Den sociala tilliten håller vi på att tappa de unga?

Den sociala tilliten håller vi på att tappa de unga? Den sociala tilliten håller vi på att tappa de unga? F ör nu två decennier sedan såg ett nytt begrepp inom samhällsvetenskapen dagens ljus, nämligen socialt kapital. Men detta förstås vanligen tillgångar som består av nätverk där det finns tillit mellan aktörerna, det vill säga som är just sociala till sin natur. Forskningen om socialt kapitalt har närmast varit explosionsartad under dessa två decennier. Som exempel kan nämnas att de svenska universitetsbibliotekens gemensamma sökkatalog Libris uppvisar nu mer än 500 böcker med termen social capital i titeln. Antalet artiklar publicerade i etablerade vetenskapliga tidskrifter uppgår till över tiotusen. Skälet till detta starkt ökande intresse för forskning om det sociala kapitalet är att den empiriska forskningen visat att detta slags kapital utgör en väsentlig tillgång för såväl individer, organisationer som hela samhällen. Samhällen med ett högt socialt kapital har som regel bättre fungerande demokratiska institutioner, lägre korruption, högre ekonomiskt och även ett mera jämt fördelat välstånd samt klart bättre befolkningshälsa för att nu bara nämna några av de mest centrala faktorer som analyserats (Castiglione, van Deth, and Wolleb 2008; Svendsen and Svendsen 2009). Även på individnivå hittar man som regel tydliga samband mellan högt socialt kapital (det vill säga att individen har relativt omfattande sociala nätverk som hon eller han uppfattar sig kunna lita på) och företeelser som hög utbildning, hög inkomst, låg arbetslöshet och bättre hälsoläge (Uslaner 2002). De teoretiska modeller som försöker förklara dessa samband är också de relativt nya och handlar om att social tillit och nätverk underlättar för människor att realisera viktiga gemensamma mål där det finns en konflikt mellan kortsiktigt egenintresse och ett mera långsiktigt allmänintresse. Ett enkelt exempel kan vara frågan om att agera miljövänligt genom att välja att källsortera sitt hushållsavfall. Att göra så lönar sig emellertid bara, det vill säga bidrar bara till att förbättra miljön, om man kan lita på att tillräckligt många andra i ens samhälle också väljer att källsortera (Rothstein 2003). Tillit andra människor kan därför förstås som ett slags sammanhållande kitt i samhället (Fukuyama 1995). Med start 1996 har SOM-institutet mätt i vilken grad personer som bor i Sverige anser att de i allmänhet kan lita på andra människor. Från de studier som gjordes innan SOM institutet började mäta 1996 kan vi se att uppfattningen om andra människors pålitlighet har varit stabilt hög sedan den första mätningen 1981, för nu 30 år sedan. I SOM-institutet undersökning av graden av mellanmänsklig tillit i det svenska samhället ställs frågan: Enligt din mening, i vilken utsträckning går det att Oskarson, M & Rothstein, B (2012) Den sociala tilliten håller vi på att tappa de unga? i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) I framtidens skugga. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 539

lita på människor i allmänhet?. Svarsalternativet har utformats som en 0-10 skala där 0 markerats med Det går inte att lita på människor i allmänhet och 10 med Det går att lita på människor i allmänhet. I tolkningen av svaren har de som fyllt i 0-3 på skalan klassificerats som låglitare, de som fyllt i 4-6 som mellanlitare och de som kryssat i någon av rutorna 7-10 som höglitare. Resultatet redovisas i figur 1. Figur 1 Utvecklingen av social tillit i Sverige 1996-2011 (procent) 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% % 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 låglitare 0-3 mellanlitare 4-6 höglitare 7-10 Källa: Riks-SOM-undersökningarna 1996-2011. Social tillit är som framgår av figur 1 ovan en av de mest stabila företeelser man kan mäta i den svenska opinionen. Den är till exempel okänslig för såväl ideologiska som ekonomiska konjunkturcykler. Det finns här anledning att framhålla att personer som bor i Sverige i likhet med innevånarna i de övriga nordiska länderna är de som regelbundet visar sig ha högst nivå på den sociala tilliten (Uslaner 2002). I en undersökning som utförts av det omfattande internationella forskningsprogrammet World Value Survey (WVS) har representativa urval av befolkningen i mer än femtio länder fått svara på en större enkät där en fråga om mellanmänsklig tillit ingått. Frågan som ställts är på forskarspråk dikotom vilket innebär att svarspersonerna enbart getts två alternativ: Antingen att de instämmer i påståendet att man i allmänhet kan lita de flesta människor eller att de instämmer i påståendet att man kan inte vara nog försiktig i sina kontakter med andra människor. I den 540

