Folkbildare och resepionjär Frejvid Weegar, avled oväntat den 11 december 2018. Hans livsverk, den finlandssvenska veckotidningen Kuriren och Kurirens resebyrå, har genom åren gett många finlandssvenskar stor glädje och utbyte i livet. Kuriren betraktas även av många som en finlandssvensk institution av stor dignitet. Tidningen och resebyrån var Frejvid Weegars skötebarn. Att säga att bägge företagen betydde väldigt mycket för honom är ingen överdrift. Att avsluta sin resebyråverksamhet 2016 efter att ha verkat 51 år inom branschen var inget lätt beslut, Frejvid tvekade in i det sista, ända tills han inte längre kunde blunda för resebyråns resultat, bokföringssiffror och den rådande konkurrensen på marknaden.
Frejvid tillsammans med sina föräldrar. Han var söt som liten och det sägs att ett par i Karleby- trakten blev så förtjust i den lille gossen att de även lät sin egen
son heta Frejvid. Frejvid och Lillie gifte sig i Stockholm i februari 1962.
Lillie och Frejvid Weegar var tillsammans ett strävsamt par. Filmen om Lillie och Frejvid, som delvis spelades in under en resa de gjorde till Stockholm, där hon var född. Filmen sändes i FST i april 2004. Lillie avled i slutet av augusti samma år.
Visst funderade han ibland på att sälja sin tidning under perioder då han tyckte att det var tungt att vara företagare, för att kunna bli pensionär på heltid. Hugade köpare har kommit och gått genom åren, men Frejvid hittade kanske aldrig någon som han ansåg vara värdig hans tidning. Eller så förmådde han inte att sälja sitt livsverk utan valde att fortsätta ge ut Kuriren själv, med hjälp av sina anställda, in i det sista. Troligtvis kändes det helt omöjligt för Frejvid att avstå från sin älskade tidning han föredrog att helst hålla kvar det invanda och trygga och att allt skulle rulla på som vanligt. Att Frejvid blev journalist bottnar bland annat i att han hade lätt för att uttrycka sig i skrift och tyckte om att prata med de människor han mötte, och att hans far Johannes, som hade varit lärare vid folkhögskolan i Kronoby, var fackföreningsoch föreningsaktiv. De tidningar som hans far fick genom sitt engagemang i föreningar och yrkesliv brukade även Frejvid ögna igenom och detta väckte redan i unga år hans intresse för både politik och tidningar. Frejvid deltog i sin ungdom i flera folkbildande kurser i socialetik som ordnades på olika folkhögskolor av Finlands svenska nykterhetsförbund, och hans tidning präglades även av folkbildningsrörelserna. Frejvid ansåg att det behövs journalister med en bred bakgrund, en folklig förankring och kännedom om förhållandet i samhället vid tidningarnas redaktioner. Frejvid gick 1954 1955 en journalistkurs i Nordiska folkhögskolan i Kungälv utanför Göteborg. 1955 fick han arbete som landsbygdsreporter på Jakobstads tidning. Det var en period som Frejvid senare kom att betrakta som den bästa tänkbara yrkespraktiken han hade kunnat få inom detta yrke. År 1956 blev han redaktionssekreterare på tidningen Österbottningen i Gamlakarleby men sa upp sig från den
tjänsten efter tre år. Att Frejvid kom på tanken att börja ge ut en egen tidning berodde på att det var tänkt att han skulle bli chefredaktör för en tidning i Österbotten som skulle bevaka jordbrukarnas intressen, en tidning som hans far Johannes även fungerade som en av de stora bakomdrivande krafterna för att förverkliga. Eftersom aktieteckningen i det tilltänkta bolaget Ab Landsbygden inte visade sig lyckas som planerat, uppmanade den dåtida direktören för den finska tidningen Ilkka honom att starta en egen tidning. Frejvid antog utmaningen, gjorde slag i saken och startade en egen tidning i oktober 1959. När en kollega med lång erfarenhet inom tidningsbranschen fick höra talas om Frejvids planer på att starta en egen tidning sa han: Det kan inte lyckas!. Men med tiden visade det sig att kollegan hade helt fel. I stället för att bli tvungen att lägga ner sitt företag, fick Frejvid det att utvecklas och blomstra. Under alla de gångna åren sedan starten har Frejvid lyckats med bedriften att hålla tidningen vid liv, och i oktober i år har Kuriren utkommit i hela 60 år!
