Bläcku. Nr 1 2005 årg 31

Bläcku Nr 1 2005 årg 31

Bläcku Utgivare: Gotlands Ornitologiska Förening Redaktör: Måns Hjernquist, mans.marlo@telia.com Medlemsärenden & adressändring: Tommy Lindberg Tryck: Snabba Tryck, Visby. April 2005. Omslag: strandskata Haematopus ostralegus, efter akvarell av Måns Hjernquist. Bläcku ges ut med fyra nummer årligen i april och november, varav två är programblad. Medlemmar erhåller tidskriften utan extra kostnad och övriga kan prenumerera genom att betala in 125 kronor på föreningens postgiro: 81 78 28-7. Gotlands Ornitologiska Förening Föreningen är en ideell sammanslutning som verkar för ökad kunskap om Gotlands fågelfauna och för bevarandet av ett rikt fågelliv på ön. Medlem blir man genom att betala 150 kr kronor (fullbetalande), 200 kronor (utlandsmedlem), 60 kronor (ungdomsmedlem t.o.m. 21 år), 25 kronor (familjemedlem) eller 2 250 kronor (ständigt medlemskap) på postgirokonto: 81 78 28-7. GOF är en reginalförening av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). Ordförande: Måns Hjernquist Sproge Snoder 806 620 20 Klintehamn tfn 24 42 63 Vice ordförande: Björn Lilja Ulfsparres väg 4 621 48 Visby tfn 26 41 13 Kassör: Tommy Lindberg Stationsgatan 17 620 30 Slite tfn 22 24 84 Sekreterare: Tomas Johansson Ringgatan 7 621 48 Visby tfn 24 93 93 Styrelsen Övriga ledamöter: Marie Jacobsson Mallgårds Alskog 620 16 Ljugarn tfn 29 00 30 Tord Lantz S:t Hansgatan 1B 621 57 Visby tfn 21 06 10 Jörgen Petersson Humlegårdsv. 18 621 46 Visby tfn 21 45 59 Sten Wikström Stora Tollby gård, Fole 621 75 Visby tfn 360 75 Gotlandssvararen Föreningen driver en telefonsvarare som uppdateras minst en gång om dagen, året runt. Där kan du höra om aktuella fågelobservationer på ön, men också få tips om föreningsaktiviteter dagarna innan. Dit kan du även ringa och meddela om andra ärenden som rör fåglar & föreningen. Lyssna av: 0498-21 04 42 Rapportera: 0498-21 05 42 Regional rapportkommitte, rrk Den regionala rapportkommitten tar emot rapporter om intressantare fågelobservationer som sammanställs fortlöpande i årsrapporter. Kommitten består av Björn Lilja (sammankallande), Tord Lantz, Magnus Martinsson, Bimbi Ollberg och Ola Wizen. E-post rrk: rrkgotland@swipnet.se E-post Gof: gotlandsof@swipnet.se 2

Innehåll Marocko Gof s utlandsresa 4 Kamskrake en främling på blixtesök 15 Första fyndet av skatgök på Gotland 17 Hona eller hane? vad är det som avgör... 20 Ängshök på Fårö en utveckling åt rätt håll 22 Pilgrimsfalken en unik händelse på Faludden 24 En liten gåsflock blandade höstgäss 26 Backsvala på Gotland riksinventeringsart 28 Rördromen exklusiv bildserie 29 Sundregruppen meddelande 63 34 Jubileum Gof 30 år! 46 Gotlandtankar från fastlandet 48 Exkursionsrapporter 52 Verksamhetsberättelse 2004 53 Notiser 58 Anslagstavlan 59 3

