isbn Yrkesinriktad specialundervisning i 25 år

isbn Yrkesinriktad specialundervisning i 25 år Yrkesinriktad specialundervisning i 25 år

Yrkesinriktad specialundervisning i 25 år 1

2 isbn??????????????????? Optima Samkommun Grafisk design: My Type Ove Lillas Tryck: Arkmedia, Vasa 2010

3 Innehåll Optima yrkesinriktad specialundervisning 25 år... 5 Gruppledare för ettorna: Kerstin och Veronica.... 8 Emil från Tammerfors...12 Kuratorn Katarina...17 Marko & Sanna...20 Kristina Kullas-Norrgård har världens bästa jobb....24 Att bo på Åminnevägen i Nykarleby...28 Från Nyland till Österbotten...33 En sändarskola....38 Kökshjälpslinjen i Pargas...43 Yrkesförberedande i Pargas...46 Anki Sundqvist, arbetskonsulent och koordinator...50 Naturbrukarna i Vasa...52 Världens bästa skola....57 Längst söderut på Optimakartan...60 Optimas medarbetare i Ekenäs....65 En fars funderingar...68 Ett brev till Yrkesträningsskolan Optima....72 Bengt på fastighetslinjen....74 Speciallärarna....77 Benny, snart kock....80 Optimisten Sixten...84

4 Yrkesinriktad specialundervisning Kökshjälp Kronoby -95 Bilservice Jakobstad -92 Kursverksamhet Kökshjälp Pargas -96 Yrkesträningsskolan i Nykarleby -85 Naturbruk Vasa -06 Hus- och hemservice Jakobstad -03 Grundexamensinriktad specialundervisning Privat undervisning Yrkesförberedande Korsnäs -96 Yrkesförberedande Jakobstad -97 Yrkesförberedande Pargas -08 Yrkesförberedande Helsingfors -99 Prakticum Yrkesförberedande Ekenäs -00 Yrkesförberedande Borgå -02 Prakticum

5 Optima yrkesinriktad specialundervisning 25 år Rektor Sixten Snellman hösten 2010. Bästa läsare Vi vill i denna skrift ge små glimtar av vår vardag inom den yrkesinriktade specialundervisningen. Vi har valt att göra det i en lättläst form, inte någon historik, utan berätta på ett enkelt sätt så att tidigare och nuvarande studerande ska känna igen sig och ta till sig informationen. Vi vill spegla den profil som arbetats fram under dessa 25 år för ungdomar med olika slag av inlärningssvårigheter. Denna gång presenteras inte alla våra utbildningar utan vi ger er några smakprov från några av våra enheter. Skriften lyfter fram den mänskosyn som finns i botten hos vår personal. Vi vill se människan bakom funktionsnedsättningarna, vi vill ge en personlig och varm beskrivning av förhållanden på skolan och elevhemmet. För många ungdomar och deras familjer har skolan utgjort en innehållsrik och meningsfull tid i deras liv, några har uttryckt att det är den bästa tiden i deras liv. Bekräftelse på detta är när tidigare studerande återkommer gång på gång med sina familjer på våra öppet-hus dagar. Specialundervisningen på andra stadiet har tagit stora kliv framåt under dessa 25 år. Optima har i hög grad påverkat denna utveckling

