FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 Våra kommentarer till den aktuella Östersjörapporten: Hygglig tillväxt i Östersjöregionen men potential och risker kräver eftertanke 1. Östersjöregionen i ett svenskt politiskt och ekonomiskt perspektiv: Mer kan göras! Vi har i denna publikation vid upprepade tillfällen efterlyst mer svenskt engagemang för att gemensamt med de övriga Östersjöländerna verkligen få fram den ekonomiska potentialen som regionen förfogar över. I oktober utsåg regeringen till och med en emissarie för Östersjöfrågor. Det var ett bra steg. Med all respekt för viktiga icke direkt ekonomiska frågor som denna position verkar innebära så behövs också mer samverkan för att skapa gemensam tillväxt och gemensamma ekonomiska visioner. I stora delar av världen är Baltic Sea Region inget särskilt framstående begrepp. Med dessa något kritiska anmärkningar vill vi inte förminska den mycket positiva utvecklingen i Östersjöregionen under de gångna 15 åren och denna fascinerande nya gemensamma regionala marknad som öppnats även för många svenska företag runt Östersjön. Men vi ser också risken för en underutnyttjad potential om nödvändiga ekonomisk-politiska hemläxor inte görs under de kommande åren och det gemensamt positiva inte får erforderlig framtoning. För närvarande är de politiska samarbetsformerna mer ensidigt problemorienterade. Nu är det dags att titta mer på Östersjöregionens gemensamma möjligheter med fokus på ökande handel mellan samtliga Östersjöländer! Den uppmärksamme läsaren av Östersjörapporten noterar antagligen att vi även börjat inkludera Ukraina i Östersjörapporten trots att detta relativt nyfödda land inte tillhör Östersjöregionen. Det bör dock uppmärksammas att Ukraina med närmare 50 miljoner invånare är ett viktigt grannland till Polen och Ryssland och kommande konkurrent till övriga Östersjöländer. Ekonomiska sekretariatet, FöreningsSparbanken AB (publ), 105 34 Stockholm, tel 08-58 59 10 28 E-post: ek.sekr@foreningssparbanken.se Internet: www.foreningssparbanken.se Ansvarig utgivare: Hubert Fromlet, 08-58 59 10 31. Cecilia Hermansson, 08-58 59 15 88, Jörgen Kennemar, 08-58 59 14 78, ISSN 1103-4897
Enligt vår nya prognos växer BNP i Östersjöregionen med 2,9 % i år och med 2,4 % under 2007. Det är inte dåligt. Som tillväxthämmande faktorer kan emellertid bl a räknas upp: de gamla EU-ländernas otillräckliga inhemska efterfrågan; de nya EU-ländernas ibland något väl tidiga EMUambitioner; otillräckligt strukturarbete i bl a Tyskland, Finland och Sverige om än utifrån olika utgångslägen; otillräcklig humankapitalbildning i framför allt reformländerna men i ett globalt konkurrensperspektiv även i de gamla OECD-länderna runt Östersjön; Rysslands otillräckliga mikroekonomiska insatser; alltför tama gemensamma ekonomiska visioner från den politiska fronten. 2. Östersjöregionen i ett svenskt företagsperspektiv Svensk export till Östersjöländerna utvecklades av allt att döma relativt hyggligt under 2005; under januari-november steg Sveriges export till de nio Östersjöländerna med respektabla 11 % i värde jämfört med samma period 2004. Framför allt i Polen och Tyskland torde dock större marknadsandelar kunna uppnås. Det är uppenbart att Östersjöländerna håller på att bli allt viktigare leverantörsländer för svenska företag en utveckling som paras med kontinuerliga kvalitetsförbättringar. Många svenska inköpare bekräftar detta numera. 4,1 % av svensk import kommer idag från de fem reformländerna runt Östersjön i jämförelse med 2,5 % år 1999. Det bör ännu en gång poängteras att Polen och de baltiska staterna alltmer applicerar EU:s regelverk rent praktiskt en viktig utveckling för framför allt mindre och medelstora företag här hemma med inriktning på Östersjöregionen. 3. Försvagat kostnadsläge i reformländerna om än från mycket gott utgångsläge Konkurrenskraft kan mätas på många olika sätt, inkluderande innovationskraft, företagsklimat, utbildningsnivå och -kraft, institutioner m m. Snävare definitioner av ett lands konkurrenskraft omfattar exempelvis växelkurs- och -prisförändringar. Eurostat till exempel justerar den utrikeshandelsvägda växelkursen med de nominella kostnaderna per producerad enhet (units labor costs). 2 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006