Marocko 4 Foto: Per Smitterberg

reserapport 19-26 februari 2004 PER SMITTERBERG & TORD LANTZ Inledning Målet med den första utomeuropeiska resan genomförd i regi av Gotlands Ornitologiska Förening, var att under en vecka hinna med de viktigaste lokalerna i berg, öken samt i trakterna norr och syd om Agadir. En lång planering med genomgång av de flesta tillgängliga reserapporter, lade grunden för den genomförda resrutten. Även om avståndet mellan flera av de besökta lokalerna var stort (långa dagsetapper i bilarna), gick det att genomföra inom tidsschemat. Allmänt kan sägas att vägstandard och skyltning låg över det förväntade. Detta gällde framförallt från Ouarzazate och österut till Yasmina! Alla varningens ord om denna väg kom på skam. Uppenbarligen har det lagts kraft på förbättring av denna sträcka. Vi beställde en charterresa till Agadir genom Apollo, ospecificerad men med krav på medelgod hotellstandard. Bilarna hyrdes genom Budget international. Kravet var full framkomlighet, m a o fyrhjulsdrift, så vi beställde två Toyota Landcruisers med plats för åtta personer i varje bil. Detta skulle visa sig vara ett litet misstag, eftersom sista baksätet var på tok för trångt för stora svenskar. Dessutom blev bagageutrymmet mycket begränsat, vilket vi ansåg ohållbart med tanke på den långa tid vi skulle befinna oss på vägen. Därför kompletterade vi med en tredje Toyota Corolla personbil, där fyra av deltagarna åkte. Detta gav ett bättre utrymme både för folk och för packning. Bilarna fungerade utmärkt hela resan, inte en enda punktering på tolv däck under mer än 245 mil! Förutom ett välfyllt bibliotek med reserapporter, får man inte glömma att köpa detaljerade kartor. Resrutt & veckoschema 19 februari. Arlanda Agadir. 20 februari. Oued Massa hela dagen. 21 februari. Cap Rhir Tamri Essaouira Marrakech Oukaïmeden. 22 februari. Oukaïmeden Yasmina. 23 februari. Erg Chebbi, Yasmina Boumalne du Dades., 24 februari. Boumalne du Dades Agadir. 25 februari. Oued Massa respektive Goulmime Oued Souss/ sommarpalatset. 26 februari. Agadir Arlanda. 5

Reseledaren Tord Lantz blickar ut över Atlasbergen. Foton: Per Smitterberg Kort sammanfattning av sedda arter och missar Sammanlagt sågs 188 arter. De flesta mest efterlängtade hittades, med njutobsar på eremitibis, lärkor, skvättor och tchagra. Enda dipparna bland möjliga arter blev saharasångare och saharaskriktrast. På grund av den planerade rutten samt ofördelaktig vind, blev det heller ingen bra havsfågelskådning. Dagbok 18 februari. De flesta av deltagarna åkte med Destination Gotlands eftermiddagstur till Nynäshamn. Bitande nordvindar och snödrev gjorde det lätt att lämna ön åt sitt öde en vecka. Med hopp om att våren tar ett steg framåt har vår Marockotur börjat. 19 februari. Uppstigning kl 05:00. Intag av härlig frukostbuffé och sedan ner till incheckning där stockholmsgänget ansluter. Lite oro på vissa håll för övervikt (på bagaget!), men allt går bra och snart kan vi tåga in till taxfree och gate. Mulet och några minus när vi lyfter. Vi landar på Agadir kl 12:40 (lokal tid). Som vanligt är spaningen igång redan på plattan. Seglare och tornfalkar tillhör de första obsarna. En ljuvlig värme slår emot våra bleka ansikten och vi ser framemot en härligt hård skådarvecka. 6

Bersökenfink Rhodopechys sanguinea, 22/2...och sanddyner vid Erg Chebbi den 23/2. Pass och tull gick förvånansvärt smidigt. Efter växling var det dags att borda transferbussen in till Agadir. På väg ut från flygplatsen ses de första bulbylerna. Efter ca 30 minuters åkning är vi så framme vid hotellen. En av toppobsarna under eftermiddagen var en grann hane atlassångare i hotellträdgården. Första tunga arten så enkelt! Dessutom slog vi till med 2-3 enfärgade seglare. Middag på en restaurang nere vid strandvägen. Under kvällen/natten passerar ett rejält regn med frisk blåst. 20 februari. En frisk sydostvind och halvmulet väder mötte oss efter frukosten, när vi morgonskådade runt hotellet medan den sista jeepen skulle anlända. Så kunde vi då äntligen lämna Agadir och styra kosan söderut till det berömda Oued Massa. Vi gjorde första skådstoppet i Tassila, där vi bekantade oss med hussparvar, palmduvor, stubbstjärtseglare och svartstarar. Därefter bar det av ned till den beryktade bron över Massa. Inga problem alls att hitta dit! Här fyllde vi på med grässångare, smådoppingar, fiskgjuse, kungsfiskare och vattenrall bl.a. En lättare frunch intogs också. Ny förflyttning ut längs floden med flera stopp för skådning. Nu börjar arterna ramla in: häcksparv, diademrödstjärt, 7