6 genom tidigare Yrkesträningsskolan, nu känd under namnet Optima yrkesinriktad specialundervisning. Situationen har förändrats i Finland, nu finns sju specialyrkesläroanstalter kvar Optima är den enda svenska. Det betyder att vi är i nyckelställning när det gäller utvecklingen av specialundervisningen i Svenskfinland. I tider av centraliseringsiver är det viktigt att kunna se den enskilda studerande och därför håller vi fortfarande kvar många små enheter. Vår uppgift är att betjäna hela Svenskfinland och därför har vi enheter i Nyland, Åboland och Österbotten. Vårt koncept med att ordna utbildning på de orter där behov finns har hittills fungerat väl. Det är nämligen viktigt att förankra verksamheten i lokalsamhället och att kunna integrera verksamheten med omgivningens olika stödtjänster. För de som har grava funktionshinder är också avstånden i Svenskfinland långa och obekväma. Detta läsår 2010-2011har vi 13 olika verksamhetspunkter samt ansvaret för specialundervisningen inom den grundläggande yrkesutbildningen inom Optima. Optima yrkesinriktad specialundervisning har i högre grad profilerat sig som ett kompetenscenter inom specialundervisningen och är idag en stark aktör i Svenskfinland. Optimas ledning har helhjärtat satsat på specialundervisningen på ett förtjänstfullt sätt så att vi har ypperliga faciliteter i Nykarleby. Våra tjänster, handledning, konsultation, föreläsningar osv är efterfrågade. Genom många olika projekt under åren har vi kunnat utveckla verksamheten kontinuerligt. Vårt ledningssystem för specialundervisningen är certifierat enligt ISO 9001:2008, vilket ger ett erkännande åt skolan. Genom vårt senaste ESF-projekt OptiMera2 har vi kunnat utbilda arbetskonsulenter i hela Svenskfinland, vilkas uppgift är att hitta, få och behålla jobb för de personer som behöver särskilda stödåtgärder i arbetslivet. Våra internationella projekt visar gång på gång

7 att vår skola håller en hög nivå även i europeiska jämförelser. Många ungdomar minns med glädje sina resor till Tyskland, Grekland, Lettland, Ryssland och utbytesveckorna med vänskolan i Falun i Sverige. Genom vår verksamhet har vi kunnat bidra till att sprida positiva attityder till personer i samhället som behöver särskilda stödåtgärder. Efter en 25-årig verksamhet betonar vi fortfarande ungdomarnas livskvalitet både under och efter studietiden. Personalen i vårt mångprofessionella team jobbar helhjärtat och engagerat för den vision och de målsättningar vi ställt upp. En samsyn om ideologin finns, en arbetsglädje är påtaglig och arbetslaget drar åt samma håll vilken tillgång! Resultatet är tydligt och mätbart. Vi gläds åt den personliga tillväxt vi får vara med om när många kommit till skolan som lite vilsna ungdomar och lämnat skolan efter tre år som vuxna, trygga och harmoniska mänskor med beredskap att kunna hantera sitt vuxna liv och fylla sin uppgift i samhället. Målet med vår utbildningsgaranti är att efter utbildningen säkra en arbetsplats efter förmåga, ett tryggt boende och en meningsfull fritid det är livskvalitet. Finland är enligt tidskriften Newsweek det bästa landet att bo i. Finland har den bästa skolan enligt Pisaundersökningen. Optima är den bästa yrkesutbildaren i Finland enligt undervisningsministeriet. För något år sedan rankades Nykarleby som Finlans lyckligaste stad. Med dessa goda förutsättningar för vårt arbete är vi tacksamma över att vi får bidra till att på vårt sätt förbättra världen. Bästa hälsningar från Sixten Nykarleby i november 2010

8 Gruppledare för ettorna: Kerstin och Veronica Varje år är det två grupper på sex nya studeranden som börjar vid Optima Åminnevägen i Nykarleby. När nya studerande kommer till skolan är det Kerstin Henriksson och Veronica Snellman som tar emot dem. Kerstin var med redan i starten år 1985 och Veronica kom med 1997 och de är ettornas gruppledare. Gruppledarna Kerstin och Veronica.

