Avalon ett kärleksdrama i fem akter av Christian Lanciai (1996; 2005) Personerna : Merlin Vivianne, översteprästinna Igraine, hennes syster, moder till Morgan le Fay Morgan le Fay Arthur Guinevere av Lyonnesse Marianne, Guineveres tjänarinna Sir Gawaine Sir Kay Sir Tristan Sir Gareth Sir Sagramour Sir Lancelot Sir Aggravaine Sir Pellinore Sir Percival Sir Cedric Mordred, oäkta son till Morgan le Fay Sir Lionel, hennes tjänare andra tjänare och anhängare till henne andra riddare och uppvaktning Handlingen tilldrar sig i England under tidig medeltid. Dramat är en utveckling av det tidigare dramat Camelots fall (1996) Copyright Christian Lanciai 2005 1
Avalon Akt I scen 1. En glänta i skogen. Vivianne Vad är Avalon egentligen, Merlin, du som vet allt? Merlin Ack, fråga mig inte därom, kära Vivianne. Det är en uråldrig tradition. Ingen vet varifrån den kommer. Huvudsaken är att den är mänsklig, och det är tillräckligt för att den som tradition skall förtjäna att vidmakthållas. Jag vill inte belasta dig med den, kära Vivianne, men du är en ansvarskännande kvinna med mycket vett i skallen och har därför goda förutsättningar att förvalta den på rätt sätt. Vivianne Men kan du inte förklara meningen med den för mig? Merlin Vem kan förklara livets mening? Alla kan ifrågasätta livets mening, och därför kan ingen besvara frågan, allra minst jag, ty jag anses vara klokast av alla, emedan jag mest av alla ifrågasätter livets mening. Vivianne Är då själva ifrågasättandet av livets mening en del av Avalons hemlighet? Merlin Kanske det. Det är en intressant fråga. Vivianne Så det är inte bara för att delegera din makt som du ger mig ett sådant ansvar. Merlin Makt har ingenting med Avalon att göra. Avalon står över all jordisk makt och utgör snarare en motpol till den. Vivianne Varför ger mig då översteprästinneskapet över Avalon en sådan makt? Merlin Just för att all makt är maktlös mot Avalons icke-makt. Vivianne Det där förstår jag inte. Merlin Det förstår jag att du inte förstår. Det kan ingen förstå. Vivianne Inte ens du? Merlin Kära Vivianne, i hela mitt långa liv har jag uteslutande ägnat mig åt att försöka förstå livets kvintessens utan att ens ha lyckats förstå dess allra mest grundläggande hemligheter. Vivianne Ändå är du inte dum. Merlin I den mån man inser sina egna begränsningar och att det är mycket som man inte vet och aldrig kan lära sig veta kanske man avlägsnar sig en aning från den absoluta dumheten. Vivianne Och till den höga nivån vill du upphöja mig till något av din jämlike i din vishet fastän jag bara är en dum och fåfäng kvinna. Merlin Ingenting är mera ägnat att väcka respekt hos kvinnan från mannens sida än hennes högre känslighet, som en man aldrig kan nå upp till. Vivianne Inte ens du, den klokaste och kunnigaste av alla? Merlin Jag är bara en man, Vivianne. Jag kan aldrig bli en kvinna. Vivianne Står då kvinnan över mannen? Merlin Lika litet som mannen står över kvinnan. Men de klarar sig inte ensamma. Endast tillsammans är de båda suveräna och jämspelta. En man kan tillgodogöra sig det kvinnliga psykets fördelar genom att gå in i en kvinna, och en kvinna kan tillgodogöra sig mannens kraft genom att ta sig an en man, och tillsammans är de som en gudomlighet, men aldrig ensamma var och en för sig. Vivianne Ändå har du alltid varit ungkarl. Merlin Du anar inte hur jag har älskat kvinnor, Vivianne, fastän jag sällan legat med dem. Kärlek är inte bara sex. Den verkliga kärleken är allt utom sex. Vivianne Jag tror dig. Därför har alltid alla kvinnor kunnat lita på dig. Du förstår dem just för att du alltid älskat dem utan att utnyttja dem. Merlin Jag har försökt göra vad som var rätt i alla lägen. Därför kan jag faktiskt med gott samvete säga att jag aldrig ägnat mig åt missbruk. 2
Vivianne Nej, Merlin, på den punkten kan jag inte tro dig. Ingen man kan leva utan att missbruka sitt liv. Sker det inte sexuellt så sker det politiskt eller intrigmässigt. Jag tror inte att du var oskyldig i hur min syster Igraine blev havande med en son fastän hennes man var död. Merlin Just därför, kära Vivianne, ville jag reservera dig och ditt liv för Avalon, så att du skulle slippa ha något med denna världens problem att göra. Fråga inte hur min skyddsling Arthur kom till. Han måste födas. Det var en nödvändighet. Vi behövde en framtida konung för landets räddning och kontinuitet. Vi kunde inte låta oordningen och barbariet ta över. Vivianne Men Igraine prisgavs. Merlin Naturen krävde det. Ingen kraft kan motstå naturen. Vivianne Kom inte och säg att du inte manipulerar naturen. Merlin Anklagar du mig för att kunna regera naturen, som inte ens kan regera sig själv? Vivianne Jag tror att Avalons hemlighet har med detta att göra. Merlin Det kan du ha rätt i. Avalon är lika intimt förknippad med naturens innersta liv som den där nya religionen som försöker invadera våra öar försöker fjärma människan från naturen. Vivianne Du menar kristendomen. Är den då onaturlig? Merlin Ja, i den mån som den försöker sätta sig och människan över naturen. Det går aldrig. Allt liv för mänskligheten beror av människans ödmjukhet inför naturen. Om hon missbrukar naturen måste människan lida i samma utsträckning som naturen och gå under före henne. Vivianne Så Avalon ställer sig i opposition mot kristendomen? Merlin Nej, men det ställer sig i försvarsposition och äger att försvara naturen mot människans missbruk. Ingenting hotar våra öar, våra folk, naturen och mänskligheten så mycket som människans självförhävelse. Vivianne Som kristendomen bidrar till? Merlin Ja, tyvärr. Därför är det en farlig religion. Vivianne Jag förstår, fader Merlin. Tack för att du orienterar mig. Då vet jag var jag har att stå. Merlin Se det som ett förvaltningsuppdrag, kära Vivianne. Avalon är en hemlighet som människan inte får förlora, ty i den hemligheten ligger roten till allt mänskligt liv. Vivianne Jag ska göra mitt bästa för att förvalta den. Och när tänker du ge Arthur åt världen som dess ende rättmätige konung av Avalon? Merlin Så fort han är mogen. Vivianne Vilken man blir någonsin mogen? Merlin Döm inte andra män efter dina egna bittra erfarenheter av kärleken. Alla män måste inte vara uslingar. Vivianne Förlåt mig. Jag älskade min man, Merlin, och mitt barn med honom blev inget sorgbarn. Jag önskar honom om något all lycka i sitt liv med just kärleken. Merlin Han är ett fagert barn som kan bli ännu fagrare som man. Vivianne En moders högsta välsignelse i livet är att kunna giva vackra barn åt det att kunna berika det och multiplicera det till ännu större skönhet. Merlin Det har du lyckats med som en god moder. Vivianne Men min man dog, och jag har aldrig kunnat se åt en man mer efter honom. Hans våld fyllde mitt liv med avsky för all manlig krigsdårskap för alltid. Merlin Det var inte hans fel att vi blev invaderade av barbarer från öster. Vivianne Men det var hans fel att han krigade mot dem. Merlin Han såg det som sin plikt. Vivianne När skall vi någonsin slippa våldet, Merlin? Merlin Det är kanske just där som Avalon och du har en uppgift i livet. 3
