Författad av Fähstorkh fre, 28/03/2008-14:40 I det s.k. Påskuppropet kräver över 60 organisationer att regeringen ger "'amnesti' åt alla dem som vägrats asyl i vårt land". Drygt 150 000 människor har skrivit på uppropet. Folkpartiet har konkretiserat förslaget på följande sätt: alla personer som har sökt asyl i Sverige senast den 31 december 2004 och som den 1 december 2005 vistas i Sverige utan att ha uppehållstillstånd, skall erbjudas amnesti. Totalt handlar det om cirka 30 000 personer. Folkpartiet betonar dock att det skall vara möjligt att göra undantag för individer som t.ex. har gjort sig skyldiga till brott. Hur många personer som befinner sig illegalt i Sverige är det ingen som vet. Folkpartiet nämner siffran 18 000, men tillfogar att siffran är osäker. Det är fullt möjligt att många av dem som har gått under jorden har lämnat Sverige. Vilka är Folkpartiets argument för en allmän amnesti? Många av dem som idag vistas i Sverige efter avslag på asylansökan har skäl att få skydd i Sverige både enligt svensk lag och enligt internationella konventioner. Exempelvis personer där avvisningsbeslutet inte går att verkställa. Det handlar även om personer som lever gömda i Sverige och som stannat kvar på grund av fruktan för att utsättas för inhuman behandling i hemlandet. De personer som omfattas av denna bestämmelse tillhör några av samhällets mest utsatta. Många har väntat i en följd av år på beslut, andra lever i otrygghet för vad som ska hända när det tillfälliga uppehållstillståndet går ut. De som valt att gå under jorden lever med ett konstant hot om att bli upptäckta och tvingas lämna landet. Detta är inte humant. Ett annat viktigt skäl för att genomföra en "nollställning" av gamla ärenden är att ge den nya instansordningen en möjlighet att starta verksamheten under rimliga arbetsförhållanden. En kategori utlänningar som Folkpartiet vill ge amnesti är de som inte har tillräckliga skäl för uppehållstillstånd, men som inte kan avvisas. Den fråga som man ställer sig är givetvis om uppehållstillstånd verkligen är den enda möjliga lösningen? Man kan väl erbjuda en sådan person ett temporärt uppehållstillstånd eller möjlighet att söka lyckan i ett annat land? Ett sådant alternativ kan knappast karaktäriseras som inhumant. En annan kategori som Folkpartiet vill ge uppehållstillstånd är de "personer som lever gömda i Sverige och som stannat kvar på grund av fruktan för att utsättas för inhuman behandling i hemlandet". Folkpartiet syftar här på de tusentals utlänningar som vistas illegalt i landet. Enligt Folkpartiet är det inhumant att behöva leva på detta sätt, men de som har gått under jorden har väl gjort det på eget bevåg? Sverige är ju ingen diktatur. Svenska myndigheter har väl ingen skyldighet att alltid uppfylla utländska medborgares önskningar? De utlänningar som har gått under jorden har gjort det i syfte att göra det svårare för myndigheterna att avvisa dem. Varför skall vi belöna dylika beteenden? Folkpartiet har sagt att amnestin skall Page 1 of 5
betraktas som en engångsåtgärd. Under 2006 skall ett nytt och bättre system för asylprövning införas. Tror Folkpartiet verkligen att de asylsökanden som får sina ansökningar avslagna inte kommer att gå under jorden när systemet uppgraderas? Det är knappast troligt att dessa drömmar kommer att bli sannspådda. Det som oroar utlänningar är inte att det svenska asylsystemet är ineffektivt, utan att de kan få avslag. Folkpartiet anför också ett effektivitetsargument. Folkpartiet menar att den nuvarande asylprövningen är överbelastad och att en amnesti av beskrivet slag hade gjort det möjligt att nollställa systemet. Frågan är emellertid varför vi skall nollställa just asylprövningssystemet och varför vi skall göra det på just detta sätt. Migrationsverket är ju inte den enda myndighet som har problem med köbildning. Varför inte utsträcka argumentet så att det även omfattar landets polismyndigheter? Varför kräver inte Folkpartiet att polisen slutar utreda brott begågna under en viss tidsperiod därför att det skulle kunna underlätta en s.k. nollställning av systemet? Det är naturligtvis inte bra att människor tvingas vänta i flera år på besked, men det finns ingen anledning att fatta ett beslut som endast utgår ifrån den asylsökandes intressen. Argumenten för amnestin är, som vi har sett, i huvudsak av humanitär art. Om vi får tro amnestiförespråkarna är det omänskligt att inte bevilja de människor som diskussionen handlar om uppehållstillstånd. Följaktligen har en del kritiker karaktäriserat regeringens politik som stelbent och inhumanitär. Frågan är dock om motsättningen mellan humanism och antihumanism är så enkel som en del debattörer vill göra gällande. Låt oss först bena upp problemet: Sverige kan inte påverka