En av broarna i Broby

UV MITT, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2005:17 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING En av broarna i Broby Broläggning och färdväg vid Broby Gård Norrortsleden Uppland, Täby socken, Broby 4:1, RAÄ 415 Dnr 423-1780-2003 Camilla Grön

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen 19 126 53 Hägersten Tel. 08-5191 8200 Fax 08-5191 8459 www.raa.se/uv uvmitt@raa.se Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3 2005 Riksantikvarieämbetet ISSN 1404-6083 Utskrift Birger Gustafsson Digital AB, Stockholm 2005 2 Norrortsleden RAÄ 415

Innehåll Inledning... 4 Upplägg och innehåll... 4 Förutsättningar... 4 Områdesbeskrivning... 4 Förundersökningen... 5 Antikvariska och arkeologiska förutsättningar... 5 Mål och metodval... 7 Mål... 7 Metod... 7 Genomförande... 8 Resultat... 8 Broläggningens konstruktion formmässigt och funktionellt... 9 Hålvägen... 10 Fyndmaterialet... 11 Dateringar... 12 Broläggningen och gravfältet... 14 Utvärdering... 15 Inledning... 15 Måluppfyllelse... 15 Utvärdering av undersökningsmetodiken... 17 Potential... 18 Sammanfattning... 18 Referenser... 19 Muntliga uppgifter... 20 Övriga källor... 20 Administrativa uppgifter... 21 Bilagor... 22 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar... 22 Bilaga 2. Samtliga arkeologiska objekt... 26 Bilaga 3. Fyndlista... 27 Bilaga 4. 14 C-resultat och vedartsanalys... 31 Bilaga 5. Rapport över fältkonserveringsinsatser, av Sara Fritsch, UV Mitt... 32 Figurbilaga... 33 Figurförteckning... 44 En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 3

Inför anläggandet av Norrortsleden genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt under sensommaren och hösten 2004 en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 415 Broby, Täby socken i Uppland. Fornlämningen bestod av en broläggning, eller ett stensatt vad, samt en hålväg. Broläggningen hade kantmarkeringar i form av klumpstenar. Fynden utgjordes i huvudsak av hästskor varav ett fåtal daterades till 1000 1250 e.kr. Intill broläggningen undersöktes en anläggning som tolkades som ett runstensfundament. Broläggningen daterades till yngre järnålder, sannolikt vikingatid. Delar av en hålväg undersöktes samtidigt med broläggningen. Tre oliktida faser kunde konstateras i den där den äldsta fasen utgörs av den förhistoriska hålvägen. De två övriga faserna är sentida och representeras av en brukningsväg och slutligen av en (modern) ridstig/promenadstig. Inledning Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, utförde under hösten 2004 en arkeologisk undersökning av fornlämning 415 i Täby socken och kommun, Uppland (fig. 1). Anledningen till undersökningen var vägprojektet Norrortsleden, vilken löper från Edsberg, i Sollentuna i väster till Rosenkälla, i Täby i öster. Uppdragsgivare var Vägverket region Stockholm. Vid den arkeologiska undersökningen undersöktes och borttogs en broläggning i form av ett stensatt vad daterad till vikingatid (800 1050) samt delar av en hålväg. Upplägg och innehåll Daffen (dokumentationen av fältarbetsfasen) utgör en sortering och sammanställning av fältdokumentationen. Den är till sitt innehåll beskrivande och saknar större analyser och mera genomarbetade synteser. Dateringarna som framförs är att betrakta som ramdateringar, till större delen baserade på jämförande typologiska dateringar och analogislut. Daffen ska ses som ett förberedande arbete inför en fortsatt bearbetning av undersökningsresultaten. Dokumentationen av bron som den presenteras i daffen utgörs av anläggningsbeskrivningar, en matris, ett tornfotografi och en planritning vilka ska ses som komplement till varandra. Matrisen visar det tidsmässiga förhållandet mellan de olika kontexterna så som inre konstruktioner och lager. Tornfotot visar brons utseende efter att vegetationslagret och myllan avlägsnats. Planen innehåller information om de olika konstruktionsdetaljerna. Samtliga anläggningsbeskrivningar, fynd och analysrapporter finns redovisade i bilagorna 1 5. Ett urval av fotografier, planer och sektioner finns i figurbilagan. För övrigt dokumentationsmaterial hänvisas till KVAA:s Antikvarisk-topografiska arkiv (ATA). Förutsättningar Den nu aktuella fornlämningen upptäcktes i samband med den arkeologiska utredning som gjordes av UV Mitt (Jakobsson 1995). Den registrerades då i fornminnesregistret som RAÄ 415, färdväg med bro. Vägens längd uppskattades till åtminstone 500 meter och dess bredd till 2 6 meter. I den södra delen hade den karaktären av en hålväg, vilken var mellan 2 och 3 meter bred och cirka 0,3 meter djup. Där vägen passerade det lägsta partiet framkom broläggningen vars längd uppskattades till cirka 30 meter och bredd till 4 5 meter. Den var något nedsjunken i förhållande till omgivande marknivå och utgjordes av en packning av 0,4 0,7 meter stora stenar. Områdesbeskrivning Området är beläget strax söder om Broby Gård och utgörs av uppodlad åkermark, jordarten utgörs till större delen av glaciallera. Genom åkermarken, från Broby Gård och rakt söderut, löper en brukningsväg. Utmed 4 Norrortsleden RAÄ 415

