Hjorteds kyrkogård Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Linköpings stift 2004 (KI Hjorted 105) Hjorteds församling Linköpings stift Kalmar län 1
Innehåll INLEDNING 3 Bakgrund 3 Syfte 3 Inventeringens uppläggning 3 Linköpings stift, Kalmar län en kort historik 4 Kort kyrkogårdshistorik 4 HJORTEDS KYRKOGÅRD 6 Sockenbeskrivning 6 Kyrkomiljön 7 Hjorteds kyrka 7 Kyrkogårdens historik 7 Beskrivning av kyrkogården idag 9 Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning 12 KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN 20 I DESS HELHET ARKIV OCH LITTERATUR Bilagor: Kulturminneslagen 2
INLEDNING Bakgrund Ur kulturhistorisk synpunkt är kyrkogårdar och begravningsplatser bärare av en stor mängd information och platserna ger anledning till frågor av olika slag. Vad är typiskt för våra kyrkogårdar när det gäller vegetation, omgärdningar, gångar, gravvårdar m m och finns det några regionala skillnader? Vad har varit gängse bruk under olika tider och vad kan vi få för historisk information bara av att gå på en kyrkogård? Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Kalmar läns museum inventeringen av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kalmar län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkogårdarnas och begravningsplatsernas kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkogårdarna/begravningsplatserna och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrkogården/begravningsplatsen samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkogårdar/begravningsplatser i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en 3
gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten anges exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Östergötlands län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier Magnus Johansson, Magdalena Jonsson och Liselotte Jumme vid Kalmar läns museum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4
Linköpings stift, Kalmar län en kort historik Linköpings stift bildades i början av 1100-talet och omfattade då Småland, Öland och Gotland. Ur Smålandsdelen bildades 1163 Växjö stift. Sin nuvarande omfattning erhöll Linköpings stift 1603, då södra delen av Kalmar län och Öland avskildes och bildade Kalmar stift, senare 1916 tillfört Växjö stift. Under medeltid utgjordes Småland av ett tiotal små folkland i gränsområdet mellan västra och östra Götalands slättbygder i norr och de gammaldanska landskapen vid rikets gräns i söder. Kust- och inlandsbygder var glest befolkade och politiskt tycks området ha varit svagare knutet till det svenska riket än övriga landskap. Först i slutet av 1200-talet började området framträda i rikspolitiskt sammanhang. De tidigmedeltida kyrkorna var oftast små enkla träbyggnader utan torn. Först under senare del av medeltiden började man bygga av sten, vilket krävde helt annat kunnande och en större ekonomisk insats. I de förhållandevis fattiga smålandssocknarna fortsatte man dock traditionen att bygga i trä. De stenkyrkor som uppfördes var få och tillkom i huvudsak i de rikare bygderna. Någon större byggverksamhet förekom inte under senmedeltiden och århundradena därefter. I stort stod kyrkorna kvar orörda sånär som på nödvändiga underhållsarbeten och reparationer i samband med krig och annan skadegörelse. En kraftigt växande befolkning och nya idéströmningar om gudstjänstrummets utformning skapade under 1700- och 1800-talen nya behov. Nu raserades, med några få undantag, flertalet av de gamla otidsenliga kyrkorna och de som blev kvar utsattes för omfattande omoch tillbyggnader. I en kunglig förordning 1776 föreskrevs att de nya byggnaderna skulle uppföras i sten, vilket också bidrog till att äldre träkyrkor dömdes ut och ersattes. Många av de nya kyrkorna ritades av tidens mest framstående arkitekter knutna till det av Kungl. Majt. inrättade Överintendentämbetet, vars uppgift var att granska förslagen till de stora, ljusa och luftiga kyrkorummen utformade enligt den nyklassicistiska tidsandan. För kyrkorna innebar 1800-talets senare del och tidigt 1900- tal en restaurerings- och ombyggnadsperiod, där nyklassicismens rena formspråk övergavs för skiftande stilimiterande ideal. Med alla medel försökte man anpassa såväl gamla som nya kyrkor till de nya idéerna nygotik, nyrenässans och nybarock. Nya liturgiska och funktionella krav och nya smakriktningar har därefter fortsatt att förändra kyrkorummen in i vår tid. Linköpings stift omfattar idag Östergötlands län, nordöstra delen av Jönköpings län och norra delen av Kalmar län. Kalmar läns del består av Norra och Södra Tjusts kontrakt samt Sevede- Aspelands kontrakt. Här finns omkring 35 kyrkor och 42 begravningsplatser anlagda före 1940 och skyddade enligt lagen om kulturminnen (SFS1988:950). Av dessa är Pelarne (trä) och S:ta Gertrud i Västervik (sten), Tveta (sten/trä), och Törnsfall (tegel/sten) till ursprung bevarade medeltida kyrkor. Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att bränning av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor 5
