500 meter GOTLAND.. Väskinde

500 meter GOTLAND. Väskinde 4

A5, A4, A3 A9 A2 A1, A10 20 meter 13

BRANDGRAVAR FRÅN VÄSKINDE Osteologisk analys av ben från anläggningarna 2, 4, 5, 6 och 9. Gotland, Väskinde socken, RAÄ 65, Gellungs, S:12 och Prästgården 1:1 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för Arkeologiska undersökningar UV-mitt, Stockholm Berit Sigvallius Osteolog December 2005 30

Osteologisk analys av brända ben från Gotland, Väskinde socken, RAÄ 65, Gellungs, S:12 och Prästgården 1:1 Analysen har utförts på uppdrag av antikvarie Ann-Marie Pettersson, Länsmuseet på Gotland. Den har utförts av osteolog Berit Sigvallius, Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV-mitt, Stockholm, i december 2005. MATERIAL Benmaterialet består huvudsakligen av brända ben, men även några enstaka fynd av obränt material finns. Den totala vikten uppgår till 1121,1 gram varv 6,4 gram är obränt, resten bränt. METOD Benen har identifierats genom okulär undersökning och med hjälp av en komparativsamlig av kända skelett. Människorna Könsbedömningar Könsbedömningen på människa har gjorts på skelettets robusticitet. Åldersbedömningar Åldersbedömningar på vuxna individer har gjorts på skalltaksfragmenten efter Gejvall (opubl.). Detta är en mycket grov metod som ger vida åldersintervall p.g.a. den individuella variationen i kranieväggens utveckling. Hänsyn har tagits till tre olika variabler: suturernas grad av sammanväxning, det porösa mittskiktets (diploë) omfattning samt tjockleken på de båda kompakta ytterskikten (tabula interna och externa). Individerna delas in i olika ålderskategorier: adultus = 18-44 år, maturus = 35-64 år och senilis = 50-89 år. Ålderskategoriernas gränsvärden har satts efter Sjøvold (1978), med en modifiering av den högsta åldersgränsen från 79 år till 89 år (Sigvallius 1994). Dessutom finns det individer som inte kunnat placeras i någon av dessa åldersgrupper, det har endast kunnat avgöras att de är vuxna. Åldersintervallet ligger då mellan 18 och 89 år där den undre gränsen är den vid vilken skelettet tidigast kan anses vara fullt utvecklat medan den övre gränsen är en teoretisk övre gräns för livslängden. Utöver dessa kategorier finns dessutom överlappningar mellan de olika grupperna i de fall då tveksamhet rått. De ben som använts för åldersbedömning är främst hjässbenen (ossa parietalae), men också pannbenet (os frontale) har använts. Utslagsgivande för åldersbedömningen har varit sammanväxningen i suturen mellan pannben och hjässbenen (sutura coronalis) samt mellan hjässbenen (sutura sagittalis) (Perizonius 1984). Klassificering av åldersgrupperna Adultus: En individ har bedömts höra till ålderskategorin 18-44 år i de fall då suturerna ännu varit helt öppna, då diploës omfattning varit 1/3 av den totala skalltakstjockleken och då båda tabulae varit tämligen liktjocka. Maturus: Till åldersgruppen 35-64 år har individen ansetts tillhöra om suturernas sammanväxning påbörjats i tabula interna och om diploës omfattning varit mer än 1/3 av den totala skalltakstjockleken och tabula interna varit tunnare än tabula externa. Senilis: Till åldersgruppen 50-89 år har individen ansetts höra om sutursammanväxningen har varit framskriden i tabula externa, d v s endast mindre spår av suturerna kunnat iakttagas, om diploës omfattning varit mer än 1/3 av den totala skalltakstjockleken och om båda tabulae varit tunna. Övriga åldersindelningar: Kombinationer mellan dessa olika kriterier har resulterat i åldersbedömningar över kategorigränserna. Så kan en del individer åldersbedömas till 18-64 år och andra till 18-89 år. Även åldersbedömningen 35-89 år kan förekomma. 31

