Välkommen till Nyhetsbrev nr 3-2019 från Kalle Eriksson och Bjäreförlaget. Det här Nyhetsbrevet..handlar till stor del om föreläsningen som en överlevare i svenskt kulturliv. I den delen låter jag den förening, där jag är medlem, spela en central roll. I mitt annars rika bildarkiv hittade jag ingen bra bild från någon föreläsning i föreningens regi. Som vinjettbild väljer jag då i stället en bild, som ligger ganska nära till sitt innehåll. Et foto som togs när vår legendariske finansminister, Ernst Wigforss, talade vid ett möte som arbetarrörelsen anordnade i Förslövs bygdegård för ett antal år sedan. Ernst Wigforss, legendarisk finansminister när välfärdssverige byggdes, talar vid ett (s)-möte i Förslövs Bygdegård för ett antal år sedan. Föreläsningen en enastående överlevare I fortsättningen koncentrerar jag mig på föreläsningen som fenomen och på min förening Torekovs Föreläsningsförening. Följ med tillbaka i tiden. Till år 1913. Vi är då tillbaka i tiden före 1:a världskriget. Före bilismens genombrott. Före flygmaskinen och allt det övriga som hänt sedan dess på bl.a. teknikens område. Följ med till Torekov. Där har en rad entusiaster med fotografen G.W-son Cronqvist i spetsen lyckats starta en föreläsningsförening. Cronqvist har lyckats få med sig andra entusiaster. Bl.a. folkskollärare Emil Söderman, kustöveruppsyningsman Carl de la Motte, fabrikör Albert Ekman, fröken Dagmar Bruce, fröken Berta Nelson och folkskollärare Hultberg.
Första föreläsningen.äger rum 12 oktober 1913 i Templarlokalen Det är rektor N. Bruhn, som talar om London. Föreläsningen illustreras med den tidens bildteknik skioptikonbilder. Andra föreläsningsämnen under detta första år är Skåne och skåningarna, Vår folkmusik samt Nils Månsson i Skumparp. Entréavgiften till föreläsningarna under premiäråret var 15 öre. Man kunde också betala för alla föreläsningarna under året. Det kostade 1 krona. Ur programmet 1914 kan vi läsa: Dörrarna öppnas kl. 4 e.m och stängas 4.30 Det gällde sålunda att inte komma för sent till föreläsningen. Sedan har det fortsatt.år efter år. Föreläsning efter föreläsning. Medan andra kulturyttringar och nya tekniker har kommit, blomstrat och försvunnit, har Torekovs föreläsningsförening levt vidare. Förnyat vissa former och innehåll, men bibehållit grundstrukturen: En föreläsare. En publik. Föreningen har lyckats fortsätta att locka och entusiasmera många. 1963 kunde man i samband med 50-årsjubileet konstatera, att man dittills arrangerat mer än 500 föreläsningar. Mer än 100 år har gått sedan starten. Radio och TV har kommit och utvecklats. Så även biograffilmen. Konkurrensen om människors intresse och tid har blivit mördande. Grund-formen för föreläsningen är fortfarande i stort sett sådan den formades 1913. Ändå består den och lever. Det är faktiskt ett Kulturens underverk att föreläsningsföreningen i dagens mediefyllda värld, där vi som publik/åhörare erbjuds allt mer avancerad teknik och nya medier, som kan ta oss till upplevelser med inblickar i materiens innersta beståndsdelar, utblickar i världsrymden, miljöer från hela vår jord och illustrationer till vår historia ändå kan överleva. är ofattbart. Det borde inte vara möjligt att i dagens enorma utbud få folk att komma till föreläsningar, som har ungefär samma form som de hade 1913!! Och visst har många föreläsningsföreningar haft det svårt. Några har dukat under. Försvunnit. Så icke Torekovs Föreläsningsförening. Det fanns visserligen en kort tid i den mer än 100-åriga historien då nedläggningshot fanns, men det övervanns snabbt. Föreningen inte bara överlevde. Den tycktes ha stärkts och har sedan levt vidare med stor aktivitet. Man fyller praktisk taget alltid föreläsningslokalen med åhörare. Det är med respekt och beundran som jag tar del av föreningens historia. Läser om de många spännande ämnen som serverats. Läser om de lysande föreläsare som framträtt. Några exempel: Den i radion ofta förekommande rösten tillhörande Gösta Bringmark, den kände filmaren Horst Kyhlberg, Väderöexperten Hervid Vallin. Jag har beundrat många föreläsare. Såväl de som jag kunde lyssna till i vår föreläsningsförening som de som förekom i radion. Om jag måste välja ett enda namn bland alla dessa väljer jag Sten Bergman. Jag tror att många av mina radiolyssnande läsare minns honom. Minns hans förmåga att fånga sina åhörares intresse. Hans sätt att artikulera orden och därmed tala tydligt. Han hade ett särpräglat sätt att taaala. Ämnena var spännande: Paaaradisfåglarna på Nya Guinea eller andra exotiska djur och miljöer i ostasien. Exempelvis.
