2003-02-13 03-7 ÅRSREDOVISNING FÖR INSÄTTNINGSGARANTINÄMNDEN AVSEENDE

2003-02-13 03-7 ÅRSREDOVISNING FÖR INSÄTTNINGSGARANTINÄMNDEN AVSEENDE BUDGETÅRET 2002

Innehåll Verksamhetsöversikt och finansiering 3 Verksamheten under budgetåret 2002 6 Resultaträkning 20 Balansräkning 21 Anslagsredovisning 22 Finansieringsanalys 23 Tilläggsupplysningar och noter 25 Sammanställning av väsentliga uppgifter 30 Bilagor 33 1. Insättningsgarantinämndens organisation 2. Diagram över institutens avgifter för insättningsgarantin avseende kalenderåret 2002 3. Insättningsgarantinämndens policy för hantering av ersättningsfall

3 Verksamhetsöversikt och finansiering Bakgrund Insättningsgarantinämnden skall enligt sin instruktion hantera frågor om insättningsgaranti och investerarskydd. 1 Genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, som trädde i kraft den 1 januari 1996, infördes en statlig garanti för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag. Den 1 maj 1999 trädde lagen (1999:158) om investerarskydd i kraft. Skyddet omfattar värdepapper och medel som banker och värdepappersbolag hanterar för sina kunders räkning. Mål och återrapportering Insättningsgarantinämndens verksamhet faller in under politikområdet Finansiella system och tillsyn. Mål för politikområdet är att det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd, att tillsynen skall bedrivas effektivt, att kostnaderna för statsskulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken beaktas, samt att statens finansförvaltning bedrivs effektivt. Verksamhetsområde Insättningsgaranti och investerarskydd 2 Mål: Insättningsgarantin och investerarskyddet skall bidra till konsumentskyddet avseende allmänhetens insättningar och till stabilitet inom det finansiella systemet. Återrapportering: En samlad bedömning lämnas av om hur målet för verksamhetsområdet uppnåtts. Nämndens bedömning Syftet med insättningsgarantin är att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i banker och vissa värdepappersbolag och komplettera den övriga skyddsreglering som omger instituten. Garantin kan sägas innebära att konsumenterna erbjuds ett säkert placeringsalternativ, vilket medför samhällsekonomiska vinster, bl.a. i form av minskade informationskostnader. Genom att garantins existens kan antas minska risken för uttagsanstormningar, kan garantin också sägas medföra ett visst systemskydd. Med den konstruktion och det uppdrag som garantisystemet har, får dess betydelse i sistnämnda avseende dock anses begränsad. Syftet med investerarskyddet är främst att stärka konsumentskyddet för allmänhetens investeringar i finansiella instrument och likvida medel som handhas av värdepappersinstitut i samband med tjänster som instituten utför. En grundläggande tanke med skyddet är att 1 Förordning (1996:595) med instruktion för Insättningsgarantinämnden. 2 Regleringsbrev den 20 december 2001, dnr Fi2001/349, Fi2001/3209, Fi2001/3443, 2001/3458, Fi2001/3658, Fi2001/4094 och Fi2001/4622 (delvis).

4 investerare, med förlitande på att detta skydd finns, i större utsträckning skall våga köpa investeringstjänster. Redan det faktum att ersättningssystemen finns innebär att de bidrar till konsumentskyddet. Om det också finns ett allmänt förtroende för systemen kan detta i någon mån ha betydelse för stabiliteten inom det finansiella systemet. Att administrationen av systemen fungerar är en faktor som påverkar allmänhetens förtroende. Frågan om nämndens möjligheter att i större utsträckning bidra till att stabilitet och effektivitet i det finansiella systemet uppnås, hänger samman med den utveckling som sker av garantisystemets funktion och nämndens framtida uppdrag. I avsnittet som följer om nämndens verksamhet under budgetåret 2002 redovisas de mål och den återrapportering för verksamhetsgrenarna avseende insättningsgarantin respektive investerarskyddet som regeringen har beslutat. 3 Sammantaget anser nämnden att målet för verksamhetsområdet har uppnåtts. Organisation och personal Nämnden består av sju ledamöter. Ett kansli svarar för beredningen av ärendena. Kansliet bestod under året endast av en kanslichef. I årsredovisningen avseende budgetåret 2001 aviserades att kansliets organisation behövde förstärkas för att finna tid att t.ex. utveckla och förbättra rutinerna i samband med ersättningsfall. Under hösten påbörjades ett arbete med att rekrytera en kvalificerad handläggare till kansliet. Det arbetet kommer att slutföras så snart som möjligt under år 2003. Kansliet är samlokaliserat med Finansinspektionen och flyttade i mars månad tillsammans med inspektionen till nya lokaler vid Sveavägen 167. Från Finansinspektionen köper nämnden bl.a. ekonomiadministrativa tjänster och annan myndighetsservice m.m. Även i övrigt strävar nämnden efter att i så stor utsträckning som möjligt köpa tjänster i stället för att bygga upp en omfattande organisation med egen anställd personal. Enligt sin instruktion skall nämnden ha intern revision. I nämndens regleringsbrev har regeringen beslutat undantag avseende kravet att internrevisorn skall vara anställd vid nämnden. 4 Under hösten genomfördes en offentlig upphandling av intern revision hos nämnden. PricewaterhouseCoopers AB, som haft uppdraget under budgetåret, fick förnyat förtroende fr.o.m. budgetåret 2003. Eftersom kansliorganisationen är liten, måste nämnden vid ett ersättningsfall snabbt kunna förstärkas personellt. Nämnden har därför träffat avtal med Sveriges riksbank, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret om att kunna avropa sammanlagt nio tjänstemän från dessa myndigheter med mycket kort varsel (beredskapsstyrkan). En av nämndens huvuduppgifter är att förvalta de avgifter som instituten betalar för insättningsgarantin. Sedan halvårsskiftet har tre externa kapitalförvaltare haft uppdraget att sköta den löpande placeringsverksamheten enligt riktlinjer som beslutats av nämnden. 3 Se fotnot 2. 4 Jfr Riksrevisionsverkets föreskrifter till 3 förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl.

