AMS går i pension. Johan Martinsson

AMS går i pension AMS går i pension Johan Martinsson A rbetsmarknadsstyrelsen existerade under 60 år. Den kan därmed sägas ha pensionerats något i förtid. 1 Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades 1948 genom att de offentliga arbetsförmedlingarna, Statens arbetslöshetskommission och Statens arbetsmarknadskommission tillsammans bildade Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) (Rothstein 1986:106). Den första januari 2008, 60 år senare, uppgick AMS, Arbetsmarknadsverket samt länsarbetsnämnderna i den nya myndigheten Arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsstyrelsen har länge setts som en grundbult i den svenska modellen och ansetts vara en viktig del i genomförandet av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det var redan från början utmärkande för den svenska offentliga arbetsförmedlingen att fokus ligger på att främst vara ett serviceorgan för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Det har i första hand handlat om att ge bra service åt arbetssökande och arbetsgivare, inte om att tjäna som ett statligt kontrollorgan av de arbetslösa. Den formella kontrollen av arbetssökandes rätt till arbetslöshetsersättning har i Sverige istället skötts av de enskilda arbetslöshetskassorna som från starten varit kopplade till fackföreningsrörelsen. Visserligen har arbetsförmedlingarna haft en roll att spela då anmälning där krävts och de haft rapporteringsskyldighet till a-kassorna vid misstanke om fusk, men de formella besluten har likväl ålegat arbetslöshetskassorna och inte arbetsförmedlingarna. Bo Rothstein (1986:110) menar att de imageproblem som många statliga arbetsförmedlingar i andra länder har dragits med varit orsakat av just ett fokus på att vara kontrollinstans för de arbetslösa och att det misstroende det lett till har försvårat genomförandet av arbetsmarknadspolitiken. Den svenska statliga arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken var under stora delar av 1900-talet en framgångssaga. Emellertid skulle den med tiden bli mer ifrågasatt. Så småningom visade sig betydande förtroendeproblem även i det svenska fallet och negativa uttryck som AMS-jobb blev etablerade i den offentliga debatten. Det är därför logiskt att den nya myndigheten heter Arbetsförmedlingen, ett namn som lyfter fram servicefunktionen, att förmedla jobb och arbetskraft, snarare än att vara en omtvistad byråkrati som associeras med tidvis starkt ifrågasatta arbetsmarknadspolitiska åtgärdspaket. 2 Vi vet att Arbetsmarknadsstyrelsen har dragits med förtroendeproblem åtminstone sedan SOM-institutets mätningar av AMS förtroende startade 1997. Rothstein, Holmberg och Oskarson (1999:310) kunde konstatera att förtroendet för AMS var 181

Johan Martinsson mycket lågt jämfört med de flesta andra samhällsinstitutioner. Och så har det fortsatt. Fortfarande 2007 har svenska folket lägst förtroende för AMS av samtliga dryga tjugotalet samhällsinstitutioner och grupper som ingår i SOM-institutets mätningar (se Holmberg och Weibulls kapitel). Hösten 1998 undersöktes även vad svenska folket tyckte om ett antal olika förslag som förekommit i debatten för att minska arbetslösheten. Maria Oskarson som analyserade frågorna kunde då konstatera att förslaget att Satsa mer på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i AMS regi var bland de mest impopulära, där hela 42 procent av respondenterna angav att det var ett dåligt förslag (Oskarson 1999:316). Endast förslaget att Öka löneskillnaderna var klart mer impopulärt. Förre AMS-chefen Bo Bylund uttrycker i sin DN-artikel från den 10:e januari 2008 förhoppningar om att omorganisationen av AMS med åtföljande namnbyte till Arbetsförmedlingen skall leda till ett högre förtroende för myndigheten bland medborgarna: Med en mer kundnära organisation och ett effektivare