Redan under tidigt 1500-tal forslades slavar

amerikanska inbördeskriget 2 Slaveriet Vid medeltidens slut utropade sig européerna med hjälp av krutvapen och krigsfartyg till världens herrar. Man tog sig rätten att förslava andra människor och tvinga dem till arbete. Under 1800-talet växte slaveriet i USA:s söder medan nord satsade på modern industriproduktion. Det tog en ände med förskräckelse. av thomas sörensen Redan under tidigt 1500-tal forslades slavar från Afrika till spanska och portugisiska kolonier i Karibien och Sydamerika. Orsaken var arbetskraftsbrist, i synnerhet sockerplantagerna var i stort behov av arbetare. Överallt i den nya världen fanns stora bördiga områden som väntade på att få exploateras, men det fanns inte tillräckligt många européer som var villiga att emigrera. Indianerna, ursprungsbefolkningen, lämpade sig inte heller för slavarbete. De var känsliga för de epidemiska sjukdomar som européerna hade fört med sig. människor i bojor Slaveriet spred sig till de brittiska kolonierna i Nordamerika under 1600-talet. De första afrikanska slavarna anlände år 1619 till Jamestown i Virginia med ett holländskt handelsfartyg. Efterfrågan på slavarbetskraft var dock inte särskilt stor i Nordamerika förrän tobaksodlingen blomstrade på allvar från och med 1670-talet. Antalet slavar som sammanlagt fördes från Afrika till de nordamerikanska kolonierna under 1600- och 1700-talen är svårt att beräkna, men det rörde sig troligen om åtskilliga miljoner män, kvinnor och barn. Slavtrafiken på de brittiska kolonierna var otvivelaktigt en lukrativ bransch. Det var inte ovanligt att enskilda handelsfärder gav en avkastning på över 100 procent. Hamnstäder som Liverpool hade helt och hållet slavhandeln att tacka för sin ställning inom den transatlantiska sjöfarten. Slaveriet accepterades definitivt inte i alla kretsar och från första början fanns ett stort motstånd som växte sig allt starkare under 1700- talet. Dels religiöst grundat motstånd, dels hade många amerikaner under revolutionen på 1770- talet börjat uppfatta det som oförenligt med de höga humanistiska ideal som genomsyrade USA:s konstitution från 1787. Slaveriet var något som klingade falskt med de högtidliga deklarationerna om mänskliga rättigheter som liv, frihet och strävan efter lycka. Dessa rättigheter borde rimligen tillerkännas alla människor. Trots att unionsfäderna undertecknarna av konstitutionen i allmänhet var medvetna om att slaveriet var vanhedrande för deras nya nation, kom det att skyddas i konstitutionen, som otvivelaktigt var ett kompromissverk, för att gynna såväl Den 2 april 1863. Ryggen tillhör den förrymda egendomen till kapten Johr, en plantageägare i Louisiana. Mannen blev nordstatssoldat, förmodligen en välmotiverad sådan. 1

De förtrycktas ansikten. Uppställda att fotograferas för antropologiska studier i South Carolina 1850. Från vänster till höger Jack, Fassena, Delia och Renty. De här människorna var rättslös egendom precis som vilken som helst, de såldes som boskap på stora auktioner till ägare som bestämde över liv och död. handelskapitalister i norr som plantagearistokrater i söder. Fastän flera av unionsfäderna själva var slavägare, var dessa i allmänhet skeptiskt inställda till slaveriet som institution. De visste dock inte hur de skulle hantera ett avvecklande och hoppades att slaveriet med tiden skulle dö ut av sig självt. Detta var inte något som utifrån denna tids perspektiv framstod som helt osannolikt. På 1780-talet var det uppenbart att slaverisystemet var på nedgång. I New England de nordöstra delstaterna hade slaveriet upphört att vara ekonomiskt fördelaktigt och avskaffades under de decennier som följde närmast på revolutionen. New Jersey var sist år 1804. Slaveriet fortsatte att vara betydelsefullt i de södra delstaterna, men generellt sett blev det även här allt mindre lönsamt att hålla slavar. kung bomull Det visade sig att unionsfäderna hade fel i sina prognoser ifråga om slaveriets självdöd. Det försvann inte alls av sig självt. I själva verket fick det en ökad betydelse under loppet av 1800-talet. Det man inte hade förutsett var effekterna av den industriella revolutionen som satte igång i Storbritannien under senare delen av 1700-talet. Till en början påverkade inte textilbranschens mekanisering den amerikanska södern i särskilt hög Kung Bomull redo för att skeppas till fabrikerna i Storbritannien. När kriget kom skar nordstaterna snabbt av bomullshandeln genom en intensiv flottblockad. Söderns politiker hoppades att britterna skulle gå med i kriget för att rädda sin industri men Lincoln gjorde ett genidrag. USA betalade ut ersättning till drabbade brittiska arbetare. Storbritannien förblev neutralt i konflikten. 2