Nedanstående tabell ger följande indexvärden för Östersjöländerna. Reala effektiva växelkurser i Östersjöländerna (1999=100) *) 1995 2005 Sverige 99,43 102,00 Finland 114,78 103,78 Danmark 101,32 105,05 Norge 97,61 110,82 Tyskland 117,33 93,48 Polen 86,72 102,97 Estland 79,05 108,61 Lettland 76,71 94,86 Litauen 52,74 101,62 Källa: Eurostat. *) Stigande tal återspeglar försvagad konkurrenskraft. Ovanstående tabell ter sig intressant i flera avseenden. Naturligtvis har de nya EU-länderna fortfarande en ytterst gynnsam konkurrenssituation. Det gäller att skilja på nivå och förändringar. Försämringarna enligt ovanstående index är dock relativt kraftiga. Men som sagt från ett mycket fördelaktigt utgångsläge, vilket inte beaktas i vår tabellsammanställning. De baltiska länderna kännetecknas av en relativt kraftig real appreciering Indexförändringarna vilka motsvarar läroboken och förväntningarna är visserligen inte oroväckande i ett kortare perspektiv. De speglar dock ett långsiktigt växande problem och förklarar delvis vissa länders bytesbalansproblem. Nödvändigheten av framtidsorienterad produktutveckling framkommer uppenbarligen. 4. Det finns en Balassa-/Samuelson-effekt! Det finns en nationalekonomisk observation som efter professorerna Bela Balassa och Paul Samuelson kallas Balassa/ Samuelson-effekten. Enligt denna har den inhemska tjänstesektorn ( non-tradable ) på en emerging market en tendens att haka på löneökningarna inom den för internationell konkurrens utsatta varuproducerande sektorn trots mer dämpade produktivitetsförbättringar. Detta fenomen leder med andra ord till viss extra inflation jämfört med de mogna industriländerna, där tjänstesektorns prissättning dessutom framstår som mer transparent. Balassa-Samuelson-effekten har hittills inte ansetts som speciellt relevant av de berörda nya EU-länderna en uppfattning som vi tidigare vid flera tillfällen ifrågasatt även i denna publikation. De nya EU-länderna har delvis andra förutsättningar för inflationen än de gamla FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 3
Givetvis blir effekten mer synlig vid höga tillväxttal à la Baltikum. Av denna anledning bör frågan inte bagatelliseras vid EMUkandidatländernas så småningom framförda ansökningar om inträde i valutaunionen. KPI-tekniskt trixande vilket vi delvis såg före EMU-starten vore inte acceptabelt. Men vad finns det för alternativ utöver möjligheten att senarelägga det eftersträvade EMU-inträdet? En del experter förordar fastställandet av ett nytt och mer flexibelt konvergenskrav för EU-reformländerna än vad som står i Maastrichtfördraget. En direkt fördragsändring verkar dock föga genomförbar lika lite som att helt enkelt mer eller mindre strunta i dessa länders inflationstal p g a den låga ekonomiska vikten i relation till hela EU. Det enda praktikabla nytänkandet vore att vid behov av de nya EU-länderna vid inflationsproblem kräva årliga, bindande, strukturella antiinflationsprogram syftande till bättre konkurrens, pristranparens m m med åtföljande utvärdering. Men hur skall de syndande gamla EMU-länder behandlas? Även ett politiskt åtagande från EMU-kandidatländernas sida att finanspolitiskt motverka alltför klara överhettningstendenser och inflationsrisker skulle kunna vara ett (visst) steg i rätt riktning. Hela EMU-områdets otillräckliga