Första dagen har vi flagghissningen som en skolstart ceremoni. Det är ettorna som sköter om det tillsammans med oss, berättar Kerstin och Veronica. Hela skolan är ute på gården då och inleder på så sätt läsåret. Den första tiden satsar vi på information till de nya ettorna, säger Veronica. Studieguiden som skickats hem gås igenom, vi pratar om trivselreglerna, går runt och ser på skolans utrymmen och bekantar oss med de andra lärarna och eleverna. Helt ny är inte skolan ändå för någon, alla har varit två dagar på prov under vårterminen men att börja på riktigt är ändå lite annorlunda. Dag två gör vi en utfärd i närmiljön med hela skolan, berättar Kerstin. Då bekantar sig studeranden med varandra genom de olika lekarna och samarbetsövningarna vi brukar ha. Mjukstart är en bra start när nästan allt är nytt, konstaterar gruppledarna. Det får ta tid att bli bekant med omgivningen. Det har hänt att vi fått höra ett Får vi inte börja studera nu redan? som en etta sade ett år minns lärarna. Jo, det kommer också. Kanske studeranden undrar över vad de måste kunna när de börjar vid skolan? Kerstin och Veronica svarar lugnande: Ingen behöver kunna något innan de kommer hit. Grupperna är färdigt indelade när skolan kör igång men grupperna lever och söker sin form den första tiden och Kerstin och Veronica och övriga personalen är beredda på att blanda om vid behov. Det är alltid lika spännande att få reda på hurudana dessa oskrivna blad är, inflikar Veronica. Om man jobbat här sedan 1985 och 1997 måste det finnas något som gör att de orkar. Vad är det, Kerstin och Veronica? Ungdomarna och kontakten med dem, svarar de på en gång. Glädjen över framstegen de gör och att vi har en 9

10 härlig personal. Allt detta ger oss kraft att orka. Vi har märkt att när studerande är på trean och ser tillbaka kan de se sina framsteg tydligt och klart och blir glada. Då blir vi också glada. Undervisningsmaterialet skapas till en del av lärarna själva. Även om teman finns så behöver de studeranden få individuell anpassning. Vi använder samma tema för alla men har olika nivåer beroende på individen, säger Kerstin. Våra ämnen är matematik, modersmål, elevhandledning och samhällsorientering.hon fortsätter: Alla dessa ämnen ges lika mycket under alla tre åren. Med små grupper på sex studeranden per grupp har vi möjlighet till individuellt anpassad undervisning. Under ettan har man också mera boendeträning och arbetsträning än under de senare åren. Optima Åminnevägen erbjuder fyra olika yrkesinriktade linjer för sina studeranden; textil, fastighet, verkstad och kök. Alla dessa får ettorna prova på under första året. Till årskurs två väljer man vilken inriktning men vill fortsätta med. LIA, lära i arbetslivet kommer med på tvåan och trean. Då får studeranden i några veckor jobba utanför skolan på en arbetsplats som skolans personal i samråd med den studerande ordnat. LIA är en sak som alla ser fram emot och en viktig träning för det som skall komma efter skolåren.

11 I elevhandledning jobbar Kerstin och Veronica med att lära känna ungdomarnas personliga sidor. Styrkor och svagheter blir bekanta och saker som självkännedom, känslor och handikapp tas upp. Vad skulle passa dem i framtiden? är frågan som redan nu funderas på. Tre år i denna skola är en mognadsprocess som väldigt många har nytta av, har gruppledarna sett under åren lopp. Mycket social träning för att kunna jobba i grupp finns invävt i vår undervisning. Och för att kunna göra det och jobba med självkänsla och självbild behövs det tid. Här på Optima Åminnevägen tar vi oss tid för det, säger gruppledarna Kerstin och Veronica. Kerstin och Veronica säger inte Hej då för gott åt ettorna när de flyttar till tvåan. De följer som sagt med dem i teoriämnen under alla tre åren i skolan.

12 Emil från Tammerfors Tammerfors är staden som för många är bekant som stället där tågen stannar när man åker mellan Österbotten och Helsingfors. Den anses som helt finskspråkig men även där finns en grupp svenskspråkiga och därifrån kommer Emil Melakoski. Han kommer från en familj där man talar svenska och finska och Emil har gått tio år i den svenska skolan i staden. När Emil föddes som vårt första barn i familjen var det ingenting dramatiskt med det hela, berättar Emils mamma när vi träffas på ett café i stadens fina saluhall. Han var en pojke som växte bra och allt såg ut att vara som det skulle. När han blivit tre år märkte vi att hans tal och språk inte var på samma nivå som hans jämnåriga. Vi talade på den tiden både finska och svenska hemma. Vid rådgivningen sade personalen att barn utvecklas så olika vad gäller språket. I Tammerfors var det otroligt svårt att få betjäning och nödvändig hjälp av sakkunniga på svenska på den tiden, 1988, när Emil föddes. Vi rekommenderades att övergå till endast ett hemspråk och det blev då svenska, kommer hans mamma ihåg. Småningom började talet komma men han hade svårt med artikulation, att uttala orden och vi hade svårt att få grepp om vad som fattades honom. Emil fick talterapi på svenska men av finskatalande terapeuter. Det blev dags för skolstart och experter sade att han ska börja i specialskola, vilket skulle ha inneburit undervisning på finska. Det tyckte inte vi och förde saken vidare. Överläkaren på TAYS (Tammerfors Universitetssjukhus)

