Inledning 7 KAPITEL 1 Attentatsman och offer 13 KAPITEL 2 Från attentat till pogrom 21 KAPITEL 3 Synagogorna står i lågor 27 KAPITEL 4 Radikalisering av judeförföljelserna i hela landet 31 KAPITEL 5 Utländsk press Storbritannien, Schweiz och Norge 51 KAPITEL 6 Konsekvenserna av Kristallnatten 62 KAPITEL 7 Regeringskonferensen den 12 november 1938 65 KAPITEL 8 Koncentrationsläger, utvisning och utvandring 80 KAPITEL 9 Kyrkans förräderi 98 KAPITEL 10 Från utvandring till folkmord 103 KAPITEL 11 Processen mot Grynszpan i Berlin 1941 42 106 EPILOG Folkmord i ett universellt perspektiv 114 Ordförklaringar 119 Litteratur 120 Förföljelsens kronologi 123 Noter 129
Inledning Natten till den 10 november 1938 stod över 1 400 synagogor, kapell och judiska församlingshus i brand över hela Tyskland och Österrike, följt av vandalisering av tusentals judiska butiker, bostäder och gravplatser. Uppemot 30 000 judar skickades till koncentrationsläger, samtidigt som över 400 människor mördades eller begick självmord 1. Detta ägde rum under Kristallnatten, ett oförargligt, poetiskt namn på den mörkaste natten i judeförföljelsernas moderna historia i Europa. En signal om det som skulle inträffa tre år senare: Förintelsen, utrotningen av Europas judar. Die Endlösung der Judenfrage. Även om en radikalisering av judeförföljelserna var förväntad efter raslagarna i Nürnberg 1935/36, kom pogromen som en chock och väckte stor uppmärksamhet världen över. På samma sätt som nazisterna gav kommunisterna skulden för riksdagsbranden natten till den 28 februari 1933, fick judarna skulden för Kristallnatten. 2 Båda katastroferna fick betydelse för Hitlers strategi gentemot kommunister och judar. Några dagar efter riksdagsbranden beslutade de folkvalda, förutom socialdemokraterna som röstade emot, att ge Hitlers regering diktatoriska fullmakter. Kommunistpartiet hade redan förbjudits. Under våren 1933 blev det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) det enda tillåtna partiet, och alla andra politiska partier upplöstes. Diktaturen var ett faktum. När synagogorna brann 1938 blev Tyskland en terrorstat. Det hade tagit fem år innan det stod klart för en hel värld vad nazisterna hade för avsikter med judarna. Efter maktövertagandet 7 kristallnatten.indd 7 2010-05-07 10.19
K R I S TA L L N AT T E N 1933 försökte Tyskland åtminstone att upprätthålla en rättsstatlig fasad, som för omvärlden till en viss grad dolde diskriminering, bojkott och arresteringar av judar och oppositionella. En lag från april 1933 uteslöt judar från statliga tjänster, med undantag av de som slagits vid fronten under det första världskriget eller hade varit i statens tjänst under åren före krigsutbrottet 1914. 3 För trots den antisemitiska propagandan, hade judarna fortfarande en viss känsla av tillhörighet under den nya tyska regimen. Denna känsla försvann med raslagarna i Nürnberg 1935/36, som fråntog judarna deras medborgerliga rättigheter. Inte långt senare gav staten fritt spelrum åt våld och mord på den judiska befolkningen. Kristallnatten ( The Night of Broken Glass ) 4 var en ren krigsförklaring och det första beviset på nazistatens vilja att begå förbrytelser mot mänskligheten; ett revolutionerande brott mot alla rättstatliga principer. Gällande lag och rätt sattes ur spel och myndigheterna respekterade inte den enskilde medborgarens rätt till skydd mot övergrepp. Efter natten med det krossade glaset från synagogor och butiker, var judarnas existens hotad. Ödet som väntade var koncentrationsläger, landsförvisningar och folkmord. Tragedierna började flera dagar innan synagogorna brann, då 12 000 polska judar fråntogs sina pass och förvisades till en osäker framtid i området vid den polska gränsen. Detta var orsaken till att den 17 år gamle polske juden Herschel Grynszpan den 7 november 1938 gick in på den tyska ambassaden i Paris och avlossade två skott mot legationssekreteraren Ernst vom Rath, som avled två dagar senare. Trots ryktena om att dråparen och offret kände varandra sedan tidigare, utnyttjade den nationalsocialistiska staten attentatet så mycket det gick. På dödsbädden befordrades legationssekreteraren av Hitler till legationsråd av första klassen. Landssorg skulle proklameras med all den dramatik och högtidsprakt som en diktatur kunde uppvisa vid sådana tillfällen. Tyska judar fick skulden för attentatet och anklagades för att stå i maskopi med den internationella judiska rörelsen i kampen mot det nya Tyskland. Nazisterna hade väntat i flera år på det 8 kristallnatten.indd 8 2010-05-07 10.19
