8 VIKTIGA INSIKTER OM BARNPORNOGRAFIBROTT

8 VIKTIGA INSIKTER OM BARNPORNOGRAFIBROTT En rapport om dokumenterade sexuella övergrepp mot barn baserad på en undersökning med 435 poliser i 33 länder och kommentarer från 15 experter inom området. 1

8 VIKTIGA INSIKTER OM BARNPORNOGRAFIBROTT

DET HANDLAR INTE OM BARNPORNOGRAFI I dagligt tal används ofta termen barnpornografi, men den korrekta termen är dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, alternativt sexuellt övergreppsmaterial på barn. Ordet barnpornografi för tankarna till vuxenpornografi och de två har ingenting med varandra att göra. Det handlar om sexuella övergrepp mot barn och bör kallas för vad det är. Samtidigt är termen barnpornografibrott fortfarande den rådande juridiska termen för den här typen av brott. Därför kommer vi i rapporten inte att tala om barnpornografi, men vi kommer att använda termen barnpornografibrott.

Förord Vi är på rätt väg NetClean-rapporten 2017 är den tredje rapporten som vi publicerar och det som slår mig i årets rapport är hur mycket bra arbete som görs runtom i världen. Det är oerhört glädjande att se. Även om resultatet i rapporten visar att problemet med sexuellt övergreppsmaterial på barn är omfattande och komplext, visar det också att vi är på rätt väg. För att se till att vi fortsätter på den inslagna vägen behöver vi ännu mer kunskap om problemet, vi behöver se till att kunskapen sprids och sedan behöver vi som samhälle agera på den kunskapen alla kan göra något. Målet med NetClean-rapporten har hela tiden varit att bidra till den kunskapsbanken. Fokus för förra årets rapport var hur sexuellt övergreppsmaterial på barn sprids. I årets rapport tittar vi istället på om det finns en typisk förövare. Fokus är personer som tittar på och sprider sexuellt övergreppsmaterial på barn, men vi har även ställt frågor kring kopplingen mellan att titta på övergreppsmaterial och att begå egna övergrepp och var förövare kommer i kontakt med barn. Anledningen till att det är viktigt att förstå vem förövaren är handlar om att det är så vi ser till att fokusera på rätt saker, prioritera våra resurser så att de gör mest nytta och därmed skydda barn på bästa sätt. Utan kunskap riskerar vi att fokusera på felaktiga stereotyper och missa de områden där vi verkligen behöver agera. Helt nytt för årets rapport är också att vi har kompletterat polisernas erfarenheter med röster från en rad olika sektorer av samhället som berättar om vad de och deras sektor kan bidra med för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Det är hoppfullt att läsa om allt det som görs och visar tydligt hur viktigt det är att alla delar av samhället arbetar tillsammans. Jag är oerhört stolt över att flera av de kunnigaste personerna i världen inom den här frågan är med i rapporten och bidrar med sin kunskap och expertis. Jag vill rikta ett stort tack till dem och till alla de poliser som har svarat på undersökningen som ligger till grund för NetClean-rapporten för att de har delat med sig av sina erfarenheter. Det tacket vill jag också utvidga till alla de personer och organisationer som på olika sätt arbetar med att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Tack för det fantastiska arbete som ni varje dag gör för barn runt om i världen. Vi står inför stora utmaningar, men vi är definitivt på rätt väg! Anna Borgström, Head of NetClean 5

Om NetClean-rapporten 2017 NetClean-rapporten 2017 är den tredje NetClean-rapporten. Nytt för i år är att den är indelad i två delar. Den första delen ger en övergripande bild av den globala utvecklingen inom barnpornografibrott, och har i år extra fokus på förövaren. Den tittar bland annat på vem konsumenten av sexuellt övergreppsmaterial på barn är, kopplingen mellan övergreppsmaterial och egna sexuella övergrepp samt hur förövaren kommer i kontakt med barn. Den ger en unik inblick i de erfarenheter och den kunskap som poliser över hela världen som arbetar med barnpornografibrott besitter. Den andra delen ger en inblick i hur man inom olika sektorer av samhället arbetar för att motverka spridning av sexuellt övergreppsmaterial på barn. Syftet med NetClean-rapporten är att skapa en bredare kännedom och kunskap om barnpornografibrott. Målet är att bidra till effektiva lösningar för att stoppa spridning av sexuellt övergreppsmaterial på barn. Det långsiktiga målet är att minska antalet sexuella övergrepp mot barn. 435 respondenter från 33 länder: Afghanistan, Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Chile, Cypern, Danmark, Estland, Filippinerna, Finland, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Grekland, Irland, Israel, Italien, Kanada, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydafrika, Thailand, Tyskland, USA. Geografisk fördelning av respondenter: USA 55,4 % Storbritannien 11,7 % Sverige 6,0 % Kanada 3,9 % Australien 3,9 % Norge 3,4 % Alla övriga 15,1 % 6