Vivianne Tror du Avalon kan frälsa mänskligheten? Merlin Ja, om Avalon får leva och dess hemlighet bevaras. Vivianne Kommer jag någonsin att få veta hemligheten? Merlin Det får framtiden utvisa. Huvudsaken är att Avalons hemlighet förs vidare och får leva. Den som är värdig den får veta den, och därför är det viktigt att den hålls tillgänglig. Vivianne Här kommer nu Igraine. Merlin Välkommen, ljuva Igraine. Igraine (kommer in) Merlin och Vivianne, har ni kokat ihop någonting nu igen? Vivianne Merlin har bara gjort mig till Avalons översteprästinna. Igraine Och du har accepterat det? Vivianne Varför skulle jag inte acceptera ett hedersuppdrag som Merlin ger mig? Igraine Är det för att bekämpa kristendomen, Merlin? Merlin Nej, ljuva Igraine, det är för att bevara och rädda livet. Igraine Som alla manliga manipulatorer klär du dina politiska intriger i vackra ord för att komma undan med dem. Merlin Var inte bitter, Igraine. Vi försöker alla bara göra vårt bästa. Igraine Jag bad inte om min mans död. Merlin Ödet ingriper utan att någon ber om det och på ett sådant sätt att aldrig någon ens skulle ha drömt om det. Det är ödets lag. Igraine Jag kommer aldrig att tro, Merlin, att du var helt oskyldig till min mans död och till att hans mördare fick våldta mig. Merlin Även kärleken följer sina helt egna lagar, ljuva Igraine. Uther Pendragon älskade dig. Igraine Jag älskade min make. Vivianne Vad som har skett har skett, Igraine, och ingen kan ändra på det nu. Och du fick ju dock en son fastän du förlorat din man. Igraine En son som togs ifrån mig av Merlin här. Merlin Igraine, han är Englands blivande konung. Endast han kan rädda England, om det alls kan räddas. Därför måste han till varje pris skyddas och hans uppväxt hållas hemlig tills han blir mogen. Annars skulle han alltför snart troligen bli mördad utan att han ens skulle kunna försvara sig mot det rådande barbariet. Vivianne Merlin vet vad han gör, Igraine. Igraine Och du går i hans ledband. Vivianne Min syster, vi har ett ansvar. Jag har tagit det på mig. Igraine Och jag har berövats det ansvar jag hade med våld. Vivianne Måste det göra oss till fiender? Merlin Systrar, jag ber er att inte träta. Låt Igraine bli kristen om hon vill, Vivianne, och jag ber dig, Igraine, att tolerera Viviannes egenskap av Avalons översteprästinna. Igraine Vi kommer aldrig att skada varandra, Vivianne, men vi kommer heller aldrig att komma överens. Vivianne Vi är systrar, Igraine. Vi kommer aldrig ifrån varandra, och hur litet vi än vill det kommer vi alltid att höra samman. Igraine Det är bäst att jag går. Vivianne Ja, gå och stäng in dig i ditt kloster, Igraine. Merlin Förolämpa henne inte, Vivianne. Igraine Det gör inget. Jag tål förolämpningar bättre som kristen än vad hon gör det som hedendomens försvarare. (går) Vivianne Hon är uppretad. Merlin Men hon är den bästa av er. Vivianne Hon kommer aldrig att omfatta Avalon. Merlin Desto viktigare att du då slår vakt om det. 4
Vivianne Du kan alltid lita på mig, Merlin, men jag fruktar att vi aldrig kommer att kunna lita på någon kristen. Merlin Vi klarar oss utan de kristna, Vivianne. Vi behöver inte lita på dem. Vivianne Jag hoppas du har rätt. Men de är maktlystna. Däri ligger faran med dem. Och den dagen de får makten över oss är det slut med Avalon. Merlin Det är just sådant som Avalon står över, Vivianne. Det är därför jag har gett det åt dig. Vivianne Jag fruktar, Merlin, att mitt förvaltarskap mest bara kommer att bestå av prövningar. Merlin Livet består mest bara av prövningar, men det är genom dem som det överlever. Vivianne Vi ska överleva, Merlin, vad det än kostar, och även fast Avalons hemlighet skulle begravas levande av kristendomens ignorans. Merlin Så ska det låta, Vivianne. Jag tror nog jag utvalt rätt översteprästinna. (tar henne om axlarna, och de går ut tillsammans) Scen 2. Morgan Nej, mamma, jag vill inte. Igraine Jag vet att du inte vill, min älskade, och jag vill det inte heller, men de som är mäktigare än vi vill det. Morgan Hur kan du då utlämna mig åt dem? Igraine Vi är bara kvinnor, Morgan. Vi har ingen talan och ingen rätt att göra motstånd mot männens beslut. Dessutom menar också din moster Vivianne att de har rätt, och hon är vår översteprästinna. Morgan Har vi då ingen frihet bara för att vi är kvinnor? Igraine Vi är födda utan frihet för att vi är kvinnor och kan bara nå någon form av frihet genom kompromisser med ofriheten. Mitt hjärta, (omfamnar henne) jag tror att den enda vägen till någon frihet för dig är genom att lyda Vivianne. Morgan Vivianne är trollkarlen Merlins slav, och jag vill inte bli deras slav. Igraine Merlin är den klokaste druiden vi har i riket. Han har aldrig gjort något misstag. Det erkänner också Vivianne. Morgan Jag är rädd för dem, mamma. Igraine Vi har allt skäl att vara rädda för alla makter och krafter, mitt hjärta, men just Merlin och Vivianne hör ändå till de tryggaste. Morgan Du har redan fått avstå från Arthur åt Merlin. Ingen vet vad de gör med honom. Vad kommer de då att göra med mig? Igraine Vi måste lita på dem, mitt hjärta. Vi har inget val. Här kommer Vivianne. Vivianne (gör entré) Hur är det med henne? Igraine Hon är inte villig, Vivianne. Vivianne Det är bra att hon är envis. Ingen egenskap är värdefullare för vad hon är ämnad åt. Igraine Hon är så ung och oerfaren. Hon är bara rädd för allt. Vivianne Alla är rädda för mörkret tills de fattar att det bara är kamouflage för ljuset. Hon måste lära sig genomskåda livet, Igraine, och det kan hon lära sig bäst och snabbast genom oss. Igraine Ni får inte skada henne. Vivianne Alla kvinnor blir skadade av livet. Min egen son togs ifrån mig för att uppfostras i Frankrike. Det är vårt öde att bli skadade, Igraine, på det att vi må lära oss uthärda värre skador. Morgan stannar ju åtminstone här på vår ö. Morgan Vad tänker ni göra med mig? 5
Vivianne (tar hand om henne) Vi tänker utbilda dig, Morgan. Du är ämnad för höga ting då du så tidigt visat dig ha förmågan att se vad andra inte kan se. Vi tänker bara ta hand om dig och hjälpa dig framåt, så att din förmåga aldrig skall kunna missbrukas. Morgan Hur skulle den kunna missbrukas? Vivianne All exceptionell förmåga innebär makt, och all makt kan missbrukas. Endast vi inom Avalons orden står över allt maktmissbruk och motverkar den. Det är meningen att du skall bli en av oss. Morgan Är det inte bara för att rädda mig från att bli kristen? Vivianne Din mor har kompromissat med kristendomen, och därför är det viktigt att du kommer bort från henne. Det har hon själv insett. Morgan Vad är det då för fel på kristendomen? Vivianne Det kommer du att få inse hos oss. Igraine Ta henne nu, Vivianne, och gå bort med henne. Gör inte min skilsmässa från henne svårare. Morgan Skall jag då bli prästinna som du, moster Vivianne? Vivianne Det är meningen, lilla Morgan, att du ska bli ännu mer än så. När jag en dag är borta skall du bli vår översteprästinna. Så har Merlin bestämt. Morgan Varför bestämmer han över min moder? Igraine Min dotter, en dag skall du få veta det. Det bara är så. Även din bror Arthur skall en dag få veta vem han är son till. Ta henne, Vivianne. Förkorta plågorna för mig. Vivianne Du är alltid välkommen tillbaka till oss, Igraine. Även du kommer en dag att förstå kristendomens begränsningar och inneboende falskhet. Igraine Låt oss inte börja med det nu igen. Vi är varandras motsatser, Vivianne, i det att du tagit det på dig att försvara vår