tillväxtpotential bäddar tendensiellt för (omotiverat) låga korträntor vad gäller snabbväxarna i framför allt Baltikum; Polen å andra sidan befinner sig åtminstone just nu i en annan situation. De potentiella problemen för de baltiska länderna hade varit mindre om det samtidigt inte hade rått så stora bytesbalansunderskott, vilka helt klart återspeglar en framtida sårbarhet. Denna obalans kan inte vägas upp av de starka statsfinanserna i främst Estland, Lettland och Litauen. Slovenien en annan snar EMU-kandidat befinner sig i detta hänseende i ett bättre utgångsläge. Det kan tilläggas att ECB-chefen Trichet nyligen svarade på en bulgarisk EMU-trevare att landets bytesbalansunderskott på över 10 % av BNP tveklöst innebär en utmaning. Dessa något kritiska kommentarer avser emellertid enbart frågan om ett för tidigt EMU-inträde och ifrågasätter inte alls respekten för de baltiska ländernas imponerande omdanings- och upphämtningsprocess sedan början av 1990-talet. Ytterst förblir dock det framtida EMU-inträdet ett beslut på högsta politiska nivå. Risken även för kandidatländerna själva att detta beslut inte tillräckligt kommer att ha bearbetat de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av en permanent valutabindning, förblir stor. De stora bytesbalansunderskotten återspeglar en framtida sårbarhet i de baltiska länderna utan att vi för den sakens skull vill ifrågasätta de baltiska staternas enormt respektingivande upphämtningsprocesser 4 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006
5. Vår EMU-inträdestabell präglas av allt fler frågetecken Estland, Litauen och Slovenien vill redan 2007 klara det efterlängtade EMU-inträdet trots att allt fler generella tvivel framförs avseende vissa nya EU-länders tuffa EMU-ambitioner och trots en del EMU-kandidatländers nedtrappade ambitionstempo. Senast var det den nya polska regeringen som meddelade en nedgradering av EMU-ambitionerna. Till kritikerna mot ett förhastat införande av euron sällade sig nyligen också inflytelserika Bundesbank. Financial Times pekade i slutet av januari lapidariskt på ett relativt sällan framfört argument, det vill säga att EMU-kandidatländerna helt enkelt fortfarande är för fattiga. Polen har redan nedgraderat sina EMU-ambitioner Själva har vi sedan flera år tillbaka varnat för en alltför tidig EMU-anslutning från reformländernas sida, bland annat p g a det alltjämt stora strukturomvandlingstrycket och i ett flertal fall mot bakgrund av strukturellt mycket svaga bytesbalanser (i framför allt de baltiska länderna, Ungern och Slovakien). Naturligtvis har vi hela tiden sett risken för överdrivna reala apprecieringar vid fritt flytande valutakurs. Fördelen med en fritt flytande valutakurs är att den också kan ge varningar i form av valutaförsvagningar. Dessutom innebär mer nämnvärda valutaförsvagningar en marknadskonform anpassningsmekanism vid förlorad konkurrenskraft. En sådan anpassningsmekanism kan vissa EMU-länder mycket väl komma att behöva under de närmaste åren (och kanske ännu längre fram). I detta sammanhang kan det vara mycket väl värt att ibland titta på Italiens och Portugals nuvarande situation. Bägge länderna har idag uppenbara problem med sin internationella konkurrenskraft och hämmas samtidigt av en svag budgetsituation. Det försvårar/omöjliggör en del nödvändiga strukturella satsningar p g a åtföljande ännu större budgetbekymmer. Det kan vara riskabelt att för tidigt avhända sig växelkurspolitisk frihet Titta på Portugals och Italiens negativa erfarenheter! Redan efter sju års EMU-existens framstår det som ett strategiskt misstag att från starten ha haft med Italien och Portugal (plus kanske ytterligare ett och annat land). Visst dominerade 1997/98 vid selektionsprocessen politiska intressen, vilket ibland kan vara rätt prioritering. Vid något så