arbetssätt hoppas vi på ett ökat förtroende för Arbetsförmedlingen i framtiden. (Bylund 2008). Huruvida Bylund får rätt i sina förhoppningar får framtida undersökningar utvisa. I detta kapitel skall istället förtroendet för AMS under slutet av dess existens analyseras. Först ges en översikt över utvecklingen över tid, sedan fokuseras två tänkbara förklaringar till varför förtroendet varierar över tid och avslutningsvis ges en generell bild över hur olika grupper skiljer sig åt när det gäller förtroendet för Arbetsmarknadsstyrelsen. Fyra konkreta frågeställningar behandlas således: hur har utvecklingen över tid sett ut för AMS förtroende bland allmänheten? finns ett samband mellan utvecklingen på arbetsmarknaden och AMS ställning bland allmänheten? vad betyder regeringsskiftet 2006 för AMS ställning bland allmänheten? vilka samhällsgrupper har högt respektive lågt förtroende för AMS? Utvecklingen av förtroendet för AMS Vi startar analysen med en översikt av utvecklingen över tid för AMS förtroende. I figur 1 visas resultaten år för år från SOM-undersökningarnas årliga riksrepresentativa undersökningar. Alltsedan SOM-institutets mätningar av AMS förtroende startade 1997 har förtroendet för AMS legat lågt. Särskilt tydligt är att andelen som uttrycker stort förtroende har legat relativt konstant. De fluktuationer som finns är inte större än att de i allmänhet kan tillskrivas slumpvariation. Däremot ser vi en variation över tid i andelen med litet förtroende och i andelen som ligger i mellankategorin varken stort eller litet förtroende. 182

AMS går i pension Figur 1 Förtroendet för AMS 1997-2007 (procent) procent 60 50 47 49 51 53 56 55 54 52 45 46 Varken stort eller litet 40 30 44 37 38 34 30 35 33 45 39 39 Litet förtroende 20 10 0 14 13 14 15 13 11 9 10 10 9 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Stort förtroende Kommentar: Stort respektive litet förtroende avser andelen som svarat mycket stort eller ganska stort förtroende respektive mycket litet eller ganska litet förtroende. I procentbasen ingår samtliga respondenter som har besvarat frågan om förtroende för AMS. När mätningarna startade år 1997 hyste hela 47 procent ett litet förtroende för AMS. Fyra år senare, år 2001, var samma andel endast 30 procent. Under denna period förbättrades således AMS ställning i den allmänna opinionen avsevärt. Efter några år vände förtroendet dock nedåt igen och andelen med lågt förtroende för myndigheten ökade till rekordhöga 52 procent valåret 2006. Anledningen till att andelen med stort förtroende kan ligga relativt stabilt samtidigt som andelen litet förtroende fluktuerar är att flödet till denna kategori i första hand tycks gå från mittenkategorin. 3 När andelen med litet förtroende minskar så ökar andelen som anger sig ha varken stort eller litet förtroende för AMS och vice versa. När det gäller utvecklingen från förra året kan en snabb förbättring av AMS ställning noteras. Andelen med stort förtroende ökar från nio till femton procent samtidigt som andelen personer med litet förtroende minskar kraftigt från 52 till 39 procent. Om vi då beräknar så kallade opinionsbalansmått (dvs andelen med stort förtroende minus andelen med litet förtroende) ser vi att det sammantaget ger ett förbättrat balansmått från tidigare -43 år 2006 till -24 år 2007. Trots detta ligger dock AMS kvar i botten av förtroendeligan. AMS är trots den klara uppryckningen år 2007 den institution allmänheten har lägst förtroende för av det tjugotal samhällsinstitutioner och grupper som ingår i SOM-undersökningen 2007. 183

