Fåglar i Södra Vätterbygden 2-2008

Fåglar i Södra Vätterbygden 2-2008 Jönköpings Fågelklubb

Tidskrift utgiven av: Jönköpings Fågelklubb Ansvarig utgivare: Anders Söderlund Redaktion: Björn Merkell, Thomas Rostedt, Anders Söderlund Redaktionsadress: Öland, 563 93 Gränna, tel 0390/510 34 e-post anders@khs.se Styrelse i Jönköpings Fågelklubb Sekreterare: Gunnar Rosqvist, tel. 036/162406 e-post ejermorosqvist@yahoo.com Kassör: Jan Blomquist, tel. 036/138142 e-post fureholm@telia.com Övriga: Andreas Joakimsson, tel. 036/340149 e-post andreas@ungtro.com Olof Karlsson, tel. 036/142111 e-post olof.karlsson@ette.com Per Sjöstrand, tel. 036/76539 e-post per.sjostrand.jkp@telia.com Thomas Ekberg tel: 0392/12449 e-post bt.ekberg@telia.com Jönköpings Fågelklubb är en ideell förening med ett övergripande mål att främja kunskapen om fågelfaunan och skyddet av dess livsmiljöer i södra Vätterbygden. Klubben är ansluten till Riksföreningen Sveriges Ornitologiska Förening. Klubben förverkligar detta genom att anordna sammankomster, exkursioner och kurser verka för att väcka och underhålla intresse för fågelfaunan och fåglarnas livsbetingelser hos allmänheten. arbeta med ornitologiska undersökningar och dokumentation av fågelfaunan. bistå myndigheter, organisationer och enskilda i ornitologiska frågor. sprida information till medlemmar och allmänheten om fåglar och deras livsmiljöer. Klubbens verksamhetsområde omfattar Jönköping, Habo och Mullsjö kommun. Medlemsavgifter 2008: Ungdom t.o.m. 25 år 100:- Äldre än 25 år 150:- Hela familjen 200:- Insättes på Jönköpings Fågelklubbs bankgiro 5253-4757, glöm inte att ange avsändare. Omslagsbild framsida: Orre, foto Per-Eric Svahn Omslagsbild baksida: Mindre hackspett, foto Per-Eric Svahn 2

Kornknarr 2008 Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) har valt kornknarr till 2008 års riksinventeringsart. Målsättningen med SOF:s riksinventering är att få en så heltäckande bild som möjligt av antalet revirhävdande kornknarrar i Sverige. Därför försöker man organisera regional- och lokalföreningarna så att åtminstone merparten av jordbruksbygderna i respektive område kan avlyssnas vid åtminstone ett tillfälle under goda väderbetingelser och under den period då flest kornknarrar kan förväntas vara sångaktiva. Huvudsaklig inventeringsperiod för landet som helhet är 25 maj 15 juni, med tonvikt på den tidigare delen i södra och mellersta Sverige. Lämplig tid på dygnet är under de mörkaste delarna, vilket i Syd- och Mellansverige innebär från skymning till gryning. Vädret bör vara lugnt eller med svag vind samt uppehåll. JFK har för avsikt att genomföra en inventering av kornknarrarna i vårt verksamhetsområde med ungefär samma upplägg som för nattskärreinventeringen. Du som är intresserad av att hjälpa till med inventeringen kan höra av dig till Gunnar Rosqvist ( kontakt uppgifter finns på sidan 2) Tranebo så öppnades himlen genom molnen lätt snö föll och där kom örnen gud över mossen och himlen slöt sig igen Gunnar Rosqvist Lärkan lyfter Någorlunda fritt efter en romans för violin och liten orkester av den engelske symfonikern Ralph Vaughan-Williams. The Lark Ascending (1914). Ur öppen blå himmel lärkan sjunger för himlen till jorden. Blott en femtedel av de lärkor som fanns i våra slättbygder år 1975 är kvar. Och det bara fortsätter! Om vi fördärvar den enda jord vi har så förlorar vi den enda himmel vi annars skulle nå. Gunnar Rosqvist 3