enormt ekonomiskt som en permanent låsning av växelkursen mot en annan och införandet av en helt ny valuta och valutapolitik bör emellertid ekonomiska avvägningar dominera och ingenting annat. (Ett mer politiskt synsätt kunde och kan dock tillämpas vid ett EUinträde). Å andra sidan har de baltiska länderna en mycket låg total statsskuld, eftersom gamla sovjetiska skulder inte behövde ärvas (statsskuld och offentlig skuld enligt Maastricht-fördragets kriterier är inte identiska; offentlig skuld 2004: Estland 5,5 %, Lett- FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 5
land 14,7 %, Litauen 19,6 %). Detta faktum framstår givetvis som mycket positivt. Trots dessa generella varningar vilka i konkret mening ändå gäller exempelvis Polen och Ungern vore det något för enkelt att helt kategoriskt avvisa Estlands och Litauens EMU-inträde är 2007 och Lettlands år 2008. Detta eftersom de baltiska länderna hittills har visat prov på påtaglig ekonomisk-politisk flexibilitet. Ett sådant stort steg som övergången till euron kan dock enbart lyckas om det följer många år av ytterst framgångsrikt strukturarbete från politikernas sida, vilket vi i korthet förklarat i föregående punkt. Och företagen måste ambitiöst arbeta med innovationer, produktutveckling och högre förädlingsvärden. Kan en sådan utveckling och prioritering garanteras? Det är inte många länder som lyckats med denna bedrift under de senaste årtiondena. Irland är troligen det bästa positiva exemplet i Europa men även den gröna ön måste fortsätta att kämpa hårt i den allt tuffare globala konkurrensen. EMU blir en stor utmaning för de baltiska länderna och Polen men Irland är det uppmuntrande exemplet Våra prognoser för ett kommande EMU-inträde * Estland 2007/2008/senare (35/45/20)* (2007)** Litauen 2007/2008/senare (50/40/10)* (2007)** Lettland 2008/2009/senare (35/35/30)* (2008)** Polen 2011/2012/senare (35/35/30)* (2010/11)** * Olika sannolikhetsgrader ** Inom den andra parentesen FöreningsSparbankens prognoser från augusti 2005 6. Forskningsinsatser i underkant i de nya EU-länderna För närvarande framstår flertalet europeiska reformländer som vinnare i globaliseringsprocessen, speciellt de baltiska. Samtidigt är det ett ofrånkomligt faktum att även dessa länder successivt kommer att vara utsatta för ett växande konkurrenstryck, inte minst från låglöneländerna i Asien men också från exempelvis Ukraina och mer långsiktigt även Vitryssland; Vitryssland är till och med ett grannland till Litauen och Polen. Även de baltiska länderna och Polen kommer i växande grad att bli utsatta för den allt tuffare globala konkurrensen I Östersjörapporten (sidan 56) hänvisar vi till ett forskningsresultat som poängterar betydelsen för länder på frammarsch att i förstärkt grad koncentrera sig på ökande kvalitetsinnehåll i exportstrukturen. Ett vikigt led i en sådan strävan är givetvis forskning och utveckling. 6 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006
Just på denna front finns emellertid problem i de nya EUländerna. Det kan delvis ha att göra med de nya EU-ländernas restriktiva budgetpålagor och siktet på EMU. En annan förklaring må vara bristande exportorienterad forskningstradition. Hur som helst, nedanstående tabell ger upphov till vissa reflektioner och bör från tid till annan följas upp även med tanke på EU:s 3- procentsmål för F&U-utgifter (vilket Östersjöländerna Sverige och Finland redan nu uppfyller med råge). Polen och de baltiska länderna ligger också betydligt efter Slovenien och Tjeckien. De baltiska länderna och Polen forskar otillräckligt Lettlands position i detta sammanhang verkar vara speciellt eftersläpande liksom de syd(ost)europeiska turistländernas; det gäller även Italien. För övrigt framstår inte heller Storbritannien som ett europeiskt forskningsfäste. Tysklands