Johan Martinsson Påverkar konjunkturen förtroendet? Arbetsmarknadens svängningar styrs naturligtvis inte enbart från AMS huvudkontor. Men kanske är tanken att förtroendet för AMS är konjunkturberoende ändå inte så orimlig? Och kanske är det heller inte så orimligt av medborgarna att låta förtroendet till viss del avspegla arbetslöshetens nivå. Regering och riksdag ansvarar för den förda politiken. Men även den offentliga arbetsförmedlingen har ett ansvar att verka för ökad sysselsättning inom de politiskt beslutade ramarna. I den aktuella instruktionen för Arbetsförmedlingen står att läsa i den andra paragrafens tredje punkt att Arbetsförmedlingen skall verka för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att bidra till att stadigvarande öka sysselsättningen på lång sikt (SFS 2007:1030). För att utröna huruvida det finns ett samband över tid mellan graden av misstro mot AMS och läget på arbetsmarknaden visas i figur 2 andelen med litet förtroende samtidigt med arbetslöshetsnivån 4. För att komplettera bilden redovisas även andelen i SOM-undersökningarna som anger att arbetslöshet och sysselsättning är ett av de viktigaste samhällsproblemen. Då får vi dels den objektiva bilden, arbetslöshetsstatistiken, men även den subjektiva bilden hur många som upplever att arbetslöshetsfrågan är ett av de viktigaste samhällsproblemen. Figur 2 Konjunkturen och AMS-förtroende (procent) 60 10 50 40 50 47 8.0 Litet förtroende för AMS 39 9 8 7 30 6 20 Arbetslöshet 22 5 4.2 4 10 Sysselsättning en viktig fråga 3 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2 Kommentar: Litet förtroende avser andelen som svarat mycket litet eller ganska litet förtroende. Arbetslösheten visas på den högra skalan medan förtroende för AMS och andelen som tycker sysselsättningen är en viktig fråga visas på den vänstra skalan. 184

AMS går i pension Vi ser en klar överensstämmelse mellan läget på arbetsmarknaden och graden av förtroende för AMS. I mitten av mätserien sammanfaller en ovanligt låg andel med litet förtroende för AMS med såväl en lägre arbetslöshet som en mer undanskymd position på medborgarnas dagordning för arbetslöshetsfrågan. Ser vi däremot på den senare delen av mätserien efter 2003-2004, när misstron mot AMS åter ökar, ser vi att arbetslöshetnivån (enligt det över tid jämförbara måttet, se not 4 för detaljer) redan hade börjat sjunka. Däremot fortsatte frågan att stiga på medborgarnas dagordning ända till valåret 2006 då hela 44 procent angav sysselsättning och arbetslöshet som en av de viktigaste frågorna. I den senaste mätningen 2007 däremot har frågan hastigt sjunkit på medborgarnas dagordning och andelen med litet förtroende mot AMS minskar samtidigt. Det tycks alltså finnas en bättre överensstämmelse över tid mellan frågans vikt bland allmänheten och förtroendet än mellan den objektiva utvecklingen av arbetslösheten och förtroendet. Det resultatet har även bekräftas med korrelationsanalyser. 5 Om nu förtroendet för AMS i viss utsträckning följer konjunkturen, vad betyder det för vår förståelse av vilka faktorer som påverkar förtroendet? I tider av högre arbetslöshet minskar förtroendet och fler uppger sig enbart ha ett litet förtroende för AMS. Generellt sett uppfattas arbetslösheten som ett större och mer oroande samhällsproblem i tider av högre arbetslöshet, men innebär då detta att det är de personer som uppfattar arbetslösheten som en viktig fråga som inte har förtroende för AMS? Inte nödvändigtvis. Å ena sidan kan det vara så att personer som upplever arbetsmarknadssituationen som allvarligare än andra även är mer missnöjda med AMS då de anser att AMS gör ett mindre bra jobb eller gör otillräckliga insatser. Å andra sidan kan det teoretiskt sett vara precis tvärtom. Kanske är det just de medborgare som anser att arbetslösheten är ett viktigt samhällsproblem och som upplever situationen på arbetsmarknaden som oroande som också tycker att Arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter är extra angelägna? I så fall skulle det kunna leda till ett större förtroende, baserat på en sympati för institutionens verksamhet. SOM-undersökningen från hösten 2007 visar