Rapport 2013:35. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012. Joakim Frejd

Rapport 2013:35 Tygelsjö 76:1 Arkeologisk slutundersökning 2012 Joakim Frejd

Rapport 2013:35 Tygelsjö 76:1 Arkeologisk slutundersökning 2012 Joakim Frejd Fornlämningsnr: 69 Tygelsjö 76:1, Tygelsjö socken Malmö stad Skåne län

Sydsvensk Arkeologi AB Kristianstad Box 134 291 22 Kristianstad Telefon (Regionmuseets växel): 044-13 58 00 Malmö Erlandsrovägen 5 218 45 Vintrie www.sydsvenskarkeologi.se 2013 Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2013:35 Omslag: Nils Björhem undersöker det senneolitiska Fosie IV-huset -huset. Från väster. Foto: Joakim Frejd Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle.

Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Bakgrund 5 Läge och topografi 7 Fornlämningsmiljö 7 Utredningen 10 Förundersökningen 10 Det norra området 11 Det södra området 12 Frågeställningar 12 Metod och genomförande 14 Undersökningsresultat 16 Tidigneolitikum 18 A518 (grop/hyddränna) 18 A6268 (grop) 19 Mellanneolitikum 20 A3331 (grop/grav) med stolphål (A4640) 20 A2343 (grop) 21 A5501 (grop) 21 Senneolitikum 22 A4 (Hus 1) 22 A3359 (grop/grav) 26 Övriga undersökta anläggningar 27 A4250 (grop/grav) 27 A4198 (grop) 28 Tolkning och källkritik 28 Referenser 31 Administrativa uppgifter 33 Bilaga 1. 14 C-analyser 35 Bilaga 2. Fyndtabell Tygelsjö 76:1 36

Figur 1. Undersökningsområdets läge i Skåne. Figur 2. Undersökningsområdets (området är markerat med grått) läge i Malmö kommun.

Sammanfattning Sydsvensk Arkeologi AB genomförde i maj och juni 2012 en arkeologisk slutundersökning av fornlämningen Tygelsjö 69. Undersökningen föranleddes av planer på bostadsbyggande inom en ca 80 000 m 2 stor yta söder om Klagshamn i sydvästra delen av Malmö stad. Inom en undersökningsyta på drygt 12 000 m 2 påträffades 292 anläggningar, varav cirka 40% undersöktes. Av de undersökta anläggningarna kunde två gropar dateras till tidigneolitikum. En möjlig grav samt två gropar daterades till mellanneolitikum B. En annan möjlig grav daterades till övergången mellanneolitikum B senneolitikum Ett mycket välbevarat långhus daterades till äldre delen av senneolitikum. Huset är mycket likt de fem typhusen från Fosie IV-undersökningen men det finns även paralleller i senare undersökta hus från Almhov i Malmö och Färlöv i Kristianstads kommun, vilket tyder på en större regional spridning av just denna hustyp. Undersökningsresultaten motsvarade förväntningarna som fanns i undersökningsplanen. Inledning Sydsvensk Arkeologi AB genomförde i maj och juni 2012 en arkeologisk slutundersökning av fornlämningen Tygelsjö 69, vilken ligger inom fastigheten Tygelsjö 76:1, söder om Klagshamn i sydvästra Malmö (figur 2). Föreliggande rapport redovisar resultaten av denna undersökning. Bakgrund PEAB Sverige AB avsåg att uppföra nya småhusbostäder och förskola inom fastigheten Tygelsjö 76:1 som är belägen söder om Klagshamn, Malmö stad. Planområdet begränsas av Sjöströms väg i norr, Bäckaforsvägen i söder, Slättängsvägens tänkta förlängning i öster samt av Gessievägen i väster. I nordvästra hörnet finns ett bostadsområde och i sydväst ett enskilt hus som även införlivas i planen. Områdets area är ca 90 000 m 2 och består av en yta som är omkring 300 x 300 meter. Av detta omfattar nybyggnadsområdet knappt 80 000 m 2 (figur 3). Länsstyrelsen i Skåne län beslutade om en arkeologisk utredning av planområdet, vilken utfördes av Sydsvensk Arkeologi AB i Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 5

Figur 3. Exploateringsområdet (markerat med grått). Figur 4. Fornlämningen Tygelsjö 69 (markerat med grått) utbredning. november 2010. Utredningen ledde till att ett fornlämningsområde kunde konstateras i östra delen av planområdet. Denna fornlämning betecknas Tygelsjö 69 i Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem (FMIS) och omfattar en yta på cirka 42 000 m 2 (figur 4). För att få bättre kunskap om fornlämningen beslutade Länsstyrelsen om en förundersökning av fornlämningen, vilken utfördes av Sydsvensk Arkeologi i november 2011. Resultaten från förundersökningen bedömdes som så intressanta att Länsstyrelsen beslutade att delar av den måste slutundersökas innan exploateringen kunde påbörjas. Sydsvensk Arkeologi genomförde slutundersökningen i maj och juni 2012. 6 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Läge och topografi Undersökningsområdet är beläget söder om befintlig bebyggelse i Klagshamn i sydvästra utkanten av Malmö stad. Avståndet till Öresundskusten är endast ca 600 m. Slutundersökningsytorna, som är tre till antalet (A, B och C) befinner sig i ett topografiskt läge precis öster om och över 5-meterskurvan. De två större ytorna i norr (A och B) skiljs från den södra ytan (C) av en vik som sträcker sig ca 100 meter mot öster (figur 5). Området söder om Klagshamn präglas av betade strandängar och vassområden längs med kustremsan. Öster om kustvägen breder ett karaktäristiskt odlingslandskap ut sig, med några av landets bästa åkerjordar. Fornlämningsmiljö Det finns ett antal tidigare kända fornlämningar i området, varav ett urval presenteras nedan (figur 6). Direkt söder om undersökningsområdet (UO) finns en registrerad stenåldersboplats, Tygelsjö 13:1, vilken utgörs av en cirka 18 000 m 2 stor yta, inom vilken en privatperson tillvaratagit ett antal flintföremål med datering till mesolitikum och tidigneolitikum. Inom denna yta genomfördes en arkeologisk förundersökning år 1982 varvid ett tunt kulturlager dokumenterades (FMIS). Ytterligare ett stycke söderut ligger fornlämningen Tygelsjö 45:1, vilken består av en ca 16 000 m 2 stor inventerad stenåldersboplats med måttliga mängder slagen flinta. En gårdssamling, mestadels bestående av neolitiska yxor (Tygelsjö 44:1), kommer troligen från området. Centralt belägen inom fornläm ningen finns en långdös, Sjötorpsdösen (Tygelsjö 4:1), som påträffades 1928 av Folke Hansen vid undersökningen av en förmodad bronsåldershög, Midhög (Tygelsjö 4:3). Takhällen till dösen är täckt med skålgropar. Denna skålgropsförekomst har ett eget fornlämningsnummer i FMIS (Tygelsjö 4:2). Hansen tolkar anläggningen som uppförd under döstid, med fortsatt användning under gånggriftstid, varvid man städat ur gravkammaren vid nya gravläggningar. Någon gång under bronseller järnålder har en hög kastats upp över dösen, menar Hansen, men det finns inga fynd från dessa perioder. Skålgroparna på takblocket daterades till bronsålder. Flintföremål i högfyllningen tydde på att det funnits en flintslagningsplats i närheten (Hansen 1930). Ungefär 150 meter söder om Sjötorpsdösen finns två resta stenar (Tygelsjö 3:1 och Tygelsjö 3:2), vilka enligt FMIS förmodas Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 7