NetClean-rapporten: Del 1 Rapporten baseras på en anonym enkätundersökning med användare av Griffeye Analyze DI, ett utredningsverktyg för bild och video som används av polismyndigheter över hela världen. Griffeye är NetCleans systerbolag. Samtliga respondenter är poliser som arbetar med barnpornografi brotts utredningar. Undersökningen genomfördes under perioden 23 maj 14 augusti 2017 genom en online-enkät på Griffeyes användarportal. I denna sammanställning medverkade 435 poliser från 33 länder. 55,4 procent av respon denterna kommer från USA och 31,5 procent kommer från Europa. För att undvika att styra resultatet är flera frågor ställda utan svarsalternativ, eller med möjlighet att välja flera svarsalternativ i samma fråga. Det är förklaringen till att en del resultat som presenteras i procent blir mer än hundra procent om man slår ihop svaren. I NetClean-rapporten 2017 ingår också sammanslagen blockeringsstatistik från internetleverantörer som använder sig av den tekniska lösningen NetClean WhiteBox. Det som blockeras är kända sidor med sexuellt övergreppsmaterial på barn och blockeringen sker enligt listor från polisen och Internet Watch Foundation (IWF). För att förklara, fördjupa och analysera resultatet av undersökningen har vi genomfört intervjuer med ett antal personer med omfattande kunskap och erfarenhet inom området. NetClean-rapporten: Del 2 Del två i rapporten består av sju intervjuer med olika personer och organisationer som har valts ut för att de representerar sin sektor, sin del av samhället, på ett bra sätt. De har alla fått svara med utgångspunkt utifrån hur de i dagsläget arbetar mot spridning av sexuellt övergreppsmaterial på barn, vad de har för utmaningar och hur de ser på framtiden. Dessa sju sektorer representerar inte alla de delar av samhället som arbetar mot spridning av sexuellt övergreppsmaterial på barn och sexuella övergrepp mot barn, utan ska istället ses som en första inblick och ambition att belysa några av de insatser som görs av såväl det offentliga som privata samhället. I rapporten har följande personer uttalat sig: Ernie Allen Keynote Ordförande för WePROTECT, rådgivare till regeringar, polismyndigheter, teknikföretag m.fl. inom skydd av barn. Grundare och tidigare vd och koncernchef för NCMEC och ICMEC. Anna Borgström Head of NetClean. Arnold Guerin Sgt., RCMP s Canadian Police Centre for Missing and Exploited Children/Behavioural Sciences Branch (CPCMEC/BSB). Björn Sellström Gruppchef, INTERPOL, Crimes Against Children Unit, Vulnerable Communities Team. Christian Berg Grundare, NetClean. Hanna Harnesk Hjortsberg Leg. Psykolog, arbetar på Anstalten Skogome och vid Kriminalvårdens huvudkontor med utvecklingsfrågor. Margaret (Maggie) Brennan Researcher and Lecturer in Criminology, University College Cork, Irland. Mats Granryd General Director, GSMA (Groupe Speciale Mobile Association). Mats Odell Ordförande, Svenska Finanskoalitionen mot barnsexhandel. Michael L. Bourke Ph.D., Chief, Behavioural Analysis Unit, United States Marshals Service. Steven Wilson Head of European Cybercrime Centre (EC3), Europol. Susie Hargreaves Chief Executive, Internet Watch Foundation (IWF). Taskforce Argos Queensland Police i Australien, Taskforce Argos, är en specialistenhet med fokus på utredningar av sexuella övergrepp mot barn på nätet. Fem poliser från enheten har kommenterat som grupp: Adèle Desirs, Jon Rouse, Paul Griffiths, Scott Ballantyne and Stuart Butler. Ulrika Rogland Advokat, Ulrika Rogland Avokatbyrå AB. Volvo Group Har kommenterat som företag. 7

Fler än 3 100 barn räddade Keynote av Ernie Allen Ordförande för WePROTECT När jag tittade på resultaten från undersökningen till NetClean-rapporten 2017 var det två saker som stod ut. Först och viktigast: Det går att mäta effekterna av de senaste årens framsteg i människoliv. Enligt rapporten identifierades det under 2016 fler än 3 100 barn, som räddades med hjälp av teknik och internationellt samarbete. Det är en ökning med 93,4 procent jämfört med 2015. Det andra som stod ut var att nyckeln är samarbete vikten av att samla in och dela information världen över. NetClean-rapporten är unik genom att den sammanställer data och erfarenheter från poliser från hela världen, som alla arbetar för att bekämpa sexuell exploatering av barn, och sätter informationen i en kontext. Rapporten bidrar med både värde och insikter genom att ge en bättre förståelse för problemet med sexuella övergrepp mot barn. I förlängningen leder den kunskapen till relevanta och välgrundade åtgärder och innovativ teknisk utveckling, som hjälper polismyndigheter att hantera detta allvarliga och komplexa problem. Jag är ordförande i den internationella rådgivande kommittén för WePROTECT Global Alliance. Vid uppstarten av WePROTECT sa den dåvarande brittiske premiärministern David Cameron att exploatering av barn på nätet sker i närmast industriell skala. Han kallade det en av vår tids stora internationella brottsliga verksamheter. Ändå är det fortfarande för få personer som förstår den verkligheten. Före internet var en person med ett sexuellt intresse för barn ensam, isolerad och avvikande. Idag är han del av ett globalt samhälle. Han interagerar på nätet med personer från hela världen som delar hans intresse. De delar bilder, fantasier, tekniker, till och med riktiga barn. Och de gör det med virtuell anonymitet. Vi befinner oss vid ett avgörande ögonblick. Tekniken har förändrat varje aspekt av våra liv, mestadels till det bättre. Men det finns också en mörk sida. Tekniken skapar även möjligheter för att exploatera barn över nätet, och den skapar luckor i arbetet för att förhindra dessa brott. Detta måste vi ändra på. Vi måste komma ikapp. Vi måste vara innovativa. Den enorma volymen av sexuellt övergreppsmaterial på barn överträffar allt som någon av oss trodde var möjligt, vilket gör det svårt att hitta lösningar. Problemet växer och förändras. Materialet flyttar från centrala servrar till peer-to-peer-nätverk*; från datorer till mobila enheter; från kommersiell till icke-kommersiell spridning; från spårbarhet till anonymitet; och från det lokala och nationella till det globala. Problemet med sexuellt övergreppsmaterial på nätet kan inte lösas av ett land, en myndighet eller en sektor som agerar ensam. Det kräver samarbete. Det kräver mer forskning, mer data, mer analys och framför allt mer innovation. Teknisk innovation är nyckeln till att förhindra spridning av sexuellt övergreppsmaterial på nätet. När jag först träffade Christian Berg hade han just startat NetClean, med det ambitiösa målet att bemöta den stora ökningen av sexuellt övergreppsmaterial på internet. De framsteg som bolaget har gjort sedan dess har varit anmärkningsvärda. Multinationella företag, myndigheter, internetleverantörer och polismyndigheter använder idag lösningar från NetClean och dess systerbolag Griffeye. Det är anledningen till att NetClean är ännu viktigare idag än det var 2003, när företaget först slog upp sina dörrar. NetClean har gjort stora framsteg för att uppnå den vision som Christian Berg och hans medgrundare formulerade 2003. Det har förändrat livet för tusentals barn. NetCleans arbete har dock bara börjat. Förklaring av begrepp * Peer-to-peer-nätverk är ett sätt att dela filer direkt mellan två eller fler personer utan att filerna behöver lagras på en central server. 8

3 114 barn räddade från sexuella övergrepp under 2016 Poliserna i undersökningen fick frågan hur många barn som deras arbetsgrupp hade räddat från sexuella övergrepp under 2016. Tillsammans hade de räddat 3 114 barn! I NetClean-rapporten 2016 var den siffran 1610 barn. Om författaren Ernie Allen är rådgivare till regeringar, polismyndigheter, teknikföretag och andra inom digital ekonomi, offentlig-privata partnerskap och inom skydd av barn. Han är utnämnd av Storbritanniens före detta premiärminister David Cameron, till ordförande för WePROTECT, ett globalt initiativ för att bekämpa barnmisshandel och utnyttjande av barn på nätet. Han är grundare och tidigare vd och koncernchef för NCMEC (National Center for Missing & Exploited Children), och ICMEC (Inter national Center for Missing and Exploited Children). 9