att ingen av dessa båda hypoteser får särskilt starkt stöd. Det är nämligen ingen större skillnad i graden av förtroende mellan de som anger att sysselsättning/arbetslöshet är ett av de viktigaste samhällsproblemen och de som inte gör det. Som vi såg av figur 2 är det 22 procent av respondenterna som anger arbetslösheten som ett av de viktigaste samhällsproblemen 2007. Bland dessa är det 15 procent som har stort förtroende för AMS jämfört med 14 procent bland övriga. Ser vi istället till andelen som har litet förtroende kan vi konstatera att det bland dem som anger arbetslöshet som ett viktigt problem är 45 procent som hyser litet förtroende för AMS jämfört med 37 procent hos övriga respondenter. Här finns alltså ett visst, om än svagt, stöd för att de som tycker att arbetslösheten är en viktig fråga har ett något lägre förtroende för AMS. 185

Johan Martinsson I SOM-undersökningen har svarspersonerna även fått ta ställning till hur oroande olika saker är inför framtiden. En av de aspekter som ingick är stor arbetslöshet. Bland dem som anger att stor arbetslöshet är mycket oroande inför framtiden hyser 17 procent stort förtroende för AMS jämfört med 14 procent bland övriga. Emellertid är det så att det bland dem som upplever arbetslösheten som mycket oroande även är fler som har litet förtroende för AMS 42 jämfört med 38 procent bland övriga. Ser vi till graden av oro för stor arbetslöshet i samhället finns alltså inget stöd för att de som är mer oroade hyser ett lägre förtroende för AMS. Det är uppenbarligen inte så enkelt att det bara eller främst är personer som upplever arbetsmarknadssituationen som allvarligare än andra som svänger i sitt förtroende i takt med konjunkturen. Sambanden mellan hur allvarlig arbetsmarknadssituationen i landet upplevs och graden av AMS-förtroende hos individerna är mycket svagt. En viss tendens till ett något lägre förtroende hos dem som anger att arbetslösheten är ett av de viktigaste samhällsproblemen finns dock. Men denna svaga tendens kan inte vara någon huvudförklaring till variationen över tid i förtroendet för Arbetsmarknadsstyrelsen. Som vi sett av figur 2 tycks det snarare vara en mer generell stämning i landet som skapar konjunktursvängningarna i AMS-förtroendet där frågans ställning på medborgarnas dagordning uppvisar det starkare sambandet med förtroendet. Anledningen till att arbetslöshet och sysselsättning steg så högt på dagordningen 2006 var främst de borgerliga partiernas valkampanjer. Det kan också ha varit en del i förklaringen till det minskade förtroendet för AMS 2006. Kanske kan i så fall regeringsskiftet 2006 även vara en del av förklaringen till det åter ökade förtroendet 2007? Påverkade regeringsskiftet 2006 förtroendet? Som vi har sett har förtroendet för AMS svängt relativt kraftigt de senaste åren. Först såg vi en tydlig minskning av förtroendet mellan 2005 och 2006, varpå en ännu tydligare ökning av förtroendet kan iakttas mellan 2006 och 2007. Frågan är nu hur de olika partiernas sympatisörer har reagerat och mer specifikt, om vi kan se någon effekt av regeringsskiftet 2006? Det är naturligt att tänka sig att de som sympatiserar med regeringen även har större förtroende för de centrala myndigheter som ska genomföra regeringens politik. Kanske inte för att de har ändrat uppfattning angående tjänstemännens kompetens eller myndighetens allmänna effektivitet eller pålitlighet. Men det är likväl nu sympatisörernas egen regerings politik som myndigheten är satt att genomföra. Sympati för regeringspartier torde därför kunna smitta av sig på förtroendet för myndigheten. Om denna idé stämmer bör ett mönster kunna observeras där utvecklingen av förtroendet mellan 2006 och 2007 skiljer sig åt för socialdemokrater och borgerliga sympatisörer. 186

