Renhållningsordning för Fagersta kommun;

Renhållningsordning för Fagersta kommun; Del B Avfallsplan 2008-2017 Antagen av kommunfullmäktige 2007-10-30, 77 Återbruket Ill: Hasse Cedergran

LÄSANVISNING Avfallsplanen är ett omfattande dokument. För att underlätta läsningen kan följande råd vara värdefulla. Planen inleds med en sammanfattning, som för många läsare ger en tillräcklig information. Planen består sedan av ett antal inledande kapitel som ger nulägesbeskrivningar och underlagsmaterial. Dessa kapitel kan användas som en form av uppslagsbok. Kap 1 Kap 2 Kap 3 Kap 4 Inledning Avfallshantering i Fagersta Uppföljning av 1995 års avfallsplan Bestämmelser, mål och strategier för avfallshanteringen De följande kapitlen (Kap 5-8) är mer framåtsyftande och anger förutsättningar, målbeskrivningar, planer m.m. för den framtida avfallshanteringen. Kap 5 Framtida avfallsmängder och behandlingsbehov Kap 6 Regional avfallshantering Kap 7 Styrmedel Kap 8 Avfallshantering i Fagersta 2008-2017 De avslutande kapitlen (Kap 9-10) innehåller en beskrivning av formalia (samrådsprocessen och miljöbedömning samt hur tillsynen bedrivs) jämte en ordlista. Antagen av KF 2007-10-30, 77-2-

Innehållsförteckning Sammanfattning... 6 1 Inledning... 15 1.1 Kommunal avfallsplan... 15 1.2 Framtagandet av planen... 17 2 Avfallshantering i Fagersta... 17 2.1 Kommunen, dess invånare och företag... 17 2.2 Avfall och avfallshantering... 20 2.2.1 Kommunens ansvar... 23 2.2.2 Producenternas ansvar... 25 2.2.3 Övrigt verksamhetsavfall... 33 2.2.4 Hanterings- och behandlingsanläggningar... 35 2.2.5 Gamla avfallsupplag... 44 3 Uppföljning av 1995 års avfallsplan... 46 3.1 Avfallsmängderna ska minska till år 2000... 46 3.2 Avfallets innehåll av farligt/skadligt avfall ska minska... 48 3.3 Markområden för framtidens avfallshantering ska tryggas... 49 3.4 Gamla avslutade avfallsupplag ska tryggas från miljösynpunkt... 49 3.5 Informationen till allmänhet och företag om avfall och återvinning ska hållas på en hög nivå... 50 3.6 Behandlingstekniken ska utvecklas... 52 3.7 Konsekvensanalys... 52 3.7.1 Konsekvenser för avfallsmängderna... 52 3.7.2 Ekonomiska konsekvenser... 53 3.7.3 Miljökonsekvenser... 53 3.8 Åren 2000-2007... 55 4 Bestämmelser, mål och strategier för avfallshanteringen... 56 4.1 Systemskiftet... 56 4.2 EU:s avfallspolitik... 57 4.2.1 Miljöhandlingsprogram... 58 4.2.2 EU-lagstiftning om avfall... 59 4.3. Svensk miljöpolitik... 60 4.3.1. Miljömålen... 60 Antagen av KF 2007-10-30, 77-3-

4.3.2 Svensk avfallspolitik... 62 4.4. Bestämmelser och regler för dagens avfallshante-ring... 64 4.5. Lokala program och planer... 65 5 Framtida avfallsmängder och behandlingsbehov... 66 5.1 Framtida avfallsmängder... 66 5.1.1 Utgångspunkter... 66 5.1.2 Prognoser för befolknings- och näringslivsutveckling samt bedömning av framtida konsumtionsmönster... 66 5.1.3 Genererade totala avfallsmängder - Prognos... 67 5.2 Behandlingsbehov i framtiden... 69 5.2.1 Återvinning och återanvändning... 69 5.2.2 Förbehandlingskrav... 70 5.2.3 Biologisk behandling... 70 5.2.4 Förbränning... 71 5.2.5 Deponering... 71 5.2.6 Omfördelning mellan behandlingsmetoderna... 75 6 Regional avfallshantering... 76 6.1 Vafab Miljö AB... 76 6.1.1 Ansvarsfördelning... 76 6.1.2 Regional organisation, anläggningsstruktur... 78 6.1.3 Finansiering... 79 6.2 Samarbetsområden... 80 6.2.1 Administration... 80 6.2.2 Miljö och kvalitet... 80 6.2.3 Utveckling... 81 6.2.4 Information... 81 6.2.5 Deponering... 82 6.2.6 Biologisk behandling... 83 6.2.7 Förbränning... 84 6.2.8 Insamling och transport... 84 6.2.9 Farligt avfall... 85 6.2.10 Återvinningscentraler... 85 6.3 Deponeringsutredningen... 85 7 Styrmedel... 88 7.1 Avgifter och taxor... 88 7.1.1 Krav på taxesystemet... 89 Antagen av KF 2007-10-30, 77-4-

7.1.2 Taxesystemet i Fagersta... 90 7.1.3 Kostnader som påverkar renhållningstaxan... 93 7.1.4 Taxejämförelser... 94 7.1.5 Taxeutveckling... 95 7.2 Information... 97 7.2.1 Avfallsplanen 1995... 97 7.2.2 Informationsarbetet under 2008-2017... 99 8 Avfallshantering i Fagersta 2008-2017... 106 8.1 Mål och strategi... 106 8.1.1 Inriktningsmål... 109 8.1.2 Effektmål... 109 8.2 Handlingsprogram... 110 8.3 Konsekvenser... 121 8.3.1 Förutsättningar... 121 8.3.2 Effekter på avfallsmängderna... 121 8.3.3 Effekter på kostnaderna... 122 8.4 Uppföljning av målen... 125 9 Formalia... 126 9.1 Samråd och miljöbedömning... 126 9.2 Tillsyn... 126 10 Ordlista... 127 Antagen av KF 2007-10-30, 77-5-