denna väg, mellan ett mindre impediment i norr och den moränhöjd i söder, vilken hyste gravfältet RAÄ 313:2, finns ett sankare område. Vid undersökningstillfället fanns här ett dike, vilket rann österut ut i Gullån. På ömse sidor om denna låg den nu undersökta broläggningen. Strax väster om broläggningen fanns en sentida bro, vilken fortfarande var i bruk vid undersökningen. Från broläggningen och söderut löpte hålvägen uppför moränhöjden och utmed gravfältets (RAÄ 313:2) västra kant. Ännu vid undersökningens början användes den som rid- och promenadstig. Av hålvägen berördes en sträcka om 62 meter av undersökningen. Förundersökningen Fornlämningen förundersöktes i maj 2002, samtidigt som RAÄ 313:2, ett gravfält av yngre järnålderskaraktär (Grönwall, Wertwein & Hamilton 2002). Inom broläggningens sträckning upptogs tre schakt. Sökschaktning gjordes även av ytor runt om broläggningen, samt intill hålvägen. Samtidigt med förundersökningen utfördes även en georadarmätning av broläggningen i syfte att se stenpackningens utbredning. Broläggningen konstaterades vara av typen stensatt vad. I en lerig sänka hade vägunderlaget förstärkts och fyllts ut med en stenpackning av 0,1 0,7 meter stora stenar där de större stenarna företrädesvis låg utmed broläggningens långsidor. Stenpackningen förekom på bägge sidor om diket. Norr om diket hade i nyare tid ett gasledningsschakt förstört en del av broläggningen. Broläggningens storlek uppskattades till cirka 30 1,3 3,5 meter. Fynden var av relativt sentida karaktär, vilka grovt daterades till 1700 1900- tal. Snarlika stensatta vad, vilka undersökts bland annat i Skåne, har erhållit dateringar till romersk järnålder folkvandringstid (Artursson 2001). Brobyvadet daterades grovt till järnålder (Grönwall, Wertwein & Hamilton 2002:34 36). Antikvariska och arkeologiska förutsättningar Den planerade Norrortsleden berörde broläggningen till större delen en mindre del längst uppe i nordväst skulle eventuellt inte bli berörd. Av färdvägen/hålvägen berördes en sträcka om cirka 62 meter. Efter beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län skulle större delen av broläggningen undersökas och tas bort. Efter samråd med Länsstyrelsen fick även sökschakt upptas i syfte att se huruvida broläggningen fortsatte norrut, utanför undersökningsområdet. Undersökningsområdet som omfattade broläggningen och en del av färdvägens södra del var cirka 745 kvadratmeter stort (fig. 3). I fornlämningens absoluta närhet, strax söder om broläggningen, låg gravfältet RAÄ 313:2, vilket undersöktes samtidigt. Gravfältets datering faller huvudsakligen inom perioden yngre järnålder, 700 1100 (Grön & Sundberg 2005). Utmed gravfältets västra kant löpte hålvägen söderut från broläggningen. Både broläggningen och hålvägen finns belagda i det äldre kartmaterialet, bland annat från en ägodelningskarta från 1719 då den utgjorde en fägata mot utmarken i söder (A108-33:1). I norra delen har vägen även utgjort tvåsädeshägnad (Jakobsson 1995:13). Vid tiden En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 5

6 Norrortsleden RAÄ 415 för undersökningen användes norra delen av färdvägen och en nyare broläggning strax väster om den äldre broläggningen som brukningsväg till åkrarna, medan hålvägen i söder användes som rid-/promenadstig. Broläggningar och vadställen liksom vägbankar tillhör en fornlämningskategori som inte alltför ofta har undersökts. Orsaken till detta är inte avsaknad av själva fornlämningskategorin. Området runt Vallentunasjön hyser ett flertal broläggningar och äldre vägar vars forntida existens omtalas på runstenar. Den vikingatida Jarlabankes bro vid Täby kyrkby, RAÄ 4, intar här en särställning som en av de mest kända vikingatida bromonumenten med tillhörande runstenar. Bron har blivit föremål för en rad smärre undersökningar och antikvariska kontroller under årens lopp (se t.ex. ATA dnr 4816 och dnr 002547). Invid Broby Gård, vid Broby bro utmed Frestavägen, undersökte Stockholms läns museum år 1995 delar av RAÄ 42 (Andersson & Boije- Backe 1999). Fornlämningen består av tre runstenar intill en broläggning över Gullån samt en stensättning. Runstenarna är idag flyttade till det närbelägna gravfältet RAÄ 36, men har ursprungligen stått vid bron. De tillskrivs Jarlabankeätten och en av dem omtalar att Ingefast, Östen och Sven lät resa stenarna och göra bron och högen efter sin fader Östen. Vid delundersökningen framkom tre skelettgravar vilka daterades till 1000- talet. Däremot påträffades inga rester av den äldre broläggningen (Andersson & Boije-Backe 1999:1, 33 34). Ytterligare en liten bit längre österut, längs med Frestavägen vid en parkeringsficka, finns ett par runstensfragment uppställda, i fornlämningsregistret upptagna under RAÄ 42. Två av dem har hittats inmurade i en källare på Broby gård. Den ena av dem är en Jarlabankesten, rest över en man som dog i Grekland (Jar)laba(nke) Han dog i Grekland. Den andra stenen innehåller endast texten..ristade runorna.(gud) hjälpe hans (ande). Förutom de redan omnämnda runstenarna invid Gullån finns, utmed Frestavägen cirka 400 meter väster om Broby gård, en runhäll, RAÄ 54. Denna häll har inte tillskrivits Jarlabankeätten och innehåller heller inga uppgifter om vägar eller brobygge. Norr om Vallentunasjön, vid Gullbron i Vallentuna socken finns flera väg- och brokonstruktioner från olika tider. En av dessa (RAÄ 472) delundersöktes år 1991 (Shierbeck 1995). Bron, vilken hade karaktären av ett vad och var uppbyggd av ris och grenar, vilka var förankrade med pålar. Den daterades till perioden yngre bronsålder romersk järnålder. Söder om detta vad ligger vikingatidens stenbro med tillhörande runstenspar (Shierbeck 1995). Väster om Vallentunasjön, utmed Skålhamravägen vid Fällbro (Täby socken), finns invid en mindre bäck två runhällar och invid vägen längre norrut en runsten vilka omtalar brobyggande (RAÄ 46 och RAÄ 44). Runstenen intill Skålhamravägen är för övrigt Jarlabankes dödssten som Öpir ristat. Den omtalar att Ingefast reste stenen efter sin fader Jarlabanke, Joruns son. Strax norr om denna bro ligger ett gravfält av yngre järnålderskaraktär (RAÄ 37) med ytterligare en runristning i fast häll. Denna ristning nämner ingen bro eller väg. Ytterligare en undersökt broläggning är värd att nämnas i sammanhanget. Vid Lingsbergs gård, Vallentuna socken, undersökte Stockholms universitet år 1985 en stenbro (RAÄ 257) intill vilken två runstenar varit