AMS går i pension Å andra sidan kan det tänkas att det finns en mer rent ideologisk och historisk komponent i förtroendet. Kanske är det inte så enkelt som att AMS ses som en ren och skär representant för regeringen. Till stora delar har AMS uppgift under den andra hälften av 1900-talet varit att genomföra den aktiva arbetsmarknadspolitiken, en av den svenska socialdemokratins och fackföreningsrörelsens huvudfrågor under lång tid. Kanske ses AMS därmed istället snarast som representanter för en socialdemokratisk politisk tradition? Om så är fallet borde inte ett regeringsskifte få särskilt stor effekt, utan de olika blockens AMS-förtroende borde utvecklas på ungefär samma sätt. Tabell 1 Förändring i förtroende för AMS 2005-2007 efter partisympati (differenser) Förändring mellan 2005 och 2006 Förändring mellan 2006 och 2007 varken balans- varken balansstort eller litet mått stort eller litet mått Samtliga -1-6 +7-8 +6 +7-13 +19 v -1-7 +8-9 +2 +6-8 +10 s -4-1 +5-9 +6-2 -4 +10 mp -2 11-9 +7 +1-1 0 +1 c +1-13 +12-11 +6 +14-20 +26 fp -2-22 +24-26 +7 +14-21 +28 kd +4-23 +19-15 +9 +15-24 +33 m +1-6 +5-4 +6 +12-18 +24 sd +2 +9-11 +13 Kommentar: Siffrorna i tabellen visar förändring från ett år till ett annat. I den vänstra halvan visas differensen mellan 2006 och 2005. Ett positivt värde betyder då att procentandelen respektive balansmåttet har ökat mellan 2005 och 2006 och vice versa. Balansmått är andelen med stort förtroende minus andelen med litet förtroende. I den högra halvan visas differensen mellan 2007 och 2006. Observera att tabellen endast visar förändring i förtroende och i balansmått från ett år till ett annat och inte faktiska nivåer. För v, c, fp, kd och sd är antalet svarspersoner under 100 minst ett av undersökningsåren. Dessa siffror är därför behäftade med relativt stor osäkerhet. Om vi först undersöker den vänstra halvan av tabell 1 ser vi att den minskning med åtta balansmåttsenheter som kunde ses mellan 2005 och 2006 inte var helt jämnt spridd mellan partiernas sympatisörer. Minskningen var större hos främst folkpartister och kristdemokrater, medan minskningen faktiskt var något mindre bland moderater. Trots 2006 års valrörelses mobilisering av missnöje med arbetslöshet och utanförskap tycks alltså tendensen till att AMS-förtroendet minskade mer bland borgerliga sympatisörer mellan 2005 och 2006 vara tämligen svag och långt ifrån entydig. 187

Johan Martinsson Den stora uppgången i förtroende mellan 2006 och 2007 är ännu tydligare olika stor hos olika partier. Här är det helt klart så att en starkare uppgång har ägt rum bland alliansregeringens sympatisörer än bland övriga. För de borgerliga partierna har ökningen mellan 2006 och 2007 varit större (mellan +24 och +33 balansmåttsenheter) än den nedgång som ägde rum mellan 2005 och valåret 2006 (mellan -4 och -26 balansmåttsenheter). Trots nedgången i AMS-förtroende under valårets intensiva diskussioner om arbetslösheten tycks regeringsskiftet ett år senare ha resulterat i ett positivt nettoresultat för AMS-förtroendet på den borgerliga sidan. Särskilt tydligt är detta för moderaterna. Bland socialdemokrater och vänsterpartister däremot motsvarar uppgången mellan 2006 och 2007 ungefär den nedgång som tidigare ägde rum mellan 2005 och 2006. När fokus försvann från arbetslöshetsfrågan återställdes förtroendet till nivån före valåret på vänstersidan. Slutsatsen tycks därmed vara att regeringsskiftet haft en positiv effekt på allianssympatisörernas förtroende för AMS. Det relativt sett höga förtroendet för AMS 2007 kanske kan förklaras av just dessa tre faktorer: arbetslösheten har åter sjunkit längre ned på agendan, borgerliga sympatisörer hyser mindre misstro därför att AMS nu är en del i alliansregeringens arbetsmarknadspolitik samtidigt som socialdemokraterna fortfarande ser AMS som en del av sitt partis politiska projekt? Vi måste dock minnas att dessa slutsatser är tämligen spekulativa samt att