Sammanfattning Avfallshanteringen i Fagersta kommun idag och i framtiden Fagersta kommun har idag ca 12 200 invånare samt 4 300 bostäder i flerbostadshus och c:a 2 650 bostäder i småhus, alltså totalt knappt 7 000 bostäder. Dessutom finns ca 550 fritidshus. Ca 16 % av lägenheterna i flerbostadshus är hyresrätter, resterande bostadsrätter. En normal andel hyreslägenheter är ca 50-65 % av lägenheterna i flerbostadshusen. Ca 89 % bor i Fagersta tätort. Under andra hälften av 1980-talet och 1990-talets första år planade befolkningskurvan ut, varefter befolkningen åter fortsatte att minska. Under 2000-talets första år har befolkningsantalet först ökat något för att sedan återigen minska. Prognosen mellan år 2006 och 2016 förutspår en minskning av befolkningen med ca 600 personer till 11 600. Näringslivsstrukturen, vilken är av stor betydelse för bl.a. avfallsproduktionen i kommunen, domineras av tillverkningsindustrin. Tillverkning, vård och omsorg samt handel och kommunikation är de tre näringsgrenar som är störst i kommunen. Den totala avfallsmängd som uppstår inom Fagersta kommun, inklusive återvunnet material, uppgår till drygt 31 400 ton (2002), exklusive jord- och skogsbruksavfall samt avfall som komposteras lokalt. Av den totala avfallsmängden hanterade kommunen genom Vafab Miljö AB ca 43 % eller knappt 13 600 ton år 2002. Av det avfall som uppkommer i kommunen utgör hushållsavfallet ca 18 %. Avfall som kommunerna inte kontrollerar är främst industriavfall som körs direkt till återvinnings- och sorteringsanläggningar som kommunerna inte ansvarar för, avfall som omfattas av producentansvar, jord- och skogsbruksavfall, samt avfall som komposteras lokalt. Av den producerade avfallsmängden i Fagersta kommun under år 2002 behandlades 4 % biologiskt, 38 % genom materialåtervinning, 12 % genom förbränning och 42 % deponerades. Dessutom gick 3 % till destruktion och 1 % till annat omhändertagande. Återvinningen har ökat kraftigt under de senaste åren, främst beroende på ökad källsortering av industriavfall, insamling av sorterat grovavfall via återvinningscentraler, introduktion av insamlingssystem för komposterbart avfall och utbyggnad av återvinningsstationer för förpackningar och tidningar. Mängden insamlade förpackningar och annat avfall som omfattas av producentansvar har också ökat till följd av införande av hushållsnära insamling, framför allt i flerfamiljshusområden. Hur mycket avfall som deponeras påverkas av bl a källsortering, näringslivs- och befolkningsutveckling, konjunktur, styrmedel m m. Antagen av KF 2007-10-30, 77-6-

Deponeringsbehovet på Sänkmossens avfallsstation har minskat kraftigt under senare år, till stor del som en följd av ökad källsortering och återvinning. År 2002 uppkom drygt 5 500 ton hushållsavfall i Fagersta kommun. Det innebär ca 450 kg per invånare. Av den mängden återvanns 75 % genom materialåtervinning, biologisk behandling eller energiutvinning. Mellan åren 1991 och 2002 ökade mängden hushållsavfall per invånare med ca 30 %. Med ett antagande om en minskad befolkning med ca 600 personer under planperioden förefaller det realistiskt att kalkylera med en fortsatt årlig ökning av mängden hushållsavfall med ca 2 % per år. Den totala mängden hushållsavfall i Fagersta bedöms således öka med ca 20 % mellan åren 2008 och 2017. Med den utveckling som Fagersta kommun har haft de senaste åren, ökad återvinning av hushållsavfallet och med kommande lagstiftningskrav, så är målsättningen att återvinningsgraden ska öka till 85 % till år 2009. Mängden avfall från industrin, förutom bygg- och rivningsavfall samt farligt avfall, antas vara relativt oförändrat under planperioden. Det är dock inte uteslutet att avfallsmängderna temporärt kan öka vid t.ex. sanering av äldre industriområden. På längre sikt är det dock möjligt att utbyggt producentansvar, miljömedvetandet i samhället genom ökad efterfrågan på miljövänliga produkter och tjänster, miljöledning och avfallssnål teknik kan resultera i en minskning av industriavfallsproduktionen. Mängden bygg- och rivningsavfall bedöms komma att öka beroende på rivning av gammal bebyggelse, både industriell och bostäder. Mängden farligt avfall från tillverkningsindustrin i Fagersta är mycket stor och bedöms minska med en tredjedel fram till år 2015, beroende på förändrade industriprocesser som ger mindre mängder farligt avfall. Utifrån de bestämmelser och mål som idag styr avfallshanteringen och som beskrivs i kapitel 4, kommer det att finnas ett stort behov av olika behandlingstekniker. Utvecklingen för olika behandlingsmetoder som materialåtervinning och förbränning beror mycket på hur styrmedel, mål, lagstiftning och ekonomiskt stöd, utformas framöver. Regeringens mål är att så mycket avfall som möjligt ska återvinnas. Som följd av de nya förutsättningarna kommer fördelningen mellan behandlingsmetoderna att förändras fram t.o.m. 2009. Enligt prognosen så kommer framförallt mängden avfall till biologisk behandling och förbränning att öka. Näst intill allt organiskt avfall kommer att behandlas biologiskt. I princip allt restavfall från hushållen och det brännbara industriavfallet kommer att förbrännas. Delar av avfallet deponeras idag p.g.a. begränsad förbränningskapacitet. Deponeringen minskar automatiskt som följd av att de andra behandlingsmetoderna ökar. Antagen av KF 2007-10-30, 77-7-

Uppföljning av 1995 års avfallsplan Avfallsplanen 1995-2000 innebar ett systemskifte för avfallshanteringen i Fagersta kommun. Arbetet med att ställa om avfallshanteringen mot långtgående källsortering, utsortering av bioavfall, byggande av ett Återbruk och informationsinsatser utfördes till stor del under 90- talet men pågår till viss del fortfarande. I stort sett har målen i den tidigare avfallsplanen uppnåtts. Effekterna av planen kan sammanfattas enligt följande: De totala avfallsmängderna har minskat och mer behandlas genom återvinning, Deponeringsbehovet har minskat radikalt, Genom informations- och källsorteringsinsatser har avfallets farlighet minskat och materialen blivit renare, Den utvecklade källsorteringen har förbättrat avfallshanteringssystemet från såväl miljösom resurshushållningssynpunkt. Fler avfallsfraktioner medför ökat arbete vid insamling och transporter och leder till en ökad miljöpåverkan. Ökningen av transporternas miljöpåverkan är dock mindre än miljövinsterna av att återvinna material, Mer brännbart avfall skickas till förbränning med energiutvinning, Insamlingssystemet för farligt avfall genererar ett relativt omfattande transportarbete men sammantaget bedöms hanteringen ge en stor nettomiljövinst, Genom informationsinsatser har inställningen till avfallshanteringen blivit mer positiv. Åren 2000-2007 Under mellanåren, 2000-2007, har arbetet enligt handlingsplanerna fortsatt och målen från 1995 års avfallsplan har konsoliderats. Arbetet under dessa år har inneburit att de system som började införas under åren 1995-1997 har utvecklats och förfinats så att de idag fungerar bättre. Andelen avfall som går till återvinning ökar stadigt för varje år. Mängden farligt avfall som samlas in separat fortsätter också att öka. Målet om att finna en ny plats för den framtida regionala deponeringen har under den här perioden uppfyllts. Deponeringen kommer att ske på ny mark i anslutning till den befintliga deponin vid Gryta avfallsstation i Västerås. Beslut har tagits att deponeringen på Vafab Miljö AB:s övriga avfallsupplag kommer att upphöra under år 2008, vilket kommer att få stora konsekvenser för kunderna inom den konkurrensutsatta avfallshanteringen. Antagen av KF 2007-10-30, 77-8-