position är någorlunda tillfredsställande men tål ett rejält lyft. Samtidigt som vi är medvetna om att kvantitet inte är allt i sådana sammanhang. Forskningsutgifter inom EU (2004, % av BNP) *) EU 25 1,90 (mål 2010: 3%) **) Sverige 3,74 (65,0) Finland 3,51 (70,0) Danmark 2,63 (61,3) Tyskland 2,49 (66,3) Österrike 2,26 (43,9) Frankrike 2,16 (50,8) Belgien 1,93 (60,3) Storbritannien 1,88 ***) (43,9) Luxemburg 1,78 ***) (80,4) Nederländerna 1,77 (50,9) Slovenien 1,61 (59,3) Tjeckien 1,28 (51,5) Irland 1,20 (59,1) Italien 1,14 ***) Spanien 1,05 (48,4) Estland 0,91 (33,0) Ungern 0,89 (30,7) Portugal 0,78 ***) (31,7) Litauen 0,76 (16,7) Polen 0,58 (30,3) Grekland 0,58 (30,7) Slovakien 0,53 (45,1) Lettland 0,42 (33,2) Cypern 0,37 (19,8) Malta 0,29 (18,6) EU-25 1,90 (54,3) USA 2,59 ***) (63,1) Japan 3,15 (74,5) Kina 1,31 *) Källa: Eurostat. **) Siffrorna inom parentes anger näringslivets andelar i forsknings- och utvecklingsutgifterna under 2003. ***) 2003 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 7
Det extremt låga antalet patentanmälningar vid Europeiska Patentbyrån (EPO) från flertalet reformländer pekar åt samma negativa håll. Med tre sådana per en miljon invånare i Lettland och upp till Estland med sju noteringar placerar sig reformländerna kring Östersjön i absoluta bottenläget bland EU-länderna (Sverige 290, Finland 307, Danmark 218, Tyskland 297, Slovenien 52 per en miljon invånare). Fortsatta rikliga direktinvesteringar från utlandet kan till viss del mildra på detta negativa inslag. Inte heller patentstatistiken ter sig uppmuntrande Likväl: Med all respekt för de baltiska staternas och Polens totalt sett enorma framgångar, så behöver hela den i denna punkt beskrivna situationen förbättras åtskilligt under de kommande åren; detta för att även långsiktigt kunna göra hela Östersjöregionen till ett attraktivt produktions- och investeringsområde. Positivt är dock att Estland och Polen har en hygglig andel av de sysselsatta inom tillverkningsindustrins sektorer high tech och medium high tech. Sysselsättning inom tillverkningsindustrin, (2004) andelar för high tech och medium high tech (%) Polen 4,9 Estland 5,2 Lettland. Litauen 2,8 Sverige 7,1 Finland 6,9 Danmark 6,0 Tyskland 11,2 EU-15 7,0 Källa: Eurostat 7. Outsourcing ett underskattat problem? Titta på egna produktivitetsförbättringar! Ett första problem som förknippas med outsourcing-frågan, är att det inte finns någon användbar, regelbunden statistik. Därmed byggs slutsatser ofta på inaktuella specialundersökningar. Detta förhållande gör att dynamiken i sådana processer inte tillräckligt fångas in. Några sådana har publicerats även här hemma på senare tid. Många undersökningar lyckas ej fånga in dynamiken i förändringsprocesser på produktionssidan 8 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006
Denna otillräcklighet gäller i ännu högre grad insourcing, det vill säga återkomsten av tidigare externt förflyttad produktion till det egna företaget och/eller hemlandet. Det är enligt min uppfattning helt fel att se insourcing som ett färskt svar på en överdriven outsourcing-/offshoring-process. Insourcing handlar mestadels om en reaktion på ogenomtänkt genomförd outsourcing och bör ej användas som ett lugnande besked i outsourcingdebatten. Det kan dock vara klokt att också i förstärkt grad iaktta det egna företagets möjligheter till förbättrat kostnadsläge, inte minst vad gäller produktionstekniken. Enligt en färsk undersökning av Chalmers Tekniska Högskola och Nutek i vilken undertecknad varit involverad bekräftas tidigare tankar att svenska företag alltjämt grovt underskattar potentialen till egna produktivitetsförbättringar, ofta i storleksordningen 30-50 % (se rapporten Att mäta produktivitetspotentialen, Nutek R 2006:04). Med andra ord: En hel del outsourcing/offshoring