utsträckning. Visserligen lämpade sig jorden och klimatet i sydstaterna utmärkt för bomullsodling och efterfrågan var stigande, men det fanns inga möjligheter att tillgodose den brittiska textilindustrins omättliga behov. Orsaken var att det krävdes alldeles för mycket tid att rensa bomullsfibrerna från fröna. Med manuellt arbete kunde rensningsprocessen för ett enda kilo bomull ta flera dagar för en slav. Problemet löstes av Eli Whitney, en man från Massachusetts på besök i Georgia, då han 1793 uppfann bomullsrensningsmaskinen, vilken på ett snabbt och effektivt sätt avskiljde fibrerna från fröna. Whitneys ursprungliga maskin kunde producera 25 kilo ren bomull om dagen, men med olika innovationer var man snart uppe i så mycket som 500 kilo. Massproduktion möjliggjordes, plötsligt blev bomullsodling lönsamt och ledde till att det borttynande amerikanska slaveriet fick uppleva en renässans. Under 1700-talet hade slaveriet varit mest utbrett längs söderns Atlantkust, där ris, socker och tobak odlades. Nu utvecklades och expanderade slaveriet tillsammans med bomullsplantagerna in i nya områden allt längre västerut. USA förvandlades till världens största råbomullsproducent och exportör. Ungefär 75 procent av den bomull som användes av Europas textilindustrier kom från det så kallade bomullsbältet, vilket i mitten av 1800- talet sträckte sig från södra Virginia i öster ända bort till Texas i sydväst. Detta resulterade i en väldig ekonomisk blomstring, som påverkade och gynnade hela södern. Under 1800-talet blev bomull USA:s i särklass största exportvara, och tack vare denna strömmade eftertraktad utländsk valuta in i landet. En berömd paroll skapades 1858 av James Hammond, en senator från South Carolina. Cotton is King utropade han och menade med detta att de amerikanska plantageägarna kunde toppstyra hela den västerländska ekonomin, eftersom den var så beroende av råbomullen. stora plantager och små jordbruk Då inbördeskriget bröt ut 1861 uppgick USA:s invånarantal till över 31 miljoner. Slavstaternas befolkning var på tolv. Av dessa var ungefär fyra miljoner förslavade afroamerikaner. Det fanns slavar över allt i södern, men antalet kunde lokalt vara mycket litet och i några områden i Texas kunde man inte återfinna en endaste slav. I genomsnitt var 26 procent av sydstatsfamiljerna slavägare. I vissa delar i till exempel delstaterna Mississippi och South Carolina var andelen Slavflicka i New Orleans. Hudfärg vit. Söderns aristokrati berömde sig själva för höviskhet och gentlemannamässighet ut i fingerspetsarna. Det var de också mot vita kvinnor. De afroamerikanska slavinnorna utsattes för omfattande sexuellt utnyttjande. Varje ny generation blev vitare och vitare. På 1860-talet kunde slavmotståndarna massproducera vykort på slavar som såg ut som européer. ännu högre. Här kunde så mycket som hälften av de vita familjerna vara slavägare. Visserligen utmärktes det nordamerikanska slaverisystemet av de stora plantagerna, som kunde ha hundratals slavar, men den typiske slavägaren var småbrukare och ägde bara en eller två. I en del områden var slavarna fler än de vita, och det var inte ovanligt att de uppgick till två tredjedelar av populationen, ibland ännu mer. I exempelvis South Carolina utgjorde slavarna i trakterna av Georgetown, Beaufort och Fairfield 84, 81 respektive 70 procent av befolkningen. I synnerhet i området mellan Waccamaw-floden och Atlanten var andelen afroamerikaner stort. Här gick det nio afroamerikaner på varje vit person. Tre fjärdedelar av slavarna var sysselsatta med jordbruksarbete, antingen på små- och mellanstora gårdar eller på de stora plantagerna. De flesta arbetade som jordbruksarbetare på bomullsfälten eller på ris-, socker- och tobaksodlingarna. Det fanns dock även ett mindre antal slavar som arbetade som tjänare eller till och med som hantverkare och industriarbetare i städerna. sydstatskultur Slaveriet var inte bara centralt i det ekonomiska systemet, utan formade även söderns sociala och kulturella liv på ett mycket djupgående sätt. Det var slaveriet som möjliggjorde det som kallades the Southern way of life, en behagfull och avslappnad livsstil för de vita som tillät en gentlemannamässig, ibland nästan aristokratisk, tillva- 3

