NCS styrelse Styrelsemöte i NCS 6-7 mars Text: Mikael Mayer H e l g e n d e n 6-7 mars skulle b li e n k i l l h e l g h ä r h e m m a. A n e t t e skulle till Göteborg på styrelsem ö te s å l i l l k i l l e n, k at ten O s c a r o c h j a g skulle bara ta det lugnt och slappa som b a r a g r ä s ä n k l i n g a r k a n. M e n d e t b l e v inte så Visserligen hade Anette varit lite krasslig veckan innan men tidigt lördag morgon bröts det gamla rekordet i snorighet och snörvlande. Även vår lille son William hade fått ta del av bacillerna så han snörvlade ikapp med mamma. Vad göra nu? De bägge sjuklingarna verkade tävla om vem som skulle nå 40 graders feber först. Avgångstid för flyget till Göteborg närmade sig och pärmen med alla bokföringspapper måste till den stränge revisorn Mikael senast denna helg. Efter diverse konstateranden om vad som inte gick att göra återstod endast en möjlighet, jag fick ikläda mig rollen som temporär bokföringspärmsbärare och tillsammans med David svara för representationen från huvudstaden. Efter besöket på Trop avariefiskimport passade Kjell på att driva in medlemsavgifter. Foto Jens Granquist Lördagens aktiviteter inleddes med ett besök hos Ciklidhuset i Lerum. Foto Jens Granquist Förmiddag i Göteborg Strax före klockan nio bar det iväg från Arlanda, och en timme senare tog en förundrad ordförande emot en betydligt maskulinare Mayer än han förväntat sig på Landvetter. Ytterligare en stund senare så fick även Michael Persson se den nye Mayer när vi mötte upp med honom vid Kjells kontor i Jonsered. Även Christian slöt upp vid Jonsered och sen bar det iväg till Ciklidhuset i Lerum där vi träffade Jens. Ciklidsnack och fika tog vid samt naturligtvis en massa gloende i burkarna. Fika, fisksnack, fina fiskar figurerade förövrigt frekvent förmiddagen framöver. Vi tillbringade nämligen förmiddagen med att besöka fler av Göteborgsområdets fina butiker. Nästa butik var Trop avariefiskimport. Där blev jag vittne till att styrelsen inte bara knyter och odlar sina kontakter under styrelseträffarna, utan även att underrättelseverksamhet a la KGB eller CIA bedrivs. En gammal NCS medlem siktades utanför butiken vi nyss lämnat och i medlemsansvarige Kjells hjärna rasslade det till. Vig som en chiffonjé störtade Kjell iväg för att påminna om att vederbörande inte betalt medlemsavgift för 2004. Det fanns naturligtvis ingen giltig förklaring för att inte vara medlem även under 2004 så det hela slutade med att kontingenten för 2004 infordrades kontant på plats och ställe. Kanske har vi här en del av förklaringen till de senaste årens medlemsuppsving?! Gourmélunch Ännu ett butiksbesök stod på programmet, Nols Ciklidhobby skulle få påhälsning. Kjell åkte genvägen över centralstationen för att hämta upp David som hade anlänt med tåg, vi andra stack före upp till Nol. Mätta på fiskprat och med massa fina upplevelser på näthinnorna så gjorde nu våra magar sig påminda. Vi slog till med en lunch värdig en riktig gourmé, burgare på McDonalds Lustigt nog, eller kanske olustigt nog för Jens (vilket jag återkommer till senare), skämtade vi om att hamburgarna nog inte var riktigt färdigstekta och att de säkert skulle göra oss sjuka allihop. Inbillat mätta av mossiga hamburgare så var det snart dags för ett besök på Universeum. Den gamle redaktören och mångårige NCS medlemmen Lars Forsberg hade lovat bli vår ciceron under några timmar och visa oss runt bland fiskar, kräldjur och turister. Ciklidbladet 3/2004 - Årgång 37 39
På universeum guidades vi av den gamle Ciklidbladsredaktören Lars Forsberg. Foto Joakim Draktoft Universeums filteranläggning var imponerande. Foto Jens Granquist Besök på Universeum Lars började med att berätta lite om allt arbete som hade lagts ned i samband med att verksamheten startades upp. Bland annat fick vi veta att de 80 ton salt som behövdes till anläggningen hade burits upp för hand! Någon hade visst missat att saltet skulle fram till bassängerna på något vis. Numera är dock anläggningen intrimmad och de första problemen med algblomning och liknande är borta. 22 centimeter glas! När vi stod ovanför hajtanken och tittade ner på en muräna fick vi veta att det råder en strikt hierarkisk ordning i tanken. Sågfisken är bossen nummer ett tätt följd av tigerhajen. Sågfisken är tydligen en riktigt sur gammal typ som vet hur han skall använda sitt vapen. Vi stod förövrigt på gångar gjorda av plast. All metall, även så kallad rostfri sådan, har visat sig omöjlig att använda. På mycket kort tid är all metall så gott som uppäten i det hårda klimat som råder ovanför tanken. Framme vid saltsjötanken så studerade vi en stund den tjocka välvda rutan, 22 centimeter tjock och kanske i största laget även för ett riktigt ambitiöst ciklidprojekt där hemma. I den sk utedelen berättade Lars om svårigheterna med att få vår inhemska fisk att acklimatisera sig till ett liv i bassängerna. Det finns ännu inga beskrivningar eller information om rutiner likt de som har växt fram ifråga om akvariefisk. Lars själv är ju en av dem som gjort massor av misstag genom åren och som lärt av dem så alla vi som sysslar med ciklider idag har det rätt lätt. Denna erfarenhet saknas dock för våra