skulle möjligen kunna undvikas eller senareläggas om produktivitetspotentialen gavs (ännu) hårdare prioritering via förbättrade produktionsprocesser. Överskatta inte insourcing-aktiviteter Företagen kan dock fortfarande göra mycket åt den egna produktiviteten med hela 30-50 % plus enligt en färsk undersökning 8. Globalisering av arbetsmarknaden följs av globalisering av utbildningen med effekter även på Östersjöregionen Vi har ovan satt de nya EU 8-ländernas utbildning och forskning i ett EU-perspektiv och konstaterat att framför allt forskningsinsatserna kommer att behöva ett rejält lyft framöver. Det europeiska perspektivet är dock inte tillräckligt. Både i de gamla och de nya EU-länderna måste förutsättningarna för utbildning, företagande, tillväxt och arbetsmarknad förses med ett globalt synsätt. Uppskattningar kommer fram till att den globala arbetskraften växer med cirka 50 miljoner per år tal som motsvarar Storbritanniens eller Italiens totala befolkning. På global nivå skapas med andra ord många nya jobb. Det sker i huvudsak i Asien. Asiatiska länder har blivit en mycket aktiv del i ett relativt nytt fenomen som kan betecknas som globalisering av utbildningen. (Se även vår Indienrapport från den 21 februari i år!) Detta är en naturlig följd av en i väsentlig grad globaliserad arbetsmarknad. Det finns idag återigen speciellt i Asien en allt större förståelse för utbildningens avgörande roll att ta individer och nationer vidare. Det studeras alltmer även utanför de egna gränserna. Antalet akademiker i de s k tillväxtekonomierna kommer att öka dramatiskt under de kommande årtiondena, speciellt i Kina och Indien. Globaliseringen av utbildningen är väl synlig i Asien och USA FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 9
Detta innebär att även en polsk eller estnisk löntagare jämte en svensk eller tysk i växande grad kommer att vara utsatt för globaliseringstrycket även utifrån utbildningsnivån och inte enbart p g a trendmässigt växande löner. 9. Börserna i Central-, Sydost- och Östeuropa har riskerna verkligen minskat så mycket? 2005 blev ett bra börsår för de forna europeiska planekonomierna. Utländska placerare visade ett särskilt intresse för dessa relativt unga kapitalmarknader, mycket beroende på en förändrad risksyn. EU-medlemskap och/eller EU-anpassningsprocess värderas positivt av utländska kapitalförvaltare, innehållande inte minst förstärkt rättsäkerhet, (lätt) minskande korruption i vissa länder och andra institutionella förbättringar (se exempelvis EBRD:s senaste Transition Report från november 2005). Även polska eller estniska löntagare är utsatta för ett växande globaliseringstryck Placerare uppskattar de avtagande institutionella riskerna Givetvis har också en allmän positiv global tro på emerging markets bidragit till fjolårets påtagliga placeringsintresse på tillväxtmarknaderna uppbackat av den rådande stämningen att flertalet emerging markets inte är särskilt mycket mer riskbehäftade än de traditionella industriländerna; men med bättre möjligheter till kraftiga kursstegringar (och även kursfall, vilket många gånger glöms bort). Ibland ingår också minskad valutarisk till följd av ERM IImedlemskap eller ERM II-/EMU-utsikter i den positiva delen av värderingsskalan plus givetvis hygglig tillväxt. Som framgår av vår Polenanalys kan detta dock vara en förhastad slutsats. Valutaaspekten må gälla för länderna med redan genomförda ERM II-kopplingar. Det finns likväl ingen formell garanti att nuvarande (central-)kurser mot euron automatiskt kan tas över vid ett framtida EMU-inträde, speciellt inte med tanke på en del länders stora bytesbalansunderskott. Det finns inga valutagarantier Det uppmärksammas idag allt mer vilket vi redan hänvisat till att framför allt Italien och Portugal inträtt i EMU med en