Djuren Antalet individer av de olika djuren är alltid det minsta antalet individer. Det är väsentligt enklare att avgöra om en djurart finns i materialet, än att avgöra om det finns fler än en individ (vilket för övrigt även gäller för människa). För att kunna avgöra om graven innehåller fler individer av en art, måste dubblerade ben påträffas, eller ben där en väsentlig åldersskillnad kan påvisas. Med tanke på hur väl krossat materialet är, och hur mycket av materialet som gått förlorat, är sannolikheten för att påträffa sådana bevis inte särskilt stor, även om det finns fler än en individ av arten i graven. Det minsta antalet individer får inte förväxlas med det verkliga antalet individer, vilket är antingen större än eller lika med det minsta antalet. Resultat Totalt har drygt 250 gram ben kunnat identifieras, d.v.s. 22,5 % beräknat på totalvikten (Tabell 1). Fem eller sex individer av människa har kunnat identifieras: en individ vardera i anläggning 3: B1 och anläggning 9: B7, två individer (en kremation och en rest av skelettgrav) i anläggning 4: B2 och F2, och en eller två individer i anläggning 5: B4 och B5. I fem fyndenheter har djurben påträffats (Tabell 1): en hund, en katt, två till tre hästar och eventuellt även nötkreatur. I anläggning 4 finns en orörd kremation (B2) och dessutom ett obränt skalltaksfragment (F2) av människa. Man kan tänka sig att en äldre skelettgrav blivit förstörd av en senare kremation och att endast ett ensamt skalltaksfragment blivit kvar. Det är också tänkbart att detta kommer från en senare begravning men att bevarandeförhållandena varit så dåliga att endast ett fragment återstår. Skalltaksfragmentet är nött och relativt dåligt bevarat. Kremationens förbränningsgrad varierar högst avsevärt, med vissa mycket väl förbrända och andra mycket dåligt brända fragment. Ett mellanting mellan de båda ytterligheterna finns bland skalltaksfragmenten av människa. Av dem är nio fragment dåligt förbrända: åtta blåtonade och ett nästan brunaktigt, d.v.s. nästan obränt. De mycket dåligt förbrända benfragmenten som kunnat identifieras kommer från häst och de mycket väl förbrända från människa. Anläggning 5 innehåller två gravgömmor som arkeologiskt uppfattas som troligen orörda. Osteologiskt kan det inte bevisas vare sig att det är samma eller att det är olika individer i de båda fyndenheterna, här får arkeologiska data avgöra. Det finns emellertid ingenting som talar mot att det skulle vara en enda begravning uppdelad på två enheter. Kremeringsgraden är lika speciell som i anläggning 4; dels förekommer mycket väl förbrända fragment, dels mycket dåligt förbrända, nästan bara hårt svedda ben med delvis obrända delar. Nästan inga fragment som befinner sig mitt emellan i förbränningsgrad har påträffats, de enda sådana är fyra fragment av hjässben (parietale) av människa som alla är blåtonade. Tabell 1: Sammanställning av benfynden Människa Hund Katt Häst Nöt/Häst Anl B/Fnr Tot vikt Id vikt kön ålder Id gr Id fr gr fr gr fr gr fr gr fr Br Obr 2 8 0,0 0,0 3 1 100,1 25,9 18-64 18,3 15 5,2 4 2,4 1 X 4 2 538,2 123,0 18-44 120,5 73 0,4 1 2,1 2 X 4 Fynd 2 3,1 3,1 18-89 3,1 1 X 5 3 2,8 2,8 2,8 3 X 5 4 127,7 10,1 18-89 3,4 2 6,7 4 X X 5 5 326,7 86,2 M? 35-89 66,1 27 20,1 8 X 6 6 1,9 0,0 X 9 7 20,6 1,3 18-89 1,3 2 X S:a 1121,1 252,4 5-6 ind 212,7 120 5,2 4 0,4 1 28,9 14 5,2 4 Identifieringsgrad 22,5 % beräknat på vikt 32

