Fukushima med egna ögon

Reseberättelse Säkerhet, YG21, 2015-10-26 Joachim Thorn, Marie Junell, Cecilia Nilsson Fukushima med egna ögon Gruppen Säkerhet besökte Fukushima Daiichi och Daini samt de evakuerade områdena. Reseberättelsen har även publicerats i nyhetsbrevet Kärnkraft i vår omvärld (www.elforsk.se). Deltagare på resan Staffan Bram Ringhals Stefan Hjelm ÅF Kimmo Halonen FKA Marie Junell OKG Cecilia Nillsson OKG Henrik Sundell FKA Jim Tengsjö Westinghouse Joachim Thorn Vattenfall Tanke bakom resmål och koppling till vårt tema Syftet med resan är att besöka Fukushima Daiichi kärnkraftverket och genom studiebesök fördjupa våra kunskaper om haveriet. Besöket ska inkludera träff med ansvariga på verket, bland annat verkets vice VD (deputy chief decommissioning officer) samt annat personal som arbetar med daglig drift. Målsättningen är att också träffa anställda som jobbade på verket under haveriets akuta skede. Vilka vi får träffa kan dock ändras beroende på daglig situation och omständigheter. Besöket kommer också att inbegripa

närmare undersökning av själva siten och byggnaderna som är tillgängliga samt byggnader där anställda tillbringar tid under sitt arbete på verket. Ett föredrag om själva olyckan kommer också att anordnas av TEPCO personal. Besöket ska ta ett dygn i anspråk. Alternativt om mer tid är tillgänglig så kommer vi också att anordna en träff med våra kollegor från YG Japan samt/eller ett besök till Onagawa (verket som var närmare jordbävningens epicentrum) verket. Besöksprogrammet på Fukushima Daiichi är inte detaljpreciserat än och förväntas bli mer detaljerat någon månad innan själva besöket. Innehållet kan dock förändras beroende på omständigheter. Fukushimaolyckan i Japan är en stor händelse i kärnkraftshistoria och har haft en stor bäring på kärnkraftssäkerheten världen över. Precis som i alla andra länder som nyttjar kärnkraften så har också svenska kärnkraftsföretag ställt sig inför utmaning att förbättra säkerheten genom att ta vara på ny kunskap som denna tragiska händelsen har gett oss. Det återstår dock mycket att lära sig och kunskapen av detta som har hänt behöver förbättras. YG säkerhetsgruppen ser sitt besök som ett led i detta arbete. Genom detta besök kommer vi att sträva efter att som ambassadörer för svenska kärnkraften knyta kontakter med våra japanska kollegor och lära oss så mycket som möjligt om olyckan, hur det har gått till, hur var det att jobba på verket då och hur är det att jobba där nu. Dessa nyvunna kunskaper tänker vi ta hem och på det sättet förhoppningsvis förbättra säkerheten hemma hos oss. Slutligen så anser vi att detta besök kommer att fördjupa vår insikt om vikten av kärnkraftsäkerheten genom att ge oss tillfälle att bekanta oss med konsekvenser som kan drabba samhället som följd av en kärnkraftsolycka samt utmaningar som måste lösas när detta har hänt. Därmed är vi övertygade att denna resa kommer att vara värdeful för såväl oss som individer som för våra företag och i förlängingen Sveriges kärnkraftsindustri. Reseberättelse - Reportage från Fukushima Detta är ett reportage om tsunamins förödande effekter men också om det hopp som människor i den drabbade regionen känner. Kulturkrockar och skillnader mellan Japan och Sverige samt förutsättningarna för att återstarta kärnkraftverken berörs också i texten. Bakgrund Den 11 mars 2011 inträffade en jordbävning i havet 130 kilometer från Japans östra kustremsa. Skalvet