40 år med Rosenlunds Ornitologiska Klubb (ROK) K-G Persson Bröderna Max och Gösta Dahlgren var de första i klubben som sysslade med fåglar. Så småningom anslöt sig Jan-Olof Berlin, Olle Johansson och senare Olof Hjelm och K-G Persson till skaran. Max hade fått ett personligt tillstånd att ringmärka fåglar och det hjälpte vi andra till med genom att leta bon och agera som drevkarlar i dikena vid Riddersberg, Toragården och Högamosse. Tillfälliga besök med ringmärkning gjordes också i Landsjöns vassar. I början av 60- talet var vattenståndet i Landsjön mycket lågt och för att komma ut till sina båtar slog fiskarna en gata rakt genom vassbältet ut till öppet vatten. I dessa gator satte vi upp ett antal nät, men istället för att vänta på att fåglarna skulle flyga in i näten drev vi med 10 meters lucka genom vassen från Stickelösaviken mot båtgatan. Det var ett minst sagt svettigt och ansträngande arbete som dessutom knappast ökade antalet fångade fåglar i näten. Förutom Sveriges Ornitologiska Förening var vi skådare anslutna till Norra Smålands Ornitologiska Förening (NSOF) med mästerlotsen Haldur Wigsten som ordförande. Han avlöstes senare av Carl-Gustav Öhman i Bankeryd. Föreningen anordnade flera resor till bl.a. Öland, Skåne, Kvismaren och Stora Karlsö och dessutom träffar på närmare håll. De flesta av oss som idag är lite äldre saknar något den tiden, framför allt för att vi träffade många andra fågelintresserade i länet i större utsträckning än nuförtiden. Norra Smålands Ornitologiska Förening gick i graven vid ett möte i Vaggeryd 8 mars1992 på grund av brist på ledare. Lappuggla 1959 Som vanligt under söndagarna tog vi (Gösta och Max Dahlgren, J-O Berlin, Olle Johansson och K-G Persson) en promenad på Bondberget. När vi kom till Högamosse fick vi på långt håll syn på en större rovfågel som hade kurs mot oss. Vi gissade först på en örn av något slag, men när fågeln kom närmare gjorde den en sväng så vi kunde se fågeln i profil. Vi konstaterade då snabbt att det var en uggla av de större arterna. Nu ändrade den åter kurs mot oss och snart kunde vi se de karaktäristiska koncentriska ringarna i ansiktet som är typiska för en lappuggla. Den passerade oss på ca 75 meters höjd och försvann så småningom. Ugglan observerades inte av någon annan senare, så kanske den övervintrade någonstans i de småländska skogarna fjärran från någon fågelskådare. ROK bildas I Bankeryd bodde flera ornitologer som ordnade lokala träffar till vilka även vi var inbjudna. När de beslutade att starta en egen klubb med Örebroornitologerna som mall fick inte vi vara med längre. Örebroornitologerna var på den tiden ledande i Sverige på ornitologi då de bl.a. hade Erik Rosenberg och många andra duktiga 4

fältornitologer. I Örebroornitologerna hade varje medlem en siffra istället för sitt namn och man blev invald i klubben på rekommendation. En tanke på att även vi skulle starta eget mognade och vid ett möte 30 maj, 1963 bildades Rosenlunds Ornitologiska Klubb i Olle Hjelms sommarstuga vid Landsjön. ROK:s första styrelse bestod av Olle Hjelm som ordf., Jan-Olof Berlin sekr., K-G Persson kassör, Olle Johansson revisor och Gösta Dahlgren som suppleant. Alla medlemmarna bodde på Rosenlund eller i dess närhet och många timmar tillbringades på Rosenlundsfältet som då var brukade åkrar. Många av våra observationer kom därifrån varför Haldur Wigsten (NSOF) kallades oss för Rosenlundspojkarna och namnet på klubben var därför givet. Som tidigare nämnts höll vi till mycket vid Riddersberg där vi fick tillträde till en fallfärdig sommarladugård som vi rustade upp med nytt tak och golv, så vi hade någonstans att förvara frö m.m. Ett fågelbord sattes upp och likaså flera småfågelholkar i närområdet. Max var fortfarande ringmärkare så ofta hälsan tillät. Han hade ådragit sig en yrkessjukdom på sitt arbete vid en skofabrik. Han hade en fantastisk förmåga att hitta fågelbon för märkning av ungar. Han var landets främste att ringmärka framför allt törnskator och buskskvättor. Hans bror Gösta var inte mycket sämre när han så småningom tog över. Ekonomin var naturligtvis ett ständigt bekymmer i klubben. Vi kunde inte ta ut en alltför hög medlemsavgift så den bestämdes till 24 kronor/år, att betala månadsvis för den som så önskade. Vi utfodrade fåglar på vintern på fyra platser: Nyängen och Dungen vid Landsjön samt på Bondberget och vid Rosenlundsfälten. Vid Rosenlundsfälten fanns på 60-talet 25-30 rapphöns som vi försåg med foder. Detta kostade naturligtvis pengar som vi sökte på många håll. Olle Hjelm hade en del kontakter och genom Industrins bidragsfond och Skidfrämjandet fick vi in en del pengar. Jan-Olof och Olle skrev en del fågelartiklar där honoraret gick till klubben. Skärstad kommun skänkte också några kronor och Jönköpings kommun som hade utfodring av fåglar i vissa parker, delade med sig av sina frön även till oss. Gammalt bröd fick vi från Konsum på Öxnehaga att ge till våra hungriga fåglar. En annan inkomstkälla blev en nystartad nyartsfond där medlemmarna betalade 1 kr för varje ny art de fick. En tubkikare stod högt på önskelistan och med hjälp av extra inbetalningar av medlemmarna kunde vi snart köpa in en tubkikare med stativ. Detta blev en god tillgång på utflykter och vid Vätterskådning. En titt i gamla protokoll Några utdrag ur ROK:s styrelseprotokoll: 9/6 1965 13 Diskuterades tillvägagångssättet vid intagning av nya medlemmar i klubben. Klubben beslutade därefter att blivande medlemmar först en tid skall vara med på klubbens exkursioner varefter frågan om medlemskap skall tagas upp på ett klubbsammanträde där beslut om medlemskap fattas. En uppfattning om svårigheten att bli medlem kan utläsas i följande protokollsutdrag. 26/1 1966 52 behandlades frågan om hr. Åke Ankarbergs eventuella inval som medlem i klubben. Under den därpå följande diskussionen, varvid flera talare yttrade sig och flera olika synpunkter 5