Under den här perioden har också mängden avfall till deponi fortsatt att minska. Detta beror dels på målen i avfallsplanen, den deponiskatt som infördes den 1 januari 2000, förbudet att deponera utsorterat brännbart avfall från den 1 januari 2002, samt motsvarande förbud för organiskt avfall från den 1 januari 2005. Genom arbetet enligt målen i avfallsplanen, det väl utbyggda källsorteringssystemet med Återbruk och utsortering av komposterbart avfall, så har inte skatten och förbuden påverkat oss i den omfattning som de annars skulle ha gjort. Bestämmelser för avfallshanteringen Sedan EU-inträdet har den svenska avfallspolitiken samordnats med EU:s avfallspolitik. Utgångspunkten för den svenska politiken är därmed de mål och strategier EU har lagt fast. Avfallshanteringen är en sektorsövergripande verksamhet. Sedd utifrån de svenska miljömålen berörs avfallshanteringen av så gott som samtliga mål. Avfallshanteringen ingår som en betydande del i de miljöproblem som uppstår som en följd av samhällets flöden av material, kemikalier och varor. Regeringen presenterade i maj 2003 kretsloppspropositionen Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp. Naturvårdverket fick i uppgift att utreda flera områden. Härefter har flera förändringar införts i den lagstiftning som reglerar avfallsområdet. Dessa beskrivs närmare i Kapitel 4. Även lokala program och planer påverkar avfallshanteringen i kommunen, t.ex. Agenda 21, översiktsplan, energiplan etc. Den 1 juli 2007 sker en avreglering av hanteringen av farligt avfall från verksamhheter. Det kommunala monopol som rått inom Vafab-regionen upphör. Vafab Miljö AB får härefter konkurrera med andra aktörer på affärsmässig grund. Regionalt samarbete om avfallshantering Kommunerna i Västmanlands län och Enköpings kommun har sedan länge samarbetat regionalt i avfallsfrågor genom VMR och Vafab. I augusti 2004 beslutade ägarna till VMR och Vafab att bolagen skulle slås samman och bilda Vafab Miljö AB. Utgångspunkten för ägaravtalet har varit de ansvarsförhållanden som råder enligt Miljöbalken och att huvudsyftet med det regionala samarbetet är att lösa sådana uppgifter som kommunerna har svårt att klara själva eller med hjälp av entreprenörer. För att erbjuda en heltäckande service på avfalls- och återvinningsområdet ska den regionala organisationen kunna engagera sig affärsmässigt på de områden som ligger utanför de grundläggande arbetsuppgifterna. Antagen av KF 2007-10-30, 77-9-

Det främsta motivet för regionalt samarbete på avfallsområdet är att genom ett större underlag skapa förutsättningar att lösa de allt högre kraven på kompetens och resurser som ställs på avfalls- och återvinningsområdet. Genom samarbete är det lättare att klara kraven på miljö, teknik, service och ekonomi. Behandling Att minska deponeringen av avfall är ett grundläggande mål för avfallshanteringen. Riksdagen har beslutat om förbud mot deponering av brännbart avfall 2002 och organiskt avfall 2005. Deponering av avfall blir dessutom alltmer omgärdat av restriktioner. Trots detta är deponering en basresurs även i en långsiktigt hållbar avfallshantering. Vafab Miljö AB:s nuvarande deponeringsresurser är idag långsiktiga. Deponeringsutredningen som remissbehandlades av ägarkommunerna våren 2003 utmynnade i att ett nytt regionalt avfallsupplag iordningställs genom att utvidga avfallsupplaget vid Gryta avfallsstation i Västerås och att övriga avfallsupplag avvecklas senast under år 2008. I nuläget är det endast Vafab Miljö AB som har behandlingsresurser för organiskt avfall i regionen. Det handlar om komposteringsanläggningar på fyra av de fem avfallsstationerna. Anläggningarna används för att kompostera park- och trädgårdsavfall, källsorterat organiskt hushållsavfall m m samt avloppsslam. Dessutom har Vafab Miljö AB, LRF, 17 lokala odlare och Mälarenergi beslutat att genomföra Växtkraftprojektet och nyligen färdigställt en rötningsanläggning för vallgrödor och källsorterat organiskt hushållsavfall belägen vid Gryta avfallsstation i Västerås. Idag (2007) är anläggningen i full drift och kan som nyttigheter producera fordonsgas, el och värme samt ett jordförbättringsmedel. Förbränning av avfallsbränsle är strategiskt viktigt i ett framtida avfallshanteringssystem. Förbränning behövs bl. a. för att klara de förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall som införs 2002 respektive 2005. Förbränning av avfall ger också ett viktigt bidrag till energiförsörjningen i Sverige. Vafab Miljö AB driver idag en förbränningsanläggning i Köping. Denna tillgodoser behovet för kommunerna Köping, Arboga och Kungsör. Utöver detta kan man behandla ca 6 000 ton avfall per år. Vafab Miljö AB har dessutom avtal med externa anläggningar som säkerställer förbränning av ca 75 000 ton avfall. Sammantaget har därför Vafab Miljö AB tillräckliga möjligheter att hantera brännbart avfall utan dispenser efter 2006. Styrmedel Förutom de verksamhetsförändringar som görs inom ramen för avfallsplanen är det viktigt att Antagen av KF 2007-10-30, 77-10-

även utveckla de styrmedel som finns inom avfallsområdet. I grunden finns det tre olika styrmedel; lagstiftning, ekonomi och information. Styrmedlen används på lite olika sätt inom de beslutsnivåer som finns inom avfallsområdet. Avgifter och taxor Avfallshanteringen har en avgränsad ekonomi och finansierar sin verksamhet genom de avgifter som abonnenterna betalar. Det innebär att inga skattemedel används för att finansiera verksamheten. Dessutom förs inga medel från renhållningstaxan över till skattekollektivet. Kommunallagen säger bl. a att kommunerna ska behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl till att inte göra det (likställdhetsprincipen). En kommun kan således inte ha olika taxor för samma tjänst i olika kommundelar. Däremot kan kommunen ha taxor som är anpassade till variationer i serviceutbudet. För att styra mot de miljömål som finns inom avfallsområdet är det viktigt att avgiften tas ut på sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig avfallshantering stimuleras. Samtidigt kräver abonnenterna att taxan ska vara så låg som möjligt och vara kopplad till den prestation som utförs. Taxan måste därför vara pedagogisk så att abonnenterna förstår på vilka grunder den tas ut. Taxan ska dessutom klara finansieringen av avfallshanteringen både på kort och lång sikt. Inte minst måste den ge grund för de återställningskostnader som uppstår när nuvarande deponier ska avslutas. Nuvarande taxesystem för hämtning av hushållsavfall har stor betydelse inte bara för finansieringen av verksamheten utan även som styrmedel mot bättre miljö. Därför utgår taxesystemet i Fagersta från tre huvudlinjer: abonnenterna ska ha hög valfrihet, taxorna ska styra mot de arbetsmiljö- och miljömål som finns inom avfallsområdet, taxorna ska trygga finansieringen av avfallshanteringen. Renhållningstaxan genomgår, samtidigt med revideringen av renhållningsordningen, en översyn och i utredningsuppdraget ingår att se över och förenkla samt likforma taxekonstruktionerna i Fagersta och Norberg. Förslaget till ny taxa kommer mer att stämma överens med kommunens kostnadsbild och härigenom skapa en större rättvisa mellan olika typer av renhållningskunder, dock med den begränsningen att ekonomiska incitament kommer att finnas i syfte att stimulera källsortering. Taxan kommer att bestå av en fast del som tas ut per hushåll och en rörlig del som påverkas av hämtningsförhållandena. I taxan finns det också avgifter Antagen av KF 2007-10-30, 77-11-