inhemska fiskar, vilket får till följd att det är svårt att få igång ett system liknande Universeums. Vi fick även en guidning i ormrummet och lyckligtvis kom vi alla ut därifrån utan fysiska skador. En grön mamba gjorde ett utfall mot Kjell som alltför nyfiket tryckte ansiktet mot terrariet och alla skrattade skräckslaget. Vi fick även höra hur högt monokelkobran kunde fräsa och, om jag nu inte minns fel i skrivande stund, veta att det var en sådan som givit en man i Malmötrakten ett litet kärleksbett någon vecka tidigare. Kvällstidningarna hade tydligen ingen nakenchock att skriva om på löpet eftersom händelsen i slutet på februari fick ganska stort utrymme. En mycket intressant rundtur fick vi och massor av rolig information. Allt rymmes inte här men som exempel kan ju nämnas att om ni någon gång blir stucken av en sten- eller drakfisk, så skall den del av kroppen som giftet sprutats in i sänkas ned i riktigt varmt vatten (läs så hett att du nästan bränner dig). Anledningen är tydligen att giftet är proteinbaserat och därför förstörs av värme. Av egen erfarenhet kan Lars intyga att smärtan som det heta vattnet orsakar är som en smärre njutning jämfört med den smärta som giftet orsakar obehandlat. Givetvis skall även annan behandling ges utöver vattenbadet. Kvällsaktivitet Efter att ha installerat oss nere i våra kojer ombord på det flytande hotellet Barken Viking var det äntligen dags för en kall öl och till den en toast Skagen. Någon timme senare begav vi oss till den indiska restaurang där kvällens samkväm skulle äga rum. Kjell hade noggrant studerat någon sorts barometer i Göteborgsposten och hade valt restaurangen med omsorg, god mat till gott pris förväntades således. Mycket fiskprat igen och även en del nostalgiska tongångar eftersom styrelsen efter årsmötet kommer att förändras och detta var sista natten med gänget. Mätta och belåtna drog vi oss till slut tillbaka och en stunds nattprat innan sänggång hanns med i hotellbaren. Söndag med styrelsemöte Tidig revelj blev det. Söndagen brukar vara fylld till bristningsgränsen även om endast en punkt står på programmet. Den punkten är givetvis styrelsemötet. Många punkter skall i vanliga fall avhandlas och detta möte var inget undantag. För Jens blev denna dag en enda lång Golgata. Om ni minns vad jag skrev i början av den här artikeln om att bli sjuk av dåligt grillade hamburgare så förstår ni kanske vad Jens råkat ut för. Eftersom jag ändå satt Söndagens ägnades åt styrelsemöte. Foto Michael Persson där till ingen nytta fick jag rycka in som sekreterare medan Jens låg i en soffa och pustade ut. Han hade inte sovit mycket under natten och eftersom det inte fanns toalett på hotellrummet hade han förutom obehaget att vara magsjuk även fått springa en lång sträcka från rummet till toaletten varje gång Ulrik ropade. Vi 40 Ciklidbladet 3/2004 - Årgång 37
Kjell bedömer finalisterna i fototävlingen. Foto Michael Persson andra var inte avundsjuka. Kjell svingade klubban med bravur under mötet och punkterna avverkades i rask takt. Med hjälp av lite fika och en macka bättrades blodsockerhalten på så vi alla klarade att slutföra mötet utan större kontroverser eller handgemäng. Hemfärd för oss Stockholmare låg en bit fram mot kvällen så vi hann med en pizza någonstans i Jonsereds mera skumma kvarter innan avfärd. Avslutning Idéen till en artikel om en styrelsehelg har jag haft länge. Nu när tillfället uppdagade sig så slog jag till och tecknade ner lite om hur det kan gå till när styrelsen träffas. NCS är ju en ideell förening av ansenlig storlek och det går åt en hel del insatser för att sköta driften av NCS. Av Anette och andra styrelsemedlemmar har jag fått veta att det är ungefär som jag beskrivit ovan som en styrelsehelg går till. På lördagen gör man vanligen något gemensamt som oftast har anknytning till föreningens verksamhet. Rätt ofta tas även en del av lördagen i anspråk för att förbereda söndagens styrelsemöte. Söndagen är som sagt fullspäckad enbart av styrelsemötet och för de som inte varit på hemmaplan väntar en lång resa hem under sena eftermiddagen/kvällen. Numera är antalet styrelsemöten där alla träffas på detta vis reducerade till Jens pustade ut på soffan under mötet. Foto Michael Persson tre, varav ett hålls i samband med årsmötet. Kvar blir alltså ett livemöte på våren och ett på hösten. Övriga möten under året genomförs nu i telefonmötesform. Fler artiklar Jag hoppas att denna artikel har givit en liten bild om hur det kan gå till när styrelsen träffas. Att skriva om allt arbete som läggs ned mellan styrelsemötena är ett kommande projekt som jag tänkt genomföra. Visst vore det intressant att få veta lite mer om vad uppdraget som redaktör, kassör, webbansvarig och ordförande egentligen innebär. Enda risken med några sådana artiklar skulle möjligtvis vara att det kan bli svårt att få tag på ersättare till styrelseplatserna framöver. Och då menar jag inte för att artiklarna skulle bli osedvanligt tråkiga att läsa utan för att det skulle framgå hur mycket arbete som verkligen ligger bakom driften av NCS verksamhet. Ciklidbladet 3/2004 - Årgång 37 41
42 Ciklidbladet 3/2004 - Årgång 37
Ciklidbladet 3/2004 - Årgång 37 43