modi har efter valet lanserat flera ekonomiska och sociala reformprogram, bland annat en digital miljardsatsning med målsättning att alla byar i Indien ska få tillgång till internet 2019 och en satsning för att göra myndighetstjänster tillgängliga över internet. Han har även infört en ekonomisk försäkring för fattiga hushåll och lanserat ett system för banktjänster via mobilen. Ett uppmärksammat initiativ har varit Clean India, att på Mahatma Gandhis 150-årsdag 2019 kunna presentera ett renare Indien. Modiregeringen har också initierat programmet Make in India med mål att göra Indien till en global bas för tillverkningsindustri genom att bland annat locka utländska direktinvesteringar. Även
Sveriges Ambassad Promemoria 5(11) satsningen Smart Cities är ett nytt initiativ som syftar till att skapa hållbara och välfungerande städer. Utrikespolitik Indien arbetar för att öka sitt inflytande i multilaterala organisationer och eftersträvar särskilt en plats som ständig medlem av FN:s säkerhetsråd. Tillsammans med Brasilien, Tyskland och Japan (G4) verkar Indien för reform av säkerhetsrådet. Tillsammans med grannländerna Bangladesh och Pakistan tillhör man också de länder som bidrar mest till FN:s fredsbevarande styrkor. I ekonomiska sammanhang har Indien fått en mer framträdande roll, manifesterat inte minst av medlemskapet i G20 och agerandet i världshandelsorganisationen WTO. Historiskt sett har Indien varit en dominerande röst i den alliansfria rörelsen, NAM, och betraktas ännu som en ledarnation för utvecklingsländer i stort. Indien är även en central aktör i sammanslutningar som BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika), BASIC (Brasilien, Sydafrika, Indien, Kina) och IBSA ( Indien, Brasilien, Sydafrika Dialogue Forum ). Den indiska regeringen prioriterar frågan om utbyte mellan länderna i Sydasien. Under devisen Neighbourhood First var premiärminister Modi exempelvis den förste indiske premiärministern att på 17 år besöka Nepal och den förste indiske premiärministern på 28 år att besöka Sri Lanka. Indien är medlem i SAARC (South Asian Association for Regional Cooperation) och arbetar för att Sydasien bättre skall integreras med andra delar av Asien. De politiska spänningarna i regionen försvårar dock i perioder det ekonomiska samarbetet och integrationen. Indien bedriver även en aktiv Östasienpolitik ("Act East Policy") och medverkar bland annat i "East Asia Summit" och är på väg att ansluta sig till Shanghai Cooperation Organisation. Indiens tidigare fokus på non-alignment börjar nu röra sig mot multi-alignment, med strategiska partnerskap och ökat handelsutbyte i centrum. Dessa partnerskap har ingåtts med ett trettiotal länder, bland andra USA, Kina, Japan och EU. Indien var det första landet som undertecknade ett strategiskt partnerskapsavtal med Afghanistan i oktober 2011. Ett trilateralt samarbete inom flera områden har inletts med Brasilien och Sydafrika, och de sedan länge nära relationerna med Ryssland, särskilt inom försvarsområdet, är fortsatt starka. EU och Indien har ett nära ekonomiskt utbyte. EU är Indiens största handelspartner och en av Indiens största källor till direktinvesteringar.
Sveriges Ambassad Promemoria 6(11) På det politiska planet inledde EU och Indien en närmare relation i början av 90-talet. En gemensam handlingsplan för hur det strategiska partnerskapet ska utvecklas antogs under toppmötet 2005 i. Den så kallade EU-India Joint Action Plan, har öppnat för fördjupat samarbete på en rad olika områden, däribland trafikflygssäkerhet och terrorismbekämpning. Inom ramen för samarbetet genomförs också toppmöten såväl som dialoger om bland annat mänskliga rättigheter. Sedan 2012 har dock inget toppmöte ägt rum, men det planeras för nästa i slutet av mars 2016 i Bryssel. Det potentiellt mest långtgående samarbetet är det strategiska partnerskapet med USA. Hösten 2008 godkände den amerikanska kongressen och det indiska parlamentet ett avtal om att inleda samarbete på det civila kärntekniska området. De senaste åren har präglats av försök till en breddning och fördjupning av den bilaterala relationen. Relationen till Pakistan är ansträngd. Terrorattentaten i Mumbai 2008, utförda av pakistanska terrorister, försämrade relationen till grannlandet avsevärt efter en period av försiktiga närmanden. De förhandlingar som dessförinnan hade pågått inom ramen för den s.k. sammansatta dialogen ( composite dialogue ) lades i samband med detta på is. Fortfarande sker militära incidenter längs den omtvistade gränsen i Kashmir som skördar dödsoffer bland indiska och pakistanska soldater samt civila, vilketbidrar till att relationen mellan Indien och Pakistan fortfarande är spänd. Premiärminister Narendra Modi har genom möten med sin pakistanske motsvarighet Nawaz Sharif vid några tillfällen tyckts signalera en vilja till förbättrade relationer. Samarbetet avstannar dock ofta efter säkerhetsrelaterade incidenter, senast i början av januari 2016 efter terroristattacken mot en indisk flygbas i Punjab. Den växande indiska ekonomin är i stort behov av säker och kostnadseffektiv tillgång till energi och Indien arbetar därför för att öka den inhemska energiproduktionen på olika sätt. Samtidigt är medvetenheten stor om att landet under överskådlig tid kommer att vara beroende av omvärlden för sin energiförsörjning, inte minst i form av import av råolja. Oljan spelar en mycket viktig roll för energiförsörjningen och Indien ser ett behov av att skaffa sig en mer långsiktig kontroll över produktion och tillgång. Delar av Centralasien, Mellanöstern och Afrika är föremål för ett växande intresse hos Indien i sökandet efter investeringar i olje- och gasfält.