resta. Stenbron vilken daterades till vikingatid hade en föregångare av trä daterad till förromersk järnålder (Olausson 1986). I övrigt uppvisar Broby och broläggningens närområde en rik fornlämningsbild med lämningar i huvudsak från järnåldern. Samtliga i texten omnämnda fornlämningar i Brobys närområde finns markerade i fig. 2. Förutom det redan omtalade gravfältet RAÄ 313:2 finns längre söderut från broläggningen och uppe på moränhöjden, röseliknande stensättningar (RAÄ 69) samt ett omfattande stensträngssystem, röjda ytor och fossil åkermark, vilka tillhör det äldre järnålderslandskapet (RAÄ 313:1, RAÄ 314, RAÄ 470 RAÄ 473). Ytterligare en del av en stensträng, RAÄ 389, har registrerats på åkerimpedimentet utmed brukningsvägen cirka 100 meter nordnordväst om broläggningen. I omgivningarna finns även flera järnåldersgravfält. Strax norr om Broby Gård finns RAÄ 45 och RAÄ 47, nordöst om gården ligger RAÄ 36. Intill Såsta gård, 250 meter norr om Broby finns RAÄ 35. Invid Karby Gård, cirka 500 meter öster om Broby ligger RAÄ 48. Vid Valla, den närmsta enheten väster om Broby, finns en järnåldersboplats, RAÄ 411, ett gravfält och stensträngar, RAÄ 85. Inom projektet Norrortsleden undersöktes sommaren 2004 boplatsen och daterades till romersk järnålder folkvandringstid (Lindgren 2005). Mål och metodval Mål Målsättningen för undersökningen av broläggningen vid Broby var att dokumentera och förstå broläggningens konstruktion, formmässigt och funktionellt. Syftet var också att få en säkrare datering av anläggningsoch användningstid, eventuella ombyggnader och förstärkningar. Samspelet med det intilliggande gravfältet skulle diskuteras utifrån dateringsresultaten efter undersökningen av de båda fornlämningarna. En målsättning var också att eftersöka dolda runstenar intill broläggningen. Metod Vid undersökningen tillämpades en sorts cross-over-metodik vilket innebar traditionell anläggningsgrävning, influerad av ett mera kontextuellt synsätt. Detta innebar stratigrafisk lagergrävning i de mindre handgrävda grävenheterna, där de påträffade kontexterna som till exempel lager och störningar registrerades och tolkades i termer av händelser på platsen. De kontexter som på detta sätt identifierades i grävenheterna fick bli referens till de kontexter eller lager som påträffades vid den fortsatta undersökningen och som till större delen skedde med hjälp av grävmaskin och för hand med fyllhammare. Vid undersökningen användes vid ett par tillfällen även en metalldetektor. Efter rensningen skannades även bron. Dokumentationen i plan, fyndregistrering samt registrering av prover gjordes i Riksantikvarieämbetets dokumentationssystem Intrasis. Broläggningen tornfotograferades och rektifierades sedan i GIS-programmet ArcView. En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 7

Genomförande Med hjälp av grävmaskin avtorvades hela broläggningen samt en yta runtomkring om cirka 630 kvadratmeter, varvid vegetationsskiktet och myllan avlägsnades. Före avbaningen söktes hålvägen av med en metalldetektor. Därefter avbanades hålvägen samtidigt med gravfältet RAÄ 313:2. Efter avbaningen rensades kvarvarande mylla bort för hand med hjälp av fyllhammare och skärslev. Efter rensningen söktes både hålvägen och broläggningen av med metalldetektor. Påträffade fynd punktinmättes digitalt och fick en relation till relevant kontext. Därefter tornfotograferades hela broläggningen och en fotoplan upprättades (fig. 5). Innan undersökningen fortsatte gjordes även en skanning av hela den framrensade bron. Skanningen utfördes av 3D Focus AB. Sammanlagt fem schakt, vilka inmättes som fria grävenheter, handgrävdes genom broläggningen. Samtliga dokumenterades med sektionsritning (fig. 4c e) och fotografering. I hålvägen handgrävdes ett schakt. Ur de olika lagren eller kontexterna insamlades material för makrofossilanalys och 14 C-analys. Redan i fält gjordes även en första grovsortering och bedömning av en del av de 14 C-prover som insamlats. För denna sortering stod Ulf Strucke, UV Mitt. Resterande delar av broläggningen och hålvägen undersöktes med hjälp av grävmaskin, genom skiktvis avbaning ned till orörd nivå. Vid undersökningens slutskede genomfördes en djupschaktning inom hela den yta där broläggningen och hålvägen legat. Syftet var att finna pålar, rester av risbäddar eller andra underliggande konstruktioner. Samtidigt revs den nutida bron i syfte att finna eventuella runstenar eller runstensfragment. I stort sett varje sten ur både den förhistoriska och den nutida bron synades. Med synades menas här att vi tittade på varje sida av stenarna och borstade bort all jord och sand ifrån dem. Vid tveksamma fall spolades stenarna rena med vatten. De närmaste impedimenten inventerades med samma syfte. Resultat Redan vid förundersökningen konstaterades att broläggningen var av typen stensatt vad, något som bekräftades vid undersökningen. Broläggningen låg intill den sentida bron, delvis bredvid brukningsvägen, medan hålvägen anslöt till den sentida brons södra del. Broläggningen konstaterades vara 36 meter lång och mellan 1,8 och 5,4 meter bred, bredast i söder. Intill broläggningens nordvästra kant påträffades och undersöktes en anläggning vilken tolkades som ett fundament, sannolikt till en idag försvunnen runsten. Fundamentet liknade i det närmaste ett större 1,5 meter i diameter stort stenskott stolphål. Invid broläggningens sydöstra sida undersöktes ett dike. I den södra halvan överlagrades broläggningen av en konstruktion av stenar vilka tolkades som resterna av en syll till ett hus (fig. 4 och fig. 5). Inom undersökningsområdet berördes en sträcka om cirka 62 meter av hålvägen. Hålvägens bredd varierade mellan 1 och 3 meter och dess djup var mellan 0,1 och 0,2 meter (fig. 12). 8 Norrortsleden RAÄ 415

