0(02 Bryssel den 19 juni 2002 ) UGUDJHWRP(XURSHLVNDNRORFKVWnOJHPHQVNDSHQ (.6*JnUXWHQ YHUVLNW (.6*LHWWQ WVNDO Fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) undertecknades i Paris den 18 april 1951 av Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Den 23 juli 2002, 50 år efter ikraftträdandet, kommer avtalet att gå ut. EKSG:s medlemsstater förband sig att lägga samman sina kol- och stålresurser genom att upprätta en enda marknad för kol- och stålprodukter, undanröja importoch exportrestriktioner och bidra till att skapa en inre marknad för kol och stål. Den utmaning som Västeuropa stod inför strax efter kriget var att hitta en ram för ekonomisk och industriell återhämtning som inte skulle återuppliva gammal nationell rivalitet utan i stället bilda grunden för varaktig fred. Genom EKSG fann man en form för uppbyggnaden av en internationell organisation som sedan användes som mall när Europeiska gemenskapen (numera Europeiska unionen) bildades 1957. EKSG:s höga myndighet, ministerråd, församling och domstol var föregångare till dagens institutioner och där fastställdes många av dagens välkända principer förbundna med "gemenskapsmetoden". Kol- och stålindustrin utgjorde själva kärnan i detta första smakprov på europeisk integration eftersom den traditionellt hade varit en av de viktigaste drivkrafterna för de nationella krigsmaskinerna. EKSG har bidragit till att modernisera denna industri och har med framgång lett dess anpassning till de många tekniska, marknadsmässiga och samhälleliga förändringarna under de senaste 50 åren. Den verkställande höga myndigheten med nio medlemmar utsågs av medlemsstaternas regeringar. Dess oberoende garanterades genom att myndigheten fick en egen inkomstkälla. EKSG:s institutionella struktur omfattade också ett ministerråd och en parlamentarisk församling som utsågs genom indirekta val. EKSG-institutionerna slogs 1967 samman med Europeiska gemenskapens och Euratoms institutioner. EKSG:s rådgivande kommitté och flera rådgivande organ gav ett institutionellt forum för social dialog. Dessa organs uppgifter kommer att tas över av Ekonomiska och sociala kommittén. Ekonomiskt sett blev kol- och stålgemenskapen redan tidigt en stor framgång. Mellan 1952 och 1960 ökade järn- och stålproduktionen med 75 % i EKSG-länderna samtidigt som industriproduktionen ökade med 58 %. När den europeiska kolindustrins konkurrenskraft efter 1959 hotades av tillgången till andra bränslen och importerat kol bidrog EKSG till att minska produktionskapaciteten för kol och införde program för omskolning av gruvarbetare och utveckling av ny industri.
9LONDlUGHYLNWLJDVWHYlUGHQVRPIUlPMDWVDY(.6*" EKSG främjade fred och försoning i det krigshärjade Europa genom att föra samman de två industrier de europeiska nationernas upprustning dittills hade byggt på: kol och stål. Detta gällde särskilt längs den fransk-tyska gränsen, där arméerna hade drabbat samman om kontrollen över dessa nyckelsektorer, som blomstrade i Ruhrområdet, Saarland och Lorraine. Motivet för EKSG:s grundare var att främja en politisk integration genom att först successivt åstadkomma en ekonomisk integration. Detta ledde så småningom till skapandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget 1957) och Europeiska unionen (Maastrichtfördraget 1992). Den strukturerade dialogen hade en central funktion inom EKSG och man skapade ett institutionellt forum för denna dialog, EKSG:s rådgivande kommitté. Denna kommitté förde samman företrädare för producenter, arbetstagare, konsumenter och återförsäljare från både kol- och stålsektorn. Kommittén rådfrågades om alla aspekter av industripolitiken och även om forsknings- och konkurrensfrågor. Kommittén är den enda EKSG-institution som existerar än i dag. Efter EKSGfördragets utgång kommer Ekonomiska och sociala kommitténs kompetens att utvidgas till att omfatta kol- och stålsektorn. På dennas begäran har den höga myndigheten inrättat två blandade utskott för harmonisering av arbetsförhållandena inom kol- och stålindustrin, som utgör de äldsta exemplen på social dialog på europeisk nivå. Inom dessa organ har samarbetet mellan arbetsmarknadens parter bidragit till att förutse och lösa problem samt till att hitta de bästa metoderna för att bibehålla konkurrenskraften och arbetskraftens anställningsbarhet..rorfkvwnovhnwruqlgdj Europeiskt stål är i dag bättre, billigare och renare. EU:s stålforskning kommer att