Kurirens och Frejvids första bil var denna tvåcylindriga, luftkylda Citroën utan värmeaggregat och med oisolerade väggar. Från början och under en tidsperiod som kom att bli tio år, skötte Frejvid själv om anskaffningen av annonser, som han finansierade sin tidningsutgivning med. Orsaken till att det denna tid fanns ett stort intresse för att annonsera i hans nystartade tidning var att Kuriren täckte ett betydligt större område än dagstidningarna. Frejvid körde även själv ut sin gratistidning, som han startat helt utan eget kapital med lån från banken, till servicestationer och turistbyråer i Österbotten. Efter hand började Frejvid även marknadsföra tidningen i södra Finland. Distributionen i Österbotten sköttes till stora delar med busstransport ut till byarna, där tidningarna sedan fördelades. Så småningom fördelade sig även antalet läsare jämnt mellan Österbotten och södra Finland. När det blev tal om orsaken till tidningens framgång och popularitet, brukade Frejvid som de främsta orsakerna lyfta fram tidningens positiva anda och målsättningen att läsarna
ska bli glada då tidningen kommer hem till dem. Han var från början även noga med att hålla en öppen linje till läsarna alla som hade något att berätta var alltid välkomna att skicka in sina berättelser. Att Frejvid inte kom att nöja sig med att ha bara ett företag utan även grundade ett företag till, Kuirens resebyrå, berodde mer eller mindre på omständigheterna. Kuriren hade många ombud i byarna som sålde prenumerationer och för att likt flera andra dagstidningar i landskapet denna tid på något sätt belöna sina prenumerationsombud, beslöt han att 1965 bjuda dem på en bussresa till Trondheim och Oslo. Det var tänkt att bara bli en resa, men intresset blev så stort för resorna att Kuriren ordnade inte bara en utan hela tre resor det året. Samma år, 1965, grundades Kurirens resebyrå som därmed även blev den första resebyrån i Finland som ordnade resor på svenska. Att efterfrågan på resor visade sig vara så stor fick Frejvid att inse att nu gällde det att lära sig hur man ordnar resor på riktigt, och därför åkte han och Lillie på studieresa till en tidning i Köpenhamn som ordnat egna läsarresor en tid. Den tiden fanns det många små researrangörer i Danmark så Frejvid och Lillie gick in för att lära sig allt om till exempel hotellbokningar.
Frejvid trivdes allra bäst i sin stol. I den kunde han både sitta och ligga.
Pärmen på Kurirens 40-års jubileumsnummer i oktober 1999.
Tidskriften Hem började han ge ut 1962, under några år. Den utkom i 110 000 exemplar och utdelades i nästan alla finlandssvenska hem. De fick småningom tag på unga studentskor som fick fungera som reseledare. Många av dem lärde i sin tur upp nya reseledare, och vissa av reseledarna blev verkliga veteraner på området.