5 Finansiering Riksdagen anvisar årligen nämnden ett ramanslag i statsbudgeten för nämndens förvaltningskostnader. För budgetåret 2002 var anslaget 7 684 000 kronor. 5 Ett belopp motsvarande belastningen på anslaget föregående år skall avräknas från de årliga avgifter som tas ut det aktuella året från de institut som omfattas av insättningsgarantin och investerarskyddet och redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. För nämnden tillämpas således s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten. Det innebär att nämndens verksamhet inte belastar statsbudgetens saldo. Tabell 1. Verksamhet där avgiftsintäkterna inte disponeras (tkr)* Intäkter 2002 Kostnader 2002** Över-/underskott 2002 Insättningsgaranti 430 513 6 090 + 424 423 Investerarskydd 205*** 694 489 Summa 430 718 6 784 + 423 934 * Tabellen har sin motsvarighet i regleringsbrevet. Beloppen som redovisas i den sista kolumnen är emellertid missvisande. Från avgifterna år 2002 avräknas utgifterna år 2001. De avgifter från insättningsgarantin som därefter kvarstår förs över till kapitalförvaltning. ** Avgifter för att täcka utgifterna år 2002 tas ut år 2003. *** Det låga beloppet förklaras av att hänsyn har tagits till att 475 tkr återbetalats under år 2002 för investerarskyddet avseende år 2000 och till en kundförlust om 2 tkr. 5 Ändring den 19 juni 2002 av regleringsbrev, dnr Fi2002/2402 (delvis). Utöver tilldelat anslag disponerade nämnden under budgetåret ett anslagssparande på 2 587 000 kronor.

6 Verksamheten under budgetåret 2002 Insättningsgarantinämndens verksamhetsområde Insättningsgaranti och investerarskydd är uppdelat i fyra verksamhetsgrenar enligt följande. Beslut om de årliga avgifterna och överföring av avgiftsmedlen. Förvaltning av avgiftsmedlen. Hantering av ersättningsfall. Samarbete med företrädare för utländska ersättningssystem. Under dessa rubriker redovisas i det följande dels målen för verksamhetsgrenarna och de återrapporteringskrav som regeringen angett för budgetåret 2002, dels den verksamhet som nämnden har bedrivit och den aktuella återrapporteringen. Beslut om de årliga avgifterna och överföring av avgiftsmedlen Mål: Beräkning och debitering av avgifter för insättningsgaranti och investerarskydd skall göras korrekt och kostnadseffektivt, så att avgiftsmedlen kan föras över till den externa förvaltningen respektive redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten senast den 30 juni innevarande år. Återrapportering: Redovisning lämnas om hur målet uppfyllts, bl.a. redovisas hur avgifterna beräknats och fördelats mellan instituten. En av nämndens huvuduppgifter är att fastställa och debitera de avgifter som instituten skall betala för insättningsgarantin och investerarskyddet. Insättningsgarantin Lagen om insättningsgaranti är utformad så att det sammanlagda avgiftsbelopp som skall betalas av instituten för ett år är givet. För år 2002 var detta belopp 0,1 procent av de totala garanterade insättningarna i systemet per den 31 december 2001. De 120 institut som betalade avgifter gjorde det med sammanlagt drygt 429 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,1 procent av de totala garanterade insättningarna om drygt 429 miljarder kronor. De garanterade insättningarna hade därmed ökat med nära 40 miljarder kronor i jämförelse med föregående år. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutens kapitaltäckningsgrad. För år 2002 fick avgiften därför variera mellan 0,06 och 0,14 procent. För det enskilda institutet innebär det att avgiftens storlek är beroende av hur den egna kapitaltäckningsgraden förhåller sig till de övriga institutens. Varje institut är skyldigt att lämna uppgifter till nämnden om volymen garanterade insättningar och om sin kapitaltäckningsgrad. Uppgifterna skall ha granskats av en revisor som utsetts av institutet. Den 10 juni 2002 beslutade nämnden om avgiftsuttaget för kalenderåret 2002. Beslutet fattades senare än planerat framför allt beroende på den höga arbetsbelastningen vid nämndens kansli till följd av det prioriterade arbetet med förändringar i kapitalförvaltningen från och

7 med halvårsskiftet. Avgifterna skall enligt lag betalas inom en månad från dagen för beslutet. Sålunda skulle avgifterna vara nämnden tillhanda senast den 10 juli. Avgiftsmedlen kunde därför inte föras över till den externa förvaltningen respektive redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten senast den 30 juni i enlighet med målet för verksamhetsgrenen. Efter det att nämnden fattat beslut den 10 juni om avgifter för insättningsgarantin redovisade ett värdepappersbolag att bolagets kapitaltäckningsgrad rätteligen skulle vara betydligt lägre än som tidigare angetts för nämnden. Detta hade inneburit att nämnden bestämt bolagets avgift till ett för lågt belopp och flertalet övriga instituts avgifter till något för höga belopp. Dessutom upptäcktes i samband med en kontroll av inkomna avgifter ett fel i beräkningsprogrammet för avgifterna. Konsekvensen av det felet hade blivit att flertalet institut fått betala en något för hög avgift. Nämnden beslutade den 13 augusti att avgifterna för samtliga berörda institut skulle korrigeras med hänsyn till de nya uppgifter som framkommit. Uttag av tillkommande avgift och återbetalningar av del av uttagen avgift genomfördes under december månad. För avgiftsuttaget år 2002 har samma principer och beräkningsmetod använts som för avgiftsuttaget under åren 1996 2001. Huvuddragen i nämndens metod för fördelning av avgifterna mellan instituten är att avgiften är negativt relaterad till kapitaltäckningsgraden och att sambandet är konvext, se diagram i bilaga 2. Med denna metod fick de åtta institut som hade lägst kapitaltäckningsgrad (10,70 13,13 procent) den högsta avgiften som blev 0,14 procent. För 106 institut sjönk avgiften successivt mot 0,06 procent i takt med ökande kapitaltäckningsgrad. För de återstående sex instituten som hade högst kapitaltäckningsgrad (44,90 305,62 procent) blev avgiften den lagstadgade miniminivån på 0,06. 6 Instituten skall betala in avgifterna till nämnden inom en månad från dagen för beslutet. Sex institut betalade avgiften mellan 1 15 dagar för sent. Betalningsdisciplinen var därmed bättre än under föregående år då 17 institut betalade avgiften mellan 1 32 dagar för sent. Nämnden tog under hösten ut dröjsmålsränta av tre institut med sammanlagt 15 160 kronor. Dröjsmålsränta om sammanlagt 1 122 kronor avräknades vid korrigeringsbeslutet och övrig beräknad dröjsmålsränta togs inte ut eftersom beloppen inte uppgick till 100 kronor. Avvikelse från huvudregeln för avgiftsberäkning Enligt regleringsbrevet skall nämnden redovisa till regeringen tillämpningen av 12 lagen om insättningsgaranti i de fall nämnden avviker från huvudregeln. Ett institut anmälde att det från och med den 22 april 2002 inte hade några garanterade insättningar. Nämnden beslutade därför att fastställa institutets avgift med hänsyn till den tid som garantin gällt. Nämnden beslutade också om avgifter för kalenderåret 2001 för två institut som anslutit sig till garantisystemet under det kalenderåret. 6 Se bilaga 2.