vitögd dykand, marmorand, slagfalk mm. Vi parkerar vid vaktarbostaden och fortsätter till fots längs flodens norra strand västerut. Njutobsar på svartkronad tchagra och klipphöna. Vi överraskas av ett hastigt uppseglande slagregn med tillhörande åska. Detta kommer i ett par omgångar och vi söker skydd under palmer, regnjackor och paraplyer! Allt avlöper dock fint, men Fredrik hyste viss oro att gå omkring med stativet på axeln. Tord kommenterade detta - Skall jag vara reseledare får du vara åskledare! På återvägen stannade vi vid något som kan liknas vid ett litet stenbrott alldeles vid några hus, sista byn innan vaktarbostaden. Här hittades minst två bebodda bohål med brunstrupig backsvala. Som avslutning hängdes minervauggla, tjockfot samt en mycket trolig savannörn (dock för snabb obs) in, innan vi styrde åter mot Agadir vid 16- tiden. 21 februari Hård vind och regn under natten. Uppstigning kl 05, frukost och sedan iväg på långturen. Vi börjar med att åka norrut längs kusten mot Cap Rhir, kommer dit kl 07:45 och börjar skåda ut över ett hyfsat piskat hav. Dock ingen märkvärdig fart på havsfåglarna, förutom sulor, så när ett plötsligt ösregn kommer över oss redan efter en halvtimme ger vi upp. Vidare längs kusten och nästa stopp blir bukten strax innan Tamri. Här får vi en mäktig flock på drygt 225 rödnäbbade trutar tillsammans med 500 silltrutar! Vidare mot eremiterna! Norr om Tamri stannar vi på en höjd och spanar men det resulterar endast i en glasögonsångare. Ny förflyttning ytterligare några kilometer och ännu ett spanstopp, och nu blev det bingo. Plötsligt vrålar Tord IBIS vänster. Nedanför vägen lättar två stora flockar eremitibisar med sammanlagt drygt 140 individer. Drygt hälften av gänget kommer uppflygande över oss till allmänt jubel, och landar några hundra meter framåt längs vägen. Snabb förflyttning och sedan kan vi njuta av dessa säregna fåglar på närhåll, när de födosöker bland buskar och tuvor i ett åter tilltagande regn. Men regnet passerar och vi firar med en god frunch, medan klipphöns och glasögonsångare spelar samt en alpseglare drar förbi på närhåll. Nu är det dags att lämna kusten och börja färden in i landet. Vi klättrar över kustbergen på slingriga vägar, ser de första örnvråkarna, några rödhuvade törnskator och en mycket läcker subadult slagfalk parkerad på en klippa ovanför vägen. På slätten ca 9 mil väster om Marrakech stöter vi på en mäktig koncentration av kalanderlärkor med drygt 500 ex. 8

Atlassångare, Sylvia deserticola och ökensparv, Passer simplex. Foto: Per Smitterberg Trafiken tätnar ju närmare vi kommer Marrakech och vi stannar på en bensinmack några mil utanför, för att koordinera stridsplanen hur vi enklast skall passera staden. Vissa lastbilschaufförer kör verkligen med Allah som vägvisare, men allt ordnade sig och vi kunde stryka den gamla stadsmuren och vända nosarna mot Atlasbergen med dagens etappmål Oukaïmeden. Ju högre vi kommer upp i bergen tilltar molnen och snart hänger kölddimman tung över våra huvuden. En lättare krock (inte någon av våra bilar!), lyckligtvis utan personskador, sinkar oss en stund men vägen är snart framkomlig och vi klättar vidare. Kl 18 rullar vi in i Oukaïmeden och ramlar in på det franskägda Club Alpin. Mycket trevligt ställe, som nämnts tidigare, och vi har snart gjort oss hemmastadda med varsin öl i väntan på rummen. Snart är vi instuvade och sitter sedan till bords njutandes av söndagsstek och lokalt rödvin. Inte konstigt att vi somnar som små snälla barn med drömmar om morgondagen. 22 februari. En underbar stjärnhimmel, vindstilla och ca 10 minus möter oss utanför hotellet. Kan det bli bättre än så här? Efterhand som ljuset tänder de omgivande snökammarna skådar vi runt i byn och har snart kammat in alla målarter. Berglärkor, bergsökenfinkar, alpjärnsparv, klippsparv, alpkaja, alpkråka och en grann atlasgröngöling på en elstolpe mitt i byn! Med allt detta i bagaget var det ett lyckligt gäng som packar bilarna och börjar färden mot lägre och varmare marker. 9