Åtta viktiga insikter om barnpornografibrott 3 DEN TYPISKE FÖRÖVAREN FINNS INTE 1TEKNIKUTVECKLING (Konsumenten av sexuellt BÅDE UTMANING OCH MÖJLIGHET övergreppsmaterial på barn) 4 DET FINNS ETT SAMBAND MELLAN 2 NORMALFALLET : KONSUMTION AV ÖVERGREPPSMATERIAL UNDER 50000 500000 BILDER OCH EGNA ÖVERGREPP 10

5 7 VANLIGAST ATT FÖRÖVARE KOMMER I KONTAKT MED BARNET GENOM FAMILJ ELLER SLÄKT TRENDER: ANVÄNDNINGEN AV CHATTRUM OCH APPAR ÖKAR 6 8 ÖVERGREPPSMATERIAL KONSUMERAS DYGNETS ALLA TIMMAR, VECKANS ALLA DAGAR OCH ÄVEN PÅ ARBETSPLATSEN TRENDER: ANVÄNDNINGEN AV ANONYMISERINGSTEKNIKER, KRYPTERING OCH MOLNTJÄNSTER ÖKAR 11

1 och Teknikutveckling både utmaning möjlighet Ökande arbetsbelastning Tre fjärdedelar av poliserna uppger att deras arbetssituation blev mer krävande under förra året. Närmare en fjärdedel säger att arbetsbelastningen är oförändrad. Så såg det ut även i NetClean-rapporten 2016. De två största orsakerna till den ökande arbetsbelastningen är enligt undersökningen mer data samt fler och större lagringsenheter, och ut maningar till följd av teknik utveckling. Jämfört med NetClean-rapporten 2016 har betydligt fler poliser uppgett teknikutveckling som en orsak till ökande arbetsbelastning (22,4 % jämfört med 13,3 % 2016). Två anledningar till ökad arbetsbelastning är också helt nya för årets rapport: Utbredningen av internet och fler rapporter från industrin. Att polisen får mer att göra är inte enbart negativt. När medvetenheten om problemet växer och fler aktörer i samhället gör mer, på ett mer effektivt sätt, upptäcks också fler brott. Tre av de faktorer som poliserna har uppgett handlar om det: Ökad medvetenhet i samhället och ökad anmälningsbenägenhet, ökad mängd obligatorisk rapportering från industrin samt bättre arbetsprocesser och bättre kapacitet. Bättre förutsättningar Tre fjärdedelar (74,1 %) av poliserna i undersökningen uppger att de har bättre förutsättningar att hantera utredningar av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, jämfört med förra året. Anledningarna är framför allt bättre verktyg, Project VIC*, mer utbildning och mer resurser. I NetClean-rapporten 2016 svarade hela 92 procent av poliserna att de hade fått bättre förutsättningar att hantera barnpornografibrottsutredningar. Det innebär att även om siffrorna från årets undersökning är mycket positiva, är de lägre än i 2016 års rapport. Det är svårt att svara på vad det beror på utan att undersöka det mer. Tekniken en röd tråd Teknik löper som en röd tråd genom såväl orsaker till ökande arbetsbelastning som anledningar till att poliserna känner sig bättre rustade för att hantera barnpornografibrottsutredningar. Samtidigt som teknikutvecklingen innebär stora utmaningar för polisen, ger samma utveckling nya möjligheter för poliserna att hantera brottsligheten. Förklaring av begrepp * Project VIC är en samarbetsorganisation mellan polismyndigheter världen över samt privat sektor. Project VIC är en stark drivkraft i utvecklingen av hur barnpornografibrottsutredningar bedrivs genom att ta fram innovativ teknik samt nyskapande metoder som sätter offret i centrum. 12

ÖKAD ARBETSBELASTNING Förändring i arbetsbelastning under 2016 Mer krävande: 74,2 % Oförändrad arbetsbelastning: 23,5 % Mindre krävande: 2,3 % Anledningar till att arbetsbelastningen ökar (Svar i fritext) 30 % 1. Mer data, fler och större lagringsenheter: 27,8 % 25 2. Utmaningar som följd av teknikutveckling: 22,4 %* 3. Fler fall: 12,5 % 20 15 4. Brist på resurser: 8,7 % 5. Ökad medvetenhet i samhället och ökad anmälningsbenägenhet: 8,4 % 10 6. Ökad mängd obligatorisk rapportering från industrin: 5,7 %** 5 0 7. Ökad internetanvändning/utbredning: 5,7 % 8. Bättre arbetsprocesser och bättre kapacitet: 4,9 %*** 1 2 3 4 5 6 7 8 *Inkluderar: Molnlagring, TOR, kryptering, fler applikationer, utveckling av mobiltelefoner etcetera **framför allt utifrån lagstiftning i USA där exempelvis sociala medie-plattformar enligt lag måste rapportera sexuellt övergreppsmaterial på barn ***Inkluderar: Bättre tekniska hjälpmedel, mer utbildning, fler samarbeten och ökade resurser Anledningar till att poliserna upplever att de har bättre förutsättningar att hantera barnpornografibrott jämfört med förra året (möjligt att ange flera svarsalternativ) 100 % Bättre verktyg: 80,8 % 80 60 40 20 0 Project VIC: 48,7 % Mer utbildning: 46,4 % Mer resurser: 39,6 % Barnpornografibrott prioriteras högre: 28,6 % 13

KOMMENTAR TILL INSIKT 1 Steven Wilson, Head of European Cybercrime Centre (EC3), Europol. Det är inte problemet som ökar det är vi som blir bättre Som jag ser det så finns det två centrala anledningar till varför poliser som arbetar med utredningar av sexuella övergrepp mot barn upplever en allt högre arbetsbelastning. Teknikutveckling Den första anledningen är teknikutveckling. Större hårddiskar betyder att det kommer in stora mängder data. Vi ser det i vår roll som clearing house för NCMEC* (för 19 av våra 28 medlemsländer), där vi ser en allt större mängd data komma in varje år. Vi ser också en ökad mängd självproducerat material, det vill säga barn som frivilligt lägger upp avklädda bilder på nätet. Även bilder som delas inom relationer hamnar ofta på både det vanliga nätet och på darknet, vilket adderar till mängden material i omlopp. Ökad medvetenhet Den andra anledningen har att göra med en ökande mängd rapporter från allmänheten. Det finns en växande medvetenhet i samhället där människor alltmer förstår värdet i att rapportera den här typen av brott. Dessutom har berörda branscher och företag blivit mycket bättre på att rapportera. Vad vi ser är sannolikt inte ett problem som blir större, utan istället en ökad medvetenhet om problemet hos både samhället och polisen samt en ökad vilja att prioritera att bekämpa den här typen av brott. Positiv trend Jag blir väldigt glad av att läsa att tre fjärdedelar av poliserna i undersökningen känner sig bättre rustade att hantera de här brotten jämfört med föregående år. Det är ett starkt bevis för att vi är på väg åt rätt håll i både Europa och resten av världen. Jag tror att en kombination av orsaker ligger bakom den här positiva förändringen. Polisen blir allt bättre på att hantera utmaningar på ett strategiskt plan, det finns större kunskap om hur man bör hantera och prioritera den här typen av brottsbekämpning, det finns bättre utbildningar för utredare och det finns större kunskap om tillgäng liga verktyg och resurser. Ett exempel är utbildning, som är ett av våra fokusområden på Europol. Under de senaste åren har vi erbjudit veckolånga utbildningsprogram för poliser. Som ett resultat har flera hundra poliser från alla medlemsländer och även andra länder blivit utbildade inom de senaste utredningsmetoderna. De har samtidigt fått ett brett nätverk av kollegor som de kan dela kunskaper och erfarenheter med. Effekten har varit ett mer samstämmigt sätt att hantera de här brotten, och vi ser ett förbättrat arbete både kring best practice och med identifiering av barn i sexuellt övergreppsmaterial. Förklaring av begrepp * NCMEC (National Centre for Missing and Exploited Children) är en icke vinstdrivande organisation i USA som fungerar som clearing house för rapporter från amerikanska IT-företag, samt även som hotline för privatpersoner i USA dit de kan rapportera sidor eller bilder med sexuellt övergreppsmaterial på barn. 14