8 Investerarskyddet Avgifter avseende kalenderåret 2000 Nämnden skall årligen ta ut avgifter för administrationen av investerarskyddet från de institut som tillhör skyddet. Nämnden beslutade den 16 maj 2001 att administrationskostnaderna för år 2000 skulle fördelas lika mellan de 197 insitut som tillhörde skyddet den 31 december 2000. Sålunda skulle varje institut betala 4 952 kronor. Fyra värdepappersbolag överklagade beslutet till Länsrätten i Stockholms län. Länsrätten beslutade den 27 november samt den 7, 20 och 21 december 2001 att bifalla överklagandena och beslutade att bolagen inte skulle betala någon avgift till nämnden för år 2000. Enligt länsrätten skulle ett instituts avgift för år 2000 beräknas med utgångspunkt i andelen skyddade tillgångar hos institutet jämfört med samtliga instituts skyddade tillgångar. Nämnden beslutade den 17, 27 och 28 december 2001 att återbetala avgifter om sammanlagt 19 808 kronor till de fyra bolag som överklagat beslutet. Med anledning av länsrättens dom bestämde nämnden den 13 februari 2002 att erlagd avgift skulle återbetalas till samtliga institut som saknade tillstånd att förvalta kunders skyddade tillgångar. Under december månad återbetalade nämnden avgifter om sammanlagt 455 584 kronor till de 92 institut som saknade sådana tillstånd. Återbetalningarna skedde genom att beloppen belastade postgiro knutet till statens checkräkning. Motkontering för utbetalningarna var konto för investerarskyddsavgifter (kontoklass 7). Avgifter avseende kalenderåret 2001 Administrationskostnaderna för investerarskyddet under år 2001 uppgick till 681 848 kronor. Nämnden beslutade den 10 juni 2002 att i princip fördela kostnaderna lika mellan de institut som tillhörde skyddet under år 2001. För de 185 institut som tillhörde skyddet under hela året fastställdes avgiften till 3 472 kronor per institut. För övriga 23 institut fastställdes en lägre avgift med utgångspunkt i hur stor del av året som de tillhörde systemet. Ett värdepappersbolag överklagade nämndens beslut och anförde att dess kunder inte hade sina depåer med kapital hos bolaget utan hos dess samarbetspartners. Kunderna löpte därför inte någon risk om bolaget skulle tappa sin betalningsförmåga, menade bolaget. Länsrätten ansåg att detta saknade betydelse och avslog överklagandet i dom den 25 september 2002. Nämndens beslut om avgifter fattades sent av samma skäl som i det föregående redovisats avseende beslut om avgifter för insättningsgarantin. Avgifterna för investerarskyddet skulle enligt beslutet vara nämnden till handa senast den 10 juli 2002. Avgiftsmedlen kunde därför inte redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten senast den 30 juni i enlighet med målet för verksamhetsgrenen. Av de 208 instituten betalade 32 in sina avgifter mellan 1 160 dagar för sent. Det får ändå anses vara en förbättring jämfört med föregående år då 58 institut av 197 betalade in sina avgifter mellan 1 99 dagar för sent. Nämnden har ingen laglig möjlighet att debitera

9 dröjsmålsränta eller straffavgift. Liksom föregående år har ett värdepappersbolag på grund av konkurs inte betalat sin avgift. Nämndens utgifter för förvaltningen av ersättningssystemen under 2002 (anslagsutfallet) har fastställts till 6 784 179 kronor. Av beloppet belöper 6 090 157 kronor på insättningsgarantin och 694 022 kronor på investerarskyddet. Av de för verksamheterna gemensamma utgifterna har hänförts 64,9 procent till insättningsgarantin och 35,1 procent till investerarskyddet. Nämndens utgifter för investerarskyddet under år 2002 kommer att debiteras under våren 2003. Nämndens slutsatser Nämndens uttag av avgifter för insättningsgarantin och investerarskyddet har hanterats med nämndens ordinarie resurser. De rutiner som utvecklats under tidigare år har tillämpats vid beräkning och debitering av avgifterna. Programfelet vid beräkningen av avgifter till insättningsgarantin har inneburit att instituten i flertalet fall felaktigt debiterats en något för hög avgift. För att minimera risken för framtida fel i beräkningarna har nämnden under hösten påbörjat ett arbete med att utveckla ett nytt datasystem för avgiftsberäkning. Det nya datasystemet planeras kunna tas i produktion redan vid beräkningen av 2003 års avgifter. Beräkning och debitering av avgifter till investerarskyddet har gjorts korrekt och kostnadseffektivt. På grund av den höga arbetsbelastningen vid kansliet har nämndens beslut om avgifter fattats alltför sent för att avgiftsmedlen skulle kunna komma in i så god tid att de kunde föras över till den externa förvaltningen respektive redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten före den tidpunkt som målet för verksamhetsgrenen anger. De samlade omständigheterna visar att nämnden inte har lyckats uppfylla målet för verksamhetsgrenen. Liksom tidigare år har nämnden haft svårigheter med att få in framför allt avgifterna för investerarskyddet. Om inte en lagändring sker som ger nämnden möjlighet att vid dröjsmål påföra en kännbar förseningsavgift måste man räkna med att den dåliga betalningsdisciplinen kan komma att medföra svårigheter för nämnden att uppnå fullständig måluppfyllelse.