gamla naturreligion mot alla nymodigheter, medan jag tagit det på mig att försöka göra kristendomens intrång i vår värld så skonsam mot den som möjligt. Vivianne Du var alltid den enda diplomaten av oss, Igraine. Igraine Och du var alltid utan kompromisser. Morgan När får jag se dig igen, mor? Igraine När Gud vill, min dotter. Och det är säkert att han vill det. Morgan Och om Merlin inte vill det? Igraine Merlin har ingenting emot mig, och även han är underställd försynens goda vilja. (Vivianne börjar avlägsna sig med Morgan.) Morgan Mor, jag skall alltid längta hem till dig! Igraine Och du skall alltid vara välkommen tillbaka. Vivianne Gå nu till ditt kloster, Igraine. Vi går bort från det. Igraine Vivianne, var inte för hård mot Morgan i hennes uppfostran. Vivianne Jag blir inte hårdare än nödvändigt, och det är inte hårdare än ödet och själva livet. Igraine Det kan vara hårdast av allt. Låt henne inte fara illa. Vivianne Vi hade aldrig valt ut henne om hon inte haft klara förutsättningar att tåla vad som helst, syster Igraine. (går med Morgan) Igraine Ack, vad skall det bli av oss i dessa slitningarnas onda tider? Alla krafter sliter oss åt olika håll, medan endast jag valt att försöka försona dem, men ack, jag är ensammast av alla. (sjunker ner i resignation och sorg) Vivianne Du har ingenting att frukta, mitt barn. Allt kommer att ordna sig till det bästa. Morgan Hur vet du det, moster Vivianne? Vet du då precis vad du gör? Vivianne Vi vet vad vi gör, mitt barn, och det är för allas och vårt lands bästa. Morgan Och vad är det då ni skall göra? 6
Vivianne Du skall bli initierad. Sedan skall en bana vara inslagen som aldrig mer skall kunna brytas. Morgan Du får det att låta så enkelt. Vivianne Det gäller att göra det så enkelt som möjligt. (De kommer fram till Merlin, som står och väntar.) Morgan Fader Merlin! Är det ni som skall ta hand om mig? Merlin Nej, min dotter, all din skolning kommer att ledas av Vivianne och andra kvinnor. Vivianne Merlin skall bara förklara situationen för dig. Morgan Är det min initiering? Vivianne Förhoppningsvis så behövs det inte mer. Morgan Tala, fader Merlin. Vad har ni att säga mig? Merlin Alltför mycket, min dotter. Jag beklagar att jag inte kan ta hand om dig som jag uppfostrat din bror Arthur, som skall bli landets konung, men du skall inte bli dess drottning utan bara en skuggornas drottning i bakgrunden, som en försäkring mot vad som eventuellt kan drabba din broder. Morgan Vad kan hända min broder? Merlin Något kan gå fel. Det vet man aldrig. Jag har uppfostrat honom som min son fastän han inte är det, medan jag tyvärr inte får uppfostra min dotter, fastän hon är det. Morgan (tagen) Är ni min riktiga fader? Merlin Ja, min dotter. Kom i mina armar. Jag kan inte dölja det längre. Morgan (skyndar i hans famn) Jag har alltid anat det. Merlin Du var alltid alltför lik mig. Morgan Varför gav du dig aldrig till känna? Merlin Jag ville inte kompromettera din mor. Det var viktigt att hon hölls absolut skadeslös, om hon skulle kunna ge liv åt Britanniens konung. Hennes mans auktoritet fick aldrig ifrågasättas. Morgan Han var alltid som en främling för mig. Han var grov och brutal och misshandlade min moder, och han kändes aldrig vid mig. Merlin Han var en ärlig och duktig soldat som gjorde ett gott jobb i försvaret mot saxarnas plundringståg. Han slog dem alltid tillbaka och befäste vår del av ön. De kommer aldrig hit. Han gjorde sitt jobb, och jag var honom tacksam där för. Men han visste att han aldrig kunde befrukta din moder. Morgan Menar du att du fick bli min far med hans godkännande? Merlin Han bad mig om det. Igraine älskade mig. På den tiden var jag i min bästa ålder och oemotståndlig med min skönhet och auktoritet. Ja, Morgan, även jag har varit ung en gång i tiden, om det dock var mycket länge sedan. Morgan Jag kan tänka mig det, far. Mor älskade dig alltid och var som vax i din närhet. Hon dyrkade dig och lärde mig att hålla lika mycket av dig som hon alltid höll mig på avstånd från hennes grove man. Merlin Din moder var den bästa moder några barn kan ha, och hon gav liv åt vårt örikes två mest begåvade och vackra barn, som har unika förutsättningar att kunna göra England till en föregångsnation för hela världen, Arthur som den bästa av alla kungar och du som den idealiska förvaltaren av den vettigaste av alla religioner. Morgan Vivianne sade mig redan att jag var utsedd till översteprästinna efter henne. Merlin Det är vår önskan, Morgan. Du kan leda både landet och Arthur rätt. Morgan Men Vivianne hatar kristendomen. Merlin Det är just i kristendomen och dess intåg och inflytande som den största framtida faran ligger, ty de kristna är farligt maktlystna. De vill införa sin religion med våld och utplåna alla spår av alla tidigare religioner, fastän de är mycket äldre än kristendomen och mycket vettigare. Men vår väg ut ur det dilemmat har visats oss av din moder. Vi måste följa kompromissernas väg och acceptera kristendomen 7
även om den inte accepterar oss. Därför blir det Arthurs uppgift som konung att äkta en kristen drottning, så att vår uråldriga naturreligion kan förenas och omsmälta den kristna religionen till något vettigare än vad den är. Morgan Tror ni verkligen det är möjligt? Vivianne Ingenting är omöjligt. Merlin Det är bara att låta det omöjliga bli möjligt genom att släppa fram det, så blir det möjligt, som jag ämnar släppa fram Arthur till tronen och dig till Avalons övertron. Morgan För dig är ingenting omöjligt, far. Merlin Jag är medveten om detta, min dotter, tack vare att jag har en sådan dotter som dig. Riket behöver en son för att kunna bygga en framtid och bestående stabilitet, men mänskligheten behöver döttrar, då endast döttrar kan bli mödrar åt nationens söner. Du blir nationens moder. Morgan Det innebär väl då ett bestående samarbete mellan mig och Arthur? Vivianne Naturligtvis. Ni måste bara båda två bli etablerade först. Sedan kan vi börja arbeta. Morgan Vet Arthur om hur min bana har utstakats? Merlin Han vet att han får träffa dig igen när han blir konung. Men då måste du redan vara färdigt utbildad månprästinna. Morgan (sträcker fram händerna i underdånighet) Gör vad ni vill med mig. Jag förstår nu att vad ni bestämt åt mig och landet är det rätta. Och jag är säker på att Arthur precis som jag kommer att göra det bästa vi kan av saken. Vivianne Vi hoppades just på sådana ord från dig, min flicka. Merlin Jag trodde inte mindre om dig, min dotter, än att du genast skulle förstå vad det handlade om. Välkommen till ditt värv. Fastän vi blott sällan kommer att träffas kommer vi alltid att stå i kontakt med varandra. Hon är din nu, Vivianne. Ta väl hand om henne. Vivianne Din utbildning blir lång och svår, som den måste bli för en kvinna som det ställs höga krav på. Men du kommer aldrig att utsättas för något som du inte klarar av. Betänk, att din främsta uppgift rör den kvinnliga delen av livet, främst mödraskap och fortplantning. Det är sådana mysterier du kommer att bli mycket djupt initierad i. Morgan Får jag bli mor själv? Vivianne Naturligtvis, men inte med vem som helst. Morgan Får jag välja min man själv? Vivianne (och Merlin ser på varandra) Det beror på. Morgan På vad då? Vivianne Din första man skall helst vara helt okänd för dig liksom du för honom. Men om det blir ett barn genom din första förening med en man får du sedan välja precis vem du vill. Sådana är bestämmelserna för en blivande översteprästinna för vår religion. Morgan Och om det inte blir ett barn? Vivianne Då är bestämmelserna att du därefter alltid skall förbli jungfru. Morgan Då väljer jag hellre det första. Merlin Viljan bestämmer tyvärr inte alltid över ödet, men jag hoppas det blir som du vill. Morgan Jag förstår nu, käre far, som jag äntligen återfunnit och som jag aldrig mer kan förlora, och min kära moster, att ni verkligen vill mig väl lika mycket som ni noggrant funderat ut hela landets väl. Och det skall bli mig en glädje och ära för resten av livet att få följa er vilja. Vivianne Det gläder oss, mitt hjärta. Allt vad vi hoppades på var ditt samarbete, och om vi bara har det kan vad som helst lyckas för oss, för dig och för England. Morgan Min enda önskan är att ni båda skall förbli i livet så länge som möjligt. 8