13 Emil och mamma Maiga i Tammerfors. neurologiska avdelning höll med oss och sade att Emil skall få undervisning på svenska. Mamma Maiga minns den tiden väl för det var en tuff tid. Det var inte enkelt att få staden och skolan att ta emot Emil. De hade ingen erfarenhet av sådant sedan tidigare. Det resulterade i att Emils föräldrar tog själva tag i saken; De anställde en egen assistent för Emils skolgång som även tog hand om eftisvården hemma i början. Småningom tog staden över när de insåg att det kommer att behövas beredskap för liknande arrangemang i framtiden. Emil fick med andra ord fungera som en

14 isbrytare för de svenskspråkiga med särskilda behov i Tammerfors. Han var den förste i den skolan. Skolan hade ingen speciallärare när Emil började men småningom kom de med i bilden. Några namn på speciallärare vilka Emil haft under åren bollas mellan Emil och mamman och han skiner upp. När namnet Maija nämns blir han till ett enda leende. Hon kom till skolan när Emil gick på sexan. Emil gick tio klasser i Svenska Samskolan i Tammerfors där alla nivåerna finns samlade intill varandra, från dagiset till gymnasiet. Under årens lopp kom flera elever med särskilda behov till skolan. Emil tycker själv att Samskolan var en bra och lagom liten skola, där alla kände varann. Han hade vänner där och han gillade personalen. Vad gjorde andra familjer under samma tid och i samma situation som Melakoskis då? De bytte ort, antar mamman. Många orkade inte kämpa med byråkratin. Det krävdes en envis mamma för det, säger Maiga med ett leende. Nu har staden insett fördelarna med svensk specialundervisning och idag fungerar den. Mamman har varit lärare i tyska i högstadiet och gymnasiet i samma skola de senaste åren innan hon blev pensionerad. Hon har också erfarenhet av elever med speciella behov som deltagare på frivilliga kurser i tyska hon hållit. Jag har sett och vet att det är en enorm utmaning med specialelever och jag lyfter på hatten för dem som jobbar med dessa för det krävs så mycket mer av läraren. De lärarna ger mycket av sig själva och de ser eleverna, är engagerade och gör en stor insats, säger mamman. Efter det tionde året var framtiden oviss för Emil. Var kunde han fortsätta på svenska? Genom Märta Tikkanens böcker hade hans mamma känt igen situationen som Tikkanens befunnit sig i då