10 Förvaltning av avgiftsmedlen Mål: Avgiftsmedlen för insättningsgarantin skall förvaltas så att långsiktigt bästa möjliga avkastning erhålls samtidigt som krav på god betalningsberedskap och riskspridning tillgodoses. Avkastningen skall mätas mot ett index som tar erforderliga hänsyn till verksamhetens behov och vars närmare sammansättning beslutas av nämnden. Det åligger även nämnden att definiera en lämplig tidshorisont för utvärdering av förvaltningsresultaten. Återrapportering: En analys av förvaltningens resultat utifrån målet skall redovisas, bl.a. analyseras och redovisas; kostnaden för den externa förvaltningen i relation till avkastningen, samt en beskrivning av det index som nämnden valt och de överväganden som gjorts i samband med valet. Fram till den 1 juli 2002 placerades avgiftsmedlen i marknadsliknande former på konto i Riksgäldskontoret. Nämnden hade trots denna restriktion möjlighet att förvalta medlen aktivt. Med aktiv förvaltning menar nämnden att medlen skall förvaltas så att avkastningen överträffar ett på förhand uppsatt jämförelseindex (s.k. benchmark). Alternativet är en passiv förvaltning där portföljen anpassas till jämförelseindexet så att avkastningen blir lika med index. Fem externa kapitalförvaltare hade fram till halvårskiftet uppdraget att aktivt fövalta avgiftsmedlen enligt på förhand uppsatta mål och begränsningar i en av nämnden beslutad placeringspolicy. Marknadsvärdet på avgiftsmedlen per den 31 december 2002 var nästan 12,3 miljarder kronor. 7 Även om indikationer tyder på att de garanterade insättningarna också under det senaste året har ökat bedöms värdet fortfarande överstiga den målsatta nivå som anges i 12 lagen om insättningsgaranti och som innebär att avgiftsmedlen skall uppgå till ett belopp som motsvarar minst 2,5 procent av insättningarna. Vid det senaste beslutet om avgifter för insättningsgarantin beräknades den målsatta nivån till cirka 10,7 miljarder kronor och de garanterade insättningarna till 429 miljarder kronor. Från och med år 2001 har det årliga avgiftsinflödet till fonden varit begränsat till 0,1 procent av de garanterade insättningarna som vid utgången av åren 1995 2000 varierat mellan 386 och 407 miljarder kronor. Kostnaden för den externa förvaltningen av avgiftsmedlen under år 2002 uppgick till cirka 2,7 miljoner kronor. En ny förvaltningsmodell för avgiftsmedlen Ändring av regelverket Genom en ändring i lagen om insättningsgaranti infördes den 1 juli 2002 en ny modell för förvaltning av avgiftsmedlen inom insättningsgarantin. Ändringen beslutades av riksdagen i december 2001 (prop. 2001/02:1 utg.omr. 2, s.74 ff., bet. 2001/02:FiU:2, rskr. 2001/02:129). Den nya modellen innebär att avgiftsmedlen från och med den 1 juli 2002 får placeras på den öppna marknaden för räntebärande värdepapper. Placeringar får dock göras enbart i värde- 7 Tillgångarnas värde inklusive upplupen ränta och orealiserade vinster/förluster.

11 papper som är emitterade av svenska staten. Förberedelserna för och övergången till den nya förvaltningsmodellen medförde särskilda arbetsinsatser under år 2002. ALM-studie (Asset Liability Management/Modelling) Nämnden har, som ett led i förberedelserna för den nya förvaltningsmodellen, låtit genomföra en s.k. ALM-studie (Asset Liability Management/Modelling). Efter offentlig upphandling uppdrogs åt konsultfirman William M. Mercer Limited att utföra studien. Uppdraget innebar att Mercer i ett första steg beskrev avgiftsmedlens åtagandesida med hjälp av en särskilt konstruerad modell. I nästa steg analyserades vilka tillgångssammansättningar som bäst kunde förväntas uppfylla kraven som följer av åtagandet. Denna analys gjordes dels med utgångspunkt i den nuvarande begränsningen till placeringar i räntebärande värdepapper som är emitterade av svenska staten, dels med antagandet att denna restriktion inte finns. Resultatet av studien presenterades i rapporten Investment Strategy, Liability Modelling and Risk Management Final Report to The Deposit Guarantee Board, oktober 2002. Studien visade bl.a. att med den nuvarande begränsningen till placeringar i räntebärande värdepapper som är emitterade av svenska staten finns det inte skäl att göra några större förändringar i placeringsinriktningen. Nämnden har överlämnat rapporten till regeringen som underlag för fortsatta överväganden om utformningen av insättningsgarantisystemet. I samband därmed pekade nämnden på några principiellt viktiga frågeställningar som kan behöva utredas och övervägas ytterligare. Det gäller främst följande områden. Insättningsgarantisystemets roll Den nuvarande modellen har inslag både av statlig garanti och av ett statligt administrerat ömsesidigt försäkringssystem för de institut som omfattas av garantin. En renodling av rollen kan göra systemet tydligare i fråga om finansieringsansvar och mål för förvaltningen av avgiftsmedlen. Avgiftsmodellen Modellen för premiesättningen är beroende av om insättningsgarantin ses som en statlig garanti eller som en ömsesidig försäkring. Det finns argument för att en högre avgift skulle vara mer marknadsmässig och ge korrektare incitament till instituten. Vid are finns skäl att differentiera avgiften mera mellan instituten än vad nuvarande regelverk ger möjlighet till. Alternativa placeringar Mercer fann att varken aktier, fastigheter eller råvaruderivat skulle medföra fördelar vid förvaltningen av avgiftsmedlen. Att placera i utländska räntebärande värdepapper är enligt studien teoretiskt attraktivt, men det är svårt att finna empiriskt belägg för att det förhåller sig på det viset. Däremot fann Mercer utifrån en renodlat finansiell utgångspunkt att vissa alternativa placeringsformer skulle medföra fördelar vid förvaltningen av avgiftsmedel framför allt genom att minska sannolikheten för negativa effekter på statsbudgeten vid en bankkris. Dessa alternativ är att antingen löpande blanka bankaktier eller att köpa säljoptioner på bankaktier. Ytterligare en metod skulle kunna vara att nämnden emitterar s.k. katastrofobligationer (dvs. lånar upp pengar på den internationella kapitalmarknaden mot något högre ränta än mark-

12 nadsräntan och på villkor som innebär att lånebeloppet sätts ned om skadefall, definierat på visst sätt, inträffar under löptiden). Reviderad placeringspolicy Med stöd bl.a. av resultatet av ALM-studien beslutade nämnden att inte göra några större ändringar i sin placeringsinriktning i samband med övergången till den nya förvaltningsmodellen. Övergången från kontoplaceringar i Riksgäldskontoret till placeringar på marknaden i räntebärande värdepapper medförde dock att placeringspolicyn behövde omarbetas. För att åstadkomma en effektivare aktiv förvaltning och minskade förvaltningskostnader skall det totala kapitalet i fortsättningen fördelas på tre förvaltningsportföljer som förvaltas av tre olika externa förvaltare. Tillåtna placeringar från och med den 1 juli 2002 är nominella statsobligationer som ingår i det fastställda jämförelseindexet (s.k. benchmarkobligationer) statsskuldväxlar som ingår i det fastställda jämförelseindexet, och avistakonto i Riksgäldskontoret. Vid revideringen av placeringspolicyn beslutade nämnden också att ändra målet för placeringsverksamheten. Följande mål gäller för avkastning och riskjusterad avkastning från och med den 1 juli 2002. Över rullande femårsperioder skall den genomsnittliga årliga avkastningen överträffa fastställt jämförelseindex med minst 0,25 procentenheter och informationskvoten skall vara lägst 0,25. Det nya målet är enligt nämndens uppfattning mera realistiskt än det tidigare mot bakgrund av hur ränteläget och marknadsförhållandena har förändrats sedan det tidigare målet beslutades. Upphandling av kapitalförvaltare Inför övergången till ny förvaltningsmodell gjordes en offentlig upphandling av kapitalförvaltningstjänster avseende räntebärande placeringar i värdepapper som är emitterade av svenska staten. Nämnden beslutade den 10 juni 2002 att uppdra åt tre förvaltare Svenska Handelsbanken AB, Alfred Berg Kapitalförvaltning AB och Nordea Investment Management Sverige AB att fr.o.m. den 1 juli 2002 sköta var sin förvaltningsportfölj. Nämnden beslutade också att avtala med E. Öhman J:or Kapitalförvaltning AB om eventuell kapitalförvaltning från en senare tidpunkt. Upphandlingen medförde sänkta kostnader för kapitalförvaltning. Efter upphandlingen uppgår kostnaderna till i genomsnitt 0,02 procent per år av marknadsvärdet på det förvaltade kapitalet i stället för som tidigare 0,03 procent. Upphandling av depåbank Den nya förvaltningmodellen med placeringar på den öppna marknaden för räntebärande värdepapper innebär att nämnden måste anlita en depåbank för att förvara tillgångarna och vara kontoförande institut samt sköta avvecklingen av de värdepappersaffärer som de externa förvaltarna utför för nämndens räkning. Någon sådan funktion behövdes inte i den tidigare förvaltningsmodellen med enbart kontoplaceringar. All likviditet som finns på de avkastningskonton som är knutna till nämndens värdepappersdepåer måste dagligen föras över till Riks-