6 Åke Ankarberg ringmärker i Landsjöns vassar, foto K-G Persson

företräddes, framkom den meningen att då samtliga klubbmedlemmar inte var närvarande vid kvällens sammanträde, kunde frågan om medlemskap inte bli föremål för beslut enligt 4/63-64. Enligt denna paragraf kan ny medlem endast vinna inträde efter ett enhälligt beslut av klubbmedlemmarna. Med anledning härav beslutade klubben att bordlägga frågan. Vid ett följande sammanträde med alla medlemmar närvarande invaldes Åke enhälligt. Hemlighetsmakeri om fågellokaler var utbrett vid den här tiden vilket följande paragraf ger en föreställning om. 9/6 1965 15 Diskuterades huruvida klubbmedlemmarnas fågelobservationer vid Landsjön och Röttle borde presenteras med ett inslag i radioprogrammet Naturen och vi. Ordföranden redogjorde för sina tankar kring eventuell presentation av fågelobservationerna i radioprogrammet samt för sina samtal med Nils Dahlbeck. Under diskussionen framkom det att samtliga klubbmedlemmar ansåg att det var trevligt med ett inslag i programmet Naturen och vi och att det var viktigt att fågellokalerna inte namngavs. Ur skilda styrelseprotokoll kan man läsa många intressanta paragrafer. Från Rosenlundsskolan hade det kommit en förfrågan om vi ville ha några fågelholkar som i så fall kunde tillverkas på slöjdtimmarna. Vi lämnade in ritningar på småfågelholkar och bad även om lite större holkar för t.ex. knipor. Holkarna vi fick var av varierande kvalitet, men en knipholk var nog den största som tillverkats i Sverige. En annan paragraf handlade om att Norra Smålands Ornitologiska Förening hade för avsikt att söka bidrag för ringmärkningsverksamhet på Visingsö, där vi skulle stå som stationskommitté. Någon sådan verksamhet blev det som bekant inte av utan vi skötte märkningen där själva. 1969 blev Gösta Dahlgren ny ordförande efter Olle Hjelm, som blev direktör för Storliens högfjällshotell. När han 1973 gjorde en förfrågan om klubben var villig att hjälpa till med en exkursionsverksamhet där, tackade vi ja och J-O Berlin och K-G Persson tjänstgjorde var sin vecka som naturguider. Klubblokal Eftersom kommunen övertagit ansvaret för flygfältet på Visingsö kunde vi få hyra vaktstugan där, som vi tidigare utnyttjat tillsammans med Flygklubben. Efter lite turer hit och dit blev det klart att vi själva fick ta över mot en symbolisk hyra. Efter ett antal år insåg vi att stugan måste renoveras, något som vi inte hade pengar till. Flygklubben tog då över huvudansvaret men vi fick fortsättningsvis använda den när vi hade behov av övernattning eller som regnskydd vid exkursioner. En lokal i staden för sammankomster och studiecirklar var önskvärd och 1983 erbjöds vi att tillsammans med Naturskyddsföreningen i Huskvarna hyra Stockmakarlokalen. Vi skulle dela på månadshyran 250 kr/mån, men eftersom vi skulle få ett hyresbidrag från kommunen på 80 % av hyreskostnaden ansåg vi att kostnaden var rimlig och vi tackade ja. Vi hade mycket kontakter med länsstyrelsen om olika skyddsprojekt och vi var initiativtagare till att Erstadkärret avsattes som fågelskyddsområde 1969. Dessutom kämpade vi för att det skulle bli naturreservat av rasterna vid Röttle. Vi gjorde 7

en fågelinventering av området som bl.a. låg till grund för beslutet om Västanå naturreservat. Vi minns också J-O Berlins långa kamp med kommunen att avsätta Bondberget som naturreservat. Rocksjön och Stensholmskärret var också uppe på tapeten. Vi ansåg vidare i en skrivelse till kommunen att Fågelmuseet i stadsparken behövde rustas upp eller nybyggas. 1973 firade vi det första jubileet med anledning av klubbens 10-åriga verksamhet. Vi träffades och hade knytkalas i Slätthult i samband med ett klubbmöte. En klubbresa arrangerades också. Den gick till Tunisien och Åke Ankarberg, Jan Blomquist och K-G Persson deltog. Fältsångare 1973 Ringmärkningsverksamheten i Landsjöns vassar gav för det mesta bara de vanligaste arterna men någon gång hände det att något utöver det vanliga fångades i näten. Det hände en gång 25 augusti 1973 då Gösta ringmärkte i vassen utanför Dungen. En Acrocephalus som avvek från de vanliga arterna i vassen hade fastnat i ett av näten. Gösta misstänkte att det rörde sig om en fältsångare och i fältbestämningslitteraturen visade det sig att allt stämde. Det var det 8:e fyndet av fältsångare i Sverige, så det visade sig att detta var en första klassens raritet. För att få fyndet verifierat av en utomstående åkte vi till Carl-Gustav Öhman i Bankeryd som var rapportkommitténs ordförande. Han konstaterade också att det vara en fältsångare varefter fågeln släpptes på platsen. Nästa lördag var det åter ringmärkning i vassarna vid Dungen och nedanför Fältstationen. En fågel som fastnat i ett nät liknade den fältsångare vi fångat veckan innan och den var dessutom ringmärkt. Vid Biätare, foto Daniel Steen 8