En del till och med reseledare i tredje generation inom en och samma familj! Det var buss som gällde till en början och till exempel resor till Wien tur och retur via Trelleborg kunde vara i sjutton dagar. Efter att Frejvids syster flyttat till Nederländerna hjälpte hon till med att ordna blomsterresor på våren till Keukenhof. Man använde sig också tidigt av flyg. 1965 66 samarbetade man med Lentomatkat som flög till Mallorca och mellanlandade i Malmö. I Kuriren marknadsfördes resebyråns resor med ett detaljerat reseprogram för varje resa. Resorna började även regelbundet marknadsföras i Hufvudstadsbladet sedan majoriteten av resenärerna börjat komma från södra Finland. När Frejvid blickade tillbaka på resebyrån och dess verksamhetstid brukade han konstatera att resebyrån knappast skulle ha funnits om inte Lillie skulle ha funnits vid hans sida. Lillie, som bott i Chicago i sju, åtta år som barn var en stor tillgång för reseverksamheten eftersom hon talade flera språk och var välberest. Förutom svenska och engelska talade hon franska, italienska och tyska och hade även läst latin. Hon och sonen Rune kom även att fungera som reseledare under många av Kurirens resor. Frejvid och Lillie reste mycket tillsammans och hann uppleva mycket under sina resor. Det bästa med sina två företag ansåg Frejvid vara att han fått resa så mycket som han velat och att han fått göra en tidning såsom han själv velat.
Frejvid var pionjär inom båda sina verksamhetsområden i Svenskfinland. Kanske kommer Svenskfinland aldrig någonsin mer att få uppleva något motsvarande fenomen som Kuriren och Kurirens resebyrå, och en företagare som verkar inom sina företag lika länge som Frejvid Weegar gjorde! Kurirens redaktion KURIREN KURIRENS RESEBYRÅ
Första gratisnumret utkom i oktober 1959 under namnet Österbottniska Kuriren. 1962 började Frejvid utan bidrag från vare sig fonder eller samhället ge ut tidskriften Hem, som delades ut gratis till nästan alla svenska hem i landet under några år. Tidningen trycktes i Helsingfors i djuptryck. 1964 förkortades namnet till Kuriren. Familjetidningen Kuriren var först i Svenskfinland med horoskop, recept och kontaktannonser. Många par har hittat varandra via Kuriren och senare gift sig. 1965 övergick man till ett prenumerationssystem med fasta priser på tidningen och fick redan från början närmare 22 000 prenumeranter. Som mest trycktes Kuriren i 30 000 exemplar. 1965 hade Kuriren uppemot 100 prenumerationsombud. Redaktionen flyttade 1973 till Skeppsgatan, in i ett gammalt 1800-talshus som senare renoverades 1977. 1976 utkom den första turistbilagan Finland just nu, den största upplagan var 75 000. En del av upplagan ingick i Kuriren och delades på så vis ut även till prenumeranterna. Finland just nu utgavs gratis en gång i året och finansierades via annonsintäkter. Bilagan delades även ut i Sverige under tiotals år. Den sista turistbilagan utkom våren 2015. I början av 1990-talet hade man 22 personer på lönelistan inklusive Frejvid och hans familjemedlemmar. Hälften av de anställda arbetade halvtid. År 1991 flyttade kontoret och resebyrån in i nya utrymmen på Storalånggatan i Vasa. Tidningen och resebyrån var jämnstora vid 50-årsjubileet inom ramen för Kurirens verksamhet. År 1999, det år då Kuriren firade sitt 40-årsjubileum, var upplagan nästan 16 000.
Första resan gjordes sommaren 1965 till Sverige, längs Blå vägen till Trondheim i Norge och vidare söderut till Oslo. Den var tänkt som en belöningsresa för ombuden men efterfrågan blev så stor att man fick ordna tre resor. I början gjordes resor till Sverige, Norge och Danmark, därefter resor till Tyskland och Holland. Senare även resor till Österrike. Resebyråns policy var att ordna välplanerade resor på svenska. Folk trivdes på resorna, fick goda vänner och började efterlysa reseträffar som då började ordnas. Resebyråns storhetstid var under 1970 1980-talen, då även resor till USA började ordnas. Under det 50:e jubileumsåret ordnades även resor till Japan och Sydafrika. 2011 hade Kurirens resebyrå 32 resor med cirka 900 resenärer och ännu följande år ordnades ett stort antal specialplanerade resor över hela världen. Flera tiotals tusen finlandssvenskar har genom årens lopp rest med Kurirens resebyrå. Konkurrensen från andra researrangörer och internet blev så småningom allt större. Resebyråns allra sista resa gick till Island i början av september 2016.