15 de sökte en skola åt Sofia och den de själva befann sig i nu. Via släkten i Jakobstad blev de rekommenderade Optima Åminnevägen i Nykarleby. En dag ringde Emils mamma upp rektorn Sixten Snellman. Det samtalet kommer bägge att minnas länge. De kom ganska snabbt på att hennes pappa och mamma vara faddrar till honom. Och vice versa dessutom. Snart gjorde familjen Melakoski ett besök till skolan i Nykarleby för att se allt på ort och ställe. Efter besöket när föräldrarna diskuterade resorna och allt som sonen nu måste kunna var pappans åsikt mycket klar: Emil klarar sig nog. Mamman måste nu iväg och Emil som under intervjun kommit från sitt dagarbete på en arbetscentral är på väg till sitt boende. Han lotsar oss vant och säkert genom eftermiddagsrusningen på gatorna i centrum. Samtidigt ger han en grundlig utredning i vilka bussar man kan ta för att komma till boendet från jobbet och tvärtom. I staden finns det många ruttalternativ och Emil kan dem alla. Boendet ligger i stadsdelen Amuri i ett höghus där två våningar förenats till ett hem för ett femtontal invånare. Emil tittar in i köket och går vidare till sitt rum. På väggen i Emils rum hänger medaljer från olika tävlingar, datorn står i ett hörn och en tv har en spelkonsol kopplad till sig. Ett typiskt ungkarlsrum med andra ord. Det finns mycket att göra här i staden, säger Emil och räknar upp olika verksamhetsformer. Vattenjumppan börjar snart, fotboll en gång i veckan plus turneringar på sommaren. Det finns träffpunkter som håller öppet flera gånger i veckan, nämner Emil. Och så har jag varit på ett par läger i sommar, det var toppen, säger han. Ja och så har jag gått med i en dramagrupp. Det började jag med redan i Nykarleby, kommer han ihåg.

16 Kartor och tidtabeller är Emils specialkunskaper. Under somrarna gör familjen ofta resor runt om i Europa. På en resa till Budapest befann de sig i en spårvagn och pappa Cai var osäker på var de skulle stiga av. Emil banar sig fram bland passagerarna till kartan och meddelar: Vi ska ut vid följande stopp. De steg ut och se: Emil hade rätt! Han kollar kartor noga innan resorna och hittar sedan alldeles fenomenalt tack vare sitt fotografiska minne. Mammans slutord under vår intervju handlar om hur lyckligt lottade de känner sig över att Emil fått gå i Optima Åminnevägen. Först där, efter grundliga undersökningar på Malmska sjukhuset, kunde vi få en slutlig diagnos och vet nu var Emils begränsningar finns och vad han klarar av. Det var lite vemodigt första gången han for ensam tillbaka med tåget men det är livets gång, konstaterar hon. Han ska få ha sitt eget liv, det har han nu och han sköter det bra. Och hans mycket positiva inställning hjälper honom, säger mamma.

17 Kuratorn Katarina En av de första personerna nya studeranden vid Optima Åminnevägen träffar är kuratorn Katarina Kattilakoski. Hon känner sig mycket rik tack vare de många och goda relationerna hon fått till studeranden och deras föräldrar under alla dessa år. Efter tretton år som socialkurator har hon valt att gå ner till deltid nu. Hon säger att hon trivs otroligt bra men kuratorsjobbet innebär mycket jobb. Att det råder en god anda inom skolan har Katarina sin del i. Hon har en naturlig gåva att sprida optimism och glädje omkring sig och en stark tro på att det mesta är möjligt. Det ligger i hennes personlighet. När hon började var hon ensam om kuratorsuppgiften, sedan två år tillbaka är det två personer som sköter om kuratorsdelen med studeranden vid Optima Åminnevägen och på de utlokaliserade linjerna. Hennes stora samlade erfarenhet av elevvård ger hon nu vidare

18 åt kollegorna Jonna Snellman som har hand om studerande i skolan på Åminnevägen och på de utlokaliserade linjerna och Anki Sundqvist som följer upp studeranden utanför huset. Antalet studerande ökar ständigt på de olika utlokaliserade linjerna, berättar Katarina, så det behövs verkligen två personer för att kunna betjäna alla. Förutom samtal med studeranden håller hon kontakt med personalen på elevhemmen och de olika linjerna. Hon är en solig person som verkligen månar om att alla skall ha det bra och trivas. Från förr är jag van att göra allt själv men nu måste jag lära mig att avgränsa och lita på att de andra sköter sitt område. Jag inser att jag behöver trappa ner nu för dagen när jag går i pension är inte alltför långt borta i framtiden, konstaterar hon sakligt. Rent praktiskt går hennes arbete ut på att skapa goda förutsättningar för de studeranden både under skoltiden och efter den. Katarina berättar om en lyckad lösning nyligen då hon tillsammans med socialarbetaren och nätverkspersoner ordnade en lägenhet åt en manlig studerande och hans tidigare praktikplats blev till en arbetsplats för åtminstone ett år framåt. Alla kontakterna ger så otroligt mycket, säger Katarina Kattilakoski och hennes leende vittnar om äkta glädje. När en studerande har gått ut skolan hjälper Opima Åminnevägen denne i gång men det är inte för resten av livet, poängterar kuratorn. Det finns andra resurser i samhället som tar vid sedan. Arbetet med att bygga upp kontakter till dessa startar redan under studietiden. Under det sista året börjar man tillsammans med den studerande blicka framåt inför den dag när skolan slutar. Målet är klart uttalat: Att hitta ett jobb och ett gott boende.