och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700- talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. I bland annat Västervik och Kalmar finns sådana begravningsplatser. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer påkostade. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl a tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. HJORTEDS KYRKOGÅRD Linköpings stift Fastighetsbeteckning: Hjorteds kyrkogård 1:1 Hjorteds socken, Västerviks kommun, Tjust härad, Kalmar län, Småland Befolkningstal: 1850: 3323 inv, 1880: 4250 inv, 1900: 3992 inv, 1956: 2897 inv, 2003: 1486 inv Sockenbeskrivning Hjorteds socken ligger sydväst om Västervik. Området är skogrikt och har med närmare 70 större och mindre sjöar. Till de större hör Hjorten, Yxern, Långsjön och Skrikgallen. Arkeologiska fynd och lämningar i landskapet visar att det bott människor i området sedan stenåldern. Skogen och sjöarna har alltid varit viktiga för människorna i det här området. Inom socknen har det funnits flera bruk och masugnar t.ex. Falsterbo och Borhult. Falsterbo bruk grundades 1670 av brödrarparen Bauman och de Rees. Familjen Bauman kom att inneha 6
bruket under lång tid, adlades på 1780-talet och tog namnet Lilienstolpe. I Mörtfors fanns från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet ett kopparverk som försågs med råvara från Solstads gruva. Sågverk har funnits bl.a. i Solstadström och Blankaholm. De största gårdarna i socknen är Hjorteds säteri och herrgården Totebo. Dessa liksom flera av bruken i trakten, t.ex. Falsterbo bruk, ägdes under en tid av brukspatron Johan Tillberg som byggde upp en stor förmögenhet i mitten av 1800-talet. Kyrkomiljön Hjorteds kyrka och kyrkogård ligger på en höjd mellan sjöarna Hjorten och Långsjön. Platsen har varit socknens religiösa centrum sedan medeltiden. I närheten av kyrkan, som är från slutet av 1700-talet, stod tidigare en träkyrka. Samhället, med en varierad villabebyggelse, breder ut sig norr om kyrkan. I norr, i direkt anslutning till kyrka, ligger skolhuset som byggdes 1898 och som idag fungerar som församlingshem. Norr om kyrkogården finns också en byggnad som rymmer redskapsbod och personalutrymmen för kyrkogårdsvaktmästarna byggd i början av 1990-talet. Nordväst om kyrkan ligger prästgården Nynäs Hjorteds kyrka Redan under medeltiden byggdes en träkyrka i Hjorted. Den ska ha stått söder om dagens kyrka och revs när den nuvarande kyrkan stod klar 1780. Kyrkan är uppförd med kor i öster och torn i väster. Både exteriört och interiört är kyrkan präglad av nyklassicistiska stildrag. Exteriört har takmaterialet bytts från spån till svartmålad plåt men i övrigt har inga förändringar gjorts. Interiört har flera förändringar utförts. Bl.a. har bänkinredningen bytts ut och läktaren försetts med nya trappor 1901. Den altaruppsats som pryder koret idag tillkom 1893. Trots förändringarna har kyrkan bevarat mycket av sitt ursprungliga uttryck. Kyrkogårdens historik Hjorteds äldsta kyrka ska ha stått söder om den befintliga kyrkan. Det innebär att den måste varit belägen i vad som idag är norra delen av kvarter C och A. I en dunge med äldre lindar i kvarter A finns en stenhäll som ska ha tillhört den gamla kyrkan. Hur Hjorteds medeltida kyrkogård såg ut vet vi inte idag. På kyrkogården finns dock flera äldre vårdar från 1700- och 1800-talen bevarade vilka berättar en del om kyrkogårdens historia. Norr om kyrkan ligger en kalkstenshäll från 1736. Väster om hällen finns en smidesvård från 1782. Den är försedd med en emaljplatta som berättar att vården restes över en man som hette Axel Gillis från Falsterbo bruk född 1697 och död 85 år gammal. Det var troligen vallonska arbetare som kom till de svenska järnbruken under 1700-talet som förde traditionen att smida gravvårdar med sig. De blev en vanligt förekommande typ av gravvårdar, framförallt i anslutning till järnbruken, i slutet av 1700-talet. Axel Gillis vård är inte den enda smidesvården som finns på kyrkogården. Framför tornet i väster är 19 smidesvårdar uppställda. En av dessa, som står ensam på en gräsmatta norr om bårhuset, ska enligt traditionen stå på sin ursprungsplats. Smidesvårdar ska ha tillverkats i socknen så sent som vid sekelskiftet 1900. Tre av smidesvårdarna är försedda med emaljplattor vilka berättar att vårdarna restes över människor från Ankarsums bruk i slutet av 1800-talet. När den nya kyrkan byggdes 1780 krävdes också en förändring av kyrkogårdens utformning. På en översiktsplan över kyrkogården från 1991 har man ritat in gränser för en äldre kyrkogård. Denna omfatta kvarter A och C samt de östra delarna av kvarter D och en mindre del av kvarter B. Kyrkogården har en rektangulär utformning med avhuggna hörn i sydväst och sydöst. Närmast väster om kvarteren A, B och C ligger kvarteren D och E. Studerar man dateringen av de gravar som står i kvarter D och E tyder de på att områdena tagits i bruk under andra halvan av 1800-talet. 7