Inom kort skall jag återigen inta talarstolen hos denna ärevördiga föreläsningsförening. Det är förstås hedrande och ansvarsfullt att kliva upp i samma talarstol som dessa storhejare tidigare har stått. Naturligtvis känner jag min litenhet i detta sällskap. En sparv i tranedansen. Dessutom skall jag bara prata om Bjäre. Det blir ingenting om Nya Guineas djungler, Himalajas bergstoppar, Afrikas stäpper, Amazonas urinvånare eller något annat exotiskt, spännande och fantasieggande. I stället blir det glimtar från bjärehalvön under olika årstider, glimtar från halvöns historia alltifrån den tid när den stora landisen smält och landskapet trädde fram ur sin månghundraåriga djupfrysning. Om hur växter - och med tiden djuren och slutligen människorna tog halvön i besittning. Vidare om hur bjärebor under årtusendena har lämnat spår efter sig. Spår som har så mycket att berätta om hur invånarna har levt och verkat- från de allra första kringvandrande jägarna och fram till vår egen tid. Apropå Vår egen tid : en stor del av föreläsningen ägnas åt människorna som idag bebor vår halvö. I mitt bildarkiv finns dessa bjärebor i stor mängd. Tusental.. De som nu kommer med på bild i min föreläsning är personer, som jag mött under olika skeden av mitt liv. Personer inom idrottens värld. Inom skolans värld skolkamrater från min egen tid som elev. Skolelever som jag träffat efter det att jag bytt skolbänken mot katedern. Människor jag mött inom kulturlivet och i övrigt föreningsliv etc. Allt som allt. Det kan bli många åhörare som kommer att få se sig själva eller nära bekanta på bild. När händer nu detta? Svar : 17 mars. Plats: Hovs församlingshem. Tid: 18.30 Nykterhetsrörelsen blev en kulturmotor När 1800-talet skiftade plats med 1900-talet, hade vi i Bjäre kunnat skönja de första tecknen på ett vaknande intresse för kulturens roll i samhällslivet. Två folkrörelser kom att spela centrala roller i detta sammanhang: Nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Inom båda dessa folkrörelser insåg man, att arbetet för medlemmarna inta enbart skulle handla om agitation. Organisationen måste även erbjuda medlemmarna något annat. Något mer. Så startades bibliotek för att tillgodose medlemmarnas kunskapshunger. Amatörteater för diverse andra kulturbehov. Föreläsningar och filmvisningar för att tillgodose medlemmarnas behov av att vidga sina vyer. I en tid när utbudet inom dessa kulturområden inte var så omfattande särskilt på landsbygden blev dessa verksamheter viktiga för många människor. Inom godtemplarrörelsen var aktiviteten särskilt hög under de första årtiondena på 1900-talet. Inte minst hos föreningen som höll till i godtemplarsalen i Varan. Man anordnade studiecirklar, amatörverksamhet, biblioteksverksamhet mm. Gensvaret från allmänheten var stort. Nya medlemmar skrevs in. När man bjöd på amatörteater i godtemplarlokalen blev det fullsatt. I tidigare Nyhetsbrev har jag berättat om godtemplarrörelsen i Båstad. Även där var intresset stort för bl.a. studiecirkeln. Här bildades Sveriges 2:a studiecirkel (!!!). Åter till IOGT i Varan. Då och då inbjöd man vänner från andra föreningar till gemensamma festligheter. Bilden nedan visar ett sådant tillfälle. Logen Varan har inbjudit kollegor från Vejbystrand.