19 Så här glad är Katarina kuratorn allt som oftast. Katarina har en hälsning till alla elever som hon kommit i kontakt med under alla dessa år: Jag hoppas du har hittat din plats i livet. Har du inte det kan du söka nya vägar. Det finns nya möjligheter, nya utbildningar och nya kurser. Du kan alltid ta kontakt med oss om du funderar på något.

20 Den sanna historien om Marko och Sanna När studeranden kommer till Nykarleby är det mycket som är nytt. Man får nya vänner, man bor på ett nytt ställe och man får nya lärare. Alla lär sig nya saker de inte kunnat tidigare och mognar och växer som människor. Och det kanske händer att man hittar någon man tycker extra mycket om. Så går det för många. Så gick det för Marko och Sanna Vuorsalo. Idag bor de i Åbo, som är Sannas hemstad. De jobbar på samma ställe och har lovat varandra att dela med och motgångar, precis som prästen frågade dem den 30 juni 2007 när de gifte sig en vacker sommardag. Bröllopsresa tog dem till USA ett år senare, där Marko har flera släktingar. Arbetsdagen tillbringar de på Flätan, Kårkullas enhet i Åbo centrum. Där deltar de i de olika arbetsuppgifterna som utförs där. Sanna har ibland dagar då hon åker till Pargas för att på Omsorgsbyrån hjälpa till på kontoret med renskrivning och att ordna papper. Markos passion är datorer och det händer sig att han får göra service på dem och han har ett hopp om att inom en nära framtid få mera av det slags uppgifter. Det skulle passa honom ypperligt med den utbildning han har. Historien om Marko och Sanna som ett par började på Optima Åminnevägen när Marko gått ett år där. Då kom Sanna dit som ny studerande. En tid senare sade det klick och de fann varann. När Marko var klar med sina tre år fortsatte han efter en paus till Optima Paul Hallvarsgatan, även kallad Handelsinstitutet. Efter avlagd examen med titeln datanom flyttade han sedan tillbaka till Sannas lägenhet. Det första året som de

21 Nyförlovade. var gifta var de särbo, de bodde på skilda håll eftersom Marko studerade i Jakobstad och Sanna jobbade i Åbo men de umgicks under helgerna. Nu får de vara tillsammans dygnet och året runt. Senaste semestern var de en tid vid Markos familjs stuga ute vid havet i Ekenäs och midsommar firades vid Sannas föräldrars stuga i Ingå. Marko räknar upp sina intressen vilka är musik, datateknik och det senaste: fotografering. Sanna säger sig gilla att sköta hemmet mest. De motionerar tillsammans genom promenader i det vackra parkområdet där de bor intill Kuppis. Gamla skolvänner träffar de på fester som senast vid Kårkullas jubileumsfest och via Facebook där de håller kontakt med dem.