folkströmmarna i världen i någon större utsträckning. Uttryckt på ett annat sätt: vi kan inte hindra människor från att komma till vårt land. Migrationsströmmarna i världen går inte från rika länder till fattiga länder, utan i motsatt riktning. Eftersom Sverige tillhör den rika västvärlden, kommer många utlänningar att söka sig hit. Sverige har en reglerad invandringspolitik. Det innebär att många av dem som vill bosätta sig i vårt land, riskerar att bli avvisade. Det problem som regeringen vill lösa med nya rutiner för asylhantering beror alltså på flera faktorer. De två viktigaste faktorerna är att Sverige inte kan påverka folkströmmarna i världen och att många utlänningar vill till Sverige därför att Sverige är ett rikt land. Det är numera inte politiskt korrekt att säga att utlänningar kan ha ekonomiska motiv. Den politiska liturgin kräver att man endast talar om förtryck. Det är givetvis nonsens. I en intervju med Aftonbladet [1] beskrev Sveriges nuvarande skolminister, Ibrahim Baylan, Sverige på följande sätt: Att komma till Sverige var som att resa hundra år framåt i tiden, säger han. Page 2 of 5
Det var som att komma till paradiset. Så beskriver Ibrahim Baylan sina första minnen när han som nioåring kom till Sverige och invandrartäta Norsborg. Hans familj - kristna syrianer - var självförsörjande bönder i en fattig kurdisk by i sydöstra Turkiet. - Vi levde som i Sverige på 1800-talet. Inget rinnande vatten inomhus, inga mekaniska saker, ingen el. Var det ett bra år var det lite mer att äta. Dåliga år svalt vi, säger Baylan. Är det orimligt att anta att Baylans familj lämnade Turkiet av ekonomiska skäl? Knappast. De flesta människor föredrar att leva i rika samhällen. Det är ingen tillfällighet att USA har problem med gränsen mot Mexiko. USA är ett rikt land, Mexiko är ett fattigt land. Varje år försöker en miljon mexikaner att ta sig in i USA illegalt. Någon motsvarande folkvandring från USA till Mexiko existerar inte. Genomsnittsamerikanen vill inte bo i Mexiko därför att Mexiko tillhör den tredje världen. Egentligen vore det märkligt om utlänningar endast kom till Sverige därför att de flyr från politiskt förtryck. Om man håller dessa fakta i minnet, blir det inte särskilt svårt att förstå varför det har uppstått köer i det svenska asylsystemet. Sverige kan alltså inte påverka folkströmmarna i världen. Däremot kan vi påverka invandringspolitiken. Invandringspolitikens innehåll bestäms av Sveriges riksdag. Den fråga som vi alltså måste ställa oss är varför Sverige har en reglerad invandringspolitik. Ett svar är givetvis därför att riksdagen har beslutat att Sverige skall ha reglerad invandring, men det är knappast ett tillfredsställande svar. Den mer intressanta frågan är varför riksdagen har beslutat att Sveriges gränser inte skall vara öppna? Varför har riksdagen inte avskaffat alla gränskontroller och öppnat Sverige mot världen? Om inte annat hade det gjort en massa utlänningar lyckliga och ingen hade tvingats att gå under jorden. Eller hur? Svaret på frågan skulle kunna formuleras på följande sätt: riksdagen har beslutat om reglerad invandring därför att den anser att invandring är på gott och ont. Detta är invandringspolitikens gyllene premiss. Om invandring endast gav upphov till positiva följder, skulle vi kunna avskaffa alla gränskontroller. Omvänt: om invandring endast hade negativa konsekvenser, hade vi med stor sannolikhet stängt våra gränser. Invandring är alltså på gott och ont och det är av den anledningen som vi har en reglerad invandringspolitik. Eftersom vi inte vill släppa in alla människor som vill komma hit, har vi skapat ett regelsystem som skall göra det möjligt för oss att kunna skilja agnarna från vetet. Vi vill, så långt det är möjligt, själva bestämma vilka och hur många utlänningar som skall få komma till Sverige och vi vill göra det därför att det inte är självklart att vi har ett intresse av att alla människor som vill bosätta sig i Sverige också skall få den möjligheten. Inte heller är det särskilt svårt att förstå varför politikerna är ovilliga att släppa den reglerade invandringspolitiken. Det är inte lätt att hitta väl fungerande mångkulturella samhällen. Man kan ha olika uppfattningar om vad problemen beror på, men det är svårt att förneka fakta. Eftersom vi inte kan påverka migrationsströmmarna i världen, har debatten om invandringspolitiken kommit att handla om hur väl den svenska immigrationsbyråkratin fungerar. Både regering och opposition vill effektivisera asylprövningen. En effektivisering av asylprövningen kommer dock inte att medföra att systemet kommer att upplevas som mindre brutalt av de utlänningar som blir nekade uppehållstillstånd. Det tål att upprepas att det inte är systemets Page 3 of 5