övervärderad växelkurs. Länder med trendmässigt svag bytesbalans och försämringar av konkurrenskraften löper en sådan risk. Farligt blir en dylik utveckling framför allt, när ett land i en sådan situation blir beroende av finanspolitiska och strukturella ekonomisk-politiska beslut (vilka vanligen ej kommer i tid). Varken Italien eller Portugal har hittills hittat rätt medicin mot den försvagade konkurrenskraften. För att åstadkomma detta behövs permanent flexibla regeringar något som under de senaste åren i hög grad kunnat upplevas endast i de baltiska länderna, Slovakien och även Slovenien. Förhoppningsvis finns denna komparativa fördel även framöver. Ungern utgör däremot för närvarande ett riktigt negativt exempel (se nästa punkt). Förblir alla regeringar permanent flexibla? 10 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006
Den framtida tillväxtpotentialen för EU 8-länderna och andra europeiska reformländer är således starkt beroende av enskilda länders jämvikt i den egna ekonomin. Samtliga nya EU-länder har Slovenien undantaget makroekonomiska obalanser som är väl synliga redan idag. Dessa kan från tid till annan medföra tillväxtstörningar i det berörda landet p g a tillväxtdämpande justeringsåtgärder. Idag ligger de nya EU-ländernas potentiella BNP-tillväxt på 4-4 ½ % en tillväxttakt som ungefärligen noterades under de gångna åren. Det är en tillfredsställande men ej lysande prestation med de baltiska staterna som välkänt positivt undantag. Slutsats: De nya EU-länderna skulle på sikt kunna öka sin tillväxtpotential om fler institutionella och utbildningsorienterade förbättringar kom på plats. Men det finns inte heller någon garanti att nuvarande trendmässiga tillväxt kan hållas. Framför allt strukturellt svaga bytesbalanser kräver en väl avvägd framtidsorienterad ekonomisk politik och EMU-anslutningspolitik (se nedanstående tabell med akilleshälar). Inget land kan leva på dagens meriter. Det kommer att visa sig ups and downs även på de idag populära börserna i de europeiska reformländerna. I stort sett alla nya EU-länder har någon form av makroekonomisk obalans vilket delvis förklarar vissa nya EU-länders mer medelmåttiga tillväxt 10. Makroekonomiska obalanser i EU8-länderna *) Som framgår av nedanstående tabell är Slovenien det enda nya EU-landet som saknar makroekonomiska obalanser. Offentliga finanser: Bytesbalans: Inflation: Arbetslöshet: Polen*, Tjeckien*, Slovakien*, Ungern** Ungern**, Litauen**, Estland**, Lettland** Ungern*, Estland*, Lettland** Ungern*, Tjeckien*, Estland*, Litauen* Lettland**, Slovakien**, Polen** * Återspeglar tydlig obalans eller uppenbart problem; ** till och med stor obalans, eller stort problem. Enligt vår egen tolkning. Som ett intressant särdrag kan nämnas att arbetslösheten under de senaste åren kommit ned i flertalet nya EU-länder. Det gäller också de baltiska länderna (arbetslöshetstal relativt nära EUgenomsnittet och med Estland i topp bland reformländerna i Östersjöregionen). Framgångsrika omstruktureringar, utländska direktinvesteringar och EU-pengar utgör huvudförklaringarna till denna utveckling. Arbetslösheten sjunker om än från en hög nivå FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 11
11. Ungerns problem ett problem för alla nya EU-länder? Ungern har visserligen en hygglig BNP-tillväxt, för närvarande kring 4 %. Exporten går bra. Utländska direktinvesterare är fortfarande mycket aktiva och finansierar närmare hälften av det stora, cirka 7-procentiga bytesbalansunderskottet. Så långt är allt väl, kan man möjligen tro. Ungern har dock inte enbart på längre sikt förödande underskott i de externa affärerna utan också i statsfinanserna (cirka 8 % av BNP). Dessa s k tvillingunderskott kan förr eller senare vålla en ohållbar situation. Statsskulden kommer redan i år att tangera 