omnämns ofta som Den stora östjapanska jordbävningen (Higashi nihon daishinsai). Det var det kraftigaste skalv som någonsin registrerats i Japan. Epicentrum nådde en magnitud på 9 på richterskalan. Vid Fukushima uppmättes skalvet till 6. Jordbävningen fick till och med skyskraporna i Tokyo drygt 200 kilometer därifrån att börja svaja. Jordbävningen ledde till strömavbrott, varpå reaktorerna vid Fukushima Daiichi och Daini snabbstoppades och försörjdes med reservkraft (dieselgeneratorer). Omkring 45 minuter efter att reservsystemen aktiverats slog en 15 meter hög tsunami in med full kraft över anläggningarna. Vattenmassorna bröt igenom portarna till hallen där dieselgeneratorerna vid Fukushima Daiichi var placerade och gjorde dem obrukbara. Därmed återstod inte mer än några timmar innan härdsmältor och explosioner skulle ödelägga tre av anläggningens fyra reaktorer. Världen glömmer förmodligen aldrig de spektakulära bilder som kablades ut när reaktorbyggnaderna exploderade på grund av den vätgas som läckt ut till de ovanliggande reaktorhallarna. Dag 1 Fukushima Dai-ichi Dagen inleddes med drygt 40 minuters taxiresa från de centrala delarna av Iwaki, en stad med en befolkningsmängd som motsvarar Malmös, på den Japanska östkusten några mil från Fukushimaverken. Till Iwaki evakuerades ett stort antal människor från byarna närmast Daiichi efter tsunamin och haverierna. Resan gick till J-Village, ursprungligen uppförd som träningscenter för det Japanska landslaget i fotboll men som efter olyckan tjänat som verksamhetscentrum för den arbetsstyrka som arbetar med att sanera de kontaminerade områdena kring de havererade kärnkraftverken. J-Village ligger 20 kilometer söder om Fukushima Daiichi och är också porten in till de evakuerade och avstängda områdena som inte får beträdas utan tillstånd. Mr. Kawaii, vice vd på det relativt nybildade företaget FDEC (Fukushima Daiichi Decontamination and Decommissioning Engineering Company), hälsade YG-gruppen välkommen. Han inledde med att beklaga olyckan som han menade skadat anseendet för kärnkraften inte bara i Japan utan även i övriga världen. Efter en inledande informationsfilm transporterades därefter YG-gruppen med buss till Daiichi. Inför inträdet till det kontrollerade området fick gruppens medlemmar endast ta på sig en väst med plats för dosimetrar samt skoskydd för skorna och ett klassiskt Japanskt munskydd. Efter att ha passerat inpasseringsbyggnaden och säkerhetskontrollen transporterade en annan buss deltagarna runt det avspärrade området.

Reaktorblock 4 och dess nya sarkofag, från baksidan. Foto: TEPCO På anläggningsområdet finns idag en platå med en mängd olika tankar och cisterner. Dessa används för lagring av det kontaminerade kylvattnet som hela tiden cirkulerar i de skadade reaktorernas inneslutningar. Ungefär 320 kubikmeter kylvatten per dag måste pumpas in i inneslutningarna för att kyla härdresterna. Samtidigt sker en inträngning in i reaktorbyggnaderna av stora mängder grundvatten som också måste tas om hand och renas. Det är därför inte konstigt att så många vattentankar behövs på sajten. Det mesta av vattnet har numera renats i speciella reningsanläggningar, med både kemiska (exempelvis fällning) och mekaniska (exempelvis membran) metoder. Den enda radioaktivitet som nu i princip återstår i vattnet är tritium ( 3 H). Men i dagsläget finns ingen riktigt bra reningsmetod för tritium, åtminstone i inte i industriell skala. Det finns nu totalt 521 000 kubikmeter vatten som förorenats av tritium (~500 kbq/l) och ytterligare 153 000 kubikmeter vatten som innehåller bland annat strontium (~5 MBq/L) som lagras på anläggningen. Detta kan jämföras med den naturliga förekomsten av tritium i havsvatten som är som mest 0,4 Bg/L. WHO:s gräns för tritium i dricksvatten är dock 10 kbg/l. Sammanfattningsvis handlar mycket av arbetet på Daiichi nu om att rena det kontaminerade vattnet, förhindra att grundvatten tränger in i reaktorbyggnaderna eller ut från de tankar där det förorenade vattnet förvaras. Två metoder som används och kommer att användas alltmer för att minska intaget av grundvatten är att pumpa förbi vattnet genom brunnar nära reaktorerna (installerat) samt uppförandet av en ogenomtränglig isvall. Vid YG-gruppens besök släpptes för första gången det renade och kontrollerade grundvattnet ut i havet. På nedre platån finns de fyra havererade reaktorblocken. Känslan när man passerar 10-20 m från de havererade reaktorerna är futuristisk. Man är mycket nära tre härdsmältor, dosraten är relativt låg (se nedan). Först passerades reaktorblock fyra, som var under revision när jordbävningen inträffade och allt bränsle var placerat i bränslebassängen. Bränslet var dock kylt och täckt under olyckans händelseförlopp, även om temperaturen i bassängen under en kortare tid var förhöjd. Trots detta förstördes reaktorhallen, vilket TEPCO förklarar med att vätgas läckte in från det skadade reaktorblock 3 via den gemensamma