Sveriges Ambassad Promemoria 7(11) Indien har testat och erkänt innehav av kärnvapen. Kärnvapenprogrammet anses som nödvändigt i avskräckande syfte, inte minst som två av grannländerna, Kina och Pakistan, har kärnvapen. Indien har inte anslutit sig till Fördraget om ickespridning av kärnvapen (NPT) och ej heller provstoppsavtalet för kärnvapen (CTBT). Indien tillämpar dock ett ensidigt moratorium för nya kärnvapenprov. Ekonomisk politik Fram till år 1991 förde Indien en protektionistisk politik, färgad av importsubstitution, statligt ledd industriutveckling och politisk reglering av företagsamhet på alla nivåer. I samband med en akut betalningsbalanskris och räddningspaket från IMF började man dock öppna upp för internationell handel och investeringar, avreglering, privatisering, skattereformer och åtgärder för inflationskontroll. Detta satte fart på utvecklingen, vilken dittills präglats av låg tillväxt. Ekonomin präglas dock fortfarande av problem, såsom bristfällig infrastruktur, svaga statsfinanser och omfattande byråkrati. Den indiska skattekvoten ligger långt under OECD-snittet och utgör en utmaning för de offentliga finanserna. Den omfattande informella ekonomin, en svårbeskattad jordbrukssektor, lågt satta punktskatter brukar nämnas som några av anledningarna till de låga skatteintäkterna. Nuvarande regering arbetar för att effektivisera byråkratin, förbättra affärsklimatet och för att bygga ut landets infrastruktur för att främja ekonomisk tillväxt. Man har också varit tydlig med att man vill att tillverkningssektorns andel av ekonomin ska öka genom satsningen Make in India. Vidare driver regeringen frågan om att införa en s.k. Goods and Services Tax (GST), som innebär en enhetlig skatt, liknande moms, i de olika staterna och därmed ena Indien i en nationell gemensam marknad. Indiens ekonomiska utveckling drivs i hög grad av tjänstesektorn, som under de senaste tio åren har haft en genomsnittlig tillväxttakt på nära åtta procent, även om den 2011-2013 försvagades kraftigt till under 5 %. En ekonomisk återhämtning inleddes dock under 2014. Tjänstesektorn bidrar till drygt 58 procent av landets BNP. Låga kostnader och en ung, välutbildad, engelsktalande arbetskraft i kombination med förbättrade internet- och telekommunikationer har medfört en utlokalisering av tjänster från högkostnadsländer till bland annat Indien. Tjänsterna blir alltmer avancerade och får ett större kunskapsinnehåll. Parallellt har Indien också utvecklat en framgångsrik mjukvaruindustri.