Merlin Det tänker vi förbli så länge vi kan, men ej ens över det kan vi själva råda. Morgan Led mig, Vivianne, in i ditt rike av mysterier och kvinnlig förkovran till hela landets fromma, så att jag rätt kan förvalta mitt övermoderskap för hela folket. Vivianne Kom, min dotter. Jag har mycket att lära dig på vägen. Merlin Ta väl hand om henne, Vivianne. Du har vårt lands viktigaste själ att vårda och vägleda. Vivianne Arthur är lika viktig, Merlin, och honom kan bara du leda. Merlin De är båda lika viktiga för oss alla. Vivianne Det gäller för oss att göra vårt bästa, så att de sedan kan göra sitt bästa. Morgan Kom nu, moster, så att vi kommer i gång nån gång. Vivianne Det är bra, min dotter. Otålighet och envishet är tillsammans okuvligheten själv. Merlin Gå nu, kära damer, till ert värv, så jag får gå till mitt. Morgan Hälsa Arthur, far. Merlin Han kommer att hälsa tillbaka till sin älskade syster. Morgan Farväl. Merlin Farväl, mitt barn. (Vivianne och Morgan går.) Vi har gjort allt för att alla tänkbara faror i framtiden skall kunna undvikas, men ändå vet jag att det lurar värre faror som är helt omöjliga att förutse. Måtte Morgan och Arthur kunna stå emot dem när den tiden kommer, ty den dröm vi gjort möjlig för vårt rike och framtiden är för underbar för att någonsin få tillåtas gå i kras. Vi dödliga kan aldrig göra mer än vårt bästa, men mer behövs alltid, och där kommer religionen in i bilden, en religion som just därför måste hållas absolut fri från missbruk. Endast Morgans förvaltarskap av vår gamla naturreligions fullständiga tolerans kan öppna dörren för den möjligheten. Måtte hon bara klara de livets prövningar som alla kvinnor måste genomgå till obotlig skada för dem själva. (går) Scen 3. Vivianne (officierar som översteprästinna med utbredda armar) Träd fram, ni alla väsen som befrämjar livet! Detta är er högtid ägnad helt åt er och allt i livet som befrämjar livet! Det är ljusets återvändande i triumf vi firar efter vinterns mörka dvalas mardrömstid, då livet svälter i sin saknad av sitt eget liv; men livets ljus och ljusets liv försvinner ej och dör ej utom för att återvända i triumf! (vänder sig till Morgan) Och, min dotter, det är även ditt livs högtidsstund, då du skall initieras i det fulla livets kraft, vars djupaste mysterium och hemlighet går under namnet kärlek. Detta är en kärleksfest, och du, i egenskap av landets högst välborna dotter, skall få privilegiet att först få välja vilken kavaljer du vill upptäcka kärleken tillsammans med. Men reglerna är strikta. Du får endast välja en, och han allenast får du älska med tills ljuset återvänder. Du får aldrig veta vem han är, och han får aldrig veta vem du är, ty älskogsfesten ger all kärlek fritt fram under lösa tyglar endast under anonymitet: du liksom han och alla andra älskande i denna natt skall vara oigenkännligen maskerade. Så kom nu, mina döttrar, alla fagra jungfrur som står bävande inför er framtids öppnande av porten till den hemlighet som livets kärlek är, och välj er den ni önskar dela natten och er första kärlek med, i rang och ordning. Morgan, du är ädlast av vårt rikes alla mogna jungfrur. Välj en säker man som du vill ha. (Jungfrurna träder fram i ett led iförda masker som gör dem oigenkännliga, medan ett annat led av lika maskerade unga män kommer in från andra hållet.) Morgan Vivianne, säg, varför är det vi och inte männen som får välja? Mannen är ju starkare som part och väljer egenmäktigt själv vad kvinnorna än tycker. 9
Vivianne Just denna natten är ett undantag, ty denna natten triumferar livet, det är moderlivets högtid, och då får för en gångs skull vi kvinnor ta initiativet. Det är mest just för att öppna moderlivet hos var orörd jungfrudom, så att var jungfru skall få livets chans. Morgan (väljer ut en välskapt ung man med röd ansiktsmask av tyg knuten över överdelen av ansiktet) Jag väljer dig, ty du har valt den intensivaste av färger som är livets egen glödande passions och kärleks vrede, som går rakt på sak. Mannen Jag skulle själv ha valt dig, ljuva svartklädda madonna med det underbaraste utslagna mörka hår som jag har sett. Din svarta ansiktsmask kan ej begrava ljuset som likt stjärnor strålar ut ur dina svarta ögons diamanters blixtar. Jag tror inte kärleken kan misslyckas med oss. Morgan Det låter lovande. Kom, låt oss dra oss undan mängden och i enskildhet utförligen utforska festens symbolik och innebörd. Mannen Jag tillhör dig för denna natt, min okända gudinna. Morgan Var då för mig en naturlig kärleksgud, som jag kan dyrka hängivet för evigt, om det kunde vara möjligt. Mannen Allt är möjligt på en kärleksnatt som denna. (De fattar varandras händer och går avsides, där de ger varandra en första längre kyss.) Vivianne Nu är det er tur, var och en i tur och ordning, kära jungfrur. Välj den ungersven ni önskar, och han tillhör er i gränslös kärlek fram till dess att dagen gryr. Då måste ni för alltid separera på det att ni ej må lära känna vem ni älskat, ty det enda viktiga är att ni öppnar er för kärleken och lär er känna den. (De andra jungfrurna väljer sina partner i tur och ordning och försvinner med dem.) Vivianne (officierar igen med utbredda välsignande armar) Låt detta bli en lycklig älskogsnatt av obegränsad kärleks alla möjligheter, på det att den goda kärleken må triumfera med sitt liv som universums högsta makt, som ingen världslig makt har rätt och ej ens möjlighet att övervinna. (Natten fylls av kärlek med relevanta ljusspel (typ facklor) och ljud (typ orgier och orgasmer) medan älskande par springer omkring i sina fantastiska kläder och masker och utslagna hår som i en häxsabbat men av positivt och uppbyggligt slag.) Merlin Vem gav du åt Morgan? Vivianne Hon valde själv. Merlin Vem valde hon? Vivianne Det vet du själv, Merlin, att det kan ingen veta. Hon valde på instinkt och fann den rätte genast. Merlin Och hon var säkert jungfru och oerfaren? Vivianne Det vet du, Merlin, att endast jungfrur åtnjuter denna festnatts privilegium. Merlin Men om hon valde utan att tveka tyder det nästan på att hon redan kände kärleken. Vivianne Du oroar dig i onödan för henne. Hon kan ta vara på sig själv. Merlin Med en sådan beredvillighet inför kärleken är risken att hon genast blir havande. Vivianne Den risken är hon inte ensam om. Har du något emot det? Merlin Det har jag ingen rätt att ha, men jag fruktar att kärleken skulle kunna bli en konkurrerande kraft om hennes själ medan hennes framtida ämbete kommer att kräva allt av henne. Vivianne Den risken måste vi ta, Merlin. Merlin Ja, det är väl så. Vivianne Ingen kvinna kan klara sig ifrån kärlekens risker, medan ni män alltid klarar er ifrån det, då ni lätt kan lämna kärleken bakom er, medan vi kvinnor endast lever för kärleken. Merlin Även jag har älskat, Vivianne. 10