22 De funderar på nyttan de haft av att ha gått i Optima i Nykarleby och ett par saker dyker genast upp. Sanna säger att hon fick en bredare utbildning genom att få prova på olika ämnen. Hon hade provat på merkonomutbildningen ett tag före det men hoppade av den. Man kan ju alltid fortsätta någon gång om man vill, resonerar hon. Marko ser idag att åren gav mera mognad, stabilitet och bättre tålamod. Han hade tid att utveckla sin talang i musik genom gitarrlektionerna han tog vid Jakobstads konservatorium. Just nu funderar jag på att hitta ett band och planer finns redan tillsammans med min bestman från vårt bröllop, Lassi. Han är Sannas systers pojkvän och han spelar också gitarr, berättar Marko. De har bägge pension men hoppas på lönearbete. Det skulle underlätta livet med lite bättre ekonomi, konstaterar de med en mun. Lägenheten de bor i är en enrummare. Och ganska liten. Visst vore det roligt med en lite större lägenhet men just nu går det inte. Å andra sidan är området så trevligt att vi vill inte flytta härifrån, säger de medan de ser på varandra. Hjälp med allt det byråkratiska pappersarbetet får Marko via en intressebevakare. Sanna och Marko har också varsin stödperson vilka de träffar regelbundet. En gång i veckan ses vi ett par timmar. Vi sysslar med olika saker. Motionerar, tar en kaffe, går på bio kanske, alldagliga och vanliga saker. Det bästa med stödpersonerna är att få bolla sina tankar med dem. Det är de bra på, utbrister paret Vuorsalo samtidigt. De är bra lyssnare bägge två, det är Markos och Sannas åsikt. Liksom alla gifta par har också Vuorsalos vissa ritualer i sitt liv. Vilka är då Markos och Sannas? Svaret kommer direkt:

23 Det är Min morgon på Fst 5 som är vår grej! Vad gäller maten har de en metod som går ut på att Sanna väljer och Marko gör. De skrattar bägge åt den kommentaren och det blir inte riktigt klart om det är sant eller ej. Det som är sant är att de tycker att det är gott att vara två. De har kompisar som är väldigt ensamma och helst bara stannar hemma. Marko lägger till att han vet hur det känns. Så var det för mig när jag bodde i Jakobstad, säger han tyst. Men nu är det flera som ringer och vill prata med dig och få råd av dig, lägger hans hustru till samtidigt som hon lägger armen runt honom. Trots att livet inte alltid serverar det man önskar ger Marko och Sanna ett intryck av att vara överens och nöjda med livet i stort. Lösningen med den något trånga lägenheten är inget problem. Liksom många kvinnor har Sanna har lösningen klar: Vi skaffar fler hyllor från Ikea! Paret Vuorsalo.

24 Kristina Kullas-Norrgård har världens bästa jobb Mycket vatten har runnit i Nykarleby älv sedan Kristina Kullas-Norrgård kom till dåvarande Yrkesträningsskolan år 1994 som lärare för den nystartade köksgruppen. På den tiden hade skolan tre linjer. Kristina fick börja läsåret i nytt kök med utsikt över älven. Hon fick inreda köket och skapa en helt ny linje för den var den första av sådant slag i Finland. Sedan dess har hon utbildat sig till speciallärare, fått nya uppgifter och kallas idag för utbildningsledare. Hon kommer på en händelse som beskriver jobbet på ett enkelt sätt: En ny elev frågade henne en gång när hon var i deras klassrum vad hon gör i skolan. Ser till att alla mår bra, svarade en annan elev. Den förklaringen tycker Kristina stämmer och fortsätter: Jag har ansvaret för den pedagogiska ledningen och ser till att det praktiska arbetet löper och har hand om organiseringen av många saker och koordinerar nätverken till samarbetspartners. Kristina stortrivs med att ha många järn i elden samtidigt. Ett av järnen är uppgiften med att personalen och de studeranden skall få utvecklingsmöjligheter och känna tillfredsställelse med arbetet. Undervisningen har hon inte helt slutat med. Ettorna får ta del av hennes kunskaper i undervisningsköket och där lär hon sig att känna dem för de kommande åren på Optima. Hennes jobb är till en viss del säsongsbetonat. Under hösten handlar det om att komma igång på alla verksamhetspunkterna, det handlar om schemaläggning och