Den sociala tilliten håller vi på att tappa de unga? senaste mätningen som utfördes under perioden 2004-2005 blir resultatet följande. Av de sammanlagt 79 801 personer som intervjuades i de 57 länder som ingick i undersökningen svarade enbart 26 procent att de anser att man kan lita på de flesta andra människor medan hela 74 procent uppgav att de ansåg att man kan inte vara nog försiktig i sina kontakter med andra människor. I ett globalt perspektiv är således hög mellanmänsklig tillit något tämligen sällsynt. Lägst social tillit enligt denna undersökning återfinns i länder som Turkiet och Rwanda (5 procent), Peru (6 procent) och Ghana (9 Procent). Högst social tillit enligt WVS återfinns i länder som Finland (59 procent), Sverige (68 procent) och Norge (74 procent) (Medrano 2009). Den höga sociala tilliten i de nordiska länderna har alltmer kommit att ses som en av dessa länders viktigaste tillgångar och som en förklaring till deras kombination av högt ekonomiskt välstånd och en jämförelsevis ambitiös välfärdspolitik. En rad internationella studier har emellertid visat på sjunkande mellanmänskligt förtroende, och att framförallt yngre generationer har klart lägre förtroende än äldre (Rahn and Transue 1998). Vad som skapar mellanmänsklig tillit har diskuterats genom åren, men en viktig förklaring har visat sig vara hur samhällets institutionella uppbyggnad är utformad (Kumlin and Rothstein 2005; Rothstein and Uslaner 2005). Medborgare i skandinaviska välfärdsstater har visat sig hys högre tilltro för sina medmänniskor än i andra, i övrigt jämförbara länder, något som visat sig hänga samman just med utformningen av välfärdstatens institutioner (Rothstein 2003). Den svenska välfärdsstaten har emellertid på många sätt och vis förändrats under de senaste decennierna. Inte minst har den svenska skolan varit omdebatterad och kritiserad för att i allt ökad utsträckning reproducera ett samhälle baserat på uppdelning i sociala klasser snarare än att kompensera för detta (Almer 2012). Sverige har numera också en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet. Grundläggande förhållningssätt såsom mellanmänskligt förtroende har i vissa studier ansetts grundläggas i unga år genom socialisation och tidiga erfarenheter, för att sedan bestå livet ut (Uslaner 2002). Andra har visat på att det är individers erfarenheter av rättvisa och hederliga samhällsinstitutioner som skapar social tillit och för unga människor handlar detta i hög grad om hur man uppfattar skolan som en samhällsinstitution (Dinesen 2010; Dinesen 2011). I båda fallen kan man betrakta generationsskillnader i mellanmänskligt förtroende som ett orosmoln. Detta innebär att varje generations mellanmänskliga förtroende präglats av det samhälle i vilket de växt upp och socialiserats. Detta skulle då innebära att den utveckling mot lägre grad av jämlikhet och lägre grad av generositet och universalism som vi sett i Sverige sedan mitten av 1990-talet i delar av den svenska välfärdspolitiken skulle återspeglas i generationsskillnader mellan dem som föddes på 1980-talet eller senare, och äldre generationer. Detta skulle i så fall tyda på att det är generationsspecifika erfarenheter snarare än ungdom som ligger bakom det mellanmänskliga förtroendet även i Sverige. 541

Sverige uppvisar således generellt sett inte den sjunkande trend avseende det mellanmänskliga förtroendet som exempelvis Robert Putnam pekat på i USA (Putnam 2000). Tvärtom, figur 1 visar som ovan nämnts snarast en förbluffande stabilitet. Men att det genomsnittliga mellanmänskliga förtroendet är stabilt säger inte nödvändigtvis emot att det skulle kunna finnas ålders- eller generationsskillnader även i Sverige. Figur 2 visar det genomsnittliga mellanmänskliga förtroendet på skalan mellan 0 och 10 för olika åldersgrupper. Gruppen som är 40 år eller äldre har slagits samman här, eftersom variationen mellan dessa åldergrupper är försumbar. Figur 2 Social tillit. Medelvärden (0-10) i olika åldersgrupper 1996-2011 7,00 6,50 6,00 5,50 5,00 4,50 4,00 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 16-19 år 20-29 år 30-39 år 40+ år Källa: Riks-SOM-undersökningarna 1996-2011. Under hela perioden 1996-2011 uppvisar de yngsta åldersgrupperna 16-19 år och 20-29 år klart lägre genomsnittligt social tillit än de som är 30 år eller äldre, som i mångt och mycket har samma genomsnittliga tillit till andra människor som de som är äldre. Detta kan tolkas som en livscykeleffekt där förtroendet hänger samman med att vara etablerad i vuxenlivet, medan man som ung är mer osäker. Men, kurvorna för de två yngsta åldersgrupperna i figur 2 visar en sjunkande tendens, vilket innebär att skillnaderna mellan dem och åldersgrupperna över 30 år ökar. Att detta kan ses som en generationseffekt framgår av figur 3 där det mellanmänskliga förtroendet redovisas per generation i stället för åldersgrupp. Även här är de äldre generationerna sammanslagna. 542