Sveriges Ambassad Promemoria 8(11) Industriproduktionen har det senaste decenniet vuxit men de senaste åren har dock en inbromsning skett. Industriproduktionen svarar för drygt 24 procent av Indiens BNP. Viktiga exportvaror inom industrin är verkstadsprodukter (inklusive fordon och tillhörande komponenter), textilier, läkemedel, kemiska produkter, järnmalm, lädervaror och ädelstenar. Indien har som uttalat mål att den ekonomiska tillväxten ska vara både socialt inkluderande och miljömässigt hållbar. Energiförsörjningen idag kommer dock huvudsakligen från fossila bränslen. Kol beräknades år 2015 stå för närmare 50 procent av landets energiförbrukning. Naturgas och råolja har på senare tid fått en större betydelse och uppgår tillsammans till drygt 24 procent, varav resten utgörs av kärnkraft samt vattenkraft och annan förnyelsebar energi. I ljuset av strävan efter miljövänlig energi har dock förnyade investeringar genomförts och en nationell strategi för att öka produktionen av sol-, vatten- och vindkraft är en del av den senaste femårsplanen. Även kärnkraften är under utbyggnad och motsvarar drygt två procent av all energiproduktion. Jordbruket sysselsätter närmare två tredjedelar av befolkningen men utgör bara cirka 18 procent av landets BNP. Andelen sjunker stadigt. Cirka 60 procent av Indiens landyta används till jordbruk, men en omfattande modernisering bedöms behövas för att öka produktiviteten. Inom jordbruket återfinns en stor del av den oorganiserade arbetskraften. Det indiska jordbruket bygger i stor utsträckning på små, självförsörjande enheter. Den bristfälliga infrastrukturen, framför allt inom bevattning och distribution, hindrar effektiv resursfördelning och gör skördarna beroende av monsunregnen. Till följd av infrastrukturen, otillräckliga magasineringsmöjligheter, outvecklad livsmedelshantering och frånvaro av kylkedjor, når inte hela skörden slutkonsumenterna. Denna andel sjunker för känsligare produkter, som frukt och grönt. Ett stort problem är att bönderna har svårt att få avsättning för sina produkter utanför den lokala marknaden. Endast en begränsad del av den indiska jordbruksproduktionen är inriktad på export. BJP-regeringen har lovat att vidta ett antal åtgärder för att förbättra villkoren för landsbygdens befolkning. I augusti 2014 sjösatte premiärminister Modi ett projekt som ska ge varje hushåll i Indien ett bankkonto och försäkring, vilket lett till att över 100 miljoner nya bankkonton öppnats sedan projektet lanserades. Indien uppnådde FN:s mål om att halvera den extrema fattigdomen till slutet av 2015. Enligt regeringens egna uppskattningar är cirka 40
Sveriges Ambassad Promemoria 9(11) procent av indiska barn under fem år och cirka 36 procent av landets vuxna kvinnor undernärda, något som bland annat bristande tillgång till rent vatten och fungerande avlopp - samt de sjukdomar som följer därav - bidrar till. Fattigdom och ojämlikhet drabbar Indiens kvinnor särskilt hårt. Snedfördelning mellan könen har ökat sedan 1990-talet och beror bland annat på könsselektiv abort (vilket är olagligt sedan 1994). En rad våldsdåd mot kvinnor de senaste åren har gett frågan om kvinnors ställning i Indien ny uppmärksamhet såväl nationellt som internationellt. Det är emellertid inte ovanligt att se kvinnor på ledande positioner i samhället t.ex. som president, premiärminister och talman. På grund av bättre arbetsmöjligheter i urbana områden sker en stadig inflyttning av människor från landsbygden. Av Indiens 1,2 miljarder människor bor cirka 32 procent i städer. Redan nu genereras 60 procent av Indiens BNP i städerna och denna siffra förväntas öka till 75 procent år 2030. Detta har lett till att städer som Delhi fortsätter att växa. Delhi NCR (National Capital Region), vilket inkluderar Delhi och förorterna, beräknas bebos av över 25 miljoner människor. Handelspolitik Indiens utrikeshandel har det senaste årtiondet stigit markant. Regeringens mål är att Indien år 2020 ska exportera varor och tjänster till ett värde av 900 miljarder USD, motsvarande 3,5 % av världsexporten. Handelsbalansen är negativ. Handel med tjänster har ökat kraftigt de senaste åren idag uppgår den indiska tjänsteexporten till nästan 60 procent av landets totala export. Globalt sett är Indien fortfarande en liten spelare med endast två procent av världshandeln (att jämföra med Kinas 8,7 %, och Sveriges 1,2 %). Cirka 40 procent av Indiens totala handel av varor och tjänster görs idag inom ramen för olika frihandelsavtal. Indien har på senare år slutit en rad frihandels- och investeringsavtal med enskilda länder och ländersammanslutningar. År 2011 slöts ett frihandelsavtal med Japan rörande varor och tjänster, vilken förväntas vara helt implementerat först 2021. Ett handelsavtal undertecknades också med Malaysia enligt vilket 75 % av varorna ska vara tullfria 2019. Ett frihandelsavtal mellan Indien och ASEAN har varit i kraft sedan 2010, och beräknas vara helt implementerat 2022. Indien ingår även i ett frihandelsavtal med SAARC-länderna, benämnt SAFTA, där tullavgifter på nästan alla produkter är borttagna. Indien förhandlar dessutom om en rad olika handelsavtal, bland annat med Australien, Kanada och EFTA.