Nedan följer en genomgång av de olika konstruktionerna och anläggningarna (se även fig. 4a e och fig. 5). För en detaljerad genomgång av konstruktionerna och de enskilda anläggningarna hänvisas till anläggningsbeskrivningen bilaga 1. Samtliga arkeologiska objekt (anläggningar, lager, konstruktioner) finns redovisade i bilaga 2. Broläggningens konstruktion formmässigt och funktionellt Det understa lagret i broläggningen bestod av ett lager brun lera vilken ställvis var humös, ställvis hade inslag av sand och grus. Det förefaller troligt att man initialt, åtminstone på vissa partier, lagt ut träflis eller ris och på andra partier sand och grus som en typ av sättlager eller armering. Ovanpå sättlagret har sedan större 0,3 0,6 meter stora stenar lagts ut, med de större stenarna företrädesvis ut mot kanterna. Konstruktionen skiljer sig något åt mellan den södra brohalvan och den norra. I den norra brohalvan har klumpstenar placerats parvis utmed ytterkanterna med ett avstånd om 1 1,6 meter från varandra. I den södra delen hade broläggningen ett något annorlunda utseende. Här var klumpstenarna dels något mindre, dels låg de tätare ställvis kant i kant med varandra. Som utfyllning mellan och delvis ovanpå de större stenarna fanns ett lager med mindre småsten (0,05 0,3 m stora) som en vägbeläggning. I denna småstenspackning syntes tydligt fördjupningar efter hjulspår. I den södra delen på en sträcka om 6,4 meter, syntes två parallella hjulspår. Bredden mellan hjulparen föreföll vara cirka 1 meter. I den norra delen, invid brons västra kant syntes endast ett 4,1 meter långt hjulspår. Hjulspåren var runt 0,3 0,5 meter breda och upp till 0,06 meter djupa. Fundamentet I norra delen av undersökningsområdet strax väster om och intill broläggningen påträffades en konstruktion som till utseendet påminde om ett stolphål, A10014 (fig. 4a, fig. 4d e, fig. 5 och fig. 10). Anläggningen var 1,5 meter i diameter och hade en ytterst vällagd skoning som i ytan bestod av 0,1 0,3 meter stora stenar lagda som en kantkedja. Skoningen var lagd i 2 3 varv, med 0,1 0,5 meter stora stenar. Anläggningens djup uppgick till 0,4 meter. I anläggningen påträffades något organiskt material och ett järnföremål/fragment (F540, F274). Anläggningen tolkades som ett fundament till en idag försvunnen runsten. Trots ett rätt omfattade och idogt arbete med att söka efter runstensfragment i området var resultatet tyvärr negativt. Rännan/diket Utmed broläggningens sydöstra sida framkom resterna av ett dike A13751 (fig. 4a och fig. 5). Diket var 13 meter långt, 0,25 0,3 meter brett och 0,1 0,12 meter djupt. På den norra delen, och utmed hela broläggningens västra sida kunde inga rester efter diken skönjas. Syllstensrad? I broläggningens södra del upptäcktes vid rensningen tre rader med stenar som inte riktigt passade in i den övriga brokonstruktionen A13690 (fig. 4a och fig. 5). Två rader löpte parallellt utmed broläggningens sidor, medan den tredje löpte rakt över broläggningen och förband de två andra En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 9

raderna med varandra. Konstruktionen fick på detta vis formen av ett H, eller om man vill en fyrsidig form cirka 5,5 5,4 meter stor. Den västra stenraden låg till större delen utanför broläggningens kant, medan den östra i princip endast syntes som en förbättrad kant på broläggningen. Den tvärgående raden löpte över hjulspåren och överlagrade åtminstone det västra spåret. Inga fynd kunde direkt kopplas till stenraderna. Stenraderna tolkades som resterna efter en syll. Med tanke på anläggningens läge intill ett mindre vattendrag, föreföll det mest troligt att det rör sig om resterna till en kvarnbyggnad. Avfallsgrop I broläggningens norra kant, nära infarten till åker påträffades en liten avfallsgrop A16423 (fig. 4a och fig. 5). Gropen var 1,12 0,44 meter stor och 0,15 meter djup och fyllningen bestod av gråbrun lera. I gropen påträffades obrända ben. Hålvägen Vid undersökningen konstaterades att hålvägen, A1233, inom undersökningsområdet var 62 meter lång, 1 3 meter bred samt upp till 0,1 0,2 meter djup (fig. 4a, fig. 6 8 och fig. 12). Under torven och myllan framkom i hålvägen, ett gruslager (AL1250). Lagret var tämligen homogent och upp till 0,1 meter tjockt, tjockast i söder och uttunnande ned i slänten mot norr. Under detta fanns företrädesvis i den södra delen, på en sträcka om cirka 11 meter, ett gråbrunt lager silt (AL14170) vilket i sin tur vilade på orörd morän. Detta lager förekom endast i mindre partier i den norra delen av hålvägen ned mot broläggningen. Utmed hela hålvägen fanns större stenar och en del mindre stensamlingar vilka föreföll röjda ur stigen. De något mindre stenarna var ihopsamlade till meterstora, nätta högar utmed stigen. Längst uppe i söder, intill schaktkanten, fanns ett större block på cirka 1,6 meter, vilket i senare tid var sprängt i två halvor där halvorna vräkts åt varsin sida av stigen. Avståndet mellan stenhalvorna var 3,3 meter. I söder överlagrade hålvägen två härdar (A1147 och A1515, härdarna finns redovisade i Grön & Sundberg 2005). Hålvägen strök tätt intill och löpte även till viss del över en av gravfältets gravar, ett skärvstensflak vilket daterats till äldre järnålder förromersk och romersk järnålder. För hålvägens del kunde tre olika faser urskiljas. Den sista fasen utgörs av ridstigen/promenadstigen vilken var mellan 1 och 2,5 meter bred och passerade i norr över den nya bron. Den andra fasen utgörs av en mindre brukningsväg cirka 3 meter bred, representerat av det grusiga lager som framkom under torven. Det södersprängda blocket och stenansamlingarna tillhör vägförbättringar under denna fas (breddning och utjämnade av vägbanan). Den tredje fasen, representerad av ett gråbrunt lager med silt, utgör själva hålvägen. Huruvida hålvägen en gång haft en sträckning som anslöt till den äldre broläggningen gick inte att belägga vid undersökningen. 10 Norrortsleden RAÄ 415