På nervägen gör vi flera stopp och hänger in strömstare, brandkronad kungsfågel, mindre korsnäbb och ytterligare fyra atlasgröngölingar. I de skyddade dalgångarna har lövträden börjat få sin skira gröna skrud och vissa deltagare börjar oroligt fingra på lupp och flora! Men färden går vidare, många mil skall tillryggaläggas innan kvällen. På tvärvägen vid Amanouz blir det tvärnit när en svartvingad glada drar över vägen. Den får snart sällskap av ytterligare en fågel och de börjar parflyga nere över dalen. Mycket läckert och Lars ke ser mycket nöjd ut när hans viktigaste researt är inhämtad. ter börjar klättringen upp genom nästa pass, Tizi-n- Tichka 2260 m, och tre hökörnar och en subadult kungsörn kan läggas till listan. Lunchpaus på en alpäng med porlande bäck och bräkande får i fjärran. Nu bär det sakta neråt och nya arter börja ses. Alldeles utanför Tizagzaouine fyra skvättor: öken, berber, sorg och vitkronad! Vidare österut, förbi Ouarzazate och Boumalne du Dades. Alldeles öster om staden ligger Tagdilt track, ett mecka för lärkor, skvättor och flyghöns. Solen var på nedgång och vi insåg att kvällsskådning vid Yasmina var uteslutet, när Tord tvärnitar efter att ha hittat de första ökenberglärkorna i vägkanten. Nu återstår transportkörning ut till Erg Chebbi, dit vi anländer kl 21:30. Den sista biten ut över stenökengolvet bjuder inga problem, numera bra utmärkt med tätt placerade stolpar. Väl framme vid Auberge Yasmina möttes vi av en mycket sympatisk ägare som trots vår sena ankomst tog emot med puttrande Tajinegrytor och gungande berbermusik. Sedan var det dags att krypa in i de läckra berbertälten och somna i den tysta ökennatten. Ingen tvekan om att alla somnade utan vaggsång. 23 februari. Uppstigning i en underbar stilla gryning, med en sanslös stjärnhimmel och tjockfot spelande utanför lägret. Det biter bra i näsan men i solbrytningen känner man den snabbt stigande tempen. Vi ägnar oss åt skådning runt Yasmina, några besegrar sandbergen, andra ger sig ut på lärkjakt. De första gängen ökensparvar kommer inflygande från den omgivande öknen, men det dröjer fram till frukost på verandan innan alla deltagare har sett dom efterlängtade sparvarna! Atlassångare med parningsbestyr tilldrar sig också viss uppmärksamhet, samt spelande härfågellärka. Efter frukost är det dags för packning och återfärd mot väster. Några ökenkorpar sitter vid vägen när vi åker. Vid en wadi, Auberge Kasbah del Kaua, stannar vi och letar lärkor, sångare och annat. 10

Tur med vissa och otur med andra arter. Flera spelande härfågellärkor kan avnjutas. När det blir för torrt på obsar drar vi vidare, gör ett lunchstopp väster om Erfoud utan större framgång. Väl framme vid Boumalne du Dades eftermiddagsskådar vi ute på Tagdilt track, främst runt tippen. Två flockar med sammanlagt trettio kronflyghöns, några stenökenlärkor och flera ökenberglärkor får bli avslutning på en härlig ökendag. Vi checkar nu in på hotellet, som visar sig vara trevligt men sakna all form av fysisk värme. Full yttermundering i matsalen, men den öppna spisen i lobbyn var ett plus. Efter skön, och nödvändig, duschning samt matfylld mage somnade vi gott. Vitkronad stenskvätta, Oenanthe leucopyga Foto: Per Smitterberg 24 februari. Halvklart med en tilltagande västvind. Kall morgon. Frukost kl 06:30 och därefter ut på slätten där vi skådade fram till lunch. Mängder av njutobsar på härfågellärka, öken- och berberstenskvätta, ökenberglärka och tjocknäbbad lärka. Trots idoga försök var det endast Tord som, på långt håll, lyckades se ökenlöpare. Däremot fick ungefär halva gruppen höra ökenlöparen. Lunch intogs på Auberge Café & Restaurant Tamazirte inne i Boumalne, därefter påbörjas den långa färden åter mot Agadir. Det mesta blir en transport sträcka, med några smärre skådarstopp. Vi såg bland annat brun glada, pilgrims falk och berberfalk. Sent på kvällen, kl 22, rullade vi in på Mc Donalds parkering i Agadir. En större mängd västerländskt format protein mm intogs, innan vi svimmade på respektive hotellrum. Adult hanne Ökenstenskvätta, Oenanthe deserti. Foto: Per Smitterberg 11