förtroendet för AMS 2007 fortfarande är klart lägre än för andra jämförbara institutioner. Vi ska nu i nästa avsnitt ta ett bredare grepp och undersöka skillnader mellan olika grupper i samhället: sociala, arbetsmarknadsmässiga och politiska. Vem gillar AMS? Undersökningen av gruppskillnader i förtroendet för AMS är indelad i två delar. Först kommer vi översiktligt undersöka olika socio-ekonomiska gruppskillnader som kön, ålder, utbildningsnivå och familjeklass, men även individens position på arbetsmarknaden och betydelsen av att ha haft kontakt med arbetsförmedlingen under de senaste tolv månaderna. Den andra delen går istället in på mer direkt politiska faktorer som grad av förtroende för regeringen, politiskt intresse, vänsterhögerideologi samt partisympati. Tydligt är att människor över 65 är betydligt mindre negativa till AMS än andra (balansmått -8), samtidigt är även den yngsta åldersgruppen något mindre negativa än övriga (balansmått -20). Det torde därför inte vara en generationsfråga vi har att göra med, utan istället en effekt av olika åldersgruppers olika situation på arbetsmarknaden. De äldsta är inte längre berörda av AMS verksamhet, och en stor del av den yngsta gruppen är ännu inte aktiva på arbetsmarknaden. I linje med detta ser vi även att förvärvsarbetande hyser en större misstro än samtliga. 188

AMS går i pension Tabell 2 Förtroende för AMS 2007 efter socioekonomiska förhållanden (procent) varken antal förtroendestort eller litet svarande balans Samtliga 15 46 39 1 590-24 Kön Kvinna 14 49 26 830-12 Man 17 43 28 759-11 Ålder 15 29 år 16 48 36 270-20 30 49 år 13 44 43 515-30 50 64 år 11 46 43 469-32 65 85 år 21 50 29 335-8 Utbildning Låg 20 49 31 339-11 Medellåg 14 52 34 526-20 Medelhög 13 44 43 326-30 Hög 13 39 48 371-35 Familjetyp Arbetarhem 15 50 35 620-20 Jordbrukarhem 1 26 48 26 46 0 Tjänstemannahem 13 45 42 402-29 Högre tj,mann. 15 38 47 260-32 Företagarhem 11 45 44 137-33 Förvärvs- Förvärvsarbetande 11 46 43 885-32 situation Arbetslös 1 23 35 42 74-19 Kontakt m. arbetsförmedlingen Ja 14 37 49 185-35 senaste 12 mån. Nej 14 48 38 1 344-24 Kommentar: 1 Observera det begränsade antalet svarspersoner. Personer som befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller utbildningar har inte medtagits i tabellen då antalet svarspersoner enbart uppgick till 15. Arbetslösa däremot har ett större förtroende för AMS, vilket måste tolkas som att denna grupp åtminstone generellt sett inte lägger ansvaret för sin personliga situation på myndigheten. Å andra sidan ser vi även att personer som har varit i kontakt med arbetsförmedlingen under året är mer negativa än andra, med en andel med litet förtroende på hela 49 procent. 6 När det gäller utbildning och klass är det tydligt att lågutbildade och människor från arbetarhem i lägre utsträckning misstror AMS, vilket ligger i linje med tolkningen att Arbetsmarknadsstyrelsen ses som en del av ett ideologiskt projekt hemmahörande till vänster på den politiska skalan. Några nämnvärda könsskillnader finns inte 2007. 189

Johan Martinsson Tabell 3 Förtroende för AMS 2007 efter politiska faktorer (procent) varken antal förtroendestort eller litet svarande balans Samtliga 15 46 39 1 590-24 Förtroende Mycket stort 1 33 38 29 79 +4 för regeringen Ganska stort 19 44 37 436-18 Varken stort/litet 12 52 36 554-24 Ganska litet 14 45 41 316-27 Mycket litet 8 39 53 178-45 Politiskt intresse Mycket intresserad 22 36 42 189-20 Ganska intresserad 14 45 41 704-27 Inte särskilt intr. 14 50 30 558-16 Inte alls intresserad 17 51 44 126-27 Ideologisk Klart till vänster 21 44 35 137-14 orientering Något till vänster 15 49 35 375-20 Varken till vä/hö 14 47 39 499-25 Något till höger 14 44 41 389-28 Klart till höger 21 44 35 149-34 Parti- v 14 38 48 74-34 sympati s 21 50 29 573-8 mp 14 45 41 120-27 c 10 43 47 86-37 fp 13 42 45 133-32 kd 17 39 44 