kontroll visade det sig att det var samma fågel. Man kan fråga sig vilken väg den flugit från Bankeryd. Hade den flugit raka vägen över Vättern eller hade den rundat Vättern via Jönköping? Det får vi naturligtvis inget svar på men ganska märkligt var det onekligen. Biätare 1977 Inom Huskvarna AB, där jag jobbade, hade vi årligen en femkamp för de anställda. Den omfattade bl.a. skjutning och handgranatskastning som avgjordes på skjutbanan i Bråneryd resp. i ett större grustag. Denna lördag i mitten av augusti när det var min tur att kasta iakttog jag några fåglar svävande ovanför grusgropen. Jag kände igen dem från en nyligen gjord resa till Camargue i södra Frankrike. Biätare hade invaderat grusgropen. Efter avslutad tävling åkte jag till J-O Berlin som bor ovanför branterna och vi fick snart syn på ett par fåglar som vilade i ett träd. Jan-Olof larmade några ROK:are som när de besökte grustaget kunde konstatera att det rörde sig om häckning. Nu utvecklade sig allt i rask takt. Någon meddelade Göteborgs- Posten som hade en artikel om biätarna införd i söndagsupplagan. På den tiden fanns inga personsökare men uppgiften om häckande biätare i Huskvarna spred sig snabbt ändå. Vi misstänkte att nyheten skulle locka många fågelskådare så Jan-Olof tog kontakt med länsstyrelsen som hastigt och lustigt avsatte området som et tillfälligt naturskyddsområde med beträdelseförbud. En brant ett 100-tal meter från häckplatsen bildade en naturlig läktare varifrån många fick ett nytt Sverigekryss. En maskinfirma hade planerat en visning i samma grustag men hade vänligen flyttat den till ett annat område. Även året efter (1978) kom biätarna tillbaka och häckade men en räv grävde sig ner och tog ungarna varefter de gamla fåglarna lämnade Bråneryd för gott. Fågelcirkel för synskadade 20-årsjubileet firades 1983 på Brunstorps Värdshus med stor uppslutning, men nu var vi också betydligt fler medlemmar i klubben. Ett annat lite udda uppdrag var att starta en studiecirkel om fåglar för synskadade. J-O Berlin höll i den och cirkeln avslutades med en exkursion till Röttle. Det var imponerande att få uppleva det goda humör deltagarna hade trots sitt svåra handikapp. Ett fågeltorn byggs Vi hade länge haft diskussioner om att bygga ett fågeltorn vid Landsjön och 1993 när klubben skulle fylla 30 år kom frågan upp igen. Vi hade flera platser på förslag men på grund av osäkra grundförhållanden återstod endast förslaget där det fanns en stenpir. Bertil Karlsson gjorde en ritning, sökte erforderliga tillstånd och kontaktade flera firmor för att hjälpa till med finansieringen av tornet. Kommunen var villig att bygga själva tornet medan grunden skulle vi själva stå för. En höstdag samlades ett 10-tal medlemmar för att gjuta grunden. Skånska Cement kom med färdigblandad betong som Magnus Blom forslade vidare till det blivande tornet. Efter ett antal timmar var vårt arbete klart. Material till tornet kom sedan från televerket som bidrog med uttjänta telefonstolpar och från Edvardssons byggvaror i Skärstad. De som bidragit till tornets uppförande finns angivna på en tavla där. Efter ett antal dagar stod tornet klart och dessutom en ny bro över ån. 9

Invigningen skedde sedan på våren 1994 och har fått vara till glädje för många fågelintresserade. När Gösta Dahlgren efter ca 20 år som ordförande avgick efterträddes han av i sin tur och ordning Anders Berlin, Magnus Blom och Ulf Gotthardsson. heller Rosenlunds Ornitologiska Klubb finns kvar längre. Efter 43 år 4 månader och 26 dagar lades klubben ner för att tillsammans med Södra Vätterbygdens Fågelklubb bilda Jönköpings Fågelklubb hösten 2000. Epilog Av de ursprungliga 6 medlemmarna som startade upp ROK är Max Dahlgren, Gösta Dahlgren och Olle Johansson döda. Inte Fågeltornet vid Landsjön, foto Björn Merkell 10

Fältstationens historia K-G Persson 1945 fick Skogsvårdstyrelsen arrendera ca 1 ha åkermark av dåvarande godsägaren på Lyckås, Gunnar Lindblad. Området var beläget NO om den nuvarande Fältstationen och här drevs plantor fram av björk och ek och 1958 utökades området med ytterligare 9 ha. Samtidigt blev Walter Eriksson föreståndare för plantskolan och det var av honom vi fick tilllåtelse att använda parkeringsplatsen vid den byggnad som användes som kontor och omklädningsrum för de anställda d.v.s. nuvarande Fältstationen. Plantskolan utökades ytterligare med området mellan Fältstationen och ån och blev med sina 15 ha den största i länet. Nu odlades framför allt gran och tall men också i mindre skala ek och björk. Från början sköttes allt arbete helt manuellt men i och med utökningen av arealen inköptes maskiner för både plantering, upptagning och packning av plantorna, samtidigt som man försåg byggnaden med telefon, el och vatten. Tyvärr så plöjdes vattenledningen sönder vid ett tillfälle, så den fick vi i ROK ingen nytta av senare. En poppelridå planterades för att hindra de sydvästliga vindarna att torka ut jorden. I samma syfte gjordes en bevattningsanläggning i ordning och när plantskolan senare upphörde tog Gösta Dahlgren hand om rören och sågade till dem i lämpliga längder för att använda som störar till ringmärkningsnäten. En kort period fanns också ett växthus som dock förstördes av en snöstorm våren 1969. 1984 upphörde plantskolan sin verksamhet och den tillhörande byggnaden ansåg ägaren till Lyckås gård inte ha någon användning för. När så Staffan Lindblad erbjöd oss att överta den med det förbehållet att vi såg till att den inte förföll svarade vi naturligtvis ja. Som vi alla vet har Fältstationen blivit den naturliga samlingspunkten för vår verksamhet så som vi hoppades. Landsjöns fältstation, foto Björn Merkell 11