År 1921 utfördes en utvidgning av kyrkogården i väster vilket innebär att kvarter F, G, I och J tillkom. Eftersom marken sluttar kraftigt fyllde man ut och byggde terrasser. I socknen höll man vid den här tiden kvar vid traditionen att orientera gravarna mot öster. Med de terrängförhållanden som rådde på kyrkogården innebar det att de döda kom att placeras med huvudet nedåt. Uppgifter om hur Hjorteds kyrkogård såg ut vid den här tiden har lämnats av arkitekt Erik Fant. Enligt Fant var kyrkogården vid den här tiden omgiven av ett järnstaket. Staketet var dock i dåligt skick och församlingen uppmanades att plantera en granhäck framför för att dölja det. Om detta gjordes är inte känt. Erik Fants omdöme om kyrkogården är inte nådigt: Ganska ovårdad, har en stor rikedom av gravvårdar, nästan alla från senare tider och av tråkig sort. Undantag däremot bilda en del av smidesjärn, utförda av smeder från Ankarsrums närbelägna bruk. År 1930 besöktes kyrkogården av Manne Hofrén. Han fotograferade då kvarter C som rymde en stor mängd trävårdar. Trävårdarna var ordnade i rader. De flesta vårdarna var i form av kors och flera av dem försökte efterlikna gjutjärnskorsens utformning. Enstaka är vitmålade. Majoriteten var försedda med en emaljtalvla och flera hade också stjärnformade dekorationer i emalj. Hofrén besökte kyrkogården på nytt 1947 och då hade grusgångar anlagts mellan raderna av trävårdar. Området har troligen varit kyrkogårdens linjegravsområde. Hjorteds kyrka har fotograferats vid flera tillfällen i början av 1900-talet och dessa bilder finns bevarade i Berners samling. Bilderna visar delar av kyrkogården och det är därför svårt att få en uppfattning om helheten. En bättre överblick ger flygfoton från 1950. Av dessa fotografier att döma har kvarter A, B, D och E varit köpegravsområden medan kvarter C har rymt köpegravar som varit placerade i ytterkanterna i norr och öster. I övrigt har kvarteret brukats som linjegravsområde. Samma ordning kan man se i kvarteren F och G som förefaller ha rymt linjegravar i kvarterens centrum och köpegravar i ytterkanterna. Det var vanligt att man placerad linjegravar i kvarterets inre med köpegravar i en ram omkring. På bilden ser man också hur kyrkogården utvidgades 1949. Diskussionen om en utvidgning av kyrkogården Inleddes på 1940-talet. Efter en lång debatt där vägverket och hälsovårdsnämnden haft synpunkter tas beslut om en utvidgning i söder. På ett flygfoto från 1950 ser man att det nyanlagda kvarter H redan har tagits i bruk. Bilden visar att de höga tujor som idag står i rygghäckarna i kvarterets västra del redan har planterats. Bilden visar att de flesta kvarteren på kyrkogården har rymt prydligt omgärdade grusgravar. I kvarter C står fortfarande ett stort antal trävårdar även om man nu kan ana att det finns luckor i raderna. Däremot är de grusgångar som fanns i kvarter C 1947 borta. I slutet av 1960-talet påbörjdes en ny diskussion om en utvidgning av kyrkogården. År 1976 får man tillstånd till en utvidgning i väster och 1979 sker den första gravsättningen i området som utgör kvarteren K, L, M, N, O och P. Under 1960-talet började man ersätta gravplatsernas grus med gräs. Den största sammanhängande insåningen av grusgravar, 128 stycken, gjordes efter att man fått länsstyrelsens tillstånd 1984. De häckar som omgärdat gravplatserna togs bort och nya rygghäckar planterades. En minneslund anlades 1991 på sydsidan av en kulle i kyrkogårdens sydvästra hörn. På norra sida av samma kulle anlades 2002 en asklund. 8