utsläppsskorstenen. Numera har man byggt en solid sarkofag 1 över reaktorblocket och samtliga 1 535 bränslepatroner som fanns i bränslebassängen vid tidpunkten för jordbävningen är bortforslade. Därmed återstår egentligen bara en konventionell rivning av blocket. Reaktorblock 3 såg på utsidan helt annorlunda ut jämfört med block 4, även om reaktorhallen även här förstördes helt av en vätgasexplosion. Reaktorhallens skal och skräp efter explosionen har forslats bort, men det finns inget heltäckande skydd som på reaktorblock fyra. Här planeras för ett skydd och en bränslehanteringsanläggning för att kunna ta bort bränsle (i reaktorbassängen och bränslerester i inneslutningen) samt skräp och annat radioaktivt material i reaktorhall och inneslutning. Planen är att sarkofagen över reaktorblock tre ska vara färdigställd 2017 och därefter ska det använda bränslet i bassängen (566 bränsleelement) börja forslas bort. När vi i bussen passerar reaktorblock 2 ser det ut som det inte har skadats alls. Det är svårt att förstå att en härdsmälta har inträffat innanför de helt intakta betong- och plåtväggarna. På detta block inträffade ingen vätgasexplosion trots att det är troligt att vätgas har läckt in till reaktorhallen på samma sätt som vid block 1 och 3. TEPCOs teori är att vätgasexplosionen på block 1 fick avblåsningsluckorna på reaktorhallsväggen att öppnas så att vätgasen kunde flöda ut från reaktorbyggnaden och spädas ut i omgivningen. Numera är dessa luckor stängda för att förhindra eventuell spridning av radioaktivitet från blocket. På detta block ska inom en snar framtid den övre delen reaktorbyggnaden rivas. Detta för att kunna bygga en ny bränslehanteringsanläggning och ta bort det använda bränslet (615 bränsleelement) samt härdrester. Reaktorn i block 1 var den som skadades först när utläckande vätgas exploderade. En sarkofag byggdes redan 2011 över reaktorbyggnaden. Anläggningens status är ungefär samma som för block två; en ny hanteringsanläggning kommer att byggas så att det använda bränslet (392 bränsleelement) kan avlägsnas. När det sedan är dags att plocka ut bränsleresterna från inneslutningarna är det TEPCO:s huvudplan att fylla upp hela inneslutningen med vatten för att därmed underlätta avlägsnandet av skräp och bränslerester från reaktorhallen. Problemet är att inneslutningen förmodligen inte är tät och att vatten i så fall kommer rinna ut. Ett alternativ som övervägs är att avlägsna härdresterna med hjälp av specialbyggda robotar som går på räls ut och in ur inneslutningen. Men då kan inte inneslutningen fyllas med vatten vilket förmodligen skulle innebära att strålnivåerna fortsatt blir för höga. Arbetet med att forsla bort härdrester kommer förmodligen inte påbörjas före 2022, eftersom strålnivåerna i reaktorbyggnaden är fortsatt mycket höga. De höga strålnivåerna gör det svårt att inspektera inneslutningen, det är därför svårt att i nuläget få en uppfattning om vilka lösningar som krävs. Det kommer dröja 30-40 år efter det att härdresterna forslats bort innan den slutliga rivningen kan påbörjas. 1 Kuriosa, väger lika mycket som det 300 m höga Tokyo Tower i Tokyo.