13 gäldskontoret. Det innebär att nämnden i sin tur måste ställa särskilda krav på de externa kapitalförvaltarna och depåbanken vad avser täcknings- och tömningsrutiner mellan avkastningskonton i depåbanken och avistakonton i Riksgäldskontoret. Inför övergången till ny förvaltningsmodell gjordes en offentlig upphandling av depåtjänster. Nämnden beslutade den 10 juni 2002 att uppdra åt Skandinaviska Enskilda Banken AB att vara depåbank för nämnden. Överföring av kontoplaceringarna till den nya förvaltningsmodellen Den tidigare förvaltningsmodellen avslutades genom att avtalen med de fem externa kapitalförvaltarna sades upp. Uppdragen avslutades i sådan tid före halvårsskiftet att samtliga kontoplaceringar med räntebindningstider motsvarande statsobligationer och statsskuldväxlar kunde lösas in den 20 juni 2002. Därefter öppnades tre nya avistakonton, ett för varje kapitalförvaltare i den nya förvaltningsmodellen, och den totala behållningen på konto i Riksgäldskontoret fördelades med lika stora delar på dessa tre konton. Vidare öppnades för var och en av kapitalförvaltarna en depå med anknutet avkastningskonto i depåbanken. Var och en av de externa förvaltarna fick framställa önskemål om en startportfölj av nominella statsobligationer. Med affärs- och likviddag den 1 juli 2002 och prissättning enligt marknadsräntan den 26 juni 2002 överförde Riksgäldskontoret nyemitterade obligationer i befintliga obligationslån till respektive förvaltares depå enligt den gjorda beställningen. Likvid togs från respektive förvaltares avistakonto. Därefter kunde kapitalförvaltningen i den nya förvaltningsmodellen starta. Förvaltningsresultat under år 2002 Avkastningen under år 2002 var för totalportföljen 7,20 procent vilket skall ställas i relation till index som steg 7,70 procent. Den aktiva förvaltningen har således gett ett negativt resultat under året. Sedan den aktiva förvaltningen påbörjades i juli 1997 har den totala avkastningen varit 37,9 procent, medan avkastningen för nämndens jämförelseindex har varit 36,9 procent. Det motsvarar en årlig avkastning på 6,02 procent respektive 5,88 procent. Portföljen har därmed överträffat index med 0,14 procentenheter per år sedan förvaltningsuppdragets start. Nämndens avkastningsmål är sedan halvårsskiftet 2002 att över rullande femårsperioder överträffa index med minst 0,25 procentenheter per år, samtidigt som informationskvoten skall vara lägst 0,25. 8 Portföljen mäts mot indexet OMRX-GOVT. Indexdurationen har under året varierat mellan 3,3 3,7 år. 9 Variationerna i durationen kan hänföras både till det allmänna ränteläget samt indexsammansättningen. Per den 31 december 2002 var indexdurationen 3,5 år. För att förvaltarna skall ha en möjlighet att överträffa index har nämnden bestämt ett intervall inom vilket de kan avvika från indexdurationen. Intervallet är fyra år, dvs. förvaltarna kan välja att avvika från indexdurationen med ± 2 år över tiden. Då räntorna faller gynnas portföljen av en längre duration än index medan en portfölj med kortare duration än 8 Nämndens tidigare avkastningsmål var att över en konjunkturcykel (fem år) överträffa index med en (1) procentenhet per år. 9 Durationen är ett mått på portföljens räntekänslighet och anges vanligen i antal år. Ju längre durationen är, desto mer förändras portföljens värde vid en given ränteförändring.

14 index gynnas vid en ränteuppgång. Val av index är en avvägning mellan förväntad avkastning och risk. Det valda jämförelseindexet, OMRX-GOVT, är oförändrat sedan år 1999. OMRX-GOVT visar utvecklingen av den samlade stocken av svenska statens utestående statsskuldväxlar och nominella statsobligationer. Det är ett lämpligt jämförelseindex för nämndens placeringar, eftersom det innehåller just de värdepapper som avgiftsmedlen enligt nämndens placeringspolicy får placeras i. Indexet är alltså fullt replikerbart för de externa förvaltare som nämnden anlitar. Övergången till ny förvaltningsform har därför inte motiverat någon ändring av jämförelseindex. Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen på världens aktiemarknader har varit två variabler som till stor del påverkat utvecklingen på räntemarknaden under år 2002. Den ekonomiska tillväxten har påverkat räntorna längs hela avkastningskurvan, medan börsutvecklingen främst påverkat de långa marknadsräntorna. I början av året var trenden på ränteutvecklingen uppåtgående, främst i det kortare segmentet på grund av Riksbankens två räntehöjningar om sammanlagt 0,50 procentenheter. Under det andra halvåret började marknadsräntorna en trendmässig nedgång som fortsatte till slutet av året. Korrelationen med börsutvecklingen ökade under perioden, samtidigt som Riksbankens mörkare bild av den inhemska ekonomiska utvecklingen accentuerade nedgången. Riksbanken korrigerade den tidigare räntehöjningen och sänkte reporäntan under november och december med sammanlagt 0,50 procentenheter till 3,75 procent. De svenska marknadsräntorna, korta och långa, har utvecklats i samma riktning under året. Den långa räntan, 10-årsräntan, har sjunkit med cirka 0,65 procentenheter till 4,70 procent medan den korta räntan, 3-månaders statsskuldväxel, har sjunkit med 0,09 procentenheter till 3,57 procent. I kronor räknat har portföljens avkastning sedan juli 1997 varit cirka 2 504 miljoner kronor. Om portföljen hade förvaltats passivt, dvs. haft samma avkastning som index, hade avkastningen uppgått till cirka 2 462 miljoner kronor. Förvaltningsarvodena för den aktiva förvaltningen uppgår för perioden till cirka 18 miljoner kronor. Den aktiva förvaltningen kan således sägas ha bidragit med 24 miljoner kronor. Tabell 2. Förvaltningsresultat Tidsperiod 2002 2001 2000 1999 1998 97-07-02--02-12-31 Årsavkastning (%) 7,20 3,91 8,45 0,99 9,55 6,02 Index (%) 7,70 3,25 8,53 0,58 9,34 5,88 Differens 0,50 + 0,66 0,08 + 0,41 + 0,21 + 0,14 Risken, mätt som standardavvikelse, har sedan förvaltningen påbörjades varit lägre än index.