L M I F E G J D A P N C B B H H O K Asklund N Karta över Hjorteds kyrkogård. Källa: ATA Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Hjorteds kyrka och kyrkogård är placerade på en höjd vid sjön Hjorten. Kyrkogården sluttar kraftigt mot söder och väster. Utvidgningar som har gjorts kan avläsas i utfyllda terrasseringar. Hjorteds kyrkogård ovanligt stor för att vara en kyrkogård i landsorten. Norr om kyrkan ligger en gravhäll. I övrigt finns inga gravplatser norr om kyrkan. Öster om koret finns flera av kyrkogårdens äldsta stenvårdar. Här vilar bl.a. flera medlemmar ur familjen Tribler på en gravplats omgärdad av ett gjutjärnsstaket och höga tujor. Kvarteren A, B, D och E rymmer kyrkogården äldsta gravar. I kvarter E finns också familjen Tillbergs gravplats omgärdad av en tujahäck samt flera sekundärt uppställda smidesvårdar. I kvarteren F och G finns ett antal grusgravar bevarade samt enstaka gravvårdar som minner om det linjegravsområde som tidigare fanns i kvarteret. Ett mindre sammanhängande linjegravsområde finns också i östra delarna av kvarter H. Ett urngravsområde är ordnat i kvarter O i kyrkogården sydöstra hörn. Kyrkogårdens senaste tillskott är en minneslund och en asklund som ligger på var sin sida om en bergsklack i kyrkogårdens sydöstra hörn. 9
Smidesstaket och trädkrans mot norr. Till höger förråd och personalutrymmen. (KI Hjorted 100) Stödmur, häck och almar i gränsen mellan kvarter B och H. (KI Hjorted 112) Omgärdning I norr: Gjutjärnsstaket på stensockel. Innanför detta är lönnar planterade i nordost och lindar i nordväst. I väster: Gjutjärnsstaket på stensockel. Utanför detta är björkar planterade. I höjd med asklunden slutar staketet och ersätts av en häck av bergtall. I söder: Sjön Hjortens norra strand. I öster: Tujahäck som övergår i ett gjutjärnsstaket. Innanför staketet är lönnar planterade i nordost. Ingångar I norr: Tre ingångar. I öster gjutjärnsgrindar med gjutjärnsstolpar. Därefter en öppning där en sektion av staketet tagits bort. I väster gjutjärnsgrindar med granitstolpar. I väster: Gjutjärnsgrindar med granitstolpar. I öster: Två ingångar med gjutjärnsgrindar med granitstolpar. Vegitation Omgärdning: Björkar i väster samt häck av bergtall. Vid strandkanten växer flera trädslag t.ex. alm, lönn, al, tall och pil. Tujahäck i öster. Trädkrans: Lindar, lönnar och björkar i norr och väster. Övrigt: Kyrkogårdens olika områden avdelas med hjälp av olika träd och häckar. Söder om kvarter B finns måbärshäckar och äldre almar som tillsammans med en stödmur bildar gräns mot kvarter H. Måbärshäckar finns också i flera kvarter. Se kvartersbeskrivningar. En grupp med äldre lindar i kvarter A. Framför tornet bågformad tujahäck. Knuthamlade almar markerar huvudgången i öst-västlig riktning samt en nord-sydlig gång mellan kvarteren F-E och G-D. Äldre rönnar i kvarter E och D samt unga rönnar vid västra ingången. Häckar av bergtall avgränsar gravsättningsområdet i söder och avskärmar asklunden och minneslunden. 10
Gångsystem Grusgångar är utlagda i ett rätvinkligt nät i nord-sydlig och öst-västlig riktning över kyrkogården. En huvudgång i öst-västlig riktning markers med större bredd, knuthamlade almar längs delar av dem samt tydliga korsningar där gångarna möts. Den västra av dessa korsningar avskärmas av en häck av alm och här har bänkar placerats. Runt kyrkan går en grusgång. Gångarna är belagda med ett finkornigt grusmaterial. På grund av höjdskillnaderna finns flera trappor som binder samman kyrkogårdens olika delar. Trapporna har steg av huggen granit. Gravvårdstyper Vårdarna på Hjorteds kyrkogård karaktäriseras av en stor variationsrikedom. De olika kvarteren karaktäriseras av det stil när det gäller gravvårdar som varit rådande då området anlades eller gjordes om. Höga, stående vårdar utmärker framförallt kvarteren A, B, D och E. I övrigt dominerar lägre stående vårdar på kyrkogården. Svart och grå granit är det vanligaste stenmaterialet. Äldsta gravvården är den kalkstenshäll som finns norr om kyrkan och de uppställda smidesvårdarna. Kyrkogården rymmer också flera exempel på vårdar från mitten och slutet av 1800-talet i form av gjutjärnskors, urna i gjutjärn och korskrönta sandstensvårdar med eller utan infälld marmorplatta. De äldsta gravarna finns alla i kvarteren närmast kyrkan. Ett undantag utgör kvarter C som framförallt rymmer vårdar från mitten av 1900-talet. Bilder av kyrkogården visar dock att kvarteret tidigare varit i bruk och alltså gjorts om i mitten av 1900-talet. Två större omgärdade familjegravar finns på kyrkogården. Öster om koret ligger den Triblerska graven och väster om kyrkan, i kvarter E, familjen Tillbergs gravplats. Minneslund Anlades 1991 på sydsidan av en bergklack i kyrkogårdens sydöstra hörn. Minneslunden är en anläggning med många olika perenner och buskar, vattenfall med damm och fontän, grusgång och platser för vaser och ljus avgränsade av smågatsten. På en slipad rund sten finns bibelcitatet Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ till dig o Gud (Psalt 42:2). I närheten av minneslunden finns en bronsstaty av en hjort utförd av konstnären Erik Reimhult. Vid minneslunden finns ett skåp med glasdörrar i vilket en förteckning över dem som gravsatts i minneslunden finns. Asklund På norra sidan av samma bergsklack som rymmer minneslunden finns en asklund. Den anlades 2002 och utmärks med ett kors i trä. Gravplatserna utmärks med små, kvadratiska stenplattor med den dödes namn. Byggnader Bårhuset byggdes troligen i slutet av 1800-talet. Det har putsad fasad och är avfärgad i samma gulrosa nyans som kyrkan. Taket klätt med spån. Idag rymmer det ett mindre altare och bårvagn samt likkyl. I södra väggen finns en rund öppning för den dödes ande. 11