Figur 5. Undersökningsområdena (A, B och C). Figur 6. Fornlämningsmiljö. kunna vara rester av en förstörd megalitgrav. Det finns dock andra tolkningar, t.ex. att det skulle röra sig om gravmarkeringar från järnåldern (Sandén 1995). Ytterligare cirka 300 meter söderut, längs med 5-meterskurvan, finns ännu en inventerad stenåldersboplats, Tygelsjö 67, vilken utgörs av en ca 129 000 m 2 stor yta inom vilken det påträffats mycket rikligt med bearbetad flinta. Inom denna fornlämning finns ytterligare fem registrerade fornlämningar: Tygelsjö 5:1 är platsen för en flatmarksgrav, undersökt i samband med ledningsgrävning 1970. Tygelsjö 6:1 är platsen för en år 1888 påträffad och undersökt bronsåldershög. Fynden i graven utgjordes av skelettrester, ett 8 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

bronssvärd, en bronsyxa, två bronsknivar och två hattformiga tutuli. Inom fornlämningen finns även fyndplatser för diverse flintyxor (Tygelsjö 14:1, Tygelsjö 15:1 samt Tygelsjö 16:1). Cirka 80 meter öster om Tygelsjö 67 finns fyndplatsen för Pilefyndet, (Tygelsjö 7:1). Denna samling metallföremål påträffades på 1860-talet vid plöjning och består av bl.a. 18 kantyxor av olika typer. Fyndet dateras till senneolitisk tid och består av föremål från både Brittiska öarna och Centraleuropa samt av inhemsk produktion (Björhem & Magnusson Staaf 2006). Längre norrut, längs med kusten och i liknande topografiska lägen som förevarande undersökningsområde finns två palissadanläggningar daterade till mellanneolitikum B (figur 7), palissaden vid Bunkeflostrand (RAÄ Bunkeflo 116) samt palissaden vid Kalkbrottet (RAÄ Hyllie 8:3). I anslutning till palissadanläggningen vid Bunkeflostrand kunde man även konstatera två gropar och en brunn daterade till senneolitikum där fynden bl.a utgjordes av fiskben, en fiskekrok och ett förarbete till en fiskekrok (Brink 2013, s. 213). Figur 7. Undersökningsområdet i relation till palissaderna vid Kalkbrottet och Bunkeflostrand. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 9

Utredningen Syftet med den arkeologiska utredningen var att klargöra om det fanns fornlämningar inom exploateringsområdet, som omfattade ca 80 000 m 2. Motiveringen till utredningen var närheten till tidigare undersökta lämningar från äldre och yngre stenålder. Sydvästra hörnet av exploateringsytan utreddes redan 2006, därför föreslogs en arkeologisk utredning inom den resterande ytan, som omfattade ca 61 000 m 2 (Sarnäs & Nilsson 2010). Utredningen kunde påvisa att det fanns fornlämningar inom ett ca 42 000 m 2 stort område. Dessa utgjordes av härdar, gropar, stolphål och kulturlager (figur 8). Ytfyndsinventeringen vid utredningen visade att det fanns en tydlig koncentration av slagen och bränd flinta i den nordöstra delen av undersökningsområdet. Flintan utgjordes mestadels av avslag och avfall, med enstaka spån och spånliknande avslag. En del avslag härrörde sannolikt från förarbeten till fyrsidiga flintyxor. Flintmaterialet tolkades som härrörande från senmesolitisk neolitisk tid (Rudebeck 2010). Utredningsresultaten låg till grund för avgränsningen av fornlämningen Tygelsjö 69 i FMIS. Förundersökningen Förundersökningen syftade till att precisera kunskapen om fornlämningen med avseende på bevarandestatus, utbredning, innehåll, datering och vetenskaplig potential. Förundersökningen inleddes med matjordsarkeologi. Matjorden inom fyra 1 x 1 meter stora rutor undersöktes inom den norra delen av det mest flintrika området i nordost (Frejd 2012). Flintan från matjordsrutorna genomgicks översiktligt av Anders Högberg, som konstaterade att det fanns inslag av flera tidsperioder i materialet, från neolitikum till brons järnålder. Materialet representerade även flera olika typer av produktion. Efter genomförd schaktning kunde man konstatera två separata områden med olika typer av aktiviteter, det norra och det södra området (figur 9). 10 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Figur 8. Utredningsschakt inom exploateringsytan. Figur 9. FU-schakt i relation till exploateringsytan och utredningsschakt. Det norra området I det norra området som var ca 16 000 m 2 stort, framkom delar av ett tvåskeppigt långhus med förmodad datering till senneolitikum äldre bronsålder. Huset var mycket tydligt, med kraftiga stenskodda stolphål. Stolphål i huset provtogs för makrofossilanalys samt 14 C-datering. Bland makrofossilen fanns skalkorn, obestämt korn, emmer-/speltvete och hasselnöt. Troligtvis har huset nyttjats som bostad med en härdplats för matberedning. Avsaknaden av ogräs i materialet tydde på en datering till senneolitikum till mellersta bronsålder (Gustafsson 2012). 14 C- resultaten från ett av de kraftiga mittstolphålen visade att ett Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 11

obestämt sädeskorn kunde dateras till 2200 1950 BC, kal. 2 sigma (Ua-43334). En hasselnöt i samma stolphål daterades till 2140 1950 BC, kal. 2 sigma (Ua-43333). På det norra området fanns förutom huset ett antal gropar och enstaka stolphål samt ett stenigt lager med okänd funktion. En hasselnöt i en av groparna i närheten av det senneolitiska huset 14 C-daterades till 3650 3380 BC, kal. 2 sigma (Ua- 43335), d.v.s. tidigneolitikum. En grop i mellersta delen av undersökningsområdet daterades genom 14 C-analys till 2880 2570 BC, kal. 2 sigma (Ua-43336), d.v.s. mellanneolitikum A-B. Det södra området Inom det södra området, som omfattade ca 4 000 m 2, undersöktes en stenfylld anläggning som tolkades som en grav. Runtomkring fanns flera gropar och det bedömdes att det kunde finnas flera gravar i området. Makrofossilanalysen påvisade ett frö av bergsyra samt träkol. Material från graven skickades för 14 C- analys men det gick tyvärr inte att datera materialet. Frågeställningar Slutundersökningen bedömdes framför allt kunna ge ny kunskap kring senneolitikum och lokala ekonomiska relationer genom den gård (med eventuellt tillhörande gravfält) som förundersökningen tydde på. De specifika frågeställningar som ställdes upp i undersökningsplanen inför slutundersökningen var: Finns det flera huslämningar inom boplatsytan? Finns det med huset samtida gropar eller brunnar på boplatsen? Går det att spåra fiske i det arkeologiska materialet? Är graven (i söder) samtida med gårdslämningarna? Finns det flera gravar inom den södra delen av ytan? De senaste årtiondenas stora arkeologiska undersökningar har gett en bred och varierad bild av bebyggelsens form och variation under senneolitikum. Den generella bilden av bebyggelsens utbredning tyder på att den i större omfattning börjar någon kilometer in från kustremsan/stranden. Den typen av direkt strandnära gårdar som det här är tal om är ovanliga. Den undersökning av en strandnära gård som genomfördes vid palissaden i Bunkeflostrand (se ovan) tyder på att det kan ha funnits gårdar specialiserade på fiske i området. Dock vet vi inte i vilken om- 12 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

