GISEKVARNS HISTORIA En samling berättelser om tiden som varit Berättat av medlemmar i Gisekvarns Tomtägareförening och andra
sid 1 (Fakta kring Gisekvarn berättat vid Gisekvarns tomtområdes 30-årsjubileumsfirande på Trosa stadshotell den 15/8 1992 av Sven Lundstedt) Hur gammal kvarnanläggningen var vet man inte med säkerhet. Enligt vissa uppgifter anlades den på 1400-talet. Omkring 1880 arrenderades kvarnen av mjölnaren Tauberman från Östergötland, som lät modernisera kvarnen med bland annat ett grynverk som kunde mala lika fina gryn som man kunde köpa i handelsboden. Kvarnen drevs vid den tiden med vattenhjul. Vid andra fallet 500 meter nedanför kvarnen drev man en hammarsmedja, anlagd troligen på 1600-talet då järnhanteringen i Sverige började ta fart. Smedjan lades ned i början på 1800-talet och man byggde istället en såg med enbladig sågram. Tureholms gods var då ägare av hela området med dess verksamhet. Omkring 1925 inköptes Gise av fabrikör Jansson från Waxholm. Han lät riva både kvarnen och sågen och byggde upp en modern kvarn med turbindrift istället för vattenhjulsfunktionen. Dessutom satte han in ett valsverk, eller ståla som det också kallades. För nu skulle mjölet valsmalas istället för stenmalning. Valsmalet mjöl ansågs ge bättre mjöl och rationellare drift. Vid det gamla sågverket lät han bygga en elektrisk kraftstation. Dessutom anlade han en modern klingsåg med dubbelt kantverk. Meningen var att han skulle köpa upp spannmål och timmer som skulle förädlas vid Gise. Eftersom Janssons systerson som sattes att sköta anläggningen inte hade sinne för affärer, kom kvarnen att drivas som odalkvarn med anställd mjölnare fram till mitten av 1940-talet. Sågverket var igång några år längre. Systersonen fortsatte sin verksamhet som åkare och ansågs som en liten slarver. Tilläggas kan att förutom den industri som bedrevs fanns även ett lantbruk med åkermark och skog. Efter kvarnrörelsens upphörande togs kvarnhuset i anspråk av en mekanisk verkstad som hette EVE-maskiner och som genom en Jugoslavisk stororder av virkestorkar behövde större lokaler än de hade i Huddinge, men även här i Gise blev lokalerna för små och man flyttade till Trosa. 1956 köptes hela Giseområdet upp av fastighetsmäklare Olof Algård i Södertälje. Efter genomförd byggnadsplan kom stamfastigheten, dvs kvarnen med övrig centralbebyggelse av tre fastigheter, att köpas upp av en familj som hette Ljung. Familjen Ljung avyttrade senare huvudbyggnaden inklusive kvarnen och den lilla röda stugan till systrarna Ammi och Eva Bruun med sambon Kauko som bedrev keramiktillverkning med modellering i det lilla röda huset och ugnsbränning i kvarnhuset.