Fyndmaterialet Nedan följer en genomgång av de vanligaste fyndkategorierna samt fynd som kan ge en datering. De flesta fynden kommer från broläggningen, medan endast ett fåtal påträffades i hålvägen. Undersökningens fullständiga fyndmaterial redovisas i fyndtabellen, bilaga 3. Fältkonservatorns åtgärder redovisas i bilaga 5. Hästskor och hästskosömmar Merparten av fynden utgörs av hästskor och hästskosömmar, de flesta kommer från broläggningen A6481. En del av de hästskor som påträffades i torven och i det yttäckande lagret av siltig lera bedömdes som moderna, tillhörande 1900-tal, och tillvaratogs inte. Uppskattningsvis runt ett 30-tal skor från broläggningen kasserades av denna orsak. Sammanlagt 36 skor har registrerats. Av dessa har 26 stycken kunnat preliminärt typbestämmas medan 10 har registrerats som obestämbara (se fyndlista, bilaga 3). Denna genomgång av materialet ska betraktas som preliminär eftersom registreringen skett före konserveringen. Vid typbestämningen av hästskorna har främst NoRM (Nomina Rerum Mediavalium) använts. Flikskon har fått sitt namn genom sin vågiga eller flikiga kant. Flikarna kommer sig av att den tunna skon blev flikig vid utstansningen av sömhålen, vilka ska vara sex till antalet. Längden rör sig mellan 100 och 150 millimeter och vikten bör ligga mellan 150 och 180 gram. Hakarna ska vara små. I Brobymaterialet finns den representerad i fem exemplar. Av dessa är fyra relativt osäkra (F255, F256, F307, F594). En av dem (F307) kan vara en triangelsko. Den enda säkra flikskon utgörs av ett fragment (F250, fig. 13). Samtliga flikskor framkom i det yttäckande lagret siltig lera, AL2201. Den största typbestämda gruppen hästskor utgörs av triangelskor (fig. 13). Totalt har 10 skor initialt bedömts som triangelskor. Av dessa är en del, närmare bestämt fyra stycken egentligen något stora för att falla in under typen. Per definition är triangelskon en utveckling ur flikskon, där flikarna finns kvar. Vidare ska den ha en triangulär insida, ha breda armar uppe vid tåpartiet, och ha stor vidd vid traktdelen. Längden ska ligga mellan 100 och 150 millimeter, och vikten runt 200 gram. Förutom att skotypen är den mest företrädda förekommer den även i flest antal kontexter. Det yttäckande lagret AL2201 innehöll sex triangelskor (F251, F254, F263, F298, F484, F594). Fyllnadslagret AL12126 innehöll 3 skor (F501, F504, F599) och det undre sättlagret AL12127 en sko (F506). Toffelskor. Endast en hästsko (F252) har bedömts som en toffelsko eller spansk sko, som typen även kallas. Skon framkom i det yttäckande lagret AL2201. Den har med ledning av hakarnas form, den breda tådelen och sin något skrånande profil registrerats som en toffelsko. Slät 1700-talssko finns representerade i tre exemplar (F467, F490, F596). Eventuellt kan antalet öka något efter konserveringen. Kännetecknande för skotypen är de släta ytterkanterna och att den har sömränna med åtta sömhål. Längden håller sig mellan 100 och 150 millimeter. Av Brobyskorna kommer två stycken från det yttäckande lagret AL2201 (F467, F596), medan en sko påträffades i fyllnadslagret AL12126 (F490). En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 11

Moderna skor påträffades i rätt stora mängder vid undersökningen. Runt ett 30-tal skor bedömdes som recenta. Merparten av dessa kasserades redan vid undersökningstillfället då de dels ansågs recenta, dels påträffades i eller omedelbart under torven. Av dessa har endast åtta stycken (F260, F262, F595, F596, F597, F598, F600, F601) registrerats och därefter, i samråd med fältkonservatorn, kasserats (bilaga 5). Samtliga påträffades i det yttäckande lagret AL2201. Totalt 13 stycken hästskor eller fragment av hästskor har registrerats som obestämbara, vilket betyder att de inte kunde typbestämmas. Merparten av dem påträffades i den yttäckande siltiga leran AL2201. Förutom hästskor framkom vid undersökningen även en del hästskosömmar närmare bestämt 23 stycken. Eventuellt kan det totala antalet sömmar öka efter konserveringen. Övriga metallfynd Förutom hästskor och sömmar påträffades även en del andra fynd av järn. I det undre sättlagret i bron, AL12127, påträffades en intakt, 46 millimeter lång nit (F297). Övriga fynd av järn utgörs av 7 spikar samt 63 obestämbara järnfragment. Andra metallfynd utgjordes av taggtråd, spikar, muttrar och skruvar, vilka var av modern karaktär och en del av dem kasserades redan vid undersökningstillfället. Övriga material Bland stenmaterialet i broläggningen framkom två defekta löpare av bergart (F360 och F361) och en intakt underliggare i bergart (F581). I diket A13751, påträffades en defekt löpare (F508) och ett fragment av ett bryne i sandsten (F509). Dateringar Fynden Av fynden är det hästskorna som kan användas för datering. För typbestämning och datering av skorna har, förutom ovan nämnda NoRM, även Engwalls artikel om hästskor från de medeltida lagren i Lund använts (Engwall 1936). Av skorna är flikskon den absolut äldsta och förekommer i Lundmaterialet från år 1000 fram till omkring år 1250 då den verkar gå ur tiden. Från bron har en säker och fyra osäkra flikskor noterats. Den säkra flikskon (F250, fig. 13) kommer från en av de yngre kontexterna det yttäckande lagret AL2201 om än från botten av lagret. Flikskon följs av triangelskon vilken grovt dateras till 1200-talets första hälft. Undantaget de moderna skorna är triangelskon den mest företrädda i Brobymaterialet (fig. 13). Den återfinns dessutom flera kontexter. En del skor framkom i det övre yttäckande lagret, men typen påträffades även i fyllnadslagren till bron. Övriga skor har en relativt sen datering, från 1700-tal och vidare in i modern tid. Inget av de övriga fynden är direkt daterande. Nitar brukar ofta ligga i yngre järnålder och vikingatid. Detta gäller främst nitar med rombisk 12 Norrortsleden RAÄ 415

bricka. Niten (F297) är alltför anfrätt av korrosion för att brickans form ska låta sig bestämmas. Naturvetenskapliga dateringar Endast en 14 C-analys har utförts i skrivande stund. Det daterade materialet utgörs av träkol från fundamentet A10014. Resultatet blev 1670 1740 /1800 1960 AD (kalibrerad BP/AD med 2 σ, se även bilaga 4). Den erhållna dateringen till modern tid, 1700-tal eller senare, är egentligen inte förvånande. Merparten av det insamlade trämaterialet konstaterades antingen tillhöra en av de sannolikt modernare kontexterna, eller utgöra recent material (trä) i sig själv. Dateringen säger tyvärr inget om brons anläggningstid. Morfologiska dateringar Den norra delens kantmarkering med klumpstenar på ett avstånd om 1 1,6 meter ifrån varandra skiljer sig från den södra delen där klumpstenarna låg tätare (fig. 9 10). Snarlika kantmarkeringar finns belagda i det kända bromaterialet. Den norra delen påminner om den närbelägna vikingatida Jarlabankebron vid Täby kyrkby med parvisa större resta stenar invid kanterna och mellan dem mindre sten. Den södra delen anknyter till vägbankar och vad av den typ som bland annat finns i det sydskandinaviska och danska materialet. Vid Saxån i Skåne undersökte Riksantikvarieämbetet, UV Syd en broläggning i form av ett stensatt vad. Vadet var uppbyggt med större stenar utmed långsidorna, som en kantkedja, och en vägbana av mindre stenar. Vadet har daterats till yngre romersk järnålder folkvandringstid (Artursson 2001:20). Vid den medeltida borgen Skeingeborg i Skåne fanns en vägbank med större stenar utmed kanterna som en kantkedja och en fyllning/vägbank av småsten. Vägbanken har satts i samband med borgen och preliminärt daterats till 1100-tal (Ödman 2005:146 147). Från danskt område finns flera undersökta broläggningar och vadställen. Vid bland annat Risby på södra Själland och Tibirke Bakke på norra Själland finns vägsystem och vägbankar med likadana eller snarlika utformningar. Risbyvägen har en lång kontinuitet, från stenålder och fram till vikingatid medan Tibirkevägen hör hemma i äldre järnålder (Shierbeck 1995 och där anf. litt., Ödman 2005:142 145). Av ovan sagda framgår att kantmarkeringar med klumpstenar finns belagt åtminstone i yngre järnålder, medan de kantkedjeliknande kantmarkeringarna finns såväl under äldre som yngre järnålder. För Brobys del kunde den norra delen tillhöra yngre järnålder och, rent hypotetiskt, den södra delen äldre järnålder. Dateringsdiskussion Fynden av hästskor i de olika kontexterna visar att bron använts åtminstone från 1000-tal och framåt in till 1700-talets slut/1800-talets början. Däremot säger de inget om brons anläggningstid Broläggningen ligger på nivåer av 10,5 11 meter över havet. På de kartor av den forntida havsnivån, fornsjöar och avrinningar som upprättats över området ligger vattennivån runt 10 meter vid övergången mellan äldre och yngre järnålder. Även om vattennivåerna på fornsjöarna En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 13