DISKUSSION Både anläggning 4 och 5 uppvisar märkliga detaljer. Båda innehåller väl och dåligt förbrända benfragment samt ett litet fåtal blåtonade fragment som kan betecknas som mitt emellan. Vid analysen delades fragmenten upp i olika förbränningsgrad och det visade sig att i båda gravarna är människan väl förbränd och de dåligt förbrända benen som kunnat identifieras kommer från häst. De blåtonade fragmenten kom från människans skalltak i båda gravarna. De blåtonade fragmenten hörde i det ena fallet troligen från hjässben, i det andra har det inte kunnat avgöras vilket av skallens ben det var fråga om (se katalogen). En sämre förbränning av det här slaget kan åstadkommas om kroppen placeras direkt på marken och bålet byggs ovanpå. De delar av kroppen som ligger närmast marken kommer då att bli sämre förbrända än övriga delar. Det är en trolig förklaring till de blåtonade fragmenten, men de dåligt förbrända hästbenen kan inte förklaras lika lätt. Man kan fråga sig om människorna och hästarna verkligen bränts på samma bål och i så fall hur de har varit placerade på bålen. Den mest troliga förklaringen är att hästarna bränts för sig och människorna för sig. I anläggning 4 finns två fyndenheter, B2 och F2, där B2 är kremationen och F2 ett obränt ben. Det sistnämnda är ett skalltaksfragment av människa och fyndet måste följaktligen betecknas som en egen begravning. Den kan vara äldre än kremationen och därmed ha blivit förstörd när den kremerade individen begravdes, den kan också vara yngre, grundare nergrävd och sämre bevarad av den anledningen. I anläggning 5 finns två fyndenheter, B4 och B5, som båda betecknats som troligen orörda gravgömmor. De båda fyndenheterna uppvisar stora likheter. Fragmenteringsgrad och förbränning är likadan i båda fyndenheterna, människobenen är väl förbrända och hästbenen är dåligt förbrända. Det kan mycket väl vara samma begravning delad på två olika fyndenheter, exempel på en sådan hantering finns från ett fåtal gravfält tidigare (Sigvallius 1991 och 2003). Det svåra är emellertid att verkligen bevisa att det är samma eller att det är olika individer. Några sådana bevis finns inte i det här fallet och därför är det även fullt möjligt att det handlar om två gravar. Med tanke på den udda hanteringen av hästen/hästarna skulle jag ha sagt att det var samma grav, om det inte hade varit för att detta fenomen även finns i anläggning 4, B2. Det går inte att avgöra om anläggning fem innehåller en eller två människor och en eller två hästar och det kan följaktligen inte uteslutas att det finns två begravningar i anläggning 5, en i B4 och en i B5. REFERENSER Perizonius W.R.K. (1984) Closing and non-closing sutures in 256 crania of known age and sex from Amsterdam (AD 1883-1909). Journal of Human Evolution, 13. Sigvallius, B. (1994): Funeral Pyres. Iron Age Cremations from North Spånga. Thesis and Papers in Osteology I. Stockholms Universitet. Sjøvold T. (1978) Inference concerning the age distribution of skeletal populations and some consequences for paleodemography. Anthrop. Közl. 22, 99-117 Opublicerade rapporter Sigvallius B. (1991): Osteologisk analys av brandgravsmaterialet från fornlämning 41, prästgården 1:1, Björklinge socken, Uppland Sigvallius B. (2003): Linköpings flygplats. Osteologisk undersökning av det kremerade benmaterialet från RAÄ 17-19, 123, 125 och 267 i Vårdsbergs socken, Östergötland. 33

KATALOG Osteologisk analys av brända ben från Gotland, Väskinde socken, RAÄ 65, S:12 och Prästgården 1:1 Anläggning: 2 Bennummer: 8 En påse sand. Inte ett enda benfragment har påträffats trots undersökning under mikroskop. Anläggning: 3 Bennummer: 1 - Störd/skadad gravgömma 100,1 gram rena brända ben varav 25,9 gram (26 %) kunnat identifieras. Mycket ojämnt förbrända; från helt vita till blåsvarta fragment. Människa (Homo sapiens): (18,3 g) En individ i åldersgruppen adultus - maturus (= 18-64 år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 6 fragment (calvarium) Ryggrad 1 fragment (vertebra thoracica) Lårben 8 fragment (femur diafys sin/dx varav två fr med linea aspera) Hund (Canis familiaris): (5,2 g) Identifierade fragment från: Ryggrad 4 fragment (atlas 2 fr, ospecificerade vertebrae 2 fr) Nöt/Häst (Bos taurus/equus caballus): (2,4 g) Identifierat fragment från: Ryggrad 1 fragment (vertebra cervicale) Anläggning: 4 Bennummer: 2 Gravgömman troligen orörd 120,5 gram brända ben varav 123,0 gram kunnat identifieras. Mycket ojämnt förbrända fragment; benen av människa är helt vitbrända, av hästen knappt mer än hårt svedda. Människa (Homo sapiens): (120,5 g) En individ i åldersgruppen adultus (= 18-44 år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 50 fragment (calvarium) Nio fragment av hjässben (parietale) är dåligt förbrända. Alla är blåtonade och ett är till och med brunaktigt, d.v.s. knappt mer än svett. Individen har alltså legat direkt på, eller mycket nära, marken vid kremeringen. Vilken sida som varit vänd neråt har ej gått att avgöra. Underkäke 1 fragment (mandibula) Ryggrad 4 fragment (vertebrae thoracicae 3 fr, ospecificerad vertebra 1 fr) Revben 4 fragment (costae) Överarmsben 2 fragment (humerus sin/dx diafys) Strålben 1 fragment (radius sin/dx diafys) Armbågsben 1 fragment (ulna sin/dx diafys) Lårben 8 fragment (femur sin/dx diafys) Skenben 2 fragment (tibia sin/dx diafys) Katt (Felis catus): (0,4 g) Identifierat fragment från: Bäckenben 1 fragment (os coxae) Häst (Equus caballus): (2,1 g) Identifierade fragment från: Över/underkäke 1 fragment (maxilla/mandibula) Ryggrad 1 fragment (axis) Anläggning: 4 Fyndnummer: 2 3,1 gram obränt ben, identifierat. Ett nött fragment. Människa (Homo sapiens): (3,1 g) En vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kan bedömas. Identifierat fragment från: Skalltak 1 fragment, troligen hjässben (calvarium, troligen parietale) Kommentar: I anläggning 4 finns en intakt brandgrav (B2) samt rester av en förstörd skelettgrav (F2). Anläggning: 5 Bennummer: 3 Ytliga fynd 2,8 gram obrända ben, identifierade. Nöt/Häst (Bos taurus/equus caballus): (2,8 g) Identifierade fragment från: Ryggrad 1 fragment (ospecificerad vertebra, ofuserad epifysskiva) Revben 2 fragment (costae) 34