Sandökenlärka, Ammomanes cincturus, vid Erg Chebbi den 23 februari. Återfinns till skillnad från den snarlika stenökenlärkan, som finns i klippig terräng, istället i platta sandiga ökenlandskap. Foto: Per Smitterberg Svartkronad tchagra, Tchagra senegala. Lever i torra buskmiljöer och är ofta rätt svårsedd. Foto: Johan Träff 25 februari. Halvklart med måttlig sydvästvind. Några rejäla regnoväder passerar under främst förmiddagen, men skådningsresultatet blir dock gott. Gruppen delas i två gäng, där ena gänget drar söderut till Goulmime medan resten åker till Oued Massa. Sydgänget slår till med svartvingad glada, brun glada, en snårsångare, en hel del lärkor och skvättor. Massagänget får många trevliga repriser från första besöket samt mindre lira, eremitibis, rödhuvad dykand, kapskedand och rostgumpsvala. Slutet på dagen omgrupperar hela gänget till Soussdeltat och sommarpalatset. Tyvärr är kung Hassan fortfarande på besök så stora delar av området är stängt för besök, även delar av stranden och flodmynningen! Vi lyckas dock få till en del vettig skådning och toppar dagen/resan med fyra spelande rödhalsade nattskärror samt en marockansk frankolin som knatar över vägen strax öster om palatsvakternas grind! Således nöjda på alla fronter ägnas resten av kvällen åt vad en bra marockansk restaurang kan erbjuda. Av deltagarnas miner och uttalanden verkar alla ha gått till ro med ett förnöjt leende på läpparna. 12

Vid det berömda Oued Massa, den 20 februari, sågs bl.a. häcksparv, slagfalk, vitögd dykand, svartkronad tchagra och brunstrupig backsvala. Foton: Per Smitterberg Och vid Oued Massa hittades även Diademrödstjärt, Phoenicurus moussieri. 13

26 februari. Hemresedag. Bilarna lämnades åter redan igår kväll, så förutom sen frukost ägnades förmiddagen åt packning och lite souvernirinköp. Flygbussen gick vid 11-tiden och utan några större besvär lyfte vårt plan kl 14:30 (lite försenat pga. nedisningsproblem på morgonen i Stockholm). Lyckligt och väl landar vi på Arlanda kl 20:30, säger farväl till några reskamrater och god natt till de som skall övernatta innan hemfärden till ön imorgon. Vill du läsa den kompletta rapporten, med hela systematiska artlistan hittar du den på nedanstående länk. Det går även utmärkt att kontakta någon av författarna för mer tips eller frågor. www.club300.se/resedatabas/afrika/ Litteraturtips (inom parentes, Naturbokhandelns beställningsnummer) Fågelguiden. Svensson, Mullarney, Zetterström & Grant (4588) Birdwatchers guide to Morocco. Bergier & Bergier. 2004 (2557) The Birds of Morocco. Thevenot. BOU Checklist. 2004 (3418) Morocco Lonely Planet (4914) Per Smitterberg Irisdalsgatan 10 621 42 Visby per.smitterberg@telia.com Tord Lantz S:t Hansgatan 1B 621 57 Visby tord@keges.se Rödnäbbade trutar Larus audouinii, tillsammans med en silltrut Larus fuscus graellsii vid Oued Massa 25 februari. Rödnäbbad trut har ökat på senare tid men är ännu en av världens mest sällsynta trutarter och lever pelagiskt i Medelhavsområdet. Foto: Per Smitterberg 14