syfta till att ytterligare förbättra stålprodukterna och produktionsprocesserna samt till att hantera samhällsaspekter och frågan om hållbarhet. Hälsa, arbetarskydd och kvalitet är de viktigaste faktorer som bör prioriteras. Det bör påpekas att den genomsnittliga kvaliteten på europeiskt stål och europeisk ståltillverkningsteknik är mycket hög och inom många områden har man en ledande ställning internationellt. Den europeiska kolsektorn har gjort imponerande framsteg vad gäller gruvteknik utformad med tanke på arbetstagarnas hälsa och säkerhet samt kolproduktionens och kolanvändningens miljöaspekter, både när det gäller produktion av koks för stålindustrin och elproduktion (ren kolteknik). Industrin har tvingats genomföra omstruktureringsprocesser, eftersom gruvdriftens geologiska villkor hela tiden försämras på grund av de europeiska kolgruvornas stora djup. En gemenskapsbas av EU-producerat kol kan bidra till EU:s primärenergiresurser, vilket bör leda till en trygg energiförsörjning i Europa. Dessutom kommer rådets nya förordning om statligt stöd till kolindustrin att träda i kraft när EKSG-fördraget går ut. EU:s förestående utvidgning kommer att leda till förändringar, särskilt för kolsektorn. Resultaten från EKSG-systemet kan åter visa sig vara ett fruktbart exempel att följa. Sysselsättning (utveckling inom de två sektorerna) 1953 1973 1992 2001 (EUR-6) (EUR-9) (EUR-12) (EUR-15) Kol 955 300 628 100 215 356 87 800 Stål 410 397 774 885 368 900 276 700 2
Kol- och stålproduktion (utveckling inom de två sektorerna (i miljoner ton)) 1953 1973 1992 2001 (EUR-6) (EUR-9) (EUR-12) (EUR-15) Kol 248,3 270,0 183,4 82,0 Råstål 39,8 150,8 132,1 159,0 %DNJUXQG 9LONDlU(.6*VW UVWDIUDPJnQJDU",QGXVWULSROLWLN Enligt EKSG-fördraget skulle den höga myndigheten säkra att de mål som fastställts för Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundas på en gemensam marknad, gemensamma syften och gemensamma institutioner, uppnås. Målsättningen att skapa en verklig inre marknad förutsatte att alla interna tulltariffer på kol och stål avskaffades. Den höga myndigheten kunde utfärda bindande beslut, rekommendationer (bindande vad gäller resultaten men inte metoderna) och yttranden utan bindande verkan. Vid en påtaglig krissituation kunde emellertid ministerrådet ingripa med långtgående befogenheter. EKSG:s industripolitik byggde på övervakning och kontroll av investeringar och statligt stöd. Enligt fördraget tilläts inte användning av statligt stöd. Men den kris inom kolsektorn som inleddes i slutet av 1950-talet och de senare kriserna inom stålsektorn ledde till att den höga myndigheten föreslog produktionskvoter. Den höga myndighetens beslut ogillades av medlemsstaterna, som ansåg att ett visst statligt stöd var nödvändigt och skulle godkännas genom beslut på grundval av artikel 95 i fördraget. I dag, efter en period av smärtsam strukturomvandling har den europeiska stålindustrin återgått till de ursprungliga strikta principerna för statligt stöd. Däremot behöver den europeiska kolindustrin fortfarande i viss utsträckning subventioner i form av statligt stöd. Europeiska unionens råd och Europaparlamentet har stött kommissionens förslag om att bibehålla en rimligt stor inhemsk kolproduktion som kan bidra till en trygg energiförsörjning. Tack vare EKSG:s insatser har den europeiska industrin behållit sin ledande ställning när det gäller gruvteknik och ren förbränning av kol, vilket gett betydande sidoeffekter inom andra branscher. )LQDQVLHOODUHVXUVHU Enligt EKSG-fördraget skall gemenskapens politik inte finansieras genom bidrag från medlemsstaterna utan genom egna resurser, dvs. avgifter på kol- och stålproduktionen. Dessa avgifter gav gemenskapen en oberoende finansieringskälla och lade grunden till en aktiv politik för lån och investeringar. Sammanlagt har EKSG-lån beviljats på 13 miljarder euro. 3