2 Normalfallet : Under 50 000 500 000 bilder Poliser som arbetar med att utreda dokumenterade sexuella övergrepp mot barn behöver hantera stora volymer data och stora mängder bild och film. Det är dock mycket varierande siffror i omlopp om hur många bilder det egentligen handlar om och hur mycket problemet ökar, vilket leder till för virring. I årets rapport har vi därför försökt skilja på vad som är den totala volymen bilder som poliserna måste hantera i varje fall, och hur många av de bilderna som är sexuellt övergreppsmaterial på barn. Vi har också tittat på hur stort ett medelfall är. Faktiska siffror från Taskforce Argos För att underbygga de uppfattningar och uppskattningar som poliserna i undersökningen gjort, har vi även fått ta del av exakta siffror från Taskforce Argos* i Australien, från en av deras utredningar som innehåller närmare hundra fall. Hur stort är medelfallet? Polisernas svar i undersökningen visar att ett medelfall kan variera mycket i storlek, från 50 000 bilder upp till fem miljoner bilder. Siffrorna avser alla bilder i ett fall, alltså även bilder som inte innehåller sexuella övergrepp mot barn. Merparten har dock svarat att ett medelfall innehåller under 50 000 eller 100 000 500 000 bilder. Task force Argos siffror visar att ett medelfall innehåller cirka 125 000 bildfiler. Tittar man på hur många av dessa som är bilder med dokumenterade sexuella övergrepp mot barn svarar 90 procent av poliserna att medelfallet innehåller färre än 50 000 bilder. Vad gäller filmmaterial svarar över hälften av poliserna att medelfallet innehåller under 10 timmar film. Siffrorna från Taskforce Argos bekräftar den bilden, deras medelfall innehåller 25 000 30 000 bilder och 700 900 filer med videomaterial. Resultaten Under 10 timmar film och 700 900 filer med videomaterial kan vid första anblicken se ut som vitt skilda siffror, men då de flesta filmer med sexuella övergrepp mot barn är mycket korta visar de samma sak. De allra största fallen De allra största fallen är gigantiska, upp till 100 Terabyte (TB) material eller 100 miljoner bilder totalt och 30 TB eller 10 miljoner bilder med dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Taskforce Argos största fall är inte så stora, men visar på hur olika fallen kan vara sins emellan. Ett av fallen innehöll nästan sex miljoner bilder, men bara 24 400 bilder med dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Ett annat fall innehöll cirka 3,5 miljoner bilder, varav över 2,3 miljoner visade sig vara bilder med sexuellt övergreppsmaterial på barn, de flesta nya bilder som polisen inte hade sett innan. 20 000 bilder är inte lite Sammantaget visar siffrorna att även om de stora utredningarna är abnormt stora, så är de medelfall som polisen hanterar inte i de volymerna. Med det sagt är 100 000 bilder ingen liten mängd bilder att gå igenom och 5 000, 20 000 eller 30 000 bilder är inget litet innehav av bilder med dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Förklaring av begrepp * Taskforce Argos, Queensland Police i Australien, är en specialistenhet med fokus på utredningar av sexuella övergrepp mot barn på nätet. Ungefär 40 personer arbetar på Taskforce Argos. 15

DE GENOMSNITTLIGA FALLEN Antal bilder i ett genomsnittligt fall som poliserna i undersökningen arbetar med (svar i fritext) 100 % 80 60 40 20 0 DE STÖRSTA FALLEN Antal bilder i de största fallen som poliserna i undersökningen har arbetat med (svar i fritext) % 100 80 60 40 20 0 1. 0 50 000 2. 51 000 100 000 3. 101 000 500 000 4. 501 000 1 000 000 5. > 1 000 000 5 000 000 6. > 5 000 000 10 000 000 1. Under 10 2. 10 50 3. > 50 100 4. > 100 900 5. 1 000 Procentuell fördelning av bilder under 50 000 (90,6%) 35 % 1. Under 1 000 2. > 1 000 5 000 3. > 5 000 10 000 4. > 10 000 50 000 10,3 12,4 8,1 5 1,4 0,0 0,7 0,7 0,0 0 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 Storleken på ett genomsnittligt fall: Total mängd bilder, även bilder som inte innehåller sexuellt övergreppsmaterial på barn. Storleken på ett genomsnittligt fall: Mängden bilder med sexuellt övergreppsmaterial mot barn. Genomsnittligt antal timmar film med dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, per fall 60 tim 50 40 30 20 10 0 32,4 53,5 13,8 29,7 28,3 9,4 90,6 6,3 2,4 1 2 3 4 5 1. 0 50 000 2. 51 000 100 000 3. 101 000 500 000 4. 501 000 1 000 000 5. > 1 000 000 5 000 000 6. > 5 000 000 10 000 000 7. > 10 000 000 15 000 000 45,8 8. > 15 000 000 20 000 000 9. > 20 000 000 50 000 000 10. 100 000 000 27,7 20,6 14,3 14,3 11,8 13,4 11,5 9,2 9,9 9,2 6,7 1,7 3,1 0,0 0,8 0,0 0,0 0,0 0,0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Storleken på de största fallen: Total mängd bilder, även bilder som inte innehåller sexuellt övergreppsmaterial på barn. Storleken på de största fallen: Mängden bilder med sexuellt övergreppsmaterial mot barn. 30 25 20 15 10 32,2 27,5 10,7 11,4 Siffror från en utredning från Taskforce Argos Antal fall i utredningen: 91 fall, alla från samma polisutredning. Varje fall representerar en misstänkt person. Total volym material i utredningen 60,4 TB Största fallet i utredningen 5,1 TB Total volym av sexuellt övergreppsmaterial på barn i utredningen 12,1 15,1 TB (uppskattning baserad på erfaren heten att 75 80 % av datavolymen normalt sett är annat material än sexuellt övergreppsmaterial på barn). Medelfallet Utifrån dessa siffror skulle ett medelfall se ut på följande sätt: Totalt nästan 700 Gigabyte (GB) data eller 500000 filer. Av dessa skulle 125000 filer vara bilder och 3600 vara filmer. Fallet skulle innehålla 140 170 GB sexuellt övergreppsmaterial på barn, cirka 25000 30000 bilder och 700 900 filmer. Två exempel på hur olika fall kan se ut Fall 1: 5930915 bilder. 413355 av dessa var nya bilder för polisen, (alla typer av bilder) som de behövde granska för att bedöma. 24431 var sexuella övergrepps - bilder på barn. Fall 2: 3552994 bilder. 2580360 av dessa var nya bilder för polisen, (alla typer av bilder) som de behövde granska för att bedöma. 2353550 var sexuella övergreppsbilder på barn. 16