fattning detta funnits. Förhoppningen var att undersökningen skulle kunna ge information kring detta. Undersökningen av de senneolitiska bebyggelse- och förmodade gravlämningarna kunde tänkas ge ny och fördjupad kunskap kring en enskild gård och hur de människor som bodde där formade sin plats i bygden genom att anlägga både hus och gravar i närheten av äldre gravlämningar (Sjötorpsdösen). Den här typen av direkt relation mellan gård och grav är sällan möjlig att studera direkt även om den generellt kan antas ha existerat. Genom sin plats i vad som kan uppfattas som en centralbygd med området kring Hyllie mosse och med Almhov som troligt centrum (figur 10) ges möjlighet att diskutera frågor som berör enskilda, troligen mindre, gårdars möjligheter att uttrycka position och också inriktning vad gäller ekonomi i jämförelse med större gårdar och gårdskomplex. Undersökningsområdet ligger dessutom inte långt från det berömda Pilefyndet, ett stort depåfynd med bronsföremål från senneolitikum. Fyndets relation till närliggande bebyggelse är i stort okänd, vi vet inte vilken typ av gårdar som legat i dess närhet. Det är frestande att se fyndet i ljuset av bebyggelsen inom Almhov, ca fem kilometer längre norrut, men det kan även finnas liknande bebyggelseenheter i det aktuella närområdet. Detta vet vi inte. Det är därför av vikt att när möjlighet ges studera bebyggelsens form och variation i detta unika fynds närområde. Figur 10. Senneolitiska lokaler nämnda i texten. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 13

Metod och genomförande Traditionella fältarkeologiska metoder användes vid slutundersökningen. Matjordsavbaningen utfördes med en grävmaskin. Matjorden lades upp i direkt anslutning till undersökningsytorna av en dumper (figur 11). Schaktningen följdes av en arkeolog som rensade och markerade framkomna anläggningar. Referenspunkter och områdesbegränsningar sattes ut med GNSS (Nätverks-RTK) vid undersökningens start. Anläggningar och fynd mättes sedan in löpande med totalstation (figur 12). Inmätningen gjordes i referenssystem RT90 2,5 gon V. Den digitala dokumentationen (anläggningar, fynd, prover, ritningar, foton, dagböcker m.m.) lagrades i Intrasis för vidare bearbetning och analys i Intrasis Analysis samt ArcGIS. Sektionsritningar upprättades genom handritning i företrädesvis skala 1:20. Fotodokumentation utfördes med digitalkamera. Det dagliga fältarbetet lagrades i en fältdator och säkerhetskopierades regelbundet och fördes över till Sydsvensk Arkeologi AB:s server. Samtliga anläggningar dokumenterades i plan. Ett urval av anläggningarna undersöktes. Antalet anläggningar från utredning och förundersökning uppgick totalt till 122 stycken. Antalet anläggningar som förväntades framkomma på slutundersökningen uppskattades till 360 stycken. Av dessa beräknades högst 65% undersökas. Stolphål och gropar undersöktes till hälften, förutom stolphålen i huset som undersöktes helt. Ett par förmodade gravar undersöktes också helt. Det påträffades inga större anläggningar som brunnar och gropsystem. Det förväntades relativt små mängder fynd av flinta och keramik. Osteologiskt material kunde tänkas framkomma i eventuella brunnar. Samtliga fynd från undersökta anläggningar insamlades, analyserades och registrerades. Det bedömdes inte vara aktuellt med några konserveringsinsatser. 14 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Figur 11. Arbetsbild schaktning. Figur 12. Arbetsbild inmätning. De analyser som var aktuella i undersökningsplanen för att nå de uppsatta kunskapsmålen utgjordes av arkeobotanisk analys, osteologisk analys samt 14 C-datering. Arkeobotaniska analyser utfördes på makrofossilt material från stolphål, gropar, och eventuella gravar. Syftet var främst att nå ökad kunskap om näringsfång under senneolitikum (jordbruk, fiske). Ett antal 14 C-analyser utfördes för att närmare datera lämningarna. De anläggningar som utvaldes för 14 C- analys utgjordes av två gropar samt två eventuella gravar. Den osteologiska analys som planerades uteblev eftersom det inte påträffades något benmaterial. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 15

Undersökningsresultat Det totala exploateringsområdet var ca 80 000 m 2. Efter den arkeologiska utredningen definierades ett ca 42 000 m 2 stort område som fornlämningsområde. Förundersökningen avgränsade ytterligare ytan till ca 20 000 m 2. Av denna yta slutundersöktes 12 265 m 2 (figur 13). Inom slutundersökningsytan dokumenterades 292 anläggningar, d.v.s. 81% av de 360 anläggningar som beräknats. Av de dokumenterade anläggningarna undersöktes 119 stycken, det vill säga 40%. Anläggningarna kategoriserades som fyra möjliga gravar (varav samtliga undersöktes), 162 gropar (varav 46 undersöktes), 124 stolphål (varav 66 undersöktes) samt ett långhus (i vilket ingick 28 av de ovan nämnda grävda stolphålen samt ett lager). Slutundersökningen omfattade tre delområden, benämnda A, B och C. Områdena A och B låg längst i norr och skildes åt endast av en smal markväg. Område C låg ett stycke söder om område B (figur 14, 15 och 16). Fyndmaterialet från de undersökta anläggningarna var generellt sett mycket magert. Dateringarna av påträffade anläggningar bygger till största delen på radiometriska analyser av växtmakrofossil från fyllningen i undersökta anläggningar (figur 17 samt bilaga 1). Figur 13. Slutundersökningsschakt. 16 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Figur 14. Område A. Figur 15. Område B. Figur 16. Område C. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 17

Figur 17.14C-daterade anläggningar. Tidigneolitikum Från tidigneolitikum fanns två 14 C-daterade anläggningar, en grop strax öster om hus 1 på det norra område A (A518), samt en grop på område C längst i söder (A6268). A518 (grop/hyddränna) Anläggningen var belägen i det nordöstra hörnet av det nordliga område A, strax öster om det senneolitiska långhuset (figur 18). Gropen delundersöktes vid förundersökningen samt undersöktes vidare vid slutundersökningen. En hasselnöt i fyllningen 14 C- daterades till 3650 3380 BC kal. 2 sigma (Ua-43335), vilket tyder på att gropen har grävts under tidigneolitikum. Vid förundersökningen påträffades odekorerad, troligen neolitisk, keramik i ytan på anläggningen. Figur 18. Plan över A518. 18 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Figur 19. Sektion över A518 Anläggningen hade i ytan dimensionerna 2,50 x 1,00 m och var till formen oregelbundet avlång. Djupet var 0,30 m. Fyllningen utgjordes av gulbrun homogen silt/lera. Underlaget bestod av moränlera (figur 19). Anläggningen har tolkats som en möjlig hyddränna utifrån form och storlek. Figur 20. Plan över A6268. A6268 (grop) Grop inom det sydliga område C, i närheten av den vid förundersökningen undersökta möjliga graven (figur 20). Västra halvan grävdes med grävsked och spade. Fyllningen undersöktes på hackbord. I södra kanten fanns en fyllning (lager 1) av ljusgrå lerig silt. Merparten av fyllningen bestod dock av mörkgrå lerig silt med en del träkol och mycket stenar, de största upp till 0,2 m i diameter. Gropen var grävd i steril gul moränlera (figur 21). Fynden utgjordes av en del flintor, varav några brända. Anläggningen var mycket tydlig men dess funktion okänd. I ett jordprov som togs i gropens fyllning fanns inga förkolnade växtrester förutom träkol. Mängden kol var relativt god och flera trädslag kunde identifieras till ek och björk (Gustafsson 2013). En bit träkol (av ek) i gropfyllningen 14 C-daterades till 3970 3790 BC, kal. 2 sigma (Ua-46240). Gropen kan således antas vara grävd under tidigneolitikum. Figur 21. Sektion över A6268. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 19