15 Tabell 3. Portföljens risk Tidsperiod Portföljens risk (%)* Index risk (%)* 97-07-02--02-12-31 2,02 2,16 * Mätt som årlig standardavvikelse på månadsdata. Nämnden har under året upphandlat kapitalförvaltningstjänster, samt i samband med upphandlingen minskat antal förvaltare till tre stycken. Utvärdering av kapitalförvaltare och analysarbete har skett i samarbete med nämndens styrelse och en extern konsultpart. De tre nuvarande förvaltarna har tidigare förvaltat en stor del av nämndens medel. I början av året förvaltades nämndens kapital av fem externa förvaltare. Fyra av dem har varit med sedan förvaltningens start 1997, medan en kontrakterades under 1999. Endast en förvaltare lyckades överträffa jämförelseindex under 2002. Övriga förvaltares resultat var betydligt sämre än jämförelseindex. Sedan uppdragets start har däremot samtliga förvaltare lyckats skapa mervärde relativt jämförelseindex i sin förvaltning. Sedan det nya uppdraget inleddes vid halvårsskiftet 2002 har resultaten varit svagare än jämförelseindex. Ingen förvaltare har presterat bättre än jämförelseindex. Perioden är dock alltför kort för att ligga till grund för någon utvärdering. Nämndens slutsatser Enligt nämndens bedömning har övergången till en ny förvaltningsmodell kunnat genomföras smidigt och utan några störningar i den löpande kapitalförvaltningsverksamheten. ALMstudien har bidragit med värdefull kunskap om kapitalförvaltningen och visat att nämnden, inom ramen för de av statsmakterna fastställda placeringsbegränsningarna, i allt väsentligt har haft en ändamålsenlig placeringsinriktning. Nämnden ser dock politiska och praktiska svårigheter att utöka placeringsmöjligheterna till att omfatta också de alternativa placeringar som studien visar på. Avkastningsmålet har anpassats till nuvarande marknadsförhållanden och räntenivåer. Antalet förvaltare har reducerats för att åstadkomma en effektivare aktiv förvaltning och minska kostnaderna. Den aktiva kapitalförvaltningen har visserligen gått betydligt sämre än förväntat under året men sedan starten har den överträffat index och meravkastningen, i jämförelse med om förvaltningen varit passiv, har mer än väl täckt förvaltningskostnaderna och nämndens övriga löpande kostnader. Kapitalförvaltningen får i det perspektivet betraktas som tillfredsställande trots att det av nämnden uppställda avkastningsmålet inte har uppnåtts. Betalningsberedskapen är god då samtliga tillgångar är likvida. Den finansiella riskspridningen är god inom givna ramar. Sammanfattningsvis anser nämnden att det i regleringsbrevet uppställda målet för verksamhetsgrenen har uppfyllts.

16 Hantering av ersättningsfall Mål: För att säkerställa en snabb och effektiv hantering av ersättningsfall skall beredskapen vara anpassad till den risksituation som råder vid varje enskilt tillfälle. Återrapportering: Redovisningen skall innehålla en analys av om verksamhetsmålet uppfyllts, bl.a. redovisas de insatser som gjorts för att utbilda beredskapsstyrkan utifrån beredskapsbehovet, samt aktuell policy för hantering av ersättningsfall. En viktig skillnad mellan ersättningssystemen i beredskapshänseende är att hanteringen av ett ersättningsfall som avser insättningsgarantin i högre grad än investerarskyddet innebär en masshantering av ärenden. För investerarskyddet blir det fråga om en mer individuell hantering av de krav som framställs av berörda investerare, vilket i sin tur torde leda till ett större behov av samarbete med konkursförvaltaren. Trots denna skillnad mellan systemen, administreras investerarskyddet genom att nämnden i stor utsträckning utnyttjar de rutiner och system som redan byggts upp för insättningsgarantin. Den del av nämndens verksamhet som rör beredskapen är inriktad på frågor om själva hanteringen av ett ersättningsfall, dvs. frågor som avser nämndens utredning och beslut i ersättningsfrågor, utbetalning av ersättning och den anpassning av organisationen som ett ersättningsfall föranleder. Nämnden skall upprätthålla en beredskap som är anpassad till nämndens fortfarande relativt begränsade uppdrag att betala ut ersättning till de kunder som berörs av ett ersättningsfall. En faktor som måste beaktas i nämndens utvecklingsarbete är sannolikheten för att ett ersättningsfall inträffar. Alltjämt bör därför gälla att nämndens verksamhet och organisation inte skall vara mer omfattande än vad som krävs för att systemen skall kunna administreras i tider av finansiellt lugn men samtidigt snabbt kunna byggas upp i händelse av ett ersättningsfall. Här har de bedömningar av stabiliteten hos de finansiella företagen och marknaderna som med jämna mellanrum redovisas av Sveriges riksbank och Finansinspektionen stor betydelse. Förutom att stabilitetsrapporten redovisas för nämndens ledamöter kan nämnden vid behov be inspektionen redogöra för utvecklingen hos de institut som berörs av insättningsgarantin och investerarskyddet. Därigenom förbättras nämndens beredskap och möjligheter att uppfylla verksamhetsmålet; nämnden är såtillvida beroende av ett nära samarbete med Finansinspektionen. Internationaliseringen av den finansiella sektorn påverkar också nämndens verksamhet. Utländska institut etablerar filialer i Sverige och svenska institut filialer i utlandet. De samarbetsavtal som nämnden har med ersättningssystemen i Danmark, Luxemburg, Storbritannien och Tyskland bidrar till att säkerställa bra rutiner i samband med gemensamma ersättningsfall. Frågor om insättningsgaranti och investerarskydd blir internationellt allt mer uppmärksammade. Det understryker ett behov av samarbete även på ett internationellt plan. För att kunna möta de krav som det internationella arbetet kan komma att ställa och för att vara väl förberedd för diskussioner med utländska garantiorgan vid gemensamma ersättningsfall följer nämnden den internationella utvecklingen på området. Nämnden deltog

