Medlemsblad nr 2 September 2006 Lastning genom fönstret av vår Rigasändning med vår specialramp. Konstruerad av Karl Gehard Fransson. Vi kunde lasta mycket snabbare än via hissen på det här viset. Du som inte är medlem betala gärna 10 kr ( plusgirot 401 55 88-9) Vi behöver varenda krona!!
Kära medlemmar Ibland går ett år utan att det syns utåt att vi jobbar på. Jag berättade i förra bladet om svårigheter vi stöter på när det gäller att få iväg sändningarna och att allt bara ligger och väntar, vår lokal blir bara fullare och rörigare. Nu däremot kan jag med stolthet berätta att vi fått iväg tre långtradare med kläder, sängar, blöjor, handikapphjälpmedel m.m. Vi har under sommaren skickat iväg 16 ton. En fjärde sändning om ytterligare 8 ton hoppas vi också kommer iväg inom en snar framtid. Vi väntar på tillstånd från Moskvas humanitärkommite. Denna sändning har stått länge tyvärr. Meningen var att få iväg den till Ivanovoeller Vladimir-området, men tyvärr blev inget av det. I 1½-2 år har jag legat på olika instanser i området, men ingen har velat ta på sig den omständliga proceduren, trots att fattigdom är hög i området (se art.). Nu har vi etablerat en ny kontakt i staden Ostrov i Pskov-området. Medan lastning pågår till St.Petersburg fortsätter sorterandet till nästa sändning. Första och andra sändningen
Under juni lyckades vi få iväg två sändningar till St. Petersburg trots oerhörda problem av den mest otroliga byråkratiska sorten.. Det har varit kläder och sängar. Vi är mycket stolta att fått iväg dem. Några exempel på svårigheter vi råkat ut för: -Mjukdjur. Tyvärr kunde vi inte skicka med mjukdjur. Varför? Vi kunde inte ange var varje mjukdjur var tillverkat. Kunde det komma från ett land, där tillverkningen inte följer de stränga krav, som finns på giftfria leksaker? I Sverige är reglerna mycket strikta och inga farliga mjukdjur tas in. Trots flera förklaring för ryska humanitärkommiten om svenska lagar gick det inte att övertyga dem om mjukdjurens ofarlighet. -Blöjor och plastunderlägg hade packats ihop. Nu var vi tvungna att lista dem var för sig. Hur mycket av vardera fanns det, eftersom de hade olika tullkoder och var nya!! -Sängarna hade vi vägt och fått till 25 kg/säng men vi glömde väga benen varför sängarna vägde 2kg mer och totalvikten blev då fel. -Madrasserna hade fått fel vikt, varför totalvikten också blev fel. -Nya kläder. I flera lådor med nya fina kläder hade kläderna packats tillsammans som vi alltid gör med begagnade, men nya kläder skulle ha listats var plagg för sig. Varje vara krävde sin egen kod. -Två pälsar hade packats tillsammans med skinnmössor. De räknades inte som begagnade fast de var det. De skulle haft egna koder. Tre brev med ursäkter och beklaganden om förbiseende från vår sida krävdes för att tullen skulle släppa igenom godset och inte straffbelägga oss med för höga böter. Vårt mål var att inte behöva lasta av på tullen med allt vad det skulle innebära av lagringskostnader och möjliga försvinnanden ur lasten. En vecka från lastning i Sverige kunde vi lasta av på våra avlastningsställen. VI LYCKADES!!!
Sängar och handikapp lyft på väg till St. Petersburg Sängarna gick till ålderdomshem; dagcenter och natthärbärge för hemlösa; och sommarläger för barn allt i Moskva-rajonen i St. Petersburg Lastat och klar. Överlämnadet av nödvändiga papper
Vår tredje sändning Fikapaus i lastningen. Längst sitter chauffören som körde vår sändning till Riga. Under slutet av juli fick vi iväg vår tredje sändning. Det gick till Riga. Här fanns inga byråkratiska krångel eftersom Riga är inom EU och frakten blev bara hälften så dyr jämfört med sändningarna till St. Petersburg. Riga har 750 000 invånare varav 45% ryssar + ca 7% andra rysktalande invånare. Medellivslängden är för män 65 och kvinnor 76 år. Riga var under vikingatiden en viktig hamnstad för vidare färder till Ryssland och Konstantinopel. Riga var under åren 1621-1710 svenskt. Vår hjälp gick till ryska unga män som sitter i fängelser och till deras familjer. Förhållandena i fängelserna är inte de bästa, trots att landet numera är med i EU. Även här, liksom i St. Petersburg, kommer många till kyrkan för att få hjälp, både materiellt och andligt. Här finns det frivilliga som stöttar dem och deras familjer. De skriver brev till dem som sitter inne och ger dem kläder och hygienartiklar. Vi skickade kläder och schampo, tandkräm m.m.