Mellanneolitikum Tre anläggningar har genom 14 C-analys kunnat dateras till mellanneolitikum. Det rör sig om ett stolphål i en grop/grav på område A längst i norr (A4640) samt två gropar på område B (A2343 och A5501). A3331 (grop/grav) med stolphål (A4640) Anläggningen låg på område A, ett litet stycke väster om det senneolitiska huset (figur 22). Västra halvan av anläggningen undersöktes inledningsvis med skärslev i två kvadranter. Efter profildokumentation undersöktes även östra halvan med skärslev. Anläggningen var 2,60 x 1,00 m i plan och som mest 0,35 m djup. Den hade raka till sluttande sidor med en mjuk övergång till en i huvudsak plan botten men med en svag förhöjning i den södra änden (figur 23). I gropen fanns ett stolphål (A4640) med diametern 0,20 m och ett djup på 0,25-0,30 m. Fyllningen var homogen och bestod av gulbrun silt/lera. I den nordvästra delen fanns ett parti med mörkare fyllning med inslag av träkolsfragment (inmätt som stolphålet A4640). Underlaget utgjordes av moränlera. Anläggningen tolkades som en möjlig grav baserat på storlek, form, den homogena fyllningen (igenfylld snabbt), stolphålet i huvud/fotänden (A4640). A4640 tolkades som en gravmarkering. I fyllningen fanns mindre stenar och obearbetade flintor som tolkades utgöra en naturlig del av fyllningen. Fynden låg jämt spridda i fyllningen, dvs. inga direkta gravgåvor kunde beläggas. Ett jordprov togs i stolphålet A4640. Den arkeobotaniska analysen visade att det inte fanns förkolnade växtrester förutom små kolbitar. Alla identifierbara bitar var av ek. En av dessa bitar 14 C-daterades till 2920 2700 BC kal. 2 sigma (Ua-46238), d.v.s övergången MN A/ MN B. Figur 22. Plan över A3331. Figur 23. Sektion över A3331. 20 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Figur 24. Plan över A2343. Figur 25. Sektion över A2343. A2343 (grop) Anläggningen utgjordes av en avlång ränna i sydligaste delen av område B (figur 24). Rännan delundersöktes vid förundersökningen, resterande del grävdes vid slutundersökningen. Ett bit hassel som tillvaratogs vid förundersökningen 14 C-daterades till 2880 2570 BC kal. 2 sigma (Ua-43336), d.v.s. MN B. Fyllningen bestod av tre olika lager (figur 25). Lager 1 utgjordes av gråbrun, något humös sandig lera. Lager 2 bestod av brungrå svagt humös sandig lera. Lager 3 bestod av mörkbrun till svart sotig humös sandig lera. A5501 (grop) Anläggningen, som låg i nordöstra delen av område B (fig. 26) Den undersöktes med spade och hackbord. Anläggningen hade regelbunden avlång form i ytan, ca 3,75 m lång och 1,1 m bred, något avsmalnande mot söder. Den var orienterad i N-S riktning. Djupet var som mest 0,28 m, grundare mot söder. Botten var ojämn. Fyllningen var relativt homogen och bestod av ljus humös, gråbrun, sandig silt med inslag av träkol (figur 27). Figur 26. Plan över A5501. Figur 27. Sektion över A5501. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 21

Anläggningen valdes ut för undersökning pga den regelbundna formen och att det fanns ett par större träkolsbitar och en del bränd flinta i ytan. Mängden fynd var dock liten och utgjordes mest av bränd flinta. Utöver ett par större bitar träkol fanns det mindre träkolsbitar spridda i fyllningen. Ur profilen insamlades ett jordprov, som togs så att en decimeterlång träkolslins kom med i provet. I provet hittades inga förkolnade växtrester förutom träkol. Alla kolbitar som kunde artbestämmas var ask (Gustafsson 2013). En bit träkol av ask 14 C-daterades till 2570 2340 BC kal. 2 sigma (Ua-46241), d.v.s. MN B. Tolkningen är osäker. Anläggningen hade väl ojämn botten för att tolkas som en grav. Senneolitikum Från senneolitikum påträffades förutom långhuset (A4/Hus 1) även en något äldre anläggning, en grop/grav (A3359) som 14 C- daterats till övergången mellan-/senneolitikum. A4 (Hus 1) Huset identifierades inte vid utredningen då det låg precis emellan två sökschakt, utan framkom vid förundersökningen, då delar av det togs fram och några stolphål undersöktes (Frejd 2012). Vid slutundersökningen schaktades hela huset fram. Eftersom den senneolitiska fasen var prioriterad i undersökningsplanen totalundersöktes huset, d.v.s. samtliga stolphål samt ett mindre kulturlager undersöktes noga med skärslev och dokumenterades genom sektionsritning i skala 1:20, fotografering och provtagning. Beskrivning Huset var beläget på plan mark i den nordöstra delen av det nordliga delområde A. Matjordstjockleken var här cirka 0,3 m och underlaget bestod av gulgrå moränlera. Vid undersökningen RIKTNING 95º LÄNGD Norra vägglinjen 15,86 m Mittlinjen 15,93 m Södra vägglinjen 15,84 m BREDD Västra gaveln 6,19 m Mitten 6,42 m Östra gaveln 6,33 m Indragningar 4,99 5,20 m AVSTÅND STOLPAR Första-andra mittstolpen 6,58 m Andra-tredje mittstolpen 5,26 m Västra gavelmitten-västra mittstolpen 1,96 m 22 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Östra gavelmitten-östra mittstolpen 2,10 m Väggstolpar norra väggen 1,75 3,18 m (medel 2,65 m) Väggstolpar södra väggen 1,62 2,99 m (medel 2,65 m) MITTSTOLPAR Diameter 0,72 0,84 m (medel 0,77 m) Djup 0,38 0,56 m (medel 0,49 m) VÄGGLINJER Diameter 0,35 0,87 m (medel 0,44 m) Djup 0,14 0,30 m (medel 0,23 m) GAVELMITT Diameter 0,30 0,58 (medel 0,44 m) Djup 0,22 0,26 m (medel 0,24 m) HÖRN Diameter 0,40 0,87 m (medel 0,55 m) Djup 0,14 0,30 m (medel 0,24 m) INDRAGNINGAR Diameter 0,37 0,60 m (medel 0,45 m) Djup 0,06 0,26 m (medel 0,16 m) Tabell 1. Måttuppgifter A4/Hus 1. Uppställning och mått enligt Björhem & Säfvestad 1989. Figur 28. Plan över A4, hus 1. var det torrt och hårt i marken och tidvis svårt att urskilja färgskiftningar. Huset bestod av 28 stolphål samt ett mindre kulturlager och var synnerligen välbevarat med avseende på takbärande mittstolphål samt vägg- och gavellinjer. Det var cirka 15,9 meter långt och 6,3 meter brett (Figur 28, för mer exakta måttuppgifter, se tabell 1). Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 23