Det på utsidan oskadda reaktorblock 2. Foto: TEPCO Avslutningsvis besöktes larmcentralen (emergency response center, ERC) som uppfördes för att möta myndigheternas krav efter den jordbävning som inträffade år 2007. Centralen har filtrerad ventilation och reservkraft och är utrustad med diverse kommunikationsutrustning. Det var härifrån som mycket av koordineringen av anläggningsarbetet sköttes i samband med haverierna och kontakten med omvärlden. Ungefär 200 personer jobbar fortfarande i ERC. Strålningsnivåerna, som redovisas på området via solcellsdrivna dosratsmätare, var relativt låga vid besöket. Mycket beroende på den dekontaminering som har utförts. På vägen in till Daiichi visade de medhavda dosimetrarna som mest 10 µsv/h; normalt låg strålnivåerna mellan 0,2 µsv/h och 2,4 µsv/h på vägen mellan J-Village och Daiichi. Inom området var strålnivåerna nere på 0,8 µsv/h, men vid passagen av reaktor 3 var strålnivån som mest så hög som 120 µsv/h. Den totala dosen varje deltagare erhöll under dryga 1,5 timmes långa besöket på siten var 0,01 msv. Det ska jämföras med flygresan tur och retur till Japan, som medförde en dos på ungefär 0,04 msv 2 samt den årliga bakgrundsstrålningen i Sverige är 1 msv/år. Dag 2 Fukushima Daini Dag två besökte YG-gruppen kärnkraftverket Daini, som klarade att kyla bränslet under hela olycksförloppet. Besöket inledes med en informationsstund där YG-gruppen, efter den sedvanliga presentgivningen, fick information om händelseförloppet från den tidpunkt då jordbävningen inträffade fram till dagsläget. Tsunamin orsakade en översvämning av intagsbyggnaden (heat exchanger building), där kylvattnet togs in. Flera pumpar stannade därmed vilket aktiverade nödkylsystemet som gav kylning till reaktorblocken 1, 2 och 4. Situationen på kärnkraftverket var kritisk men under kontroll, kondensationsbassängerna höll en temperatur på över 100 C under ungefär två dagar. Under tiden till kall avställning lade bland annat 200 personer ut nio kilometer kabel under en dag. Pumpar och motorer, till systemet för bortförsel av restvärme, flögs in från Toshibas fabrik och kärnkraftverket Kashiwazaki Kariwa och komponenterna 2 Uppmätt med medtagen och kanske inte helt tillförlitlig dosimeter. Det ska påpekas att SSM anger 0,05 msv för en enkelresa mellan Sverige och New York.

kunde därefter bytas ut. Tre dagar efter olyckan kunde ordinarie systemet för bortförsel av restvärme återstartas och reaktorerna tas ner till kall avställning. Det ska noteras att det var första gången som TEPCO själva bytte pumpar, i vanliga fall anlitas speciella entreprenörer för liknande underhåll och reparationer. Bytet av pumpar och motorer utfördes under svåra förhållanden med bristfällig strömförsörjning, skadade och delvis översvämmade byggnader och förhöjda strålnivåer på grund av utsläpp från Daiichi. Efter informationsrundan gjordes en rundtur på sajten. Först besöktes larmcentralen ERC (Emergency Response Center), uppbyggd på samma sätt som den på Daiichi, men vid tillfället pågick där ingen aktivitet. Därefter fick YG-gruppen se en simulering av tsunamihändelsen (som det skedde på Daiichi) vid block tvås simulator. Det är svårt att beskriva de känslor som väcktes när simulatorn inledningsvis visade hur fem anställda håller sig i jordbävningshandtagen. Men man kan förstå att pulsen måste ha stigit ett par hack hos dem som befann sig i kontrollrummet, inte bara på grund av de kraftiga skakningarna utan också eftersom att det blev helt mörkt när tsunamin sköljde över sajten. Från kontrollrumssimulatorn på reaktorblock 2 på Daiini. Simuleringen visar vad som hände på Daiichi i samband med jordbävningen och när tsunamin slog in på anläggningen. Foto: TEPCO På vägen in till reaktorbyggnaden på reaktorblock 3 fick YG-gruppen passera ett antal stålgrindar som öppnades av de erhållna passerkorten på ett liknande sätt som i Sverige. YG-gruppen fick uppleva en ganska annorlunda skogräns, jämfört med den som finns i Sverige. Den här bestod av enbart en plastmatta efter omklädningsrummet. Man behövde heller inte ta av sig alla kläder, endast strumpor och skor kvarlämnades i omklädningsrummet. Hjälmen som bars på det skyddade området fick man också ta med sig in på den kontrollerade sidan och även ut igen (dock avsöktes hjälmen vid utpasseringen). Vid