som berör andra delar av det kommunala ansvaret för hushållsavfall som t.ex. latrin- och slamtömning. Information Informationsarbetet i denna avfallsplan bygger vidare på den modell och de inriktningar, analyser och huvudstrategier som lades fast i början av 90-talet då den tidigare avfallsplanen togs fram. Vissa delar har blivit inaktuella och tagits bort. Men de flesta finns på ett eller annat sätt kvar och har utvecklats så att informationsarbetet kan bidra till att inriktningsmålen i avfallsplanen uppnås. Bland inriktningsmålen i avfallsplanen för 2008-2017 finns det flera effektmål som har bäring på informationsarbetet. De attitydstudier som genomförts 1992, 1997 och 2002 samt de kundenkäter som tagits fram vid ett flertal tillfällen utgör grunden för informationsarbetet. Samtidigt som de innehåller mycket information om hur allmänheten ser på miljö- och avfallsfrågorna samt de verksamheter och organisationer som finns inom området innebär de att informationsarbetet kan följas upp och utvärderas på ett bra sätt. Sammanfattningsvis visar attitydstudierna och kundenkäterna att situationen är gynnsam för det fortsatta informationsarbetet. Strukturen, strategierna, inriktningen och handlingsplanen för informationsarbetet har bidragit till att uppnå de flesta av verksamhetsmålen under den tidigare avfallsplaneperioden. De allra flesta har förändrat sitt beteende och deltar aktivt i sorteringen och återvinningen av avfall. Om inte informationsarbetet fortsätter att utvecklas kan dock situationen snabbt försämras. Speciellt viktigt är det att försöka individanpassa informationen, tydliggöra miljönyttan, återföra insamlingsresultaten, fokusera på farligt avfall och samarbeta med ägarna till flerbostadshusen. Mål och strategi för avfallsplanen 2008-2017 Den tidigare avfallsplanen för Fagersta kommun innebar stora förändringar av avfallshanteringen och har i praktiken inneburit ett systemskifte. Avfallshanteringssystemet, som tidigare nästan helt inriktades på kvittblivning, är idag ett system som i stor utsträckning grundar sig på resurshushållning och miljötänkande. Detta har medfört stora förändringar i såväl insamlings- som behandlingsledet, med återverkningar vad gäller t ex logistik och teknikval. Avfallsplanen för perioden 2008-2017 medför inga större förändringar av systemlösningarna. Fokus kommer i stället att ligga på att förbättra kvaliteten i systemen och att minska miljöbelastningen från avfallshanteringen. De mest omfattande åtgärderna kommer att krävas i behandlingsledet, bl a som en följd av nya direktiv för deponering. Antagen av KF 2007-10-30, 77-12-

De lokala åtgärderna bör inriktas mot kvalitetssäkring av källsorteringssystemet med syfte att minska avfallsmängderna, öka återvinningen, minska avfallets innehåll av farligt och skadligt avfall, samt att underlätta behandling. De regionala åtgärderna fokuseras i stället på att utveckla mottagnings- och behandlingsresurser för olika typer av avfall, så att materialåtervinning, energiutvinning och god miljövård befrämjas. Med utgångspunkt från den nuvarande situationen inom avfallshanteringen har följande inriktningsmål tagits fram: Kommunen ska arbeta förebyggande med att öka miljömedvetenheten och delaktigheten för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan. Avfallshanteringen ska utgå från samhällets och kundernas krav på service, kvalitet, ekonomi och miljö. Resurshushållningen ska öka genom en väl avvägd balans mellan materialåtervinning, biologisk behandling, energiutvinning och deponering. Avfallshanteringen ska bedrivas utifrån ett hållbart perspektiv med avseende på miljö- och hälsoaspekter. Mark och utrymmen som krävs för en god avfallshantering ska tryggas genom den fysiska planeringen. Till varje inriktningsmål finns mätbara effektmål för uppföljning av inriktningsmålen. Därtill finns ett handlingsprogram med aktiviteter för att nå de uppsatta målen. Avfallsplanens effekter Utvecklingen av avfallsmängderna i kommunen påverkas av ett flertal faktorer, bl.a. hushållens köpkraft och konjunkturen i samhället. Med den prognostiserade befolkningsutvecklingen och de senaste årens ökning av mängden hushållsavfall per invånare bedöms mängden hushållsavfall komma att öka med drygt 25 % mellan åren 2002 och 2015. Ur ett kort tidsperspektiv har kommunen svårt att motverka att mängden hushållsavfall ökar men möjlighet finns att påverka hur hushållsavfallet ska behandlas. År 2002 behandlades 75 % av hushållsavfallet genom återvinning (materialåtervinning, biologisk behandling eller förbränning). Genom de uppsatta målen i avfallsplanen ska återvinningen öka till 85 % år 2009. Avfallshanteringen i Fagersta kommun och avfallsplanens mål har som utgångspunkt en långsiktighet med miljö och hälsa i fokus. De positiva effekterna på miljön är följande: Antagen av KF 2007-10-30, 77-13-

Fler invånare är med i källsorteringssystemet mer avfall till återvinning som minskar användningen av jungfruligt material vid tillverkning av nya produkter. Bättre kvalitet på det källsorterade avfallet mer tryggad avsättning och ökar återvinningsmöjligheten. Insamlingen av farligt avfall ska även fortsättningsvis hålla en hög nivå minskad påverkan på människor och miljö. Minskad användning av fossila bränslen minskade utsläpp till luft. Avfallshanteringens påverkan på människors hälsa ska ständigt förbättras att negativa effekter, som t ex lukt och buller, ska minska. Trygga behovet av deponeringskapacitet och mark för andra avfallsanläggningar genom att ange lämpliga områden för miljöstörande verksamheter och skydda dessa från annan verksamhet eller aktivitet minskad risk för påverkan på människor och miljö. Trygga gamla deponier ur miljösynpunkt minskad risk för påverkan på människor och miljö. Nedan redovisas kostnadsökningar mellan åren 2006 och 2010 på 48-58 % till följd av de nya krav som man idag vet om. Detta gäller bl a införandet av skatt på avfall till förbränning, samt producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Kostnadsposter Kr/invånare Procent Nivå år 2006 632 Kostnadsutveckling Ökad avfallsmängd 76 +12 Allmän kostnadsutveckling, 3 % per år 76 +12 Effekter av avfallsplanens handlingsprogram 40 +6 Miljöskuld vid avfallsupplagen 20 +3 Ökade behandlingskostnader inkl. avfallsskatt på deponering och förbränning 53-103 +8 - +16 Farligt avfall inkl elavfall -20-3 Moms 61-74 +10 - +12 Kostnad per invånare år 2010 938-1001 +48 - +58 Antagen av KF 2007-10-30, 77-14-