Minneslunden (KI Hjorted 176) Asklund (KI Hjorted 174) Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A och B Allmän karaktär De båda kvarteren omfattar 115 respektive 70 gravplatser. Området rymmer flera av kyrkogårdens äldsta vårdar och karaktäriseras av sina höga stenvårdar i svart granit. I kvarter A är den äldsta graven från 1842 och den yngsta från 2002 medan den äldsta i kvarter B är från 1884 och den yngsta från 2004. Gravarnas ålder varierar i de båda kvarteren men totalt sett dominerar gravvårdar från perioden före 1940. Alla 1900-talets årtionden är dock representerade i området. Båda kvarteren har tidigare varit anlagda med grusgravar men idag är området insått med gräs. Endast en grusgrav, familjen Tribles grav, öster om koret finns kvar. Gravvårdstyper Gravvårdarnas form och material skiftar men intrycket är ändå att området domineras av de höga, stående vårdarna i svart granit. En gravplats är omgärdad av gjutjärnsstaket och höga tujor nämligen familjen Triblers. På familjen Triblers gravplats finns fem gravvårdar vara en gjutjärnsurna, en gjutjärnsvård, och en stenvård av sandsten med marmorplatta. Ytterligare tre gjutjärnskors finns i kvarter A, vara ett är den Lilienstolpska graven. I kvarter B står ett gjutjärnskors, målat i blått och vitt. Det står på en stensockel och restes 1884 över A.P. Andersson. Två stenvårdar av sandsten står öster om koret. Den ena är försedd med en marmorplatta och ska krönas av ett kors som nu ligger avbrutet på stenen. I båda kvarteren anges titlar på många vårdar. T.ex. är flera kyrkoherdar, hemmansägare, lantbrukare, och fabrikörer begravda här. Dessutom finns titlarna kapten, stationsmästare, bruksförvaltare, masmästare och ålderman, handlande, stationsföreståndare, byrådirektör, nämndeman, sjökapten, distriktsveterinär, skräddarmästare, lärarinna och tegelslagare. En ovanlig titel är hävdatecknaren och fil.dr. Ortsnamn förekommer på de flesta stenar. 12
Del av kvarter A. Till höger Lilienstolpska graven och den stenhäll som sägs vara från Hjorteds gamla kyrka. (KI Hjorted 120) Gravvårdar på familjen Triblers gravplats. (KI Hjorted 147) Övrigt I kvarter B har kyrkoherdarna, far och son, Jakob och Johan Östberg sina gravplatser. Jakob Östberg grundade Betania som var en rikskänd skola för dövstumma i Hjorted. Tillsammans med greve Adolphe Stackelberg på Stensnäs, Ukna socken, grundade han också Nordöstra Smålands Missionsförening år 1863. Sonen Johan fortsatte faders arbete för de dövstumma och var en mycket uppskatta kyrkoherde i Hjorted. Här finns också hävdatecknaren och fil.dr. Harald Peterssons grav. Harald Petersson har bl.a. skrivit flera sockenböcker om Hjorted. Han var född i Yxered och dog i Strängnäs 1979. Kulturhistorisk bedömning Kvarter A och B rymmer flera av kyrkogårdens äldsta gravar. De båda kvarteren karaktäriseras av höga, stående vårdar i framförallt svart granit. I samband med nya gravsättningar i området bör hänsyn tas till kvarterens karaktär. Flera gravvårdar i området kräver extra hänsyn. De gjutjärnsvårdar och smidessstaket som finns i området ska införas på församlingens inventarie förteckning. Det kors som står i kvarter B från 1884 är i behov av underhåll. Eftersom det är målat bör församlingen rådgöra med konservator. Också de vårdar som är från mitten av 1800-talet ska föras in på inventarieförteckningen. Den gravvård av sandsten med infälld marmorplatta som står på Tiblerska gravplatsen har fått korset som kröner stenen avbrutet. Detta bör åtgärdas av stenkonservator. Den Triblerska gravplatsen är också den enda av gravplatserna i området som idag är belagd med grus. Grusgravar var tidigare mycket vanliga på Hjorteds kyrkogård och de som finns kvar bör bevaras. 13