Huset har varit av mesulakonstruktion, d.v.s. tvåskeppigt med en takbärande mittlinje bestående av tre kraftiga stolpar samt en stolpe i mitten på vardera gaveln. Vägglinjerna bestod både i norr och söder av sju stolphål, inklusive hörnstolparna. Innanför den norra vägglinjen fanns tre indragna stolphål. Innanför sydväggen fanns två indragna stolphål. Ingången till huset kan ha varit belägen i sydöstra delen, mot söder, där två av väggstolparna har ett inbördes kortare avstånd än övriga väggstolpar. Ytterligare en ingång kan ha funnits på motsvarande ställe i norra väggen. Mittstolphålen samt de flesta av väggstolphålen var mycket kraftiga och stenskodda. I synnerhet de tre takbärande mittstolphålen hade ansenliga dimensioner (i medeltal 0,77 m i diameter och 0,49 m djupa). Avståndet mellan västra och mellersta mittstolphålet var större än avståndet mellan det mellersta och det östra mittstolphålet. De stolphål som hade minst diameter var A245 och A490, vilka tolkats som ingångsstolpar. Stolphålet i SV hörnet av huset sticker ut med sin ovanligt stora diameter (0,87 m), vilket är större än det största mittstolphålet. Huset var i det närmaste orienterat i väst-östlig riktning, med en svag avvikelse mot sydost (95º). Funktion I samband med förundersökningen analyserades det arkeobotaniska materialet i det mittersta mittstolphålet (A378) samt i två väggstolphål i norra (A407) respektive södra vägglinjen (A269). I stolphålen hittades skalkorn, obestämt korn, emmer-/speltvete och hasselnöt. Mängden förkolnad makrofossil var för begränsad för att göra någon uppskattning av vilken betydelse de olika sorterna har haft (Gustafsson 2012). Odlingen har bestått av skalkorn och emmer-/speltvete men det gick inte säga något om åkrarnas skötsel och tillstånd. Det gick heller inte utesluta att även naket korn odlades. Hasselnötter kan ha samlats in för konsumtion. Sammantaget tydde materialet på att huset nyttjats som bostad med en härdplats för matberedning. Inget tyder på att huset har brunnit utan växtresterna har sannolikt förkolnats i samband med matberedning. Någon härd inne i huset har dock inte bevarats. I samband med slutundersökningen gjordes en analys av makrofossilinnehållet i stolphålet A3028 (det västligaste av de tre mittstolphålen). I provet fanns inga förkolnade växtrester förutom relativt gott om träkol. Träkolsbitarna var relativt stora och kunde tillhöra en och samma gren/stam. Det fanns även små tunna kolfragment. De större kolbitarna var alla av ask. Avsak- 24 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

naden av sädeskorn eller andra växtrester som kan knytas till odling och mathantering i provet från stolphålet kan betyda att denna del av huset inte nyttjats som köksdel utan att en sådan zon snarare varit placerad i östra delen av huset (Gustafsson 2013). Fynd De fynd som påträffades i huset redovisas nedan i tabell 2. Fynder bestod av några mycket fragmenterade keramik skärvor, och flintavslag-/avfall. Fynden från huset är i sig är inte direkt daterbara, men de är till karaktären vad som kunde förväntas i förhållande till husets senneolitiska datering. Fyndnr Material Sakord Vikt Antal Kontext 100048 Flinta Avslag/avfall 76 5 A3028 100050 Flinta Avslag 1 1 A295 100052 Flinta Avslag/avfall 70 3 A490 100053 Flinta Avslag 13 2 A3043 100055 Flinta Avslag/avfall 48 1 A281 100061 Flinta Avslag 6 1 A3055 100064 Keramik Skärva 8 3 A7093 100065 Keramik Skärva 20 6 A3028 100069 Flinta Avslag/avfall 13 6 A3028 100078 Keramik Skärva 6 3 A3028 100080 Flinta Avslag/avfall 187 8 A234 100089 Flinta Avslag 1 1 A256 100090 Flinta Avslag/avfall 1 1 A245 100094 Flinta Avslag 1 1 A430 Tabell 2. Fynd påträffade i hus 1. Datering Dateringen av huset bygger på 14 C-analys av en hasselnöt och ett obestämt sädeskorn, vilka båda påträffades i fyllningen i det takbärande mittstolphålet A378. Hasselnöten daterades till 2200 1950 BC, kal. 2 sigma (Ua-43333) och sädeskornet till 2140 1950 BC, kal. 2 sigma (Ua-43334). Tolkning Det senneolitiska långhuset från Tygelsjö 76:1 uppvisar anmärkningsvärda likheter med de tidigare kända husen från Fosie IV-undersökningarna i Malmö (Björhem & Säfvestad 1987 samt 1989), men även med ett ett hus från Almhov (Gidlöf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006) samt ett nyligen undersökt hus från Färlöv nordväst om Kristianstad (Wickberg 2013). Tygelsjöhuset liknar särskilt de fyra hus från Fosie IV som klassificerades som hus med tre mittsulor och systematiskt placerade indragningar (Björhem & Säfvestad 1989, s. 70). De fyra husen låg på boplats III (hus 11, 12, 13 och 16) inom Fosie IVundersökningen. Hus 22 på boplats II tolkades vara ursprungligen identiskt med de fyra husen på boplats III men senare tillbyggt i östra delen. Totalt rör det sig om en grupp på fem stycken typhus från Fosie IV. De fem husen ansågs representera ett relativt Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 25