Ringmärkningsverksamheten mellan 1965 2000 K-G Persson Ringmärkning av fåglar har löpt som en rödtråd genom hela ROK:s verksamhet. Max Dahlgren hade ett personligt tillstånd att ringmärka fåglar och vi var några som var med honom från slutet av 1950-talet till 1965. Max hade sin huvudsakliga verksamhet på Bondberget, vid Riddersberg och Toragården. Förutom omfattande pullmärkning (ringmärkning av boungar) på våren blev det också nätfångst, i framför allt diken i området. Efterhand mognade ett beslut att i klubbens namn ansöka om en egen licens. Sten Österlöf som var chef för Ringmärkningscentralen kontaktades men kunde inget lova något utan uppmanade oss att skicka in en formell ansökan. Med hjälp av Carl- Gustav Öhman i Bankeryd lyckades vi efter lite turer fram och tillbaka få vårt tillstånd, i juni 1965. Ett kontrakt upprättades där ROK förband sig att ringmärka fåglar norr om en östvästlig linje genom Vista kulle och Max Dahlgren i stort sett söder om järnvägen mellan Jönköping och Nässjö. Området däremellan var ingen mans land. Ringmärkningscentralen hade liksom nu ansträngd ekonomi och vi fick nöja oss med en kvot på 1500 fåglar. Gösta Dahlgren utsågs till ringmärkningschef, en befattning han hade fram till 1996 då Daniel Steen tog över. Gösta och jag hade sedan länge planerat en resa till Lappland och då tyckte vi att det var lämpligt att förlägga vår ringmärkningsdebut dit. Ringar lyckades vi få omgående men vi saknade fångstnät. Återigen blev C-G Öhman en räddande ängel. Han hade inga nät att sälja men om vi höll till godo med ett som han hade kasserat kunde vi få det. Trots jättestora hål och brist på lämpliga stänger lyckades vi fånga 14 fåglar där uppe i Lappland, bl.a. våra hittills enda videsparvar. Vi pullmärkte också en hel del som svartsnäppa, blåhake och en kull med buskskvätta. Vid hemkomsten inköptes 8 nät och det mesta av verksamheten förlades till Dungen vid Lilla Lyckås. Där hade Dir. Winqvist en redskapsbod som vi fick överta. Vårt första återfynd blev en trädgårdssångare som kontrollerades i Skåne och vår första främmande kontroll var en svarthätta märkt i Bankeryd. Ringmärkningscentralen hade som vanligt svårt att klara ekonomin, vilket gjorde att vi fick dras med en tilldelad kvot. Tillgången på fåglar var dock betydligt större än det antal fåglar vi fick märka. Varje höst fick Gösta ta kontakt med RC och begära högre kvot eller undantag för vissa arter. 1967 fick vi märka 2000 fåglar +lövsångare, 1968 1500 fåglar + holkfåglar + trevliga arter, 1970 1500 fåglar + som tidigare. Så höll det på tills en licensavgift infördes1987, som medförde att vi fick ringmärka utan begränsning under förutsättning att man betalade 250 kr för upp till 12

Dvärgbeckasin, ringmärkt i Landsjöns vassar. fotograf: Daniel Steen 4999 ringmärkta fåglar och 2500 därutöver. Vi ansåg att klubben inte hade råd med 2500 kr och beslöt att hålla oss under 5000 fåglar per år och inte ringmärka stannfåglar. 1990 betalade vi dock det högre beloppet och då steg årsiffran till 7063 märkta fåglar som ännu gäller som årsrekord. En trevlig period var åren 1973-1976 då det låga vattenståndet i Landsjön gav framför allt beckasiner fina rastmöjligheter. Såväl enkelbeckasiner och framför allt dvärgbeckasiner uppträdde i dittills inte skådat antal. Vi ringmärkte i snitt 46 dvärgbeckasiner per år med toppåret 1976 då hela 91 dvärgar försågs med ring. Därefter har antalet ringmärkta dvärgbeckasiner stannat på ensiffrigt antal förutom 1986 då vi fångade 28 ex. På Visingsö brukade vi på 1960- och 1970- talet tillbringa en semestervecka för att märka vadare. Sandudden uppe på nordöstra delen av ön saknade på den tiden den trädridå som idag sträcker sig utmed så gott som hela stranden. Här rastade flera arktiska vadare som sandlöpare, spovsnäppor, kustsnäppor, kärrsnäppor m.fl. Med hjälp av trådburar uppställda i vattenlinjen blev resultatet mycket bra. Så gott som alla våra återfynd av vadare är från den tiden. I Landsjöns vassar har vi också fångat några rariteter som t.ex. fältsångare 1973 och 1990, vattensångare 1983, pungmes, höksångare och rördrom. Ringmärkningsaktiviteten vid Landsjön har varit uppskattad av skolklasser och andra organisationer och har dessa bidragit med en mindre avgift till att göra ringmärkningens kostnader mindre kännbara för klubbkassan. Klubben har ju förutom licensavgiften också bekostat inköp av nät och annan utrustning medan RC stått för ringarna. 13

