Arkeologisk undersökning Fornlämning nr 88 Ullbolsta 2:6 Jumkils socken Uppsala kommun Uppland Hans Göthberg 2002:13
Arkeologisk undersökning Fornlämning nr 88 Ullbolsta 2:6 Jumkils socken Uppsala kommun Uppland Hans Göthberg 1
Rapport 2002:13, avdelningen för arkeologiska undersökningar Utgivning och distribution: Upplandsmuseet S:t Eriks gränd 6 753 10 Uppsala Tel 018 16 91 00 (vx) Fax 018 69 25 09 www.uppmus.se Upplandsmuseet, 2002 Planer: Hans Göthberg Allmänt kartmaterial: Copyright Lantmäteriverket. Medgivande 507-98-3212. 2
Inledning 4 Topografi och fornlämningar 4 Besiktningar 5 Resultat av undersökningen 6 Tolkning och sammanfattning 8 Tekniska och administrativa uppgifter 8 Referenser 8 3
Upplandsmuseet utförde under juli 2002 en arkeologisk undersökning föranlett av plan på att bygga ett bostadshus inom fastigheten Ullbolsta 2:6 i Jumkils socken (fig. 1). Undersökningen utfördes på uppdrag av Birgitta Lindgren, Ullbolsta och efter tillstånd i beslut från länsstyrelsen i Uppsala län (lstn dnr 220-7624-02). Figur 1. Översiktskarta som visar Ullbolsta i Jumkil i förhållande till Uppsala. Husets skall placeras i en hästhage som är omgiven av bebyggelse. Undersöknings-ytan omfattade omkring 80 m 2. Målsättningen med undersökningen var att klarlägga fornlämningarnas omfattning, samt dokumentera och ta bort dem. Den undersökta platsen är belägen väster om Jumkils kyrka och söder om Jumkilsån. Den ligger i sluttningen av en höjd, där berg ställvis går i dagen. Nivåmässigt ligger den mellan 35 och 40 meter över havet. 4
Figur 2. Utsnitt ur digitala ekonomiska kartan som visar den undersökta platsen i förhållande till omgivande bebyggelse och fornlämningar. Strax nordväst om och på krönet av höjden finns fornlämning nr. 121 i Jumkils socken, ett gravfält med 11 runda stensättningar och ett röse (fig. 2). Dessutom finns en skärvstenshög i den nordvästra delen av fornlämningen. Omkring 30 m öster om den undersökta platsen finns nr. 88, som är registrerat som ett grav- och boplatsområde med 3 runda stensättningar och två skärvstenshögar. Vid två tillfällen under maj och juni 2002 har länsstyrelsen i Uppsala län gjort besiktningar på platsen, då provgropar har grävts för att kunna bedöma fornlämningssituationen (Segerberg 2002). I flera av dessa påträffades bränd lera, keramik och skärvsten i matjordslagret. I en provgrop öster om husets planerade plats påträffades vad som tolkades som ett mörkfärgat lerblandat lager med kol (fig. 3). Ytterligare en provgrop som grävdes i dess anslutning visade däremot inga spår av något lager. Möjligen kan det därför röra sig om en anläggning som ligger under matjordslagret. 5
Den undersökta platsen ligger i en öst-sluttning med en nivåskillnad på uppemot 1 meter. I det nordvästra hörnet av undersökningsytan framkom berg, som ansluter till ett parti där berghällen gick i dagen. I den norra delen fanns i övrigt också flera större stenar, varav några var synliga i markytan innan avschaktningen inleddes. Det naturliga underlaget utgjordes av sand, grus och stenar i anslutning till berghällarna. Längre söderut fanns mo och mjäla i de högre delarna av sluttningen. I de nedre delarna av ytan bestod underlaget av lera. Figur 3. Plan över den undersökta ytan i förhållande till fastighetsgräns och lämningar inom ytan. Grå rutor markerar ungefärlig placering av de provgropar som gjordes vid besiktningar innan undersökningen. I ruta 3A grävdes sannolikt i en anläggning. I undersökningens sydöstra hörn fanns en större störning, som kan ha samband med relativt nyligen anlagda ledningar för vatten och avlopp (fig. 3). Relativt centralt på ytan fanns spår av ett grunt myllafyllt dike för en sommarvattenledning. Andra tecken på sentida påverkan var spridd förekomst av tegelstenar och förekomst av obränt trä. Dessa kan ha samband med att ytan har använts som lagringsplats för det närbelägna sågverket. De förhistoriska inslagen utgjordes av tre anläggningar, en härd, ett stolphål och en mörkfärgning. De två förstnämnda låg i ytans sydöstra del, medan den sistnämnda låg i den norra delen. Härden A2 var oval, 1,0 x 0,7 m med skärvsten och kolfragment i ytan. I den östra delen var också en ansamling av stora fragment bränd lera synlig i ytan. Vid snittning visade sig den vara ca 0,2 m djup, med en svag skålad form (fig. 4). Fyllningen bestod av mörk, myllblandad 6