ineffektivitet som oroar utlänningar, utan risken att bli avvisad. De politiker och aktivister som tror att det finns ett system som inte skapar den typ av problem som Folkpartiet och regeringen hoppas skall lösa sig efter årsskiftet, lever på en illusion. Brutaliteten är inbyggd i systemet. Det är också därför som en del av medlemmarna i Påskuppropet har annonserat att de tänker fortsätta att protestera mot invandringspolitiken nästa år. De har, till skillnad från mer idealistiskt sinnade politiker, förstått vad saken handlar om, att det egentligen bara finns ett sätt att lösa problemet på: att avskaffa alla gränskontroller. De traditionella partierna gör ofta gällande att det finns en kvalitativ skillnad mellan deras politik och den syn på invandringen som förfäktas av s.k. främlingsfientliga organisationer, men detta är bara delvis sant. De flesta politiska partier vill ha reglerad invandring. Inte ens Sverigedemokraterna kräver stängda gränser. Så länge Sverige har reglerad invandring, kommer det att finnas oroliga utlänningar, utlänningar som känner sig orättvist behandlade och utlänningar som vägrar att acceptera avvisningsbeslut och istället går under jorden. De kritiker och anhängare av invandringspolitiken som inte vill medge detta hycklar. Motsättningen mellan humanism och antihumanism är därför till stor del konstruerad. Det är migrationsströmmarna i världen i kombination med det faktum att Sverige är ett rikt land och att svenska folket sluter upp bakom en reglerad invandringspolitik som är orsaken till det problem som vi diskuterar. Är invandringspolitiken restriktiv? En av Påskuppropets käpphästar är att svensk invandringspolitik är extremt restriktiv. Är detta påstående verkligen med sanningen överensstämmande? Låt oss titta på 2004. Under 2004 fick 59 144 personer uppehållstillstånd. Enligt statistik från migrationsverket [2] hade endast 6 procent av utlänningarna s.k. flyktingskäl. Hela 38 procent av uppehållstillstånden delades ut till personer som var anhöriga till individer som har fått uppehållstillstånd. De som hävdar att den svenska flyktingpolitiken är restriktiv, brukar peka på att andelen kvotflyktingar, personer med flyktingskäl, skyddsbehov osv. utgör en mycket liten del av totalen. Det är förvisso sant, men det är som är intressant är ju det stora antal personer som fått uppehållstillstånd utan att vara flyktingar. Faktum är ju att flertalet av dem som fick uppehållstillstånd förra året, aldrig fick sina flyktingskäl prövade. Man kan tycka att den svenska integrationspolitiken har havererat och att asylprövningen är ett under av ineffektivitet, men att påstå att flyktingpolitiken inte skulle vara generös när endast 6 procent av dem som har erhållit uppehållstillstånd har flyktingskäl, är nog en överdrift. Huvudproblemet med svensk flyktingpolitik är att den inte är behovsbaserad. En rationell invandringspolitik skulle kunna vara baserad på följande enkla principer: Flyktinginvandring skall endast ge temporärt uppehållstillstånd. Enligt denna regel skall Sverige åta sig att, under en given period, ge förföljda människor skydd, utbildning och andra livsförnödenheter. Flyktingarna skall ha Page 4 of 5
möjlighet att, precis som alla andra människor, försörja sig genom arbete. När situationen i hemlandet har lugnat ner sig, skall de skickas tillbaka, eventuellt med ett startbidrag. Några undantag från regeln skall inte medges. Arbetskraftsinvandring skall ge permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap. Om arbetskraftsinvandringen inte är tillräckligt omfattande för att tillgodose landets behov, bör Sverige aktivt rekrytera utlänningar. En behovsbaserad invandringspolitik hade reducerat till ett minimum de problem som politikerna idag kämpar med. Dessutom hade systemet gagnat Sverige som nation. En behovsbaserad invandringspolitik hade effektivt förhindrat uppkomsten av etniska enklaver och därigenom minskat risken för friktioner mellan olika befolkningsgrupper. Integrationsproblemet hade minimerats och det hade inte behövs någon särskild diskrimineringslagstiftning riktad mot etniska svenskar. En invandringspolitik utformad i enlighet med dessa två principer hade med all säkerhet också vunnit stöd bland allmänheten. KG Hammar och hans åsiktsfränder i statskyrkan och Vänsterpartiet hade naturligtvis hävdat att systemet är både inhumant och rasistiskt. Dessbättre finns det ingen större anledning att ta vare sig Hammar eller Ohly på allvar: kyrkan har sedan länge upphört att ha en civilisationsbyggande funktion och kommunismen har aldrig haft någon. Source URL: https://www.samtiden.com/?q=node/86 Links [1] https://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,550675,00.html [2] https://www.samtiden.com/?q=javascript%3amigrationsverket%28%29 Page 5 of 5