Vivianne Ja, Merlin, men det var länge sen och bara min syster. Merlin Du älskades av bättre män än jag. Vivianne Det kan man diskutera. Jag hade hellre haft en dotter som Morgan alltid i min närhet än en son som jag aldrig får se. Merlin Men den sonen står endast Arthur efter i skönhet och kraft om ens han. Vivianne Vad hjälper det när jag aldrig får se honom? (De går vidare.) Morgan Aldrig trodde jag att kärleken kunde vara så ljuv och att det kunde finnas en så god älskare. Mannen Min älskade, vi får aldrig skiljas. Morgan Vi får bara leva denna natt. Mannen Vem kan stifta så omänskliga lagar? Morgan De styrande. Mannen Och vilka är de? Morgan De som har makten över oss undersåtar. Mannen Jag trodde det rådde fullständig anarki i detta land. Morgan Det är därför vi kan älska. Mannen Låt då anarkin regera i all evighet, så att vi aldrig måste upphöra med denna absoluta kärlek. Morgan Min älskade, den är så absolut just för att den med nödvändighet är så kort. Mannen Vem sätter sig så till doms över kärlekens absoluta rätt till oändlig frihet? Vem kan vara så fåfäng? Morgan Översteprästinnan, som härskar över mig och bestämmer över mitt öde. Mannen Den onda Vivianne? Morgan Hon är inte ond. Men som alla människor har hon sina begränsningar och gör dock med dem så gott hon kan. Mannen Min ljuva flicka, jag tänker aldrig älska någon annan än dig. Morgan Jag har aldrig haft någon före dig. Du fick min jungfrudom för att behålla den med min kärlek och utan konkurrens för alltid. Mannen Det samma gäller dig, och mannens svendom gäller lika högt som jungfrudomens oskuld. Morgan Det säger du nu. Men vad säger du när du blir gift med en annan? Mannen Det blir jag aldrig, om jag får råda. Morgan I vår tid råder ingen över sitt eget liv. Mannen Jag ämnar aldrig släppa dig. Morgan Min älskade, det finns ett enda sätt för mig att alltid få behålla dig, och det är att alltid endast älska dig, vem än jag må i älskog famna senare. Mannen I allt vad du säger visar du dig vara så mycket mognare och äldre än jag själv. Och det endast befäster min trohet till dig. Jag vill gärna bli beroende av dig för evigt. Morgan Det fruktar jag att du redan är. Mannen Vi har så övertydligt funnit varandra. Hur kan då någon stå oss hindrande i vägen? Morgan Du känner denna festens lagar. Den är blott för jungfrur till att bli befruktade och initierade i kärlekens innersta hemligheter, som måste förbli hemliga. Därför är anonymiteten helig för alla älskande i denna natt. Mannen Av goda skäl och blott i uppbyggligt syfte vill jag bryta denna lag. Morgan Men den är helig. Det får du inte. Mannen Jag behöver inte veta vem du är. Men jag vill se dig. Morgan Du frestar mig. Jag önskar även se vem jag har älskat, även om jag ej får känna honom. Mannen Skall vi bryta lagen och våga avta våra masker? Morgan Det är ett brott mot mångudinnans kärlekslag. Mannen Jag vågar ta den risken. Vågar du? 11
Morgan Jag tror vi båda vågar. Vi får icke träffas mera, vi får icke hålla fast vid vår kontakt, men ingen ser om vi får se varandra. Mannen Jag vill kunna känna igen dig om jag skulle få se dig igen. Morgan Det samma gäller för mig, min älskade. Jag vill aldrig mera leva utan din levande bild framför mig, om jag så blott får ha den för mig själv i mina tankar. Mannen Så låt oss demaskera oss. (Han tar av hennes mask, och hon avlägsnar sin älskares.) Mannen Så ser du alltså ut. Nog visste jag att du blott kunde vara vacker, men aldrig anade jag att din skönhet skulle vara så personlig. Morgan Min älskade, du är långt skönare än vad jag kunde föreställa mig. Mannen Så känner vi då varandra. Må vi aldrig släppa varandra ur sikte. Morgan Jag känner nästan redan barnet du har givit mig. Mannen Jag tvivlar ej därpå. Morgan Min älskade, vi hinner ett varv till förrän vår sol går upp för vår framtid. Mannen Vi skall alltid dela den, tillsammans eller separerade, ty våra själar kan ingen skilja åt. Morgan Det känns som om jag alltid känt dig. Mannen Det samma känner jag för dig. Morgan Låt oss inte forska mera i vilka vi är. Vi kan ju få veta för mycket. Låt oss helga kärleksnattens rätt till absolut anonymitet. Mannen Jag lyder dig, min älskade. Morgan Sätt åter masken på dig. Vi har sett varandra och kan nu behålla varandra för alltid. När du åter ser mig skall mitt tecken på min trohet till dig vara att jag alltid skall förbli klädd lika svart. Mannen Min svarta brud, ditt ljus kan aldrig överträffas ens av den mest blonda rena brud i vitt. Låt mig blott få dröja än ett ögonblick vid ljuset av din sanning, så att det må brinna i all evighet för mig längst in i djupet av min själ och närmast hjärtat. Morgan Jag vill även pränta in din bild för evigt, men det kan bli farligt med en sådan frestelse vi kan då bli fixerade vid verkligheten, så att vi kan glömma att vi måste avstå från den. Vi kan frestas till att vägra uppgiva varandra. (ger honom masken tillbaka) Arthur Aldrig att vi kunde göra det ändå. Vår sanning är av sådant slag, att aldrig ens en livstid kan maskera den. Dess tidlöshet är evighetens egen demaskering. Morgan Låt oss älska ännu medan natten varar, ty när solen kommer måste vi se verkligheten om vi vill det eller icke och hur litet vi än vill det. Vi får trösta oss med att den blott är temporär. Sätt åter på dig masken, så att ingen anar att vi brutit alla regler. Mannen Även du bör för ditt skydd för mundanismens fåfänga förbli maskerad. Var min svarta brud för evigt. (Sätter på henne masken och kysser henne. De sjunker tillbaka.) Vivianne (framträder) Så nalkas slutet på vår underbara kärleksnatt, en natt av fröjder i naturens frihet utan slut, där många jungfrur blivit tagna in i livet och för livet in i kärleksfröjd på livstid. Det finns ej något sannare och friare och mer gudomligt än en kvinnas sanna kärlek. Så blir hon en moder åt en framtid, som för evigt fortsätter att föda livet och förkovras. Merlin Jag har hört endast glada skratt och lyckotoner denna natt. Vivianne Det har varit en sann kärleksnatt för alla väsen, och allt liv och alla i naturen har mått väl därav. Merlin Hur gick det för min dotter? Vivianne Det får vi väl veta när hon återkommer någon gång till rätta. (Morgan kommer.) Merlin Min dotter, vi stod just och pratade om dig. Har du lyckats finna någon värdig älskare? 12