Anläggning: 5 Bennummer: 4 Gravgömman troligen orörd 127,7 gram ben varav 0,5 gram är obrända, resten brända. 10,1 gram brända ben har kunnat identifieras. Mycket ojämnt förbrända; från helt vita till blåsvarta fragment. Människa (Homo sapiens): (3,4 g) En vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Strålben 1 fragment (radius sin/dx diafys) Lårben 1 fragment (femur sin/dx diafys) Häst (Equus caballus): (6,7 g) Identifierade fragment från: Bäckenben 3 fragment (os coxae) Lårben 1 fragment (caput femoris sin/dx) Kommentar: De benfragment som identifierats till människa är väl förbrända medan benen av häst är dåligt förbrända. Anläggning: 5 Bennummer: 5 Gravgömman troligen orörd 526,7 gram brända ben varav 86,2 gram kunnat identifieras. Mycket ojämnt förbränt; från helt vita till brunsvarta fragment. De senare är extremt dåligt förbrända, vissa är närmast svårt svedda. Människa (Homo sapiens): (66,1 g) En man? i åldersgruppen maturus senilis (= 35-89 år). Könsbedömningen utförd dels på skelettets robusticitet, dels på mätningar på ett fragment av strålben. Robusticiteten är vanligen inte användbar för könsbedömning, men de här påträffade benfragmenten är extremt kraftiga, framförallt fragmenten av lårben och skenben. Måttet på strålbenet (mått 4, Gejvall 1948) är inte heller något säkert könskriterium och det mått som tagits ger inte något helt övertygande resultat. Ändå är det mest troligt att graven innehåller en man. Identifierade fragment från: Skalltak 4 fragment (calvarium) Dåligt förbrända med vitbrända yttersidor (tabula interna och externa) men blåsvarta i mellanskiktet (diploë). Kranium 1 fragment (temporale med porus acusticus) Överkäke 1 fragment (maxilla) Revben 1 fragment (costae) Överarmsben 1 fragment (humerus sin/dx diafys) Strålben 1 fragment (radius sin/dx diafys) Diafysens väggtjocklek 3,0 mm (mått 4, Gejvall 1948) = man? Armbågsben 3 fragment (ulna sin/dx diafys) Bäckenben 1 fragment (os coxae) Lårben 5 fragment (femur sin/dx diafys varav ett med trochanter minor) Knäskål 1 fragment (patella) Skenben 7 fragment (tibia) Häst (Equus caballus): (20,1 g) Identifierade fragment från: Ryggrad 3 fragment (ospecificerade vertebrae) Bäckenben 1 fragment (os coxae) Mellanfotsben 4 fragment (metapodium) Kommentar: Samtliga hästben extremt dåligt förbrända. Alla ben av människa väl förbrända utom de fyra skalltaksfragmenten. Troligtvis kommer de från hjässben (parietale), de är dock alltför små för att säkert kunna identifieras. SLUTSATS: Det kan inte bevisas vare sig att det är samma eller olika individer i B4 och B5. Inga dubbletter av något ben har påträffats. Med tanke på utseendet; förbrännings- och fragmenteringsgrad, är det fullt möjligt att benen härrör från endast en begravning, om inte arkeologiska data talar däremot. Anläggning: 6 Bennummer: 6 Benfynd nära kantkedjan, graven ej utgrävd 1,9 gram brända ben, allt oidentifierat. Anläggning: 9 Bennummer: 7 - Rest från bortodlad grav/gravar. 20,6 gram rena brända ben varav 1,3 gram kunnat identifieras. Alla fragment utom två är väl förbrända. Människa (Homo sapiens): (1,3 g) En vuxen individ (= 18-89 år) vars kön ej kan bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 2 fragment (calvarium) 35

Arkeologisk undersökning. Gotland, Väskinde socken, S:12 m.fl., RAÄ 65:1. Länsstyrelsens dnr 431-5758-04. Anl nr Ben nr Material Vikt, gram Identifierade 3 1 Br ben 101 Människa, hund, häst/nöt 4 2 Br ben 538 Människa, katt, häst 5 3 Obr ben 3 Nöt/häst 5 4 Br ben, obr ben 128 Människa, häst 5 5 Br ben 327 Människa, häst 6 6 Br ben 2 Oid 9 7 Br ben 21 Människa 8 Utgår 4 9 Obr ben 3 Människa 36