3ROLWLNLQRPGHWVRFLDODRPUnGHW Den djupnande krisen inom både kol- och stålindustrin innebar att EKSG-systemen för social krishantering fick allt större betydelse när det gällde mekanismer för marknadsreglering. De vanligaste verktygen för återanpassningsstöd var följande: förtidspension och tillfälliga bidrag, kompensation för förlorad inkomst (inkomstbidrag), ekonomiskt stöd för att främja kompensation för geografisk rörlighet, utbildningsbidrag för anställda och ersättning för företagens utgifter för utbildning samt bidrag för korttidsarbete. Totalt har över 1,7 miljoner arbetstagare erhållit hjälp via EKSG:s stöd till återanpassning. %RVWDGVSURJUDP Fram till 1997 hade EKSG framgångsrika låneprogram för att förbättra arbetstagarnas bostäder. Under åren har över 220 000 bostäder omfattats av programmet. Traditionellt sett har de flesta kol- och stålföretag tillhandahållit bostäder åt sina arbetstagare. Tack vare EKSG-programmet blev det möjligt att förbättra bostäderna, även i regioner som drabbats hårt av omstruktureringen. Bostadsprogrammet bidrog därmed till att lindra de sociala effekterna av omstruktureringsprogrammen och till arbetet med att ge de tidigare kol- och stålregionerna ny ekonomisk inriktning. 3DXO)LQHWVWLIWHOVHQ Vid sidan av det kontinuerliga arbetet med att mildra konsekvenserna för arbetstagarna inrättade EKSG en fond för att hjälpa barn till offer för allvarliga olyckor inom kol- och stålindustrin genom ett stipendiesystem. 1lWYHUN I anslutning till gemenskapsinitiativen RECHAR och RESIDER, som medfinansierats av Europeiska regionala utvecklingsfonden, har man upprättat nätverk av kolgruveregioner och -samhällen (EUR-ACOM) samt stålregioner och -samhällen (CASTer). Dessa nätverk försöker värna de berörda regionernas gemensamma industriella och kulturella arv. 'HYLNWLJDVWHXWPDQLQJDUQDLIUDPWLGHQ (IWHU(.6*I UGUDJHWVXWJnQJ I enlighet med det protokoll som bifogades Nicefördraget skall Europeiska gemenskapen överta EKSG:s tillgångar och skulder. Nettovärdet av dessa tillgångar enligt EKSG:s balansräkning per den 23 juli 2002 skall tilldelas den nya "Kol- och stålforskningsfonden". Fondens sammanlagda tillgångar kommer att uppgå till omkring 1,6 miljarder euro vid tidpunkten för fördragets utgång. Den årliga räntan på detta belopp kommer att ligga på 60 miljoner euro. 72,8 % kommer att gå till stålforskning och 26,2 % till kolforskning. Stålforskningen kommer därmed att erhålla över 43 miljoner euro 2003 och 2004. 4
Det program som tar över efter EKSG kommer att vara förenligt med Europeiska unionens vetenskapliga, tekniska och politiska mål och komplettera den verksamhet som genomförs i medlemsstaterna och EU:s befintliga ramprogram för forskning. Man kommer att uppmuntra samordning, komplementaritet och synergieffekter mellan dessa program och även ett informationsutbyte mellan projekt finansierade inom detta program och projekt finansierade inom ramprogrammet..rpplvvlrqhqnrpphurfnvndwwiruwvlwwdyhundi U,QGXVWULHOOI UlQGULQJRFKXWYLGJQLQJ Rådets förordning om statligt stöd till kolindustrin bidrar till omstruktureringen av denna industri, med beaktande av de sociala och regionala aspekterna av sektorns omstrukturering och behovet av att som en försiktighetsåtgärd bibehålla en miniminivå på den inhemska kolproduktionen som säkerhetsreserv. Kol- och stålindustrins industriella konkurrenskraft och omvandling bör främjas. Kommissionen kommer följa situationen inom sektorn i kandidatländerna för att säkerställa bärkraftiga och hållbara omstruktureringsprocesser och för att underlätta införlivandet med EU:s industripolitik efter utvidgningen. 0LOM SROLWLNRFKKnOOEDUXWYHFNOLQJ Genomförandet av EU:s miljöhandlingsprogram är en stor utmaning som bl.a. omfattar nya politiska åtgärder för ren luft och miljöskyddsprojekt som också berör kol- och stålindustrin. Bl.a. bör följande frågor behandlas: - Energipolitiken: kommissionen kommer att lägga fram vitbok om trygg energiförsörjning. Vitboken och de politiska diskussioner som den ger upphov till kommer framför allt att påverka kol, som energikälla, och stål, som energiintensiv industri. - EU:s övergripande energipolitiska initiativ omfattar bland annat uppföljningen av det fleråriga ramprogrammet för energiåtgärder (som går ut 2002), fastställandet av nya gemensamma energimål och diskussionen om att delegera ansvar inom energiområdet till EU och att föra in ett kapitel om energi i EU-fördraget. +DQGHOVSROLWLN I detta ingår Europaavtal, associeringsavtal och andra EU-handelsavtal inför anslutningen, i den mån de rör kol- och stålindustrin, men även handelspolitiska skyddsåtgärder som rör kol- och stålindustrin, t.ex. för att motverka importrestriktioner som införs av andra länder. Kommissionen kommer också att ta upp kol- och stålaspekter av EU:s ståndpunkt i de kommande förhandlingsrundorna inom Världshandelsorganisationen. Ytterligare upplysningar finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/ecsc/index.htm 5