25 Kristina är med och drar riktlinjer för resurseringen av linjerna inför inkommande läsår. En naturlig följd av att skolan har växt är också att den administrativa delen blivit större. Till först var det rektorn Sixten Snellman som ensam skötte om kanslistoch sekreterarjobbet. Han var den som hanterade räkningar och annat som hörde till kontorsjobbet. Sedan fick skolan en kurator och senare en halvtidskanslist. Idag har skolan en heltidskanslist, heltidskurator, koordinator och också en utbildningsledare som har en överblick över allt det som hör till skolan. Och framför allt för att blicka framåt. Vilka är kraven på personalen fem år fram i tiden, är en fråga som vi jobbar med nu, säger utbildningsledaren som väljer att se det som en utmaning, inte som ett problem, att behålla den goda nivå skolan har och fortsätter: Det tycks vara så idag att de gravt funktionshindrade har det ganska bra men de med mindre svårigheter, till exempel lindriga psykiska problem blir i kläm. Hur ska de få det bättre inom den grundläggande yrkesutbildningen och hur hittar vi en balans i hur mycket integreringen får ta, är en av frågorna. Jag har ett hjärta för de som inte mår bra i den grundläggande yrkesutbildningen, konstaterar Kristina Kullas-Norrgård. Många av dessa har relativt små problem och dem borde man kunna hjälpa, anser hon. Kristina Kullas-Norrgård är en person som brinner för sin sak: de studerandes bästa och hon vill få andra att brinna. Att vara den enda svenska skolan inom detta område är en fördel anser hon och känner sig stolt över att få jobba med specialundervisning. Kontakten med föräldrar som ger oss sitt stora förtroende att jobba med deras ungdomar i ett tätt samarbete gläder oss alla inom Optima Åminnevägen. Nät-

26 verksarbetet där jag har möjlighet att aktivt arbeta för vår målgrupp i olika sammanhang, att varje studerande skulle hitta en utbildning där de rätta kraven ställs och att varje studerande skulle ha möjlighet att utvecklas och lyckas, det ger mig min arbetsglädje, säger hon. Vi har faktiskt en speciell atmosfär här i skolan. En revisor som nyss gjorde ett besök här lyfte i revisions rapporten fram speciellt en mening: En motiverad och engagerad personal, berättar utbildningsledaren med ett leende. Hon räknar snabbt upp några saker som är önskvärt om man tänkt sig jobba här. Förutom rätt utbildning behövs det en lösnings-orienterad inställning. Personer som är problem-orienterade skulle inte trivas. Men bör vara flexibel till max, eller så blir man det. Att kunna se lösningarna och söka nya lösningar är en fördel. Stresstålighet behövs, dagen blir ofta inte sådan som man planerat. Men tack och lov är personalen en mångfald med många olika personligheter, säger hon nöjt och säger i samma andetag att hon har det mest spännande jobb hon kan tänka sig. Utbildningsledaren håller tät kon- Kristina gör så alla mår bra.

27 takt med de övriga utbildningsledarna på andra stadiet inom Optima. Det är en klar fördel att alla speciallärare inom Optima känner till Åminnevägens utbildning. De har alla jobbat i huset kortare eller längre tid. De hittar, känner igen och fångar upp de studerande som nu går på vanliga linjer men som skulle må bra av en annan nivå på utbildningen. Med andra ord: De hjälper studeranden att hitta rätt nivå på undervisningen enligt den utbildningstrappa Optima har att erbjuda. Optima Åminnevägen har all orsak att vara stolt över det kvalitetscertifikat som hänger i rektorns rum. Certifieringen innebär att skolan ger en viss garanti på den utbildning den ger och att personalen hela tiden jobbar med ständiga förbättringar där hänsyn tas till de studerande. Optima Åminnevägen var först med att utveckla ledningssystemet och nu har det spridit sig till övriga inom Optima. Många är de projekt som fötts vid Optima Åminnevägen, idag växt till sig, lever med i utvecklingen och mår utmärkt. Utbildningsledaren lägger ner hela sin själ och hela sitt hjärta i sitt jobb. Hon poängterar att vi alla får vara olika och det gäller både personalen och studeranden. Kristina Kulla-Norrgård föregår själv med gott exempel på en person som engagerar sig och lever med. Hon tycker att man vi kaffebordet ska få säga hur man har det. Släpp ut det bara så finner vi en lösning på det tillsammans, är hennes tips.