17 under året också i det internationella samarbetet inom ramen för International Association of Deposit Insurers, IADI, och European Forum of Deposit Insurers, EFDI. I september hölls ett informationsseminarium med beredsskapsstyrkan. Nämnden redogjorde då för det gångna året, ALM-studien, den nya kapitalförvaltningen och det internationella samarbetet. Vidare diskuterades det aktuella läget och nämndens policy för hantering av ersättningsfall. Nämnden beslutade i december 2001 policy för hantering av ersättningsfall, se bilaga 3. Några förändringar av policyn har inte gjorts under året. Policyn uttrycker den inriktning och målsättning som nämnden skall ha för att klara av hanteringen av ersättningsfall i enlighet med de åtaganden som ligger i lagen om insättningsgaranti och lagen om investerarskydd. Policyn knyts upp kring sju nyckelbegrepp. Anpassad beredskap Snabb krisinformation Utvecklad krissamverkan Kostnadseffektiv hantering Snabb hantering Förberett utländskt samarbete Utvärdering. Nämndens slutsatser På grund av det resurskrävande arbetet med den nya kapitalförvaltningen har tiden under året inte räckt till för att ägna beredskapsfrågorna den uppmärksamhet som nämnden avsåg att göra. Som tidigare redovisats påbörjades under hösten ett arbete med att rekrytera en kvalificerad handläggare till kansliet. Förstärkningen kommer att innebära bättre förutsättningar för att utveckla och förbättra samt testa nämndens rutiner i samband med ersättningsfall. Den kommer också att innebära mer tid för diskussioner med Finansinspektionen om beredskap och krishantering i syfte att utveckla formerna för myndigheternas samarbete. Det arbete som nämnden hittills lagt ned på att förbereda hanteringen av ersättningsfall har inte utsatts för någon riktig prövning eftersom det inte inträffat något ersättningsfall i Sverige sedan insättningsgarantin och investerarskyddet infördes. Nämnden anser dock att beredskapen varit anpassad till den risksituation som rådde under perioden och att om ett ersättningsfall hade inträffat så skulle nämnden ha klarat sitt åtagande. Därmed har målet för verksamhetsgrenen uppnåtts. Det är dock angeläget att arbeta vidare med att utveckla och förbättra samt testa rutinerna i samband med ersättningsfall.

18 Samarbete med utländska ersättningssystem Mål: Beredskap skall finnas för att hantera ersättningsfall som är gemensamma för svenska och utländska ersättningssystem. Samarbete bör vara etablerat med de utländska ersättningssystem där gemensamma intressen föreligger. Återrapportering: Om avtal träffas med företrädare för utländska ersättningssystem redogörs för detta. De åtgärder som vidtagits för att kunna hantera gemensamma ersättningsfall skall redovisas. Samarbetsavtal Om det inträffar ett ersättningsfall beträffande ett institut som driver verksamhet både i Sverige och i ett annat land, kan det finnas behov av samarbete mellan nämnden och de ersättningssystem som finns i det landet. Behovet av samarbete blir naturligtvis mest uttalat om ersättningsfallet är gemensamt i den bemärkelsen att kundernas tillgångar hos det krisdrabbade institutet omfattas av såväl hemlandets som värdlandets ersättningssystem. Så är fallet i Sveriges relationer med Danmark och Luxemburg. Men även i de fall när en sådan situation inte föreligger, anser nämnden att ett visst behov av samarbete finns. Vid hanteringen av ersättningsfall kan garantisystemet i hemlandet t.ex. behöva få hjälp med att kontakta och informera insättare och investerare som är kunder hos institutets filial i värdlandet. Nämnden har sedan tidigare samarbetsavtal med företrädare för insättningsgarantin i Danmark och Luxemburg samt investerarskyddet i Danmark och Storbritannien. Kring årsskiftet 2001/02 träffades samarbetsavtal med företrädare för investerarskyddet i Tyskland. Under året har nämnden haft vissa kontakter med företrädare för insättningsgarantin i Tyskland. Mycket talar för att nämnden kommer att kunna träffa avtal med den tyska insättningsgarantin. Nämnden har också återupptagit diskussionerna med Finska Bankföreningen om ett samarbetsavtal om insättningsgarantin i Sverige och Finland och fått ett positivt gensvar. Nämnden kommer att inrikta det fortsatta arbetet på att i första hand söka träffa avtal med företrädare för insättningsgarantisystemen i Finland, Storbritannien och Tyskland. Internationellt samarbete i övrigt Nämnden har vid olika tillfällen och på olika sätt under året samarbetat med företrädare för utländska ersättningssystem samt deltagit i möten om insättningsgaranti. I februari deltog nämnden i ett koordineringsmöte i Bryssel som EG-kommissionen kallat till med anledning av förberedelserna inför bildandet av International Association of Deposit Insurers, IADI. I maj deltog nämnden i bildandet i Basel av IADI och upptogs som medlem i organisationen. IADI är en världsomspännande ideell organisation med säte i Basel och som organiserats under schweizisk rätt. Dess målsättning är att bidra till stabiliteten i de finansiella systemen genom att verka för internationellt samarbete på insättningsgarantiområdet och uppmuntra vida internationella kontakter mellan insättningsgarantiorgan och andra intresserade. IADI har