ska bertraktas som rätt grova uppskattningar, talar de för en datering till yngre järnålder. Vattnet kan inte ha legat mycket över tiometerskurvan om broläggningen eller vadet ska fungera i praktiken. En översiktlig genomgång av kända daterade broläggningar och vad visar att den nu undersökta bron har paralleller i broläggningar från både äldre och yngre järnålder. Fynden och höjden över havet ger dock att Brobyvadet bör förläggas till yngre järnålder. Från anläggningen som tolkades som ett fundament till en runsten analyserades ett kolprov och fick resultatet modern tid, 1700-tal eller senare. Dateringen är, med tanke på allt det organiska material som konstaterades vara rotvirke och recent, trots allt inte förvånande. Enligt markägaren har flera träkonstruktioner funnits och uppförts på platsen för att förhindra korna från att gå ned sig i bäcken när de skulle dricka. Det är inte osannolikt att det daterade provet kommer från den typen av konstruktioner. Att anläggningen skulle utgöra ett stolphål förefaller inte troligt. Av vilken anledning skulle man ha rest en så stor stolpe med en så pass kraftig stenskoning intill broläggningen? Den kan inte sägas ingå i någon annan konstruktion eller kontext frånsett bron. Från undersökningarna av Jarlabankebron vid Täby RAÄ 4, finns belägg för skoningar runt åtminstone en av de resta stenarna (ATA dnr 44816). Det kan inte uteslutas att anläggningen/fundamentet vid Broby trots allt är förhistoriskt. Efter att bron upphört att användas har någon form av byggnad uppförts på broläggningens södra halva. Byggnaden har stört den gamla broläggningen och eventuellt har långsidorna med de tätare lagda kantstenarna fått sitt utseende då. Denna byggnad har inte existerat under någon längre tid, inga andra rester än syllen finns kvar idag. Eventuellt kan det röra sig om en skvaltkvarn. Skvaltan är en kvarntyp som kräver obetydligt vattenflöde. Dess kapacitet är dock begränsad av vilken orsak kvarntypen redan vid 1800-talets mitt förlorade sin betydelse. Runt sekelskiftet 1900 var kvarntypen helt ur bruk (Bringeus 1985:110). För hålvägens del kunde tre olika oliktida faser urskiljas. Den äldsta fasen utgörs av en hålväg som bör vara någorlunda samtida med broläggningen och gravfältet. Den torde ha anlagts under perioden mellan skärvstensflakets tillkomsttid och de övriga gravarna på gravfältet. Därefter följer en tid då hålvägen använts för transporter med häst och kärra. Denna fas sträcker sig till 1900-talets början, var den bakre tidsgränsen ska sättas är dock oklart. Den sista fasen utgör den moderna ridoch promenadstigen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att bron troligen anlagts under yngre järnålder/vikingatid, sannolikt samtidigt med den senare delen av gravfältet RAÄ 313: 2. Dess användningstid torde sträcka sig in i modern tid 1800-talets början eller mitt. Hålvägen bör ha tillblivit någon gång mellan äldre och yngre järnålder och har varit i bruk (på olika sätt) fram i nutid. Broläggningen och gravfältet Att gravar och gravfält i många fall har samband med vägar, vad och broläggningar är känt från flera platser i Sverige. Ett exempel finns i broläggningens omedelbara närhet, ovan omtalade RAÄ 42 vid Broby 14 Norrortsleden RAÄ 415

bro över Gullån. Här finns en broläggning med flera runstenar och tre undersökta (skelett)gravar som är samtida. Den nu undersökta broläggningens dateringar sammanfaller med gravfältets senare del till yngre järnålder/vikingatid. I skrivande stund finns inga belägg för att broläggningen skulle vara äldre än gravfältet. En tanke som framfördes i undersökningsplanen var att bron kunde ha attraherat gravfältet. Undersökningen visade, om inte det motsattas så ett tredje alternativ att broläggningen och gravfältets kan vara anlagda samtidigt. Utvärdering Inledning Under följande rubrik görs en utvärdering av projektet. Den omfattar de målsättningar som formulerades i undersökningsplanen och de metoder som användes vid undersökningen och hur de svarar mot resultaten i skrivande stund. Måluppfyllelse Nedan görs en genomgång av de uppsatta målen som de formulerades i undersökningsplanen och hur undersökningen lyckats svara mot dem. Brons konstruktion, eventuella ombyggnader och förstärkningar Ett syfte med undersökningen var att dokumentera och förstå brons konstruktion formmässigt och funktionellt samt att se eventuella ombyggnader och förstärkningar. Bron undersöktes med en cross-over-metodik där kontexterna i de handgrävda schakten fick utgöra referenser till de kontexter eller lager som påträffades vid den fortsatta undersökningen med maskin (se Metod). På så sätt erhölls en god bild av hur bron var konstruerad, från det understa sättlagret i vilket de större stenarna placerats ut, till kantmarkeringar i form av klumpstenar och tätare rader med större sten, samt vägbeläggningen i form av ett lager småsten. Däremot kunde inga eventuella ombyggnader eller förstärkningar av bron konstateras. Huruvida detta beror på bron aldrig genomgått reparationer, ombyggnader och förstärkningar eller att den valda metodiken inte kunde besvara frågan är oklart. Däremot fanns en överlagring av bron i form av de stenrader som framkom i brons södra halva. Den tolkades som syll till ett hus, sannolikt en kvarn, vilken tillkommit efter det att bron upphört att användas runt 1700-talet. Datering och användningstid Syftet med undersökningen var även att datera bron och hålvägen, att fastställa anläggnings- och användningstid. De dateringar som angetts för bron baserar sig i skrivande stund på jämförelser med andra kända broläggningar, strandlinjekarta över fornsjöarna i området samt fynden (hästskor). För hålvägens del fördes endast ett resonemang utifrån dess läge intill gravfältet. Dateringen var inte helt okomplicerad, eftersom material för naturvetenskapliga dateringar saknades. Redan i fält kunde en hel del av det En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 15