avgränsat tidsskede (ibid s.73) och en lokal mycket enhetlig byggnadstradition (ibid s. 87). Man ansåg att husen hade haft en härdplats inom den större öppna ytan i västra delen av husen, avskilt från draget vid ingångarna i öster. Dock påträffades inga säkra härdar i Fosie IV-husen. Dateringen av husen från Fosie IV är något problematisk vad gäller 14 C-analyserna på grund av de stora felmarginalerna. Dateringarna av två hus har dock bedömts som rimliga (Artursson 2009, s. 50). Hus 11 har daterats till 2290 1890 f. Kr medan hus 13 har daterats till 2180 1780 f. Kr. Från den stora senneolitiska boplatsen Almhov på vilken man påträffat totalt 38 stolpbyggda tvåskeppiga hus finns flera hus som mer eller mindre liknar typhusen från Fosie IV, Tygelsjö och Färlöv (Gidlöf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006). Som exempel kan nämnas hus 16, som också hade systematiskt placerade indragningar, ett större avstånd mellan de två västliga mittstolphålen samt saknade härd. Huset liknar dock mest det utbyggda hus 22 från Fosie IV, med några extra stolpar öster om en tydlig gavelrad. Huset daterades genom 14 C-analys till 2150 1740 BC kal. 2 sigma (Ua-18751). Huset i Färlöv som undersöktes i december 2012 var också extremt likt Fosie IV-husen samt Tygelsjöhuset, med en större öppen yta i ena delen av huset, systematisk indragna stolphål, kraftiga stenskodda stolphål m.m. Största skillnaden var att Färlövshuset var orienterat i nord-sydlig riktning (Wickberg 2013). Huset daterades till senneolitikum genom hustypologisk jämförelse samt 14 C-datering av sädeskorn. Ett förkolnat skalkorn i mittstolphålet A601 daterades till 2032 1887 BC, kal. 2 sigma (UGAMS 10871). De mycket stora likheterna i planlösning och konstruktionsdetaljer mellan vissa hus från denna tid gör att man har talat om en väl genomtänkt husbyggnadstradition, framförallt lokalt förankrad till södra Malmöområdet (Artursson 2009, s. 49), men Tygelsjöhuset med sitt extremt kustnära läge samt det (bortsett från orienteringen i N-S) i det närmaste identiska huset i Färlöv talar för en större (regional) spridning av denna hustyp. A3359 (grop/grav) Anläggningen låg ca 30 m väster om det senneolitiska långhuset och omedelbart sydväst om gropen/graven A3331 (figur 29). Västra halvan av anläggningen undersöktes med skärslev i två kvadranter. Efter profildokumentation grävdes också östra halvan med skärslev (figur 30). Anläggningen hade dimensionerna 2,80 x 0,90 m i plan och var som mest 0,28 m djup. Den hade raka till sluttande sidor med en mjuk övergång till en i huvudsak plan botten. 26 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Figur 29. Plan över 3359. Figur 30. Sektion över A3359. Fyllningen var homogen och bestod av gulbrun sílt/lera. En större sten (A4625) fanns i den norra änden av anläggningen. Anläggningen var grävd i moränlera. Anläggningen tolkas som en möjlig grav baserat på storlek, form, den homogena fyllningen (igenfylld snabbt), stenen i huvud/fotänden (A4625). A4625 tolkas som medvetet placerad i änden av anläggningen och utgjorde den enda större stenen i fyllningen. I övrigt fanns mindre stenar och obearbetade flintor som tolkas utgöra en naturlig del av fyllningen. Fynden låg jämt spridda i fyllningen, dvs. inga direkta gravgåvor har kunnat beläggas. Ett jordprov togs från bottenlagret i den förmodade graven. I provet hittades inga förkolnade växtrester förutom små kolbitar. De flesta kolbitarna var små tunna fragment som inte kunde artbestämmas. Några större kolbitar bestämdes till ask. En bit av askträ har 14 C-daterats till 2470 2280 BC kal. 2 sigma (Ua-46239), d.v.s. övergången MNB/ SN. Övriga undersökta anläggningar Figur 31. Plan över A4250. A4250 (grop/grav) Anläggningen låg knappt 20 m söder om det senneolitiska långhuset (figur 31). Anläggningen undersöktes i fyra kvadranter och samtliga sektioner dokumenterades (figur 32). I den östra halvan separerades fynden mellan lagerna, vilket inte gjordes i den västra delen. Lager 1 undersöktes med spade och fyllningen genomsöktes på hackbord, medan lager 2 undersöktes med skärslev och fynden handplockades. Anläggningen hade dimenstionerna 3,40 x 1,20 m i plan och var som mest 0,33 m djup. Nedgrävningen var badkarsformad, med raka till sluttande sidor, med en mjuk övergång till en plan botten. Överst i anläggningen fanns ett lager (lager 1) som bestod av mörk brungrå humös lerig silt med kol. Detta tolkas vara ett Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 27

Figur 32. Sektion över A4250. sättningslager. Under det fanns en fyllning (lager 2) som utgjordes av gulgrå lerig silt med enstaka kolbitar i. Detta lager blev blekare ju nämre botten man kom. Det fanns endast två större stenar (0,2 m i diameter) i anläggningen. Dessa låg i huvudrespektive fotändan. Anläggningen var nedgrävd i vitgul, grusig, lerig silt. Anläggningen tolkas som en möjlig grav baserat på storlek, form och stenarna i huvud-/fotändarna. Stenarna tolkas vara medvetet placerade i ändarna av anläggningen. I övrigt fanns ca 1/2 hink småsten och moränflinta som tolkas utgöra en naturlig del av fyllningen. Fynden var framför allt koncentrerade till den övre fyllningen och endast ett mindre antal brända flintor påträffades i lager 2. Inga gravgåvor har kunnat beläggas.anläggningen har inte daterats. A4198 (grop) En i plan närmast cirkelrund grop, 0,8 m i diameter, endast ca 0,10 m djup. I denna anläggning tillvaratogs en stor knacksten/bultsten av flinta. Anläggningen var belägen på område A, cirka 20 meter sydväst om hus 1. Tolkning och källkritik Frågeställningarna i undersökningsplanen fokuserade på de senneolitiska lämningarna i området. Utöver senneolitikum har slutundersökningen även kunnat belägga aktiviteter under tidigoch mellanneolitikum. De dateringar som erhållits stämmer väl in i bilden av fornlämningarna i det omedelbara närområdet. Flera registrerade fornlämningar visar på ett intensivt utnyttjande under neolitisk tid (se kapitlet Fornlämningsmiljö). Under brons- och järnålder dominerades kustområdet av gravar. Bebyggelsen återfanns under dessa perioder längre inåt land (Björhem & Magnusson Staaf 2006; Friman 2008; Björhem & Skoglund 2009). 28 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Tre perioder kan urskiljas i materialet tidigneolitikum I, mellanneolitikum B samt senneolitikum (se bilaga 1 över 14 C- resultat samt figur 17). Med undantag av det senneolitiska huset (som också daterats typologiskt) har dateringar enbart erhållits genom 14 C-analys. Fyndmaterialet var generellt mycket magert. Särskilt noterbart är den i det närmaste totala avsaknaden av keramik. Det gör det mycket svårt att datera det stora flertalet anläggningar. Sannolikt utgör de spår efter aktiviteter från samtliga dessa tidsperioder. Fyndfattigdomen pekar generellt på kortvariga aktivitetsperioder, sannolikt på säsongsbasis. Undantaget utgörs av det senneolitiska huset som pekar på åretruntboende. Det finns inga konkreta spår efter vilken typ av aktivitet som bedrivits under tidigneolitikum I och mellanneolitikum B (A4640 diskuteras dock vidare nedan). Det kustnära läget gör att platsen kan ha fungerat för jakt och fiske (Rostoványi 2007:118f), men konkreta spår saknas som nämnts. Noterbart är att mellanneolitikum B generellt är en svårfångad period i det arkeologiska materialet (Brink 2009). Dateringarna från undersökningen utgör i sammanhanget ett mycket tydligt nedslag sett till Malmöområdet som helhet. Längre norrut har ett par större palissadanläggningar undersökts (Brink 2009:194ff, 237ff). Här har fiske konstaterats som en viktig aktivitet under bl.a. mellanneolitikum B och senneolitikum. Fiskben påträffades i djupare förvaringsgropar och brunnar där bevaringsförhållandena var goda. Sannolikt har fiske även bedrivits på andra, mindre iögonfallande lokaler längs kusten under perioden, t.ex. vid platser som den här aktuella undersökningen. Palissaden tolkas som en större samlingsplats, sannolikt kopplad till flera olika sociala grupper i närområdet. De mindre platserna, som den här aktuella, bör snarast ses som platser använda av en mindre grupp som återkommit år efter år. I och med senneolitikum ses en tydlig närvaro i området. Huset representerar en gård. Ytterligare hus identifierades inte. Det skall dock påpekas att huset låg i den nordöstligaste delen av det norra schaktet. Det kan inte uteslutas att ytterligare hus legat norrut där en väg och ett bostadsområde ligger idag, alternativt ligger i åkermarken öster om schaktet. Det arkeobotaniska materialet tyder på en varierad odling på gården. Skalkorn och emmer-/speltvete har odlats. Generellt stämmer detta väl in på den odling som bedrevs på gårdarna längre inåt land, möjligen med något mindre bredd då det här finns flera korn och vetesorter representerade (Brink 2013). Inför undersökningen riktades fokus mot spår efter fiske. Bevis för detta framkom dock inte. De anläggningar som undersöktes var inte av en typ som tillät benmaterial att bevaras. Djupare fukthållande anläggningar som Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 29