ro. Detta innebar att plantagegentlemannen kunde ägna sitt liv åt ädlare verksamheter än arbete. Han fyllde ofta sina dagar med sådana saker som jakt, fäktning, skytte, ridning, dans, politisk eller militär verksamhet. Självklart utvecklades en ideologi som förklarade och försvarade detta samhällssystem. Så hävdade man att Gamla testamentet godtog slaveri och att det överhuvud taget inte fanns någon bibelvers i Nya testamentet som uttryckligen förbjöd det. Med pervers logik drogs slutsatsen att slaveriet var instiftat av Gud och följaktligen moraliskt försvarbart, till och med något gott i sig, då brutala och råa vildar fick möjlighet att med den vita rasen som läromästare omvandlas till läraktiga, intelligenta och civiliserade jordbruksarbetare. Dessutom kom de svarta genom slaveriet i kontakt med kristendomen, något som både förädlade dem och möjliggjorde deras frälsning. Människorna i södern undvek själva att använda ordet slaveri. Man menade att det var ett ord som väckte felaktiga associationer. I stället talade man förskönande om the peculiar institution den egendomliga institutionen. I allmänhet var denna egendomliga institution lönsam för den enskilde plantageägaren. Kapitalplacering i slavar gav i genomsnitt lika hög avkastning som andra investeringar. För söderns samhälle som helhet var dock slaveriet olönsamt, rentav en ekonomisk olycka. För det första var den ekonomiska förlusten för slavarna betydligt större än vinsten för plantageägaren. För det andra var kvantiteten och kvaliteten på det arbete som dessa presterade otvivelaktigt sämre än om det hade utförts av fria lönearbetare. Entusiasm, effektivitet och lojalitet är egenskaper som är svåra att uppbåda av slavarbetskraft. För det tredje var övervakningskostnaderna stora. Ständiga slavpatruller bevakade områdena runt plan- 4 Rekryterade bland förrymda slavar, pjäsbesättningen för 2. färgade lätta artilleriregementet. 178 892 afroamerikaner tjänade i nordstatsarmén, men de betraktades som andra klassens människor även i norr. Mest utnyttjades de som arbetstrupp, men när de väl kom i strid med slavdrivarna togs ofta inga fångar i onödan på någon sida. tagerna. Dessa patruller bekostades av hela samhället vita småbönder och fattiga inkluderade genom penningavgifter eller genom personligt deltagande. Stora delar av slaveriets kostnader bars alltså inte av slavarna själva utan av de icke-slavägande vita. För det fjärde var en mycket hög militär beredskap och effektivitet en nödvändighet. Rädslan för slavrevolter bidrog till att de amerikanska slavstaterna utvecklades till extremt militariserade samhällen. Detta var dyrt för alla. vit mans mardröm Söderns militära beredskap var kostnadskrävande, men framgångsrik. Regelrätta slavuppror var sällsynta fenomen. Dock förekom åtskilliga desperata försök och detta var tillräckligt för att skapa en utbredd och beständig fruktan. Några av de mest kända revoltförsöken kan nämnas. År 1800 försökte sig Gabriel Prosser på en revolt i Richmond, Virginia, men avslöjades och dödades tillsammans med ett trettiotal andra afroamerikaner. Danmark Veseys slutade på samma sätt. Vesey var en fri afroamerikan, snickare till yrket, som hade planlagt ett slavuppror i South Carolina år 1822. Myndigheterna ingrep dock innan det hann bryta ut och över 30 upprorsledare avrättades. Nat Turner bidrog år 1831 med de blodigaste oroligheterna, då han tillsammans med sina upprorsmän lyckades döda över 60 vita virginiabor, innan revolten slogs ned. John Brown en vit, religiös fanatiker försökte 1859 i Virginia initiera ett slavuppror som omedelbart krossades på ett synnerligen brutalt sätt. Förutom de inhemska revolterna vilka alltså brukade kvävas i sin linda hade amerikanerna fått se exempel på fasansfulla händelser alldeles nästgårds, som hade fått långtgående konsekvenser och som visade hur illa det kunde gå om man inte var på sin vakt. Så hade slavarna på Haiti under åren vid sekelskiftet 1800 gjort uppror mot si-