sid 2 Själv bodde familjen Ljung kvar några år i det större röda huset, som förresten är det gamla skolhuset i Västankärr. Huset flyttades, när den nya skolan byggdes 1924, för att bli bostad åt mjölnaren. Vi kan också se rester av en tidigare lantgård utmed Gisevägen på tomt 3:5. Närmast vägen är en del av en ladugård och det högre befintliga huset var gris- och hönshus. När man idag står på Gisevägen och tittar ner på den plats där kvarnen låg kan man inte låta bli att förundra sig över att det lilla vattendraget Giseån en gång kunde driva både kvarn, såg, smedja och brännugnar. SVEN LUNDSTEDT
sid 3 (Fakta kring Gisekvarn berättat vid Gisekvarns tomtområdes 30-årsjubileumsfirande på Trosa stadshotell den 15/8 1992 av Sven Gustavsson) Nu har vi kommit fram till 1962 då Claes-Olof Algård med Erik Anderssons benägna bistånd börjar sälja tomter i Gisekvarn. Annons fanns i Dagens Nyheter. Erik satt med bord och stol vid Garaget och lämnade ut prislista och karta. Många gjorde sitt livs affär och köpte tomt i Gisekvarn. Det visade sig att denna affär blev mer omfattande än vad man trott från början. I avtalet med Algård fanns en paragraf med som angav att alla tomtägare var skyldiga att ingå i en, på den tiden ännu ej bildad, tomtägarförening. Ett år gick med massor av arbete på dessa i verklig mening vildvuxna tomter. På sommaren 1963 talade jag med Sven Lundstedt om bildandet av tomtägarföreningen. Främst med tanke på att Algård ville överlämna allmänningarna med vägar och bryggor, så att han slapp ansvaret för dessa. Sven Lundstedt och jag pratade i vår tur med Olle Göransson, Sven Johansson och Birger Ahlström bland andra och fick ihop ett gäng så att man kunde hålla ett möte. På detta möte valdes en interimsstyrelse som var början till Gisekvarns Tomtägareförening. Den första ordinarie styrelsen, som valdes i april 1964 på Tantogården i Stockholm, bestod av mig, Sven Lundstedt, Olle Göransson, Birger Ahlström och Sven Johansson. Ragnar Sundberg och Kurt Lager var suppleanter. Björn Lundgren och Gösta Thorin blev revisorer med Allan Kjellström som suppleant. Verksamheten började så småningom att ta form. Bland annat så ordnade Sven Lundstedt så att Erik Andersson skötte om sop- och latrinhämtning. Toaletter vid badet kom till och i kvarnen var Bruuns keramikverkstad i full gång. På tal om det så är det väl inte många som vet att på den tiden fungerade faktiskt kraftverket vid den nedre dammen. Kauko använde då elkraften till brännugnarna. Generatorn var förmodligen på ca 25kW. Föreningen övertog allmänningarna och garagetomten från AB Södertomter för en symbolisk summa. Vid den här tiden kommer 2:ans område in i bilden. Det ägdes från början av en tomtmäklare Fyrberg. Till historien hör att då denne Fyrberg ville börja stycka och sälja tomter så måste han göra en väg till området. Enda sättet att dra denna väg på var över 3:ans mark som ägdes av Algård. Algård ville ha bra betalt för vägmarken så det hela slutade med att Fyrberg sålde till Algård. En lite kuriositet på 2:ans område är de två strandtomterna. De fanns ej med på Algårds förslag till styckning. Det var faktiskt lantmätaren som föreslog den nuvarande planen, vilket blev en jackpott för Algård. Föreningen fick 25000 kr av Algård som ersättning för att man skulle anordna bland annat en strandpromenad som Algård till en början hade lovat att ordna. De som var med och arbetade den där lördagen och söndagen (det var nog säkert så gott som alla) kommer säkert ihåg vilket jättearbete som utfördes. Alla tjejer utrustades med hackor, spadar och krattor och de tog bort alla stenar och rötter där stigen skulle gå. Grabbarna hade skottkärror och kärrade ut 10 ton "sylta" och 10 ton grus på dessa två dagar. Tala om gemensamt arbete!
sid 4 På tal om gemensamt arbete kommer nog många ihåg höströjningarna på den tiden. Vilken uppslutning det var. En gång byggde jag en grill och Sven Lundstedt fixade en mästerkock från Stockholm som grillade helstekt fläskkotlett med en fantastisk barbequesås. Sedan satt vi i backen till vår tomt (3:39) och åt och drack medhavt vin. För att inte glömma den gången då vi skulle grilla kyckling efter dagens arbete. Tyvärr så regnade det så att vi fick flytta in i vårt hus och grilla i öppna spisen. Tänk er 30 personer i det huset och spisen blev aldrig som förut. Ett annat projekt som vi måste komma ihåg är Lasse Lundqvists bryggprojekt. Ett mer välplanerat och bättre genomfört arbete får man leta efter. Vi får heller inte glömma bort Erik Andersson i Norrhagen utan vars insatser Gisekvarn med säkerhet inte skulle se ut som det gör idag. Vi kan också konstatera att 1972 var Gisesjön Södermanlands renaste sjö. SVEN GUSTAVSSON