Kvarter B från öster. (KI Hjorted 122) Målad gjutjärnsvård från 1884 i kvarter B. (KI Hjorted 150) Kvarter C Allmän karaktär Området karaktäriseras av stående vårdar varav den övervägande majoriteten är låga. Här finns 332 gravplatser. Området har ryggvända rader med mellanliggande häckar frånsett ett mindre område i norra delen av kvarteret. Häckmaterialet består av liguster. Den äldsta vården är från 1922 och den yngsta från 2003. Ett fåtal gravar är från tiden före 1930 och dessa finns främst i de delar av kvarteret som enligt flygfotot från 1950 var köpegravar. Enstaka vårdar i kvarterets västra del kan vara rester av det linjegravsområde som fanns här tidigare. Vårdar finns från samtliga 1900-talets årtionden men man kan se en liten dominans av vårdar från 1960-talet. Gravvårdstyper Eftersom kvarteret är åldersmässigt blandat varierar vårdarns utseende. Här finns inslag av höga, stående vårdar men de låga, stående dominerar. Enstaka liggande vårdar finns också. Stenmaterialet varierar men grå granit dominerar. En av vårdarna är ett vitmålat träkors från 1979. I förhållande till det stora antalet vårdar är titlarna få. De som finns är fyra hemmansägare, tre folkskollärare, två godsägare, lantbrukare, kantor, smidesmästare, banvakt, åkeriägare, skomakare och rättare. Majoriteten av vårdarna anger den dödes hemort. I kvarteret växer enstaka höga tujor. Kulturhistorisk bedömning Kvarter har brukats under en lång tid vilket kyrkogårdens historik och enstaka gravvårdar i kvarteret visar. Idag är området ordnat i ryggställda rader med häckar emellan. Även häckarna förefaller ha tillkommit under 1960-talet. I det fortsatta brukandet av kvarteret bör hänsyn tas till de äldre vårdar som visar på att området har en äldre historia. 14
Kvarter C med bårhuset i bakgrunden. (KI Hjorted 123) Smidesvårdar uppställda väster om kyrkan. (KI Hjorted 157) Kvarter D och E Allmän karaktär Tillsammans med kvarter A och B rymmer området flera av kyrkogårdens äldsta gravar vilket sätter sin prägel på området. Detta gäller framförallt kvarter E som ligger väster om kyrkan. Kvarter D ligger väster om kvarter C. I kvarter E finns 211 gravplatser och i kvarter D 333 gravplatser. Närmast kyrkan i kvarter E står de ålderdomliga smidesvårdarna uppställda. Bakom dem är den Tillbergska graven belägen och intill den finns höga stenvårdar och gjutjärnskors. Även i kvarter D finns de äldsta vårdarna i kvarterets östra del. Längre väster ut står vårdar med modernare utformning och här är raderna ryggställda med häckar av häckoxbär eller måbär emellan. Kvarteren avgränsas i väster av en brant sluttning och en rad knuthamlade almar. Genom områdets västra del går en gång i nord-sydlig riktning. Den äldsta vården i kvarter E är ett gjutjärnskors från 1857 och i kvarter D:s äldsta vård är från 1879. I kvarter E finns en vård med en äldre datering, prosten Palmaers från gravvård från1853. Vården förefaller dock ha gjorts om. Yngsta vård i kvarter E är från 2002 och i kvarter D från 2003. Gravvårdstyper Eftersom kvarteret rymmer vårdar från en lång tidsperiod blir vårdarnas utseende varierande. Stående vårdar dominerar men liggande förekommer också. På den Tillbergska gravplatsen finns främst liggande vårdar. Stenmaterialet är svart eller grå granit. I kvarteret finns flera gjutjärnskors från andra halvan av 1800-talet men också ett modernt gjutjärnskors från 1962 i kvarter D. De titlar som finns är kyrkoherde, prost, disponent, organist, tre folkskollärare, lärarinna, nio hemmansägare, två lantbrukare, smed, köpman, kyrkvärd, änkefru, målarmästare, skogvaktare och stationsföreståndare. Den dödes hemort anges på majoriteten av vårdarna. 15
Kvarter E från söder med smidesvårdar till vänster och Tillberska graven i bakgrunden. (KI Hjorted 128) Gjutjärnsvårdar och tillhöger vård av sandsten, slutet av 1800- talet. (KI Hjorted 130) Övrigt Utanför den Tillbergska graven finns en minnessten över fyra medlemmar ur släkten som inte dött på orten och därför inte gravsatts i familjegraven. Kulturhistorisk bedömning Kvarter D och E bör ha tillförts kyrkogården vid en utvidgning i slutet av 1800-talet och förefaller då ha rymt köpegravar. De båda kvarteren karaktäriseras av en blandning av äldre och yngre gravvårdar. I det fortsatta brukande av området är det viktigt att bevara vårdar från de olika tidsskikt som finns. Smidesvårdarna som står uppställda i kvarter E och de gjutjärnsvårdar som finns i båda kvarteren ska införas på församlingens inventarieförteckning. Detta gäller också stenvårdar från mitten av 1800-talet. KVARTER F, G, I OCH J Allmän karaktär Kvarteren omfattar 125, 175, 24 samt 31 gravplatser. Området tillfördes kyrkogården i samband med utvidgningen 1921. Låga, stående gravvårdar i grå granit dominerar. Gravvårdarna är vända mot öster eller väster. I kvarteren F och G är varannan rad fristående och varannan har ryggställda vårdar utan rygghäckar. Gravvårdarna i kvarter I och J är delade i två rader med en häck av måbär emellan. Den östra raden är ryggställd medan den västra står ett stycke ifrån häcken. Den äldsta gravvården från 1922 finns i kvarter G och den yngsta från 1999 i kvarter F. Gravvårdar från 1930- och 40-talen