1 Inledning Renhållningsordningen består av föreskrifter och denna avfallsplan. Renhållningsordningen ska antas av kommunfullmäktige. Föreskrifterna innehåller de lokala bestämmelserna för avfallshanteringen i Fagersta kommun. Avfallsplanen innehåller en nulägesbeskrivning av hur mycket avfall som produceras i kommunen, hur det behandlas och en handlingsplan med målet att minska mängden avfall och dess farlighet. 1.1 Kommunal avfallsplan Riksdagen beslutade 1990 att alla kommuner ska ha en kommunal avfallsplan. Fagersta kommun antog sin första avfallsplan 1995, vilken omfattade åren 1995-2000. Denna avfallsplan utgör därmed den andra generationens avfallsplan. Avfallsplanen har som mål att minska avfallets mängd och farlighet. Avfallsplanen ska enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2006:6) innehålla följande delar: Beskrivning av nuläget Beskrivning av de förhållanden i kommunen som påverkar avfallets mängd och sammansättning. Redovisning av alla i kommunen förekommande avfallstyper. Alla avfallsproducenter är skyldiga att lämna uppgifter till kommunen för planeringen. En beskrivning av den nuvarande avfallshanteringen i kommunen. Nedlagda deponier Uppgifter om deponier som inte längre tillförs avfall eller som inte längre används för detta ändamål. För deponier där kommunen varit verksamhetsutövare ska planen även innehålla uppgifter om planerade och vidtagna åtgärder. Mål, åtgärder och uppföljning För avfall som kommunen ansvarar för ska planen innehålla mål för insamling och behandling av avfallet samt mål för hur avfallets mängd och farlighet kan minskas. Lokala mål som utgår från nationella och regionala mål som berör avfallsområdet. Planen ska vidare innehålla en beskrivning av hur de lokala målen kan bidra till att de nationella Antagen av KF 2007-10-30, 77-15-

kvalitetsmålen respektive de regionala målen nås. Beskrivning av de åtgärder som kommunen planerar att vidta för att uppnå de uppsatta målen Beskrivning hur målen kommer att följas upp. Samråd och miljöbedömning Beskrivning hur samråd vid framtagande av planen har genomförts. Beskrivning hur miljöbedömningar av planer och program har genomförts. Uppgifter till länsstyrelsen Planen ska innehålla ett i föreskriften definierat underlag till länsstyrelsens sammanställning av de kommunala avfallsplanerna. Förpackningsavfall och returpapper Planen ska innehålla ett särskilt avsnitt om förpackningar och platser för insamling av förpackningsavfall samt motsvarande uppgifter för returpapper. Avfallsplanen ska revideras löpande. Planen syftar till att ge ökade kunskaper om mängder och flöden av avfall, samt kapaciteten för omhändertagande. Kommunen ska även i den fysiska planeringen tillgodose behovet av mark för olika typer av anläggningar. För att bevaka avfallsflödet och behandlingskapaciteten har Naturvårdsverket 2005 publicerat en nationell avfallsplan Strategi för hållbar avfallshantering Sveriges avfallsplan. När ökade miljökrav ställs på avfallsbehandling blir ofta stora investeringar nödvändiga, vilket i sin tur ofta förutsätter regionalt samarbete. Därför är regional avfallsplanering också ett viktigt inslag. Redan 1994 tog Vafab fram en regional avfallsplan som är gemensam för delägarkommunerna. Vafab Miljö AB är ett regionalt bolag som ägs gemensamt av kommunerna i Västmanlands län samt Enköpings och Heby kommuner, som har ett samordningsansvar för avfallsplaneringen i regionen (enligt ett beslut antaget av Vafab:s bolagsstämma i november 1990). Beslutet togs bl a med anledning av att det är viktigt att de kommunala planerna står i samklang med den regionala avfallsplanen. För att målen inom regionens kommuner inte nämnvärt ska skilja sig åt har kommunerna diskuterat dessa i det gemensamma samrådsorganet. Respektive kommun har dock det yttersta ansvaret för avfallsplanen i sin respektive Antagen av KF 2007-10-30, 77-16-

kommun. 1.2 Framtagandet av planen Revideringen av renhållningsordningen för Fagersta kommun har arbetats fram av Norra Västmanlands Kommunalteknikförbund (NVK). Avfallsplanen har lagts upp enligt den mall som blivit ett resultat av det samarbete ägarkommunerna inom Vafab-regionen bedrivit i syfte att med den regionala avfallsplanen som grund få till kommunala avfallsplaner som även tar hänsyn till de olikheter som finns mellan kommunerna och den ambition respektive kommun har i sitt miljöarbete inom avfallsområdet. Under arbetets gång har delar av innehållet diskuterats med Västmanland-Dalarna Miljö- och byggförvaltning respektive Vafab Miljö AB, som också bistått med en stor del av underlaget. Inom Vafab Miljö AB pågår arbetet med en reviderad regional avfallsplan. Nära förestående upphandling av insamling av hushållsavfall för i vart fall de närmaste 5-7 åren medför dock att kommunen inte kan invänta den planen. 2 Avfallshantering i Fagersta I detta kapitel görs en översiktlig presentation av Fagersta kommun med utgångspunkt från de faktorer som är av störst betydelse för avfallshanteringen inom kommunen. Bakgrundsuppgifter som t ex demografiska data och nuvarande avfallshantering beskrivs. 2.1 Kommunen, dess invånare och företag Kommunens yta uppgår till 271 km 2, varav 74 % utgörs av skogsmark. Antalet invånare var som störst för drygt 35 år sedan. År 1969 bodde drygt 17 000 personer i kommunen. Kommunen har idag ca 12 200 invånare samt drygt 4 300 bostäder i flerbostadshus och c:a 2 650 bostäder i småhus, alltså totalt knappt 7 000 bostäder. Dessutom finns ca 550 fritidshus. C:a 16 % av lägenheterna i flerbostadshus är hyresrätter, resterande bostadsrätter. En normal andel hyreslägenheter är c:a 50-65 % av lägenheterna i flerbostadshusen. Antagen av KF 2007-10-30, 77-17-