Morgan Jag fann den enda rätta för mitt liv, och honom ämnar jag behålla resten av mitt liv. Vivianne Men du har ej lärt känna honom. Denna kärleksnatt är blott för kärleken och ej för bindandet av några fjättrar. Morgan Moster, jag vet redan säkert att jag bär hans barn. Ej någon eller något kan ta honom eller barnet från mig. Han är min för evigt. Merlin (oroad, för sig själv) Kärleken har gjort henne fanatisk. Vivianne Det kan ingen veta ännu, älskade mitt barn. Om du har blivit havande så vet vi det med tiden, och när vi vet det, om vi får veta det, har då för länge sedan barnets far försvunnit utom synhåll. Morgan Aldrig för min andes blick och för dess trohet starkare än några lagens fjättrars band. Vivianne (till Merlin) Hon tycks ha bestämt sig. Merlin Jag undrar vem han var. Har du någon aning? Vivianne Ingen kan få veta det. Det vet du. Det är denna nattens lag. Men risken är att hon har lagt honom på minnet för att när det passar igenkänna honom. Merlin Han tycks då åtminstone ha varit värdig henne. Vivianne Det verkar så. Morgan Jag tackar er för denna kärleksnatt av hjärtat. Jag skall aldrig glömma den och alltid odla den i hjärtat och dess enda kärlek hela livet. Den har gjort mig lycklig, och den skall förbli den enda lyckan i mitt liv. Jag tackar er och ber att nu få gå till vila. (omfamnar och kysser Merlin, bugar sig för Vivianne och går) Vivianne Hon blir den ypperligaste tänkbara översteprästinna med tiden. Merlin Ja, om inte kärleken kommer emellan. Vivianne Tvärtom. Den skall bära henne. Merlin Jag är rädd att den nu redan burit henne alltför högt. Vivianne En typisk manlig skrupel. Kärleken kan aldrig nå för högt. Merlin En typisk kvinnlig pretention. Vi män är mer försiktiga och vaksamma. Vivianne För ni är rädda mest av allt för kärleken. Merlin Jag kallar det försiktighet och aktsamhet. Vi önskar upprätthålla livet, ej förbruka det. Vivianne Det är tack vare sådana som du, min gode Merlin, som livet upprätthålls och alltid överlever. Merlin Det går inte utan kvinnors bidragande hjälp, men de behöver styras. Vivianne Styr oss om du kan. Det kan ni aldrig, men vi älskar er ändå om ej för annat så för ert välvilliga försök. Merlin Vi gör så gott vi kan. Se, ljuset börjar tillta och avlösa natten. Det är dags för denna kärleksnatt att nå ett slut. Vivianne Och en ny början, liksom dagens ljus. Merlin Allt är blott pånyttfödelse i evighet. Vivianne Och det är livet. (De går fromt ut tillsammans med armarna om varandra som gamla vänner.) Scen 4. Arthur Så är jag då konung, och riket är räddat, och allt är jag skyldig min fader och lärare Merlin, som med en försynthet och klokhet och framsynthet helt utan motstycke fört oss därhän fram till detta, en möjlighet för alla tider att skapa en sann idealstat. Dock saknas ej moln på min himmel. Det råder en hård konkurrens och latent farlig fiendskap mellan druiderna, de gammaltroendes religion och den nya framfusiga läran från Rom, som med hänsynslöshet tar sig ton genom pretentioner. Men här kommer min lärare nu. 13
Merlin Jag åhörde ditt tal när jag kom, och jag delar din oro, kung Arthur. Arthur Min lärare, vi är totalt överens när det gäller vår vilja att jämka de två med varandra och tvinga dem leva tillsammans i samvetsfrihet utan några konflikter. Men mina dådkraftiga riddare har en benägenhet att ta parti, och de tvekar ej att provocera varandra. Merlin Men de bästa av dem står över allt sådant, främst Lancelot men även riddar Gawaine. Och så länge de vägrar ta ställning för ensidighet har du inget att frukta. Arthur Gawaine har tendenser åt det gammaltroende hållet, och Lancelot är ju uppfostrad till kristen. Merlin Men de har ej tagit parti och tar avstånd från dogmerna. De tolererar varandra och föregår med gott exempel för alla de andra med sin tolerans och sin öppenhet. Arthur Därför är de mina främsta och ädlaste riddare. Merlin Men, Arthur, själv är du uppfostrad av mig i den gamla heliga tron på allt liv i naturen som höjden av helighet och är ej kristen. På den grund betraktar dig den nya lärans drabanter som hedning och vägrar de ta dig på allvar. Arthur Vad tänker du göra åt det? Merlin Du har allt men är ensam. Det borde bli dags för dig att börja tänka på framtiden och dina ättlingar. Arthur Vem skall jag gifta mig med? Merlin Det står dig fritt att välja. Finns det ingen som du har kär? Arthur Jo, det gör det. Merlin Vem är det? Arthur Jag vet inte. Merlin Hur kan du älska en kvinna som du icke vet vem det är? Arthur Jag blev utvald av henne på kärleksfestnatten, och den natten glömmer jag aldrig och ej heller henne. Hon fick samma känslor för mig, och vi utbytte uppriktig trohet för livet. Men hon var maskerad, det var även jag, så var lagen för den fria kärleken, och därför kunde vi ej återfinna varandra. Merlin I sådana fall brukar älskande bryta mot reglerna och demaskera varandra. Arthur Jag tror nog att jag skulle känna igen henne om jag fick se henne åter. Merlin Du är nu vårt rikes mest kända figur. Har hon själv icke uppsökt dig? Arthur Nej. Merlin Då är risken förstås att hon glömt dig. Arthur Jag tror inte det. Men hon har kanske svåra förhållanden och lever avlägset det kan ha uppstått rent praktiska hinder. Merlin Den vackraste kvinnan på öarna anser man allmänt att är Guinevere av Lyonnesse. Arthur Jag har sett henne. Ja, hon är vacker. Och blond är hon dessutom med blåa ögon. Men hon är en högdragen kristen som icke har något till övers för vår religion. Merlin Men hon är den främsta och skönaste jungfrun bland alla de kristna. Om du valde henne till drottning så skulle du få alla kristna till vänner, och det skulle omedelbart innebära en fredlig förening i endräkt av alla de kristna och alla av den gamla läran. Du skulle förbli deras ledare, samtidigt som de fromt skulle omfatta din drottning med kärlek. Därmed skulle freden emellan de båda partierna säkras för hela din långa regering. Arthur Där sade du något. Merlin Är du kanske villig? Arthur Är Guinevere villig? Merlin Det är lätt att fråga den fagra. Arthur Kan hon komma hit, eller måste jag resa på friarstråt? 14
Merlin Du måste ej något. Hon är redan här. (klappar i händerna. Den vackra Guinevere, en strålande skönhet på höjden av sin ungdoms blomstring eskorteras in.) Arthur (betagen) Hon är vackrare än vad jag minns henne. Merlin Ja, hon har mognat med åren. Arthur (reser sig) Min ljuvaste jungfru, ni kommer hit till mig just som på beställning. Var det kanske meningen? Guinevere Ädle kung Arthur, jag råkade komma förbi. Men jag vet vad ni vill. Arthur Har då Merlin förvarnat er om mina avsikter? Guinevere Ja, sedan åratal. Jag praktiskt taget uppfostrades till att bli drottning åt er. Arthur Varför har du ej nämnt dina planer för mig, Merlin, tidigare? Merlin Liksom du måste under lång tid förberedas och noggrant få mogna för din stora uppgift, så måste din fru även långsamt få växa in i sin naturliga roll. Guinevere Det är inte vår lärares fel, Arthur. Jag var med min höga börd alltid utsedd av mina trosbröder och systrar att bli kristna samfundets försoningsoffer åt hedningarna och åt dig. Arthur Vill du då icke självmant bli hustru åt mig? Guinevere Om jag icke blev det skulle jag nog bli nunna. Arthur Då är saken klar. Vi har bara att rusta till bröllop. Merlin Dock skall Arthur alltid förbli en druidernas ledare, Guinevere. Han kan ej någonsin göras till kristen, precis liksom du aldrig skall kunna avkristnas. Det är i bådas och allas och landets intresse att ni fromt förblir era ursprungliga religioner så trogna som hittills. Guinevere Jag hoppades dock kunna omvända Arthur till den enda sanna och heliga kyrkan. Merlin Det måste du glömma. Om Arthur blir kristen får ni halva