Den drivande kraften är Anna Mucenliece. Tyvärr innehöll schampot alkohol, så kom inte schampot till unga fängelsekunder. Reglerna är hårda. Anna hade inte lagt märke det liksom vi. Ca 60 sängar som vi hade kvar skickades till Jelgava där ett centrum för hemlösa finns. Från alla håll väntar vi nu på svarsbrev. Det tar tid innan lasten fördelats och tills vi fått svar. Jag hoppas att i nästa nummer kunna berätta mer. Den här tredje sändningen har vi kunnat få iväg tack vare de många fina sakerna som vi fått av föreningen Rysslands Barn. De hade bland annat fått flera lastpallar med hygienartiklar som vi kunde skicka vidare. Ett Stort Tack till Rysslands Barn. Vi hoppas kunna fortsätta vårt samarbete med Er. Barn och barnbarn till de som arbetar vid sanering av Tjernobyl. Vår fjärde sändning I år är det 20 år sen olyckan i Tjernobyl inträffade. Vi fick besök av barn och barnbarn till personer som arbetat med att stoppa olyckan. Oftast var det militärer som blev tvångskommenderade dit utan att veta något om alla farligheter. Dessa blev sedan med familjer flyttade till andra
städer, bl.a. Ostrov. Där har nu bildats en förening för att hjälpa familjer som har det svårt. En eller flera i familjen har dött av skador relaterade till Tjernobylolyckan. I denna organisation finns en kvinna, Lidia Pankevitch, som är driftig och villig att dra igenom alla byråkratiska turer. Det blir inte bara den här organisationen utan även andra som får hjälp, sjukhus och barnhem. Vi har startat processen och väntar på besked. Några av barnen besökte Sverige i somras och kom till vår lokal där vi kunde förse dem med kläder och mjukdjursleksaker. Tur att vi inte hade skickat iväg dessa. Av Ivan Ivanovich Simonov Minnen från Tjernobyl En dag 1986 fick jag order att infinna mig kl. 3 på natten på militärkontoret. Där fick vi besked att vi skulle bli skjutsade till Novgorod för vidare transport till Tjernobyl. Kl. 9 på morgonen kom vi till Novgorod där vi fick vila i 2timmar. Två järnvägsvagnar ställdes till vårt förfogande och vi reste vidare till Borodnjak inte långt från Tjernobyl. Vi delades upp i två grupper. Den ena gruppen fick lasta av medförd utrustning. Vi andra fick sova på madrasser under bar himmel. Inga instruktioner gavs om faran med radioaktiv strålning. Vi hade med oss en läkare men han visste inget om strålning. Efter ett tag kände vi en konstig torrhet i munnen, lite av metallsmak och vi fick stark huvudvärk. Det tog oss tre dagar att lasta av utrustningen. Sen fick vi tält att bo i, 6 personer på varje. Jag arbetade som tekniker. Vi kapslade in reaktorn med bly under tryck av 120 atm. Till arbetsplatsen fördes vi helikopter. En mängd andra tekniker arbetade i vår grupp. Vi arbetade dygnet runt i tvåtimmarspass. Vi fick jodtabletter och jod sattes även till maten. Vi hade dosimetrar. De knastrade, men vi hade order att rapportera mindre värden än de angav. Hur mycket strålning vi utsattes för visste ingen. Jag arbetade i området under 90 dygn framtill 5 sept. men fick bara ange 60 dygn. Inga skyddskläder fick vi och vi fick sova i samma kläder vi arbetade i. En gång i veckan fick vi tvätta oss i en fältbastu. Vi uträttade allt vi blev tillsagda att göra utan att i frågasätta, även om man många gånger bara ville åka därifrån. Hemforslade blev vi i boskapsvagnar som om vi vore uttjänta föremål. Tre dygn åkte vi utan mat. I Novgorod mötte oss de militära myndigheterna. Vi fick mat och fick ut vår lön, 125 rubel*. Vi fick sen ta oss hem på egen hand. För närvarande är jag sjukpensionär (invalid enl. grupp 3) och min hälsa är mycket dålig. Ingen människa önskar jag detta öde. *En rubel 1986 hade ett helt annat värde än rubeln 2006. Ur tidningen Островские Вести ( Ostrov nyheter) 21 april 2006