t.ex. brunnar (se ovan) saknades. Det skall dock noteras att de brunnar med fiskben som undersöktes vid Bunkeflostrand låg relativt långt från de identifierade husen (Brink 2009:212ff). Brunnar tillhörande gården kan alltså finnas/ha funnits en bra bit från huset och utanför det undersökta området. Inför undersökningen ställdes konkreta frågor kring eventuell gravförekomst. Några gravar med skelettrester eller fynd som kan tolkas som gravgåvor påträffades inte. Två anläggningar är dock intressanta i sammanhanget A4640 daterad till sent mellanneolitikum A tidigt mellanneolitikum B samt A3359 daterad till sent mellanneolitikum B tidigt senneolitikum. Den senare är utifrån 14 C-dateringen något äldre än huset, men samtidighet kan inte uteslutas helt. Dateringen av A3359 gjordes på träkol medan dateringen av huset gjordes på sädeskorn och hasselnöt. Om det daterade materialet från huset kommer från en sen del av husets användning kan byggandet av huset och anläggandet av A3359 vara nära eller direkt relaterat till varandra i tid. Vid undersökningstillfället tolkades både A4640 och A3359 som möjliga gravar utifrån form och storlek. A4640 hade dessutom vad som tolkades som en rest efter en gravmarkering i form av ett stolphål. I A3359 påträffades en större sten i en ände, vilken tolkades som en markering av huvud- eller fotände. Gravtolkningen kan dock inte bekräftas genom skelett eller gravgåvor. Att gravar markerats med stolpar eller mer omfattande träkonstruktioner under mellan- och senneolitikum är dock känt. Ett tydligt exempel som nyligen undersökts är ett gravfält öster om Vintrie där flera gravar tolkas ha haft markeringar i form av stolpar (Brink & Hammarstrand Dehman 2013). Om A3359 och huset skall relateras till varandra i tid följer det dessutom ett mönster med gravar nära huset/gården i Malmöområdet under senneolitisk tid (Brink 2013; Brink & Hammarstrand Dehman 2013). 30 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Referenser Artursson, M. 2009. Bebyggelse och samhällsstruktur. Södra och mellersta Skandinavien under senneolitikum och bronsålder 2300-500 f. Kr. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar/göteborgs Universitet Skrifter No 73. Björhem, N. & Säfvestad, U. 1987. Stenåldershus. Rekonstruktion av ett 4000 år gammalt hus. Rapport nr 2. Malmö Museer, Stadsantikvariska avdelningen. Björhem, N. & Säfvestad, U. 1989. Fosie IV. Byggnadstradition och bosättningsmönster under senneolitikum. Malmöfynd 5. Malmö Museer. Björhem, N. & Magnusson Staaf, B. 2006. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Långhuslandskapet. En studie av bebyggelse och samhälle från stenålder till järnålder. Malmöfynd nr 8. Malmö, Malmö Kulturmiljö. Björhem, N. & Skoglund, P. 2009. Kulturlandskapets kontinuitet platser, gårdar och vägar i ett långtidsperspektiv. Gården i landskapet. Tre bebyggelsearkeologiska studier. Högberg, A., Nilsson, B. & Skoglund, P. (red.). Malmöfynd nr 20. Malmö, Malmö Museer. Brink, K. 2009. I palissadernas tid. Om stolphål och skärvor och sociala relationer under yngre mellanneolitikum. Malmöfynd nr 21. Malmö, Malmö Museer. Brink, K. 2009. Gårdarna på Almhov. I Citytunnelprojektet. Tematisk rapportering av Citytunnelprojektet. Malmö Museer, Arkeologienheten. Rapport nr 48. Brink, K. 2013. Houses and Hierarchies: Economic and Social Relations in the Late Neolithic and Early Bronze Age of Southernmost Scandinavia. European Journal of Archaeology 16(3):433 458. Brink, K. & Hammarstrand Dehman, K. 2013. Vintrie Park. Grav och gård 4000 BC 1712 AD. Arkeologisk slutundersökning 2011. Område C2 och C5, Vintrie 17:2, fornlämning 46, 126 och 155, Bunkeflo socken, Malmö kommun, Skåne län. Sydsvensk Arkeologi Rapport 2013:14. Kristianstad & Malmö, Sydsvensk Arkeologi. Frejd, J. 2012. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk förundersökning 2011. Tygelsjö socken, Malmö kommun. Sydsvensk Arkeologi AB. Rapport 2012:17. Friman, B. 2008. Att stå på egna ben. Centrala funktioner och lokal utveckling under yngre bronsålder och äldre järnålder i Mellanbyn, Skåne. Malmöfynd nr 18. Malmö, Malmö Kulturmiljö. Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K. & Johansson, T. 2006. Citytunnelprojektet. Almhov delområde 1. Malmö Kulturmiljö. Rapport nr 39. Gustafsson 2012. Tygelsjö 76:1. RAÄ 69. SA 110023. Skåne. Arkeobotanisk rapport. Gustafsson 2013. Tygelsjö 76:1 och 69. Arkeobotanisk rapport. Hansen, F. 1930. En nyfunnen dös i Skåne. I: Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum. K. Humanistiska Vetenskapssamfundets i Lund Årsberättelse 1929-1930, IV. Lund 1930. Rostoványi, A. 2007. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Stenålderslandskapet. Inte bara jägare och bönder. Malmöfynd nr 11. Malmö, Malmö Kulturmiljö. Rudebeck, E. 2010. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk utredning 2010. Tygelsjö socken, Malmö kommun.sydsvensk Arkeologi AB. Rapport 2010:37. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 31