Sett i Vätterbygden 1 januari 31 mars 2008 Mindre sångsvan. Bl.a. 1 ex Ramsjöholm 29.2 och 10 ex Landsjön 14.3. Bläsgås. 2 ex Tumbäcks gärden 2-5.1. Största antal 21 ex Tovrida, Lekeryd 1.3. Vitkindad gås. 1 ex Oset, Huskvarnaån 1.1 17.2 och 1 ex Tumbäcks gärden 8-18.1. Bläsand. 1 ex Visingsö 1-3.1 och 1 ex Munksjön 7.1 21.3. Bergand. 1 hane Talavid 14.2, 1 hona Rocksjön 9.3 och 1 hane Barnarpssjön 15.3. Alfågel. 4 ex Vidablick 1.1 och 1 ex Oset, Huskvarnaån 20.1. Sjöorre. 4 ex Vidablick 1.1 och 1 ex Talavid 20.1. Svärta. 7 ex Vidablick 1.1 och 1 ex Landsjön 1.1. Salskrake. 1-2 ex Rocksjön 5.1 23.3 och 1-2 ex Landsjön 10.2 14.3. Småskrake. Upp till 6 ex runt Visingsö under januari februari. Rapphöna. 1 ex funnet dött Visingsö 10.3. Smålom. Första obsarna redan 14.3 vid Taberg och Torpa. Storlom. 1 ex Gränna hamn 6.1 och 1 ex norra udden, Visingsö 13.1. Smådopping. 1 ex Gränna hamn 2-28.1 och 2 ex Rocksjön 12.1 3.3 samt 1 ex Rocksjön 27.3. Gråhakedopping. Vid norra udden, Visingsö 1 ex 14.1, 1 ex 10-12.2 och 1 ex 2.3. 1 ex Rosenlund 28.3. Svarthakedopping. Som mest runt Visingsö 7 ex 15.2. Rördrom. 1 ex Åsaviken, Ören 4-14.3 och 1 ex Aranäs, Gränna 16-17.3. Röd glada. 1 ex Bondberget 19.1, 1 ex Mullsjö 26.2, 1 ex Mossviken, Ylen 27.3 och 1 ex på flera platser runt Dumme mosse 30.3. Havsörn. Närmare 30 rapporter under perioden, säkert många om samma ex. Brun kärrhök. En tidig hane vid Barnarpssjön 16.3. Blå kärrhök. 1-2 fåglar på Visingsö hela perioden. Kungsörn. 54 observationer under perioden, de allra flesta från Tranebo. Tornfalk. 1 ex Visingsö hela perioden. Stenfalk. 1 ex Kålgården, Jönköping 12.1 och 1 ex Visingsö 7.2. Pilgrimsfalk. 1 ex Visingsö vid 8 tillfällen under perioden och vid Landsjön 1-2 ex 21-23.3. Vattenrall. 1-2 ex Rocksjön 8.1 23.3 och 1 ex Landsjön 29.3. Morkulla. 1 ex Landsjön 17.1. Drillsnäppa. 1 ex Oset, Huskvarnaån 6.1. Jorduggla. 1-2 ex Visingsö 12.1 13.2 och 1 ex 30.3. Kungsfiskare. 1 ex Huskvarnaån, Svarttorp 10.1. Berglärka. 1 ex flygfältet, Visingsö 16.3 och 1 ex Barnarpssjön 23.3. 14