Insamling Vi har haft stängt under sept. för att ordna upp efter sändningarna. Nu startar vi åter vår insamling den 14 okt. och har öppet kl. 10-13. Andra öppet tider under hösten är: Lördag 28 okt., 11 och 26 nov., 9 dec. Sen gör vi juluppehåll och startar igen 20 jan 2007. Om Du har mycket kan Du alltid kontakta oss för att eventuellt lämna på andra tider. Ring Astrid tfn. 017 573 129 eller Inger 560 53041 Vi tar emot hela och rena kläder. Ibland kommer människor med varken hela eller rena kläder (se bilden). Man ska komma ihåg att vi ger till fattiga som inte har symaskiner eller råd att köpa ens blixtlås och framförallt har de inga tvättmaskiner. Vi går igenom allt och skickar endast helt och rent. Trasiga och smutsiga kläder åker rakt ned i soporna. Medlemsavgift 200kr/år. Vårt plusgironummer är 401 55 88-9 Några av Er har inte betalt medlemsavgiften. Vi är på väg att skicka en ny sändning och är väldigt beroende av att få in pengar så att vi kan skicka iväg den. Det blir vår fjärde sändning i år, så jag hoppas, att ni förstår, att vår ekonomi blivit hårt belastad.
Utdrag ur en artikel i SvD om Ivanovo Söndag den 3sept 2006
Ett nytt Ryssland
Välfärd med klyftor. Den ryska ekonomin går på högvarv men exportintäkterna från olja och gas fördelas ojämnt. Klyftan mellan storstäder och landsbygd växer, liksom inkomsterna mellan privat och statsanställda. Lärare och läkare har blivit låginkomsttagare i det nya Ryssland. Under de senaste åren har utvecklingen i den ryska ekonomin överraskat alla bedömare. Intäkterna från stigande olje-och gasexport formligen forsar in i landet och president Vladimir Putin talar med stolthet om en valutareserv på 250 miljarder dollar. I mångmiljonstäderna Moskva och St. Petersburg behövs inga samtal för att se vad den ekonomiska tillväxten betytt. Välfyllda affärer, påkostade bensinstationer, eleganta hotell, nyrenoverade fastigheter och lyxbilar i trafikstockning på nyasfalterade gator talar sitt tydliga språk. Det här är städer som på många sätt kommit i kapp stora västeuropeiska metropoler som London och Paris. En resa ut till landsorten gav ett annat intryck. Efter drygt sex timmar i en fullsatt buss genom ödsliga björkskogar och fattiga byar med pittoreska små trähus, ofta målade i blått, är jag framme i den gamla textilstaden Ivanovo, 300 km nordost om Moskva. På Sovjettiden var detta en blomstrande region, som svarade för 25% av supermaktens textilproduktion. Rysslands Manchester som Ivanovobo säger. I staden bor en halvmiljon invånare. Biträdande socialchef Niklolaj Gudkov berättar att under fjolåret fick 214 000 personer nödhjälp i form av matpaket och kläder. Närmare en halvmiljon har fått socialjälp under de senaste åren. Idag står (sy)maskinerna stilla. Arbetslösheten är hög, liksom alkoholismen. Även många med fast arbete och utan alkoholproblem har det svårt. Statsanställda lärare och läkare tillhör de hårdast drabbade. Den 56-åriga välutbildade läkaren- med öron, näsa, hals som specialitet har 2 450 rubel i månadslön ( 800kr). Sjuksystern som hjälper henne på mottagningen har 1300 rubel(300kr) i lön, vilket för en van Rysslandsbedömare framstår som chockerande låga löner. För den summan skulle en vanlig tonåring i Moskva knappt jobba extra en kväll. Miljön på sjukhuset är torftig. Rent och snyggt, men en utrustning som påminner om 1950-talet. Datorer lyser med sin frånvaro. Inskrivning sker med papper och penna, patienternas register är handskrivna lappar. Vintertid räcker lönen för den ensamstående Nadja Gobovkova inte ens till uppvärmning. 23-åriga sonen Alexej är byggnadsarbetare och bor fortfarande hemma. Tack vare hans lön på omkring 10 000 rubel (2500kr) har familjen mat för dagen. Men det finns inte minsta utrymme för något extra, vare sig klädköp, fritidsintressen och självklart inte heller resor.