organiska material som påträffades i rätt stor mängd kasseras som recent. Av det kvarvarande materialet bedömdes det mesta utgöra rotvirke. Enligt muntlig uppgift från Ulf Strucke återstod då ytterst lite material värt att analysera. Enligt markägaren har man under tidigt 1900-tal, och sannolikt ännu tidigare, haft flera träkonstruktioner på platsen för att förhindra att korna gick ned sig i bäcken när de gick för att dricka. En stor del av det material vi samlade in för analys kommer sannolikt från de konstruktionerna. Fornsjöarnas vattennivåer är att betrakta som rätt grova uppskattningar. Den gav ett terminus post quem för bron, den kan inte ha anlagts under äldre järnålder eftersom vattennivån då översteg tiometerskurvan. De fynd som daterats utgörs av hästskor en föremålskategori där osäkerhetsfaktorn är relativt stor. Att typbestämma och registrera ett metallmaterial innan konservering kan vara rätt vanskligt. Korrosion och krustor gör att formerna på föremålen efter konserveringen förändras jämfört med det man såg före konserveringen. Ett exempel här är flikskorna. I de osäkra fallen gör korrosionen att eventuella flikar var svåra att upptäcka på skorna. Fyndkategorin i sig utgör ett problem då hästskor från förhistorisk tid är rätt sällsynta. I de fall de påträffats rör det sig oftast om tidigt urbana miljöer som till exempel Lund. En jämförelse med andra undersökta forntida broläggningar uppvisar inte på långt när samma mängd hästskor. Detta kan naturligtvis ha flera orsaker. Brons konstruktion kan ha en viss betydelse. Hästskor fastnar och lossnar lättare från hoven i en stenbro jämfört med en bro av trä eller en risbädd. En annan orsak hänger samman med metodiken, med en metalldetektor får man fram det mesta som innehåller metall hur väl fynden än är kamouflerade av silt och lera/mjäla. Samtliga dateringar är alltså av mera resonerande art. Sammantaget får de olika dateringsmetoderna och analogierna ändå anses utgöra relativt goda dateringsunderlag, både vad det gäller anläggningstiden och användningstiden. För brons del från yngre järnålder till 1800-talets början eller mitt och för hålvägen från yngre järnålder till nutid. Runstenar och runstensfragment En målsättning var också att eftersöka dolda runstenar intill broläggningen. Allt stenmaterial som fanns inom hela fornlämningskomplexet RAÄ 415 och RAÄ 313:2 har mer eller mindre noggrant granskats med tanke på att hela runstenar eller fragment kunde finnas inom området. Trots ett idogt och under omständigheterna ett så grundligt arbete som möjligt gjordes för att finna runstenar hela eller fragment var resultatet negativt. Närliggande hällar och impediment inventerades flera gånger under undersökningstiden. Vid Broby Gård har tre runstensfragment kommit i dagen. Ett hittades av Dybeck under en gödselstack och detta fragment är idag förkommet. De övriga två påträffades inmurade i byggnader. Idag står de uppställda vid en parkeringsficka utmed Frestavägen (RAÄ 42), cirka 700 meter nordnordöst om broläggningen RAÄ 415. Det förefaller inte helt otroligt att något av dessa fragment, eller kanske båda två, en gång stått invid broläggningen. 16 Norrortsleden RAÄ 415

Samspelet med gravfältet RAÄ 313 En av målsättningarna med undersökningen var även att diskutera samspelet med gravfältet utifrån dateringarna av de båda fornlämningarna. Dateringen av fornlämningarna har inte varit helt oproblematisk. I båda fallen handlar det om avsaknad av daterbart material (jfr Grön & Sundberg 2005). Genom analogier och föremål och till vis del 14 C- resultat kunde det konstateras att fornlämningarna till större delen var samtida, att de varit i bruk samtidigt och troligtvis även tillkommit samtidigt. Gravfältet har en anläggning som tillhör den äldre järnåldern, men dess huvudsakliga datering ligger i yngre järnålder och in till tidig medeltid. Både broläggningen och gravfältet har tillkommit under yngre järnålder/vikingatid. Gravfältet har används ända in i tidig medeltid och bron ännu längre. Utvärdering av undersökningsmetodiken Metodiskt gjordes en del avsteg från undersökningsplanen. Vid undersökningen tillämpades traditionell anläggningsgrävning kombinerat med ett kontextuellt synsätt en cross-over-metodik. Genom att öppna upp ett schakt där man medvetet arbetar med att urskilja olika kontexter i plan får man relativt snabbt kunskap om lager, utseende och konstruktion. En 36 meter lång broläggning i sten är rätt arbetskrävande om man ska handgräva den. Att gräva den med maskin kunde innebära en risk för att en hel del information kunde gå om intet. Genom att urskilja olika kontexter i de handgrävda grävenheterna och använda dem som mall för hur de borde se ut i de områden som sen undersöktes med hjälp av grävmaskin försökte vi minimera denna risk. Undersökningsplanen nämner inte heller metalldetektoranvändning. Metalldetektorn användes i hålvägen både före och efter avbaning och i broläggningen efter avbaningen. Syftet var att få en uppfattning om eventuella metallfynd innan avbaning. Då större delen av hålvägen undersöktes extensivt ville man även säkra eventuella daterande fynd. Detta gäller naturligtvis även för broläggningen. Metoden var ovärderlig vad det gäller att upptäcka fynd eller hästskor i detta fall. Att så stor andel hästskor framkom vid undersökningen hänger tveklöst samman med metalldetekteringen. Ytterligare en metod som inte nämndes i undersökningsplanen är den skanning av broläggningen som gjordes efter rensningen. Syftet var att få ytterligare hjälpmedel att förstå brons konstruktion. Eventuellt skulle skanningen även kunna ersätta tornfotograferingen. Då leveransen av bilderna kom långt efter att undersökningen var avslutad kunde den på intet sätt ersätta tornfotograferingen i fält. Däremot var bilderna till stor hjälp i efterarbetet, som ett komplement till den övriga dokumentationen. Vad man bör granska kritiskt metodiskt här är just blandningen av två olika metoder. Det optimala vore naturligtvis att hela bron undersöktes med stratigrafisk lagergrävning för hand. Detta rymdes dock inte inom budgeten för undersökningen. Det grova redskap som en grävmaskin trots alla vidtagna försiktighetsåtgärder är (skiktvis avbaning, med efterföljande kontroll av arkeolog utrustad med skärslev och fyllhammare) innebär att detaljnivån blir grov. Även om den valda metodiken minimerade risken för att information om konstruktionsdetaljer och annat gick för- En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 17