Sveriges Ambassad Promemoria 10(11) Frihandelsförhandlingar mellan EU och Indien inleddes 2007, och har nyligen återupptagits efter en avstanning sedan 2013. EU utgör idag Indiens största handelspartner. Indien spelar en aktiv roll i de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för WTO. Sveriges relationer med Indien Sveriges relationer med det självständiga Indien karaktäriseras av vänskap och partnerskap. Diplomatiska förbindelser etablerades 1948, året efter det att landet blivit självständigt. Den första svenska företagsinvesteringen gjordes redan på 1920-talet. Relationerna med Indien har givits en allt större prioritet med en omfattande ökning av kontakterna på ett stort antal områden som följd. Ett tecken på de intensifierade relationerna är att Sverige och Indien under de senaste åren undertecknat ett flertal bilaterala samarbetsavtal inom områden som tekniskt och vetenskapligt samarbete (2005), försvar (2009), hälsa (2009), miljö (2009) samt förnybar energi (2010), små och medelstora företag (2015) och inom hållbar stadsutveckling (2015). Indiens starka ekonomiska tillväxt och stora hemmamarknad gör landet till en allt viktigare marknad för svenska företag. Handeln mellan Sverige och Indien har ökat markant under senare år och ett stadigt växande antal svenska företag har etablerat sig i Indien. År 2015 var antalet ca 160, vilka tillsammans direkt sysselsätter 150 000 personer i Indien och indirekt, via underleverantörer och distributörer, ytterligare ungefär en miljon. H&M öppnade under hösten 2015 butiker i Indien och IKEA väntas också snart öppna varuhus i Indien. Fler och fler kapitalstarka indiska företag gör också investeringar i Sverige, framför allt inom IT-sektorn. Totalt finns ett sjuttiotal indiska företag i Sverige idag. Det starka intresset från näringslivet för den indiska marknaden ledde 2003 till bildandet av Sweden-India Business Council (SIBC) i Sverige. År 2007 bildades en svensk handelskammare i Indien (Swedish Chamber of Commerce India). 2012 öppnade den svenska regeringen ett nytt generalkonsulat i Mumbai, inriktat på handelsfrämjande. Business Sweden har kontor i och Bangalore. Samarbetet mellan svenska och indiska lärosäten och forskningsinstitutioner ökar också stadigt. Svensk-indiskt forskningssamarbete inriktas bland annat på fysik, materialvetenskap, bioteknik, IT och miljö. Antalet vetenskapliga sampublikationer har ökat markant på senare år. Under det senaste året har också betydande utveckling skett i relationerna avseende miljö och förnybar energi. Miljödepartementet
Sveriges Ambassad Promemoria 11(11) och Energimyndigheten är de svenska huvudparterna i implementering av detta samarbete. Ett antal aktiviteter inom områden som förnyelsebara bränslen samt innovationsinriktat forskningssamarbete pågår. Efter beslut från den svenska regeringen har utvecklingssamarbetet med Indien avslutats. Utfasningen av stödet pågick fram till årsskiftet 2013-14. Till följd av de intensifierade relationerna med Indien har besöksutbytet på politisk nivå ökat. Såväl under alliansregeringen som under den sittande regeringens tid har ett stort antal ministrar besökt Indien. De senaste besöken gjordes av folkhälsominister Gabriel Wikström som besökte Indien i november 2014 med anledning av firandet av fem års samarbete inom hälsosektorn. Infrastrukturminister Anna Johansson besökte Indien i mars-april 2015 för bilaterala möten med flera ministrar. Försvarsminister Peter Hultqvist besökte Delhi och Bangalore i juni 2015. I oktober 2015 deltog bostads-, stadsutvecklingsoch it-minister Mehmet Kaplan vid CyFy The India Conference on Cyber Security and Internet Governance, samt genomförde samtal med sina motparter. I juni 2015 genomförde Indiens president, Shri Pranab Mukherjee, en tre dagar lång resa till Sverige, det första indiska statsbesöket till Sverige någonsin. En rad samförståndsavtal slöts i samband med besöket, bland annat om hållbar stadsutveckling, och om små och medelstora företag, samt om fördjupade samarbeten mellan svenska och indiska lärosäten. I president Mukherjees delegation deltog biträdande ministern för kemikalier och konstgödsel, Shri Hansraj Gangaram Ahir. Indiens kvinnominister, Maneka Gandhi, besökte Sverige i april 2015. Flera indiska delstatsregeringar har besökt Sverige, däribland delstaten Maharashtras chefsminister som reste till Sverige i april 2015 och delar av delstaten Delhis regering besökte Sverige under hösten 2015. Det parlamentariska utbytet mellan Sverige och Indien är aktivt. Dåvarande talmannen för det indiska parlamentets underhus (Lok Sabha), Meira Kumar, besökte Stockholm i juni 2011. Den svenska talmannen Per Westerberg besökte år 2014 Indien. Under statsbesöket i juni 2015 deltog oppositionsledaren i indiska överhuset, Shri Ghulam Nabi Azad, och parlamentarikern Shri Ashwani Kumar.