KOMMENTAR TILL INSIKT 2 Taskforce Argos, Queensland Police, Australien: Adèle Desirs, Jon Rouse, Paul Griffiths, Scott Ballantyne och Stuart Butler. Det är inte siffrorna som är viktiga Vi skulle vilja att både allmänheten och media slutade fokusera på om fallen blir större och större och att materialet skulle bli värre och värre. Det är inte till någon hjälp för att lösa problemet. Om vi fastnar i att jämföra siffror tar det uppmärksamhet från det som verkligen händer och det som är viktigt. Ingen drastisk förändring i storlek på fallen Vår erfarenhet är inte att fallen växer exponentiellt i storlek. Vi beslagtar visserligen större hårddiskar, men de är normalt sett inte fulla. I snitt handlar det kanske om runt 200 000 300 000 bilder per fall, där ungefär 80 procent inte är övergreppsbilder. Det har sett likadant ut under de senaste åren. Förövarnas innehav av sexuellt övergreppsmaterial på barn verkar inte heller bli större. Om något är det snarare så att innehaven blir mindre, och vi tycker oss se en utveckling där förövare oftare har mindre samlingar med övergreppsbilder, men med ett innehåll som verkligen intresserar dem. Ökning av att förövare delar länkar Anledningen till de här förändringarna är sannolikt att det är så enkelt och snabbt att använda internet, samt hur lätt det är att hitta sexuellt övergreppsmaterial på barn. Förövare behöver inte ladda ner och spara stora mängder bilder när de enkelt kan hitta och titta på det som de söker på nätet. Istället för att sprida och byta bilder med varandra, ser vi en ökning av att förövare delar och byter länkar till samlingar med övergreppsbilder. En annan anledning till att mindre mängder bilder sparas lokalt är för att förövarna har blivit mer försiktiga. De är medvetna om att allt fler personer som begår barnpornografibrott också arresteras och att okrypterade hårddiskar och lokalt sparade samlingar med bilder innebär en stor risk. Det finns fortfarande förövare som tvångsmässigt samlar och sparar enorma volymer material, med de är inte normen. Myten om att bilderna blir våldsammare Ytterligare en myt som vi vill utmana är den om att våldet i materialet blir allt grövre och att barnen på bilderna blir allt yngre. Det blir de inte. Det stämmer att våldet i många av bilderna är mycket grovt, och att många barn är mycket små, men det har sett likadant ut de senaste tio åren. Istället för att fokusera på siffror, borde vi fokusera på och tala om hur vi identi fierar, hittar och räddar barnen på bilderna och i filmerna. Vi borde också fokusera mer på hur förövarnas beteende förändras och de nya metoder och teknologier som de använder*. * Läs Vi behöver lära barn att vara säkra på nätet under Insikt 8, som handlar om en del av de nya beteendemönster hos förövare som Taskforce Argos anser borde uppmärksammas. 17

3 Den typiske förövaren finns inte (Konsumenten av sexuellt övergreppsmaterial på barn) I både samhället och i media finns det ibland en schablonbild av förövaren och en föreställning om att det skulle gå att se vem som är en förövare och inte. Men finns det en typisk förövare? Är det en person av ett visst kön eller en viss ålder? Är det en person med en viss arbetssituation och familjesituation? Och har den typiske förövaren förändrats över tid? I den här insikten har vi frågat poliserna om vem, enligt deras erfarenhet, den typiska konsumententen av sexuellt övergrepps material på barn är. En man, i vilken ålder som helst Majoriteten är män I NetClean-rapporten 2016 frågade vi poliserna i undersökningen om de hade arbetat med fall med kvinnliga förövare under 2015. Över 50 procent av poliserna svarade att de inte hade det, och 25 procent av poliserna hade bara arbetat med något enstaka fall med kvinnliga förövare. Resultatet från undersökningen bekräftade det som annan erfarenhet och forskning visar: Att även om det finns kvinnliga för övare, och medvetenheten om dem ökar, så är den stora majoriteten av förövarna män. Alla åldrar Poliserna i årets undersökning uppger att de ser personer i alla åldrar i de barnpornografibrottsutredningar 18 som de arbetar med, men att tjugo till femtio år är vanligast. Ålders - för delningen i resultatet stämmer väl överens med hur den generella demografiska åldersfördelningen ser ut i USA, Europa och Australien, där majoriteten av poliserna i undersökningen kommer ifrån. Det innebär att de som tittar på och delar sexuellt övergreppsmaterial finns inom alla ålderskategorier. Förtydligande av gruppen Under 20 år Flera av poliserna i undersökningen förklarar i sina kommentarer att gruppen under 20 år i många fall innehåller utredningar med ungdomar som egentligen kanske inte har ett sexuellt intresse för barn. Enligt poliserna handlar det ofta om ung domar som har delat avklädda bilder med varandra eller haft bilder som visserligen är olagliga, men som föreställer personer i samma ålder som de själva.... under 20 handlar framför allt om ungdomar på gymnasiet som inte inser konsekvenserna av att skicka avklädda bilder till varandra. Unga personer har ganska ofta bilder och filmer av vänner och personer som de känner från fester eller andra situationer, där de har blivit filmade, eller snapchats som de har tagit själva. Lever ofta i en relation, men kan även leva ensam 38 procent av poliserna har svarat att det är vanligast att personer som utreds för innehav och/eller distribution av sexuellt övergreppsmaterial på barn, är gifta eller har en partner. Nästan 44 procent av poliserna i undersökningen har svarat att det är lika vanligt att de är gifta eller har en partner, som att de lever ensamma. Enligt resultatet skulle det därmed vara vanligare att den typiske förövaren lever i en relation än inte. Några poliser har dock kommenterat att den uppfattningen kan färgas av hur brottsutredningar prioriteras. I de fall som jag har arbetat med så har personen antingen haft en partner eller varit gift. Det är lite vanligare med personer som inte har en relation, men på senare tid har vi fokuserat mer på personer som är gifta, och speciellt de som har barn. Det kan påverka min erfarenhet. Har barn i sin närhet Närmare tre fjärdedelar av poliserna i undersökningen har svarat att de som är misstänkta för barnpornografibrott också har barn i sin närhet. Över 60 procent har svarat att det är vanligt eller mycket vanligt.