Den sociala tilliten håller vi på att tappa de unga? Figur 3 Mellanmänskligt förtroende. Medelvärden (0-10) i olika födelsekohorter 1996-2011 8,00 7,50 7,00 6,50 6,00 5,50 5,00 4,50 4,00 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 1910-1969 1970-1979 1980-1985 1986-2006 Källa: Riks-SOM-undersökningarna 1996-2011. Figur 3 visar på tydliga generationsskillnader i så motto att de som är födda under 1980-talet eller senare uppvisar ett klart lägre mellanmänskligt förtroende än äldre generationer. De födda på 1970-talet uppvisade relativt sett lågt förtroende i periodens början, men blir efter ca 10 år (2006) mer lika de äldre generationerna, vilket ligger i linje med hypotesen om etablering i samhället som en förklaring till åldersskillnader. Generationerna födda före 1970 visar å andra sidan mycket liten spridning under hela perioden, men de har också varit med åtminstone 25-30 år under hela undersökningsperioden. Även om de som är födda mellan 1980 och 1985 uppvisar en något ökande trend, ligger de konstant lägre än dem födda på 1970-talet. Vi har alltså dels en ålderseffekt som innebär att de yngsta åldersgrupperna generellt har lägre förtroende än de från 30 år och äldre. Men vi har också en generationseffekt som innebär att de som är födda efter ca 1980 har lägre förtroende än de som föddes tidigare, även vid samma ålder. Om vi ställer detta i perspektiv av forskningen som visar på betydelsen av välfärdsstatens utformning så kan man inte utan skäl anta att de förändringar av välfärdsstatens institutioner som vi beskrivit ovan spelat in när det gäller den minskande sociala tilliten bland de yngre i det svenska samhället. Hur stort detta problem är, eller kan bli i framtiden, kan man bara spekulera om. Men det kan finnas skäl att fundera över om denna utveckling innebär att det svenska samhället håller på att långsamt försnilla en av sina viktigaste tillgångar, nämligen dess jämförelsevis höga sociala tillit. Materiellt sett har Sverige aldrig varit så rikt som 543

nu, men vi skapar samtidigt alltfler unga människor som anser att man i allmänhet inte kan lita på andra människor. Det kan, om man följer forskningens resultat, bero på att en ökande andel av den unga generationen uppfattar samhällets institutioner, inte minst skolan och arbetsmarknadens institutioner, som orättfärdiga. Problemet är att med tillit är det nämligen också så att när den väl har krackelerat har den ofta visat sig synnerligen svår att lappa ihop. Referenser Almer, Synnöve. 2012. Kunskapsklyftorna ökar i skolan. Skolvärlden 2012-05-03 Castiglione, Dario, Jan van Deth, and Guglielmo Wolleb, eds. 2008. Handbook of Social Capital. Oxford: Oxford University Press. Dinesen, Peter Thisted. 2010. Upbringing, Early Experiences of Discrimination and Social Identity: Explaining Generalised Trust among Immigrants in Denmark. Scandinavian Political Studies 33 (1): 93-111. Dinesen, Peter Thisted. 2011. Where you come from or where you live? : Examining the cultural and institutional explanation of generalized trust using migration as a natural experimen. European Sociological Review 6 (4). Fukuyama, Francis. 1995. Trust: The social virtues and the creation of prosperity. New York: Free Press. Kumlin, Staffan, and Bo Rothstein. 2005. Making and Breaking Social Capital. The Impact of Welfare State Institutions. Comparative Political Studies 38 (4): 339-365. Medrano, Jaime Díez. 2009. Interpersonal trust. JDS Data bank. http://www. jdsurvey.net/jds/jdsurveyactualidad.jsp?idioma=i&secciontexto=0404&n OID=104 Putnam, Robert D. 2000. Bowling Alone: The Collapse and Revival of American Community. New York: Simon & Schuster. Rahn, Wendy M., and John E. Transue. 1998. Social Trust and Value Change: The Decline of Social Capital in American Yourth, 1976-1995. Political Psychology 19 (3): 545-563. Rothstein, Bo. 2003. Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm: SNS Förlag. Rothstein, Bo, and Eric M. Uslaner. 2005. All for All. Equality, Corruption and Social Trust. World Politics 58 (3): 41-73. Svendsen, Gert T., and Gunnar L. H. Svendsen. 2009. Handbook of social capital : the troika of sociology, political science and economics. Cheltenham: Edward Elgar. Uslaner, Eric M. 2002. The Moral Foundation of Trust. New York: Cambridge University Press. 544