Kamskrake Lophodytes cucullatus på Gotland OLOF ARMINI Kamskraken är en liten skrake som lever I Nordamerika. I mycket är kamskraken den nearktiska motsvarigheten till salskraken; liten, häckar i små vattendrag och bildar då och då blandäktenskap med knipa. Flyttmönstret är likartat med salskrakens, dom drivs båda söderut av isläggningen. Det beräknas också finnas ungefär lika många kamskrakar i Nearktis som salskrakar i Västra Palearktis. Det finns dock åtskilliga olikheter, t.ex. så är kamskraken överlag mörk medan salskraken är ljus. På vinterlokal är kamskraken mindre benägen att samlas i stora flockar och kamskraken är också mer av en liten skrake än salskraken som har en helt egen karaktär. Utseendemässigt är den utfärgade hanen en illuster fågel. På de flesta bilder är den lustiga, nästan groteska tofsen, vit med svart bård, utspänd och tar bort alla andra intryck av fågeln. Sliter man blicken från tofsen är övriga huvudet svart, bröstet vitt och två svarta streck löper ned på halssidorna från svart nacke och den i princip helmörka översidan. Flankerna är mustigt rostiga och buken vitaktig. Näbben är typiskt skraksmal och helmörk På liggande fågel är tertialerna tydligt ljusbrämade. Flygande visar kamskraken en helmörk vinge med ett vitt krickband. Själv har jag haft förmånen att studera en ung hane i vilt tillstånd i Hinsholmskilen i Göteborg den 31 december 1996 och den 2 januari 1997. Jag kunde då samla på mig många bra intryck. Hela fågeln kändes sotig som överdragen av en svart nylonstrumpa. KamSOTskrake är ju det gamla svenska namnet. Dessutom var fågeln till hela sin uppenbarelse en liten skrake, som fick en helt egen karaktär bara när den reste tofsen. Jag såg den ihop med först småskrakar sedan storskrakar! Flygande var den mycket mörk med bara en vit krickflash på vingarna. Ungefär tio fynd av kamskrake finns rapporterade i Sverige fram t.o.m. 2002. Bl.a. ovan nämnda fågel i Göteborg. P.g.a. detta, sitt läckra utseende och exotiska ursprung borde den ju vara en riktig önskeart? Men tyvärr är den i artjaktens Sverige placerad i den litet dystra Kategori D, possible escapes, vilket betyder att det bedöms som sannolikast att ett fynd av arten inte är spontant. Denna majmorgon, den 2 maj 2003, sitter jag vid Kronholmens fyr, en plats där jag befunnit mig mer än hundra majmorgnar. Jag spanar ut över havet med Västergarns Utholme rätt i väster och de båda Karlsöarna i fjärran SSV. Varje morgon har sin karaktär kopplad till antalet fåglar eller urvalet fåglar. Detta är en etablerad fågellokal av högsta klass! En vass SV vind, lätt molnighet och tämligen svalt lovar gott. Likaså den jämna strömmen av förbisträckare på bra avstånd, sjöorrar, svärtor, alfåglar, stor- och 15

smålommar. Jag njuter och mår gott, men släpper aldrig skärpan. Ungefär tio över sex har jag någon minut på mig att ta in en passerande vitnackad svärta, en gammal hane ihop med fem svärtor. En grann fågel med nordamerikansk utbredning och placerad i Kategori A, troligt spontant ursprung. Första gången för mig här. Statistiskt sannolikt är morgonen tömd på megahändelser, men fågelflödet fortsätter och blicken är fortsatt skärpt. En halvtimme senare kommer tre skrakar flygande mot norr. Det skall erkännas att av all passerande sjöfågel är det nog skrakar man är mest likgiltig inför, dom är lätta att diskriminera vid en hastig blick, det rör sig oftast om lokala förflyttningar och det krävs ett minimum för att plocka ut en eventuell salskrake. Alert av vitnackade svärtan, tidigare erfarenhet eller vad? Jag reagerar omedelbart på en lustigt liten och mörk skrake ihop med ett småskrakpar. Dom passerar på skrakhöjd, dvs något högre än de flesta andra sjöfåglar, t.ex. svärtor. Avståndet är perfekt, några hundra meter ut. Det ger bra närhet men också hyggligt med tid. Skraken är liten och mörk. Av de vita teckningarna på de andra skrakarnas vingöversidor finns bara ett litet vitt streck på en i övrigt helmörk vinge. Huvudet är helmörkt men med en vit bred glasögonskalm bakåt från ögat. Bröstet är vitt med två svarta band som droppar ned från halsen. Aningen, som det skall erkännas kom tämligen omedelbart, blir till visshet. Kamskrake! Underbart är kort, men jag får ändå en god stund att suga på karamellen när fåglarna fortsätter mot norr. In i det sista står den ut mot småskrakparet, litenheten, de mörka vingarna och mörkheten överlag. Som ett kuriosa kan det nämnas att det den 9 maj dök det upp en gammal hane kamskrake i Torsvik i Småland, som stannade till den 14 juni. Kan ju mycket väl ha varit samma fågel. Kamskrake och småskrake. Teckning: Måns Hjernquist 16