landet emot er, och nya inbördeskrig kan då ej undvikas. Guinevere Så det är då av politiska skäl bara som du har sammanfört oss? Merlin Ni är landets två vackraste ungdomar, ni passar bra för varandra, och kärleken verkar ju finnas där redan. Är det icke lämpligt då att ni blir gifta? Guinevere Det kan icke bli mera lämpligt. Dock måste du ursäkta mig, käre Arthur, men jag kommer alltid att påverka dig med min kristendom. Risken är att jag omvänder dig. Arthur Kära Guinevere, jag skall ej någonsin bjuda dig motstånd. Du får undervisa mig i er katolska och romerska lära hur mycket du vill, men jag skall aldrig överge Merlin och mina förfäder. Som konung är det min mest heliga plikt att bevara mitt lands traditioner och föra dem vidare. Guinevere Gör som du vill. Jag älskar dig ändå. Arthur Låt oss då vackert besegla vår överenskommelse och vår förlovning med en äntlig kyss. (kysser henne. Hon besvarar kyssen. De älskar tydligt varandra redan. Men.) Merlin Vad är det, Arthur? Arthur Jag minns plötsligt något. Guinevere Kom inte och säg att du redan förlovat dig med någon annan. Arthur Om jag ock är erfaren så är ej det vårt problem. Nej, Merlin, jag minns min syster, som jag alltför tidigt blev skild från då vi skulle uppfostras olika. Merlin Morgan le Fay. Arthur Jag vill ha henne här vid mitt hov. Kan det ordnas? Kan du leta upp henne? Säg att jag äntligen önskar att vi kunde återförenas. Merlin Jag vet var hon finns. Jag ska se om hon kan lämna sina förpliktelser. Hon kunde komma hit till dig åtminstone nu till ditt bröllop och kanske sporadiskt därefter. Guinevere Jag visste då ej att du hade en syster i livet. Är hon även hedning som du? 15
Arthur Hon är upptagen som tjänarinna åt Avalon och skall med tiden bli deras översteprästinna. Guinevere Då får hon för mig gärna stanna där. Merlin Det får hon själv bestämma. Om hon önskar komma hit så får hon komma hit. Du har ej rätt ens som drottning, min Guinevere, att skilja Arthur från sin enda syster. Guinevere Förlåt mig. Om jag älskar Arthur så skall vi väl nog komma väl överens. Arthur Det tror jag det. Hon sägs vara vackrast i landet. Guinevere Kan hon vara vackrare då än jag själv? Arthur Det kan jag ej bedöma. Vi skildes som barn, och jag har aldrig sett henne mera sen dess. Merlin Hon är minst lika vacker, min Guinevere, men på ett helt annat sätt. Man kan säga, att ni kompletterar varandra, ty hon är precis lika mörk och vild som du är kristen och ljus. Guinevere En vildinna? En hednaprästinna? Hon verkar exotisk. Arthur Jag fylldes med ens av en längtan att äntligen få henne åter. Guinevere Var det bara för att du kysste mig? Arthur Nej, säkert inte. Jag har faktiskt längtat mig varm efter henne i hela mitt liv. Merlin Får du henne på din sida som din väninna, Guinevere, har du ingenting mera att frukta i livet av folket och landet. Guinevere Har hon då en sådan outsäglig makt? Merlin Hon är uppfostrad av Vivianne, den nuvarande översteprästinnan för alla druider, till mästerskap över naturen. Guinevere Hon är då manipulativ? Merlin Nej, hon är bara tjänande. Guinevere Ödmjukhet gillar jag men bara hos alla andra. Arthur För hit henne, Merlin, så får vi det gjort. Merlin Det skall nog kunna ordnas. Nu lämnar jag er åt ert öde så länge att göra det bästa av saken, alltså er förlovning. Arthur Det skall nog ej bli svårt. Guinevere Kom, Arthur. Visa mig runt i ditt slott, för det är ju mitt blivande hem. Arthur Det skall bli mig ett nöje. (Merlin går. Arthur och Guinevere kyssas och går sedan vidare hand i hand som lyckligt förlovade.) Akt II scen 1. Camelot. Arthur Jag tackar er allesammans av hjärtat, mina bröder och riddare, mina rådgivare och vänner, min Merlin och alla andra. Era gåvor till min och Guineveres förlovning är alltför överväldigande för att jag på något sätt skall kunna ge korrekt uttryck åt vår tacksamhet. Träd fram, min älskade Guinevere. Det är du som nu och för alltid skall vara huvudpersonen här i vårt världshem Camelot. Guinevere Min Arthur, du bara smickrar mig. Vem är väl jag? Bara en ödmjuk kvinna, som inte är inställd på något mer än att bara göra mitt bästa och som därmed inser sina begränsningar. Ni vet alla att jag är kristen, och många av er har förskräckts av detta, men jag lovar er, att Arthurs religion och tradition är min egen, liksom min tro och kulturbakgrund nu har blivit hans. Liksom vi blivit ett kött och blod tillsammans har vi även blivit en själ tillsammans, och jag tänker aldrig göra något för att rubba någons cirklar som ställer sig utanför kristendomen. Många Hör! Hör! Arthur Det är därför jag har valt dig, min älskade Guinevere, för att du är toleransen och älskligheten själv, som bara måste älskas med allt vad du står för, även om man inte är kristen. 16
Riddarna (som förut, entusiastiskt, med frejdigt höjda svärd) Hör! Hör! Gawaine Vi är alla med dig, drottning Guinevere, kristna liksom icke-kristna! Percival Ingen av oss kommer någonsin att svika dig eller kung Arthur! Gareth Vi svär er båda två allesammans trohet på livstid! Sagramour Om en hedning inte kan älska och omfatta Lady Guinevere med all sin kärlek är han korkad. Merlin Arthur, även din syster har kommit för att bringa er sin hyllning. Arthur Min syster? Merlin Har du glömt Morgan le Fay? Arthur Min syster! Jag har inte sett henne sedan vi var barn! Jag var sju år när jag skildes från henne! Har hon kommit hit? Merlin Hon är här. Arthur Var? Jag ser henne inte! (blickar ivrigt omkring sig bland alla) Morgan (träder fram, ser Arthur rakt i ansiktet) Jag är rädd att jag inte borde ha kommit. Arthur (förlamad, då han känner igen henne) Morgan! Är det du! Morgan Jag är rädd att vi har känt igen varandra. Merlin (märker att något stört dem) Vad är det? Är någonting fel? Morgan Nej, fader Merlin. Vi har bara sett alldeles för litet av varandra under livets gång. Arthur Ja. Vi skildes ju som barn. Det borde vi aldrig ha gjort. Guinevere Men omfamna då din syster, Arthur. Vad väntar du på? Arthur Bara din tillåtelse, Guinevere. Du må ursäkta att jag kände min syster långt innan jag kände dig. (omfamnar den helt svartklädda Morgan, som omfamnar honom lika varmt tillbaka) Guinevere Varför har ni inte fått umgås? Morgan Lady Guinevere, som landets ädlast borna barn var våra banor utstakade från början och i olika riktningar, då vi var av olika kön och åldrar. Det brukar gå så med kungabarn. Vi uppfostrades helt enkelt för olika värv på olika orter. Guinevere Då är det hög tid att vi tar skadan igen. Du stannar väl hos oss nu, Morgan le Fay? Morgan Det bestämmer min broder. Sagramour Drottning Guinevere bör kanske upplysas om att Morgan le Fay är prästinna i druidernas hedniska religion och som sådan vigd åt ett liv av lösaktighet och antikristen morallöshet. Arthur Sir Sagramour, just en sådan kristen snävhet är det som min drottning tagit avstånd från. Sagramour Talar jag inte sanning? Har inte Morgan le Fay ett barn utan fader? Hur många har inte älskat henne? Är hon inte vigd åt ett liv av fri kärlek av din egen kontroversiella moster Vivianne, kristendomens hårdaste motståndare i landet? Arthur Sir Sagramour, nu räcker det! Detta är min förlovningshögtid! Har du glömt det? Guinevere Sir Sagramour, ni gör klokast i att försvinna omedelbart och tänka över vad ni har sagt tills ni är beredd att komma tillbaka och be min make och Morgan le Fay om ursäkt. Sagramour (finner sig, bugar sig) Min härskarinna. (avlägsnar sig prompt) Arthur Ingenting får fördunkla denna min förlovningsfest med världens vackraste och dygdigaste kvinna. Och detta är bara början på festligheterna! Morgan, jag är dig innerligt tacksam för att du äntligen kom. Morgan Jag är beredd att avlägsna mig på din minsta vink. Arthur Kommer aldrig i fråga. Guinevere Jag säger det samma. Var min syster, Morgan, liksom du är min mans. Morgan Tack, lady Guinevere. Jag hoppas ni må hedra er makes liv och tron så som han är värdig och som ingen annan kan göra. 17