C:a 89 % bor i Fagersta tätort. Under andra hälften av 1980-talet och 1990-talets första år planade befolkningskurvan ut, varefter befolkningen åter fortsatte att minska. Under 2000- talets första år har befolkningsantalet först ökat något för att sedan återigen minska. Prognosen mellan år 2006 och 2016 förutspår en minskning av befolkningen med ca 600 personer till 11 600. Antalet arbetstillfällen uppgår till ca 6 550. Det finns flera större företag som vart och ett hör till de världsledande inom respektive branscher såsom hårdmetall, bergborrverktyg och rostfria produkter. Näringslivsstrukturen år 2002 framgår av tabell 2.1. Tabell 2.1 Arbetstillfällen och förvärvsarbetande i Fagersta kommun 2002 (SCB) Näringsgren Kommunen Kommunen Länet Riket (Antal) (%) (%) (%) Jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske 33 1 2 2 Tillverkning, utvinning 2 876 44 25 18 Energi, vatten, avfall 37 1 1 1 Byggindustri 332 5 7 6 Handel och kommunikation 692 11 16 19 Finansiell verksamh., företagstjänster 249 4 11 13 Utbildning och forskning 570 9 11 11 Vård och omsorg 1 119 17 16 16 Personliga och kulturella tjänster 263 4 5 7 Offentlig förvaltning m m 253 4 5 6 Ej spec. verksamhet 129 2 2 2 Totalt 6 553 100 100 100 Antagen av KF 2007-10-30, 77-18-

Figur 2.1 Karta över Fagersta kommun Antagen av KF 2007-10-30, 77-19-

2.2 Avfall och avfallshantering Den totala avfallsmängd som uppstår inom Fagersta kommun, inklusive återvunnet material, uppgår till drygt 31 400 ton (2002), exklusive jord- och skogsbruksavfall samt avfall som komposteras lokalt. Av den totala avfallsmängden hanterade kommunen genom Vafab Miljö AB knappt 13 600 ton år 2002 eller ca 43 %. Av det avfall som uppkommer i kommunen utgör hushållsavfallet ca 18 %. I kommunen finns Sänkmossens avfallsstation, som drivs av Vafab Miljö AB. Bolagets verksamhet omfattar, förutom avfallsbehandling, även insamling av hushålls- och industriavfall, samt insamling och transport av farligt avfall. Insamlingen av hushållsavfall inom Fagersta kommun utförs av entreprenör. Avfall som kommunerna inte kontrollerar är främst industriavfall som körs direkt till återvinnings- och sorteringsanläggningar som kommunerna inte ansvarar för, avfall som omfattas av producentansvar, jord- och skogsbruksavfall, samt avfall som komposteras lokalt. De största privatägda avfallsanläggningarna i regionen drivs av Ragn-Sells AB, Stena Gotthard Återvinning AB och IL Recycling Returpapper AB. Härutöver finns ett flertal privata transportörer av avfall, som är verksamma i regionen. De mest betydande avfallsflödena är: Branschspecifikt industriavfall: Utgör den absolut största delen av avfallsflödet. Omhändertas/återvinns till mycket stor del inom industrin eller på annat sätt genom Vafab Miljö AB och kommunen. En mycket stor del av detta avfall utgörs av avfall från skogsbruk, som flisas och utnyttjas som biobränsle. Andra exempel är avfall från tillverkningsindustri, som t ex skrot, som till största delen körs direkt till skrotfirmor och vidare till omsmältning. Ej branschspecifikt industriavfall: Detta är sådant avfall från företag och verksamheter som inte uppkommer i samband med specifika processer. Det rör sig i stor utsträckning om olika typer av emballage, kasserade produkter etc. Avfallet kommer i första hand från följande branscher: handel och kommunikation, företags- och finansiella tjänster, utbildning och forskning, vård och omsorg, personliga och kulturella tjänster samt offentlig förvaltning. Hushållsavfall: Insamlas och transporteras genom entreprenör (fn Vafab Miljö AB) och Antagen av KF 2007-10-30, 77-20-

omhändertas av Vafab Miljö AB. Producentansvarsavfall: Material/produkter som, enligt lagstiftningen, omfattas av producentansvar, vilket innebär att producenterna ansvarar för insamling och omhändertagande. I tabell 2.2 och 2.3 redovisas resultatet av en kartläggning av avfallsmängder i kommunen. Uppgifter om de avfallsmängder som kommunen hanterar har tagits fram genom sammanställning av befintlig statistik över invägda avfallsmängder, samt återvunnet material. Avfall som ej hanterats av kommunen eller Vafab Miljö AB har kartlagts genom enkäter till företag och organisationer som är verksamma i regionen, när det gäller avfallshantering. Tabell 2.2 Total avfallsmängd i Fagersta kommun 2002 (ton) Avfallstyp Total avfallsmängd Avfallsmängd till VafabMiljö Mängd Andel Mängd Andel av (ton) (%) (ton) tot. (%) Materialåtervinning Mängd Andel av (ton) tot. (%) Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall 1 5 512 18 4 504 82 1 248 23 Park- och trädgårdsavfall 452 1 452 100 0 0 Bygg- och rivningsavfall 2 2 224 7 2 224 100 954 43 Avfall från energiutvinning 1 435 5 49 3 1 386 97 Avfall från kommunalt avlopp 2 224 7 2 224 100 1 907 86 Avfall från industriellt avlopp 114 0 114 100 0 0 Avfall från utv. av mineraliska prod. 0 0 0-0 0 Branschspecifikt industriavfall 3 1 150 4 6 1 1 144 99 Ej branschspecifikt industriavfall 3 308 11 2 156 65 974 29 Farligt avfall 4 15 000 48 1 829 12 4 393 29 Summa 31 419 100 13 558 43 12 006 38 1) Inbegriper med hushållsavfall jämförligt avfall från personalmatsalar, omklädningsrum etc. 2) Här tillkommer överskottsmassor som läggs i soptippar i anslutning till större anläggningsarbeten, t ex vägoch järnvägsbyggen. 3) Här tillkommer avfall från jord- och skogsbruk, t ex skogs- och hyggesavfall samt halm som inte omhändertagits av Vafab Miljö AB. 4) Statistik från 2002. Tabell 2.3 Avfallsbehandling i Fagersta kommun 2002 (ton) Antagen av KF 2007-10-30, 77-21-

Avfallstyp Biologisk Förbränning Deponering Materialåter- Destruktion Annat Summa behandling 1 m. energiut- vinning omhänder- vinning 2 tagande 3 Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall 878 2 009 1 377 1 248 0 0 5 512 Park- och trädgårdsavfall 375 46 77 452 Bygg- och rivningsavfall 1 224 954 2 224 Avfall från energiutvinning 49 1 386 1 435 Avfall från kommunalt avlopp 317 1 907 2 224 Avfall från industriellt avlopp Avfall från utv. av mineraliska prod. Branschspecifikt industriavfall Ej branschspecifikt industriavfall 114 114 6 1 144 1 150 1 769 565 974 3 308 Farligt avfall 4 81 76 9 455 4 393 790 205 15 000 Summa 1 334 3 900 13 184 12 006 790 205 31 419 Andel (%) 4 12 42 38 3 1 100 1) Inbegriper behandling av komposterbart köksavfall, park- och trädgårdsavfall, halm m m. 2) Inbegriper förbränning av av blandat hushållsavfall, utsorterad brännbar fraktion, brännbart avfall från Återbruken, mjukplast samt träavfall. 3) Inbegriper omhändertagande av kyl- och frysskåp, vissa schaktmassor som använts som bas vid jordtillverkning m m. 4) Mängder från 2002. 0 Kommentarer till tabell 2.2 och tabell 2.3: Ovanstående baseras på invägda mängder. Osäkerheter beträffande klassning av avfallet vid invägning förekommer. Exempelvis ingår en del ej branschspecifikt industriavfall i hushållsavfallet, liksom en del bygg- och rivningsavfall ingår i ej branschspecifikt industriavfall. En del av hushållsavfallet kommer från verksamheter. Detta beror bl a på att en del verksamhetsavfall samlas in tillsammans med hushållsavfall samt att många företag lämnar avfall till Återbruken. Trädgårdsavfall från hushåll ingår i Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall. Park- och trädgårdsavfall avser således enbart avfall från verksamheter. Producentansvarsavfall redovisas både som hushållsavfall och ej branschspecifikt industriavfall beroende på var avfallet uppstår. I de flesta fall är det inte möjligt att skilja mellan branschspecifikt och ej branschspecifikt industriavfall. I dessa fall redovisas avfallet som ej branschspecifikt industriavfall. Antagen av KF 2007-10-30, 77-22-