dominerar tillsammans med vårdar från 1970-talet i kvarter F medan 1930-talet och 1960- och 70-talen dominerar i kvarter G. I kvarter I och J dominerar 1970-talet och enstaka gravar från 1930- och 50-talen förekommer. De inre delarna av kvarter F och G var tidigare linjegravsområden. Runt linjegravarna var köpegravar med grus och omgärdningar placerade. Av dessa grusgravar finns ett fåtal bevarade. Samtliga är symmetriskt placerade med två gravplatser på varje sida utmed huvudgången i öst-västlig riktning. Åtta stycken finns i kvarter F och tio stycken i kvarter G. Flera saknar gravvård. Samtliga grusgravar omgärdas av buxbomshäckar. Gravvårdstyper Stående vårdar dominerar i hela området men enstaka liggande finns. De äldre vårdarna i kvarter F och G är små låga stående eller liggande vårdar av den typ som länge var vanlig på linjegravsområden. Materialet är främst grå och svart granit beroende på om stenen är från 1930-talet eller 1970-talet. Även vårdar av röd granit förekommer. Titlarna är få i området. 16
De som förekommer är hemmansägare i kvarter G, trädgårdsmästare i kvarter I och änkefru i kvarter J. Däremot är det relativt vanligt att ange den dödes hemort. Kvarter G från sydväst. (KI Hjorted 134) Grusgravar kvarter F. (KI Hjorted 132) Kulturhistorisk bedömning Kvarter F, G, I och J karaktäriseras framförallt av gravvårdar från två tidsperioder 1930 och 1970-talet. Sin utformning fick kvarteret på 1960-talet då flertalet av de grusgravar som fanns i kvarteret såddes in med gräs. Grusgravarna som finns kvar i kvarter F och G visar på ett gravskick som fram till 1960-talet var det dominerande på kyrkogården. De bör bevaras som en viktigt del av kyrkogårdens historia. Flera av grusgravarna saknar gravvård och här kan ny gravsättning ske. Hänsyn bör också ta till de linjegravar som finns kvar i kvarter F och G. Ett urval av dem bör bevaras för att visa på en del av kyrkogårdens sociala historia. KVARTER H Allmän karaktär Kvarteret omfattar 323 gravplatser och tillfördes kyrkogården 1949. En vård från 1922 finns i kvarteret och bör vara flyttad hit. Området avgränsas i norr av en stödmur med en måbärshäck och äldre almar mot kvarter B och i söder av stödmur och häck av bergtall. Genom kvarteret går en grusgång i öst-västlig riktning som i öster slutar i en av kyrkogårdens ingångar mot landsvägen. Dessutom går mindre gångar i nord-sydlig riktning från den gamla delen av kyrkogården och vidare ner till strandkanten. P.g.a. nivåskillnaderna sammanbinds gångarna i nord-sydlig riktning av trappor. Söder om kvarterets huvudgång är raderna ryggställda i nordsydlig riktning med vårdarna vända åt öster eller väster. Mellan raderna är rygghäckar av tuja planterade utom längst i öster där häckar saknas. Tujahäcken är formklippt med uppstickande rundlar eller högväxande stammar. I sydväst är en rad gravvårdar ryggställd mot häcken av bergtall och vända mot norr. I det långsmala området norr om gången används en del gravplatser i öster för urngravar som togs i bruk för ändamålet i början av 1970-talet. Gravvårdarna är här vända mot söder. Längst i öster, söder om kvarterets huvudgång, finns ett litet linjegravsområde från 1950-talet. Frånsett vården från 1922 är de äldsta vårdarna i kvarteret från 1953 och den yngsta vården är från 2002. Det är dock vårdar från 1950- och 60-talen som dominerar. Gravvårdstyper Gravvårdarna är främst stående låga vårdar. I öster, på linjegravsområdet är stenarna små och här finns också flera liggande vårdar liksom i urngravsområdet. Flera av vårdarna från 1950- och 60-talen har historiserande drag som tempelliknande överbyggnader. Stenmaterialet är främst grå granit med svart och röd förekommer också. I förhållande till det stora antalet 17
vårdar är titlarna få. De som finns är disponent, kvarnägare, FN-soldat, kontraktsprost, hemmansägare, kantor, teknolog och frisör. Den dödes hemort anges i de flesta fall. Övrigt I kvarter H har konstnären Erik Reimhult, död 1999, sin grav. Han har bl.a. förfärdigat den hjort i brons som står söder om minneslunden och ett krucifix som pryder altaret i Hjorteds kyrka. Kvarter H från väster. (KI Hjorted 143) Ingång till kyrkogården i öster och linjegravar i kvarter H. (KI Hjorted 111) Kulturhistorisk bedömning Kvarteret har p.g.a av sin sena anläggning en tämligen enhetlig karaktär med inslag som utmärker 1950-och 60-talets kyrkogårdar t.ex. rygghäckar och låga, stående vårdar. Sammanhängande linjegravsområden är idag ovanliga på våra kyrkogårdar. På Hjorteds kyrkogård finns ett mindre, sammanhängande område med linjegravar från 1950-talet i kvarterets östra del. KVARTER K, L, M, N, O OCH P Allmän karaktär Området tillfördes kyrkogården 1973. Här