Skärpiplärka. På Visingsö 1-2 ex vid flera tillfällen från 16.3. Forsärla. 1 ex Simsholmen 7.1 5.2, 1 ex fiskedammarna, Mullsjö 1.1 och 1 ex Oset, Huskvarnaån 1.1. Svarthätta. 1 ex Röttle 4.2. Gransångare. 1 ex Visingsö 29.3. Skäggmes. Största antal vid Landsjön var 5 ex 15.3. Råka. Största vinterantal på Visingsö var 60 ex 12.2. Hämpling. 1 ex Vrixlösa, Visingsö 27.1. Vinterhämpling. Största antal var 75 ex Visingsö 13.3, 75 ex Visingsö 24.3 och 73 ex Vistavallen, Landsjön 26.3. Snösparv. Största antal var 60 ex Visingsö 14.1 och 70 ex Visingsö 16.3. Sävsparv. 1 ex Tranebo 5.1 4.2 och 1 ex Landsjön 12.1. Ringmärkt sångsvan rastade i Habo Under november - december 2007 rastade en flock sångsvanar, som mest 38 ex, på Tumbäcks gärden strax norr om Habo. Det var både adulta och juvenila fåglar som käkade spillsäd på stubbåkrarna. En av de adulta fåglarna hade en gul halsring med nr 2R84. Halsringen var lätt att läsa av och jag skrev, som sig bör, till Ringmärkningscentralen i Stockholm och rapporterade mitt fynd. Efter bara några dagar kom ett svar från Ringmärkningscentralen där de meddelade att de hade skickat min rapport vidare till ett projekt som färgmärker sångsvanar i Tyskland. Redan dagen därpå kom ett tacksamt mail från Axel Degen i Tyskland som meddelade att den märkta svanen fick sin ring som juvenil fågel i februari 1999 i Besitz Ludvigslust i nordöstra Tyskland. Axel skickade med ett pdf-dokument vari framgick att denna sångsvan har rapporterats ett 50-tal gånger från både häckningsoch vinterkvarter sedan 1999. Av rapporteringarna framgår att hon (enligt Axel är det en hon ) varje sommar uppehållit sig i Finland och sedan börjat häcka där fr.o.m. 2004. Troligen är hon därför född i Finland 1998. De första vintrarna övervintrade hon tillsammans med sina föräldrar i Tyskland, oftast på ringmärkningsplatsen, men de senaste vintrarna har hon rapporterats från både Sverige och Danmark. Axel har lovat att underrätta mig om fågelns vidare livsöden. Spännande! Det kan ju pågå i många år till, för en sångsvan brukar ju bli mycket äldre än så här. Sven V Johansson 15

Pilgrimsfalk Den 21 mars fick jag vara med om en läcker upplevelse vid Vistavallen. Strax efter Vistavallen om man kommer från Kaxholmen hade man spridit gödsel på en åker. Vintern hade gjort ett återtåg så det var svårt för fåglarna att hitta mat för all snö. Den gödslade åkern lockade till sig en del fåglar som letade små godbitar ur den utkörda gödseln. Precis när jag klivit ur bilen och gjorde ett svep med kikaren över en stor flock kajor som samlats på åkern fick jag syn på en råka. Strax därefter lyfte alla kajor och jag tittade upp och undrade vad det kunde vara som oroade dem. Bara 50 meter bort kom en gammal pilgrimsfalk som ett spjut glidande mot kajflocken. Kajorna lyfte och flög upp och satte sig i träden i närheten. Pilgrimsfalken lyckades inte få tag i någon fågel utan gjorde en lov tätt över trädtopparna i vilka kajorna sökt skydd. Då dök ytterligare en pilgrimsfalk upp och den hade sikte på en ringduva. Båda falkarna började då att göra flera attacker mot duvan som skickligt manövrerade undan. En liten fågel blev nästa mål för falkarna. I attack efter attack gav de sig på den lille krabaten. Men även denna lilla fågel lyckades komma undan. Pilgrimsfalkarna drog sedan sakta iväg för att åkerkomma lite senare och de sågs jaga i området under knappt en halvtimme innan de försvann. Senare såg Martin Widén en av falkarna sitta i en grantopp från fågeltornet och ytterligare en stund senare såg jag en pilgrimsfalk som hade slagit en koltrast(?) när jag var på väg från fältstationen mot fågeltornet. Häftigt! Även dagen efter när jag kollade igenom den gödslade åkern efter vinterhämpling, hämpling och sånglärkor dök båda falkarna upp och hade fångat en traststor fågel. De tog en lov över åkern och satte sig sedan i allén utmed vägen för att käka sin frukost. Björn Merkell Fåglar inpå knuten SOF:s satsning Fåglar inpå knuten har lämnat sina första preliminära resultat. Det är de fåglar som rapporterats på Svalan som sammanställts och ca 300 000 fåglar har rapporterats in där. Precis som förra året är talgoxen den vanligaste fågeln vid våra fågelbord följt av grönfink, blåmes, pilfink och gulsparv. Nu återstår att räkna alla pappersblanketter som skickats in. Örnhäckning i F-län Med tanke på att många miljönyheter är negativa är det särskilt muntert att kunna konstatera att 2007 blev ett historiskt bra häckningsår för rovfåglar i Jönköpings län. Både kungsörn (1 par) och havsörn (2 par) häckade, vilket inte dokumenterats hända samma år någonsin tidigare! Som om detta inte var nog återkom den röda gladan som häckfågel i länet efter flera decenniers frånvaro. Man har konstaterat minst en häckning, men troligen rör det sig om två häckningar i länet. Från länsstyrelsens hemsida 16