lera med kolfragment och riklig förekomst av skärvig och skörbränd sten. Under de sistnämnda och längs botten fanns ett skikt med kol och sot. Rikligt med fragment av bränd lera fanns i den östra delen, men både i anläggningens övre och undre del. Fragmenten saknade avtryck av grenar, kvistar eller gräs. Figur 4. profiler av härden A2 och stolphålet A3. Stolphålet A3 låg inom begränsningen för A2 och upptäcktes först när den norra halvan av härden hade undersökts ner till botten. Den hade en diameter på ca 0,35 m och ett djup på 0,45 m (fig. 4). Stolphålets sidor var mycket branta och med en tendens till att diametern var större i den nedre delen än i den övre. Stolphålets fyllning bestod i stor utsträckning av sten, såväl obränd som skärvsten i storleken 0,5-0,15 m. Fyllningen i övrigt bestod av mörk, myllblandad lera med inblandning av kolfragment och fragment av bränd lera. En av stenarna var en löpare till en malsten. Eftersom det inte fanns någon kolhorisont över stenpackningen samt att obrända stenar fanns relativt högt upp i fyllningen, har stolphålet sannolikt grävts genom härden och är därför yngre än denna. Mörkfärgningen A1 var mycket diffus, med en ungefärlig storlek av 0,8 x 0,6 m. Fyllningen bestod av grå mjäla med kolinslag, som var upp till 5 cm tjock och låg delvis på en uppstickande berghäll och delvis på gulbrun mjäla. Eftersom den låg nära ett större markfast block och i anslutning till sommarvattenledningen finns en viss osäkerhet om den är sentida eller förhistorisk. En jämförelse med de provgropar som grävts på platsen visar att en sammanfaller med A1, medan ytterligare en låg nära A2/3. Anläggningens diffusa karaktär i kombination med avvikelser i inmätningarna kan vara en förklaring till varför anläggningen inte observerades i provgropen. Ytterligare en provgrop sammanföll med diket för en sommarvattenledning. De påträffade anläggningarna inom den undersökta ytan ökar också sannolikheten för att det verkligen var en anläggning som berördes av en av de tidiga provgroparna öster om huset. Avståndet från anläggningarna till provgropen är ca 6,5 m. 7
Med anledning av planer på att bygga ett bostadshus utfördes en arkeologisk undersökning i samband med schaktningen. Inom den avschaktade ytan påträffades en härd, ett stolphål och en diffus mörkfärgning. Dessutom fanns sentida störningar i form av diken för vatten- och avloppsledningar. Anläggningarna tillhör skilda tidpunkter, eftersom stolphålet var anlagt i härden och därför var yngre. Strax öster om den undersökta ytan har sannolikt ytterligare en anläggning påträffats vid grävning av en provgrop. Omkring 30 m österut finns också fornlämning nr. 88, tre skärvstenshögar och två stensättningar. De påträffade lämningarna kan betraktas som en del av en omgivande boplatsyta. För detta talar möjligen också den relativt höga fyndfrekvensen av bränd lera, keramik och skärvsten i matjordslagret att döma av provgroparna. De icke samtidiga anläggningarna inom den undersökta ytan, kan också innebära att boplatsytan och skärvstenshögarna har använts under en längre tid. Undersökningstyp: Arkeologisk undersökning. Orsak till förundersökningen: Uppförande av bostadshus. Beställare: Birgitta Lindgren. Plats: Ullbolsta 2:6. Fältarbetsperiod: 2 juli 2002. Projektdeltagare: Hans Göthberg. Upplandsmuseets diarienummer: 1078-02. Upplandsmuseets projektnummer: 8041. Länsstyrelsens beslutsdatum och diarienummer: 20 juni 2001, dnr. 220-7624-02. Segerberg, A. 2002. Preliminär rapport från arkeologisk undersökning i Solbacka, fastigheten Ullbolsta 2:6, Jumkils socken, Uppsala kommun, den 3 juni 2002. (Länsstyrelsen, Uppsala län, arkivrapport). 8