FÖRÖVARNAS ÅLDER I BARNPORNOGRAFIBROTTSUTREDNINGAR Fördelning över misstänktas åldersgrupper enligt poliserna i undersökningen 100 % 80 60 40 20 0 87,9 81,7 82,7 66,8 46,4 41,2 21,6 1 2 3 4 5 6 7 1. Under 20: 46,4 % 2. 20 30: 81,7 % 3. 30 40: 87,9 % 4. 40 50: 82,7 % 5. 50 60: 66,8 % 6. 60 70: 41,2 % 7. 70+: 21,6 % FÖRÖVARNAS CIVILSTÅND I BARNPORNOGRAFIBROTTSUTREDNINGAR Fördelning mellan gift/har en partner och ogift enligt poliserna i undersökningen Är gift/lever med en partner: 38,1 % Är ogift/lever ensam: 18 % Det är lika vanligt att personen är gift/lever tillsammans med någon, som att den är ogift/lever ensam: 43,9 % BARN I FÖRÖVARNAS NÄRHET Hur vanligt det är att misstänkta i barnpornografibrottsutredningar också har barn i sin närhet, enligt poliserna i undersökningen. De flesta fall: 12,6 % Mycket vanligt: 22,8 % Vanligt: 38,2 % Ibland: 22,5 % Ovanligt: 3,6 % Mycket ovanligt: 0,3 % De sätt på vilka misstänkta för barnpornografibrott oftast har barn i sin närhet, enligt poliserna i undersökningen Mycket vanligt Vanligt Ovanligt Familj (egna eller partners barn) 39,2 % 55,2 % 5,6 % Utökad familj (exempelvis syskonbarn eller barnbarn) 37,4 % 60,2 % 2,4 % Vänner, grannar eller liknande 14,8 % 69,4 % 15,7 % Fritidsaktiviteter (tränare, ledare etcetera) 15,4 % 61,2 % 23,4 % Yrkeslivet 9,9 % 55,7 % 34,4 % 19

Allra vanligast är enligt undersökningen, att personerna har egna barn eller lever med en partner som har barn, alternativt att de har barn i sin närhet genom den utökade familjen (till exempel syskonbarn eller barnbarn). Minst vanligt är genom yrkeslivet. Finns inom alla yrken På frågan om det är vanligare att personer som utreds för barnpornografibrott har en viss typ av arbetssituation, har över 60 procent av poliserna svarat att det vanligaste är att personen har ett arbete. Drygt 30 procent har svarat att det är lika vanligt att personen har ett arbete som att han eller hon är arbetslös. I fritextsvar har poliserna sedan fått uppge om något yrke är överrepresenterat i de utredningar som de arbetar med. Av de poliser som har kommenterat på den här frågan har drygt 38 procent uppgett att de inte ser att något yrke är mer vanligt, utan att förövare kan ha alla typer av arbeten och komma från alla delar av samhället: Alla delar av samhället. Det är oberoende av yrke. Jag tycker inte att något yrke är vanligare, men lärare, poliser, tränare och juristyrken prioriteras och får mer utrymme i media. Inget yrke är vanligare. Samtidigt har 27 procent svarat att det är mer vanligt med misstänkta som arbetar inom yrken med tillgång till barn. Några av de yrken och arbetsplatser som nämns är arbete inom barnomsorg och skola, socialarbetare, poliser, psykologer och yrken inom religiösa samfund. Några poliser har kommenterat att anledningen till att yrken med tillgång till barn upplevs som vanligare kan bero på att den typen av misstänkta prioriteras högre, just eftersom de arbetar med barn. Ja, men det kan bero mer på hur vi prioriterar misstänkta. En lärare, förskollärare, präst eller polis kommer alltid prioriteras högre på listan än någon som inte har den typen av tillgång till barn, eller förtroendeposition i samhället. Med det sagt, har jag fortfarande känslan av att det är vanligare med yrken där man på olika sätt arbetar med barn. 17 procent av de som kommenterat nämner också yrken som kräver IT-kunnighet. IT/informationsteknologi/datarelaterade arbeten. Har inte förändrats över tid Åttio procent (81,5 %) av poliserna i undersökningen uppger att den sammantagna bilden av förövarna är oförändrad över tid. Bland dem som säger att det har skett en förändring, sticker två trender ut: En ökad andel FÖRÖVARNAS ARBETSSITUATION Förövarnas arbetssituation, enligt poliserna i undersökningen Har ett arbete: 62,8 % Har inte ett arbete: 6,3 % Det är lika vanligt att personen har ett arbete som att han/hon inte har ett arbete: 30,9 % 20