Sandén, U. 1995. Bevare oss väl. En studie av megalitgravarnas bevaringsgrad på Söderslätt. C-uppsats Lunds universitet 1995. Sarnäs, P. & Nilsson, B 2010. Tygelsjö 76:1, Tygelsjö sn. Malmö kommun. Skåne län. Undersökningsplan för arkeologisk utredning. Wickberg, Y. 2013. Färlöv 5:4 m.fl. Arkeologisk utredning och slutundersökning 2011. Sydsvensk Arkeologi AB. Rapport 2013:24. 32 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Administrativa uppgifter Sydsvensk Arkeologi AB projektnr: 110118 Länsstyrelsen i Skåne dnr: 431-23409-11 Datum för beslut: 2012-03-26 Län: Kommun: Socken: Skåne län Malmö stad Tygelsjö socken Fastighet: Tygelsjö 76:1 Koordinatsystem: RT90 2,5 gon V X koordinat: 6158317,4 Y koordinat: 138906,3 Höjdsystem: RH 2000 M ö.h. ca 5 10 m Fältarbetstid: 2012-05-04 2012-06-21 Antal arbetsdagar: 31 Antal arkeologtimmar: 480 Antal maskintimmar : 106 Exploateringsyta: ca 80 000 m 2 Undersökt yta: 12 265 m 2 Platschef: Personal: Vetenskapligt stöd: Figurer och layout: Underkonsulter: Uppdragsgivare: Tidigare undersökningar: Fynd: Dokumentationsmaterial: Faktisk kostnad: Joakim Frejd Kristian Brink, Karina Hammarstrand Dehman, Anders Gutehall, Thomas Linderoth och Ulf Sandén Kristian Brink Fredrik Grehn Geograf AB, Byggnadsmaskiner i Lund AB, Karlssons entreprenad AB, Hertz AB. PEAB Sverige AB Arkeologisk utredning 2010, arkeologisk förundersökning 2011. Fynden förvaras på Malmö Museer med inventarienummer MMA 69. Intrasisundersökning, 12 st. A3-blad med sektionsritningar, digitala foton. Arkivmaterialet förvaras på Malmö Museer under arkivnummer S10:50. 875 610 kr (exkl. moms). Beräknad: 877 500 kr. Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 33

34 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012

Bilaga 1. 14 C-analyser Lab.nr 14 C år BP Kal. 1 σ Kal. 2 σ Anl.nr Anl.typ/kontext Material Ua-43333 3663 ± 31 2130 1970 BC 2140 1950 BC A378 Stolphål, Hus 1 Hasselnöt Ua-43334 3684 ± 34 2140 2020 BC 2200 1950 BC A378 Stolphål, Hus 1 Obest. korn Ua-43335 4790 ± 36 3640 3520 BC 3650 3380 BC A518 Grop, und. yta A Hasselnöt Ua-43336 4121 ± 38 2860 2610 BC 2880 2570 BC A2343 Grop, und. yta B Hassel Ua-46238 4248±34 2910 2770 BC 2920 2700 BC A3331/A4640 Grop/grav/stolphål Träkol (ek) Ua-46239 3885±31 2460 2340 BC 2470 2280 BC A3359 Grav (?) Träkol (ask) Ua-46240 5084±38 3960 3800 BC 3970 3790 BC A6268 Grop, und. yta C. Träkol (ek) Ua-46241 3945±31 2550 2340 BC 2570 2340 BC A5501 Grop, und. yta B. Träkol (ask) Bilaga 1. I tabellen redovisas samtliga 14 C-dateringar från Tygelsjö 76:1 (för- och slutundersökning). Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012 35

Bilaga 2. Fyndtabell Tygelsjö 76:1 Fyndnr Material Sakord Vikt Antal Kontext Fyndenhet 100016 Flinta Avslag/avfall 219 45 A5501 100019 Flinta Avslag/avfall 19 6 A5501 100020 Flinta Avslag/avfall 245 16 A518 100021 Flinta Avslag/avfall 12 7 A518 100022 Flinta Avslag/avfall 83 24 A3298 100023 Flinta Avslag/avfall 118 8 A3298 100024 Flinta Avslag 35 5 A3298 100025 Flinta Avslag 17 2 A6823 100026 Flinta Avslag/avfall 10 1 A6823 100027 Flinta Avslag/avfall 285 1 A3359 100028 Flinta Avslag 12 2 A3359 100029 Flinta Avslag/avfall 33 5 A3359 100030 Flinta Avslag/avfall 173 13 A3331 100031 Flinta Avslag/avfall 11 6 A3331 100032 Flinta Avslag/avfall 56 10 A4361 100033 Flinta Avslag/avfall 16 3 A3331 100034 Flinta Avslag/avfall 26 3 A3331 100035 Flinta Avslag/avfall 12 4 A6544 100036 Flinta Avslag/avfall 164 4 A6708 100037 Flinta Spån 2 1 Lösfynd 6026 100038 Flinta Avslag/avfall 82 22 A4291 100039 Flinta Avslag/avfall 70 18 A4291 100040 Flinta Avslag/avfall 133 20 A3359 100041 Fossil Sjöborre 90 2 Lösfynd 100042 Keramik Skärva 30 3 Lösfynd 100043 Flinta Avslag/avfall 258 47 G5611 100044 Bergart Bryne 41 1 G5611 100045 Flinta Avslag/avfall 115 12 A6268 100046 Flinta Avslag/avfall 192 23 A6268 100047 Flinta Avslag/avfall 39 17 A5501 100048 Flinta Avslag/avfall 76 5 A3028 100049 Slagg Skärva 14 5 A5336 100050 Flinta Avslag 1 1 A295 100051 Flinta Avslag 3 1 A5678 100052 Flinta Avslag/avfall 70 3 A490 100053 Flinta Avslag 13 2 A3043 100054 Flinta Avslag/avfall 10 5 A3614 100055 Flinta Avslag/avfall 48 1 A281 100056 Flinta Avslag/avfall 10 6 A5501 100057 Flinta Avslag/avfall 62 19 A5178 100058 Flinta Spån 16 1 Lösfynd 7040 100059 Flinta Avslag/avfall 160 50 A4250 100060 Flinta Avslag/avfall 34 7 A4250 100061 Flinta Avslag 6 1 A3055 100062 Flinta Avslag/avfall 4 6 A3959 100063 Keramik Skärva 9 5 A7084 100064 Keramik Skärva 8 3 A7093 100065 Keramik Skärva 20 6 A3028 100066 Keramik Skärva 20 7 A6708 100067 Flinta Skrapa 41 1 Lösfynd 3027 100068 Flinta Avslag/avfall 17 7 A5336 100069 Flinta Avslag/avfall 13 6 A3028 100070 Flinta Avslag/avfall 24 10 A4894 100071 Flinta Avslag/avfall 49 22 A5501 100072 Flinta Avslag/avfall 20 9 A4878 100073 Flinta Avslag/avfall 152 1 A4198 100074 Flinta Avslag 14 1 A4198 100075 Flinta Avslag/avfall 30 3 A4198 100076 Flinta Avslag/avfall 84 2 A3331 100077 Flinta Avslag/avfall 11 2 A3331 100078 Keramik Skärva 6 3 A3028 100079 Keramik Skärva 2 2 A3298 100080 Flinta Avslag/avfall 187 8 A234 100081 Flinta Avslag/avfall 182 9 A3359 100082 Flinta Avslag 7 1 A3359 100083 Flinta Avslag/avfall 366 55 A5117 100084 Fossil Fossil 9 2 A5117 36 Tygelsjö 76:1. Arkeologisk slutundersökning 2012