Västkustresan, 13 januari Vi var ett dussin personer som for till västkusten tidigt på söndagsmorgonen. Prick 08:30 var vi framme vid Getterön och missade precis den vitvingade truten med någon minut. Lite tröst i bedrövelsen var en fin obs på pilgrimsfalk. Vi for vidare till Apelviken där mongolpiplärkan visade upp sig som om den vore en mannekäng på catwalken. Nästa anhalt var Galtabäck. Två toppskarvar som till och med hade tofs fick vi se. Solen sken så det nästan blev gassigt varmt. Den traditionella berglärksflocken var också på plats. Sedan for vi ner till Steninge. Ute på en mossodling visade sig den större piplärkan som hållit till där en längre period upp sig snällt. Tyvärr var det lite gräs som skymde den då och då. Sedan var det åter dags att åka till Getterön för att möta den vitvingade truten. Den brukar komma tillbaka till Getterön vid halvtretiden för övernattning. Men det gällde inte denna dag. Så vi åkte hem i skymningen. Nöjda efter en dag med trevliga obsar och behagligt väder. Gunnar Rosqvist Lodjur fångade i Jönköping Grimsö forskningsstation har under vintern (eller vad men nu kan kalla det för) fångat två unga lodjur i trakterna öster eller sydost om Gränna. Det rör sig om två stycket tvååriga hannar som verkar vara ganska stationära i området för tillfället, enligt Linda Andersson som är rovdjursansvarig på länsstyrelsen. Båda lodjuren har försetts med en sändare så forskarna kan följa dess vandringar i trakten. Eftersom lodjurshanar inte gärna delar sitt hemområde med andra kommer sannolikt ett av lodjuren vandra iväg på behörigt avstånd från den andre. Det återstår att se med hjälp av deras sändare, menar Linda. Förutom dessa lodjur finns rapporter om lodjursspår i vinter även från Komosse- Mulseryd trakten och i området Habo-Mullsjö. Det rör sig i samtliga fall om enstaka individer, men på länsstyrelsen hoppas man att snart kunna konstatera den första föryngringen av lodjur i länet. Det finns sedan tidigare uppgift om kända föryngringar av lodjur i Kalmar, Blekinge, Halland och Västra Götalands län. Om du skulle träffa på ett spår som du tror är lodjur vill Linda att du rapporterar detta till länsstyrelsens rovdjursspårare Sten Johansson Habo, tel: 0708-67 28 20, Bo Adolfsson Gislaved, tel: 070-5498061, Göran Hansson Månsarp, tel: 070-0484653 eller Anders Gunnarsson Vetlanda, tel: 070-2908908. 17

Vad händer närmast? Big Sit, 3 maj Detta är en tävling som anordnas runt om i hela Småland denna lördag. För att vara med letar man ut en bra plats där man kan tänka sig att sitta många timmar och spana utan att förflytta sig mer än inom en tio meters radie. Det lag som ser flest arter vinner, men känslan att hitta en pilfink på grannens garagetak efter tre timmars spaning är inte heller så tokig. Ansvarig: Thomas Rostedt tfn 036-367574 dit du också anmäler dig. Rocksjökväll, 8 maj Vi fortsätter denna Rocksjösatsning genom att på nytt träffas för att lära oss mer om fågelfaunan i området. Vi samlas vid paviljongen i John Bauerparken torsdagen 8 maj kl. 18.30. Ansvarig: Sven-Arne Folkesson, tfn 036-711684. Fågelskådningens dag, 11 maj Fågelskådningens dag brukar locka många fågelintresserade till Landsjön för att titta på vår ringmärkningsverksamhet, gå en guidad fågelvandring eller bara titta förbi på en fika och lite fågelsnack. Vi satsar som vanligt stort denna dag. Det brukar alltid dyka upp något intressant när det rör sig så mycket kikarförsedda personer inom ett begränsat område så det gäller att var på sin vakt. Som vanligt har vi öppet hus mellan klockan 6-12 söndagen den 11 maj ute vid Landsjöns fältstation. Välkomna! Rocksjökväll, 15 maj På nytt ger vi oss ut i markerna runt Rocksjön för att se vad denna kväll kan erbjuda för överraskningar. De första rör- och sävsångarna borde ha kommit igång. Vi håller utkik efter blåhake som passerar denna tid på året. Samling vid paviljongen i John Bauerparken torsdagen 15 maj kl. 19.00. OBS tiden! Ansvarig: Ulf Gotthardsson, tfn 036-127122. 18

Ryfors gammelskog, 18 maj Fågelklubben kommer att vara engagerad i en aktivitet vid Ryfors gammelskog söndagen den 18 maj med start kl. 10, där vi presenterar klubben och dess verksamhet och kanske gör en del fågelguidningar. Titta gärna förbi! Rocksjökväll, 22 maj Nu är fågelsången som mest intensiv och flera olika sångare sjunger för full hals. Vad kan månne denna kväll bjuda på? Samling vid paviljongen i John Bauerparken torsdagen 22 maj kl. 19.00. Ansvarig: Jan Blomquist, tfn 036-138142. Rocksjökväll, 29 maj Nu råder högkonjunktur i naturen. Alla fåglar håller på med sina häckningsbestyr och fågelsång hörs från var och varannan buske. Samling vid paviljongen i John Bauerparken torsdagen 29 maj kl. 19.00. Ansvarig: Ulf Gotthardsson, tfn 036-127122. Nattsångare vid Landsjön, 30 maj Åter igen är det dags att ge sig ut i markerna för att lyssna till den nattliga fågelkonserten som börjar då vi vanliga människor går och lägger oss. Näktergalens vackra sång brukar höras lite var stans i Skärstadalen, vid Lilla Lyckås spelar gräshoppsångaren och på fälten nedanför finns chans att höra kornknarrens envisa kraxande. En kärrsångare hörs från ett buskage och med lite tur kan vi få höra trastsångarens mindre vackra sång från vassarna vid Landsjön, blandat med rörsångare och sävsångare. Samling vid Lansjöns fältstation fredagen 30 maj kl 22.00 där Anders Berlin (036-53531) väntar på oss och guidar oss runt i omgivningarna under drygt 2 timmar. 19

20