yngre personer som tittar på och sprider sexuellt övergreppsmaterial på barn och förövare som är mer tekniskt kunniga. Båda dessa observationer nämns även av ett antal poliser när de får frågan om vilka trender de ser. Mer tekniskt kunniga förövare På frågan om nya eller ökande trender lyfter 3,7 procent av poliserna fram att förövarna blir allt mer tekniskt kunniga. De blir mer tekniskt kunniga vad gäller kryptering och applikationer för att dölja spår. De är mer medvetna om forensiska tekniker och använder fler verktyg för att dölja sin aktivitet på nätet. De blir alltmer tekniskt kunniga och bättre på att undvika polisen. Fler unga förövare Fler unga förövare nämns av 3,3 procent av poliserna när de får frågan om nya eller ökande trender. Liksom under frågan om ålder poängterar flera poliser att många av de unga förövarna har bilder och filmer som föreställer personer i samma ålder som de själva, men det finns även de poliser som säger att de ser fler unga som är sexuellt intresserade av barn. Fler unga/tonåriga misstänkta. Misstänkta har ofta startat sin konsumtion av sexuellt övergreppsmaterial på barn som en del av att de har utforskat sin sexualitet. De är också yngre än tidigare år. Ett ökande antal yngre personer. Tittar och raderar Ytterligare en förändring som lyfts fram av ett antal poliser (4,9 %), och som också poliserna på Taskforce Argos pratar om i sin kommentar till Insikt 2, är en beteendeförändring hos en del förövare, där de sparar mindre material än tidigare. Istället är det fler förövare som laddar ner och tittar på material, för att sedan radera det. Anledningarna, enlig Taskforce Argos, är bland annat ett minskat behov av att spara material, som en följd av snabbare internet och stor tillgång på material. Läs gärna mer under Insikt 2. Allt fler förövare raderar materialet med sexuella övergrepp mot barn efter att ha tittat på det. Färre samlingar och vanligare med byteshandel via P2P-nätverk, för att sedan titta och radera. Vi ser allt fler fall där personer laddar ner, tittar på och raderar material. Vi ser en ökad försiktighet och färre personer som sparar på stora mängder material. Orsaken är vanligtvis rädsla för upptäckt och åtal. Sammanfattning Den typiske konsumenten av sexuellt övergreppsmaterial på barn är oftast en man. Han är ofta i åldern tjugo till femtio, men det är inte ovanligt med personer som är såväl yngre som äldre. Det är lite vanligare att han lever i en relation än inte, och han har ofta familj. Samtidigt är det inte heller ovanligt att han lever ensam. Oavsett har han ofta barn i sin närhet genom exempelvis familj och vänner. Han har oftast ett arbete och kan arbeta inom vilket yrke som helst. Om något är lite vanligare så är det personer som arbetar med barn och personer som är IT-kunniga. Sammanfattningsvis säger resultatet från undersökningen att det inte finns en typisk förövare, utöver att det vanligtvis är en man. Det finns inga tydliga yttre attribut som ålder, familjesituation eller yrke som är utmärkande. 21

KOMMENTAR TILL INSIKT 3 Hanna Harnesk Hjortsberg, Leg. Psykolog, arbetar på Anstalten Skogome och vid Kriminalvårdens huvudkontor med utvecklingsfrågor. Det är farligt att fastna i schablonbilden av förövaren Att förövaren kan vara vem som helst är helt korrekt på ett plan. Det finns ingen speciell population i samhället eller personlighetstyp som är mer benägen att begå sexuella övergrepp mot barn, utöver att det vanligtvis är en man. Samtidigt kan det inte alls vara vem som helst. Specifika riskfaktorer, och sannolikt flera samverkande faktorer, ligger till grund för sexuellt övergreppsbeteende. Får inte fastna i stereotyper Riskfaktorerna kan lika väl finnas hos någon som är framgångsrik i sitt yrkesliv, har familj och ett välfunge rande socialt liv, som de kan finnas hos schablonbilden av en förövare, enstöringen. Genom forskning och klinisk erfarenhet kan vi lära oss mer om dessa riskfaktorer, för att förstå vilka personer som har en hög risk och därmed behöver prioriteras vad gäller samhällets insatser. Fastnar vi i en stereotyp bild av förövaren riskerar vi att missa både förövare och utsatta barn. Ur ett barnperspektiv är det oerhört viktigt att förstå att även personer som är lätta att tycka om och socialt anpassade kan begå de här brotten. Flera olika riskfaktorer Att vara starkt sexuellt orienterad mot barn är den största riskfaktorn. Olika statistiska faktorer har också betydelse vid bedömning av risk. Ett exempel på en sådan faktor är ålder, eftersom människor generellt tenderar att bli mindre brottsaktiva med stigande ålder. Relationsproblematik är en annan riskfaktor. Män som begår sexuella övergrepp har inte sällan erfarenhet av osunda relationer (vilket inkluderar sexualisering/promiskuösa relationer, intimitetsbrister, tillitsbrist, svårighet med beroende, rädsla för avvisanden etcetera). Ett annat exempel på ett riskbeteende är sexuell upptagenhet eller det vi ofta läser om som sexmissbruk. Försöker legitimera sina handlingar Många som konsumerar övergreppsmaterial försöker legitimera sina handlingar, ofta som ett sätt att hantera känslor av skam. De intalar sig att många andra gör samma sak, de här bilderna har setts av många andra, det är bara en bild. Andra visar övergreppsmaterial för barnet som de förgriper sig på, för att göra barnet mer tolerant: Se det här händer alla barn. På så vis försöker förövaren flytta en del av skulden till det utsatta barnet. Att demonisera förövare skyddar inte barn Ur ett barnperspektiv är det en viktig uppgift för samhället att se till att de här personerna inte begår fler sexuella övergrepp mot barn. Därför behöver vi se längre än den avsky som de här handlingarna väcker och kombinera straffet med ett innehåll som reducerar risker för nya brott. Att kunna erbjuda rätt stöd och hjälp, som möter identifierade riskområden, borde vara självklart för samhället i stort. Att enbart demonisera och exkludera dessa personer riskerar att förstärka deras utanförskap och öka riskerna för att barn far illa. Vi måste agera på det sätt som är effektivast för att skydda barn, även om det känns skrämmande. 22

Fastnar vi i en stereotyp bild av förövaren riskerar vi att missa både förövare och utsatta barn. Ur ett barnperspektiv är det oerhört viktigt att förstå att även personer som är lätta att tycka om och socialt anpassade kan begå de här brotten. 23

4 Det finns ett samband mellan konsumtion av övergreppsmaterial och egna övergrepp Frågan om hur sambandet ser ut mellan att konsumera (titta på och sprida) sexuellt övergreppsmaterial på barn och att begå fysiska sexuella övergrepp mot barn är omdiskuterad. I NetClean-rapporten 2016 hänvisade Michael Bourke från US Marshals till flera studier som visar att det handlar om en korrelation på någonstans mellan 50 85 procent. Vi frågade poliserna i undersökningen hur ofta de upptäcker att en misstänkt för barnpornografibrott även har begått egna sexuella övergrepp. 30 procent svarade att man ofta, mycket ofta eller i nästan alla fall hittar ett samband. Endast 1 procent svarade att det inte finns något samband. Samtidigt svarade nästan 50 procent av poliserna att man endast ibland finner att personen har begått egna sexuella övergrepp mot barn. 20 procent svarade att man sällan hittar ett samband. Svaren från de poliser som också kommenterade frågan pekar framför allt på att man skulle kunna hitta fler personer i barnpornografibrottsutredningar som också begått egna sexuella övergrepp mot barn om man arbetade för att göra det. Med det sagt så tror jag att med mer tid och andra utredningstekniker skulle det vara mycket vanligare. Jag tror att många offer förblir oidentifierade som ett resultat. Jag tror att det är mycket vanligare, men antingen utreder vi inte tillräckligt långt för att hitta offren, offren vill inte tala, eller så är offren okända för polisen. Det är helt upp till kvaliteten på utredningen och mängden tid som investeras i det beslagtagna materialet om det uppdagas eller inte. Jag tror att vi missar en del fysiska sexuella övergrepp och förövare. SAMBANDET MELLAN ÖVERGREPPSMATERIAL OCH EGNA ÖVERGREPP Hur ofta poliserna i undersökningen upptäcker att personer som förekommer i barnpornografibrottsutredningar också har begått egna fysiska övergrepp mot barn De flesta fall: 0,9 % Det är mycket vanligt: 8,2 % Det är vanligt: 21 % Det händer ibland: 49,1 % Det är ovanligt: 19,9 % Det finns ingen koppling: 0,9 % 24