na franska och spanska herrar och lyckats utropa den andra oberoende nationen i Nya världen. abolitionisterna Slaveriets vara eller icke vara blev en stor fråga i amerikansk politik först under 1830-talet. Vid denna tidpunkt började man också definiera delstater som fria stater eller slavstater. Nu skapades också södern som ett samlingsbegrepp för de 15 delstater som tillät slaveri. Det organiserade motståndet mot slaveriet tog sin början vid den här tiden då American Anti-Slavery Society bildades. De radikala slaverimotståndarna benämndes abolitionister, ett ord som kom från engelskans abolish avskaffa eller utplåna (slaveriet). Förgrundsgestalten inom den amerikanska abolitionismen hette William Lloyd Garrison, ägare av Bostontidningen The Liberator. Motståndet tilltog i styrka kontinuerligt under 1840-talet och slaveriet kom också vid denna tid att framstå som en politisk huvudfråga. Under 1850-talet urartade konflikten mellan abolitionister och slaveriförespråkare i öppet inbördeskrig i territoriet Kansas som just var på väg att ansluta sig till unionen. Ju mer högljudda och aggressiva abolitionisterna blev, desto mer vrångsinta blev människorna i södern. I början av 1800-talet hade det inte varit särskilt egendomligt eller uppseendeväckande att Columbia, personifikationen av Amerika, frågar uppfordrande varför denne färgade krigsveteran inte behandlas som en fullvärdig medborgare. Trots att inbördeskriget gjorde slut på slaveriet var rasismen utbredd både i nord och syd. Afroamerikanerna hade en lång väg kvar innan man uppnådde lika villkor. uttrycka kritiska och negativa åsikter om slaveriet även om om man var bosatt i en slavstat. Klimatet för sådan frispråkighet blev dock allt kärvare. Med den polarisering som inträffade i frågan från 1830-talet och framåt försvann de kritiska rösterna helt och hållet från sydstaterna. I de flesta slavstater antogs också en mycket repressiv lagstiftning mot abolitionistiska tendenser. Att förespråka slaveriets avskaffande blev till exempel ett brott i Virginia 1836. Slutligen gick det till och med så långt att det blev förbjudet att kalla slaveriet en synd. Orsaken var att sådana uttalanden dels undergrävde den privata äganderätten, vilken åtnjöt starkt skydd i konstitutionen, dels kunde uppmuntra till oro bland slavarna. Trots förekomsten av stridslystna och högljudda abolitionistgrupperingar diskuterades inte slaveriets vara eller icke-vara på någon som helst seriös politisk nivå i USA åren före krigsutbrottet. Den fråga som avhandlades var i vilken utsträckning som det skulle tillåtas utbreda sig i de nya territorierna västerut. Abraham Lincoln, den president som man brukar tillskriva slaveriets avskaffande, var inte abolitionist. Visserligen var han på ett personligt och moraliskt plan motståndare till slaveriet, men arbetade inte i sin roll som politiker före inbördeskriget för dess avskaffande. Detta hade varit samma sak som politiskt självmord, eftersom inte heller allmänheten i nordstaterna hade särskilt mycket till övers för afroamerikaner. Rasismen var utbredd även här. Lincoln och det republikanska partiet hade endast förbundit sig att sätta stopp för slaveriets expansion västerut. Det var inte tal om någon lagstiftning som begränsade det på de ställen där det redan fanns. Den paranoida känslan som i slutet av 1850-talet var generell i slavstaterna resulterade i en djup skepticism till Lincoln. En bunkermentalitet hade utvecklats och södern började allt mer framstå som ett slutet och isolerat samhälle. Sydstatsborna hade kommit att uppfatta sig själva som radikalt olika alla andra amerikaner och hävdade att det endast var i sydstaterna som egenskaper som ära, anständighet, frihet och sann kristen fromhet fortfarande fanns kvar. Övriga världen särskilt de förhatliga nordstaterna representerade en fallen och ond värld, och mot denna värld var man tvungen att försvara sig. Ett otvetydigt exempel på nordstatarnas ondska fick man genom John Browns räd mot Harper s Ferry 1859. q Thomas Sörensen är universitetslektor i historia vid Kristianstads högskola. 5