Medlemmar i logerna Varan och Vejbystrand samlade till gemensam fest i V. Karups Bygdegård Såväl nykterhetsrörelsen som arbetarrörelsen återspeglas i boken jag nämnde - Vår bjärehistoria i bild. Trots att bilden ovan är så gammal och trots att så många personer finns med på bilden, har jag till bilden i boken lyckats få fram namnen på nästan alla de närvarande. Naturligtvis med god hjälp av personer som var med vid festen. En annan bild som finns i samma bok, visar ett kabaregäng, som var verksamt inom arbetarrörelsen i V. Karup. En kabaré med mycket hög klass och som därför gick hem hos bjäreborna. Publiksiffrorna var imponerande.
På bilden ser vi bl.a. två dragspelare - Börje Bengtsson och Thore Stefansson. Mellan dem sitter en svartsminkad man. Han har just sjungit Ol man river - sången som vi förknippar med den amerikanska bassångaren Paul Robeson. Här är det Gösta Törnkvist som spelar den rollen. Flera av den tidens kändisar i filmens och kabaréns värld skymtar också genom sina uttolkare i kabarén. Allt äger rum i V. Karups Bygdegård. Även till den här bilden lyckades jag med god hjälp få fram namnen på nästan alla personerna. Du som hjälpt mig i detta arbete : Stort tack. I boken Vår bjärehistoria i bild. som jag redan har åberopat, finns också ett kapitel om skolans historia i Bjäre.I boken finns bilder på många bjärebor, som jag mött i olika sammanhang - Inom skolans värld. Idrottens värld, föreningslivet värld osv. Skolan i ständig omdaning blev den titel, som jag gav ett kapitel boken. I boken har jag försökt dra ut de historiska linjerna från folkskolans införande 1842 till dagens grundskola med såväl vårt lokala perspektiv som det nationella system som vi ingick i. För många år sedan guidade jag en grupp med synskadade personer under en rundvandring i Båstad. Vi stannade till framför en byst som visar Karl Adolf Agardh. De synskadade ser Agardh med sina händer. Om de lägre klassernas upplysning var titeln på ett föredrag, som hölls 1837. Talare var en person som kommit att bli väl känd bland oss bjärebor: Biskopen i Karlstad, Karl Adolph Agardh. Denne biskop hade sina rötter i Båstad. Om det har jag skrivit i tidigare Nyhetsbrev. Anförandet hölls hos Föreningen för utspridande af nyttig folkläsning i Karlstads stift. Agardh var en ivrig förespråkare för införande av en allmän folkskola i Sverige. Fem år efter detta föredrag fattade riksdagen det historiska beslutet om just en allmän folkskola i landet. Riksdagsbeslutet innebar en 6-årig folkskola för alla. Denna modell kom sedan att fortsätta att gälla under nästan ett århundrade. En anmärkningsvärt lång tid med tanke på beslutets genomgripande innebörd. Det var inte förrän vid mitten av 1900-talet som förändringarna kom. Då kom de också med besked slag i slag. Den nio-åriga enhetsskolan, som ganska snart blev Grundskolan. Ständigt nya läroplaner. Nya pedagogiska ideer. Nya läromedel. Nya kunskaper som en följd av upptäkter och uppfinningar. Den s.k. kunskapsmassan vidgades enormt. Allt detta tillsammans innebar, att de ständiga förändringarna blev påfrestande för alla som var engagerade i skolan elever, föräldrar, lärare, rektorer, skolstyrelser, länsskolnämnder..
Min boklåda Boktitel Ord.pris Rea-på-rea-pris Så blev Båstad tennis 225 60 Bilder av ett sekel i Bjäre Slutsåld Vår bjärehistoria i bild 350 70 Bjärebor berättar om Bjäre Slutsåld Strövtåg i Bjäre historia 350 70 NÄRA HAVET trivs jag bäst 350 Ny Böcker som är slutsålda hos mig kan ev. finnas i enstaka ex hos någon av försäljarna bl.a. bokhandlar i Båstad, Laholm och Ängelholm samt vissa ställen på bjärehalvön. Vår bjärehistoria i bild, med bl.a. de avsnitt som nämns i detta Nyhetsbrev, finns endast i några få exemplar. Vänligen Kalle Eriksson Hallavaravägen 102 269 91 Båstad 0431-365 332 kalle@bjarenet.com