Några samtal på stan visar att inkomstskillnaderna inte bara är stora mellan Moskva och landsorten. Även med Ivanovomått mätt är lärare och läkare åsidosatta. Jag har jobbat tre veckor så först nästa vecka kommer första lönen. Jag är lovad omkring 8000 rubel (2700 kr), säger Pavel 17 år medan han otåligt väntar på det lass asfalt som behövs för att fortsätta lägga trottoarkanter vid Prospekt Leninaen huvudgata som trots staden storlek ger ett blekt, nästan vemodigt intryck. 17 år och outbildad, ändå drygt tre gånger mer i lön än en välutbildad lärare eller läkare. - Min mamma jobbar på sjukhus och tjänar omkring 2000 rubel ( 700kr) säger Pavel. Ryssland är idag i en svår demografisk kris. Trots invandring från flera forna stater minskar befolkningen stadigt. 150 miljoner för tio år sedan har blivit 142 miljoner idag. Prognoser pekar mot 120 miljoner om 20år. Text och bild Jan Blomgren Ett tillfälligt tak över huvudet Vera, 52och dottern Marina, 31, får tak överhuvudet och mat för dagen på ett nyinvigt rehabiliteringscentrum i Ivanovo. Vera har fått tillfälligt städjobb på ett sjukhus och när hon snart får sin första lön har de äntligen råd att åka och hälsa på Marinas son Alexej, 11, som varken mamma eller mormor sett på två år. Alexej är på ett barnhem 10 mil från Ivanovo.
En packe fina brev, några med handritade rörande röda hjärtan, visar att Alexej inte glömt sina kära. När mormor försiktigt visar breven och kommer till bilderna med hjärtan strömmar tårarna nedför kinderna. Under de senaste tre åren har närmare hälften av regionenivanovos miljonbefolkning fått någon form av socialhjälp- ************************************* Två ljusglimtar i en mörk bild Också i en svart verklighet kan det finnas ljusglimtar. Novaja Gazetta har berättat om två sådana fall, som rör ryska barnhem och adoptioner. Det första fallet gäller familjen Zelentjukovy som tar hand om inte mindre än 17 barn. Galina och Viktor förlorade sin egen dotter som vid 11 årsålder avled i en svår sjukdom. De berättar bland annat om hur alla de barnhemsbarn makarna tagit hand om första tiden inte kunde tro att de skulle få så mycket mat de vill: de gömde matbitar inne i huset och ute. Det tar lång tid för dem att vänja sig vid att de alltid kan gå till köket och ta sig något. Men hur Misja åt första tiden det glömmer jag aldrig. Familjen tog 1995 samtidigt hand om sex syskon i ålder 4-12 år- ingen kunde läsa eller skriva. Men det har gått bra för barnen när de blivit vuxna. Volodja, 23 år har gift sig och arbetar, Julia nr2 har just börjat på universitet och så vidare. Oksana, som bor på barnhemmet hade stora svårigheter att hänga med i skolan, har vunnit en tävling för hela Belegorodlänet och drömmer om att bli läkare. Men Galina och Viktor måste hela tiden kämpa mot byråkratin. Julia nr2 har inte en chans att klara sig på egen hand på stipendiet utan bor kvar hemma, men eftersom hon fyllt 18år får familjen ingen som helst ersättning för henne från det allmänna. Överhuvudtaget får man ytterst lite hjälp från staten, tidningen skriver: Det är skamligt att se i vilken fattigdom och trängsel familjen bor. Galina och Viktor har inte ens eget rum. I över tio år har de inte kunnat ta ut någon semester. Och ändå ser grannarna avundsamt på dem när de hämtar ut sina små bidrag. Staten anslår 8000 rubel(22 66kr) till varje barn på barnhem, Galina och Viktor får 3592(1018kr) Andraklassaren Marina sa redan första dagen strängt till sin adoptivmor: Jag tänker kalla dig Galina Michajlovna Efter en liten tid frågade hon: Vill Du vara min mamma Galeja? och lite senare förslog hon: Du är min mamulka* (En riktig smekform av mamma ) I Belgorodlänet finns 26 barhem och internat med 2 600 barn varav bara 1/3 är föräldralösa. PÅ ett par månader i år övergavs 19 barn. * Ryskan har många olika grader att ange intimitet