19 26 ordinarie medlemmar, åtta associerade medlemmar, tre observatörer och fyra partners. Organisationen leds av en president som är ordförande i det verkställande rådet. IADI har fem permanenta kommittéer och för närvarande fyra regionala kommittéer (Afrika, Asien, Karibien och Latinamerika). Organisationen finansieras med årliga avgifter. Nämnden fanns också företrädd i Basel vid IADI:s första årliga konferens under temat Transitioning Issues for Deposit Insurance Practitioners och redogjorde för de principer som gäller för det svenska avgiftsuttaget vid ett seminarium under rubriken Transitioning from Flat Rate to Differential Premiums. Representanter för drygt 20 europeiska länders insättningsgarantiorgan, däribland nämnden, deltog i oktober i bildandet i Wien av European Forum of Deposit Insurers, EFDI. Forumet är ett löst sammanhållet diskussionsorgan. Medlemmarna betalar inte medlemsavgift och varje medlem bekostar sina egna utlägg. Forumets syfte är att bidra till stabiliteten i de finansiella systemen genom att verka för europeiskt samarbete på insättningsgarantiområdet. Forumet leds av en ordförande och en vice ordförande. EFDI har också anslutit sig som partner till IADI. Nämnden har kontaktats av flera utländska ersättningssystem under året och har därutöver tagit emot representanter från Bank of Thailand samt en specialistgrupp från Finans- och Ekonomiministeriet i Korea. Nämndens slutsatser De insatser nämnden gjort på det internationella området under året har syftat till att förbättra kontakterna med utländska ersättningssystem. Nämnden har samarbetsavtal med Danmark och Luxemburg där s.k. topping-up situationer finns. Nämnden har också goda relationer med övriga länder där gemensamma intressen finns. Målet är dock att få till stånd samarbetsavtal med samtliga dessa länder. Det förutsätter naturligtvis att motsvarande intresse och ambitioner finns hos dem. Ett steg på väg har tagits under året men en hel del arbete återstår. Såsom målet för verksamhetsgrenen utformats anser nämnden att målet, trots att arbetet under året inte resulterat i något nytt samarbetsavtal, får anses ha uppnåtts. Övrig verksamhet Informationsverksamhet m.m. Nämnden har i stort sett dagligen lämnat information till allmänhet och olika institut om både insättningsgarantin och investerarskyddet. I första hand har informationen avsett respektive systems utformning och tillämpningsområde. Vidare för nämnden ut information om verksamheten och ersättningssystemen via nämndens hemsida på Internet (www.ign.se). Nämnden har haft kontakter med representanter för de nya institut som anslutits till insättningsgarantin och investerarskyddet angående systemens utformning m.m. Nämnden har slutligen svarat på sju remisser under året.

Resultaträkning Belopp i tusental kronor (tkr) 2002 2001 Verksamhetens intäkter Intäkter av anslag 6 784 7 523 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 11 36 Summa 6 795 7 559 20 Verksamhetens kostnader Kostnader för personal not 1-1 261-992 Övriga driftkostnader -5 557-5 468 Finansiella kostnader -3 - Summa -6 821-6 460 Verksamhetsutfall -26 1 099 Uppbördsverksamhet not 2 Intäkter av avgifter m.m. samt andra intäkter som inte disponeras av myndigheten 7 046 4 900 * Medel som tillförts statsbudgeten från uppbördsverksamhet -6 431-5 514 Saldo 615-614 Transfereringar Övriga erhållna medel för finansiering av bidrag 423 672 387 589 * Finansiella intäkter 282 333 613 675 Finansiella kostnader -62 112-14 601 Avsättning till fonder m.m. för transfereringsändamål not 3-643 884-986 653 Saldo 9 10 Årets kapitalförändring not 4 598 495 Kommentarer Intäkter av anslag: Skillnaden i anslagsutfall mellan åren beror främst på att Insättningsgarantinämnden år 2001 anslagsavräknade fem kvartals förvaltararvoden. Detta berodde på att förvaltarna inte framställde sina arvodesfakturor för fjärde kvartalet år 2000 i sådan tid att de kunde anslagsavräknas under år 2000. * Jämförelsesiffrorna för år 2001 har ändrats, se Tilläggsupplysningar för mer information.

Balansräkning Belopp i tusental kronor (tkr) 21 TILLGÅNGAR 2002-12-31 2001-12-31 Finansiella anläggningstillgångar Andra långfristiga värdepappersinnehav not 5 11 196 611 - Summa finansiella anläggningstillgångar 11 196 611 - Fordringar Fordringar hos andra myndigheter not 6 181 291 218 Summa fordringar 181 291 218 Avräkning med statsverket not 7-9 435-10 055 Kassa och bank Övriga tillgodohavanden i Riksgäldskontoret not 8 585 072 10 743 106 Kassa, postgiro och bank 0 0 Summa kassa och bank 585 072 10 743 106 SUMMA TILLGÅNGAR 11 772 429 11 024 269 KAPITAL OCH SKULDER Myndighetskapital Balanserad kapitalförändring -11 214-11 709 Kapitalförändring enligt resultaträkningen 598 495 Summa myndighetskapital -10 616-11 214 Fond Fonder not 9 11 677 079 11 033 195 Skulder m.m. Skulder till andra myndigheter not 10 302 1 112 Leverantörsskulder not 11 885 1 021 Övriga skulder not 12 104 643 45 Summa skulder m.m. 105 830 2 178 Periodavgränsningsposter Upplupna kostnader not 13 136 110 Summa periodavgränsningsposter 136 110 SUMMA KAPITAL OCH SKULDER 11 772 429 11 024 269

Anslagsredovisning Belopp i tusental kronor (tkr) 22 Redovisning mot anslag Anslag Ingående överföringsbelopp Årets Totalt tilldelning disponibelt enligt belopp regleringsbrev Utgifter Utgående överföringsbelopp 2:3 Insättningsgarantinämnden, ramanslag 2 587 7 684 10 271 6 784 3 487 Redovisning mot inkomsttitel Inkomsttitel Beräknat Inkomster belopp enl. regleringsbrev 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter - 6 431

Finansieringsanalys Belopp i tusental kronor (tkr) 2002 2001 Drift Kostnader exkl. avskrivningar -6 821-6 460 Finansiering av drift Anslagsmedel som erhållits för driften 6 784 7 523 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 11 36 Summa medel som tillförts driften 6 795 7 559 Minskning (+) av kortfristiga fordringar 24-174 Ökning (+) av kortfristiga skulder 5 29-319 -493 Kassaflöde från/till driften 3 606 Investeringar Investeringar i finansiella tillgångar -11 196 611 - Summa investeringsutgifter -11 196 611 - Summa medel som tillförts för finansiering av investeringar Förändring av kortfristiga fordringar och skulder 104 597 - Kassaflöde från/till investeringar -11 092 014 - Uppbördsverksamhet Intäkter av avgifter m m samt andra intäkter 7 046 4 900 Inbetalningar i uppbördsverksamhet 7 046 4 900 Medel som tillförts statsbudgeten från -6 431-5 514 Kassa flöde från/till uppbördsverksamheten 615-614 Transferingar Övriga erhållna medel f finansiering av bidrag 423 672 387 589 Finansiella intäkter 282 333 613 675 Finansiella kostnader -62 111-14 601 Minskning (+) av kortfristiga fordringar 291 013-58 595 Minskning (-) av kortfristiga skulder -925 174 Kassaflöde från/till transfereringar 933 982 928 242 Förändring av likvida medel -10 157 414 928 234 23