Guinevere (något förbryllad) Vad menar du med det? Morgan Bara det, att jag är rädd om min broder. (drar sig tillbaka) Arthur Låt oss alla nu dra oss tillbaka till en gemensam festbankett till min blivande drottnings oantastliga och eviga ära! Må vi alla hylla henne som hon är värd, för hennes skönhet, begåvning och diplomatiska föregångsexempel! (Alla drar sig glada ut mot bankettsalen utom Merlin och Morgan.) Merlin Vad var det, Morgan? Vad var det som inte var bra? Morgan Du hörde vad vi sade. Vi har inte setts på alltför lång tid. Merlin Det var något annat. Jag såg hur både du och Arthur skälvde till ordentligt. Morgan Vi kände alltför väl igen varandra fastän vi inte setts mer än en gång på tjugo år. Det blev något av en chock för oss båda hur väl vi ändå kände varandra. Jag kände det precis som han. Merlin Ni är bara halvsyskon. Är det något mera mellan er? Morgan Även halvsyskon kan vara tvillingsjälar. Merlin Du undviker frågan. Arthur (kommer tillbaka) Merlin! Och Morgan! Varför kommer ni inte med? Morgan Merlin ville bara fråga ut mig. Det är bäst att jag inte kommer med in. Arthur Du måste! Varken jag eller Guinevere kan acceptera något annat! Hur skulle det se ut annars? Morgan Arthur, jag vet för mycket. Vi vet båda för mycket. Jag vill inte störa din lycka. Hon är kristen. Vivianne har rätt. Kristendomen kommer bara att utlösa kriser här i landet. Den är övermodig och drar fram med hänsynslöshet och tar för givet att alla måste bli kristna, och den som gör motstånd riskerar livet. Men kristendomen är ingen tillfredsställande religion. Det är det som Vivianne är alltför väl medveten om liksom jag och kanske också Merlin. Den är inte tolerant, Arthur. Det är vi som är toleranta som välkomnar kristendomen fastän somliga av oss vet att den kommer att utrota vår gamla mer naturliga lära. Arthur Jag försäkrar dig, Morgan, att Guinevere tar avstånd från kristet övermod och godtycke. Hon respekterar oss, även om inte alla kristna gör det. Just därför valde Merlin ut henne åt mig som den bästa tänkbara drottning för en fredlig förening av våra olika kulturer, den gamla och den nya, det förflutna och framtiden. Morgan Du är naiv, Arthur. Du tror ingenting ont om någon. Din idealism är för god för denna världen. Om hundra år kommer vår religion att vara utrotad medan kristendomen kommer att ha förslavat alla fria engelsmän och hjärntvättat dem till dårar. Arthur (bedövad) Tur att Guinevere inte kan höra dig. Hon skulle uppfatta ditt tal som rent hädiskt. Morgan Det är därför jag gör mig skyldig till det. Arthur Har Morgan rätt, Merlin? Merlin Jag hoppas inte. Men vi vet inte. Det får framtiden utvisa. Arthur Morgan, du är och förblir min älskade syster vad som än händer och vad du än ägnar dig åt. Låt det aldrig bli någon konflikt mellan dig och mig eller mellan dig och min tillblivande, ty hon är redan en del av mig. Morgan Om det blir en konflikt, Arthur, mellan kristet och våra gamla traditioner och dess förvaltare kan den endast inledas av de kristna. Arthur (omfamnar henne) Morgan, varför kom du inte tidigare! Ingen har jag saknat mera innerligt i alla dessa år! Varför har du aldrig visat dig för mig tidigare? Du måste ju ha vetat att jag blivit kung i Camelot. Morgan Arthur, ärligt talat, jag såg dig endast som kung och broder. Nu först när vi återses efter så många år förstår jag att du alltid var mycket mer. Jag har sett dig i dag för andra gången, och aldrig trodde jag att det skulle vara den samma som första gången. Merlin Ni talar i gåtor. 18
Arthur Får inte syskon det när ändå ingen annan skulle förstå dem? Merlin För all del, fortsätt bara. Jag går in till dina riddare och säger att du nog kommer med eller utan Morgan le Fay. (går) Arthur (efter en stund, alltjämt i beröring med henne) Min syster, jag saknar ord. Morgan Jag också. Arthur Vad är det för ett obegripligt spel ödet har bedrivit med oss? Morgan Vi är oskyldiga, Arthur. Vi visste ingenting. Arthur Vi följde den gamla religionens regler. Blev det ett barn? Morgan Ja, Arthur, men jag får aldrig erkänna honom som ditt. Han får aldrig veta vem som var hans far. Det svär jag dig. Hittills har han fått leva lika totalt okunnig om den saken som jag själv har varit. Det rollspelet måste vi fortsätta spela. Arthur Ja, det måste vi. Och ingen skada är skedd om Guinevere får barn. Morgan Jag avundas henne. Arthur Jag kommer aldrig att kunna älska henne lika mycket som du, Morgan. Din kärlek var den enda för mig för hela livet. Morgan Jag har haft många män efter dig, det har ingått i mina rutiner, men även för mig var du den enda. Arthur Det såg jag så fort jag såg dina kläder. Morgan Jag har hållit mitt löfte och förblivit trogen min kärleksed hur många män jag än har haft. Arthur Det är jag övertygad om. Morgan Och Guinevere? Får hon veta något? Arthur Aldrig. Morgan Rätt så. Arthur Hon är lika oskyldig som vi var då, och hon, i motsats till oss, skall få förbli lika lyckligt oskyldig. Morgan Vi har ingenting att förebrå oss, Arthur. Vi var förklädda och älskade varandra under moder naturens skydd enligt reglerna. Arthur Kristendomen kommer aldrig att kunna se det på samma sätt. Morgan Nej, det är problemet. Den är begränsad. Vår religion var det icke. Arthur Kommer du med in till banketten? Det skulle se underligt ut annars. Morgan Jag kommer, Arthur, eftersom du vill det. Men låt mig hålla distansen från dig, ditt äktenskap och din hustru. Arthur Det har du din fulla rätt till. (bjuder henne armen för att föra henne in. Då kommer Guinevere.) Guinevere Varför dröjer ni så länge? Alla undrar och viskar om ni eventuellt grälar över mig. Arthur Vi grälar inte, Guinevere. Vi tänkte just komma in båda två. Guinevere Det var på tiden. (till Morgan) Inga problem med andra ord? Morgan Absolut inga problem från min eller Arthurs sida. Guinevere Inte från min heller. Varifrån skulle det då kunna komma problem? Arthur Låt oss inte försöka utröna det eftersom det inga problem föreligger. Kom nu. Riddarna och Merlin väntar på oss. Vår invigning är över, och nu väntar bara livets långa stora fest. Du fick bara se en bråkdel av mina närmaste riddare idag, Guinevere. Till vårt bröllop kommer hela världen. Guinevere Det ser jag fram emot. Arthur Och du skall få dubba dem alla personligen till dina egna riddare i din egen orden, så att aldrig någon av dem någonsin skall kunna svika dig. Guinevere Tack, Arthur. Du är en gentleman. Arthur Kom nu, mina damer. Ingen kan stå mig närmare än någon av er. (för ut dem båda två, Guinevere till vänster om sig och Morgan till höger.) 19