1. Fru eller herr + efternamn Fru Zelentjukova 2. Namn + fadersnamn Galina Michajlovna 3. Enbart namn Galina 4. Smeknamn Galja och andra ************************************* Maria Eliseeva, en konstnär som också studerat vid teaterskola, bildade för 13 år sedan ett rehabiliterings-center som hete Marias barn. Sedan des har centret besökts av över 700 barn från barnhem och internat. Hon och hennes man har fyra egna barn och fyra adoptivbarn. Maria lär inte bara barnen att teckna utan också mycket som man måste kunna i ett hem: hur man kokar te, hur man handskas med gas, hur man skalar potatis och mycket annat. Och så försöker hon lära dem att det är trevligt inte bara att få, utan också ge. Barnen i studion reser runt i landet, har föreställningar med clowner och hjälper till att dekorera väggar i internat. De säljer sina tavlor och för egna pengar köper man möbler till barnhem. Studion välkomnar barn med svåra diagnoser, t.ex. Syn-och hörselskador och autistiska barn. Också i reportaget talas om hur lite barnhemsbarn ibland får. När man ger gröt till sina egna skriker de efter varje sked av skräck att de inte ska få mer mat Och Maria bjuder in barn från vanliga väletablerade familjer för arr de ska få se och lära sig lit om hur barnhemsbarn har det. Artiklarna är hämtade från Novaja Gazeta och översatta av Torsten Nilsson ************************************* Föreningens adress Föreningen Ryska Barnhem c/o Schuisky Olsson Rekrytvägen 1; 192 73 Sollentuna e.post:gosta.olsson@delta.telenordia.se Plusgiro: 401 55 88-9 Medlemsavgift 200kr/ år
Неприбыльная организация Российский детский дом Помогайте нам помогать русским детям! Снова стало многим тяжело жить в России. До обвала рубля в сентябре 1998 года в России так и не была создана сеть социальной защиты по западному образцу. Сейчас цены на одежду и питание снова подскочили, зарплата не выплачивается совсем или с перебоями, пенсии еще и до кризиса были такими низкими, что на них едва ли можно было прожить. Старики бедствуют и часто вынуждены просить милостыню, а дети становятся жертвами, когда семейная экономика терпит крах. Отсутствие социальной защиты делает именно детей наиболее обездоленной частью населения. Будущее любой страны это ее дети. Сейчас многие сотни тысяч мальчиков и девочек живут на улице в крупных российских городах. По официальные данным российских властей таких бездомных зарегистрировано 1 миллион, но по их же собственной оценке это число составляет в действительности скорее всего 9 миллионов. Это дети от 4 лет и старше, но иногда можно наблюдать среди них и двухлетних малышей. Дети оказываюыся на улицах по разным причинам. Убегают из дома от пьющих родителей или от наркоманов или попросту бывают родителями брошены на произвол судьбы, когда квартира пропита, а отец и мать исчезли. Бывает и так, что родители не забирают детей из больницы, и нет никакой возможности их отыскать. Эти брошенные дети спят на вокзалах, в метро и в подъездах. Они вынуждены попрошайничать, воровать или заниматься проституцией, чтобы выжить. Система советских детских домов не была готова к такому потоку бездомных детей, который хлынул на улицы в 1990 годах. Появились альтернативные детские дома, пришлa поддержка из за рубежа, но проблема не решена и помощь по прежнему требуется! Неприбыльная организация Российский детский дом образована в 1990 году после ознакомительной поезди в рамках БРИС/BRIS. Это добровольное объединение, не ставящее своей целью религиозную пропаганду и не связанное ни с какой партией, деятельность которого направлена на оказание помощи российским детям и молодежи.
Деятельность финансируется за счет членских взносов и добровольных пожертвований. Организация рассылает своим членам листок с информацией о проведенных акциях, с письмами из детских домов и т.д. Российский детский дом помогает детским учреждениям, детским больницам, детям инвалидам, матерям одиночкам. Мы принимаем детскую одежду и обувь, предметы гигиены и технические средства помощи инвалидам, игрушки, постельное белье, а также все предметы, которые могут использоваться для развития, досуга и развлечения детей. Наш принцип работать от дверей к дверям без посредников. Ничто из собранного не идет в продажу ни в России, ни в Швеции. Представители Российского детского дома сопровождают грузы и следят за тем, чтобы все попало по назначению. Будучи членом объединения Российский детский дом, Вы делаете важный вклад в гуманитарную помощь! Членский всзнос 200 крон. Конечно, нет причин нам отказываться и от Ваших добровольных пожертвований свыше этих сумм. Номер почтового счета (postgiro) объединения Российский детский дом 401 55 88 9. Вам охотно ответят по телефону на Ваши вопросы члены правления объединения, если Вы захотите побольше узнать о нас! Людмила Шуйский Ольссон, председатель 08 754 04 55