I n l e d n i n g rätta ögonblicket att utdela det avgörande slag mot det judiska inflytandet i tyskt kultur- och näringsliv som raslagarna i Nürnberg hade banat väg för. Resultatet blev en av de värsta pogromer som världssamfundet hade upplevt sedan medeltiden. Den 8 november skriver riksministern för propaganda och folkupplysning, Joseph Goebbels, i nazistorganet Voelkischer Beobachter att attentatet är ett nytt bevis för att judendomen uppmanar till krig mot Tyskland. Han påminner om mordet i Schweiz 1936, då den judiske medicinstudenten David Frankfurter i ett hatfyllt angrepp mot den tyska staten 5 tog livet av den schweiziske nazistledaren Wilhelm Gustloff: Vi är i dag med om hur den judiska världspressen försöker rentvå och förhärliga attentatsmannen och misstänkliggöra offret. Vi kommer att minnas namnen på de som hyllar lönnmordet. Skotten på den tyska ambassaden i Paris kommer inte bara att markera en ny tysk hållning i judefrågan, men förhoppningsvis också ge en signal till utlandet om att det endast och allenast är den internationella judendomen som hindrar den mellanfolkliga förståelsen. Alla tyska tidningar har den 8 november och de påföljande dagarna stora uppslag om den judiska sammansvärjningen och proklamerar vilka omfattande repressalier som ska komma. Till och med den borgerliga tidningen Deutsche Allgemeine Zeitung stöder den radikala antisemitiska linjen: Ingen bör tvivla på att attentatet på ambassaden i Paris kommer att få de allvarligaste följder, inte bara för tyska judar, men också för de utländska judarna i Tyskland. Den slutliga uppgörelsen med judarna stod ännu inte för dörren. Strategin 1938 gick i första hand ut på att utesluta judarna från tysk industri, bankväsen och näringsliv och reducera den judiska befolkningen genom påtryckningar om utvandring och ett framtvingat överlåtande av förmögenhet och egendom. Ett viktigt led i den antijudiska politiken var att förstärka den misstämning och skepsis mot judarna som redan fanns i rikt mått hos befolkningen. 9 kristallnatten.indd 9 2010-05-07 10.19
K R I S TA L L N AT T E N I januari 1937 rekommenderade judesektionen i den nationella säkerhetstjänsten (SD) att man skulle utnyttja skepsisen till att väcka folkets vrede. Det ansågs vara det mest effektiva medlet för att lösa judefrågan. Det finns övertygande exempel på att det redan långt före pogromnatten mellan den 9 och 10 november fanns en bred acceptans hos den tyska befolkningen för en radikalisering av judepolitiken. Att väcka folks vrede handlade om att välja rätt strategi i rätt ögonblick. Två viktiga konferenser under en period på tre till fyra år, avslöjade nazisternas avsikter med den judiska befolkningen. Först regeringskonferensen i Berlin den 12 november 1938, där man fattade beslut om ekonomiska tvångsingrepp, social isolering, begränsad rörelsefrihet och fortsatta påtryckningar om emigration från tyska områden. Längre fram Wannsee-konferensen i Berlin den 20 januari 1942, då judeutrotningarna i Europa planerades. Under tidsrymden mellan dessa två konferenser blev alla medel tillåtna i kampen mot judarna: utplundring, våld, trakasserier, terror, tortyr och mord, innan Förintelsen sattes i verket som det stora brännoffret. Påståendena om att den 17 år gamle Herschel Grynszpan var hantlangare åt en judisk sammansvärjning mot stormakten Tyskland, faller på sin egen orimlighet. En utbredd åsikt är att Grynszpan tog hämnd på familjens vägnar, för att de i slutet av oktober samma år hade tvångsdeporterats från Hannover till ett ingenmansland vid den polska gränsen. Herschel Grynszpan och diplomaten Ernst vom Rath skall ha lärt känna varandra i homosexuella kretsar i Paris. Falska löften om att hjälpa Grynszpan och hans föräldrar med utresetillstånd kan ha gjort vom Rath till ett offer för en hämndaktion. 6 Efter arresteringen ställdes Herschel Grynszpan först inför rätta i Paris och senare i Berlin. Rättegången vid den beryktade folkdomstolen i Berlin skulle ursprungligen påbörjas under hösten 1941, men sköts upp till våren 1942 på grund av rättsliga tvistigheter. Processen betecknades som en rättshistorisk skandal och blev 10 kristallnatten.indd 10 2010-05-07 10.19
I n l e d n i n g ett bittert nederlag för Goebbels propagandaapparat, samt för utrikesdepartementet under ledning av utrikesminister Joachim von Ribbentrop. Heidelberg/Stavanger januari 2009 Öyvind Foss 11 kristallnatten.indd 11 2010-05-07 10.19