slussen in till inneslutningen ljöd en melodi som påminde om Imse vimse spindel när ena slussdörren var öppen. Efter ytterligare en diffus skogräns stod man så under reaktortanken på block 3 till detta tsunamidrabbade men oskadda kärnkraftverk en sådan kontrast till det nästan helt ödelagda Daiichi en mil därifrån. En märklig känsla infann sig vid begrundandet av dessa helt olika öden. YG-gruppen (Säkerhet och Avfall) under reaktortanken på block 3 på Daiini. Foto: TEPCO Efter rundvandringen fick YG-deltagarna tillfälle att ställa frågor till Dainis nuvarande VD Mr. Sato som bland annat tillfrågades om det finns planer på att återstarta Dainis reaktorer. Mr. Sato inledde sitt svar med ett lite nervös skratt och sade sedan: Det är en svår fråga att svara på. Det beror främst på den lokala regeringen i Fukushimaprefekturen som har makten över frågan nu. Vi kommer att försöka hålla Daini i goda och rena förhållanden för att på så sätt kunna övertyga den lokala regeringen om att reaktorerna är säkra att återstarta. Det är tekniskt möjligt att återstarta reaktorerna, men myndighetskraven (som beskrevs i Kärnkraft i vår omvärld #28) måste först åtgärdas. Bland annat måste ett nytt tsunamiskydd byggas. Alternativet är avveckling eller att upprätta ett utbildningscentrum. YG frågade även hur Daini kunde klara att kyla bort resteffekten när inte Daiichi gjorde det. Mycket berodde på att Daini hela tiden vara strömförsörjt från yttre nät under hela händelsen, vilket medförde att på Daini hade vi kontroll över alla parametrar och kunde därmed hantera händelsen på ett helt annat sätt, avslutade Mr Sato.

Dag 3 de evakuerade områdena Under dag tre besökte YG-gruppen tillsammans med några forskare från den samhällsvetenskapliga institutionen vid universitet i Fukushima de evakuerade områdena runt de havererade reaktorerna och de områden där återuppbyggnaden fortfarande pågick fyra och ett halvt år efter tsunamin. På vägen från Iwaki kunde gruppen se spåren efter tsunamivågens framfart och dess förödelse: skadade byggnader, uppspolade båtar och bortspolade bilar och dryckesautomater. Därefter besöktes de evakuerade byarna. Flera av de initialt evakuerade byarna är i dag byar som man kan flytta tillbaka till. Naraha, staden närmast J-Village, är en sådan by där den japanska regeringen nyligen lyft evakueringsordern. Den japanska strålsäkerhetsmyndigheten har en dosgräns till allmänheten på 1 msv/år, vilket motsvarar en dosrat på 0,2 µsv/h. Men även om det strålningsmässigt kan vara acceptabelt att flytta tillbaka kommer det, i alla fall initialt, vara problem då det inte finns tillgång till sjukhus och skolor och för närvarande bara finns några få affärer. Många är, på grund av rädsla för strålning, fortfarande tveksamma till om det är säkert att bo i de byar där evakueringsorderna har lyfts. De unga är mest tveksamma, vilket leder till en allt mer åldrande befolkning i området. De allra flesta förstår emellertid att den atmosfäriska strålningen inte längre är ett problem, men de är mer rädda för att dricksvattnet ska vara kontaminerat. En av de sista byarna som inte tsunamins effekter har återställts på grund av förhöjda strålnivåer. Foto: Joachim Thorn I Omaku, som är en av de byar som ligger närmast Daiichi, evakuerades hela befolkningen till Tokyo. Av övriga byar evakuerades de allra flesta till andra delar av Fukushima. I de tömda byarna började man dekontaminera trädgårdar och gator 2013. Då var dosraten mer än 10 µsv/h, men nu är strålnivån nere på 2-3 µsv/h. I Omaku och andra byar där man inte får flytta tillbaka ännu vaktar poliser de infartsvägar som finns från huvudvägen genom landskapet.