Första fyndet av skatgök Clamator glandarius på Gotland PER SMITTERBERG Efteråt frågar man sig ofta hur vissa händelser inträffar, varför svängde jag där eller tittade till vänster. Så tänkte jag på kvällen den 7 juli, när jag somnade utmattad efter en heldag på Tofta skjutfält söder om Visby. Från början hade jag bara tänkt att svänga förbi och ägna någon förmiddagstimme åt lite rovfågelspaning. Men det skulle visa sig bli en ganska annorlunda dag. Klockan närmade sig lunch och jag hade just passerat söder om Nasume myr. Området söder om myren liknar faktiskt det lätt kuperade beteslandskap med små träddungar och solitära träd, som man ofta hittar i Sydvästeuropa! Något hundratal meter innan vägen når in i tallskogen, ser jag en medelstor fågel som sitter i högra vägkanten. Avståndet till fågeln är högst hundra meter. Av två anledningar kör jag riktigt sakta, grusvägen dammar och dessutom håller jag utkik efter rovfåglar. Nästa gång jag tittar framåt har jag den sittande fågeln knappt tjugo meter framför bilen. Märkligt att den sitter kvar, tänker jag. I sista stund, precis innan fågeln försvinner under bilen, inser jag två saker. Det är en skatgök och den tänker inte flytta sig. Alla som sedan hann med att se fågeln, och framförallt jag själv, kan vara tacksamma att den hade valt just detta område att rasta på. Tänk om det varit längs en länsväg jag gjort den efterföljande rattmanövern och tvärniten. Då hade nog lokalpressen fått en annan vinkling på sitt reportage! När dammet lagt sig ser jag i backspegeln att fågeln otroligt nog sitter kvar. Genom bakrutan kan jag sedan i handkikaren konstatera att den första artbestämningen faktiskt var korrekt. Alltså hade man inte fått solsting. Fram med telefonen och dags för storlarmning. Eftersom jag inte är ansluten till sökarsystemet, gick första samtalet till Mr Gotlandssvarare Tord Lantz. Förmodligen fick han lite hörselnedsättning när jag skrek ut min obs. Det gick dock inte många sekunder innan alla fakta var klara och vi kunde fortsätta att larma och ringa vidare. Under tiden har skatgöken flyttat upp i en tall, där den smaskar i sig resterna av den feta fjärilslarv den fångat. Jag inser nu det är dags för kameran och medan jag rotar fram den ur baksätet, har göken tid att flytta sig igen. När jag är klar och tittar ut är den försvunnen. Panik. Jag hoppar ur och spanar av de öppna markerna med enstaka träd, men ingen gök. Klockan är 11:30 och det är bara knappt tio minuter från upptäckt. Skall den verkligen slinka ur nätet så fort? Efter en kvart börjar de första rallybilarna anlända till platsen, men fortfarande ingen gök. Dock känns det skönt med mer folk som kan hjälpa till med sökandet. 17

Skatgök Clamator glandarius vid Tofta skjutfält den 7 juli 2004. Foto: Björn Lilja Det skall dock gå ytterligare tjugo minuter innan den återupptäcks. Det är Björn Lilja som kl 12:05 hittar den sittande i en liten talldunge, några hundra meter nordväst om upptäcktsplatsen. Lättnaden är total bland de församlade, inte minst hos mig själv. Den kan nu dokumenteras samtidigt som ännu fler skådare anländer. Utan provokation förflyttar den sig vidare längs den södra sidan av Nasume myr, och kl 12:20 skulle visa sig bli sista observationstiden. Trots ett närmast militäriskt noggrant sökande kan den inte återfinnas. Artbeskrivning: Ungfågel. Aningen större än gök, främst i flykten upplevdes stjärten aningen längre. Mycket typiskt utseende med den kontrastrika dräkten: svart hjässa, ansikte och ovansida, gulvit undersida. Det täta mönstret med vita prickar på ryggen också mycket iögonfallande. Den roströda handen syntes främst i flykten, men sågs även när fågeln satt. Utbredningsområde och biotop Arten har två huvudsakliga utbredningsområden i Västpalearktis. Främst finns den på Iberiska halvön, dvs. Spanien och Portugal. Vidare finns den i södra Frankrike och nordvästra Italien. Fortsätter vi österut finns den i länderna runt östra Medelhavet, främst Turkiet, Cypern och Israel. Arten övervintrar delvis i sydvästra Spanien, men majoriteten flyttar vintertid till tropiska Afrika. 18