70 % av BNP samtidigt som EMU fjärmar sig alltmer. Lönerna i Ungerns utlandsägda företag stiger just nu med cirka 11 %. Ungerns balansproblem är oroväckande Vid en eventuellt tillspetsad situation i Ungern kan det finnas risk för en spridning ( contagion ) till andra f d europeiska planekonomier? Teoretiskt kan svaret bejakas. Å andra sidan har de tjeckiska och ryska kriserna i slutet av 1990-talet inte framkallat några geografiska smittoeffekter. Inte minst de baltiska staterna men även Polen gav då tydliga bevis på god motståndskraft. Idag gäller det dock att se något differentierat på tänkbara komplikationer som följd av stora balansbrister. ERM II-länderna såsom samtliga tre baltiska stater samt Slovenien och Slovakien har fått en högre men ej oövervinnerlig försvarsmur genom ECB:s assistansåtaganden. Försvarsmuren är i viss mån institutionaliserad. Det kan hjälpa. På den negativa sidan finns dock numera den på sikt växande sannolikheten för minskande finansiering av stora bytesbalansunderskott med hjälp av utländska direktinvesteringar. Det är en i värsta fall allt annat än lätthanterbar situation för EU 8- länderna med kraftig nyupplåning utomlands som konsekvens. Likväl bedömer vi risken för en Östeuropakris i analogi med Asienkrisen 1997/98 under de kommande åren ligga mycket tydligt under 50 % för de nya EU-länderna. Stora fundamentala bytesbalansunderskott à la Ungern innebär dock förr eller senare ett växande problem för det enskilda berörda landet och brukar behöva åtgärdas med hjälp av en klart svagare valuta och/eller inhemsk finanspolitisk åtstramning. Mot denna bakgrund förefaller det ytterst tveksamt att Ungern kan klara sitt planerade EMU-inträde år 2010. Hur länge visar utlandet sitt påtagliga investeringsintresse? Problem för enstaka länder kan uppstå men begränsad risk för contagion à la Asien 1997/1998 EMU-inträdesprocessen kommer med andra ord att bli mer komplicerad för reformländerna än själva EU-inträdet. 12 FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006
12. Reformländerna behöver energipolitisk diversifiering Beroendet av en enda leverantör eller en klart dominerande leverantör brukar vanligen om möjligt undvikas av ett riskmedvetet företag. Givetvis kan en sådan risk management policy också överföras på nationell nivå, i vårt fall på energiförsörjningen. Den för en tid sedan rådande energikonflikten mellan jordgasleverantören Ryssland och grannlandet Ukraina talar för sig själv, även om denna kris inte bör övervärderas. Andra länder såsom Polen, Slovakien och Rumänien drabbades också av reducerade leveransvolymer. Nedanstående uppställning ger en tydlig bild. Det ter sig inte svårt att se att det kvarstår ett idag betungande arv från gamla planekonomiska tider. Samtidigt finns redan vissa strävanden i några länder att både effektivisera energikonsumtionen och diversifiera leverantörsländer/energikällor. Det finns nog anledning att inom ramen för EU verka för en lovande gemensam energistrategisk djupdykning. Rysslands andel i de nya EU-ländernas energiförsörjning* Det finns anledning för EU att verka för en energistrategisk djupdykning Estland 100 Lettland 94 Litauen 94 Ungern 85 Slovakien 80 Polen 69 Tjeckien 69 * Exkl Malta och Cypern. Källa: Stiftung Wissenschaft& Politik Hubert Fromlet Ekonomiska sekretariatet 105 34 Stockholm, tel 08-5859 1031 ek.sekr@foreningssparbanken.se www.foreningssparbanken.se Ansvarig utgivare Hubert Fromlet, 08-5859 1031. Cecilia Hermansson, 08-5859 1588 Jörgen Kennemar, 08-5859 1478 ISSN 1103-4897 FöreningSparbanken Analys ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings-) beslut även på annat underlag. Varken FöreningsSparbanken eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i FöreningsSparbanken Analys. FöreningsSparbanken Analys Nr 5 2 mars 2006 13