finns totalt 383 gravplatser vara flertalet i kvarter M och N. Det är företrädesvis kvarteren i områdets ytterkanter som tagits i bruk medan majoriteten av gravplatserna i kvarter M och N är tomma. I kvarter M och N är rygghäckar av måbär planterade liksom i norra delen av kvarter L. De flesta gravvårdarna är vända åt öster eller väster men i norra delen av kvarter L är de vända mot söder. Den äldsta graven är från 1979 och finns i kvarter L medan den yngsta är från 2001 och finns i kvarter N. På var sida om ingången i väster är en rönn planterad. I söder avgränsas kvarter N av träd och buskar bl.a. tuja, rönn och idegran. Området omfattar också ett urngravsområde, kvarter O, med 116 platser. I urngravsområdet har den första gravsättningen gjorts 1972. Kvarteret avgränsas i söder av häckar av måbär och berberis samt rönnar. Mitt i kvarter O finns ett uppmurat brunnskar i kalksten. Gravvårdstyper Samtliga gravvårdar är stående, låga vårdar. Stenmaterialet är främst grå granit men också röd förekommer. Endast en titel, folkskollärare, finns i kvarter M. Däremot är den dödes hemort angiven på flertalet vårdar. I urngravsområdet finns både små, stående och liggande vårdar. 18
Materialet är vanligen grå eller röd granit. Bland de liggande stenarna finns flera exempel på att man använt naturstenar. Kulturhistorisk bedömning Kvarteren har fått sin utformning efter de ideal som var rådande då kvarteren anlades på 1970-talet. Området karaktäriseras av låga, stående vårdar och rygghäckar. I det fortsatta bruket av området bör den plan som gjordes för området följas. Kvarter N. (KI Hjorted 139) Urngravar i kvarter O. (KI Hjorted 164) 19
KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Hjorteds kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Hjorteds kyrkogård förekommer vanliga titlar såsom lantbrukare och hemmansägare liksom mer ovanliga som masmästare, disponent, tegelslagare, stationsföreståndare och åkeriägare vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar. Hjorteds nuvarande kyrkogård anlades i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1780. Till kyrkomiljön hör kyrkan, kyrkogården och bårhuset liksom fd skolan som idag är församlingshem. Hjorteds kyrkogård är vackert belägen på en höjd vid sjön Hjorten. Det är en stor kyrkogård som utvidgats vid flera tillfällen. Idag kan spåren av kyrkogårdens utveckling avläsas i rester av äldre omgärdningar och kvarterens karaktär. Ett utmärkande drag på Hjorteds kyrkogård är den tydliga kopplingen till järnbruken i socknen. Titlar och ortsnamn på gravvårdarna berättar om brukens betydelse för människorna i socknen. Detta kommer också till uttryck genom de gjutjärnsvårdar, gjutjärnsstaket och smidesvårdar som finns på kyrkogården. Den samling av smidesvårdar som finns på Hjorteds kyrkogård spänner över en lång tid och deras utformning visar på olika stilar som utvecklats. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns flera spår av den långa kontinuiteten på platsen i form av äldre vårdar. Här finns också ett antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staket av smide bör föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med kalkstenshällen från 1736 och vårdarna från 1800-talets mitt. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är trädkransen, smidesstaketet och grindarna samt de knuthalmade almar som växer utmed kyrkogårdens huvudgång och i västra kanten av kvarter E och D. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: Hjorteds kyrkogård tillsammans med kyrkan och bårhuset skapar en värdefull kulturmiljö. Smidesvårdar, gjutjärnskors, gjutjärnsstaket och vårdar från mitten av 1800-talet och äldre ska införas på församlingens inventarieförteckning. Hjorteds kyrkogård har en utvecklingshistoria som än idag går att avläsa i kyrkogårdens struktur. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för varje område. 20
ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetets digitaliserade bildarkiv Lantmäteriet Sockenkyrkoprojektet, Riksantikvarieämbete Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse, Svensk statistisk topografisk uppslagsbok, Landsbygden del I, Uddevalla 1957 Hammaskiöld, Hans m fl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Petersson, Harald (HP), Hjorted I södra Tjust, Västervik, 1970 Petersson, H och Bergström N, Hjorteds kyrka, Vimmerby, 1997 Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt inventarium nr. 216. Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2 Småland och Öland, Uppsala 1993 Åberg, Axel, Hjorted- vad arkiven berättar, Västervik, 1970 Muntliga uppgifter från kyrkovaktmästare Lars Nilsson och kyrkorådets ordförande Bert Green. 21