Skatgöken trivs i det halvöppna, savannliknande landskap som man ofta hittar runt Medelhavet. Olivlundar eller odlings-och beteslandskap med korkek och pinje tillhör favoritbiotoperna. Där hittar den både föda och lämpliga värdfåglar för sina ägg. Liksom göken är den boparasit och dess favoritarter är skata och blåskata. Den senare givetvis endast för de fåglar som häckar på Iberiska halvön. Tidigare svenska fynd Skatgöken har, före det gotländska fyndet, påträffats fyra gånger i landet. Första gången var Mönster, Onsalalandet i Halland 29 juli 1968. Sedan skulle det dröja exakt tjugofem år till nästa fynd. Den 29 juli 1993 vid Rönnen, Skälderviken i Skåne. Två år senare var det åter dags för ett fynd i Skåne, närmare bestämt i Anderslöv mellan den 16-18 juli. Det fjärde fyndet härrör från Sågsand i ngermanland, den 28 juli 2001. Per Smitterberg Irisdalsgatan 10 621 42 Visby 19

hona eller hane? MÅRTEN HJERNQUIST Det är väl känt att de flesta djur får ungefär lika många söner som döttrar. Det är ingen slump att det är så, utan beror på det så kallade frekvensberoende urvalet. Om det skulle finnas fler honor i en population, skulle de vara mer fördelaktigt att få söner, eftersom det finns färre av dem. Och när det blivit fler hanar skulle det omvända gälla. Könsfördelningen i en population fluktuerar runt 50:50, eftersom de vuxna hela tiden tjänar på att producera det kön som det finns minst av. Under de senaste decennierna har man emellertid upptäckt att det ibland kan vara en fördel att föda fler av de ena könet. Bland annat har studier på brushanehonor som häckar på strandängarna på Gotland visat att det föds fler döttrar än söner om mamman är i bra kondition. En hona i bra kondition får mer välnärda döttrar som kan växa sig stora och bli bra konkurrenter, när de som vuxna själva ska välja sin boplats. En hanes storlek är inte av lika stor betydelse för hans framgång och mamman tjänar alltså mer på att producera döttrar än söner, när hon är i bra kondition. Många fåglar försvarar ett revir, där de häckar och föder upp sina ungar. Tillgången på revir och kvalitén på dessa är av stor betydelse för häckningsframgången. En hane utan revir har små chanser till reproduktiv framgång, medan en hane med ett bra revir eller flera revir har stora chanser att få många avkommor. Det är också vanligt att den vuxna fågeln återkommer till platsen där den föddes. Hos halsbandsflugsnapparen är hanen mest ortstrogen. Efter att ha övervintrat söder om Sahara kommer han tillbaka till Gotland och häckar bara några hundra meter från den plats där han kläcktes. Honorna är även de ganska ortstrogna, men häckar ofta någon kilometer från den plats där de kläcktes. I början av maj kan man se och höra hektisk aktivitet i flugsnapparskogen. Hanarna har då börjat anlända för att skaffa sig ett revir som de försvarar från andra hanar och stolt visar upp för honorna. I min forskning har jag undersökt förhållandet mellan hur många lediga revir det finns i ett skogsområde och kullarnas könskvot. Eftersom hanen hos halsbandsflugsnapparen kommer tillbaka till det skogsparti där han kläcktes, medan honan flyttar iväg någon kilometer, antas fler söner kläckas i områden med många lediga revir och färre där de flesta eller alla reviren var upptagna. Om det finns mycket av en resurs, t.ex. mat eller revir, så bör föräldrarna producera mer av det könet som kan tillgodogöra sig resursen. Alltså ska fler av det mest ortstrogna könet produceras om det finns gott om revir. Jag har i samarbete med Katherine Thuman och Lars Gustafsson från Uppsala Universietet könsbetämt över 500 ungarna från nio skogsområden på Gotland 20