KOMMENTAR TILL INSIKT 4 Två infallsvinklar Michael L. Bourke, Ph.D., Chief, Behavioural Analysis Unit, United States Marshals Service. Resultatet från undersökningen i NetClean-rapporten reflekterar sannolikt hur mycket resurser och tid som poliser lägger på att leta efter utsatta barn i sina utredningar. Som beskrivet i NetClean-rapporten 2016 finns det en rad studier som visar att mellan 50 85 procent av de som konsumerar sexuellt övergreppsmaterial på barn också begår egna övergrepp mot barn. Arbetsbelastning och tidspressade utredningar kan vara anledningen till att poliserna i undersökningen inte ser en tydligare koppling mellan de två brotten. När polisen har arresterat en person uppmanas de ofta att flytta fokus till nästa fall. Att istället fortsätta arbeta med utredningen för att hitta ytter ligare oupptäckta brott ses ofta som mindre produktiv användning av polisresurser. Det något lägre samband som den här studien visar kan också reflektera den felaktiga uppfattningen att det handlar om två skilda typer av förövare. För att tydliggöra att kopplingen mellan brotten finns behöver vi öka med vetenheten i alla delar av rättssystemet. Vi måste också ge offren en röst, se till att personer som får höra talas om övergrepp agerar på rätt sätt och lära utredare att fortsätta leta under ytan i utredningarna. Dessutom måste vi se till att åklagare och andra aktörer inom rättsväsendet är kunniga inom sexualbrott för att öka deras förståelse för de risker som dessa män innebär för barn. Det är avgörande att alla som arbetar med de här frågorna förstår att personer som är sexuellt intresserade av barn begår en rad fantasibaserade brottsliga handlingar. Brott mot barn händer i en kontext av hemlighetsmakeri och mörker. Som ett resultat av det får vi normalt sett bara se en del av en förövares kriminella historik, om vi får reda på övergreppen alls. Genom att öka medvetenheten och förståelsen för problemet kommer poliser att kunna få mer tid för att utreda fallen. Åklagare kommer inte att nöja sig med att endast åtala förövare för övergreppsmaterial, utan att ha gjort en grundligare utredning. Och vi kommer att kunna förändra inställningen att fällande domar för innehav och spridning av sexuellt övergreppsmaterial på barn är tillräckliga, särskilt om den miss tänkte döms till ett långt fängelsestraff. När liv står på spel är tillräckligt helt enkelt inte tillräckligt. Hanna Harnesk Hjortsberg, Leg. Psykolog, arbetar på Anstalten Skogome och vid Kriminalvårdens huvudkontor med utvecklingsfrågor. Jag arbetar på en sluten anstalt där de flesta klienter har dömts till relativt långa straff. Eftersom barnpornografibrott i Sverige oftast inte ger fängelsepåföljd innebär det att de flesta som jag träffar och som har konsumerat sexuellt övergreppsmaterial på barn också har begått sexuella övergrepp mot barn. Däremot kan jag inte säga att det finns ett automatiskt samband mellan sexuellt övergreppsmaterial och en högre risk att begå egna övergrepp. Det är istället bedömningen av individuella riskfaktorer som ligger till grund för hur vi ser på olika förövares riskbeteende (se kommentar till Insikt 3). Med det sagt kan jag tänka mig att beteenden kan eskalera hos personer med hypersexuell problematik och tvångsmässighet på samma sätt som det hos blottare kan eskalera till en våldtäkt. Det är därför det är så viktigt att rapportera till polis. Det vi vet är att förövare som begår både barnpornografibrott och egna sexuella övergrepp mot barn, ofta också har den starkaste sexuella avvikelsen. Jag tror att det viktigaste, och det vi ska fokusera på, är att barnpornografibrott är ett mycket allvarligt brott. Det handlar också om sexuella övergrepp mot barn. Om man tittar på forskning, är vetskapen om att övergreppen har dokumenterats och spridits en stor bidragande faktor till hur dåligt barnet mår. Varje gång bilden exploateras, är det ett nytt övergrepp och en del av utsattheten. Därför är det viktigt att vi satsar på brottspreventiva insatser som riktar sig mot just barnpornografibrott, både riktade till de som redan har begått barnpornografibrott och till personer med riskfaktorer som ännu inte har begått övergrepp. 25

5 Vanligast att förövare kommer i kontakt med barnet genom familj eller släkt Under Insikt 3 uppgav poliserna att de flesta som utreds för barnpornografibrott har egna barn eller barn i sin närhet. Vi har också frågat hur förövare som begår fysiska övergrepp kommer i kontakt med de barn som de förgriper sig på. Befintliga siffror inom området visar att 80 90 procent av alla sexuella övergrepp begås av någon i barnets närhet*. Den bilden bekräftas av poliserna i undersökningen, som uppger att det är vanligast att förövaren är förälder till barnet eller lever med barnets förälder. Näst vanligast är att förö varen är släkt med barnet, och det är också vanligt att förövaren har kommit i kontakt med barnet genom vänner, grannar eller liknande. Det tredje vanligaste sättet som förövare får kontakt med barn är via internet. Det innebär att vuxna som är helt okända för barnen lätt kan få kontakt med dem, och bryter mot mönstret att förövaren är någon i barnets närhet. Minst vanligt, enligt undersökningen, är att förövaren får kontakt med barnet genom yrkeslivet samt resande förövare. Några poliser (2,5 %) har dock kommenterat att de upplever att resande förövare är en ökande trend. KONTAKT MED BARN De vanligaste sätten som förövare som begår fysiska sexuella övergrepp mot barn får kontakt med barnet 80 % 70 60 50 40 30 20 10 0 Familj (egna barn eller partners barn): 72,5 % Utökad familj (exempelvis syskonbarn eller barnbarn): 65 % Internet: 51,3 % Vänner, grannar eller liknande: 48,1 % Fritidsaktiviteter (tränare, ledare, etcetera): 33,8 % Yrkeslivet: 20,3 % Resa: 8,9 % * Exempelvis: The Bureau of Justice Statistics: https://www.bjs.gov/content/pub/pdf/saycrle.pdf 26