69-27 m 10 50 40 327-30 sd 1 5 42 53 43-48 Kommentar: 1 Observera det begränsade antalet svarspersoner. Ett tydligt samband med grad av förtroende för regeringen kan utläsas av tabell 3. Ju högre förtroende för regeringen, desto högre förtroende för AMS. Återigen bekräftas alltså idén att förtroende och sympati för den sittande regeringen smittar av sig på förtroendet för myndigheten. Om vi däremot undersöker sambandet med partisympati ser vi direkt att socialdemokrater är den grupp som fortfarande har klart lägst grad av misstro mot AMS (balansmått -8). Och detta trots den klara ökningen i förtroende för AMS under det senaste året bland de borgerliga partiernas sympatisörer. Vi ser också att kopplingen till socialdemokraterna är tämligen specifik. Vänsterpartiets (balansmått -34) eller miljöpartiets anhängare (balansmått -27) uppvisar inte samma relativt positiva inställning. Den partipolitiska kopplingen hos AMS-förtroendet tycks alltså vara specifikt socialdemokratisk. Däremot kan vi även observera en tydlig linjär koppling till ideologisk vänster-högerorientering bland medborgarna. Ju längre till vänster de placerar sig, desto lägre grad av 190

AMS går i pension misstro mot AMS. Något entydigt samband med politisk intresse står inte att finna. Det som går att utläsa är att andelen som anger sig ha varken stort eller litet förtroende för AMS ökar i takt med att det politiska intresset sjunker. Vi kan nu konstatera att Arbetsmarknadsstyrelsen mot slutet av sin 60-åriga existens drogs med betydande förtroendeproblem bland allmänheten. Efter att ha nått en bottennivå under valåret 2006 skedde dock en märkbar uppryckning 2007. Denna kan ha berott på flera faktorer. En tänkbar kandidat är den förbättrade arbetsmarknadssituationen i sig och ett därmed åtföljande minskat fokus på arbetslöshetsfrågan i media och bland allmänheten. Det är även troligt att regeringsskiftet och det borgerliga maktövertagandet 2006 kan ha förstärkt denna effekt och ökat förtroendet för AMS bland allianssympatisörerna. Vi har även sett klara tecken på att AMS hittills uppfattas som ett socialdemokratiskt vänsterprojekt, åtminstone om vi ska döma efter vilka som hyser minst misstro mot myndigheten. Men egenintresse i form av den personliga ställningen på arbetsmarknaden spelar också en viss roll där bland annat pensionärer, unga och arbetslösa hyser mindre misstro mot AMS. Tre tunga faktorer tycks alltså vara avgörande för förtroendet för AMS. En kontextuell förklaring: den allmänna stämningen vad gäller arbetsmarknadsläget hur högt arbetslösheten står på medborgarnas dagordning. När frågan försvinner från agendan minskar misstron. Därtill kommer två egenskaper hos individerna: politisk inställning och personlig arbetsmarknadsposition. Medborgare till vänster som sympatiserar med socialdemokraterna och personer som antingen är arbetslösa eller inte längre berörda av arbetsmarknaden pensionärer hyser större förtroende än andra. Två anmärkningar är avslutningsvis på sin plats. För det första är samtliga analyser enkla sambandsanalyer. Inga multivariata kontroller av de olika faktorernas effekter har genomförts. För att bli mer säkra på vilka egenskaper hos individerna som är viktigast och som har en självständig effekt på förtroendet krävs mer omfattande studier. För det andra är det mycket som i framtiden kan förändras med de mönster i förtroendet vi nu har fått fram. AMS omorganisation och namnbyte till Arbetsförmedlingen lägger ett nytt fokus på en annan del av verksamheten och kan väcka nya associationer till liv bland medborgarna. Att myndigheten inte längre styrs av en socialdemokratisk regering kan dessutom få större effekter på längre sikt än vad vi hittills sett. Därtill kommer även att en ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen ska utses av den borgerliga regeringen. Hur nivån på förtroendet för myndigheten och de hittills observerade opinionsmönstren kommer påverkas av alla dessa nyheter får framtida studier utvisa. 191