lorat, finns det fortfarande en möjlighet att en del information de facto gått förlorad. Potential Broläggningar och runstenar är två fornlämningskategorier som är välrepresenterade i området runt Vallentunasjön. Det är i detta runstensland och brobyggarland som broläggningen RAÄ 415 ska placeras. Ytterligare analyser av de vägnät som Brobys broläggning ingår i bidrar till en förståelse för kommunikationer och rörelser i rummet, både lokalt och regionalt i Broby Täby Vallentuna. Brons läge, intill ett gravfält, med anslutande hålväg samt på gränsen mellan byarna Broby och Valla öppnar även upp för en diskussion kring broar och brobyggande ur andra aspekter än kommunikation. Man kan betrakta bron som en ingång/port in till gården en gränsmarkering (jfr Zachrisson 1998). Bron kan även ha funktionen av ett ägodokument, genom att bygga en bro på en strategisk plats befäste man eller hävdade sin (börds)rätt, sin makt över ett område. Bron kan stå som en metafor för resande till livet hinsides, den förkristna mytologins bro Bifrost som den döde ska passera för att komma till dödsriket den sista resan från gården/byn till gravfältet (jfr Rudebeck 2002). Även i den kristna värden sågs brobyggandet som en gudibehaglig gärning vilket bland annat omvittnas på en del runstenar. I landskapslagarna omtalas även vikten av och den goda gärning det var att röja väg till sockenkyrkorna. En stor mängd hästskor framkom vid undersökningen. Hästskor tillhör inte de mest vanliga fynden från förhistoriska utgrävningar. Enstaka hästskor har påträffats vid gravundersökningar, bland annat i Dalarna. Enligt Serning är fyndomständigheterna för dessa hästskor inte helt klara och det är osäkert huruvida de verkligen tillhör gravkontexten (Serning 1966:58). I övrigt påträffas hästskor mest i urbana medeltida miljöer. Fynden från broläggningen i Broby kan bidra till ytterligare ökad kunskap vad det gäller just hästskor, kanske både vad det gäller typologi och datering. Sammanfattning Under hösten 2004 undersökte Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, fornlämning RAÄ 415 i Täby socken och kommun, Uppland. Anledningen till undersökningen var vägprojektet Norrortsleden och uppdragsgivare var Vägverket region Stockholm. Fornlämningen utgjordes av en broläggning eller ett stensatt vad samt en hålväg. Broläggningen konstaterades vara 36 meter lång och 1,8 5,4 meter bred. Utmed kanterna fanns, framför allt i den norra delen, klumpstenar utlagda parvis med ett avstånd om 1 1,6 meter från varandra. Intill broläggningens nordvästra kant påträffades och undersöktes ett fundament, sannolikt till en idag försvunnen runsten. I den södra halvan överlagrades broläggningen av en konstruktion av stenar vilka troligen 18 Norrortsleden RAÄ 415

utgjorde resterna av en syll. Broläggningen daterades till yngre järnålder/ vikingatid. Av hålvägen berördes 62 meter, den konstaterades vara 1 3 meter bred och mellan 0,1 och 0,2 meter djup. Hålvägen antogs ha tillkommit under yngre järnålder. Fyndmaterialet domineras av hästskor med dateringar från 1000-talet och upp i modern tid. Merparten utgjordes av så kallade triangelskor vilka kan dateras till 1200-talet. Referenser Andersson, L. & Boije-Backe, M. 1999. Arkeologisk delundersökning. Jarlabankeättens gravplats vid Broby bro. Stockholms läns museum, rapport 1999:4. Stockholm. Artursson, M. 2001. En korsning i tid och rum. Ett vägsystem från yngre romersk järnålder folkvandringstid på en boplats vid Saxån, Skåne. I Larsson, L (Red) Kommunikation i tid och rum. Report series no 82. University of Lund, Institute of Archaeology, s. 15 40. Bringeus, N-A. 1985. Arbete och redskap. Stockholm. Engwall, G. 1936. Hästskor. Kulturens Årsbok 1936. Lund. Grön, C. & Sundberg, K. 2005. Ett gravfält vid Broby. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:16. Stockholm. Grönwall, R., Wertwein, G. & Hamilton, J. 2002. Arkeologisk förundersökning. Norrortsleden. Genom Täby arbetsmoment 3. Uppland, Täby socken och kommun. Riksantikvarieämbetet UV Mitt och Stockholms läns museum, rapport 2002:22. Stockholm. Jakobsson, M. 1995. Norrortsleden. Delen Väsjön Täby Kyrkby samt Sandavägen. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:61. Stockholm. Lindgren, C. 2005. Valla. En boplats från förromersk järnålder folkvandringstid. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:15. Stockholm. Olausson, M. 1986. En runstensbro på gammal grund. Populär Arkeologi Årg. 4, Nr 1. Lund. Rudebeck, E. 2002. Vägen som rituell arena. I: Jernbert, K., Andrén, A. & Raudvere, C. (red). Vägar till Midgård 2, Plats och Praxis Studier av nordisk förkristen ritual. Falun. Shierbeck, A. 1995. Norrvatten huvudvattenledning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:62. Stockholm. Serning, I. 1966. Dalarnas järnålder. Stockholm. Zachrisson, T. 1998. Gård, gräns, gravfält. Sammanhang kring ädelmetalldepåer och runstenar från vikingatid och tidig medeltid i Uppland och Gästrikland. Stockholm Studies in Archaeology 15. Stockholm. Ödman, A. 2005. Skeingeborg borgen som Saxo glömde. Norra Skånes medeltid 4. En av broarna i Broby. Broläggning och färdväg vid Broby Gård 19

Muntliga uppgifter Strucke, Ulf. Arkeolog, Riksantikvarieämbetet, UV Mitt. Övriga källor ATA Antikvariskt-topografiska arkivet (Riksantikvarieämbetet). FMIS Fornminnesregistret (Riksantikvarieämbetet). NoRM Nomina Rerum Mediavalium sammanställd av Nomenklaturprojektet för föremålsregistrering i Norden. Strandlinjekarta beräknad med en numerisk modell utvecklad vid SGU. Sveriges Geologiska undersökning SGU. Medgivande Dnr 30-1782/2004. 20 Norrortsleden RAÄ 415