Material som används som sluttäckningsmassor och konstruktionsmaterial på avfallsdeponier ingår inte i ovanstående sammanställningar. Utöver vad som redovisas i sammanställningarna förekommer avfall från transportörer och avfallsmottagare som ej lämnat uppgifter. Dessa avfallsmängder bedöms dock vara av mindre betydelse. Återvinningen har ökat kraftigt under de senaste åren, främst beroende på ökad källsortering av industriavfall, insamling av sorterat grovavfall via återvinningscentraler, införande av insamlingssystem för komposterbart avfall och utbyggnad av återvinningsstationer för förpackningar och tidningar. Mängden insamlade förpackningar och annat avfall som omfattas av producentansvar har också ökat till följd av införande av hushållsnära insamling, framför allt i flerfamiljshusområden. Hur mycket avfall som deponeras påverkas av bl a källsortering, näringslivs- och befolkningsutveckling, konjunktur, styrmedel m m. Till stor del som en följd av ökad källsortering och återvinning har deponeringsbehovet på Sänkmossens avfallsstation minskat kraftigt under senare år. 2.2.1 Kommunens ansvar Kommunen ansvarar enligt 15 kap. Miljöbalken för insamling, transport och behandling av hushållsavfall. Miljöbalken har också gett kommunen möjlighet att utöka sitt ansvarsområde till att även omfatta insamling och transport av farligt avfall. Fagersta kommun och övriga kommuner i Vafab-regionen har valt att utnyttja denna möjlighet. Fr om 1 juli 2007 upphör denna möjlighet. Kommunen ansvarar också, sedan 1990, för avfallsplanering, vilket innebär bl a utarbetande av avfallsplaner för allt avfall, utveckling och information. Fr o m 1994 omfattas förpackningar och tidningar av producentansvar. Detta innebär att mängden hushållsavfall som kommunen ansvarar för minskar i takt med att insamlingssystem för förpackningar och tidningar introduceras och källsorteringen fungerar allt bättre. 2.2.1.1 Hushållsavfall inklusive grovavfall I kommunen finns ett etablerat källsorteringssystem som innebär att hushållen sorterar sitt hushållsavfall i två delar: komposterbart avfall och restavfall. Det komposterbara avfallet samlas in separat och behandlas biologiskt. Källsorteringen sker genom ett s k ventilerat system där avfallet förvaras i en särskild papperspåse, och därefter läggs i ett ventilerat kärl. Fram till och med år 2005 har avfallet komposterats och framförallt använts för jordfram- Antagen av KF 2007-10-30, 77-23-

ställning. Från 2006 behandlas avfallet i en biogasanläggning (Växtkraft-anläggningen i Västerås). Det innebär att avfallet rötas, tillsammans med bl a vallgrödor. Som nyttigheter utvinns biogas för fordonsdrift, samt en rötrest som efter kompostering används som gödnings- och jordförbättringsmedel inom jordbruket. Det restavfall som samlas in behandlas främst genom förbränning med energiutvinning. För insamling av sorterat grovavfall från hushåll och mindre företag finns sedan några år tillbaka ett system med bemannade återvinningscentraler, s k Återbruk. Ett permanent Återbruk finns vid Sänkmossens avfallsstation. I kommunen bedrivs också hemkompostering. Antalet hushåll som idag själva tar hand om sitt komposterbara köksavfall bedöms uppgå till ca 490. Hemkompostering av trädgårdsavfall är betydligt mera utbrett. 2.2.1.2 Farligt avfall I kommunen har Vafab Miljö AB ett insamlingsansvar för farligt avfall från både hushåll och företag. Ansvaret innebär att alla transporter, överstigande en viss mängd avfall, ska godkännas av Vafab Miljö AB innan transporten får utföras. Insamling av farligt avfall från hushållen sker vid Återbruket vid Sänkmossen. Företagen kan lämna farligt avfall till Vafab Miljö AB efter att avtal är tecknat. På Gryta avfallsstation i Västerås behandlas stora mängder oljehaltigt vatten och förorenade jordar. Större delen av det farliga avfallet skickas för destruktion (t ex lösningsmedel och färgrester) eller slutförvaring (t ex tungmetallhaltigt vatten). En mindre del av avfallet återvinns. I kretsloppspropostionen som presenterades av regeringen i maj 2003 är inriktningen att man vill stärka kommunens ansvar för att samla in hushållens farliga avfall samt klargöra hushållens ansvar för att sortera detta avfall enligt kommunens anvisningar. Däremot är det regeringens vilja att kommunernas möjligheter till utökat ansvar för företagens farliga avfall ska upphöra. En förutsättning för en sådan avreglering är dock att det finns ett system som tillförsäkrar en god kontroll över flöden av farligt avfall. Som framgår ovan under 2.2.1 Kommunens ansvar sker avregleringen den 1 juli 2007. Antagen av KF 2007-10-30, 77-24-

Batteriinsamling Batteriinsamling har funnits sedan början av 1980-talet och förordningen om batterier, i sin nuvarande form, sedan 1997. Syftet med förordningen är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Kasserade batterier får inte ingå i eller förvaras tillsammans med annat avfall. Detta gäller även kasserade produkter som innehåller miljöfarliga batterier. Kommunen har ansvaret för att samla in kasserade batterier och för det ändamålet tillhandahålla lämpliga insamlingssystem. Dessutom ska kommunen sortera och transportera bort kasserade batterier. Miljöfarliga batterier ska transporteras till en anläggning för omhändertagande eller återvinning av kvicksilver, kadmium eller bly. I Fagersta samlas batterier in via batterholkar placerade vid återvinningsstationerna, Återbruket och vid butiker. Det ekonomiska ansvaret åvilar den som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in miljöfarliga batterier. Denne ska betala en avgift för bortskaffande, återvinning, information och kommunernas sortering, samt lämna uppgifter till Naturvårdsverket om den mängd batterier som har överlåtits eller förts in i landet i yrkesmässig verksamhet. 2.2.2 Producenternas ansvar I 1992 års Kretsloppsproposition lyfte regeringen fram producenternas ansvar för vissa materialflöden och avfallsslag. Propositionen resulterade, i maj 1993, i att producentansvaret lagstadgades genom tillägg i dåvarande Renhållningslagen. I slutet av 1994 infördes sedan, genom förordningar, producentansvar för vissa materialslag. I dessa förordningar fastslås även särskilda insamlingsmål för respektive materialslag. Producentansvaret omfattar för närvarande fem produktområden; förpackningar av glas, papper/kartong, plast och metall, samt returpapper, däck, bilar samt elektriska och elektroniska produkter. Producentansvaret innebär i korthet att producenterna, d v s de som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller förpackning, har det praktiska och ekonomiska ansvaret för att materialet återanvänds, återvinns eller på annat sätt omhändertas på ett miljöriktigt sätt. För varje materialslag finns särskilda återvinningsmål som redovisas i tabell 2.4. Antagen av KF 2007-10-30, 77-25-