På vägen tillbaka till Iwaki blev YG-gruppen utsatta för ett quiz med ett par intressanta frågor om Fukushimaprefekturen och dess invånare efter 11 mars 2011. I faktarutan nedan visas en sammanfattning av den mest intressanta information som quizzet gav. FAKTARUTA Intressant fakta om Fukushimaprefekturen efter 11 mars 2011 1. Endast 2,3 procent av prefekturens invånare evakuerades till andra prefekturer än Fukushima. 2. Nedgången i antalet turister i prefekturen var ungefär 15 procent jämfört med åren 2010 och 2013. 3. Nedgången i årlig risproduktion efter olyckan var endast 15 procent jämfört med åren 2010 och 2013. 4. Av 10 miljoner producerade rispåsar i området hade 71 påsar högre aktivitetsnivå 2012 än vad lagen anger. 2013 och 2014 var den siffran 28 påsar respektive 0 påsar. 5. Antalet personer som dog på grund av tsunamin i prefekturen var 1 612 (totalt dog ungefär 20 000) (t.o.m. mars 2015). Motsvarande siffra som dog på grund av stress från evakuering från både tsunamin och kärnkraftshaverierna uppskattas till 1 793 personer (t.o.m. september 2014). 6. Fukushimaprefekturen rankas som nummer ett vad gäller antalet jobbannonser per invånare. Detta räknar man dock med ska ändras när TEPCO:s finansiella stöd till prefekturen kommer att minska inom de närmaste åren. Extra studiebesök Ett par extra studiebesök gjordes utöver besöken till Fukushima. YG säkerhet träffade YG Japan under trevliga former och nätverkade under en middag. Detta ledde till nya insikter om hur det är att arbeta i kärnkraftsbranschen i Japan samt hur livet generellt fungerar. Under en halvdag besökte också gruppen NFT (Nucelar Fuel Transport) vilket är motsvarigheten till Japans SKB. Där fick vi lära oss om hur Japan transporterar sitt bränsle med två båtar till en anläggning liknande som Clab. Japans plan är sedan att upparbeta bränsle så att det är möjligt att använda dessa i nya reaktorer av typ Generation IV. Vi fick även en pratstund och en föresläsning av Atsufumi Yoshizawa, VD för NFT, som var blockchef på block 5&6 på Daiichi när jordbävningen inträffade 2011. Han berättade att han var ungefär en månad på siten utan att lämna den och därefter åkte han hem bara enstaka gånger till sin familj under det första året efter olyckan. Vi fick en föreläsning om Mr. Yoshizawas speciallitet, Resilience Engineering. Han gav ett exempel under olyckan där en oljetanker skulle anlägga hamnen vid Daiichi i samband med jordbävningen, men där man med kaptenen kom överrens om att fartyget skulle åka på havet igen för att på så sätt undvika tsunamivågen. Hade fartyget varit kvar hade den kunnat orsaka en än större olycka. Delar av gruppen fick förutom att uppleva en riktig jordbävning på 5,2 i Tokyo även känna på hur det kändes på den Japanska östkusten när den stora jordbävningen 2011 inträffade. På ett jordbävningscentrum testade gruppen på hur det känns och vad man ska göra när det skakar som en

jordbävning med 7,0 på richterskalan. Kan rekommenderas; man kan förstå lite hur det känns när det skakar och man försöker hålla i ett massivt bord som flyttar sig säkert 10 cm. Tankar om hur besöken uppfyllt YGs riktlinjer Studiebesöken i Japan har gett YG-gruppen Säkerhet nya insikter om vilka konsekvenser kärnkraft kan medföra och hur man kan förhindra haverierna samt tagit del av de lärdomar japanerna kan ge när det gäller hantering av ett svårt haveri (evakuering, konsekvenslindring, och hantering av kontaminerade område både på site och utanför site). YG-gruppen Säkerhet har under sin vecka i Japan träffat flera intressanta människor inom kärnkraftindustrin i Japan, både högt uppsatta på Fukushima och NFT samt unga medlemmar i Japans YG. Reflektion mot temat Att resa till Japan och Fukushima är verkligen något som hör till säkerhet. Att få ta del av japanernas säkerarbete och lärdomar av haveriet är mycket viktigt i det fortsätta säkerhetsarbetet på de kärntekniska anläggningarna i Sverige. Tips Kontrollera med era respektive företag om ni får åka till det planerade landet i ett tidigt skede av planeringsprocessen, annars kan onödiga missförstånd leda till mycket dyrare flygbiljetter. Var ute i god tid med att boka flygbiljetter. Gåvor är ett måste i Japan. Svenska dalahästar i choklad uppskattas! Ta med visitkort om ni åker till Japan.