Johan Martinsson Noter 1 Enligt Försäkringskassan (2006) är den genomsnittliga åldern för utträde ur arbetskraften för personer som vid 47 års ålder fanns med i arbetskraften numera drygt 63 år. 2 För en översikt över diskussionen olika åtgärdspakets effektivitet, se Ackum Agell och Lundin (2001). 3 Detta kan vi inte i strikt mening belägga med dessa data. För sådana ändamål krävs paneldata då samma respondenter intervjuas vid flera tillfällen. 4 I detta fall är det SCBs ArbetsKraftsUndersökningar (AKU) som är utgångspunkten för arbetslöshetsstatistiken då de utgör grunden för den officiella svenska arbetslöshetsstatistiken. Ett flertag ändringar av den tekniska definitionen från 2005 och framåt, bland annat en EU-harmonisering, försvårar jämförbarheten i den officiella arbetslöshetsstatistiken efter 2004. Inga länkade årsdata där hänsyn till nivåskillnaden mellan den nyare och den äldre metoden tagits finns ännu tillgängliga av SCB. Istället har jag här använt den länkade (justerade) serien av månadsdata för september månad, då huvuddelen av svaren från SOMundersökningarna kommer in. Antalet arbetslösa denna månad har sedan relaterats till arbetskraftens storlek i åldern 16-64 år. 5 Det visar sig mycket riktigt finnas en relativt stark och signifikant korrelation mellan andelen litet förtroende och andelen som anger arbetslöshet som ett viktigt problem (r=+.74, p=.015) medan korrelationen med arbetslöshetsnivån är svagare och inte uppnår statistisk signifikans (r=+.40, p=.251). Samma resultat uppnås om vi istället analyserar korrelationen med balansmått för förtroendet. Vad gäller andelen stort förtroende däremot, så uppnår ingen av de två faktorerna statistisk signifikans. För säkerhets skull prövades även två alternativa arbetslöshetsmått. Först testades antalet helårsarbetslösa enligt AMS egen statistik i relation till antalet i arbetskraften mellan 16 och 64 år (källa SCB). Detta arbetslöshetsmått uppvisade dock ingen statistisk signifikans med förtroendet. Slutligen prövades SCBs ojusterade årsarbetslöshetsmått, där alltså tiden före 2005 får en lägre nivå och åren från 2005 och framåt får en högre arbetslöshetsnivå pga den vidgade definitionen av arbetslösa (dock användes fortfarande den gamla svenska definitionen av arbetskraften som 16-64 år och inte den EU-harmoniserade som 16-74 år). Detta ojusterade årsarbetslöshetsmått korrelerade starkare med förtroendet än det över tid jämförbara, men fortfarande svagare än andelen viktig fråga och uppnådde inte riktigt statistisk signifikans. 6 Grupperna arbetslösa och personer som har varit i kontakt med arbetsförmedlingen de senaste 12 månaderna är representerade av få personer i materialet år 2007. Dessa slutsatser är därför behäftade med större osäkerhet. 192

AMS går i pension Referenser Ackum Agell, Susanne och Martin Lundin (2001) Erfarenheter av svensk arbetsmarknadspolitik, Ekonomisk debatt, årg 29, nr 4, s 239-250 Bylund, Bo (2008) 800 får gå när AMS har skrotats, Stockholm: Dagens Nyheter (080110) Försäkringskassan (2006) Genomsnittlig pensions ålder i de nordiska länderna med internationell utblick, Stockholm: Försäkringskassan Holmberg, Sören, Bo Rothstein och Maria Oskarsson (1999) Svagt stöd för arbetslöshetspolitiken, i Holmberg, Sören och Lennart Weibull (red) Ljusnande framtid, Göteborg: SOM-institutet Oskarson, Maria (1999) Arbetslösheten som politisk sakfråga, i Holmberg, Sören och Lennart Weibull (red) Ljusnande framtid, Göteborg: SOM-institutet Rothstein, Bo (1986) Den Socialdemokratiska staten: reformer och förvaltning inom svensk arbetsmarknads- och skolpolitik, Lund: Arkiv förlag SFS 2007:1030 (2007) Förordning (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen 193