Tabell 2.4 Återvinningsmål enligt förordningarna om producentansvar Avfallsslag Återvinningsmål Anmärkning Förpackningar Förpackningar av papp, papper, 65 % mtrl. utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 kartong och well Förpackningar av plast (utom PETflaskor 70 %, minst 30 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 för konsumtionsfärdig dryck) Förpackningar av glas 70 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 Förpackningar av metall (utom 70 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 dryckesförpackningar) Dryckesförpackningar av 90 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 aluminium Dryckesförpackningar av PET 90 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 Förpackningar av trä 70 %, minst 15 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 Övriga förpackningar 30 % återvinning per material, minst 15 % mtrl. Mål fr o m 1/1 2005 utnyttjande per material Övrigt Bilar Minst 85 % Mål fr o m 2002 Minst 95 % Mål fr o m 2015 Returpapper 75 % mtrl.utnyttjande Mål fr o m 1/1 2005 Däck Minst 80 % av insamlad mängd ska återvinnas - Elektriska och elektroniska produkter Ingen procentsats bestämd. Producenterna och - kommunerna ska samla in allt avfall Vid en uppföljning som gjordes av Naturvårdsverket 2005 (Rapport 5599) konstaterades att återvinningsmålen, förutom målen för materialutnyttjande, uppnåtts för de flesta material/varugrupper. Målen för materialutnyttjande bland förpackningarna nåddes ej för plastförpackningar, aluminiumförpackningar, trä samt PET-flaskor av engångstyp. I tabell 2.5 redovisas, i Fagersta kommun, insamlade mängder förpackningar och returpapper under 2006. Antagen av KF 2007-10-30, 77-26-

Tabell 2.5 Insamlade förpackningar och returpapper i kommunen 2006 (ton) Returpapper Kartong/well Glas Metall Plast Hushåll Industri Hushåll Industri Hushåll Industri Hushåll Industri Hushåll Industri 675 128 501 159 9 24 42 22 Kommentar: Ibland går det ej att urskilja i statistiken vad som är avfall från hushåll respektive industri. Uppgifterna från industri avser den senaste inventeringen år 2002. I tabell 2.6 visas den totala återvinningen av material i Sverige, som insamlats i huvudsak från hushåll. Mängderna avser år 2002 respektive 2005. Dessutom redovisas, för varje materialslag, andelen av den totalt tillgängliga mängden som återvunnits. Tabell 2.6 Materialåtervinning i Sverige år 2002 respektive år 2005 (Avfall Sverige 2007) Materialåtervinning, hushåll och liknande (ton) År 2002 År 2005 % Returpapper 435 000 483 000 83 Kontorspapper 123 000 135 000 64 Wellpapp 1 271 000 303 000 71 Kartongförpackningar 1 74 880 77 000 71 Metallförpackningar 33 100 33 700 66 Plastförpackningar 24 240 31 082 20 Glasförpackningar 149 000 155 000 96 Elektronikavfall 73 900 101 500 80 Kyl/frys 26 700 25 000 95 Metall från hushåll (ej förpackningar) 84 000 130 000 95 Totalt 1 294 820 1 474 282 1) Wellpapp och kartongförpackningar har sedan 1 januari 2005 ett gemensamt återvinningsmål och utfallet redovisas därför gemensamt. Från den 1 juli 2001 gäller producentansvar för alla uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Det innebär att alla sådana produkter ska återvinnas på ett miljöanpassat sätt. Förordningen tillåter inte att produkterna deponeras, fragmenteras eller förbränns utan föregående demontering av miljöfarliga komponenter. I syfte att finna smidiga lösningar för insamling och återvinning har producenterna slagit sig samman och samverkar genom Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI. Ägare till FTI, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, är de fyra materialbolagen Plastkretsen, MetallKret- Antagen av KF 2007-10-30, 77-27-

sen, Returkartong och Pressretur. Dessutom finns Svensk GlasÅtervinning AB med genom ett avtalat samarbete som innebär att de är representerade i FTI:s styrelse och deltar i bolagets utformning. FTI är de fem materialbolagens gemensamma servicebolag med uppdrag att arbeta med bolagens gemensamma frågor som rör insamlingen av förpackningar och tidningar på återvinningsstationer. Återvinningsverksamheten finansieras via materialspecifika avgifter som läggs på förpackningar, däck etc och betalas av konsumenterna vid inköp. Producentansvaret kan komma att utvidgas till att även omfatta andra material. 2.2.2.1 Förpackningar, förpackningsavfall och returpapper Syftet med förordningen om producentansvar för förpackningar är att förpackningar ska framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå. Förpackningar ska därför utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de kan återanvändas eller återvinnas. Inverkan på miljön ska begränsas när förpackningsavfallet bortskaffas. Producenterna ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem för att underlätta för hushåll och andra att sortera ut förpackningar ur avfallet. Producenterna ska samråda med kommunen i frågor som rör insamlingssystem för förpackningasavfall. Kommunen har dock, genom en nyligen införd förändring i förordningarna om producentansvar, numer ett ansvar för att informera hushållen om insamlingen av förpackningar och returpapper. Alla, både hushåll och andra brukare, är enligt förordningarna skyldiga att sortera ut förpackningar från hushållsavfallet och annat avfall och lämna dem till det insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Producenterna ska se till att förpackningar respektive returpapper som hushåll och andra sorterat ut tas omhand genom återanvändning eller återvinning, eller på ett annat miljömässigt godtagbart sätt. I kommunen finns det totalt 8 st återvinningsstationer (s k miljöstationer) för insamling av förpackningar och returpapper. Dessutom samlas tidningar in vid fastighetsgräns genom en idrottsförening en gång i månaden. Metallförpackningar Då metallers kvalitet inte förändras, kan materialet återvinnas till nya produkter om och om igen. Efter sortering av stålförpackningar transporteras de till stålverk där materialet smälts ner till nytt stål. Därefter framställs t ex stålstänger och andra detaljer till byggnads- och fordonsindustrin. En viss mängd stål exporteras också till Tyskland där det används som råvara för tillverkning av nya förpackningar. Antagen av KF 2007-10-30, 77-28-